(1)

Den 15 mars 2020 offentliggjorde Europeiska kommissionen genomförandeförordning (EU) 2020/402 (2) om att kräva uppvisande av exporttillstånd för export av vissa produkter, i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) 2015/479. Den förordningen ändrades genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2020/426 av den 19 mars 2020 (3).

(2)

Förordning (EU) 2020/402 och dess ändring gäller för en begränsad period av sex veckor.

(3)

Eftersom den epidemiologiska kris som orsakas av covid-19 fortsätter är efterfrågan inom unionen på personlig skyddsutrustning i form av skyddsmasker (och kirurgiska masker), handskar, skyddsglasögon, ansiktsskärmar och overaller fortfarande mycket hög och ökar till och med kontinuerligt. I synnerhet efterfrågan på personlig skyddsutrustning har lett till brister på den inre marknaden. Med tanke på utrustningens beskaffenhet och de rådande förhållandena är utrustningen en nödvändig vara, eftersom den behövs för att förhindra ytterligare spridning av sjukdomen och för att skydda hälsan hos den vårdpersonal som behandlar smittade patienter.

(4)

Kontinuerliga insatser görs för att bidra till att säkerställa en skyndsam och tillräcklig tillgång till skyddsutrustning i hela EU. Tillverkningskapaciteten för personlig skyddsutrustning har stärkts. Kommissionen har slutfört en gemensam upphandling för personlig skyddsutrustning i vilken 25 medlemsstater deltog. Dessa initiativ har visat sig framgångsrika och utrustning planeras bli tillgänglig två veckor efter det att medlemsstaterna undertecknat avtalen med anbudsgivarna.

(5)

Inom ramen för unionens civilskyddsmekanism har Europeiska kommissionen beslutat att inrätta ett strategiskt rescEU-lager av medicinsk utrustning, till exempel respiratorer och skyddsmasker, för att hjälpa EU-länderna i samband med covid-19-pandemin. Denna reserv som helt och hållet finansieras av kommissionen genom direkta bidrag kommer att förläggas till en eller flera medlemsstater.

(6)

Kommissionen har också inrättat en clearingorganisation, inbegripet för personlig skyddsutrustning, i syfte att samordna insatserna för att matcha utbud och efterfrågan i EU och underlätta en väl fungerande inre marknad.

(7)

Trots dessa åtgärder och med tanke på de ökade behoven av personlig skyddsutrustning i unionen, kvarstår ett gap mellan utbud och efterfrågan inom unionen, särskilt när det gäller personlig skyddsutrustning som är avgörande för att förhindra att sjukdomen sprids.

(8)

Mot bakgrund av dessa insatser för att avhjälpa den kritiska situationen med brist på vissa typer av personlig skyddsutrustning i unionen krävs ytterligare åtgärder för att bidra till att åtgärda och förebygga brist på personlig skyddsutrustning.

(9)

Dessa åtgärder, som syftar till att skydda hälsa och som inverkar på handeln, bör vara riktade, proportionerliga, transparenta och tillfälliga.

(10)

I ett gemensamt uttalande av den 26 mars betonade Europeiska rådets medlemmar att antagandet av beslutet om tillstånd för export av personlig skyddsutrustning bör leda till att alla former av inhemska förbud och restriktioner hävs fullt ut och på ett verkningsfullt sätt.

(11)

Det är inte unionens avsikt att begränsa exporten mer än vad som är absolut nödvändigt och unionen önskar även iaktta principen om internationell solidaritet i denna situation med en global pandemi. Unionsåtgärder bör därför vara proportionerliga och säkerställa att export fortfarande är möjlig, med förbehåll för ett förhandstillstånd. För detta ändamål bör medlemsstaterna bevilja exporttillstånd under särskilda omständigheter, när sändningen i fråga inte utgör något hot med avseende på det faktiska behovet av personlig skyddsutrustning inom unionen och avser ett legitimt behov i samband med officiell eller professionell medicinsk användning i ett tredjeland. Medlemsstaterna bör däremot inte tillåta export som skulle skapa spekulativa snedvridningar och bidra till lagring och hamstring av nödvändig utrustning som utförs av personer som har föga eller inget objektivt behov.

