(1)

I maj 2014 införde kommissionen en slutgiltig utjämningstull på import av solfångarglas med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) genom kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 471/2014 (2) (nedan kallad den ursprungliga undersökningen).

(2)

De individuella utjämningstullar som för närvarande är i kraft varierar mellan 3,2 % och 17,1 %. Alla övriga företag omfattas av en landsomfattande tull på 17,1 % (nedan kallad de gällande åtgärderna).

(3)

I ett separat förfarande införde kommissionen också antidumpningstullar på mellan 0,4 % och 36,1 % i maj 2014 (3). I augusti 2015, efter en absorptionsundersökning, ändrade kommissionen antidumpningsåtgärderna genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1394 (4).

(4)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut för de gällande utjämningsåtgärderna (5), begärde EU ProSun Glass (nedan kallad sökanden), som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda produktion av solfångarglas, den 13 februari 2019 att en översyn vid giltighetstidens utgång skulle inledas (nedan kallad begäran om översyn). Sökanden hävdade att de ursprungliga åtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande subventionering och fortsatt eller återkommande skada för unionsindustrin.

(5)

I enlighet med artikel 10.7 i grundförordningen underrättade kommissionen före inledandet av förfarandet den kinesiska regeringen om att den hade mottagit en väl underbyggd begäran om översyn. Kommissionen uppmanade de kinesiska myndigheterna till samråd i syfte att klargöra situationen vad gäller innehållet i begäran om översyn och nå en ömsesidigt godtagbar lösning. De kinesiska myndigheterna godtog erbjudandet om samråd, som därefter hölls den 10 maj 2019. Under samrådet kunde ingen ömsesidigt tillfredsställande lösning nås. De kinesiska myndigheterna var inte villiga att samarbeta ytterligare.

(6)

Den 14 maj 2019 offentliggjorde kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning (6) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de gällande utjämningsåtgärderna (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) enligt artikel 18 i grundförordningen.

(7)

Översynsperioden omfattade perioden från och med den 1 januari 2018 till och med den 31 december 2018. Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2015 fram till slutet av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(8)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att delta i undersökningen. Kommissionen kontaktade i synnerhet sökanden, kända tillverkare i unionen, kända exporterande tillverkare i Kina, kända icke-närstående importörer, användare av den undersökta produkten i unionen och de kinesiska myndigheterna.

(9)

Alla berörda parter uppmanades att lämna sina synpunkter, lämna uppgifter och framlägga bevisning till stöd för dessa inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande. De berörda parterna gavs också möjlighet att skriftligen begära att bli hörda av kommissionens utredande avdelningar och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden (nedan kallat förhörsombudet).

(10)

En av unionstillverkarna begärde att dess namn skulle hållas konfidentiellt på grund av att deltagandet av den koncern som företaget tillhör i förfarandena skulle kunna påverka koncernens verksamhet i Kina och eftersom man var orolig för repressalier från de kunder som berörs av denna undersökning. Kommissionen granskade begäran. Den ansåg att enbart förekomsten av koncernen i Kina utgjorde en abstrakt fara och att det inte var tillräckligt för att innebära ett konkret hot om repressalier. Kommissionen har inte underrättats om några konkreta bevis i detta avseende. Inget av koncernens företag i Kina hade heller någon särskild koppling till solfångarglasverksamhet. Mot denna bakgrund beslutade kommissionen att avslå begäran.

(11)

Företaget vände sig till förhörsombudet i denna fråga. Förhörsombudet stödde kommissionens avslag eftersom det ansåg att begäran om anonymitet hade grundats på antaganden om möjliga motåtgärder snarare än på faktiska hot mot företaget eller koncernen, och eftersom företaget inte hade lämnat några nya uppgifter eller någon ny information som skulle kunna motivera en ändring av det tidigare beslutet.

(12)

Flera parter begärde att få bli hörda av kommissionens avdelningar. Ett hörande hölls mellan kommissionens avdelningar och de två unionstillverkare som ingick i urvalet den 9 januari 2020. Den 11 februari 2020 hölls ett hörande med koncernen REC, Solitek och EU ProSun (en sammanslutning som företräder flera användare). Hörandena avsåg de olika parternas argument som beskrivs närmare i avsnitt 4–6 om skada och om unionens intresse.

(13)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den kunde komma att besluta att göra ett urval bland de berörda parterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(14)

I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen att den preliminärt hade gjort ett urval av två unionstillverkare. Kommissionen gjorde urvalet baserat på den största produktionsvolymen och försäljningen av en likadan produkt som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Urvalet bestod av två unionstillverkare som svarade för mer än 80 % av unionens tillverkning av den produkt som översynen gällde. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Den enda synpunkt som lämnades var att sökanden var positiv till urvalet. Urvalet är representativt för unionsindustrin. Det består av följande två företag:

(15)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande och uppmanade dem att delta i denna undersökning.

(16)

Ingen icke-närstående importör i unionen var villig att samarbeta.

(17)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt med avseende på de exporterande tillverkarna och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Kina att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande. Kommissionen bad dessutom Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta eventuella andra exporterande producenter som kunde vara intresserade av att medverka i undersökningen.

(18)

Inget företag från Kina gav sig till känna inom tidsfristen. Ett företag lämnade in en försenad inlaga, men var i slutändan inte villig att samarbeta.

(19)

Följaktligen underrättade kommissionen de kinesiska myndigheterna genom en verbalnot av den 24 maj 2019 om att den hade för avsikt att använda sig av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen när den undersökte huruvida subventioneringen skulle fortsätta eller återkomma. De kinesiska myndigheterna svarade inte på verbalnoten.

(20)

Kommissionen sände frågeformulär till de kinesiska myndigheterna och till de två unionstillverkare som ingick i urvalet. De kinesiska myndigheterna svarade inte på frågeformuläret. Båda unionstillverkare som ingick i urvalet svarade på frågeformuläret.

(21)

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 28 i grundförordningen, kontrollerade kommissionen alla uppgifter som ansågs nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering och skada samt för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos de två unionstillverkare som ingick i urvalet.

(22)

Den 26 maj 2020 lämnade kommissionen ut uppgifter om de viktigaste omständigheter och överväganden mot bakgrund av vilka den ämnade bibehålla de gällande utjämningstullarna. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som lämnats ut. Synpunkter inkom från sökanden, dvs. EU ProSun, och intresseorganisationen för unionens solcellsindustri, dvs. European Solar Manufacturing Council (”ESMC”).

(23)

Kommissionen övervägde synpunkterna från de berörda parterna och beaktade dem i tillämpliga fall. Ett hörande hölls mellan kommissionens avdelningar och EU ProSun den 9 juni 2020.

(24)

Den produkt som är föremål för översyn är solfångarglas bestående av härdat kalk-sodaplanglas, med en järnhalt på mindre än 300 ppm, en soltransmittans på mer än 88 % (uppmätt med AM1,5-spektrum 300–2 500 nm), en värmebeständighet på upp till 250 °C (uppmätt enligt EN 12150), en termochockresistens på Δ 150 K (uppmätt enligt EN 12150) och med en mekanisk hållfasthet på minst 90 N/mm2 (uppmätt enligt EN 1288–3), som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7007 19 80 (Taric-nummer 7007198012, 7007198018, 7007198080 och 7007198085) och som har sitt ursprung i Kina (nedan kallad produkt som översynen gäller, vanligtvis kallad solfångarglas).

(25)

Solfångarglas kan vara mönstrade eller omönstrade, med antingen en genomskinlig eller diffus yta eller ha varierade kantmönster. Glaset kan ha olika mönster på båda sidorna eller bara vara mönstrat på en sida. Solfångarglas kan ha borrade hål och kan också färgtryckas med hjälp av exempelvis keramiska färger. Glasets yta kan behandlas med olika tekniker. Den vanligaste är en antireflexbeläggning som appliceras före eller efter härdningsprocessen. Annan teknik gör det möjligt att belägga solfångarglas med tunna funktionella skikt som ger ökad transmittans, självrengörande egenskaper, rostskydd eller härdande egenskaper.

(26)

Solfångarglas är en av komponenterna för framställning av solcellsmoduler av kristallint kisel och solcellstunnfilmsmoduler för produktion av elektricitet samt för fototermiska energiuppsamlare avsedda för produktion av varmt vatten. Glaset kan även användas till växthus (så kallat råglas eller växthusglas).

(27)

Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen har solfångarglas som tillverkas och säljs av unionsindustrin i unionen och solfångarglas som tillverkas och säljs på Kinas hemmamarknad samt solfångarglas som importeras till unionen från Kina samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområden. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(28)

I enlighet med artikel 18 i grundförordningen och i enlighet med tillkännagivandet om inledande undersökte kommissionen först huruvida ett upphörande av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande subventionering.

(29)

I Kinas trettonde femårsplan för nationell ekonomisk och social utveckling (nedan kallad den trettonde femårsplanen), som omfattar perioden 2016–2020 och därmed översynsperioden, beskrivs den kinesiska regeringens strategiska vision för att förbättra och främja viktiga industrier, såsom solenergiindustrin. Den trettonde femårsplanen är efterföljaren till den tolfte femårsplanen, i vilken solfångarglasindustrin främjades som ett av de viktigaste utvecklingsområdena inom tillverkningsindustrin.

(30)

I kapitel 30 i den trettonde femårsplanen framhävs de kinesiska myndigheternas åtagande om att ”bygga ett modernt energisystem”. Avsnitt 1 i det kapitlet innehåller starka bevis för att de kinesiska myndigheterna fortfarande ser solfångarglasindustrin som en främjad industri. I avsnitt 1 står det att ”[de kinesiska myndigheterna] kommer att fortsätta att driva på utvecklingen av (…) solcellsenergi” och att ”[de kinesiska myndigheterna] kommer att förbättra stödpolitiken för elproduktion från (…) solenergi”. Vidare kommer ”utvecklingen av (…) solcellsenergin i norra, nordöstra och nordvästra regionen samt i kustområden” att optimeras i samband med energiutvecklingsprojekt. Dessa utdrag visar att de kinesiska myndigheterna fortsätter att stödja den solenergiindustri för vilken solfångarglas är avgörande och därmed utgör en integrerad del av solenergiindustrins utveckling.

(31)

I den trettonde planen för byggnadsmaterial anges också olika typer av glas, bland annat kvartsglas och kvartsprodukter med hög renhet, högpresterande multifunktionellt belagda glas, prepareringsteknik för elektrokroma/termokroma glas, prepareringsteknik för glasprodukter som integrerar fotovoltaisk och fototermisk struktur och funktion.

(32)

År 2018 utfärdade de kinesiska myndigheterna nya regleringsåtgärder för solcellsanläggningar, 2018 års meddelande om elproduktion genom solceller (nedan kallade 531-politiken, då detta tillkännagavs den 31 maj 2018), där subventioner behölls med vissa minskningar. Enligt denna politik har den kinesiska regeringen avsevärt minskat den andel av den nya solenergikapaciteten per år som är berättigad till statligt stöd.

(33)

Grön utveckling uppmuntras också i strategin Made in China 2025 (nedan kallad MIC2025). Glasmaterial stöds inom ramen för MIC2025 och ingår framför allt i 2016 års katalog över ”fyra väsentliga” branschutvecklingsmöjligheter (MIC2025) i kapitel 9 ”Nya material”, underavsnitt II ”Viktiga grundläggande material”: i nummer 24 förtecknas glasbaserade material och i nummer 29 förtecknas kvartsglas och kvartsprodukter av hög renhet.

(34)

Vidare anges det i ”statsrådets beslut nr 40 om utfärdande och genomförande av de tillfälliga bestämmelserna om främjande av industriell strukturanpassning” (som tillsammans med de ”tillfälliga bestämmelserna om främjande av industriell strukturanpassning” kallas beslut nr 40) att de kinesiska myndigheterna aktivt kommer att stödja utvecklingen av nya energiindustrier och påskynda utvecklingen av solenergi (7). I beslutet uppmanar statsrådet alla finansinstitut att endast bevilja krediter till främjade projekt och lovar att vidta ”andra åtgärder för förmånsbehandling av de främjade projekten” (8).

(35)

I ”[b]eslut nr 9 från statsrådet om utfärdande och genomförande av den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning” (nedan kallat beslut nr 9) uppmuntras dessutom de kinesiska myndigheterna och offentliga organ aktivt att ”vägleda utvecklingen av relevanta industrier, optimera uppgraderingen av industristrukturen”. I punkt 12.2 i beslut nr 9 nämns uttryckligen att tillverkningen av ”ultraklart flytglas för solenergiindustrin” ska främjas. Detta beslut, som gällde fram till 2020, ersattes 2019 med ”beslut nr 29 av den nationella utvecklings- och reformkommissionen om utfärdande och genomförande av den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning (2019 års upplaga)”, med samma omnämnande i punkt 12.2.

