(1)

Genom genomförandeförordning (EU) 2019/159 (nedan kallad förordningen om slutgiltiga åtgärder) (3) införde kommissionen säkerhetsåtgärder på import av vissa stålprodukter (26 stålproduktkategorier). Åtgärderna består av ett system med tullkvoter per produktkategori (nedan kallade tullkvoter) som fastställts på en nivå som säkerställer att störningar i importen minimeras och att de traditionella importflödena från unionens handelspartner bevaras. En tull utanför kvoten på 25 % är tillämplig på import som överskrider tullkvoterna.

(2)

Genom genomförandeförordning (EU) 2019/1590 (nedan kallad den första översynsförordningen) (4) såg kommissionen över åtgärderna för första gången och införde en rad justeringar med hänsyn till förändrade omständigheter och unionens intresse för att göra åtgärderna mer effektiva.

(3)

Genom genomförandeförordning (EU) 2020/35 (nedan kallad förordningen om slutanvändning) (5) upphävde kommissionen den justering som tidigare gjorts av förvaltningen av tullkvoterna i kategori 4, eftersom det hade visat sig att den inte var genomförbar.

(4)

Enligt artikel 8 i förordningen om slutgiltiga åtgärder får kommissionen se över åtgärder i händelse av förändrade omständigheter under tillämpningsperioden.

(5)

Den 14 februari 2020 inledde kommissionen den andra översynen av skyddsåtgärderna genom offentliggörandet av ett tillkännagivande om inledande (6), där den uppmanade berörda parter att lämna synpunkter till kommissionen samt att lägga fram bevisning avseende översynens fem grunder (7).

(6)

Ett korrekt rättsförfarande genomfördes enligt ett skriftligt förfarande i två steg. I det första skedet mottog kommissionen cirka 90 inlagor. I det andra skedet fick de berörda parterna även argumentera mot andra parters inledande inlagor. Kommissionen mottog fler än 30 ytterligare inlagor.

(7)

Den skriftliga fasen av förfarandet avslutades den 18 mars 2020, samtidigt som unionen och andra länder införde stränga nedstängningar och isoleringsåtgärder för att stoppa spridningen av covid-19-pandemin.

(8)

För att inom ramen för översynen ta hänsyn till de ekonomiska effekterna av denna oväntade utveckling, som har lett till en drastisk förändring av omständigheterna på unionens stålmarknad och för de gällande skyddsåtgärdernas funktion, inledde kommissionen den 30 april 2020 en ytterligare och extra period för de berörda parterna att inkomma med sina synpunkter på covid-19-pandemins ekonomiska effekter på stålmarknaden.

(9)

Efter en djupgående analys av alla inkomna inlagor kom kommissionen fram till följande slutsatser. Inlagorna har delats in i sex underavsnitt. Det första rör de ekonomiska effekterna av covid-19-pandemin (avsnitt 3.1), och i de följande fem (avsnitten 3.2–3.6) behandlas de fem översynsgrunder som fastställs i tillkännagivandet om inledande av den andra översynen, nämligen följande: A) nivå på och tilldelning av tullkvoterna, B) utträngning av traditionella handelsflöden, C) potentiella negativa effekter på uppnåendet av de integrationsmål som eftersträvas med förmånsberättigade handelspartner, D) uppdatering av förteckningen över utvecklingsländer som är WTO-medlemmar och som är undantagna från tillämpningsområdet för åtgärderna på grundval av uppdaterad importstatistik för 2019 och E) andra förändrade omständigheter som kan kräva en justering av tullkvotens tilldelningsnivå.

(10)

Kommissionen mottog cirka 200 inlagor om de ekonomiska effekterna av covid-19-pandemin och hur den har inverkat på de gällande skyddsåtgärdernas funktion. Det stora flertalet inlagor kom från exportörer, importörer, användare och affärsmän. Flera exporterande länder samt sammanslutningar av tillverkare inom unionens stålindustri (nedan kallad unionsindustrin) och stålanvändare i senare led inkom också med synpunkter.

(11)

De allra flesta som inkom med synpunkter motsatte sig starkt unionsindustrins begäran att drastiskt minska volymen i tullkvoterna. I dessa synpunkter anfördes att denna minskning av tullkvoterna inte bara skulle utgöra ett faktiskt förbud mot import, vilket strider mot WTO-bestämmelserna, utan även skulle strida mot unionens intresse, eftersom förädlingsmarknadernas intresse skulle förbigås, där ståltillverkningsverksamheten skulle påverkas mycket negativt. Flera parter framhöll även att de ytterligare förändringarna av förvaltningen av tullkvoterna var fullständigt omotiverade och ansåg att avskaffandet av mekanismen för överföring av outnyttjade kvoter från ett kvartal till ett annat skulle leda till att åtgärderna blir mer restriktiva, vilket även det strider mot WTO-bestämmelserna. Många parter påpekade att det fortfarande är osäkert och svårt att förutsäga vilka effekter covid-19-pandemin kommer att få och att effekterna kommer att vara olika beroende på stålsegment. Några parter föreslog därför att eventuella justeringar skulle skjutas upp tills det råder klarhet kring effekten, och varnade för att en minskning av nivån på tullkvoterna skulle äventyra redan ingångna leveransavtal.

(12)

När kommissionen i oktober 2019 antog det första paketet med justeringar av unionens skyddsåtgärder för stål visade prognosen för stålindustrin på en nedgång i efterfrågan eftersom den globala ekonomin gradvis höll på att mattas av. Förutom att anpassa liberaliseringstakten till denna prognos med avtagande tillväxt införde kommissionen även flera andra justeringar i syfte att bevara traditionella handelsflöden och förhindra att export med ett visst ursprung trängde ut annan export i samband med utnyttjandet av de tullkvoter som fanns tillgängliga enligt åtgärderna i en gradvis försämrad ekonomisk situation.

(13)

Det var vid den tidpunkten omöjligt att förutsäga att covid-19-pandemin flera månader senare skulle leda till att världsekonomin skulle drabbas av den allvarligaste recessionen sedan den globala finanskrisen 2008. De stränga kontroller som har förordnats av myndigheter i hela världen för att begränsa eller stävja sjukdomen sedan pandemin bröt ut under det första kvartalet 2020 har slagit hårt. De ekonomiska verkningarna av nedstängnings- och isoleringsåtgärderna har varit omedelbara och hårda. Den ekonomiska chockens omfattning och allvar har fått mycket stora verkningar i fråga om produktion, fasta investeringar, friställningar och efterfrågan.

(14)

Enligt Oxford Economics förväntas BNP på global nivå ”enligt omfattande analyser av de större ekonomierna att krympa med nästan 7 % under årets första sex månader, vilket är nästan dubbelt så mycket som den nedgång som registrerades under den globala finanskrisen” (8). Denna nedgång sker i alla större industrisektorer och beställningarna har upphört helt. I mars 2020 föll J.P. Morgan Global Composite Output Index till 39,4, den lägsta siffran på 133 månader, och minskningen av indexnivån (6,7 punkter) jämfört med månaden innan var den näst kraftigaste i seriens historia (9). ”Verkningarnas allvar framgick av rekordstora minskningar i de månatliga serierna när det gäller nivåerna för de index som mäter produktion (ned 10,1 punkter), nya beställningar (ned 9,4 punkter), utestående affärer (en minskning med 7,3 punkter), nya exportbeställningar (ned 10,4 punkter) och framtida verksamhet (en minskning med 13,1 punkter).” (10) IHS Markit Global Sector PMI (inköpschefsindex för industrin) från maj bekräftar denna effekt och visar rekordfall i produktionen i samtliga övervakade sektorer utom hälso- och sjukvårdstjänster (11).

(15)

Unionens ståltillverkare förutsäger en minskad efterfrågan i södra Europa med över 60 % och i norra Europa med omkring 50 % under andra halvåret 2020, vilken främst drivs av en kraftig nedgång i efterfrågan på omkring 80 % inom bilindustrin till följd av en kraftig minskning av försäljning och tillverkning av fordon. Detta överensstämmer med slutsatserna i Morgan Stanleys färska rapport om stålsektorn (12), där det konstateras att ”slutmarknaderna för stål står inför allvarliga störningar där efterfrågan inom bilindustrin (18 % av efterfrågan på stål i unionen) rasar med 40–85 % i mars jämfört med samma period föregående år, medan byggindustri-, olja och gas- och rymdfartssegmenten också står inför allvarliga motgångar”. Den ovannämnda varaktiga och kraftiga nedgången i efterfrågan på stål verkar vara rimlig och bekräftas av utvecklingen av det säsongsjusterade Global Steel Users PMI för stålanvändare, en sammansatt indikator som har utformats för att ge en korrekt överblick av verksamhetsvillkoren för tillverkare som identifierats som stora stålanvändare. Denna indikator föll till 43,7 i april, den lägsta siffran på 133 månader, jämfört med 49,3 i mars till följd av minskad efterfrågan både på inhemska marknader och på exportmarknader, där exportmarknaderna minskade i den snabbaste takten sedan årsslutet 2008 (13).