(12)

Ett system för exporttillstånd bör åtgärda eller förhindra en situation med brist på nödvändiga varor inom unionens gränser. Huvudsyftet med ett sådant system är att skydda folkhälsan inom unionen.

(13)

De administrativa förfarandena för dessa tillstånd bör överlåtas åt medlemsstaterna så länge detta tillfälliga system tillämpas.

(14)

På grundval av principen om internationell solidaritet bör medlemsstaterna tillåta export för att möjliggöra tillhandahållande av förnödenheter för nödsituationer i samband med humanitärt bistånd.

(15)

Medlemsstaterna bör se gynnsamt på att bevilja tillstånd om exporten är avsedd för statliga organ, offentliga organ och andra organ som lyder under offentlig rätt och som ansvarar för att distribuera eller tillhandahålla personlig skyddsutrustning till personer som drabbas av eller är utsatta för covid-19 eller som är inblandade i bekämpningen av utbrottet av covid-19.

(16)

Tillstånd bör endast beviljas i den utsträckning som exportvolymen inte är sådan att den utgör ett hot mot tillgången till personlig skyddsutrustning på marknaden i medlemsstaten i fråga, eller någon annanstans i unionen för att uppnå syftet med denna förordning. Medlemsstaterna bör i detta syfte kontakta den clearingorganisation som inrättats av kommissionen innan ett sådant tillstånd beviljas. Medlemsstaterna behöver dock inte kontakta clearingorganisationen när det gäller tillstånd avseende förnödenheter för nödsituationer i samband med humanitärt bistånd.

(17)

När medlemsstaterna beslutar om de ska bevilja ett exporttillstånd bör de också ta hänsyn till uppfyllandet av en leveransskyldighet inom ramen för en gemensam upphandling av unionen och medlemsstaterna eller inom ramen för rescEU, stöd till Världshälsoorganisationens (WHO) verksamhet, stöd till samordnade insatser på EU-nivå för att hantera krissituationer eller begäran om bistånd från tredjeländer eller internationella organisationer.

(18)

Graden av marknadsintegration för de berörda produkterna mellan delar av unionens tullområde och andra länder eller territorier, oavsett om den uppnås inom ramen för arrangemang som upprättar ett frihandelsområde eller av andra skäl såsom geografisk närhet eller historiska band, bör också beaktas. Det vore också kontraproduktivt att störa nära integrerade värdekedjor och distributionsnätverk som redan upprättats på grundval av sådana arrangemang eller på annat sätt, särskilt när det gäller länder och ekonomier som gränsar till varandra.

(19)

Denna förordning bör tillämpas på vissa typer av personlig skyddsutrustning. För att säkerställa samstämmighet bör beskrivningen av de typer av personlig skyddsutrustning som är föremål för det tillståndssystem som fastställs i denna förordning anpassas till motsvarande specifikationer för den utrustning som är föremål för den gemensamma upphandlingen, i vilken de särskilda behoven i unionen har fastställts. KN-nummer bör endast anges i informationssyfte.

(20)

Syftet med clearingorganisationen är att säkerställa att utbudet är tillräckligt för att tillgodose efterfrågan på alla typer av personlig skyddsutrustning på unionsmarknaden. På grundval av detta kan det uppstå ett behov av att se över tillämpningsområdet för bilaga I och de produkter som omfattas av denna förordning. En översyn av tillämpningsområdet bör bygga på en kontinuerlig bedömning av behoven av kritisk utrustning i samband med kampen mot covid-19 och eventuell brist på sådan utrustning. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de produkter som omfattas av den gemensamma upphandlingen samt de produkter som begärs inom ramen för unionens civilskyddsmekanism, till exempel andra typer av personlig skyddsutrustning, respiratorer och laboratorieprodukter (testutrustning).