(36)

Slutligen utlovas i den nationella översikten över den tekniska och vetenskapliga utvecklingen på medellång och lång sikt (2006–2020), som omfattar översynsperioden, att ”finansiering av politiska åtgärder ska komma i första hand”, att ”finansinstitut ska uppmuntras att förmånsbehandla större nationella projekt inom vetenskaplig och teknisk utveckling inom industrin vid beviljande av krediter”, att ”uppmuntra finansinstitut att förbättra och stärka de finansiella tjänsterna till högteknologiska företag” och att ”genomföra en gynnsam skattepolitik för att främja utvecklingen av högteknologiska företag”. Eftersom åtminstone en del av de solfångarglasexporterande tillverkarna räknas som företag med ny och avancerad teknik (nedan kallade HNTE-företag), bidrar denna nationella översikt endast till solfångarglasindustrins status som en främjad industri.

(37)

Sammanfattningsvis anser de kinesiska myndigheterna fortfarande att solfångarglasindustrin är en industri som ska främjas.

(38)

Såsom nämns i avsnitt 1.3.3.3 gav sig endast en exporterande tillverkare till känna till kommissionen (för sent), men beslutade i slutändan att inte samarbeta. Kommissionen använde därför tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen.

(39)

Den 14 juni 2019 skickade kommissionen ett frågeformulär till de kinesiska myndigheterna och underrättade dem om bristen på samarbetsvilja från de exporterande tillverkarnas sida. Frågeformuläret innehöll också specifika frågor för Export Import Bank of China (nedan kallad Exim) och China Export & Credit Insurance Corporation (nedan kallad Sinosure). Dessutom uppmanades de kinesiska myndigheterna att vidarebefordra en bilaga till de banker som nämns i klagomålet och andra finansinstitut som de kinesiska myndigheterna vet har beviljat lån till de kinesiska tillverkare av solfångarglas som undersöktes i den ursprungliga undersökningen.

(40)

Kommissionen fick inget svar på ovannämnda begäran från någon av de kinesiska myndigheterna, Exim eller Sinosure. Följaktligen underrättade kommissionen genom en verbalnot av den 24 juli 2019 de kinesiska myndigheterna om att den hade för avsikt att använda sig av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen när det gäller de uppgifter som begärts av den kinesiska regeringen, Exim och Sinosure samt de relevanta finansinstituten. De kinesiska myndigheterna informerades om att ett undersökningsresultat som grundas på tillgängliga uppgifter kan vara mindre fördelaktigt.

(41)

Inga kommentarer mottogs i detta avseende. Kommissionen övervägde, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, att använda tillgängliga uppgifter för att fastställa Kinas fortsatta subventionspraxis inom solfångarglasindustrin.

(42)

Följaktligen baserade kommissionen sin analys på alla uppgifter den hade tillgång till, särskilt följande:

(43)

Kommissionen undersökte om subventionering fortfarande förekom genom att analysera huruvida de subventioner som var föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen fortsatte att gynna solfångarglasindustrin.

(44)

Mot bakgrund av slutsatserna i detta avsnitt som bekräftade att det förekom fortsatt subventionering i fråga om de subventioner som var föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen, beslöt kommissionen att det inte fanns något behov av att undersöka alla andra subventioner som sökanden hävdade förelåg. När kommissionen har fastställt att det finns bevisning för fortsatt subventionering i enlighet med artikel 18 i grundförordningen behöver inte det exakta subventionsbeloppet fastställas.

(45)

Inga synpunkter inkom efter utlämnandet av uppgifter till berörda parter.

(46)

I den ursprungliga undersökningen (16) drog kommissionen slutsatsen att statsägda banker eller banker där staten har ett kontrollerande inflytande i fråga om aktieinnehav, båda kallade ”statsägda affärsbanker”, klassificeras som offentliga organ enligt artikel 2 b i grundförordningen. Vidare drog kommissionen slutsatsen att banker i Kina, enligt artikel 34 i Kinas lag om affärsbanker (nedan kallad banklagen) ska bedriva sin utlåningsverksamhet i enlighet med den nationella ekonomins behov. Kommissionen drog också slutsatsen att beslut nr 9 och beslut nr 40 var rättsligt bindande och att dessa beslut föreskriver att bankerna ska tillhandahålla kreditstöd till främjade industrier. Kommissionen drog därför slutsatsen att statsägda affärsbanker beviljade finansiella bidrag enligt artikel 3.1 a i) i grundförordningen.

(47)

Kommissionen drog också slutsatsen att artikel 34 i banklagen är tillämplig på privatägda banker i Kina (17). Därför bestämmer de kinesiska myndigheterna i slutändan utlåningsstrategin för både statsägda affärsbanker och privatägda banker. Kommissionen hävdade därför att de kinesiska myndigheterna anförtror privata banker och styr dem till att bevilja ekonomiskt stöd i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen genom lån till främjade industrier.

(48)

När det gäller selektivitet (18) ansåg kommissionen att de kinesiska myndigheterna gav förmånliga lån till ett begränsat antal industrier, inbegripet solfångarglasindustrin. Kommissionen drog slutsatsen att detta framgick av den tolfte femårsplanen och beslut nr 40. De finansiella bidrag som beviljats av statsägda affärsbanker och som anförtrotts eller riktats till privata banker i enlighet med artikel 34 i banklagen konstaterades därmed vara selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen.

(49)

Slutligen erinrade kommissionen om att lån i den mening som avses i artikel 3.1 a i) i grundförordningen medför en förmån för mottagaren i den mån de beviljas på villkor som är mer gynnsamma än vad mottagaren faktiskt kan få på marknaden (19). Kommissionen drog slutsatsen att så var fallet efter tillämpning av tillgängliga uppgifter.

(50)

Den subventionsnivå som fastställdes i den ursprungliga undersökningen avseende den förmånliga utlåningen till de tillverkare i urvalet som exporterar solfångarglas varierade från 0 % till 6,2 % och tullsatsen för icke samarbetsvilliga företag var 6,2 %.

(51)

I begäran om översyn och tillhörande bilagor (20) lade sökanden fram bevisning för att kinesiska tillverkare av solfångarglas fortsatte att omfattas av förmånliga lån och räntesatser från inhemska banker i Kina som är lägre än på marknaden. Solfångarglas är en främjad industri i den trettonde femårsplanen (21), vilket föranledde kommissionen att dra slutsatsen att både statsägda affärsbanker och privata banker fortfarande är skyldiga att tillhandahålla förmånlig finansiering till den kinesiska solfångarglasindustrin i enlighet med artikel 34 i banklagen.

(52)

Sökanden lade fram bevis för att statsägda affärsbanker fortsätter att vara offentliga organ inom ramen för det test som genomförts av överprövningsorganet (22), eftersom de utför myndighetsuppgifter och därmed utövar myndighetsbefogenheter. Sökanden hänvisade särskilt till slutsatserna i elcykelundersökningen (23) och översynen vid giltighetstidens utgång av visst bestruket finpapper (24), vilket bekräftade kommissionens ståndpunkt i den ursprungliga undersökningen.

(53)

I begäran om översyn fanns också bevis på att privata banker fortfarande anförtros eller styrs av de kinesiska myndigheterna vid beviljande av lån, eftersom de också omfattas av tillämpningsområdet för artikel 34 i banklagen. Sökanden hänvisade till den senaste elcykelundersökningen, i vilken kommissionen ansåg att den trettonde femårsplanen inte kan betraktas inneha en ”stödjande hållnin g” och att ”alla finansinstitut (inklusive privata finansinstitut) i Kina som står under CBRC:s tillsyn […] har anförtrotts eller ålagts funktioner av staten i den mening som avses i artikel 3.1 a iv första strecksatsen i grundförordningen i form av genomförande av politiska åtgärder och tillhandahållande av lån till förmånliga räntor till elcykelindustrin.” (25)

(54)

Eftersom de kinesiska myndigheterna och de exporterande tillverkarna av solfångarglas inte var samarbetsvilliga lades inga argument fram som skulle kunna ifrågasätta den bevisning sökanden presenterat när det gäller det kinesiska banksystemets nuvarande situation.

(55)

I den senaste översynen vid giltighetstidens utgång av vissa organiska stålprodukter (26), däckundersökningen (27), undersökningen av varmvalsat stål (28) och rapporten om Kina (29) bekräftades dessutom slutsatsen att statsägda affärsbanker bör betraktas som offentliga organ som tillhandahåller förmånlig finansiering enligt artikel 34 i banklagen, och att privata organ har anförtrotts och styrts till att göra exakt samma sak.

(56)

I bilaga 23 till begäran om översyn tillhandahöll sökanden ett exempel på en kinesisk solfångarglasexporterande tillverkare som gynnas eller har gynnats av förmånliga lån på grundval av sina (halv)årsrapporter. I andra allmänt tillgängliga årsrapporter från exporterande tillverkare angavs även att de också gynnades av förmånliga lån eller hade gynnats av förmånliga lån (30).

(57)

I och med det bristande samarbetet från de solfångarglasexporterande tillverkarna hade kommissionen ingen företagsspecifik information utifrån vilken subventionsbeloppet under översynsperioden kunde beräknas. När det gäller slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång ansåg kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar. Av bevisningen i begäran om översyn framgår att dessa belopp fortfarande skulle vara betydande. Ingenting i registret tydde på att subventionsnivån hade sjunkit i förhållande till den ursprungliga undersökningen, som därför anses ha fortsatt på en nivå över miniminivån.

(58)

Subventionsprogrammet i fråga var fortfarande selektivt i den mening som avses i artiklarna 4.2 a och 4.2 b i grundförordningen, eftersom den rättsliga situationen inte hade ändrats och de kinesiska myndigheterna fortsätter att uppmuntra solfångarglasindustrin (31).

(59)

Kommissionen drog därmed slutsatsen att det finns tillräcklig bevisning för att de exporterande tillverkarna fortsatte att åtnjuta förmånliga lån som en utjämningsbar subvention under översynsperioden.

(60)

I den ursprungliga undersökningen (32) drog kommissionen slutsatsen att de företag som ingick i urvalet mottog betydande engångsstöd från olika statliga myndigheter på många förvaltningsnivåer, vilket ledde till fördelar under undersökningsperioden. Bidragen i fråga beviljades till företagen av statliga myndigheter på nationell nivå, provins-, stads- eller distriktsnivå, och alla föreföll vara selektiva för de berörda företagen eller selektiva i fråga om belägenhet eller typ av industri.

(61)

De kinesiska myndigheterna lämnade ingen ytterligare information om dessa engångsstöd och var inte villiga att inleda samråd i frågan. På grundval av bevisningen som samlats in om mottagande av dessa bidrag av de företag som ingick i urvalet och i avsaknad av annan information, drog kommissionen därför slutsatsen att dessa bidrag var direkta överföringar som innebar en förmån för mottagarna och därmed subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a i) och 3.2 i grundförordningen.

(62)

När det gäller selektivitet noterade kommissionen att bidragen var selektiva i den mening som avses i artiklarna 4.2 a och 4.3 i grundförordningen, eftersom de verkade vara begränsade till vissa företag eller särskilda projekt i vissa regioner. Kommissionen konstaterade också att det inte fanns några belägg för att bidragen ingick i ett övergripande subventionsprogram och att de inte uppfyllde kraven på att selektivitet inte ska föreligga i artikel 4.2 b i grundförordningen.

(63)

Den subventionsnivå som fastställdes i den ursprungliga undersökningen av bidragen till de utvalda exporterande solfångarglastillverkarna varierade mellan 1,1 % och 3,0 % och tullsatsen för icke samarbetsvilliga företag var 3,0 %.

(64)

I begäran om översyn och tillhörande bilagor (33) lämnade sökanden bevis för att solfångarglasexporterande tillverkare fortsatte att dra nytta av bidrag och ad hoc-subventioner.

(65)

Sökanden hänvisade först till en rapport från Förenta staternas handelsrepresentant, där provinsens och de lokala myndigheternas roll i genomförandet av Kinas industripolitik genom att rikta subventioner till sektorer med överkapacitet fastställdes. Sökanden anser att sektorn för solfångarglas just är en sådan sektor (34).

(66)

Sökanden gav exempel på fall av ad hoc-subventionering genom att hänvisa till specifika rader i de granskade årsrapporterna från flera exporterande tillverkare. Det visades att en solfångarglasexporterande tillverkare mottog en ökning på 2,68 miljoner renminbi i statliga bidrag under översynsperioden, vilket resulterade i ett utgående saldo värt omkring 550 miljoner renminbi i statliga bidrag. På samma sätt hade en annan solfångarglasexporterande tillverkare rapporterat statliga bidrag på upp mot 14 miljoner renminbi under översynsperioden.

(67)

Eftersom de kinesiska myndigheterna och de solfångarglasexporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga lades inga argument fram som kunde vederlägga den bevisning som sökanden presenterade i begäran om översyn. De uppgifter som kommissionen hade tillgång till visade således att bidragen och ad hoc-subventionerna för exporterande tillverkare av solfångarglas som ingår i en främjad industri (35) har fortsatt under översynsperioden. Dessa bidrag och ad hoc-subventioner utgör en direkt överföring av medel i den mening som avses i artikel 3.1 a i) i grundförordningen.

(68)

I bilaga 23 till begäran om översyn gav sökanden exempel på kinesiska exporterande tillverkare av solfångarglas som gynnas eller som gynnats av bidrag och ad hoc-subventioner baserade på deras (halv)årsrapporter.