(16)

Företagen och länderna kommer att känna av den allvarliga ekonomiska skada som detta leder till under första halvåret 2020. En förändring i trenden kan först väntas sent under andra halvåret, med eventuellt ökad verksamhet i mycket få länder, om några. I sin ekonomiska vårprognos 2020 förutspår kommissionen en djup och ojämn ekonomisk nedgång, och en osäker återhämtning. Arbetslösheten i unionen beräknas öka från 6,7 % för 2019 till 9 % för 2020 och därefter sjunka igen till 8 % för 2021 (14).

(17)

De ekonomiska prognoserna för skyddsåtgärdernas återstående löptid fram till den 30 juni 2021 är dystra. Enligt kommissionens ekonomiska vårprognos 2020 beräknas unionens ekonomi krympa med 7,5 % under 2020 och växa med cirka 6 % 2021. EU:s ekonomi tros därför ännu inte vid utgången av 2021 helt ha neutraliserat detta års förluster. Investeringarna kommer att fortsätta att vara dämpade och arbetsmarknaden kommer inte helt att ha återhämtat sig (15). Kommissionens tillväxtprognoser för unionen och euroområdet har reviderats ned med cirka 9 procentenheter jämfört med den ekonomiska höstprognosen 2019.

(18)

I detta skede går det dock bara ungefärligt att förutsäga covid-19-pandemins massiva ekonomiska följder. Som Oxford Economics påpekar är den största osäkerhetsfaktorn inte hur omfattande nedgången kommer att bli under andra halvåret 2020, utan hur snabbt och när återhämtningen kommer att ske (16). I sin färska osäkerhetsanalys konstaterar IHS Markit att osäkerheten har skjutit i höjden till de nivåer som rådde under den allmänna finanskrisen, och påpekar att företagen nu är räddare än någonsin för en recession och att de flesta räknar med att nedgången kommer att fortsätta under nästa år (17).

(19)

Även om länderna sedan i mitten av maj 2020 har börjat genomföra strategier för att lätta på restriktionerna för de strängare åtgärderna för att kontrollera pandemin, råder det fortfarande stor osäkerhet kring återhämtningen. För det första är det i det här skedet svårt att exakt uppskatta de skador som de nationella industrierna och de inhemska och internationella leveranskedjorna har lidit. För det andra kan det inte uteslutas att en ny virusvåg uppstår senare under året allteftersom kontrollerna gradvis lättas, vilket i sin tur kan leda till ett successivt återinförande av nedstängnings- och isoleringsåtgärder, även av oregelbunden karaktär, som kan kväva återhämtningen i sin linda och orsaka mer varaktig skada.

(20)

Mot bakgrund av ovanstående analys anser kommissionen att den ekonomiska chock som orsakats av covid-19-pandemin utgör en grundläggande och exceptionell förändring av omständigheterna som drastiskt påverkar stålmarknadens funktion, både inom unionen och i resten av världen. Kommissionen anser därför att det är nödvändigt att noggrant överväga covid-19-pandemins ekonomiska effekter när de justeringar som ska göras under den andra översynen av skyddsåtgärderna utformas.

(21)

Såsom redan förklarats införde kommissionen under den första översynen av skyddsåtgärderna justeringar för att avhjälpa begränsade utträngningseffekter som observerats under det första året för åtgärderna till följd av en redan konstaterad nedgång på stålmarknaden, tvärtemot förväntningarna vid den tidpunkt då de slutgiltiga åtgärderna antogs. Dessa effekter kommer att förvärras ytterligare i den rådande ekonomiska situationen om inte justeringar görs.

(22)

Den ekonomiska effekten av pandemin har varit relativt symmetrisk eftersom pandemin har drabbat alla länder i världen med plötsliga och mycket stora minskningar i produktionen och efterfrågan, men styrkan i återhämtningen under 2021 kommer sannolikt att variera. Detta kommer inte bara att bero på hur pandemin utvecklar sig i varje land, utan också på de nationella ekonomiernas struktur och ländernas förmåga att hantera situationen med hjälp av återhämtningsåtgärder.

(23)

I det rådande läget med en kraftig nedgång i efterfrågan och en påföljande drastiskt minskad försäljning som påverkar praktiskt taget alla stålproduktkategorier, kombinerat med mycket osäkra framtidsutsikter och sannolikt stora geografiska variationer när det gäller hur snabbt och när återhämtningen kommer att ske, kan det rimligen förväntas (18) att vissa företag som exporterar stål till unionen kommer att tillgripa ett ännu mer kommersiellt beteende för att ”tömma marknaden” till nackdel för andra marknadsdeltagare när verksamheten återupptas efter pandemin.

(24)

Det är i synnerhet rimligt att förvänta sig (19) att vissa exportörer, särskilt i geografiska områden som återupptar verksamheten i ett jämförelsevis tidigare skede än andra, kommer att påskynda försäljningen till unionen mer kraftfullt än tidigare för att uttömma de landsspecifika kvoterna så tidigt som möjligt, så att de är redo att omedelbart dra nytta av återstående kvoter när de blir tillgängliga.

(25)

Detta opportunistiska beteende hos exportörer från vissa länder riskerar nu mer än någonsin att tränga undan andra marknadsdeltagare och leda till att de på ett otillbörligt sätt tillägnar sig marknadsandelar som under normala omständigheter skulle upptas av andra traditionella handelsflödesområden eller inhemsk tillverkning. Detta är en reell risk, eftersom exportörerna desperat kommer att försöka vinna större andelar av en mindre marknad för att kompensera för absoluta försäljningsförluster till följd av den dämpade efterfrågan.

(26)

Detta opportunistiska beteende äventyrar inte bara bevarandet av de traditionella handelsflödena i fråga om ursprung, vilket leder till att traditionella handelsflöden och inhemsk tillverkning förskjuts på ett otillbörligt sätt, utan kan dessutom orsaka mycket allvarliga obalanser på unionens stålmarknad, vilket i praktiken kan äventyra de ursprungliga skyddsåtgärdernas avhjälpande verkan när det gäller skydd mot en ny plötslig ökning av importen.

(27)

För att säkerställa en ordnad återgång till marknaden för alla leverantörer, både inhemska industrier och exportörer, och minimera otillbörligt opportunistiskt beteende anser kommissionen under dessa omständigheter att det är nödvändigt att införa två allmänna justeringar av förvaltningen av tullkvoterna. Den första justeringen är att gå över till kvartalsvis förvaltning av alla landsspecifika åtgärder i stället för årsvis förvaltning. Med denna justering bevaras de totala volymerna per produktkategori, samtidigt som ett mer stabilt importflöde säkerställs och risken för otillbörliga importökningar minskas under åtgärdernas återstående löptid. En annan kompletterande justering är att införa ett förfinat system för tillgången till återstående kvoter för länder som omfattas av landsspecifika kvoter. Tack vare denna justering kommer det vid behov att vara möjligt att öronmärka utnyttjandet av återstående kvoter för befintliga mindre exporterande länder som omfattas av denna övergripande del av tullkvoterna och minimera risken för att de trängs ut av exportörer som omfattas av landsspecifika kvoter. Dessa två justeringar beskrivs närmare i avsnitt 3.2 respektive 3.3.

(28)

I detta avsnitt bedömer kommissionen huruvida tullkvoternas nuvarande nivå och tilldelning, inbegripet förvaltningen av dem, är lämplig. Såsom anges i tillkännagivandet om inledande ägnade kommissionen i sin bedömning, förutom de synpunkter och den bevisning som de berörda parterna inkommit med, särskild uppmärksamhet åt hur användningen av tullkvoter hade utvecklats under det andra året för åtgärderna (20), vilket har övervakats dagligen för samtliga 26 produktkategorier.

(29)

De flesta av de berörda parterna inkom med synpunkter om denna aspekt av översynen. Många av dem, särskilt exporterande tillverkare, myndigheter i tredjeländer, användare och importörer, efterfrågade antingen en ökning av nivån på tullkvoterna eller ett annorlunda tilldelningssystem för de produktkategorier som var relevanta för dem. De efterfrågade bland annat en ändring av referensperioden för att beräkna nivån på tullkvoterna för att få en högre kvot. Några berörda parter bad kommissionen att ändra grunden för tilldelning av landsspecifika kvoter, genom att antingen höja eller sänka det gällande tröskelvärdet på 5 %.