(21)

Den inre marknaden för medicinsk och personlig skyddsutrustning är nära integrerad med marknader utanför unionens gränser, vilket även gäller dess produktionsvärdekedjor och distributionsnät. Detta gäller i synnerhet de stater som är medlemmar i Europeiska frihandelssammanslutningen och staterna i västra Balkan som är inne i en djupgående integrationsprocess med unionen. Det skulle vara kontraproduktivt att låta export av viss personlig skyddsutrustning till dessa länder omfattas av kravet på exporttillstånd, med tanke på hur nära integrerade produktionsvärdekedjorna och distributionsnäten är, när den aktuella utrustningen är en nödvändig vara som behövs för att förhindra ytterligare spridning av sjukdomen och skydda hälsan hos den vårdpersonal som behandlar smittade patienter. Det är därför lämpligt att dessa länder undantas från denna förordnings tillämpningsområde.

(22)

Det är också lämpligt att från kravet på exporttillstånd undanta de utomeuropeiska länder och territorier som förtecknas i bilaga II till fördraget samt Färöarna, Andorra, San Marino, Vatikanstaten och Gibraltar, eftersom dessa är särskilt beroende av de centrala leverantörskedjorna i de medlemsstater till vilka de är knutna, respektive av leverantörskedjor i angränsande medlemsstater.

(23)

Denna förordning bör tillämpas på export av unionsvaror från unionens tullområde. Länder som ingår i det tullområdet behöver därför inte undantas för att få obegränsade sändningar från unionen. Detta gäller särskilt för Furstendömet Monaco (4). Territorier som uttryckligen inte ingår i unionens tullområde bör däremot inte omfattas av kravet på exporttillstånd och bör därför också undantas. Detta gäller Büsingen, Helgoland, Livigno, Ceuta och Melilla. Export till en medlemsstats kontinentalsockel eller till den exklusiva ekonomiska zon som angetts av en medlemsstat i enlighet med havsrättskonventionen bör likaledes undantas från tillämpningen av denna förordning.

(24)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör inte tillämpas på handel mellan EU:s medlemsstater. Enligt artikel 127.3 i utträdesavtalet ska Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland under övergångsperioden anses vara en medlemsstat och inte ett tredjeland.

(25)

Vissa av de ovan nämnda länderna upprätthåller för närvarande begränsningar för export av personlig skyddsutrustning.

(26)

Myndigheterna i de länder och territorier som undantas från systemet med exporttillstånd bör erbjuda tillräckliga garantier för att de kommer att kontrollera sin egen export av de berörda produkterna, för att inte undergräva det mål som eftersträvas genom genomförandeförordning (EU) 2020/402. Kommissionen bör noga övervaka denna aspekt.

(27)

För att inte undergräva syftet med denna förordning bör myndigheterna i de länder och territorier som undantas göra sådan export till unionen tillgänglig.

(28)

För att bedöma situationen regelbundet och för att säkerställa transparens och enhetlighet bör medlemsstaterna rapportera sina beslut om beviljande av eller avslag på ansökningar om exporttillstånd till kommissionen. Kommissionen bör regelbundet göra denna information tillgänglig för allmänheten, med vederbörlig hänsyn till dess konfidentiella natur.

(29)

Kraven på förhandstillstånd är av undantagskaraktär och bör vara riktade och tidsbegränsade. För att säkerställa att åtgärderna inte gäller längre än nödvändigt bör de tillämpas under en period på 30 dagar. På grundval av utvecklingen när det gäller både spridningen av sjukdomen covid-19 och balansen mellan utbud och efterfrågan ska kommissionen se över situationen regelbundet och överväga behovet av att förkorta eller förlänga åtgärdernas varaktighet.

(30)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 3.1 i förordning (EU) 2015/479.

1)

export: ett förfarande för export enligt artikel 269 i förordning (EU) nr 952/2013.

2)

Europeiska unionens tullområde: de områden som avses i artikel 4 i förordning (EU) nr 952/2013.