(69)

Eftersom de exporterande tillverkarna av solfångarglas inte samarbetade hade kommissionen ingen företagsspecifik information utifrån vilken subventionens storlek kunde beräknas under översynsperioden. När det gäller slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång ansåg kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar. Av bevisningen i begäran om översyn framgår att dessa belopp fortfarande skulle vara betydande. Det finns dock inga uppgifter som visar att subventionsnivån har minskat jämfört med den ursprungliga undersökningen.

(70)

Bidragen och ad hoc-subventionerna i fråga är fortfarande selektiva i den mening som avses i artiklarna 4.2 a och 4.2 b i grundförordningen, eftersom inget vederlägger tillgängliga uppgifter som fick kommissionen att konstatera att dessa bidrag var selektiva i den ursprungliga undersökningen.

(71)

Kommissionen drar därför slutsatsen att det finns tillräcklig bevisning för att de exporterande tillverkarna fortsatte att ta emot utjämningsbara subventioner i form av bidrag och ad hoc-subventioner under översynsperioden.

(72)

I den ursprungliga undersökningen (36) drog kommissionen slutsatsen att vissa men inte alla företag som ingick i urvalet gynnades av förmånlig skattebehandling för företag som erkänns som företag med ny och avancerad teknik (HNTE-företag). Kommissionen fann att ett sådant erkännande var beroende av att en viss uppsättning kriterier uppfylldes, vilka, om de uppfylldes, gav en nedsättning på 15 % av bolagsskatten jämfört med normalskattesatsen på 25 %.

(73)

Kommissionen fastställde att den rättsliga grunden för detta program var följande:

(74)

Kommissionen betecknade detta skattesystem som en offentlig intäkt som normalt sett skulle tas ut men som inte drivs in eller efterskänks i den mening som avses i 3.1 a ii i grundförordningen. Därefter ansåg kommissionen att den förmånliga skattepolitiken för erkända HNTE-företag medförde en förmån för stödmottagarna som var lika stor som skattebesparingen.

(75)

När det gäller selektivitet drog kommissionen slutsatsen att subventionen var selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den var begränsad till de företag som erhöll HNTE-certifiering och uppfyllde alla krav i 2008 års administrativa åtgärder. Det konstaterades vidare att berättigandet till dessa skatteförmåner inte skedde automatiskt och att inga objektiva kriterier hade fastställts i lagstiftningen eller av den beviljande myndigheten. Kommissionen ansåg att berättigandet berodde på att HNTE-certifikat beviljades efter ett skönsmässigt förfarande.

(76)

Den subventionsnivå som fastställdes i den ursprungliga undersökningen för de solfångarglasexporterande tillverkarna som omfattades av den förmånliga beskattningen av erkända nationella HNTE-företag varierade mellan 0,4 % och 1,8 %, medan andelen för icke samarbetsvilliga företag var 1,8 %.

(77)

I begäran om översyn och tillhörande bilagor (37) lade sökanden fram bevisning för att de solfångarglasexporterande tillverkarna fortsatte att omfattas av förmånlig skattebehandling för HNTE-företag.

(78)

Sökanden hänvisade till (delårs)rapporter från tre stora solfångarglasexporterande tillverkare vars status angavs som erkända HNTE-företag och som därmed drog fördel av en nedsatt bolagsskatt på 15 %.

(79)

Sökanden hänvisade också till de administrativa åtgärderna för erkännande av företag med ny och avancerad teknik (GuoKeFaHuo [2016] nr 32 (cirkulär nr 32)); en sammanfattning återfinns i bilaga 24 till begäran om översyn. Cirkulär 32 ändrar de kriterier som företag som ansöker om HNTE-status måste uppfylla och utgör ett fortsatt åtagande från de kinesiska myndigheterna för att subventionera främjade industrier som solfångarglasindustrin (38).

(80)

Förutom den bevisning som lagts fram av sökanden har kommissionen bekräftat den fortsatta tillämpningen av förmånlig skattepolitik för erkända HNTE-företag inom främjade industrier i den senaste elcykelundersökningen (39), däckundersökningen (40) och översynen vid giltighetstidens utgång av vissa organiska stålprodukter (41) När det gäller elcyklar fann kommissionen att den rättsliga grunden för detta program är följande:

(81)

I och med bristen på samarbete från de kinesiska myndigheterna och de solfångarglasexporterande tillverkarna lades inga argument fram som skulle kunna ifrågasätta den bevisning som presenterats av sökanden och de senaste rönen från kommissionen. De uppgifter som kommissionen hade tillgång till visade således att den förmånliga skattepolitiken för solfångarglasexporterande tillverkare som erkänts som HNTE-företag som fått utjämning i den ursprungliga undersökningen, har fortsatt under översynsperioden. Denna skattepolitik utgör offentliga intäkter som normalt sett skulle tas ut men som inte drivs in eller efterskänks i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen.

(82)

Den förmånliga skattepolitiken för erkända HNTE-företag ger en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen motsvarande skattebesparingen. Som tidigare nämnts lade sökanden fram bevis på minst tre solfångarglasexporterande tillverkare som omfattas av dessa förmåner i bilaga 23.

(83)

I och med bristen på samarbete från de solfångarglasexporterande tillverkarna hade kommissionen ingen företagsspecifik information utifrån vilken subventionens storlek kunde beräknas under översynsperioden. När det gäller slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång ansåg kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar. Av bevisningen i begäran om översyn framgår att dessa belopp fortfarande skulle vara betydande. Det finns dock inga uppgifter som visar att subventionsnivån har minskat jämfört med den ursprungliga undersökningen.

(84)

Liksom i den ursprungliga undersökningen är den förmånliga skattepolitiken för erkända HNTE-företag selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den lagstiftning enligt vilken den beviljande myndigheten har beviljat HNTE-status begränsas till att endast ge vissa företag och industrier tillgång till systemen.

(85)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden drog kommissionen slutsatsen att det finns tillräckliga bevis för att åtminstone vissa exporterande tillverkare fortsatte att subventioneras under översynsperioden genom en förmånlig skattepolitik för företag med ny och avancerad teknik.

(86)

I den ursprungliga undersökningen drog (42) kommissionen slutsatsen att ett företag som ingick i urvalet erhöll FoU-skatteavdrag och konstaterade att den regionala myndigheten begränsade bidraget till nyetablerade HNTE-företag.

(87)

Kommissionen ansåg att den rättsliga grunden för de FoU-skatteavdrag som gjordes var artikel 30 i den kinesiska lagen om företagsbeskattning och att den utgjorde en form av statliga intäkter som normalt sett skulle tas ut men som inte drivs in eller efterskänks i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Kommissionen konstaterade vidare att FoU-skatteavdraget medförde att mottagaren beviljades en förmån som motsvarade skattebesparingen.

(88)

När det gäller selektivitet angav kommissionen att artikel 30 i lagen om företagsbeskattning bör läsas tillsammans med artikel 25 i lagen om företagsbeskattning, där det anges att skattebefrielsen är förbehållen industrier och projekt som främjas av staten. Därför kunde endast främjade industrier och projekt få tillgång till detta system, och solfångarglasindustrin konstaterades vara en sådan främjad industri. Kommissionen drog därför slutsatsen att subventionen var selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen.

(89)

Den subventionsnivå som fastställdes i den ursprungliga undersökningen för den solfångarglasexporterande tillverkaren som omfattades av FoU-skatteavdrag utgjorde 0,7 %, vilket också motsvarade den återstående satsen.

(90)

I begäran om översyn och tillhörande bilagor (43) angav sökanden den rättsliga ramen för FoU-avdraget via en hänvisning till bland annat artikel 25 och 30 i lagen om företagsbeskattning som fanns med i den ursprungliga undersökningen. Sökanden lämnade dessutom in bevis i bilaga 23 till begäran om översyn där det framgick att minst två solfångarglasexporterande tillverkare hade rapporterat sina FoU-utgifter och att de hade HNTE-status, vilket är de viktigaste villkoren för att åtnjuta FoU-avdrag.

(91)

Förutom den bevisning som lagts fram av sökanden bekräftade kommissionen nyligen förekomsten av FoU-avdrag som en subvention i elcykelundersökningen (44) och däckundersökningen (45). I dessa undersökningar konstaterade kommissionen att FoU-utgifter som uppkommit i syfte att utveckla ny teknik, nya produkter och nya metoder som inte utgör immateriella tillgångar och som redovisas i vinst- och förlusträkningen för det innevarande räkenskapsåret, omfattas av ett avdrag på ytterligare 50 % efter att de har dragits av i sin helhet mot bakgrund av den faktiska situationen. När de ovannämnda FoU-utgifterna utgör immateriella tillgångar omfattas de av avskrivning på grundval av 150 % av kostnaden för den immateriella tillgången. Vidare fastställde kommissionen att den rättsliga grunden för programmet var följande:

(92)

I och med bristen på samarbete från de kinesiska myndigheterna och de solfångarglasexporterande tillverkarna lades inga argument fram som skulle kunna ifrågasätta den bevisning som presenterats av sökanden och de senaste rönen från kommissionen. De tillgängliga uppgifterna för kommissionen har således visat att de skattekostnader för FoU-avdrag som fastställdes i den ursprungliga undersökningen har fortsatt under översynsperioden. Avdragen för FoU-utgifterna motsvarar offentliga intäkter som normalt sett skulle tas ut men som inte drivs in eller efterskänks i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen.

(93)

Avdragen för FoU-utgifter ger en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen motsvarande skattebesparingen.

(94)

I och med bristen på samarbete från de solfångarglasexporterande tillverkarna hade kommissionen ingen företagsspecifik information utifrån vilken subventionens storlek kunde beräknas under översynsperioden. När det gäller slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång ansåg kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar. Av bevisningen i begäran om översyn framgår att dessa belopp fortfarande skulle vara betydande. Det finns dock inga uppgifter som visar att subventionsnivån har minskat jämfört med den ursprungliga undersökningen.

(95)

Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom lagstiftningen i sig begränsar tillämpningen av denna åtgärd till enbart företag som har FoU-utgifter inom vissa högteknologiska områden som fastställts av staten.

(96)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det finns tillräckliga bevis för att åtminstone några exporterande tillverkare under översynsperioden subventionerades med hjälp av skatteavdrag för FoU-utgifter.

(97)

I den ursprungliga undersökningen (46) drog kommissionen slutsatsen att ett av de företag som ingick i urvalet erhöll skattebefrielse på utdelning mellan berättigade inhemska företag.

(98)

Kommissionen ansåg att den rättsliga grunden för skattebefrielse på utdelningar är artiklarna 25–26 i lagen om företagsbeskattning och artikel 83 i förordningarna om genomförande av lagen om företagsbeskattning, och att befrielsen utgjorde statliga intäkter som normalt sett skulle tas ut men som inte drivs in eller efterskänks i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Kommissionen konstaterade vidare att FoU-skatteavdraget medförde att mottagaren beviljades en förmån som motsvarade skattebesparingen.

(99)

När det gäller selektivitet fann kommissionen att detta subventionssystem endast gällde företag som var hemmahörande i Kina och som hade gjort investeringar i andra inhemska företag. Kommissionen konstaterade dessutom att denna skattebefrielse enligt artikel 25 i lagen om företagsbeskattning, i likhet med den situation som rådde i fråga om skatteavdraget för FoU-utgifter, var förbehållen industrier och projekt som uppmuntrats av staten. Kommissionen drog därför slutsatsen att subventionen var selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen.

(100)

Den subventionsnivå som fastställdes i den ursprungliga undersökningen för den solfångarglasexporterande tillverkaren som omfattades av ersättningen för FoU-utgifter var 5,8 %, vilket också var den återstående satsen.

(101)

I begäran om översyn och tillhörande bilagor (47) lämnade sökanden bevis på förekomsten av solfångarglasexporterande tillverkare som omfattas av undantaget. Den rättsliga grunden för undantaget anges i artikel 25 och 26.2 i lagen om företagsbeskattning och artikel 83 i förordningarna om genomförandet av lagen om företagsbeskattning, som lagts fram av sökanden (48) och bekräftats och utvidgats av kommissionen i den senaste elcykelundersökningen (49) och översynen vid giltighetstidens utgång av visst bestruket finpapper (50).

(102)

I artikel 2 i lagen om företagsbeskattning definieras ” begreppet ’företag med hemvist i landet’ som […] ett företag som har upprättats enligt kinesisk rätt på Kinas territorium eller som har upprättats enligt lagstiftningen i ett annat land (region), men vars faktiska verkställande organ är beläget inom Kinas territoriu m”. Vidare anges det i artikel 26.2 i lagen om företagsbeskattning att ”[ u]tdelning, bonusar och andra vinster i form av kapitalinvesteringar som genererats mellan kvalificerade inhemska företa g” betraktas som skattefria. Med andra ord kommer skattebefrielsen på utdelning mellan berättigade inhemska företag att gälla för en inhemsk (dvs. kinesisk) solfångarglasexporterande tillverkare, om den exporterande tillverkaren innehar aktier i ett inhemskt företag (51).

(103)

Sökanden lade fram bevis för minst en tillverkare av solfångarglas med flera dotterbolag (52), medan kommissionen konstaterade att flera exporterande tillverkare befann sig i en liknande situation. I avsaknad av samarbete från de kinesiska myndigheterna och de solfångarglasexporterande tillverkarna, lades inga argument fram som skulle kunna ifrågasätta den bevisning som presenterats av sökanden och rönen från kommissionen i denna och tidigare undersökningar. De uppgifter som kommissionen har tillgång till har således visat att skattebefrielsen på utdelning för solfångarglasexporterande tillverkare som äger aktier i ett inhemskt företag har fortsatt under översynsperioden. Denna skattebefrielse på utdelning utgör uteblivna offentliga intäkter som normalt sett skulle tas ut men som inte drivs in eller efterskänks i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen (53).

(104)

Förmånen i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen för en solfångarglasexporterande tillverkare som omfattas av skattebefrielsen på utdelning motsvarar skattebesparingen.

(105)

I och med bristen på samarbete från de solfångarglasexporterande tillverkarna hade kommissionen ingen företagsspecifik information utifrån vilken subventionens storlek kunde beräknas under översynsperioden. När det gäller slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång ansåg kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar. Av bevisningen i begäran om översyn framgår att dessa belopp fortfarande skulle vara betydande. Det finns dock inga uppgifter som visar att subventionsnivån har minskat jämfört med den ursprungliga undersökningen.

(106)

Denna subvention är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den rättsliga grunden för skattebefrielsen på utdelning begränsar tillgången till detta stöd på två olika sätt. För det första är subventionen endast tillgänglig för företag som äger aktier i inhemska företag, med undantag för dem som investerar i utländska företag (54). För det andra ingår artikel 26.2 i lagen om företagsbeskattning i samma kapitel som artikel 25 i lagen om företagsbeskattning, nämligen ”kapitel IV Förmånlig skattebehandling”. I artikel 25 i lagen om företagsbeskattning, första artikeln i detta kapitel, anges att ” viktiga industrier och projekt vars utveckling stöds och främjas av staten ska omfattas av förmånsbehandlingen av inkomstskatt för företa g”, vilket tydligt begränsar tillgången till subventioner i artikel 26.2 i lagen om företagsbeskattning för främjade industrier, såsom solfångarglasindustrin (55).

(107)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det finns tillräcklig bevisning för att åtminstone några exporterande tillverkare av solfångarglas under översynsperioden subventionerades genom skattebefrielse på utdelning mellan kvalificerade inhemska företag.

(108)

I den ursprungliga undersökningen (56) fann kommissionen att företag inte kunde köpa mark direkt i Kina, utan endast kunde köpa markanvändningsrättigheter från lokala myndigheter. Den rättsliga grunden för detta system var den kinesiska lagen om markförvaltning, där det angavs att all mark tillhör befolkningen och att den inte kan köpas eller säljas till företag såvida inte anbud, notering eller auktioner genomförs på de villkor som anges i lagen. I praktiken konstaterades det dock att de kinesiska myndigheterna fastställde priset och företaget betalade det fastställda priset. Kommissionen drog slutsatsen att detta system är ett tillhandahållande av varor i den mening som avses i artikel 3.1 a iii i grundförordningen.

(109)

Kommissionen konstaterade att den förmån som markanvändningsrättigheterna ger de solfångarglasexporterande tillverkarna, i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen, är skillnaden mellan det pris som betalas för markanvändningsrättigheten och ett lämpligt externt referensvärde. Kommissionen valde Taiwan som ett lämpligt externt riktmärke och noterade att priserna för markanvändning i Kina, om marknadsvillkoren rådde för de exporterande tillverkarna, skulle vara mycket lika markpriserna i Taiwan. Kommissionen drog slutsatsen att de priser som betalades av de solfångarglasexporterande tillverkarna uppgick till antingen det startpris som fastställts av de kinesiska myndigheterna eller fem renminbi yuan per kvadratmeter mer än det priset, vilket utgjorde mindre än en lämplig ersättning jämfört med det externa referensvärdet och därför gav tillverkarna en förmån.

(110)

När det gäller selektivitet ansåg kommissionen att beslut nr 40 kräver att offentliga myndigheter säkerställer att mark tillhandahålls till främjade industrier, som solfångarglasindustrin tillhör (57). I artikel 18 i beslut nr 40 klargörs dessutom att industrier som är ”begränsade” inte kommer att ha tillgång till markanvändningsrättigheter. Kommissionen drog därmed slutsatsen att subventionen var selektiv enligt artikel 4.2 a och 4.2 c i grundförordningen.

(111)

Den subventionsnivå som fastställdes i den ursprungliga undersökningen för de solfångarglasexporterande tillverkare som ingick i urvalet som omfattades av statliga bestämmelser om markanvändning varierade mellan 3,2 % och 17,1 %, och nivån för icke samarbetsvilliga företag var 17,1 %.

(112)

I begäran om översyn och tillhörande bilagor (58) lade sökanden fram bevis för att minst en solfångarglasexporterande tillverkare beviljades mark utan kostnad av den berörda lokala myndigheten för att uppmuntra projekt inom högteknologiska industrier. Sökanden hävdade vidare att den marknadsstruktur som beskrivs i den ursprungliga undersökningen var förhärskande under översynsperioden.

(113)

Förutom de argument som framförts av sökanden identifierade kommissionen nyligen tillhandahållandet av markanvändningsrättigheter som en subvention i samband med elcykelundersökningen (59), däckundersökningen (60), översynen vid giltighetstidens utgång av vissa organiska stålprodukter (61) och översynen vid giltighetstidens utgång av visst bestruket finpapper (62). I alla tre fallen bekräftade kommissionen att den rättsliga situation och marknadsstruktur som beskrivs i den ursprungliga undersökningen inte har ändrats. När det gäller undersökningarna om elcyklar och däck fastställde kommissionen i mer detalj den rättsliga grunden för tillhandahållandet av markanvändningsrättigheter:

(114)

I och med bristen på samarbete från de kinesiska myndigheterna och de solfångarglasexporterande tillverkarna lades inga argument fram som skulle kunna ifrågasätta den bevisning som presenterats av sökanden och de senaste rönen från kommissionen. De uppgifter som kommissionen har tillgång till har således visat att det statliga tillhandahållandet av markanvändningsrättigheter som konstaterades i den ursprungliga undersökningen har fortsatt under översynsperioden. De statliga bestämmelserna om markanvändningsrättigheter utgör ett tillhandahållande av varor i den mening som avses i artikel 3.1 a iii i grundförordningen.

(115)

Den statliga bestämmelsen om markanvändning ger en fördel i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen, eftersom markanvändningsrättigheter beviljas till solfångarglasexporterande tillverkare mot för låg ersättning i den mening som avses i artikel 6 d i grundförordningen. I samband med de senaste undersökningarna om elcyklar och däck drog kommissionen, liksom i den ursprungliga undersökningen, därför slutsatsen att marknaden för markanvändningsrättigheter i Kina fortfarande är obefintlig, eftersom priserna godtyckligt fastställs av myndigheterna. Slutsatsen kvarstår därmed att priserna för markanvändningsrättigheter utgör mindre än en rimlig ersättning jämfört med ett externt referensvärde och därför gavs de solfångarglasexporterande tillverkarna en förmån.

(116)

I och med bristen på samarbete från de solfångarglasexporterande tillverkarna hade kommissionen ingen företagsspecifik information utifrån vilken subventionens storlek kunde beräknas under översynsperioden. När det gäller slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång ansåg kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar. Av bevisningen i begäran om översyn framgår att dessa belopp fortfarande skulle vara betydande. Det finns dock inga uppgifter som visar att subventionsnivån har minskat jämfört med den ursprungliga undersökningen.

(117)

När det gäller selektivitet klargörs det i artikel 18 i beslut nr 40 att industrier som är ”begränsade” inte kommer att ha tillgång till markanvändningsrättigheter. Subventionen är selektiv i enlighet med artikel 4.2 a och 4.2 c i grundförordningen, eftersom det förmånliga tillhandahållandet av markanvändningsrättigheter endast ges till företag som tillhör vissa branscher och statens förfaranden på detta område är otydliga och inte transparenta.

(118)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det finns tillräckliga bevis för att åtminstone några exporterande tillverkare under översynsperioden subventionerades genom tillhandahållande av markanvändningsrättigheter.

(119)

Mot bakgrund av ovanstående överväganden drog kommissionen slutsatsen att tillverkarna av solfångarglas i Kina har fortsatt att få utjämningsbara subventioner under översynsperioden. På grund av bristande samarbete i detta ärende hade kommissionen inget som tydde på att nivån på den fortsatta subventioneringen hade minskat jämfört med den ursprungliga undersökningen. Kommissionen drog också slutsatsen att nivån på den fortsatta subventioneringen var högre än miniminivån. Av bevisningen i begäran om översyn framgår att förmånen inom ramen för dessa subventioner ändå skulle vara betydande.

(120)

Förekomsten av fortsatt subventionering under översynsperioden är en indikation på sannolikheten för att subventionering kommer att fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Kommissionen undersökte också om det var sannolikt att den subventionerade exportvolymen skulle öka om åtgärderna skulle upphöra att gälla. I detta syfte analyserade kommissionen följande ytterligare faktorer: Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, de kinesiska exporterande tillverkarnas prissättning på andra marknader och unionsmarknadens attraktionskraft. Till följd av bristande samarbete från tillverkare/exportörer i Kina grundade kommissionen sin bedömning på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(121)

På grund av bristande samarbete lämnade ingen av de kinesiska exportörerna/tillverkarna information om produktionskapaciteten i Kina. Sökanden hävdade att produktionskapaciteten för den kinesiska solfångarglasindustrin överstiger 750 miljoner m2 per år (63). I begäran om översyn finns bevis för att detta motsvarar 78 % av den globala produktionskapaciteten för solfångarglas (64). Sökanden hävdade vidare att den inhemska efterfrågan på solfångarglas i Kina endast var 600 miljoner m2 år 2016 och att den ytterligare minskade under andra hälften av översynsperioden till följd av genomförandet av 531-politiken (65). Denna effekt bekräftades exempelvis genom den årliga rapporten från en kinesisk exporterande tillverkare (66). Som jämförelse hade unionsindustrin under översynsperioden en produktionskapacitet på [33–38] miljoner m2 (skäl 150) och efterfrågan i unionen var [13–18] miljoner m2 (skäl 134–135). Den kinesiska produktionskapaciteten ligger således långt över efterfrågan i unionen (med en faktor på cirka 37) och kan visa på ett ökat fokus på unionsmarknaden till följd av 531-politiken.

(122)

På grundval av 14.6-databasen konstaterade kommissionen dessutom att en kinesisk exporterande tillverkare stod för en mycket stor majoritet av exporten av den berörda produkten till unionen under översynsperioden. På den exporterande tillverkarens webbplats anges en produktionskapacitet på [15–25] tusen m2 per dag eller [5,5–9] miljoner m2 per år. Under översynsperioden användes endast [10–20] % av den produktionskapaciteten för unionsmarknaden. Det är mycket troligt att en kombination av 531-politiken och ett upphävande av de gällande åtgärderna kommer att leda till att produktionskapaciteten utnyttjas mer för unionsmarknaden.

(123)

Sammanfattningsvis gör kombinationen av den stora produktionskapaciteten, förändringar i den kinesiska efterfrågan, en relativt begränsad efterfrågan inom unionen och tillgängliga företagsuppgifter att en ökning av volymen av den subventionerade exporten från Kina sannolikt kommer att ske om åtgärderna skulle tillåtas att upphöra gälla.

(124)

Eftersom de kinesiska exportörerna/tillverkarna inte samarbetade var kommissionen tvungen att utgå från tillgängliga uppgifter för att fastställda exportpriserna från Kina till andra tredjelandsmarknader. I avsaknad av annan tillförlitlig information använde kommissionen uppgifter om export från GTA. Dessa uppgifter fanns endast tillgängliga som en sexsiffrig tullkod och omfattade således flera andra glasprodukter utöver produkten som översynen gäller. Kommissionen drog slutsatsen att dessa uppgifter inte var tillräckligt exakta för att användas i undersökningen.

(125)

Sökanden hävdade att unionsindustrin är den enda stora marknaden för solfångarglas utanför Kina, och att Kinas marknad redan är mättad till följd av 531-politiken (67). Den kinesiska marknadsandelen låg fortfarande på 9 % under översynsperioden trots de gällande åtgärderna, och unionsmarknaden är därför fortfarande en attraktiv exportmarknad för kinesiska tillverkare av solfångarglas. Även unionsmarknaden förväntas växa, vilket anges i avsnitt 6.2.3. Ingen prisjämförelse med uppgifter om kinesisk export till andra länder kunde göras på ett korrekt sätt på grund av det ovannämnda problemet.

(126)

Kommissionen noterade också att andra länder, nämligen Indien och Turkiet, har infört handelspolitiska skyddsåtgärder för den produkt som översynen gäller, vilket gör det mer sannolikt att exportflödet från Kina kan riktas mot unionen.

(127)

På grundval av ovanstående konstaterades det att EU är en attraktiv marknad för kinesiska exportörer.

(128)

På grundval av den betydande produktionskapaciteten i Kina och unionsmarknadens attraktionskraft för kinesiska exporterande tillverkare, drog kommissionen slutsatsen att det finns en stor sannolikhet för att upphörandet av utjämningsåtgärderna skulle leda till en ökning av de subventionerade volymerna.

(129)

Kommissionen drog slutsatsen att det finns tillräcklig bevisning för att subventioneringen av solfångarglasindustrin i Kina fortsatte under översynsperioden och sannolikt kommer att fortsätta i framtiden. Kommissionen konstaterade också att ett upphävande av utjämningsåtgärderna sannolikt skulle leda till att den subventionerade importen av den produkt som översynen gäller omdirigeras till unionsmarknaden. Kommissionen drog på grundval av tillgängliga uppgifter slutsatsen att det finns en stor sannolikhet att åtgärdernas upphörande skulle leda till fortsatt subventionering.

(130)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten av elva unionstillverkare. De utgör unionsindustrin enligt artikel 9.1 i grundförordningen.

(131)

Unionens sammanlagda tillverkning under översynsperioden fastställdes till cirka 12 miljoner m2. Kommissionen fastställde siffran på grundval av all tillgänglig information, såsom begäran om översyn och frågeformulärssvaren från de företag som ingick i urvalet. Såsom anges i skäl 14 valdes unionstillverkare ut till stickprovet som står för över 80 % av den totala produktionen av den likadana produkten i unionen.

(132)

För att skydda känslig affärsinformation i enlighet med artikel 29 i grundförordningen presenteras uppgifterna om de två unionstillverkarna i urvalet i indexerad form eller i intervaller.

(133)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen genom att summera unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden med import från Kina och tredjeländer på grundval av uppgifterna i 14.6-databasen. Unionstillverkarnas försäljningsvolym dubbelkontrollerades och uppdaterades vid behov med kontrollerade uppgifter från unionstillverkare som ingick i urvalet. Importvolymen dubbelkontrollerades mot uppgifter från Eurostat.

(134)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen

(135)

Under skadeundersökningsperioden minskade förbrukningen av den berörda produkten i unionen med 35 %. Den största minskningen (19 procentenheter) inträffade mellan 2017 och översynsperioden. Minskningen berodde på en lägre efterfrågan från unionstillverkare av solcellsmoduler.

(136)

På unionsmarknaden började solfångarglas i allt större utsträckning användas för växthustillverkning. Efterfrågan (och den därtill kopplade förbrukningen) förblev dock projektbaserad och begränsad jämfört med den nuvarande förbrukningen av solfångarglas på marknaderna för solcells- eller solvärmemoduler.

(137)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av 14.6-databasen som dubbelkontrollerades mot Eurostats uppgifter. Marknadsandelen fastställdes på grundval av förbrukningen i unionen enligt vad som anges i tabell 1. Under skadeundersökningsperioden utvecklades importen från Kina till unionen och marknadsandelen på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym från Kina och marknadsandel

(138)

Importvolymen från Kina minskade under skadeundersökningsperioden med 76 %, från mer än 5 miljoner m2 under 2015 till 1,2 miljoner m2 under översynsperioden. Under samma period minskade marknadsandelen för importen från Kina från 24 % till 9 % (en minskning på 64 %). Den största minskningen av marknadsandelen (74 %) ägde rum mellan 2015 och 2016, efter antagandet av åtgärder mot absorption i augusti 2015 (68), när den landsomfattande antidumpningstullsatsen ökade från 25 % till 67,1 %. Från och med 2016 fram till översynsperioden ökade emellertid marknadsandelen för importen från Kina med tre procentenheter till 9 % under undersökningsperioden.

(139)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga fastställde kommissionen det genomsnittliga importpriset på import från Kina på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, dvs. på grundval av uppgifterna i 14.6-databasen. Uppgifterna dubbelkontrollerades mot uppgifter från Eurostat. Under översynsperioden var det genomsnittliga importpriset 6,34 euro/m2.

Tabell 3

Genomsnittliga priser på importen från Kina

(140)

Under skadeundersökningsperioden ökade det genomsnittliga importpriset med 26 %. Under samma period ökade priset på unionsmarknaden med 19 % (se tabell 8).

(141)

Kommissionen kom fram till att importpriserna underskred unionsindustrins priser. Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra det vägda genomsnittliga försäljningspriset för unionstillverkarna i urvalet till icke-närstående kunder på unionsmarknaden på nivån fritt fabrik och det motsvarande vägda genomsnittliga priset för importen från Kina, fastställt på grundval av kostnader, försäkringar, frakt (cif-nivå), justerat med tullar och kostnader efter import.

(142)

Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av den hypotetiska omsättningen under översynsperioden. Det beräknas genom att unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris multipliceras med de kvantiteter som exporteras till unionen. Prisjämförelsen visade på en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på nästan 10 % för importen från Kina på unionsmarknaden.

(143)

Importvolymen från alla övriga tredjeländer och deras marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Import från tredjeländer

(144)

Importvolymerna från alla andra tredjeländer ökade med 194 % under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen för denna import under översynsperioden var 12 %, jämfört med 3 % 2015. Det viktigaste landet som exporterade till unionen som inte omfattades av åtgärder var Malaysia, som inte kom in på marknaden förrän 2017, men som redan hade uppnått en marknadsandel på 7 % under översynsperioden. Den indiska exporten ökade också betydligt och uppnådde en marknadsandel på 3 % under översynsperioden. Turkiets marknadsandel minskade från cirka 4 % år 2016 till 2 % under översynsperioden. Slutligen ökade genomsnittspriset för all import från tredjeländer som inte omfattas av åtgärder med 20 % under skadeundersökningsperioden och uppgick till 7,31 euro/m2 under översynsperioden.

(145)

Under skadeundersökningsperioden, med undantag för 2016, var genomsnittspriset för importen från de övriga tredjeländerna högre än genomsnittspriset för den kinesiska importen. Under översynsperioden var det genomsnittliga importpriset för de kinesiska tillverkarna (på 6,34 euro/m2) cirka 13 % lägre än genomsnittspriset för import från andra tredjeländer (på 7,31 euro/m2).

(146)

I enlighet med artikel 8.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och index av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden. Vid fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer.

(147)

Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifterna i begäran om översyn och de kontrollerade svaren på frågeformuläret. Dessa uppgifter avsåg alla unionstillverkare och gällde följande: tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet och subventionsmarginalens storlek samt återhämtning från tidigare subventionering.

(148)

Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i de kontrollerade svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet. Dessa uppgifter avsåg de unionstillverkare som ingick i urvalet och gällde följande: genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, genomsnittliga arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet samt kapitalanskaffningsförmåga. Båda uppsättningarna av uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(149)

Kommissionen fastställde produktionsvolymen och kapaciteten på grundval av uppgifterna i begäran om översyn. Uppgifterna dubbelkontrollerades och uppdaterades vid behov vad gäller kontrollerade uppgifter från unionstillverkare som ingick i urvalet.

(150)

Unionens totala tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(151)

Förbättringen av produktionsvolymen, kapaciteten och kapacitetsutnyttjandet mellan 2015 och 2016 låg i paritet med införandet av högre antidumpningstullar efter den nya absorptionsundersökningen (69), medan minskningen efter detta datum följde en minskning av förbrukningen i unionen enligt beskrivningen i skäl 134.

(152)

Under 2016 ökade den totala unionsproduktionen med 3 % och minskade därefter två år i rad, vilket ledde till en minskning på 26 % mellan 2015 och översynsperioden. Ett liknande mönster uppstod när det gäller unionsindustrins produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande. En viktig orsak till dessa minskningar är att en stor unionstillverkare gick i konkurs 2017 (Duatt, som 2015 stod för omkring 20 % av unionens tillverkning och omkring 15 % av dess kapacitet).

(153)

Kommissionen fastställde försäljningsvolymen på grundval av uppgifterna i begäran om översyn. Uppgifterna dubbelkontrollerades och uppdaterades vid behov vad gäller kontrollerade uppgifter från unionstillverkare som ingick i urvalet. Unionsindustrins försäljning och marknadsandel inom unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Försäljningsvolym och marknadsandel i unionen

(154)

Mellan 2015 och 2016 ökade unionsindustrins försäljningsvolymer med 8 %. Under 2017 sjönk den med 11 % jämfört med föregående år och hamnade 3 % under 2015 års nivå. Under översynsperioden var nedgången i unionsindustrins försäljning mer anmärkningsvärd och låg på 29 % under 2015 års nivåer under översynsperioden. Vad gäller marknadsandelar är mönstret liknande, men unionsindustrins marknadsandel ökade från 73 % år 2015 till 79 % under översynsperioden, vilket beror på att förbrukningen i unionen minskade med 35 % under samma period (se tabell 1).

(155)

Mellan 2015 och översynsperioden minskade förbrukningen av solfångarglas med 35 %. Nedgången i förbrukningen hade en negativ inverkan på unionsindustrins produktion och försäljningsvolym. Tillverkningsvolymen minskade emellertid endast med 26 % och försäljningsvolymen med 29 %. Unionsindustrins marknadsandel ökade däremot med 8 %.

(156)

Kommissionen fastställde uppgifterna om sysselsättning och produktivitet på grundval av uppgifterna i begäran om översyn. Uppgifterna dubbelkontrollerades och uppdaterades vid behov vad gäller kontrollerade uppgifter från unionstillverkare som ingick i urvalet. Under skadeundersökningsperioden utvecklades sysselsättningen och produktiviteten i unionsindustrin på följande sätt:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(157)

Under skadeundersökningsperioden minskade sysselsättningen i unionsindustrin med 26 %. Denna minskning motsvarar en minskning med 29 % av produktionen under samma period (se tabell 5).

(158)

Såsom förklaras i avsnitt 4.4 ökade marknadsandelen för den kinesiska importen från 2016 till 9 % under översynsperioden. Subventioneringen fortsatte under översynsperioden på en betydande nivå, såsom förklaras i avsnitt 3 ovan, och priserna hos de kinesiska exporterande tillverkarna fortsatte att i hög grad underskrida unionsindustrins försäljningspriser.

(159)

Analysen av skadeindikatorerna visar att den högre tullsats som infördes 2015 efter en ny absorptionsundersökning hade en positiv inverkan på unionsindustrin, som återhämtade sig från tidigare subventionering. Den subventionerade importen fortsatte dock att medföra påtryckningar på unionsindustrin. Den kombinerade effekten av den ökande volymen subventionerad lågprisimport från Kina och de faktiska utjämningsmarginalerna innebar att unionsindustrin inte kunde återhämta sig helt från tidigare subventionering.

(160)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser och tillverkningskostnad

(161)

Under skadeundersökningsperioden ökade de genomsnittliga försäljningspriserna per kvadratmeter med 19 %. Produktionskostnaderna låg däremot mer eller mindre på en stabil nivå.

(162)

Unionsindustrins genomsnittliga arbetskraftskostnader utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Arbetskraftskostnader

(163)

Mellan 2015 och översynsperioden ökade de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd för unionstillverkarna som ingick i urvalet med 18 %.

(164)

Unionsindustrins lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lagerhållning

(165)

Lagernivån ökade med 32 % i absoluta tal och med 29 % i relativa tal under skadeundersökningsperioden. Med tanke på skillnaderna mellan den berörda produkten i fråga om storlek, mönster, ytbeläggning osv. för varje kund, producerade dock de unionstillverkare som ingick i urvalet endast per beställning. Lagerhållningen i dessa företag uppvisade således produkter vars produktion var fördelad under det aktuella året, men som var avsedd för en viss kund som den senare kommer att säljas till.

(166)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för unionsindustrin utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(167)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Under skadeundersökningsperioden ökade unionsindustrins lönsamhet från [-10 %–0 %] till [5 %–15 %], medan kassaflödet ökade med 365 %. De nominella investeringarna minskade med 75 % under skadeundersökningsperioden. Räntabiliteten, uttryckt som en procentandel av det bokförda värdet för anläggningstillgångar, ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden.

(168)

Utvecklingen av kassaflödet, som är industrins förmåga att själv finansiera sin verksamhet, låg på en positiv nivå under den perioden i fråga. Till följd av förbättringarna i fråga om lönsamhet och kassaflöde ökade unionsindustrins förmåga att anskaffa kapital betydligt mellan 2015 och översynsperioden.

(169)

Under skadeundersökningsperioden påverkades unionsindustrins ekonomiska indikatorer av en minskning av unionens förbrukning av solfångarglas med 35 % mellan 2015 och översynsperioden.

(170)

Trots den minskade förbrukningen behöll unionsindustrin mellan 2015 och 2017 en relativt stabil produktionsvolym. Produktionsvolymen minskade framför allt mellan 2017 och översynsperioden (med 25 %). Unionsindustrins marknadsandel ökade från 73 % år 2015 till 79 % under översynsperioden.

(171)

Trots den ursprungliga minskningen av marknadsandelen för den kinesiska importen efter de antiabsorptionsåtgärder som infördes i augusti 2015, förblev den kinesiska importens marknadsandel relativt stor under översynsperioden (9 %).

(172)

De makroekonomiska indikatorerna återspeglade unionsindustrins sårbarhet. De förbättrades efter antagandet av antiabsorptionsåtgärder år 2015 men försämrades därefter på grund av den minskade förbrukningen i unionen. Såsom förklaras ovan i avsnitt 4.6 kan detta mönster observeras när det gäller unionens produktion/produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym och marknadsandel samt produktivitet. Antalet anställda minskade stadigt under skadeundersökningsperioden.

(173)

De mikroekonomiska indikatorerna visade i stället en förbättrad situation för unionsindustrin. Under skadeundersökningsperioden var tillverkningskostnaden per enhet stabil, medan priserna på unionsmarknaden ökade. Denna positiva situation återspeglades i en lönsamhet som ökade från [-10 %–0 %] år 2015 till [5 %–15 %] under översynsperioden.

(174)

På grundval av ovanstående ansåg kommissionen att unionsindustrin i stor utsträckning hade återhämtat sig från den väsentliga skada som orsakades av den subventionerade importen från Kina i den mening som avses i artikel 8.4 i grundförordningen. Trots den minskade förbrukningen i unionen och den relativt stora marknadsandelen för den subventionerade importen från Kina förblev situationen för unionsindustrin bräcklig.

(175)

Eftersom unionsindustrin inte längre fortsatte att lida väsentlig skada undersökte kommissionen om det är sannolikt att skadan skulle återkomma om åtgärderna upphör att gälla, i enlighet med artikel 18.2 i grundförordningen.

(176)

Följande faktorer analyserades för att fastställa sannolikheten för återkommande skada: Produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina samt unionsmarknadens attraktionskraft.

(177)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga grundades analysen av produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Kina på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen. I detta avseende stödde sig kommissionen på artikel 14.6-databasen, Eurostat och den bevisning som sökanden lämnat i begäran om översyn.

(178)

Kommissionen analyserade vidare effekterna på unionsindustrin av att den subventionerade importen sannolikt skulle återkomma. I analysen beaktades också den sannolika framtida ökningen av förbrukningen av solfångarglas i unionen och unionsindustrins lönsamhet i slutet av skadeundersökningsperioden.

(179)

Kina är världens största tillverkare av solfångarglas. Sedan 2015 har dess produktionskapacitet ökat betydligt från 460 miljoner m2 under 2015 till nästan 770 miljoner m2 under översynsperioden. Denna kapacitet översteg till stor del den inhemska förbrukningen, som sedan 2018 påverkats negativt av den kinesiska regeringens 531-politik som avses i skäl 32.

(180)

Samtidigt visar det sig att kapaciteten hos vissa av de kinesiska exporterande tillverkarna håller på att öka (70).

(181)

Unionsmarknaden är av en relativt omfattande storlek och det är sannolikt att tillväxten kommer att öka i framtiden (71). Trots den inledande minskningen mellan 2015 och 2016, har importen sedan 2016 från de kinesiska exporterande tillverkarna ökat och uppgick till 9 % under översynsperioden. Detta visar att unionsmarknaden trots gällande åtgärder förblev attraktiv för de kinesiska exporterande tillverkarna.

(182)

Under översynsperioden var dessutom unionspriserna relativt sett högre än priserna för den nuvarande kinesiska importen (se tabellerna 4 och 9). De kinesiska importpriserna underskred unionsindustrins försäljningspriser under översynsperioden. Detta gör unionsmarknaden attraktiv i fråga om priser. Det är därför mycket troligt att den kinesiska exporten, om åtgärderna upphör, skulle nå betydande framgångar avseende unionens förbrukning enbart på grund av sina låga priser.

(183)

Handelspolitiska skyddsåtgärder mot import av produkten som översynen gäller i Indien och Turkiet (andra viktiga marknader) begränsar dessutom de kinesiska exporterande tillverkarnas möjligheter att exportera till dessa länder och ökar ytterligare unionsmarknadens attraktionskraft som är en marknad som denna export kan komma att omdirigeras till om åtgärderna mot import av solfångarglas till unionen inte förlängs.

(184)

Med tanke på den stora outnyttjade kapaciteten i Kina, unionsmarknadens attraktionskraft och de relativt höga unionspriserna är det sannolikt att betydande volymer av subventionerat kinesiskt solfångarglas skulle exporteras till unionen till priser som underskrider unionsindustrins priser om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(185)

Kommissionen undersökte hur skadeindikatorerna sannolikt skulle påverkas om åtgärderna tilläts upphöra att gälla.

(186)

Enligt unionstillverkarna skulle den sannolika ökningen av subventionerad import från Kina ha en allvarligt negativ inverkan på deras ekonomiska situation. De ansåg att användarna sannolikt skulle börja köpa in billiga solfångarglas från Kina, i stället för att behålla unionsindustrin som de främsta leverantörerna. De ansåg att försäljningen av solfångarglas som såldes till deras kunder skulle minska med 30–75 % beroende på företaget och kunden. Baserat på de låga kinesiska priser de hade tillgång till ansåg de att det skulle uppstå ett tryck på unionsindustrins priser, vilka skulle minska med 0,9–2,6 euro/m2 beroende på kunden och produkten. Unionstillverkarna ansåg dessutom att råglas skulle påverkas i mindre utsträckning, eftersom solfångarglas som används för att bygga växthus skärs ned till en viss form, beställningarna är projektbaserade och leverans i god tid spelar en viktig roll.

(187)

På grundval av dessa antaganden förutsåg unionsindustrin olika scenarier för hur åtgärdernas upphörande skulle påverka deras finansiella situation, och simulerade effekterna av försäljningen och/eller prissänkningen på sin kostnadsstruktur. I ett av scenarierna beaktades den prognostiserade tillväxten på marknaden. Simuleringarna visade att upphörande av åtgärderna skulle leda till betydande förluster för unionsindustrin i alla de olika scenarierna.

(188)

Kommissionen bedömde de ovannämnda scenarierna för att se om de var realistiska. Mellan 2009 och 2012 (dvs. innan åtgärderna infördes) ökade importen av solfångarglas till unionen från 1,2 miljoner m2 år 2009 till 8,35 miljoner m2 år 2012. Den kraftiga ökningen av lågprisimporten ledde till prissänkningar, förlorade marknadsandelar och försämrad lönsamhet för unionsindustrin och vållade väsentlig skada för unionsindustrin (72).

(189)

I detta sammanhang analyserade kommissionen den sannolika inverkan av lågprisimporten på unionsindustrins nuvarande situation, med utgångspunkt i de kontrollerade uppgifterna från unionstillverkarna. Kommissionen ansåg att om lågprissatta kinesiska solfångarglas skulle dyka upp igen på unionsmarknaden, skulle de potentiellt först vinna marknadsandelar på unionsindustrins bekostnad innan de tar över marknadsandelen för exporten från tillverkare från tredjeländer till unionen.

(190)

I detta sammanhang analyserade kommissionen den sannolika inverkan av lågprisimporten på unionsindustrins nuvarande situation, med utgångspunkt i de kontrollerade uppgifterna från unionstillverkarna. På grundval av de konstateranden som gjorts i den ursprungliga undersökningen har kommissionen gjort antagandet att om lågprisimporten av solfångarglas från Kina skulle återkomma på unionsmarknaden så skulle denna eventuellt först ta marknadsandelar från unionsindustrin för att därefter även ta över marknadsandelen för exporten till unionen från tillverkare i tredjeländer.

(191)

På grundval av detta beräknade kommissionen att om lågprisimporten från Kina ökade med 3,5 miljoner m2 på bekostnad av försäljningen i unionen, så skulle den därav följande minskningen av unionens produktion och den därav följande ökningen av tillverkningskostnaden per enhet till följd av fasta kostnader leda till att unionsindustrins lönsamhet minskar tills ett nollresultat nås (dvs. där intäkter motsvarar summan av de fasta och rörliga kostnaderna).

(192)

Detta är en försiktig beräkning. Med tanke på de kinesiska företagens stora produktionskapacitet och deras nuvarande låga priser, som väsentligt underskrider unionsindustrins priser, kommer de kinesiska exporterande tillverkarna sannolikt att exportera volymer som är större än 3,5 miljoner m2 och pressa priserna i unionen, vilket leder till ytterligare förluster och en skadevållande situation för unionsindustrin.

(193)

Eftersom unionsindustrin inte producerar för lager måste den dessutom organiseras på grundval av avtal eller beställningar från kunder (se avsnitt 4.6.3.3 Varulager). Alla betydande minskningar av företagens försäljningsvolymer skulle därför kunna leda till ohållbara förluster och till konkurser.

(194)

Kommissionen drog därför slutsatsen att väsentlig skada för unionsindustrin på kort sikt sannolikt skulle återkomma om åtgärderna beträffande importen från Kina upphörde att gälla.

(195)

I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersökte kommissionen om den klart kunde fastslå att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots konstaterandet att den skadevållande subventioneringen sannolikt kommer att återkomma. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla de olika parternas intressen, däribland unionsindustrins och importörernas intresse.

(196)

I skäl 194 drogs slutsatsen att unionsindustrins situation sannolikt skulle försämras allvarligt om utjämningsåtgärderna tilläts upphöra att gälla. Fortsatta åtgärder skulle därför gynna unionsindustrin, vilket skulle göra det möjligt för unionsindustrin att behålla sina försäljningsvolymer, sin marknadsandel och sin lönsamhet och ytterligare förbättra sin ekonomiska situation.

(197)

Däremot skulle ett upphörande av åtgärderna sannolikt leda till en betydande ökning av den kinesiska importen till unionsmarknaden till subventionerade och underskridande priser som skulle orsaka återkommande skada för unionsindustrin och hota dess bärkraft.

(198)

Fler än 40 användare kontaktades i inledningsskedet. Fyra användare besvarade frågeformuläret.

(199)

Flera användare av solfångarglas (tillverkare av solceller och fototermiska moduler) motsatte sig fortsatta åtgärder.

(200)

Användarnas argument rörde ökade tillverkningskostnader, kapaciteten hos tillverkarna av solfångarglas att tillgodose efterfrågan, de planerade investeringarna i tillverkning av solpaneler och miljöaspekter. De påpekade också att unionsindustrin hade drabbats av illojal konkurrens från Kina efter det att antidumpnings- och antisubventionstullarna på import av solcellsmoduler och celler från Kina upphört att gälla. Användarna menade att det var orättvist att inga handelspolitiska skyddsåtgärder för närvarande tillämpas på solceller och solcellsmoduler, medan import av en av solcellsmodulerna (solfångarglas) fortfarande omfattas av tullar (73). Efter utlämnandet upprepade EU ProSun att det saknades en enhetlig strategi gentemot sektorn. Samtidigt som åtgärderna på importen av solcellsmoduler och solceller har upphört att gälla har kommissionen varit beredd att bibehålla åtgärderna på solfångarglas. Efter utlämnandet hävdade dessutom intresseorganisationen för unionens solcellsindustri ESMC att ett bibehållande av importtullarna på solfångarglas skulle skapa svårigheter för unionens nuvarande solcellslmodultillverkare, eftersom detta ökar deras glaskostnader, under det att moduler som importeras till unionen inte omfattas av dessa tullar – inte ens om kinesiskt glas används.

(201)

Kommissionen erinrade om att upphörandet av åtgärderna på solcellsmoduler i september 2018 inte innebär att tillverkare av solcellsmoduler kan kräva att de åtgärder som tillämpas på produkter i tidigare led också ska upphöra. I stället är det så att kommissionen i enlighet med artikel 31 i grundförordningen måste utföra en prövning av unionens intresse för varje enskild undersökning på grundval av de omständigheter som föreligger i det aktuella fallet. Kommissionen undersökte därför huruvida bibehållna åtgärder för solfångarglas skulle få oproportionellt negativa effekter för användarna i enlighet med vad som anges nedan.

(202)

Flera användare hävdade att åtgärderna hade en negativ inverkan på deras verksamhet eftersom de ökade tillverkningskostnaderna för dem. Det faktum att de var tvungna att betala högre priser än sina konkurrenter utanför unionen utgjorde enligt deras uppfattning en direkt konkurrensnackdel för unionens tillverkare av solpaneler i förhållande till importerade solpaneler. Användarna hävdade också att medan de olika komponenterna i solcellsmoduler blivit betydligt billigare de senaste åren så har priset på solfångarglas legat kvar på samma nivå, vilket innebär att dess andel av den totala kostnaden för solcellsmodulen ökat. Därför utgör solfångarglas nu den näst största kostnadsfaktorn i solcellspanelen.

(203)

Dessutom noterade användarna att de, även om de flesta av de moduler som de tillverkar är s.k. ”glas/foliemoduler”, dvs. försedda med glas på framsidan och plastfolie på baksidan, i allt högre grad tillverkar så kallade ”glas/glasmoduler”, dvs. moduler som har glas på båda sidor. Eftersom ”glas/glasmodulen” kräver användning av två glasskivor i stället för en, fördubblas solfångarglasets andel av produktionskostnaderna.

(204)

EU ProSun, som företräder flera användare, hävdade att andelen av kostnaderna för solfångarglas i solcellspanelen låg på 10 %. Två andra användare hävdade att glasets andel av deras kostnader var 7 % respektive 10 % för en ”glas/foliemodul” och 14 % respektive 22 % för en ”glas/glasmodul”.

(205)

Enligt EU ProSun skulle åtgärdernas kostnadseffekter uppgå till 3 % för ”glas/foliemodulen” och 6 % för ”glas/glasmodulen”.

(206)

EU ProSun Glass, som företräder unionsindustrin för solfångarglas, hävdade att kostnadseffekterna av tullarna på modulens tillverkningskostnader var begränsade. De har lagt fram beräkningar som visar att den andel av kostnaderna för solfångarglas som ingår i solcellsmodulen var 4 %, baserat på de nuvarande unionspriserna för solfångarglas. De ytterligare kostnaderna till följd av befintliga åtgärder baserade på de nuvarande kinesiska priserna, representerade enligt deras beräkningar 1,5 % av en slutlig modulkostnad. De ansåg att de ytterligare kostnadseffekterna för användarna var ännu mer begränsade, eftersom de flesta användare i unionen var verksamma på bostadsmarknaden och sålde, förutom modulen, en fullständig uppsättning inbegripet installation och batterier. Vid försäljning av en fullständig uppsättning ska en fraktion av glaset inom modulen vara mindre än 0,5 %.

(207)

Ursprungligen ansågs solfångarglas endast utgöra en begränsad del (omkring 6–8 %) av kostnaderna för solcellsmoduler (74). Eftersom användarna köpte betydande mängder solfångarglas från unionstillverkarna och användarna kunde köpa glaset från andra länder än Kina, drogs dessutom slutsatsen att effekterna av de ursprungliga åtgärderna på kostnaderna för solcellsmoduler var mindre än 1 %.

(208)

Sedan den ursprungliga undersökningen har emellertid nivån på antidumpningsåtgärderna ökat från 25 % till 67 %, vilket är ytterligare en kostnad jämfört med situationen i den ursprungliga undersökningen.

(209)

Kommissionen konstaterade att kostnadsstrukturen för solcellsmoduler, trots användarnas argument, inte förändrades avsevärt sedan den ursprungliga undersökningen. Enligt en undersökning av ett oberoende institut som baserades på prisnivåerna mellan 2017 och 2018 var den relativa andelen av kostnaden för solfångarglas inom en modul 9 % i genomsnitt (75), och därför inte betydligt högre än de 6–8 % som fastställdes i den ursprungliga undersökningen. Kommissionen noterade att detta motsvarade användarnas information om att glasens kostnadsandel inom modulen var 7–10 % (se skäl 204).

(210)

När det gäller den ökande andelen av ”glas/glasmoduler” på marknaden konstaterade kommissionen att under översynsperioden stod denna typ för 10 % av förbrukningen i unionen och därför var dess relativa andel av marknaden fortfarande begränsad. Även om dess andel ökade förväntas den inte överstiga 30 % inom de närmaste fem åren (76).

(211)

I slutändan köpte användarna fortfarande merparten av glaset på unionsmarknaden, och flera användare hävdade att de skulle fortsätta att göra det även om åtgärderna upphörde att gälla.

(212)

På grundval av ovanstående omständigheter konstaterade kommissionen att den ringa relativa ökningen av andelen solfångarglas i produktionskostnaderna för solcellsmoduler som avses i skäl 209, den ökade produktionen av ”glas/glasmoduler” och ökningen av nivån på åtgärderna medförde en större inverkan av åtgärderna på användarnas kostnader än de som fastställdes i den ursprungliga undersökningen. Kommissionen uppskattade att kostnadseffekterna av åtgärderna för tillverkare av solcellsmoduler låg mellan 2 och 3 %.

(213)

Efter utlämnandet hävdade EU ProSun att de uppgifter om andelen för solfångarglas i produktionskostnaderna för solcellsmoduler som lämnats av Fraunhofer Institute für Solare Energiesysteme ISE (”Fraunhofer Institute”) och som fastställs av kommissionen i skäl 209 var inaktuella. Enligt de nya uppgifter som EU ProSun fått från Fraunhofer Institute har andelen för solfångarglas i produktionskostnaderna för solcellsmoduler ökat sedan 2019 från 9 % till 11 %. EU ProSun hävdade vidare att enligt samma källa kommer den framtida andelen för glas/glasmoduler att bli högre än vad som anges av kommissionen i skäl 210, eftersom den studie som kommissionen hänvisar till i samma skäl avser världsmarknaden och inte enbart unionsmarknaden. Enligt Fraunhofer Institute förväntades andelen för glas/glasmoduler vara högre på unionsmarknaden. EU ProSun menade även att andelen för glas/glasmoduler i dagsläget uppgår till 18,5 % och inte till de 10 % som anges i studien.

(214)

EU ProSun hävdade vidare att marginalerna för solcellspanelsindustrin till största del var lägre än 5 % eller till och med negativa. Företaget menar att detta innebär att unionsmarknaden för solcellsmoduler är mycket priskänslig och att en ytterligare kostnadsökning på mellan 2 % till 3 % skulle leda till ytterligare nedläggningar och permitteringar.

(215)

Kommissionen noterade de uppgifter som EUProSun fått från Fraunhofer Institute om ökningen av andelen för solfångarglas i produktionskostnaderna för solcellsmoduler sedan 2019. Den noterade att denna utveckling inte faller inom ramen för översynsperioden och endast är relevant i samband med bedömningen av den framtida bördan för solcellsmodultillverkarna. Vad gäller marknadsandelen för glas/glasmoduler noterade den även informationen att den studie som det hänvisas till i skäl 210 avsåg världsmarknaden och att situationen och framtidsutsikterna i unionen kan se annorlunda ut. Vad gäller den exakta storleken på denna marknadsandel ansåg kommissionen emellertid att den andel på 18,5 % som framförts av EU ProSun inte stöddes av någon bevisning. Vid analysen av de kontrollerade uppgifterna från unionstillverkarna under undersökningsperioden fann kommissionen att den nuvarande marknadsandelen för glas/glasmoduler uppgick till endast 14 %. Eftersom de två kontrollerade tillverkarna svarade för mer än 80 % av försäljningen på solfångarglasmarknaden under översynsperioden drog kommissionen slutsatsen att andelen var representativ för situationen på marknaden.

(216)

Även om det vore så att andelen för glas/glasmoduler hade ökat en aning efter översynsperioden så skulle detta dock inte ändra på slutsatsen att ett bibehållande av åtgärderna på den nuvarande nivån endast skulle få en begränsad inverkan på användarnas kostnader. Såsom bekräftats av EU ProSun och flera användare så köpte de sistnämnda betydande kvantiteter solfångarglas från unionstillverkarna och detta skulle inte komma att ändras i framtiden enligt användarna. Dessutom kan användarna importera solfångarglas från andra länder som inte omfattas av åtgärder och under översynsperioden uppgick marknadsandelen för importen från detta slags länder till 12 % (se tabell 4).

(217)

Vad gäller användarnas argument att den ytterligare kostnadsökningen på 2 % till 3 % skulle leda till ytterligare nedläggningar och permitteringar erinrade kommissionen om att ett bibehållande av åtgärderna inte torde leda till ytterligare prisökningar, eftersom det endast innebär att de redan befintliga tullarna på solfångarglas från Kina bibehålls. Såsom redan nämnts i skäl 216 kommer användarna på grund av den geografiska närheten att fortsätta att köpa merparten av sitt solfångarglas från unionstillverkarna och de har även möjlighet att importera solfångarglas från andra länder som inte omfattas av åtgärder, t.ex. Turkiet, Malaysia och Indien.

(218)

Mot denna bakgrund drar kommissionen slutsatsen att ett bibehållande av åtgärderna i dagsläget sannolikt kommer att leda till ökade tillverkningskostnader för användarna i förhållande till deras kostnader i samband med de ursprungliga åtgärderna, eftersom glaskostnadernas relativa andel av den totala tillverkningskostnaden ökat en aning. Om man gör en jämförelse med hela den totala tillverkningskostnaden drar kommissionen däremot slutsatsen att kostnadseffekterna för användarna kommer att bli begränsade och därmed inte äventyra deras verksamhet i unionen.

(219)

Enligt användarna har unionens solfångarglasindustri inte tillräcklig produktionskapacitet för att tillgodose efterfrågan på solfångarglas på marknaden. De hävdade vidare att unionens tillverkare av solfångarglas inte ökade sin kapacitet och inte heller planerar att göra det. De anser att den nuvarande produktionskapaciteten är lägre än den nuvarande efterfrågan på solfångarglas. Enligt användarna innebär detta att de tvingas använda importerat glas från andra länder, som Malaysia eller Turkiet, eller att importera glas från Kina till högre kostnader. De menar emellertid att det importerade glaset från dessa länder inte alltid håller tillräckligt hög kvalitet.

(220)

Aktörer inom unionsindustrin ansåg däremot att utbudet av solfångarglas var tillräckligt för att täcka efterfrågan. De hävdade att de aldrig vägrat att leverera till någon av unionens tillverkare av solpaneler till följd av den påstådda bristen på tillgänglig kapacitet. De var tvärtom beredda att diskutera eventuellt ytterligare beställningar och bekräftade sin förmåga att leverera större volymer.

(221)

Kommissionen konstaterade för det första att förbrukningen av solfångarglas under översynsperioden var [13–18] miljoner m2 (se tabell 1). För det andra låg unionsindustrins totala produktion, som kontrollerades av kommissionen, på [11–14] miljoner m2. För det tredje låg den totala kontrollerade kapaciteten hos de två unionstillverkarna på [14–18] miljoner m2.

(222)

Kommissionen drog därför slutsatsen att under översynsperioden hade endast de två kontrollerade solfångarglastillverkarna en outnyttjad kapacitet på [5–8,5] miljoner m2, som kunde tillhandahållas utan några ytterligare investeringar. Kommissionen ansåg därmed att användarnas argument var ogrundade.

(223)

Efter utlämnandet hävdade EU ProSun att solfångarglastillverkarnas produktionskapacitet redan efter översynsperioden visade sig inte räcka till för att täcka användarnas efterfrågan på solfångarglas, eftersom två av användarna under 2019/2020 investerade i ny kapacitet på sammanlagt 950 MW. På denna grundval hävdade EU ProSun att utbudet av solfångarglas på marknaden redan i dag är otillräckligt. Till svar på detta argument återupprepade EU ProSun Glass, som företräder unionstillverkarna, efter utlämnandet att några viktiga solpanelstillverkare som enligt EU ProSun var verksamma på marknaden redan hade lagt ner sin verksamhet. Följaktligen ersatte den nya kapaciteten endast den befintliga kapaciteten.

(224)

Kommissionen konstaterade för det första att enligt de uppgifter som lämnats av EU ProSun hade tillverkarna av solcellsmoduler en kombinerad kapacitet på över 5 GW år 2019. Den noterade emellertid också att några av tillverkarna av solcellsmoduler faktiskt redan hade upphört med sin tillverkning. De företag som lagt ned sin tillverkning hade en kombinerad kapacitet på över 1 GW (77). Följaktligen bekräftar kommissionens slutsatser att den nybyggda kapaciteten, inbegripet de investeringar som gjorts 2019/2020 av några av de verksamheter som EU ProSun hänvisar till, delvis utgjorde ersättningsinvesteringar.

(225)

För det andra ansåg kommissionen att den befintliga och den nybyggda kapaciteten inte nödvändigtvis motsvarade tillverkningen av solcellsmoduler. Enligt uppgifter från EU ProSun utnyttjades mindre än hälften produktionskapaciteten för solcellsmoduler under 2019. Kommissionen ansåg därför att den nybyggda kapaciteten inte automatiskt gav upphov till motsvarande tillverkningsmängd och ökning av efterfrågan på solfångarglas, åtminstone inte direkt från start.

(226)

För det tredje erinrade kommissionen om att det under översynsperioden förutom de två kontrollerade solfångarglastillverkarna även fanns andra solfångarglastillverkare. Enligt uppgift från unionens solfångarglasindustri uppgick solfångarglastillverkarnas totala kapacitet till mellan [33 – 38] miljoner m2 (se tabell 5) (78). Den totala produktionskapaciteten för solfångarglas på marknaden är således nästan tre gånger större än dagens tillverkning.

(227)

På denna grundval avvisade kommissionen EU ProSuns argument att utbudet av solfångarglas på unionsmarknaden är otillräckligt i dagsläget.

(228)

Alla berörda parter var eniga om att efterfrågan på solpaneler och därmed solfångarglas ökade och kommer att öka avsevärt under de kommande åren. De främsta drivkrafterna är unionens mål för 2030 om förnybar energi, den eventuella justeringen uppåt av detta och den europeiska gröna given i allmänhet som syftar till att uppnå klimatneutralitet och främja EU:s industri för miljövänlig teknik, inbegripet förnybara energikällor och annan teknik med lågt koldioxidutsläpp. Tillväxten förväntas ske inom alla marknadssegment (bostäder, handel, industri och allmännytta), beroende på utvecklingen av den offentliga politiken i varje medlemsstat.

(229)

För närvarande är produktionen av solcellsmoduler i unionen 1,7 GW (79). I väntan på högre framtida efterfrågan meddelade flera användare i Österrike, Frankrike, Tyskland, Italien och Slovenien att de förberedde sig för att utöka sin produktionskapacitet. Om de nya kapacitetsplanerna genomförs fullt ut och används, skulle användarnas planerade investeringar – utöver de 900 MV som anges i avsnitt 6.2.2 – sammanlagt uppgå till 2,9 GW i ytterligare produktion under de kommande 2–3 åren, vilket innebär en tredubbling av tillverkningen av solcellsmoduler. EU ProSun hävdade vidare att en av de planerade investeringarna, i den andra fasen av sitt genomförande, kommer att ge en ytterligare kapacitet på 2 GW. Det hänvisade även till ett schweiziskt-tyskt företag som var berett att investera i en tillverkning i GW-klassen.

(230)

På denna grundval hävdade EU ProSun och några av användarna att ett bibehållande av åtgärderna skulle äventyra deras planerade investeringar, eftersom detta skulle leda till ökade kostnader för dem och till att utbudet av solfångarglas på marknaden inte skulle bli tillräckligt stort.

(231)

Aktörer inom unionsindustrin för solfångarglas ansåg att den nya aviserade kapacitetsökningen skulle gynna denna industri. Enligt dem har dock den nya planerade kapaciteten i viss mån ersatt kapaciteten hos tidigare tillverkning som upphört. De ansåg dessutom att de nya investeringarna liksom tidigare kanske inte kommer att förverkligas som planerat. De hävdade vidare att alla nya anläggningar som planeras att byggas inte skulle vara funktionsdugliga med full kapacitet från det att de tas i drift.

(232)

För att undersöka dessa påståenden omprövade kommissionen sina slutsatser. Den erinrade åter om följande: För det första framgår det inte av bevisningen i ärendehandlingarna att de planerade investeringarna skulle vara beroende av att de gällande utjämningsåtgärderna upphävs. Faktum är att bevisningen i ärendehandlingarna snarare visar att många av de tillkännagivna projekten främst drevs av den framtida tillväxten på marknaden för solpaneler snarare än av förekomsten av åtgärder för solfångarglas. Beslutet om huruvida åtgärderna för solfångarglas skulle bibehållas eller inte kan därför inte anses vara en avgörande faktor för utformningen eller förverkligandet av de ovannämnda utvidgningsprojekten.

(233)

För det andra erinrade kommissionen om att analysen av kostnadseffekterna i avsnitt 6.2.1 visade att kostnaderna för åtgärderna för de berörda användarna var ganska låga De planerade investeringarna innebär inte att denna slutsats ifrågasätts, eftersom kostnaderna för denna ytterligare produktion i användarsektorn skulle vara av samma begränsade omfattning.

(234)

För det tredje upprepade kommissionen, på grundval av analysen i avsnitt 6.2.2, att unionsindustrins nuvarande kapacitet sannolikt kommer att möta den ökade efterfrågan som uppstår till följd av de planerade investeringarna. Dessutom skulle en eventuell ökning av efterfrågan vara progressiv, vilket skulle göra det möjligt för solfångarglasindustrin att tillgodose behoven och om nödvändigt öka kapaciteten, som de påstår. Dessutom skulle användarna kunna fortsätta att köpa in glas från andra länder som Turkiet, Malaysia och Indien, vilket de gjorde under översynsperioden.

(235)

Efter utlämnandet hävdade EU ProSun vidare att solfångarglastillverkarna inte hade tillräckligt med kapacitet för att tillgodose den framtida efterfrågan på solfångarglas. Företaget menade även att användarna inte kunde importera glas, eftersom kvaliteten på det importerade glaset inte var tillräckligt hög. Till stöd för detta argument lämnade det en rapport från en av användarna av vilken det framgår att en viss order från ett malaysiskt företag uppvisade brister.

(236)

Kommissionen var dock inte övertygad om att solfångarglas från andra tredjeländer som inte omfattas av åtgärder verkligen är av så mycket sämre kvalitet att det inte kan anses vara ett trovärdigt alternativ för modultillverkare i EU. I kommissionens antidumpningsundersökning beträffande import av solfångarglas från Malaysia var alla parter överens om att denna import faktiskt konkurrerade med solfångarglas tillverkat i unionen. Såsom noteras ovan hade importen av solfångarglas till unionen från Malaysia ökat och dess marknadsandel uppgick till 7 % under översynsperioden. Detta tyder på att solfångarglas från Malaysia generellt sett är av tillräckligt hög kvalitet, även om det i enskilda fall förekommer order där det solfångarglas som importerats från detta land uppvisar brister och inte helt motsvarar de villkor och specifikationer som fastställts. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(237)

Efter utlämnandet hävdade EU ProSun också att den skada som bibehållandet av de åtgärder som tillämpas på solfångarglas eventuellt kan ge upphov till direkt skulle påverka mer än 1 000 arbetstillfällen och ca 50 miljoner euro i investeringar samt upp till 4 000 arbetstillfällen och en miljard euro i investeringar som planeras under de kommande två åren.

(238)

Kommissionen avvisade argumentet och erinrade om att många av utvidgningsplanerna redan påbörjats fast åtgärderna fortfarande gäller och utan hänsyn tagen till beslutet om huruvida åtgärderna ska bibehållas eller ej. På grundval av de slutsatser som sammanfattas i avsnitten 6.2.1–3 ansåg kommissionen att ett bibehållande av åtgärderna inte skulle hindra de investeringar som planeras av flera av användarna från att genomföras.

(239)

Även om de synpunkter som lämnats efter utlämnandet ger ytterligare stöd för att ett bibehållande av åtgärderna strider mot användarnas intresse så bekräftar de dock samtidigt att sektorn bara befinner sig i början av den investeringsprocess som nu pågår. Kommissionen dra slutsatsen att åtgärdernas inverkan på användarnas kostnadsstruktur för närvarande inte är oproportionell samt att användarnas försörjningstrygghet inte är hotad tack vare den outnyttjade kapaciteten i unionen och tillgången till alternativa importkällor liksom det faktum att deras investeringsplaner ännu inte genomförts i tillräcklig utsträckning.

(240)

Om detta visar sig vara fallet och det föreligger förändrade omständigheter av bestående karaktär så påminner kommissionen om att användarindustrin alltid kan inge en begäran om översyn av åtgärdernas form och/eller nivå, som är begränsad till den skada som unionsindustrin lidit jämte försörjningssituationen för användarindustrin i enlighet med artikel 19.3 i grundförordningen, vilken kan leda till en ny bedömning av unionens intresse.

(241)

Användarna hävdade att bibehållandet av åtgärderna för solfångarglas inte överensstämde med kommissionens mål när det gäller användningen av ren energi. Däremot skulle en utvidgning av åtgärderna för solfångarglas leda till att unionsindustrin för solcellsmoduler inte skulle kunna göra nya investeringar. Även om unionsmarknaden för solcellsanläggningar förväntas växa skulle unionsindustrin för solcellsmoduler dessutom tvingas bort från marknaden eftersom den inte skulle kunna genomföra planerade nya investeringar på grund av brist på tillgång till solfångarglas, vilket gör att den inte blir konkurrenskraftig.

(242)

Inom ramen för den bredare europeiska gröna given föreslog kommissionen i mars 2020 en bindande europeisk klimatlag som syftar till att förankra klimatneutralitetsmålet för år 2050 (80). Den europeiska gröna given innehåller dessutom ett uttryckligt mål om att ”tillhandahålla ren, ekonomiskt överkomlig och säker energi” (81), dvs. genom en potentiell uppåtriktad översyn av unionens mål för förnybar energi för år 2030.

(243)

På båda marknaderna, för råglas (växthusglas) och för solceller och fototermiska moduler, utvecklar unionstillverkarna av solfångarglas nya innovativa lösningar för att öka användningen av grön energi, samarbeta med forskningsinstitutioner och universitet samt investera i forskning och utveckling. I detta sammanhang ansåg kommissionen att fortsatta åtgärder är avgörande för att säkerställa att det finns en livskraftig solfångarglasindustri och för att förbättra forskning och utveckling inom området.

(244)

Kommissionen ansåg vidare att om åtgärderna skulle upphöra skulle lönsamheten för unionens solfångarglasindustri hotas och användarna (främst tillverkare av solcellsmoduler) skulle bli beroende av import, med största sannolikhet från Kina. Upphörande av åtgärderna skulle också få till följd att solfångarglasindustrin inte kan investera i innovation och forskning och utveckling. Ur ett miljöperspektiv ansåg kommissionen därför att det är mycket viktigt att upprätthålla en livskraftig solfångarglasindustri.

(245)

Samtidigt stöder kommissionens miljöpolitik även användningen av förnybar energi inom unionen. Den främsta innovationspotentialen ligger i tillverkningen av celler av industrin i senare led. Genom att behålla åtgärderna skulle den här delen av den ”gröna” industrin, dvs. främst tillverkare av solcellsmoduler, behöva bära vissa extra kostnader. Mot bakgrund av analysen i avsnitt 6.2.1 drog kommissionen emellertid slutsatsen att de extra kostnaderna för användarna inte var tillräckligt stora för att förhindra att de används eller utvidgas i framtiden.

(246)

Kommissionen drog därför slutsatsen att bibehållandet av åtgärderna på det hela taget inte skadar unionens miljöpolitik.

(247)

En grupp som är verksam inom distribution av solfångarglas till växthus uttryckte sitt stöd för fortsatta åtgärder. Gruppen var inte en direkt användare, men den samarbetade nära användarna/jordbrukarna för att hitta lämpligt glas för växthus. Den hävdade att glas med låg järnhalt av hög kvalitet och med olika mönster var nödvändigt för växthusens effektivitet. Tillhandahållande av sådant glas och nära samarbete med tillverkarna för att hitta innovativa lösningar skulle enligt gruppen inte vara möjligt om åtgärderna skulle upphöra att gälla, vilket skulle ha en negativ inverkan på produktionen av solfångarglas i unionen. Enligt denna grupp var det inte möjligt att importera liknande glas, eftersom tillverkarna i utlandet inte kunde erbjuda samma utbud av relevanta mönster och variationer för att framgångsrikt slutföra sina projekt inom den normala tidsramen.

(248)

Ingen importör var emellertid villig att samarbeta i undersökningen. I avsaknad av uppgifter fanns det inga belägg för att införandet av åtgärderna skulle inverka negativt på dessa parters intressen.

(249)

På grundval av de tillgängliga uppgifterna om unionens intresse drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl för att inte bibehålla de slutgiltiga utjämningsåtgärderna på import av solfångarglas med ursprung i Kina.

(250)

Av ovanstående följer att de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av solfångarglas med ursprung i Kina bör bibehållas i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(251)

För att minimera risken för kringgående till följd av den stora skillnaden i tullsatser krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella utjämningstullarna tillämpas korrekt. Företagen med individuella utjämningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura ska omfattas av den utjämningstull som gäller för ”alla övriga företag”.

(252)

Även om fakturan är nödvändig för att tullmyndigheterna i medlemsstaterna ska kunna tillämpa de individuella utjämningstullsatserna på importen, bör den inte vara den enda aspekten som tullmyndigheterna ska beakta. Även om en faktura uppvisas som uppfyller samtliga krav i artikel 1.3 i denna förordning, bör medlemsstaternas tullmyndigheter ändå utföra sina sedvanliga kontroller och kan, liksom i alla andra fall, begära ytterligare handlingar (transportdokument osv.) för att kunna kontrollera att uppgifterna i deklarationen är riktiga och för att säkerställa att den efterföljande tillämpningen av tullsatsen är berättigad i enlighet med tullagstiftningen.

(253)

Om exporten från ett av de företag som omfattas av de lägre individuella tullsatserna ökar väsentligt i volym, särskilt efter införandet av de berörda åtgärderna, kan en sådan volymökning i sig anses utgöra en förändring i handelsmönstret på grund av införandet av åtgärder i den mening som avses i artikel 23.1 i grundförordningen. Under sådana omständigheter får en undersökning om kringgående inledas, under förutsättning att villkoren för detta är uppfyllda. Undersökningen får bland annat omfatta behovet av att upphäva individuella tullsatser för att i stället införa en landsomfattande tull.

(254)

De individuella företagsspecifika utjämningstullsatserna i denna förordning är uteslutande tillämpliga på import av den berörda produkten med ursprung i Kina och som tillverkats av de namngivna rättsliga enheterna. Import av produkter som producerats av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del, inbegripet närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, bör omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. Denna import ska inte vara föremål för någon av de individuella utjämningstullsatserna.

(255)

Ett företag får begära att dessa individuella utjämningstullsatser ska tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska ställas till kommissionen (82). Begäran ska innehålla alla relevanta uppgifter som gör det möjligt att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som gäller för det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig för företaget bör ett meddelande om namnändringen offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(256)

När ett belopp ska återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska den tillämpliga räntesatsen, enligt artikel 109 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (83), motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(257)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (84).