(30)

Unionsindustrin förespråkade för sin del ett antal justeringar i motsatt riktning. Unionsindustrin begärde i synnerhet att tullkvoterna ska förvaltas på kvartalsbasis och att outnyttjade volymer under ett kvartal inte överförs till nästa kvartal. Inom ramen för det undantagsvisa återinledandet av den skriftliga fasen för att inkomma med synpunkter på de ekonomiska effekterna av covid-19-pandemin begärde unionsindustrin att nivån på tullkvoterna skulle minskas med upp till 75 % för att uppväga pandemins förödande ekonomiska effekter på ekonomin. Många berörda parter motsatte sig starkt denna begäran genom att hävda att den var oförenlig med WTO-bestämmelserna och att industrin i senare led i unionen skulle påverkas på ett otillbörligt sätt.

(31)

Kommissionen påpekar att även under det sista kvartalet av det andra året för åtgärderna (analyserade uppgifter fram till den 15 maj 2020) hade den totala nivån på tullkvoterna till stor del inte utnyttjats (21), och att det fanns kvoter tillgängliga inom samtliga produktkategorier. Med tanke på den observerade takten i och tendensen för användningen av tullkvoter efter det att mer än tre kvartal av perioden redan har förflutit och det rådande ekonomiska läget med avstannad tillväxt som beskrivs i avsnitt 3.1, anser kommissionen att det är mycket osannolikt att utnyttjandet av tullkvoter skulle öka under återstoden av det sista kvartalet. Tvärtom, de senaste prognoserna för tendenser inom import och efterfrågan tyder på att importtakten kan minska ännu mer fram till slutet av perioden, dvs. den 30 juni 2020. Såsom anges i skäl 15 i den första översynsförordningen förblev omkring 3,2 miljoner ton tullfria kvoter outnyttjade (22) under det första året för åtgärderna, när situationen på marknaden var mer stabil och efterfrågan var hållbar jämfört med den nuvarande situationen.

(32)

Mot bakgrund av detta anser kommissionen att de gällande kvotnivåerna inte begränsade handelsflödena på ett otillbörligt sätt under det andra året för åtgärderna, utan att de möjliggjorde en importnivå som stod i proportion till behoven på unionens marknad.

(33)

Som svar på önskemålen om en ökning av kvotnivåerna påpekar kommissionen att de berörda parternas inlagor inte visar att efterfrågan på unionens stålmarknad skulle öka på ett sådant sätt att de nuvarande tullkvoterna skapar en försörjningsbrist på marknaden. Tvärtom, såsom beskrivs i detalj i avsnitt 3.1, pekar tendensen snarare i motsatt riktning. Kommissionen konstaterar dessutom att den referensperiod som användes för att beräkna tullkvoterna utgör en av hörnstenarna i utformningen av de åtgärder som från början fastställdes i förordningen om slutgiltiga åtgärder, och att översynen inte omfattar en väsentlig ändring av åtgärdernas grundläggande struktur. Översynen syftar snarare till att bedöma huruvida det krävs några särskilda justeringar av förvaltningen av tullkvoterna. Kommissionen avvisar således denna begäran.

(34)

Oavsett vad som anges ovan anser kommissionen att det är nödvändigt att införa en rad justeringar och förbättringar av förvaltningen av tullkvoterna för att anpassa den till marknadsutvecklingen och bättre säkerställa att skyddsåtgärderna fungerar som avsett. Justeringarna är både övergripande och specifika för vissa produktkategorier.

(35)

Översynsförordningen visar att flera exporterande länder fortsatte att tillämpa ett mycket aggressivt exportbeteende inom ett stort antal produktkategorier under det andra året för åtgärderna. Dessa länder förbrukade många (eller de flesta) av sina årliga landsspecifika kvoter på ett onormalt snabbt sätt (i vissa fall inom bara ett par månader från början av perioden). En årlig landsspecifik kvot förbrukades till och med på den första dagen av det andra året för åtgärderna.

(36)

Detta beteende skapade inom dessa produktkategorier en situation där ett oproportionerligt stort importflöde koncentrerades i ett relativt tidigt skede under årsperioden. Detta flöde saktade därefter av fram till början av det sista kvartalet av perioden, då en ny topp i importen uppstod, vilken sammanföll med den tidpunkt då de länder som omfattades av landsspecifika kvoter tullfritt får utnyttja de tillgängliga återstående tullkvoterna. Kommissionen anser att detta beteende ger upphov till stora obalanser och förhindrar att marknaden fungerar på ett smidigt sätt.

(37)

I en situation av extrem osäkerhet, minskad efterfrågan och en påföljande drastisk minskning av försäljningen som påverkar praktiskt taget alla stålproduktkategorier, vilket beskrivs i detalj i avsnitt 3.1, anser kommissionen att det är mycket sannolikt att det ovannämnda utestängande exportbeteendet kommer att förvärras ytterligare. Under dessa exceptionella omständigheter kommer exportörerna att tillämpa ett mycket aggressivt och opportunistiskt beteende gentemot andra konkurrenter för att återhämta förlorad försäljning. Med detta opportunistiska beteende kan det rimligen förväntas att exportörer i de starkaste exporterande länderna kommer att försöka påskynda försäljningen för att ”tömma marknaden”. Ett sådant opportunistiskt kommersiellt beteende utgör den största risken för att skyddsåtgärderna inte kommer att fungera som avsett, eftersom det skulle orsaka mycket allvarliga störningar på marknaden. I avsaknad av korrigerande åtgärder kan ett sådant beteende leda till att traditionella handelsflöden och inhemsk tillverkning förskjuts på ett otillbörligt sätt, vilket i sin tur neutraliserar den positiva effekten av de gällande skyddsåtgärderna.

(38)

De landsspecifika kvoterna har sedan de slutgiltiga åtgärderna infördes förvaltats på årsbasis, vilket innebär att hela den underliggande volymen gjordes tillgänglig för exportörerna i början av varje årsperiod, utan tidsbegränsning för utnyttjande inom en viss period, i motsats till de återstående kvoterna som förvaltades kvartalsvis. Vid den tidpunkten ansågs införandet av tidsbegränsningar vara en onödig och krånglig administrativ börda som störde marknadens normala funktion.

(39)

Efter översynen anser kommissionen dock att den nuvarande årliga förvaltningen av de landsspecifika kvoterna inte skulle vara effektiv för att förhindra de störningar på unionens stålmarknad som beskrivs ovan, vilka skulle förvärras av det förväntade opportunistiska beteendet från vissa exportörers sida. Dessa störningar skulle inte bara stå i strid med de flesta exporterande länders intresse, utan skulle även påverka den ekonomiska situationen för unionens stålindustri på ett mycket negativt sätt och således undergräva åtgärdernas effektivitet.

(40)

Kommissionen beslutade därför att även de landsspecifika kvoterna ska förvaltas kvartalsvis. Denna justering kommer att säkerställa ett mer stabilt importflöde och minimera den för närvarande mycket stora risken för att exportörers opportunistiska beteende strider mot andra marknadsdeltagares berättigade intressen under nästa tillämpningsperiod för åtgärderna, dvs. från den 1 juli 2020 till den 30 juni 2021.

(41)

Justeringen kommer att ha en positiv stabiliserande effekt på marknaden, eftersom den kommer att bidra till att omfattande lagring i början av perioden kan undvikas, något som redan har påvisats tidigare inom flera produktkategorier. Tack vare denna justering kommer de tillverkare såväl i unionen som i tredjeländer vars verksamhet har begränsats betydligt under covid-19 och som har fått tillstånd att återuppta verksamheten efter nedstängningar i ett senare skede jämfört med andra att konkurrera på mer lika villkor när efterfrågan återhämtar sig.

(42)

Avslutningsvis bör det nämnas att kommissionen inte anser att det finns några skäl till att upphöra med överföringen av outnyttjade volymer av kvartalsvis förvaltade kvoter från ett kvartal till nästa inom samma period. Om överföringsmekanismen behålls är det möjligt att säkerställa att utnyttjandet av tullkvoterna kan anpassas till utvecklingen av efterfrågan under årets lopp, utan att skapa störningar på marknaden.

(43)

Såsom förklaras i skäl 149 i förordningen om slutgiltiga åtgärder och i skälen 17–19 i den första översynsförordningen, omfattades denna produktkategori endast av en övergripande tullkvot. Detta var ett undantag från det system som annars föredrogs och som tillämpades på nästan alla andra produktkategorier, som bestod av en kombination av landsspecifika kvoter för de största historiska leverantörerna och återstående tullkvoter för resten.

(44)

Med avseende på denna produktkategori har flera berörda parter begärt att taket på 30 % per ursprungsland ska sänkas till 20 %, medan andra har förespråkat ett avskaffande av taket och en återgång till den situation som rådde före den första översynen.

(45)

Översynen visade på ett antal händelser som gör att kommissionen anser att en justering av förvaltningen av tullkvoterna inom denna produktkategori är nödvändig. För det första bekräftar undersökningen att utnyttjandet av tullkvoter inom denna kategori kontinuerligt har minskat kraftigt under perioden (se diagram 1), till ett genomsnittligt utnyttjande på 54 % under det andra och det tredje kvartalet under det andra året för åtgärderna (23).

