(1)

Syftet med förordning (EU) nr 1380/2013 är att gradvis eliminera utkast inom unionens samtliga fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar. I Medelhavet gäller landningsskyldigheten också fångster av arter som omfattas av minsta referensstorlekar för bevarande, enligt bilaga IX till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 (2).

(2)

Enligt artikel 15.1 a i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldigheten för fiske efter små pelagiska arter från och med den 1 januari 2015.

(3)

För att undvika oproportionella kostnader för hantering av oönskade fångster tillåts, genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/161 (3), utkast av en liten andel av fångsterna av arter som omfattas av minsta referensstorlekar för bevarande. Där fastställs ett kombinerat undantag av mindre betydelse för fiske med flyttrål och/eller snörpvad/ringnot efter de små pelagiska arterna ansjovis, sardin, makrill och taggmakrill i AKFM:s (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) geografiska delområden 1, 2, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11.1, 11.2 och 12 (västra Medelhavet), 17 och 18 (Adriatiska havet) och 15, 16, 19, 20, 22, 23 och 25 (sydöstra Medelhavet).

(4)

Delegerad förordning (EU) 2018/161 är tillämplig till och med den 31 december 2020.

(5)

I maj 2020 lämnade medlemsstaternas högnivågrupp Pescamed för västra Medelhavet (Spanien, Frankrike och Italien), högnivågruppen Adriatica för Adriatiska havet (Kroatien, Italien och Slovenien) och högnivågruppen Sudestmed för sydöstra Medelhavet (Grekland, Italien, Cypern och Malta), som har ett direkt förvaltningsintresse i fisket efter små pelagiska arter i Medelhavet, vetenskapliga underlag till stöd för en begäran om förlängning av det undantag av mindre betydelse som fastställs i delegerad förordning (EU) 2018/161.

(6)

I maj 2020 gick en expertarbetsgrupp inom vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) igenom de vetenskapliga underlag som lagts fram och konstaterade att en förlängning av undantaget av mindre betydelse skulle kräva ytterligare underlag, särskilt när det gäller den nivå av utkast som rapporterats inom de berörda fiskena.

(7)

I juni 2020 lade medlemsstaternas tre högnivågrupper fram kompletterande underlag med anledning av synpunkterna från STECF:s expertarbetsgrupp. Mot bakgrund av de kompletterande underlag som lagts fram drog STECF (4) slutsatsen att de vetenskapliga kriterier som motiverar en förlängning av det undantag av mindre betydelse som beviljats enligt delegerad förordning (EU) 2018/161 var uppfyllda.

(8)

Det undantag av mindre betydelse som fastställs i delegerad förordning (EU) 2018/161 är tillämpligt på flera arter som fångas samtidigt av fartyg för småskaligt fiske och i mycket varierande mängder, och som sedan landas på många olika landningsplatser som är geografiskt spridda längs kusten, vilket försvårar en strategi inriktad på ett enskilt bestånd[?]. Dessa arter omfattas av de minsta storlekar för bevarande som fastställs i bilaga IX till förordning (EU) 2019/1241.

(9)

Den information som lämnats vad gäller de oproportionella kostnaderna för hantering av oönskade fångster och mängderna oönskade fångster har förbättrats. STECF noterar dock att det fortfarande behövs förbättringar när det gäller insamlingen av uppgifter om utkast. Mot denna bakgrund och för att undvika oproportionella kostnader för hantering av oönskade fångster och avbrott i de berörda fiskeverksamheterna och därmed förknippade ekonomiska verksamheter, anser kommissionen att det är lämpligt att förlänga tillämpningsperioden för det undantag av mindre betydelse som fastställs i delegerad förordning (EU) 2018/161.

(10)

Delegerad förordning (EU) 2018/161 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten till detta, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. För att skapa rättslig klarhet och eftersom delegerad förordning (EU) 2018/161 upphör att gälla den 31 december 2020, bör den här förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2021.