(1)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/592 (2) infördes ett antal undantag till de befintliga reglerna för att hjälpa frukt- och grönsakssektorn och vinsektorn att hantera konsekvenserna av covid-19-pandemin.

(2)

På grund av covid-19-pandemin har många erkända producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer inom frukt- och grönsakssektorn svårigheter att genomföra godkända verksamhetsprogram under 2020. Vissa av de godkända åtgärderna kommer inte att genomföras 2020 och därför kommer en del av driftsfonderna inte att användas. Andra erkända producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer ändrar sina verksamhetsprogram i syfte att genomföra åtgärder för att hantera konsekvenserna av covid-19-pandemin inom frukt- och grönsakssektorn, till exempel krishanteringsåtgärder. Bestämmelser om flexibilitet vid genomförandet av verksamhetsprogram finns redan i delegerad förordning (EU) 2020/592.

(3)

Genomförandet av delegerad förordning (EU) 2020/592 har visat att ytterligare åtgärder är nödvändiga för att göra det möjligt för erkända producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer att förvalta sina driftsfonder, särskilt i de fall där de har ändrat sina verksamhetsprogram på grundval av den förordningen.

(4)

Erkända producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer måste kunna omfördela medel, även ekonomiskt stöd från unionen, inom driftsfonden, till sådana åtgärder som krävs för att hantera konsekvenserna av covid-19-pandemin. För att säkerställa att erkända producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer kan göra detta bör den gräns för ekonomiskt stöd från unionen som fastställs i artikel 34.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 under 2020 ökas från 50 % till 70 % av de faktiskt verkställda utgifterna.

(5)

Genom delegerad förordning (EU) 2020/592 infördes ett antal undantag till de befintliga reglerna inom vinsektorn i syfte att underlätta för vinproducenterna och hjälpa dem att hantera konsekvenserna av covid-19-pandemin. Situationen inom vinsektorn har dock förvärrats ytterligare sedan delegerad förordning (EU) 2020/592 offentliggjordes.

(6)

I början av regleringsåret 2019–2020 låg vinlagren på sin högsta nivå sedan 2009. I maj 2020 hade volymerna på exporten av vin från de största producerande medlemsstaterna till tredjeländer minskat med mellan 22 % och 63 % jämfört med volymerna i maj 2019. Konsumtionen av vin har påverkats starkt av konsekvenserna av covid-19-pandemin, till exempel stängda gränser, nedstängning inom hotell- och restaurangbranschen och avbrottet i all turistverksamhet. Alla dessa faktorer leder till en kontinuerlig ökning av vinöverskotten och sätter press på marknaden och priserna.

(7)

Ingen snabb förbättring av situationen förväntas trots att hotell- och restaurangverksamheten delvis har kommit igång igen i unionen. För att restauranger ska få öppna igen måste de uppfylla krav på social distansering, vilket betyder att restauranger och barer inte kan ta emot lika många kunder som innan åtgärderna mot covid-19-pandemin infördes. Enligt hotell- och restaurangbranschens uppskattningar är det möjligt att 30 % av restaurangerna inte öppnas igen. I många medlemsstater gäller fortfarande begränsningar för sociala sammankomster, inbegripet privata fester som bröllop, där det vanligtvis konsumeras vin. Det rekommenderas eller påbjuds fortfarande att kontakterna begränsas och människor är inte beredda att återuppta sina tidigare sociala aktiviteter så länge covid-19-pandemin pågår. Trots att en del av de regler som infördes under nedstängningen har luckrats upp hade situationen i juni 2020 ännu inte återgått till det normala, utan kommer sannolikt att fortgå.

(8)

Med tanke på hur länge de restriktioner medlemsstaterna infört för att hantera covid-19-pandemin har varat och på att detta fortsättningsvis har följdverkningar, har de långvariga ekonomiska konsekvenserna på vinsektorns viktigaste försäljningsställen och de negativa effekterna på efterfrågan på vin därför fortsatt och förvärrats.

(9)

Mot bakgrund av denna särskilt allvarliga marknadsstörning och alla de svåra omständigheter som drabbat vinsektorn, från de tullar som Förenta staterna införde på import av viner från unionen i oktober 2019 till begränsningsåtgärderna på grund av den globala covid-19-pandemin och de pågående konsekvenserna av dem, är situationen inom vinsektorn särskilt utmanande, även ekonomiskt. Detta påverkar planeringen, genomförandet och verkställandet av de insatser som omfattas av stödprogrammen inom vinsektorn, eftersom aktörernas likviditet har minskat kraftigt jämfört med normala år.

