27.2.2020 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 58/1 |
RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2020/261
av den 19 december 2019
om ändring av förordning (EU) nr 389/2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter vad gäller innehållet i elektroniska register
EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 113,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),
i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och
av följande skäl:
(1) |
I artikel 19 i rådets förordning (EU) nr 389/2012 (3) fastställs en skyldighet för medlemsstaterna att upprätthålla elektroniska register över godkännanden av ekonomiska aktörer och upplag som medverkar i flyttningar av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande. |
(2) |
Rådets direktiv (EU) 2020/262 (4) utvidgar användningen av det datoriserade system enligt Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2020/263 (5) som i dag används för övervakning av förflyttningar av punktskattepliktiga under punktskatteuppskov till att även omfatta övervakning av punktskattepliktiga varor som frisläppts för konsumtion i en medlemsstats territorium och som flyttas till en annan medlemsstats territorium i syfte att levereras i kommersiellt syfte. |
(3) |
I syfte att möjliggöra det datoriserade systemets korrekta funktion genom att säkerställa lagring av fullständiga, aktuella och korrekta uppgifter, är det nödvändigt att ändra tillämpningsområdet för artikel 19 i förordning (EU) nr 389/2012 till att även omfatta två nya kategorier av ekonomiska aktörer: certifierade avsändare, som är registrerade som avsändare av punktskattepliktiga varor som redan har frisläppts för konsumtion, och certifierade mottagare, som är registrerade som mottagare av punktskattepliktiga varor som redan har frisläppts för konsumtion. |
(4) |
I enlighet med artikel 22 i direktiv (EU) 2020/262 får avsändarmedlemsstatens behöriga myndighet, vid flyttningar av energiprodukter under ett uppskovsförfarande till sjöss eller på inre vattenvägar, ge avsändaren tillstånd att utelämna uppgifterna om mottagaren när avsändaren lämnar in det preliminära elektroniska administrativa dokument som avses i artikel 20.2 i det direktivet. I enlighet med förordning (EU) nr 389/2012 får endast godkända upplagshavare införa dessa uppgifter i det elektroniska registret. Det är viktigt att även den registrerade avsändaren kan införa information om sin rätt att utelämna uppgifter om mottagaren vid avsändningstidpunkten i det elektroniska registret. |
(5) |
Eftersom målen för denna förordning, nämligen utvidgandet av det elektroniska registret till att även omfatta ekonomiska aktörer som flyttar punktskattepliktiga varor som frisläppts för konsumtion, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av behovet av att säkerställa det datoriserade systemets harmoniserade funktion och underlätta bedrägeribekämpning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
(6) |
Denna förordning är förenlig med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd av personuppgifter. Med tanke på de begränsningar som den nuvarande förordningen föreskriver går behandlingen av sådana uppgifter inom rampen för denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt och proportionellt för ändamålet att skydda medlemsstaternas legitima intresse av skatteuppbörd. |
(7) |
Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (6). |
(8) |
I syfte att anpassa denna förordnings tillämpningsdatum till tillämpningsdatumet för bestämmelserna i direktiv (EU) 2020/262 avseende automatisering av förfaranden för flyttningar av punktskattepliktiga varor som har frisläppts för konsumtion på en medlemsstats territorium och som flyttas till en annan medlemsstats territorium i syfte att levereras i kommersiellt syfte, och för att ge medlemsstaterna tillräcklig tid att förbereda sig inför de förändringar som denna förordning medför, bör den vara tillämplig från och med den 13 februari 2023. |
(9) |
Förordning (EU) nr 389/2012 bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Artikel 19 i förordning (EU) nr 389/2012 ska ändras på följande sätt:
1. |
I punkt 1 a ska följande led läggas till:
(*1) Rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt (EUT L 58, 27.2.2020, s. 4.).” " |
2. |
Punkt 2 ska ändras på följande sätt:
|
Artikel 2
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 13 februari 2023.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 19 december 2019.
På rådets vägnar
K. MIKKONEN
Ordförande
(1) Yttrande av den 3 oktober 2018 (ännu ej offentliggjort i EUT).
(2) Yttrande av den 17 oktober 2018 (EUT C 62, 15.2.2019, s. 108).
(3) Rådets förordning (EU) nr 389/2012 av den 2 maj 2012 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter och om upphävande av förordning (EG) nr 2073/2004 (EUT L 121, 8.5.2012, s. 1).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2020/262 av den 19 december 2019 om allmänna regler för punktskatt (se sidan 4 i detta nummer av EUT).
(5) Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2020/263 av den … om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor (EUT L 43)
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).