(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1139 (3) upprättas en flerårig plan för bestånden av torsk, sill/strömming och skarpsill i Östersjön (nedan kallad den fleråriga planen för Östersjön). Den fleråriga planen för Östersjön ska genomföra ekosystemansatsen i fiskeriförvaltningen för att säkerställa att fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen minimeras. Den ska vara förenlig med unionens miljölagstiftning, i synnerhet med målet att senast 2020 uppnå god miljöstatus i den marina miljön i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG (4).

(2)

Bestämmelserna i den fleråriga planen för Östersjön när det gäller antagandet av närmare bestämmelser för genomförandet av landningsskyldigheten enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (5) i unionens vatten i Östersjön bör också gälla för atlantlax (Salmo salar) med avseende på undantaget grundat på hög överlevnadsgrad.

(3)

Enligt vetenskapliga bedömningar som gjorts av Internationella havsforskningsrådet (Ices) är många av de arter och habitat som finns i Östersjön inte i gott skick. Den årliga tillförseln av näringsämnen överstiger fortfarande de regionalt överenskomna målen i Centrala Östersjön, Skärgårdshavet och Finska viken. Halterna av näringsämnen är fortfarande relativt höga och utbredningen av djupvattenområden med låg syrenivå eller inget syre alls förblir relativt stor. Föroreningsnivåerna förblir höga jämfört med de flesta europeiska hav. Denna allmänna miljösituation påverkar näringsvävens funktionsförmåga, minskar resiliens och motståndskraft mot ytterligare miljöförändringar samt minskar utsikterna till socioekonomiska fördelar, däribland fiskemöjligheter.

(4)

Det försämrade tillståndet för torsk (Gadus morhua) i östra Östersjön har kopplats till den situationen. Enligt Ices har beståndet av torsk i östra Östersjön en ohållbart låg biomassa på grund av en kombination av minskande rekrytering, begränsad tillgång på bytesarter, miljöfaktorer, samt förändringar i ekosystemet, såsom syrebrist, ökad temperatur eller föroreningar, vilket leder till en hög naturlig dödlighet ungefär tre gånger så hög som fiskeridödligheten och en alltför hög fiskeridödlighet med tanke på beståndets status. Biomassan för torsk i östra Östersjön av kommersiell storlek är för närvarande på den lägsta nivå som observerats sedan 1950-talet. Dessutom bedömde Ices att biomassan för lekbeståndet av torsk i östra Östersjön kommer att ligga kvar under referenspunkten för hållbarhet på medellång sikt (till och med 2024) även om inget fiske bedrivs alls, och i sitt beståndsutlåtande för 2020 rekommenderade Ices därför nollfångst.

(5)

I den fleråriga planen för Östersjön ställs kravet att när vetenskaplig rådgivning visar att ett bestånd är hotat ska korrigerande åtgärder vidtas, inbegripet en minskning av fiskemöjligheter och särskilda bevarandeåtgärder, och att dessa åtgärder ska kompletteras med alla övriga lämpliga åtgärder. De korrigerande åtgärderna kan inbegripa att avbryta riktat fiske efter det berörda beståndet och att i lämplig utsträckning minska fiskemöjligheterna. Valet av åtgärder ska bestämmas med beaktande av situationens art, allvarlighetsgrad, varaktighet och upprepning.

(6)

Baserat på beståndsbedömningen för torsk i östra Östersjön antog kommissionen genomförandeförordning (EU) 2019/1248 (6) som förbjuder unionsfiskefartyg att fiska efter torsk i Ices-delområdena 24, 25 och 26 till och med den 31 december 2019. Detta förbud har haft en betydande inverkan på den östra delen av Östersjöregionen, särskilt när det gäller småskaligt fiske. Det har också haft en inverkan på fisket i västra Östersjön.

(7)

Rådets förordning (EU) 2019/1838 (7) föreskriver en nödvändig och aldrig tidigare tillämpad minskning med 92 % av fiskemöjligheterna för 2020 jämfört med 2019 för torsk i östra Östersjön, och begränsar nyttjandet av den totala tillåtna fångstmängden (TAC) till endast bifångster. Inget riktat fiske efter detta bestånd får därför tillåtas. Fiskeinsatser som utförs för vetenskapliga undersökningar är tillåtna för att följa utvecklingen i beståndets biomassa. Eftersom det mest är torsk i östra Östersjön som förekommer i Ices-delområde 24 har även nyttjandet av TAC:en för torsk i västra Östersjön i Ices-delområde 24 begränsats till enbart bifångster av torsk.