(46)

I slutet av det tredje kvartalet nådde den samlade outnyttjade kvoten sedan början av det andra året för åtgärderna en volym på över 1,5 miljoner ton (se diagram 2). De uppgifter som fanns tillgängliga till och med mitten av maj 2020 visar dessutom en mycket kraftigare minskning av importnivåerna inom denna produktkategori, då endast 16 % av tullkvoten utnyttjades. Detta motsvarar över 3 miljoner ton av outnyttjad tullkvot, endast sex veckor före kvartalets slut. Importtrenden inom denna produktkategori, som svarar för omkring en tredjedel av de historiska importvolymerna för de 26 produktkategorier som omfattas av skyddsåtgärder, är därför en relevant indikator på den för närvarande kraftigt nedåtgående trenden för efterfrågan på unionens stålmarknad.

(47)

Kommissionen konstaterar också att denna betydliga minskning i tullkvoten uppstod under en period som inte påverkades av chocken från covid-19-pandemin. Detta tyder starkt på att det är mycket osannolikt att en eventuell framtida återhämtning av unionens efterfrågan under det tredje året för åtgärderna skulle vara av en sådan omfattning att utnyttjandet av tullkvoter inom denna produktkategori skulle vara fullständigt eller mycket högt.

(48)

Mot bakgrund av detta anser kommissionen att den risk för eventuella försörjningsbrister som den försökte förhindra genom att göra tullkvoterna övergripande enligt de slutgiltiga åtgärderna inte längre föreligger under de nuvarande omständigheterna. Kommissionen beslutade därför att upphöra med den undantagsvisa övergripande förvaltningen av tullkvoten inom denna produktkategori och tillämpa standardsystemet med en kombination av landsspecifika och återstående kvoter, vilket gäller för nästan alla andra produktkategorier.

(49)

Från och med den 1 juli 2020 kommer tullkvoten för kategori 1 således att bestå av landsspecifika kvoter för de länder vars importnivå inom denna kategori uppgick till minst 5 % under den relevanta referensperioden 2015–2017 (24), och en återstående kvot för resten. Denna tullkvot kommer att förvaltas kvartalsvis, såsom förklaras i avsnitt 3.2.1. Taket i form av en andel på 30 % för exportländerna kommer dock att fortsätta att gälla för utnyttjandet av återstående kvoter under fjärde kvartalet i syfte att undvika utestängningseffekter (25).

(50)

Kommissionen anser fortfarande att standardsystemet för tullkvoter, med en kombination av landsspecifika och återstående kvoter, är det lämpligaste systemet för att säkerställa att de traditionella handelsflödena bevaras, både i fråga om volymer och ursprung (26). Därför ligger det i unionens allmänna intresse att genomföra systemet inom denna produktkategori så snart villkoren för detta har uppstått.

(51)

Sedan den senaste översynen har kommissionen observerat att viktiga förändringar som påverkar denna kategori har inträffat. För det första införde kommissionen den 8 april 2020 provisoriska antidumpningsåtgärder för import av denna produktkategori med ursprung i Kina, Indonesien och Taiwan. (27) För det andra har kommissionen bekräftat ett konsekvent mycket lågt utnyttjande av den landsspecifika tullkvoten från Förenta staternas sida (28). Till följd av detta omfattas fyra av de fem största exporterande länderna inom denna kategori för närvarande av olika handelspolitiska skyddsåtgärder. Det förväntas därför att dessa länder inte kommer att fortsätta att exportera till unionen på sina historiska nivåer.

(52)

Några berörda parter uppmanade kommissionen att införa ett tak för återstående kvoter inom denna kategori. Andra berörda parter uppmanade kommissionen att överföra de volymer av landsspecifika kvoter som hade en mycket låg utnyttjandenivå till den återstående kvoten.

(53)

På grundval av de förändrade omständigheter som beskrivs i skäl (51)), som innebär en risk för att det uppstår försörjningsbrist på unionens marknad för denna produktkategori, och enligt det tillvägagångssätt som har tillämpats inom andra produktkategorier sedan antagandet av de slutgiltiga åtgärderna, anser kommissionen att det ligger i unionens intresse att överföra volymerna för de landsspecifika kvoterna för alla länder som omfattas av olika typer av handelspolitiska åtgärder (29) till den återstående kvoten. Denna justering kommer att säkerställa att de traditionella handelsflödena inte påverkas av de gällande åtgärderna och att unionens användare har tillräcklig flexibilitet för att byta leverantörsländer om så blir nödvändigt.

(54)

Tullkvoten för produktkategori 8 kommer därför att bli en övergripande tullkvot som förvaltas kvartalsvis från och med den 1 juli 2020.

(55)

Kommissionen erinrar om syftet med att göra denna tullkvot övergripande och hänvisar till de förklaringar som ges i skälen 54–59 i den första översynsförordningen.

(56)

Vissa berörda parter har begärt ändringar i denna kategori. De har i synnerhet begärt en återgång till ett system med kombinerade landsspecifika och återstående kvoter. Några parter har dessutom begärt att denna tullkvot ska delas upp i två underkategorier så att de särskilda egenskaperna hos produkterna inom denna kategori kan hanteras bättre.

(57)

I sin analys under denna andra översyn observerade kommissionen (på grundval av en datauppsättning som inte fanns tillgänglig vid tidpunkten för den första översynen) ett relativt onormalt mönster av importflöden (30) inom denna kategori, vilket skiljer sig väsentligt från de traditionella handelsflödena i fråga om volymer och ursprung och riskerar orsaka obalanser på unionens marknad.

(58)

Kommissionen konstaterar att över 70 % av den totala volymen för tullkvoten i denna kategori utgörs av historiska handelsflöden som härrör från ett antal produkttyper som främst används i stora tekniska projekt. Det faktiska utnyttjandet av tullkvoten inom denna produktkategori visar däremot att vissa länder använder den för att exportera produkttyper som inte används i stora tekniska projekt, långt utöver sina traditionella handelsvolymer (i vissa fall med en tiofaldig ökning) på bekostnad av andra marknadsaktörer, såväl inhemska aktörer som exporterande länder. Kommissionen anser därför att det nuvarande förvaltningssystemet för tullkvoter har lett till otillbörlig utträngning.

(59)

Om ingen justering görs finns det en risk för att eventuella stora tekniska projekt som kräver särskilda rör under tredje året för åtgärderna inte kan köpa in alla volymer i tullkvoten som skulle motsvara dessa speciella rör, eftersom denna import skulle trängas ut av annan import.

(60)

Kommissionen anser därför att det är nödvändigt att införa en justering av kvotens nuvarande utformning för att förhindra att den ovannämnda oönskade obalansen uppstår. Det lämpligaste sättet för att hantera denna situation på ett effektivt sätt är att dela upp kategorin i två delar: en första underkategori för tullkvoten (kategori 25A), som skulle omfatta de KN-nummer som normalt används i stora teknikprojekt (31), och en andra underkategori (kategori 25B) för de återstående KN-nummer som inte används i sådana projekt (32). Uppdelningen är enkel och förefaller inte orsaka en oproportionerlig börda för tullmyndigheterna.

(61)

Vad gäller förvaltningen av dessa underkategorier kommer produktkategori 25A att bestå av en enda övergripande tullkvot för att skapa lika möjligheter för alla potentiella anbudsgivare i storskaliga projekt såsom beskrivs i den första översynsförordningen (33). Produktkategori 25B kommer att bestå av landsspecifika kvoter för de länder vars genomsnittliga andel av importen inom denna kategori uppgick till minst 5 % under referensperioden 2015–2017, och en återstående kvot för resten.

(62)

Kommissionen anser att uppdelningen av tullkvoten för denna produktkategori mer exakt skulle avspegla de historiska importflödena för de två underkategorierna av rör, vilket skulle säkerställa att kvoten fungerar på ett mer rättvist sätt. Uppdelningen kommer att säkerställa att nödvändiga volymer finns tillgängliga för eventuella storskaliga tekniska projekt inom unionen under åtgärdernas återstående löptid, vilka annars skulle ha trängts ut av andra produkttyper. En sådan obalans strider mot unionens intresse och mot målet att genom skyddsåtgärderna i så stor utsträckning som möjligt bevara de traditionella handelsflödena i fråga om volymer och ursprung.

(63)

I skäl 8 i förordningen om slutanvändning konstaterar kommissionen att ”[kommissionen] anser fortfarande att det, i unionens intresse, i ett senare skede kan komma att behövas en särskild mekanism, antingen i form av förfarandet för slutanvändning (så snart genomförandeproblemen lösts) eller något annat system oavsett utformning, för att avgränsa importen av stålsorter för bilindustrin i kategori 4B. Dessa frågor kommer således att bedömas på nytt i samband med en framtida översyn, på grundval av de synpunkter och förslag som inkommit från berörda parter och annan utveckling som påverkar denna produktkategori”.

(64)

Kommissionen har noggrant analyserat de synpunkter som inkommit när det gäller eventuella förslag om en särskild mekanism inom denna produktkategori.

(65)

De berörda parter som inkom med synpunkter på denna kategori instämde generellt i att det var viktigt att bevara de nödvändiga importvolymerna av stål avsett för användning inom bilindustrin. I detta syfte framförde de olika önskemål. Några berörda parter ville att de produkter som importeras för användning inom bilindustrin skulle identifieras genom en ”självdeklaration” eller att de endast skulle godkännas för övergång till fri omsättning vid uppvisande av ett ”införseldokument” som utfärdas av de behöriga myndigheter som har utsetts av medlemsstaterna och på grundval av en ansökan från importören i unionen. De berörda parterna begärde också att outnyttjade tullkvoter skulle omfördelas från kategori 4A till kategori 4B och att ett tak på 30 % skulle införas under det sista kvartalet av perioden, för att undvika att stålsorter som inte används inom bilindustrin fortsätter att uppta en del av tullkvoten, vilket tränger undan stålsorter för bilindustrin. Några berörda parter uppmanade även kommissionen att utforma ett alternativt system för slutanvändning, men som tjänar samma syfte, och till och med att återinföra slutanvändningsmekanismen, medan andra radikalt motsatte sig att en sådan mekanism skulle införas igen.

(66)

För det första anser kommissionen fortfarande att det skulle vara önskvärt att undersöka alternativ för att om möjligt öronmärka import av stål för bilindustrin inom kategori 4B. I denna anda bedömde kommissionen noggrant de förslag som inkommit och drog följande slutsatser.

(67)

Genomförandet av slutanvändningsmekanismen fungerade inte som förväntat, vilket beskrivs detaljerat i förordningen om slutanvändning. Kommissionen fann ingen bevisning för att de omständigheter som ledde till att slutanvändningsmekanismen upphävdes har förändrats och som skulle innebära att ett återinförande av mekanismen skulle vara en ändamålsenlig lösning. Kommissionen ansåg således att det inte är lämpligt att återinföra slutanvändningsmekanismen.

(68)

Kommissionen påpekar också att det, trots möjligheten att inkomma med anmärkningar på andra parters synpunkter, inte fanns något förslag som fick minimalt gehör bland de berörda aktörerna i medlemsstaterna. Mot bakgrund av erfarenheten från slutanvändningsmekanismen påpekar kommissionen att en grundläggande förutsättning för att genomföra en alternativ ändamålsenlig mekanism inom denna produktkategori är att alla deltagare i den komplexa leveranskedjan inom bilindustrin gör ett tydligt åtagande om att samarbeta mellan medlemsstaterna för att mekanismen ska vara genomförbar. Kommissionen konstaterar därför att ingen av de alternativa mekanismer för öronmärkning som föreslagits förefaller stödjas av en majoritet av deltagarna och därmed kunna genomföras.

(69)

Kommissionen beslutade därför att inte genomföra någon ny mekanism för denna produktkategori och därmed undvika de mycket negativa effekter som än en gång skulle kunna uppstå till följd av bristande stöd.

(70)

Kommissionen konstaterar med tillfredsställelse att det är möjligt att erhålla tillstånd för slutanvändning när det finns ett effektivt samarbete mellan alla berörda aktörer. Kommissionen hänvisar till den särskilda situationen för en berörd part som beviljades tillstånd för slutanvändning av myndigheterna i en EU-medlemsstat i slutet av april 2020. Kommissionen kan olyckligtvis inte på ett ändamålsenligt sätt genomföra en särskild förvaltning av tullkvoten som endast skulle vara tillämplig på ett företag.

(71)

För det andra har kommissionen när den undersökte utnyttjandet av tullkvoten för kategori 4B observerat ett massivt inflöde av import till unionens marknad när den återstående kvoten öppnades under det fjärde kvartalet den 1 april 2020, vilket ledde till att den återstående kvot som ursprungligen fanns tillgänglig snabbt förbrukades. Denna situation liknar situationen den 1 juli 2019, då de nya kvoterna för det andra året för åtgärderna var öppna och en årlig landsspecifik kvot förbrukades på bara en dag. I detta avseende fortsatte flera berörda parter att varna kommissionen för att den största delen av dessa volymer inte var ämnade för unionens bilindustri. När det gäller dessa påståenden påpekar kommissionen att inga andra berörda parter bestred inlagorna i detta hänseende. Kommissionen erinrar dessutom om att den håller på att genomföra en undersökning om kringgående avseende import av denna produktkategori från Kina, baserad på tillräcklig bevisning som styrker sanningshalten i påståendena om att import inom kategori 4B kanske inte motsvarar denna produktkategori.

(72)

Kommissionen anser det därför vara nödvändigt att införa en justering för att undvika att ovanligt stora volymer av stålsorter som inte är avsedda för bilindustrin i kategori 4 ett otillbörligt sätt fortsätter att tränga undan de traditionella leveransflödena till unionens bilindustri. Denna justering beskrivs i avsnitt 3.2.3.

(73)

I skäl 150 i förordningen om slutgiltiga åtgärder fastställer kommissionen att de länder som har förbrukat sin landsspecifika kvot skulle kunna få tillgång till den återstående kvoten under det sista kvartalet av en period. Syftet med en sådan mekanism var att undvika att volymerna för de återstående kvoterna skulle förbli outnyttjade. I skälen 85–98 i den första översynsförordningen bedömer kommissionen hur denna mekanism har fungerat och identifierar vissa utträngningsmekanismer. Kommissionen justerade mekanismens funktion för två produktkategorier i enlighet med detta (34).

(74)

Inom ramen för den aktuella översynen inkom många berörda parter med synpunkter och förslag för att hantera de påstådda utträngningseffekter som skulle ha uppstått i ett stort antal produktkategorier. Några parter begärde att tak skulle införas för vissa produktkategorier för de länder som får tillgång till den återstående kvoten under det sista kvartalet. Några parter begärde även att de befintliga taknivåerna skulle sänkas i två produktkategorier och att ländernas möjlighet att få tillgång till den återstående kvoten under det sista kvartalet skulle tas bort helt. På liknande sätt föreslog andra parter att ett tak skulle införas för utnyttjande av kvoter (landsspecifika eller återstående) av ett visst land och att tillgång till den återstående kvoten endast skulle vara tillåten med avseende på de outnyttjade volymer som överförts från föregående kvartal.

(75)

Andra parter begärde tvärtom att taken skulle avskaffas och att obegränsad tillgång skulle tillåtas under det sista kvartalet, eller åtminstone att status quo skulle bevaras. Några parter begärde dessutom att de länder som omfattas av en landsspecifik kvot ska ges omedelbar tillgång till de återstående kvoterna så snart den landsspecifika kvoten har förbrukats, utan att behöva vänta till det sista kvartalet av perioden.

(76)

Till skillnad från den första översynen har kommissionen under denna andra översyn möjlighet att bedöma en betydligt längre tillämpningsperiod för de slutgiltiga åtgärderna för att göra sin analys: uppgifter finns tillgängliga för fem kvartal (35). Kommissionen har nu på ett mer exakt och tillförlitligt sätt kunnat bedöma de faktiska importtendenserna, sett till volymer och ursprung, inom de återstående kvoterna per kategori.

(77)

För det första har kommissionen kunnat bedöma hur stor del av den återstående kvoten som vanligen har utnyttjats per kvartal av de länder som för närvarande omfattas av detta avsnitt av tullkvoten. I detta avseende har kommissionen å ena sidan beräknat det genomsnittliga utnyttjandet av den återstående kvoten (totalt och per ursprung) för vart och ett av de fyra kvartal då de länder som omfattas av en landsspecifik kvot ännu inte hade tillgång till den återstående kvoten. Å andra sidan har kommissionen kontrollerat hur kvoterna vanligen har utnyttjats mot det faktiska utnyttjandet (totalt och per ursprung) under det fjärde kvartalet då de större exportländerna däremot kunde utnyttja den återstående delen av tullkvoten (36).

(78)

På grundval av den ovannämnda jämförelsen har kommissionen dragit slutsatsen att tillgången till den återstående kvoten under det fjärde kvartalet av en period inte kan fortsätta att vara standardsystemet, eftersom det orsakar otillbörliga utträngningseffekter i olika grad inom flera produktkategorier. I stället bör tillgång till den återstående kvoten under det sista kvartalet vara tillåten, eller ej, på grundval av hur de befintliga mottagarna faktiskt och vanligen har utnyttjat den återstående kvoten, vilket beskrivs i föregående skäl.

(79)

För att utforma systemet för tillgång till den återstående kvoten under det fjärde kvartalet av en period på ett ändamålsenligt och proportionerligt sätt anser kommissionen att justeringarna endast bör vara tillämpliga på de produktkategorier där negativa utträngningseffekter har konstaterats. I denna anda har kommissionen tagit fram tre olika system som motsvarar tre olika system för tillgång till den återstående kvoten för samtliga produktkategorier. Dessa tre system är beroende av den grad av utträngning som har observerats, utom för kategorierna 1, 4B, 8 och 25A, som har sitt eget system för förvaltning av tullkvoter (se avsnitt 3.2.2.a respektive avsnitt 3.2.3.d, avsnitt 3.2.2.d respektive avsnitt 3.2.3.d och avsnitt 3.2.2.c respektive avsnitt 3.2.3.d).

(80)

Inom ett antal kategorier har mindre leverantörsländer under de bedömda kvartalen konsekvent visat att de är fullt förmögna att helt eller i mycket stor utsträckning utnyttja de volymer som finns tillgängliga inom den återstående kvoten. Det står dessutom klart att det observerade beteendet från de större exportländerna inom dessa kategorier under det fjärde kvartalet har gett upphov till en obefogad förskjutning av alla eller flera av de mindre leverantörsländernas historiska volymer. För att på ett ändamålsenligt sätt bevara de historiska handelsflödena i fråga om ursprung anser kommissionen att det i detta fall är nödvändigt att förbjuda länder som omfattas av landsspecifika kvoter att få tillgång till den återstående kvoten under det fjärde kvartalet av det tredje året för åtgärderna. Ingen ytterligare tillgång kommer att vara tillämplig på kategorierna 5, 16, 20 och 27 (37). Det tidigare mönstret för genomsnittligt utnyttjande av den återstående kvoten per kvartal inom dessa kategorier visar tydligt att risken för att en del av kvoten inte utnyttjas är mycket låg.

(81)

I en rad andra kategorier visar det genomsnittliga utnyttjandet av kvoten att de befintliga leverantörsländerna inom den återstående kvoten visserligen utnyttjar den på ett rimligt sätt, men att de ensamma inte fullständigt eller i stor utsträckning kan utnyttja de tillgängliga volymerna. Det är därför fortfarande motiverat att de större exportländerna har tillgång till den återstående kvoten under det fjärde kvartalet. En detaljerad analys av utnyttjandet av den återstående kvoten i dessa fall visar dock att den obegränsade tillgången ger en slutlig balans i fråga om ursprung som är orättvis. Det var i synnerhet vanligt att de befintliga mindre leverantörsländernas andel av importen under det fjärde kvartalet konsekvent var lägre än deras genomsnitt under de föregående kvartalen. Denna obalans var ett direkt resultat av den utestängningseffekt som orsakas av de större exportländer som har förbrukat sina landsspecifika kvoter, vilket leder till obefogade utträngningseffekter som strider mot unionens intresse att i så stor utsträckning som möjligt bevara handelsflödena med avseende på ursprung (38).

(82)

För att säkerställa att den nödvändiga tillgången i dessa fall inte ger upphov till att de traditionella handelsflödena från de befintliga mindre exportländerna förskjuts på ett obefogat sätt anser kommissionen därför att det är lämpligt att begränsa tillgången till de återstående kvoterna för länder som omfattas av landsspecifika kvoter men som har förbrukat dem. Tillgången kommer att begränsas till endast de volymer som överskrider den genomsnittliga kvot som utnyttjas av de mindre leverantörsländerna under det fjärde kvartalet (39). Denna justering kommer att vara tillämplig på produktkategorierna 10, 12, 13, 14, 15, 21, 22 och 28 (40).

(83)

För de återstående kategorierna anser kommissionen att det, på grundval av observerade tendenser, som inte visar på en obefogad förskjutning av ursprung, ligger i unionens intresse att upprätthålla status quo, det vill säga att tillåta tillgång utan begränsningar under det fjärde kvartalet för de länder som omfattas av landsspecifika kvoter men som har förbrukat dem. För att säkra att handelsflödena från de befintliga mottagarna av den återstående kvoten bevaras bör dock outnyttjade överförda kvoter öronmärkas för dessa mottagare. Denna obegränsade tillgång kommer att vara tillämplig på kategorierna 2, 3A, 3B, 4A, 6, 7, 9, 17, 18, 19, 24, 25B och 26 (41).

(84)

Det tillvägagångssätt som beskrivs ovan kan av olika skäl inte tillämpas på produktkategorierna 1, 4B, 8 och 25A.

(85)

Sedan införandet av de slutgiltiga åtgärderna och fram till genomförandet av den nya justeringen enligt denna översyn omfattades produktkategori 1 av ett system med en övergripande tullkvot. Detta innebär att den typ av utträngningsanalys som gjorts för produktkategorierna a–c ovan inte kan utföras för denna kategori.

(86)

I den första översynsförordningen beslutade kommissionen emellertid att ett tak på 30 % per kvartal gör det möjligt att i så stor utsträckning som möjligt bevara de traditionella handelsflödena, både i fråga om volym och ursprung. Av samma skäl anser kommissionen att det lämpligaste sättet att förhindra att de länder som kommer att omfattas av en landsspecifik kvot inom denna kategori efter den individuella justering som beslutats under denna översyn tränger ut de befintliga länderna som har rätt att utnyttja den nyligen inrättade återstående kvoten fortfarande är att upprätthålla taket på 30 % av den ursprungligen tillgängliga återstående kvoten under det fjärde kvartalet.

(87)

Vad gäller produktkategori 4B tillämpades slutanvändningsmekanismen under två kvartal: oktober–december 2019 och delvis under januari–mars 2020. Efter införandet av denna mekanism mötte exportländer allvarliga hinder för att exportera till unionen. Importnivån var därför onormalt låg. Kommissionen har således inte tillgång till samma längre datauppsättning för att göra en utträngningsbedömning som för produktkategorierna a–c ovan.

(88)

De uppgifter som finns tillgängliga från fjärde kvartalet 2019 och för 2020 visar emellertid tydligt att en viss utträngningseffekt förekommer. Faktum är att redan tidigt under båda kvartalen hade praktiskt taget hela mängden i den återstående kvoten utnyttjats av endast ett exportland som omfattas av en landsspecifik kvot. För att förhindra obefogade utträngningseffekter och bevara historiska handelsflöden med avseende på ursprung anser kommissionen därför att det är lämpligt att införa ett tak på 30 % i denna kategori som baserar sig på den mängd som ursprungligen fanns tillgänglig i början av det fjärde kvartalet för de länder som omfattas av landsspecifika kvoter, men som har förbrukat dem.

(89)

Detta system är inte tillämpligt på kategorierna 8 och 25A. eftersom de från och med den 1 juli 2020 endast kommer att bestå av en övergripande tullkvot.

(90)

I förordningen om slutgiltiga åtgärder åtog sig kommissionen att bedöma om skyddsåtgärderna för stål orsakar någon betydande risk för stabiliseringen eller den ekonomiska utvecklingen hos vissa handelspartner som omfattas av förmånsbehandling i en omfattning som kunde inverka negativt på integrationsmålen i deras avtal med unionen. I den första översynsförordningen drar kommissionen slutsatsen att skyddsåtgärderna inte har orsakat en negativ effekt för uppnåendet av integrationsmålen. I skäl 106 i samma förordning slår kommissionen dessutom fast att ”ländernas förmåga att exportera till EU inte på ett otillbörligt sätt begränsades genom åtgärderna”.

(91)

Flera berörda parter, särskilt myndigheter i tredjeländer, inkom med synpunkter på detta avsnitt i tillkännagivandet om inledande. Vissa länder begärde att få undantas från åtgärderna eller omfattas av förmånlig behandling. I detta avseende framfördes en begäran om att undanta västra Balkan från skyddsåtgärderna, eftersom de kan påverka stålindustrins utveckling och därmed ge upphov till en allvarlig negativ effekt på deras inhemska ekonomier som i sin tur skulle kunna äventyra målen i de stabiliserings- och associeringsavtal som ingåtts med unionen. Dessa berörda parter hävdade dessutom att skyddsåtgärderna skulle leda till en minskning av deras export till unionen jämfört med perioden före införandet av åtgärderna. Exportörerna skulle därför bli tvungna att överväga tillfälliga stängningar av vissa anläggningar och obetald ledighet för ett stort antal anställda. Några länder påpekade att de följer unionens regler för statligt stöd för stålindustrin, vilket enligt deras åsikt borde ge dem obegränsad och tullfri tillgång till unionens marknad. Andra önskemål om undantag eller förmånlig behandling som berör flera tredjeländer grundade sig på olika bestämmelser i de relevanta bilaterala avtalen med unionen.

(92)

För det första erinrar kommissionen om sitt resonemang i den första översynsförordningen om att alla bilaterala avtal som de berörda parterna hänvisar till enligt detta avsnitt möjliggör införande av säkerhetsåtgärder som dessa. Kommissionen har därför ingen rättslig skyldighet att undanta dem från åtgärderna. Enligt artikel 2 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder ska skyddsåtgärder för det andra tillämpas på den undersökta produkt som importerats oavsett varifrån den kommer. Såsom redan konstateras i den första översynsförordningen gäller de enda undantagen från dessa regler den särskilda situationen för vissa utvecklingsländer som är WTO-medlemmar eller – i förekommande fall – de skyldigheter som följer av bilaterala avtal. Kommissionen vidhåller därför sin ståndpunkt att det inte finns några rättsliga grunder för att undanta något av dessa länder från skyddsåtgärderna.

(93)

Såsom konstateras i skäl 99 i den första översynsförordningen avser åtagandet att se över åtgärderna angående de specifika aspekter som beskrivs i skäl (90) i synnerhet länder med vilka kommissionen har ingått ett stabiliserings- och associeringsavtal.

(94)

När det gäller dessa länder gjorde kommissionen först en retroaktiv bedömning av deras exportresultat under det andra året för åtgärderna, dvs. sedan den 1 juli 2019. Analysen visar att inom de produktkategorier där dessa länder omfattas av en landsspecifik kvot hade de i allmänhet fortfarande outnyttjade volymer tillgängliga enligt sin särskilda kvot under det sista kvartalet av perioden. För de produktkategorier där dessa länder senare kan ha förbrukat sin landsspecifika kvot fanns det i de flesta fall, även inom kategorier som några av länderna identifierat som avgörande för sina industrier, fortfarande avsevärda volymer tillgängliga inom den återstående kvoten. Detta innebär att de generellt hade möjlighet att fortsätta att exportera utöver sina historiska nivåer inom de produktkategorier som var mest relevanta för dem. Vad gäller de produktkategorier där dessa länder i stället omfattades av den återstående kvoten visade inte dataanalysen att systemet med tullkvoter förhindrade deras exportförmåga i stort. Faktum är att åtgärderna i vissa fall faktiskt inte begränsade dessa länders möjlighet att uppnå sina historiska exportnivåer över huvud taget.

(95)

Kommissionen har därför dragit slutsatsen att tullkvoterna var tillräckliga och proportionella för att bevara de traditionella handelsflödena och att det inte fanns några belägg för en väsentlig ökning av efterfrågan i unionen eller någon annan förändring av omständigheterna som motiverar en ändring av tullkvotsnivån utan att de nuvarande åtgärdernas effektivitet påverkas.

(96)

Kommissionen har också gjort en framtidsanalys, där den undersökte hur justeringarna i denna förordning eventuellt skulle kunna påverka stabiliseringen eller den ekonomiska utvecklingen i länderna på västra Balkan. I denna bedömning har kommissionen beaktat den rådande marknadssituationen och prognoserna för den närmaste framtiden enligt beskrivningen i avsnitt 3.1.

(97)

I detta avseende erinrar kommissionen för det första om att den, tvärtemot begäran från unionsindustrin, under denna andra översyn inte har sänkt nivån på tullkvoterna, vilket den gjorde under den första översynen, och för det andra att dessa tullkvoter kommer att liberaliseras ytterligare för andra gången genom en ny ökning på 3 % när justeringarna enligt denna andra översyn träder i kraft (42). Detta innebär att länderna på västra Balkan kommer att omfattas av större landsspecifika kvoter och att de generellt kommer att ha tillgång till de större återstående kvoterna under det sista kvartalet även i fortsättningen, vilket kommer att ge dem möjlighet att exportera utöver sina historiska nivåer såsom har varit fallet sedan de slutgiltiga åtgärderna infördes. Kommissionen påpekar dessutom att de nya justeringar av övergripande karaktär i fråga om den utträngning som beskrivs i avsnitt 3.2.3 och vad gäller undantag för utvecklingsländer enligt avsnitt 3.2.5, kommer att skapa allmänt positiva effekter inom vissa produktkategorier som är av intresse för västra Balkan.

(98)

Mot bakgrund av detta anser kommissionen att skyddsåtgärderna varken har orsakat, eller skulle kunna orsaka efter justeringen, någon väsentlig risk för stabiliseringen eller den ekonomiska utvecklingen i länderna på västra Balkan.

(99)

Kommissionen konstaterar avslutningsvis att de påståenden som de berörda parterna framför i sina inlagor inte utgör någon bevisning för eller innehåller relevanta uppgifter om en sådan risk.

(100)

På grundval av ovanstående bedömning och i avsaknad av uppgifter som visar motsatsen kan kommissionen därför inte göra annat än att avvisa de påståenden som framförs om detta avsnitt.

(101)

Efter antagandet av slutgiltiga skyddsåtgärder genom förordning (EU) 2019/159 åtog sig kommissionen att regelbundet se över förteckningen över utvecklingsländer som potentiellt är uteslutna från tillämpningsområdet för åtgärderna på grundval av uppdaterad importstatistik.

(102)

I de inlagor som inkommit begärde några berörda parter undantag från åtgärderna, eftersom ett visst land inte längre skulle överskrida tröskelvärdet på 3 % i en viss produktkategori. Andra parter begärde att ett visst land skulle omfattas av åtgärderna, eftersom det skulle ha överskridit tröskelvärdet på 3 % inom en viss produktkategori. Vissa berörda parter begärde undantag inom en viss produktkategori, eftersom landet i fråga individuellt sett skulle befinna sig under 3 % även om den sammanlagda vikten av länder i en sådan situation skulle överstiga en andel av importen på 9 %. Avslutningsvis ansåg andra parter att det var lämpligare att basera beräkningen på samtliga 26 produktkategorier tillsammans.

(103)

I enlighet med artikel 18 i förordning (EU) 2015/478 och unionens internationella förpliktelser, nämligen artikel 9.1 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder, bör skyddsåtgärderna inte tillämpas på en produkt med ursprung i ett utvecklingsland som är WTO-medlem, om det landets andel av importen av den produkten till unionen inte överstiger 3 %, förutsatt att de utvecklingsländer som är WTO-medlemmar med en importandel på mindre än 3 % tillsammans svarar för högst 9 % av unionens totala import av produkten. Det ligger dessutom i unionens intresse att anpassa förteckningen över utvecklingsländer som inte omfattas av tillämpningsområdet för åtgärderna för att undvika att vissa utvecklingsländer på ett omotiverat sätt drar nytta av det ursprungliga undantaget.

(104)

Baserat på helårsuppgifterna för 2019 (43) räknade kommissionen därför om importandelen för varje exportland per produktkategori (44).

(105)

På grundval av uppgifterna för hela året 2019 överskred importen från följande länder, som inte omfattades av åtgärdernas tillämpningsområde, tröskelvärdet på 3 % för vissa produktkategorier. Därför bör de som ett resultat av denna översyn nu bli föremål för åtgärder:

(106)

Kommissionen bedömde därefter om de berörda utvecklingsländerna, vad gäller de ovanstående kategorierna, skulle kunna omfattas av en landsspecifik kvot. I detta syfte bedömde kommissionen om de berörda ländernas import av dessa kategorier under perioden 2015–2017 uppgick till minst 5 % av den totala importen i någon kategori under den perioden. Resultatet visar att ingen av dem uppfyllde kraven för en landsspecifik kvot. Alla dessa länder kommer därför att omfattas av den återstående kvoten i respektive produktkategori.

(107)

Vad gäller undantag från tillämpningsområdet för skyddsåtgärderna är resultatet av denna översyn följande:

(108)

De landsspecifika kvoter som skulle ha tilldelats de utvecklingsländer som är WTO-medlemmar och som kommer att undantas från åtgärderna efter översynen (Brasilien i kategori 6 och Kina i kategori 3A), kommer att inbegripas i relevanta återstående kvoter i varje berörd produktkategori från och med början av det första kvartalet i det tredje året för åtgärderna, dvs. den 1 juli 2020 (45).

(109)

Efter denna omberäkning uppdaterade kommissionen förteckningen över undantag på grundval av de uppdaterade importsiffrorna för var och en av de 26 produktkategorier som omfattas av åtgärder (den fullständiga uppdaterade förteckningen bifogas i bilaga I).

(110)

Enligt denna översynsgrund mottog kommissionen mycket skilda typer av begäran. Huvudfrågan var nivån på liberaliseringen. Mot bakgrund av den sjunkande efterfrågan förespråkade unionsindustrin en minskning av den nuvarande nivån på 3 % och till och med ett fullständigt avskaffande. Andra berörda parter hävdade att den liberaliseringsnivå som fastställts i den första översynsförordningen antingen borde behållas eller till och med höjas, antingen för samtliga produktkategorier eller för vissa produktkategorier och/eller särskilt ursprung.

(111)

Följande anges i artikel 7.4 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder: ”För att underlätta anpassning i en situation, där den förväntade varaktigheten av en skyddsåtgärd som anmälts enligt föreskrifterna i artikel 12.1, överstiger ett år, skall den medlem som vidtar åtgärden successivt avveckla den med regelbundna mellanrum under åtgärdens löptid.”

(112)

I detta avseende införde kommissionen i den första översynsförordningen en liberaliseringsnivå på 3 % som gällde för det andra året för åtgärderna. I den förordningen fastställde kommissionen även att samma liberaliseringsnivå skulle gälla under det tredje året för åtgärderna, dvs. från och med den 1 juli 2020. Kommissionen undersökte om en eventuell förändring uppåt till den nuvarande nivån var motiverad.

(113)

Såsom förklaras i avsnitt 3.1 pekar praktiskt taget alla källor på en tydlig minskning av den ekonomiska verksamheten under åren 2020–2021 jämfört med de föregående åren. I detta sammanhang påpekar kommissionen att efterfrågan på stål i stort följer de makroekonomiska trenderna, exempelvis BNP-tillväxt, för ett land eller en ekonomisk region. Kommissionen erinrar dessutom om att betydliga mängder tullkvoter inte utnyttjades under det första året för åtgärderna, och att det är mycket sannolikt att ännu större volymer kommer att förbli outnyttjade i slutet av det andra året. Mot bakgrund av de nuvarande ekonomiska prognoserna för perioden 2020–2021, den konsekvent stora mängden tillgängliga tullkvoter i produktkategorierna och avsaknaden av hållbar bevisning i ärendet som tyder på att det är nödvändigt att höja tullkvoterna, kan kommissionen inte göra annat än att avvisa alla parters begäran om en ökning av liberaliseringstakten.

(114)

Därefter undersökte kommissionen begäran att minska den nuvarande liberaliseringsnivån eller att upphöra med liberalisering. Kommissionen anser att ordalydelsen i artikel 7.4 i WTO-avtalet om skyddsåtgärder tydligt förbinder en utredande myndighet att åtminstone upprätthålla liberaliseringsnivån när liberaliseringen har genomförts under det andra året för åtgärderna. För det tredje året för åtgärderna, som inleds den 1 juli 2020, anser kommissionen därför att liberaliseringsnivån inte kan sänkas under den nivå som gällde i slutet av år 2, dvs. 3 %. Kommissionen avvisar därför begäran om en minskning av liberaliseringsnivån.

(115)

Mot bakgrund av ovanstående undersökningsresultat upprätthålls liberaliseringsnivån därför vid en nivå på 3 % för varje produktkategori.

(116)

Flera berörda parter informerade kommissionen om påstådda metoder som syftade till att undvika betalning av tullen utanför kvoten på 25 %. Detta påstådda kringgående eller metoden att ange felaktiga uppgifter i deklarationen sker i olika former och berör flera produktkategorier.

(117)

Kommissionen noterar dessa påståenden och förbinder sig att analysera dem närmare för att vidta eventuella korrigerande åtgärder om de påstådda metoderna bekräftas. I alla händelser erinrar kommissionen om att tullagstiftningen fortfarande är fullständigt tillämplig för att hantera dessa påståenden.

(118)

Några parter begärde en uppdelning av vissa kategorier. Till stöd för detta hävdade några parter att i vissa fall konkurrerar både produkter av standardtyp och produkttyper i de övre segmenten inom samma tullkvot och att kommissionen bör säkerställa att en lämplig avvägning mellan dessa två produkttyper upprätthålls för att undvika utträngningseffekter.

(119)

I detta avseende påpekar kommissionen att den till följd av denna begäran under denna andra översyn har genomfört en mycket djupgående analys av eventuella utträngningseffekter och har infört de förfinade justeringar som beskrivs i avsnitt 3.2.3 för att avhjälpa sådana effekter. Kommissionen konstaterar att dessa justeringar gör det möjligt att tillgodose många av dessa önskemål, eftersom de kommer att säkerställa att de länder som levererar små mängder av produkttyper i de övre segmenten, vilka vanligtvis omfattas av den återstående kvoten, får en mer säker tillgång till de tillgängliga volymerna. Kommissionen erinrar dessutom om att detta är svårt, eftersom åtgärderna måste vara utformade så att de skapar en balans mellan behovet av att i så stor utsträckning som möjligt bevara traditionella handelsflöden i fråga om volym och ursprung och behovet av att upprätthålla en uppsättning åtgärder som de nationella tullmyndigheterna i unionens medlemsstater kan genomföra på ett ändamålsenligt sätt. Kommissionen anser att om en underkategori av produkter växer skulle genomförandet av åtgärderna kunna bli alltför betungande, vilket i sin tur förhindrar en ändamålsenlig förvaltning av tullkvoterna.

(120)

Några önskemål om en uppdelning hänvisade särskilt till det faktum att vissa produkttyper används av bilindustrin och att de därför bör behandlas på liknande sätt som produkttyperna i produktkategori 4B. Kommissionen konstaterar dock i detta avseende att bilindustrin i stort sett ignorerade sådana önskemål i det skriftliga skedet av förfarandet, vilket ger upphov till rimliga tvivel om huruvida det ligger i unionens intresse att införa en sådan justering.

(121)

Kommissionen drar således slutsatsen att de inlagor som inkommit i detta avseende, med undantag för inlagan om produktkategori 25 som nämns i skälen 55–62, inte innehöll tillräcklig bevisning till stöd för påståendena och inte visade att tullmyndigheterna kan genomföra dem utan att det blir alltför betungande eller varför en sådan justering skulle ligga i unionens allmänna intresse.

(122)

Några berörda parter begärde att kommissionen skulle låta vissa produktkategorier omfattas av åtgärderna, medan andra hävdade att vissa kategorier borde undantas.

(123)

Kommissionen hänvisar till sin slutsats i skäl 163 i den första översynsförordningen, där den fastställer att en ändring av definitionen inte ingår i denna översyn. Dessa önskemål avvisas därför.

(124)

Vissa parter insisterade också på att de gällande åtgärderna inte uppfyllde standarderna i WTO-avtalet om skyddsåtgärder och att de därför bör avslutas.

(125)

Kommissionen hänvisar till skäl 165 i den första översynsförordningen och de hänvisningar som görs där, och avvisar således dessa påståenden.

(126)

Andra berörda parter föreslog att tullkvoterna ska förvaltas genom ett licensieringssystem.

(127)

I detta avseende upprepar kommissionen att system för förvaltning av tullkvoter inte får vara alltför betungande för tullmyndigheterna så att dess effektiva genomförande riskeras. Kommissionen vidhåller sin åsikt om att det system för förvaltning av tullkvoter som den införde genom förordningen om slutgiltiga åtgärder är det lämpligaste för att skapa en lämplig balans.

(128)

Avslutningsvis hade flera parter frågor om verkningarna av och eventuella justeringar i samband med Förenade kungarikets utträde ur unionen (”Brexit”).

(129)

Kommissionen påpekar att övergångsperioden för Förenade kungarikets utträde ur unionen fortfarande pågår vid tidpunkten för antagandet av justeringarna, eftersom det framtida avtalet mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket håller på att förhandlas fram. Kommissionen kommer vid behov snabbt att se över situationen när det sker en utveckling i denna fråga.

(130)

Slutligen noterar kommissionen att den pågående översynen om ändring av de pågående skyddsåtgärderna också är förenlig med de skyldigheter som följer av de bilaterala avtal som undertecknats med vissa tredjeländer.

(131)

Kommissionen anser slutligen att den med hänsyn till unionens intresse kan behöva justera nivån på eller tilldelningen av den tullkvot som fastställs i bilaga II för den period som inleds den 1 juli 2020 i det fall omständigheterna skulle förändras under åtgärdernas giltighetstid. Förändrade omständigheter kan inträffa till exempel till följd av en generell ökning eller minskning i efterfrågan i unionen för vissa produktkategorier som gör att nivån på tullkvoten måste omprövas, införandet av antidumpnings- eller antisubventionsåtgärder som kan ha en betydande inverkan på den framtida importutvecklingen eller förändringar med avseende på Förenta staternas Section 232-åtgärder som kan ha en direkt inverkan på slutsatserna i denna undersökning, det vill säga vad gäller omläggning av handeln. Kommissionen kan också granska huruvida åtgärdernas genomförande kan ha negativa effekter på uppnåendet av de integrationsmål som eftersträvas med förmånsberättigade handelspartner, t.ex. genom att påtagligt riskera deras stabilisering eller ekonomiska utveckling.

(132)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är i överensstämmelse med yttrandet från den kommitté för skyddsåtgärder som inrättats genom artikel 3.3 i förordning (EU) 2015/478 respektive artikel 22.3 i förordning (EU) 2015/755.