(10)

Genomförandet av krishanteringsåtgärderna och de ökningar av unionens maximala bidrag som infördes genom delegerad förordning (EU) 2020/592 har visat att detta inte räcker för att förbättra den ekonomiska situationen för aktörerna inom vinsektorn. De kan i synnerhet inte ersätta de allvarliga inkomstbortfall som orsakats av krisen.

(11)

Med hänsyn till dessa omständigheter bör stödmottagarna kunna få förskottsbetalningar enligt de åtgärder som infördes genom delegerad förordning (EU) 2020/592, dvs. ”destillation av vin i krisfall” och ”stöd till krislagring av vin”. Dessa förskott bör täcka 100 % av unionsstödbeloppet och bör betalas under förutsättning att det har ställts en garanti på ett belopp motsvarande minst 110 % av förskottet. Syftet med detta är att garantera att så mycket vin som möjligt kan dras tillbaka från marknaden inom ramen för dessa två åtgärder under budgetåret 2020 och att hjälpa de berörda stödmottagarna med likviditeten samt att tillhandahålla flexibilitet som gör det möjligt för fler stödmottagare att genomföra insatser inom ramen för dessa två åtgärder. Genom att tillåta förskottsbetalningar på 100 % kommer medlemsstaterna att kunna använda sina årliga anslag effektivt och kompensera förseningarna i genomförandet av åtgärderna på grund av covid-19-pandemin.

(12)

I delegerad förordning (EU) 2020/592 föreskrevs även att medlemsstaterna har möjlighet att bevilja nationellt stöd som ett komplement till unionens stöd för åtgärderna ”destillation av vin i krisfall” och ”stöd till krislagring av vin”, eftersom det på grund av konsekvenserna av covid-19-pandemin är nödvändigt att dra tillbaka högsta möjliga kvantiteter av vin som varken konsumerats, sålts eller exporterats under pandemin från marknaden. Det nationella stödet gör det möjligt att maximera dessa kvantiteter utöver de som kan stödjas inom ramen för de budgetbegränsningar som fastställs för stödprogram inom vinsektorn. I delegerad förordning (EU) 2020/592 fastställdes även att sådant ytterligare nationellt stöd omfattas av reglerna för statligt stöd. Det har emellertid visat sig att denna skyldighet gör det omöjligt för vissa medlemsstater att bevilja nationellt stöd och att på ett effektivt sätt genomföra de åtgärder som införs genom delegerad förordning (EU) 2020/592. Delegerad förordning (EU) 2020/592 bör därför ändras för att säkerställa att artikel 211.2 a i förordning (EU) nr 1308/2013, enligt vilken stöd som har betalats ut av medlemsstaterna inte omfattas av reglerna för statligt stöd, tillämpas på dessa åtgärder.

(13)

I de undantag som infördes genom delegerad förordning (EU) 2020/592 ingick en tillfällig ökning med 5 % eller 10 % av unionens bidrag till de faktiska kostnaderna för de åtgärder som anges i artiklarna 46.6, 47.3, 49.2 och 50.4 i förordning (EU) nr 1308/2013.

(14)

Före antagandet av delegerad förordning (EU) 2020/592 fastställdes dessutom i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/132 (3), genom ett undantag från artikel 45.3 i förordning (EU) nr 1308/2013, att unionens bidrag till de faktiska kostnaderna för säljfrämjande åtgärder skulle öka med 10 %, i syfte att underlätta den svåra situationen på exportmarknaderna till följd av att Förenta staterna i oktober 2019 införde tullar på import av vin från unionen.

(15)

Ökningen av unionens bidrag utgör ett slags ekonomiskt stöd, som dock inte kräver någon ytterligare unionsfinansiering eftersom de budgetbegränsningar för stödprogram inom vinsektorn som anges i bilaga VI till förordning (EU) nr 1308/2013 fortsätter att gälla. Medlemsstaterna får således besluta att anslå högre belopp till åtgärderna i fråga endast inom ramen för den årliga budget som föreskrivs i den bilagan. Syftet med den ökade finansieringsgraden är därför att tillhandahålla stöd till sektorn med tanke på den instabila marknadssituationen utan att mer medel behöver mobiliseras.

(16)

De första reaktionerna från sektorn som presenterades för kommissionen av Europaparlamentets tvärpolitiska grupp om vin och spritdrycker och av företrädare för den europeiska vinsektorn tyder emellertid på att de ovannämnda ökningarna av unionens maximala bidrag till säljfrämjande åtgärder, som infördes genom genomförandeförordning (EU) 2020/132, och till åtgärderna ”omstrukturering och omställning av vingårdar”, ”grön skörd”, ”skördeförsäkring” och ”investeringar”, som infördes genom delegerad förordning (EU) 2020/592, inte har varit tillräckliga för att majoriteten av de potentiella stödmottagarna ska kunna genomföra dessa åtgärder under 2020. De belopp som använts inom de nationella stödprogrammens budgetbegränsningar mellan den 16 oktober 2019 och slutet av april 2020 ligger under de genomsnittliga utgifter som vanligen uppstår mellan den 16 oktober och slutet av april påföljande år.

(17)

Det är uppenbart att de nedstängningsåtgärder som vidtagits i medlemsstaterna under de senaste månaderna har förvärrat situationen, bland annat eftersom de begränsningar av rörligheten för varor och människor som infördes för att bekämpa covid-19-pandemin har hindrat aktörer från att ansöka om finansiering från stödprogrammen inom vinsektorn och stödmottagarna från att genomföra de utvalda insatserna. Medlemsstaterna har därför använt en mycket liten del av budgetanslagen för budgetåret 2020.

(18)

Mot bakgrund av denna unika kombination av omständigheter och de marknadsstörningar som följer av dessa är det nödvändigt att ge mer ekonomiskt stöd till aktörerna för att hjälpa dem genom dessa ekonomiskt mycket svåra tider. Denna flexibilitet är ekonomiskt möjlig eftersom det finns medel som avsatts för stödprogrammen inom vinsektorn som hittills inte utnyttjats och som, på grund av budgetens ettårighet, annars går förlorade.

(19)

För att det ska gå att ge vinsektorn det stöd den behöver och hjälpa potentiella stödmottagare att inom ramen för det nationella stödprogrammet för vinsektorn genomföra åtgärder vars syfte är att stärka deras ställning på marknaden och som krävs för att de ska kunna återhämta sig efter krisen, bör undantag från artiklarna 45.3, 46.6, 47.3, 49.2 och 50.4 i förordning (EU) nr 1308/2013 beviljas under den tid som åtgärden är i kraft. Undantagen bör göra det möjligt att tillfälligt öka unionens maximala bidrag till informationsåtgärder enligt artikel 45.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 med 20 % och med ytterligare 10 % till säljfrämjande åtgärder, i enlighet med vad som för närvarande fastställs i genomförandeförordning (EU) 2020/132, samt till åtgärderna ”omstrukturering och omställning av vingårdar”, ”grön skörd”, ”skördeförsäkring” och ”investeringar”, i enlighet med vad som för närvarande fastställs i delegerad förordning (EU) 2020/592. Detta kommer att ge stödmottagarna ytterligare ekonomiska lättnader genom att deras eget bidrag minskas och att hjälpa medlemsstaterna att använda sin tillgängliga budget i så stor utsträckning som möjligt.

(20)

För att undvika diskriminering bör stödmottagarnas möjligheter att ansöka om förskottsbetalningar på 100 % för destillation av vin i krisfall och krislagring och medlemsstaternas möjligheter att komplettera unionens bidrag till dessa åtgärder med nationellt stöd, utan att detta stöd omfattas av reglerna för statligt stöd, gälla retroaktivt från och med ikraftträdandet av delegerad förordning (EU) 2020/592. Av samma anledning, men också för att säkerställa att alla åtgärder tillämpas på ett enhetligt sätt, får unionens bidrag till ansökningar som har valts ut inom åtgärderna ”omstrukturering och omställning av vingårdar”, ”grön skörd”, ”skördeförsäkring” och ”investeringar” efter det att delegerad förordning (EU) 2020/592 trätt i kraft och senast den 15 oktober 2020, ökas retroaktivt och, i tillämpliga fall, med förbehåll för att reglerna för statligt följs.

(21)

Delegerad förordning (EU) 2020/592 bör därför ändras i enlighet med detta.

(22)

Med tanke på behovet av att vidta omedelbara åtgärder bör denna förordning träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.