(8)

De fiskeflottor som för närvarande är beroende av torsk i östra Östersjön har inte möjlighet att fiska efter andra bestånd som ett alternativ. Det beräknas att det skulle krävas ytterligare fångster på omkring 20 000 ton alternativa arter för att kompensera för de ekonomiska förluster som orsakas av stängningen av torskfisket i östra Östersjön. I förordning (EU) 2019/1838 föreskrivs dock betydande minskningar för andra bestånd för 2020, i synnerhet för torsk i västra Östersjön, med en minskning med 60 %, och för sill/strömming i västra Östersjön (Clupea harengus) med en minskning med 65 % för det västra beståndet och med 27 % i Bottniska viken.

(9)

Analyser visar att de flottsegment som är mest beroende av torsk i östra Östersjön omfattar mer än 300 fartyg, främst trålare och garnfartyg i Litauen, Lettland och Polen och, i mindre utsträckning, i Danmark och Tyskland. Dessa flottsegment har stor socioekonomisk betydelse, då de utgör ungefär mellan 20 % och 50 % av den respektive nationella flottan i Litauen, Lettland och Polen, uttryckt i heltidsekvivalenter. Endast en minoritet av flottsegmenten verkar vara tillräckligt motståndskraftiga för att överleva en kortare, men inte en medellång eller långsiktig, stängning. De övriga befinner sig antingen redan i en besvärlig situation som kommer att förvärras på grund av stängningen, eller så kommer de att se lönsamheten inom verksamheten urholkas helt och hållet. Mycket riktigt har kvotutnyttjandet för torsk i östra Östersjön redan i många år legat under 60 %, och det sjönk ytterligare under 2018, till 40 %, och ännu mer under 2019; kvotutnyttjandet fram till dess att kommissionens nödåtgärder sattes in i mitten av juli 2019 var 19 %, vilket återspeglar de biologiska problemen inom detta fiske. Eftersom torsken i östra Östersjön inte väntas återhämta sig till välmående nivåer ens på medellång sikt kommer en bestående strukturell obalans att uppstå inom dessa flottsegment, vilket motiverar omstruktureringen av flottan.

(10)

Omstrukturering av flottorna ska ske i enlighet med förordning (EU) nr 1380/2013, enligt vilken medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att anpassa sina flottors fiskekapacitet till sina fiskemöjligheter över tid, med hänsyn till trender och baserat på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning, med målet att uppnå en stabil och varaktig balans mellan dem. För att uppnå detta mål ska medlemsstaterna senast den 31 maj varje år till kommissionen överlämna en rapport i vilken balansen mellan deras flottors fiskekapacitet och deras fiskemöjligheter bedöms. Om det av bedömningen tydligt framgår att fiskekapaciteten inte i realiteten har anpassats till fiskemöjligheterna ska den berörda medlemsstaten upprätta en handlingsplan för de flottsegment där en strukturell överkapacitet har konstaterats och inkludera denna i sin rapport.

(11)

I rådets politiska överenskommelse av den 15 oktober 2019 om fångstbegränsningar i Östersjön för 2020 deklarerade de berörda medlemsstaterna att de, om de måste minska flottans fiskekapacitet för att hantera de negativa socioekonomiska konsekvenserna av nedgången inom fisket, kommer att lägga fram en handlingsplan för kommissionen i enlighet med förordning (EU) nr 1380/2013. Den 17 oktober 2019 medgav de berörda medlemsstaterna också att det med hänsyn till behovet att minska flottans fiskekapacitet är viktigt att undvika offentligt stöd till investeringar i ytterligare fiskekapacitet. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att när som helst skicka sina årliga rapporter om fiskekapacitet och fiskemöjligheter eller ändringar av dessa rapporter till kommissionen i syfte att införa eller ändra en sådan handlingsplan.

(12)

Fiskekapacitetsnivåerna för medlemsstater som genomför åtgärder för definitivt upphörande i flottsegment som har fiskat efter torsk i östra Östersjön, torsk i västra Östersjön eller sill/strömming i västra Östersjön (de tre berörda bestånden) bör inte överstiga de genomsnittliga fiskekapacitetsnivåerna för fartyg med fiskemöjligheter för de tre berörda bestånden under åren 2015–2019. Dessa fiskekapacitetsnivåer bör minskas när fartyg tas ur bruk med offentligt stöd, i syfte att återuppbygga de tre berörda bestånden. Dessa medlemsstater bör säkerställa att fartyg från andra flottsegment inte kan överföras till de flottsegment som fiskar efter något av de tre berörda bestånden genom att fiskekapacitet inte omfördelas till dessa fartygsgrupper förrän tidigast fem år efter dagen för urbruktagandet, eller innan det berörda beståndet har legat över MSY Btrigger under en period på tre år, beroende på vilket som inträffar först. För att säkerställa att fiskekapacitetsnivåerna inte överskrids bör medlemsstaterna informera kommissionen om sina ursprungliga fiskekapacitetsnivåer och eventuella ändringar av dem.

(13)

På grund av det allvarliga tillståndet för de tre berörda bestånden bör medlemsstaterna förbättra övervakningen och kontrollen av fartyg med bifångstkvoter för torsk i östra Östersjön eller med fiskemöjligheter för torsk i västra Östersjön eller sill/strömming i västra Östersjön. Dessutom bör den tröskelkvantitet från och med vilken ett fiskefartyg är skyldigt att förhandsanmäla landningen och landa sin fångst på en viss plats minskas till 250 kilogram för torsk i östra Östersjön och torsk i västra Östersjön.

(14)

Förordning (EU) 2016/1139 bör därför ändras i enlighet med detta.

(15)

Ices har utfärdat en analytisk bedömning av beståndet av torsk i östra Östersjön, men kunde varken tillhandahålla intervall för fiskeridödlighet eller olika referenspunkter på grund av brist på nödvändiga data. Datainsamlingen bör därför förbättras.

(16)

Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 (8), gjorde det möjligt att använda definitivt upphörande av fiskeverksamhet till och med den 31 december 2017 som ett verktyg för att minska identifierad strukturell överkapacitet. I fall då medlemsstater identifierade en strukturell obalans gav den åtföljande handlingsplanen enligt förordning (EU) nr 1380/2013 dem därför möjlighet att inkludera definitivt upphörande av fiskeverksamhet som ett sätt att uppnå handlingsplanens mål.

(17)

I syfte att kompensera för de allvarliga skadliga socioekonomiska konsekvenserna för kustsamhällen och företag som bedriver fiske till följd av den bestående och negativa miljösituationen i Östersjön och de påföljande kraftiga minskningarna av fiskemöjligheterna, och med beaktande av de särskilda åtgärder som föreskrivs i den fleråriga planen för Östersjön, bör offentligt stöd för definitivt upphörande av fiskeverksamhet genom skrotning av fiskefartyg kunna användas i syfte att göra det möjligt för medlemsstaterna att uppfylla målen i deras handlingsplaner enligt förordning (EU) nr 1380/2013 och minska eventuella identifierade strukturella obalanser i de berörda flottsegmenten. Förordning (EU) nr 508/2014 bör därför ändras i enlighet med detta, i syfte att återinföra stöd för definitivt upphörande för fartyg i de berörda flottsegmenten.

(18)

För att säkerställa överensstämmelse mellan strukturanpassningen av flottan i Östersjön och de bevarandemål som fastställs i den fleråriga planen för Östersjön, bör stöd för definitivt upphörande av fiskeverksamhet genom skrotning av fiskefartyg i de berörda flottsegmenten endast kunna ges strikt villkorat av efterlevnaden av förordning (EU) nr 1380/2013 och av de berörda flottsegmentens specifika fiskekapacitetstak.

(19)

På grund av det känsliga ekosystemet i Östersjön bör stöd för definitivt upphörande av fiskeverksamhet inte beviljas för fiskefartyg som byggs om för annan verksamhet än kommersiellt fiske, till exempel fritidsfiske, då detta kan påverka ekosystemet negativt. Därför bör stödet endast beviljas för skrotning av fiskefartyg.

(20)

I förordning (EU) nr 1380/2013 föreskrivs att fiskekapaciteten för de fiskefartyg som tas ur bruk med offentligt stöd inte ska ersättas. I den förordningen föreskrivs vidare att ny fiskekapacitet som kommer in i flottan utan offentligt stöd ska kompenseras genom att åtminstone motsvarande fiskekapacitet utan offentligt stöd först dras tillbaka.

(21)

Eftersom stöd enligt förordning (EU) nr 508/2014 får ges fram till slutet av 2023 bör den sista årliga rapporten om det operativa programmets genomförande lämnas in senast den 31 maj 2024. Förordning (EU) nr 508/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(22)

Mot bakgrund av den dåliga ekonomiska situation som unionsfiskefartyg som i betydande utsträckning är beroende av de tre berörda bestånden och behovet av att säkerställa tillgång till stöd inom ramen för EHFF för definitivt upphörande av dessa fartygs fiskeverksamhet under 2020, bör denna förordning av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

1.

I artikel 1 ska följande punkt läggas till:

2.

I artikel 7.1 ska följande stycke läggas till:

”När det gäller atlantlax ska dock de delegerade befogenheter som tilldelats kommissionen enligt första stycket vara begränsade till de åtgärder som avses i första stycket a.”

3.

Följande kapitel ska införas:

”KAPITEL VI A

MINSKNING AV FISKEKAPACITET

4.

Artikel 11.1 ska ersättas med följande:

5.

I artikel 14 ska led a ersättas med följande:

6.

Följande artikel ska införas:

1.

Artikel 34 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 114.1 ska ersättas med följande: