(1)

Den 17 december 2019 antog kommissionen den årliga strategin för hållbar tillväxt, som inledde 2020 års europeiska termin för samordningen av den ekonomiska politiken. I den togs vederbörlig hänsyn till den europeiska pelaren för sociala rättigheter som proklamerades av Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 17 november 2017. Den 17 december 2019 antog kommissionen, på grundval av förordning (EU) nr 1176/2011, även rapporten om förvarningsmekanismen, enligt vilken Frankrike var en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning. Samma dag antog kommissionen också en rekommendation till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet.

(2)

Landsrapporten 2020 för Frankrike offentliggjordes den 26 februari 2020. Den innehöll en bedömning av Frankrikes framsteg avseende de landsspecifika rekommendationer som rådet antog den 9 juli 2019 (3) (de landsspecifika rekommendationerna för 2019), uppföljningen av tidigare års landsspecifika rekommendationer och Frankrikes framsteg när det gäller att uppnå sina nationella Europa 2020-mål. Den innehöll också en fördjupad granskning enligt artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011, vars resultat också offentliggjordes den 26 februari 2020. Av analysen drog kommissionen slutsatsen att Frankrike har makroekonomiska obalanser. Dessa obalanser gäller i synnerhet den höga offentliga skulden och konkurrenskraftens svaga utveckling, mot bakgrund av låg produktivitetstillväxt, vilket har betydelse för de andra medlemsstaterna.

(3)

Den 11 mars 2020 klassificerade Världshälsoorganisationen officiellt covid-19-utbrottet som en global pandemi. Pandemin utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan för medborgare, samhällen och ekonomier. Den leder till hårt ansatta hälso- och sjukvårdssystem, störningar i de globala leveranskedjorna, volatilitet på finansmarknaderna, kraftig påverkan på konsumentefterfrågan och negativa effekter för olika sektorer. Den hotar människors arbeten och inkomster liksom företagens verksamheter. Pandemin har lett till en kraftig ekonomisk chock som redan har fått allvarliga återverkningar i unionen. Den 13 mars 2020 antog kommissionen ett meddelande om en samordnad ekonomisk reaktion på krisen som omfattar alla aktörer på nationell nivå och unionsnivå.

(4)

Flera medlemsstater har utlyst undantagstillstånd eller infört nödåtgärder. Nödåtgärderna bör vara strikt proportionella, nödvändiga, tidsbegränsade och i linje med europeiska och internationella standarder. De bör vara föremål för demokratisk tillsyn och oberoende rättslig prövning.

(5)

Den 20 mars 2020 antog kommissionen ett meddelande om aktivering av den allmänna undantagsklausulen i stabilitets- och tillväxtpakten. Den allmänna undantagsklausulen, som fastställs i artiklarna 5.1, 6.3, 9.1 och 10.3 i förordning (EG) nr 1466/97 och artiklarna 3.5 och 5.2 i rådets förordning (EG) nr 1467/97 (4), underlättar samordningen av budgetpolitiken vid en allvarlig konjunkturnedgång. I sitt meddelande av den 20 mars 2020 ansåg kommissionen, mot bakgrund av den förväntade allvarliga konjunkturnedgången till följd av covid-19-pandemin, att villkoren för att aktivera den allmänna undantagsklausulen var uppfyllda och uppmanade rådet att godkänna denna slutsats. Den 23 mars 2020 instämde medlemsstaternas finansministrar i kommissionens bedömning. De var överens om att den allvarliga ekonomiska nedgången kräver beslutsamma, långtgående och samordnade åtgärder. Aktiveringen av den allmänna undantagsklausulen medger en tillfällig avvikelse från anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet, förutsatt att detta inte äventyrar de offentliga finansernas hållbarhet på medellång sikt. När det gäller den korrigerande delen kan rådet, på grundval av en rekommendation från kommissionen, även besluta att anta en reviderad finanspolitisk strategi. Den allmänna undantagsklausulen innebär inte att stabilitets- och tillväxtpaktens förfaranden avbryts. Den tillåter att medlemsstaterna avviker från de budgetkrav som normalt skulle gälla, samtidigt som den ger kommissionen och rådet möjlighet att vidta nödvändiga politiska samordningsåtgärder inom ramen för pakten.

(6)

Det krävs fortsatta åtgärder för att begränsa och bekämpa spridningen av covid-19-pandemin, stärka de nationella hälso- och sjukvårdssystemens resiliens, mildra de socioekonomiska konsekvenserna av pandemin genom stödåtgärder till företag och hushåll och säkerställa adekvata arbetsmiljöförhållanden så att den ekonomiska verksamheten kan återupptas. Unionen bör använda alla tillgängliga verktyg för att stödja medlemsstaternas insatser inom dessa områden. Samtidigt bör medlemsstaterna och unionen samarbeta för att förbereda de åtgärder som krävs för en återgång till normalt fungerande samhällen och ekonomier och till en hållbar tillväxt, varvid bland annat den gröna och digitala omställningen integreras och lärdomar dras av krisen.

(7)

Covid-19-krisen har visat på den inre marknadens flexibilitet när det gäller att anpassa sig till extraordinära omständigheter. För att säkerställa en snabb och smidig övergång till återhämtningsfasen och fri rörlighet för varor, tjänster och arbetstagare bör dock de extraordinära åtgärder som hindrar den inre marknaden från att fungera normalt upphävas så snart de inte längre är nödvändiga. Den nuvarande krisen har visat på behovet av krisberedskapsplaner inom hälso- och sjukvården. De centrala inslagen i arbetet med att ta fram mer omfattande krisberedskapsplaner innefattar förbättrade inköpsstrategier, diversifierade leveranskedjor och strategiska reserver av viktig utrustning.

(8)

Unionslagstiftaren har redan ändrat de relevanta lagstiftningsramarna genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2020/460 (5) och (EU) 2020/558 (6) för att ge medlemsstaterna möjlighet att mobilisera alla outnyttjade resurser från de europeiska struktur- och investeringsfonderna så att de kan hantera de extraordinära konsekvenserna av covid-19-pandemin. Dessa ändringar kommer att tillhandahålla ytterligare flexibilitet samt förenklade och effektiviserade förfaranden. För att minska trycket på kassaflödena kan medlemsstaterna också dra nytta av en medfinansieringsgrad på 100 % från unionsbudgeten under räkenskapsåret 2020–2021. Frankrike uppmanas att fullt ut utnyttja dessa möjligheter för att hjälpa de personer och sektorer som drabbats hårdast.

(9)

Covid-19-pandemins socioekonomiska konsekvenser kommer troligtvis att vara ojämnt fördelade mellan regioner på grund av olika specialiseringsmönster – i synnerhet i regioner som är påtagligt beroende av turism (t.ex. de yttersta randområdena) och, mer allmänt, av direkta kontakter mellan företag och konsumenter. Detta medför en betydande risk för ökande regionala och territoriella skillnader inom Frankrike, vilket förvärrar den redan iakttagna trenden mot långsamt växande skillnader mellan huvudstadsregionen, storstäderna och övriga landet eller mellan stads- och landsbygdsområden och mellan den europeiska delen av Frankrike och de yttersta randområdena. I kombination med risken för en tillfällig upplösning av konvergensprocessen mellan medlemsstaterna krävs i den nuvarande situationen riktade politiska insatser.

(10)

Frankrike lade fram sitt nationella reformprogram för 2020 den 7 maj 2020 och sitt stabilitetsprogram för samma år den 30 april 2020. De två programmen har bedömts samtidigt för att deras inbördes kopplingar ska kunna beaktas.

(11)

Frankrike omfattas för närvarande av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del och av övergångsregeln för skuldkriteriet. Den 13 juli 2018 rekommenderade rådet Frankrike att säkerställa att den nominella ökningen av de primära offentliga nettoutgifterna (7) inte överstiger 1,4 % 2019, vilket motsvarar en årlig strukturell anpassning på 0,6 % av bruttonationalprodukten (BNP). I kommissionens samlade bedömning bekräftas en betydande avvikelse från den rekommenderade anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet 2019 respektive 2018 och 2019 sammantaget. Detta är en relevant faktor i kommissionens rapport som upprättats i enlighet med artikel 126.3 i fördraget med en bedömning av hur Frankrike uppfyllde skuldkriteriet 2019.

(12)

Enligt stabilitetsprogrammet för 2020 planerar regeringen en försämring av det samlade saldot i de offentliga finanserna från ett underskott på 3,0 % av BNP 2019 till ett underskott på 9,0 % av BNP 2020. Efter att ha stabiliserat sig på 98,1 % av BNP 2019 väntas den offentliga skuldkvoten i förhållande till BNP öka till 115,2 % 2020 enligt stabilitetsprogrammet för 2020. De makroekonomiska och finanspolitiska prognoserna påverkas av stor osäkerhet på grund av covid-19-pandemin.

(13)

Som svar på covid-19-pandemin, och som del av en samordnad unionsstrategi, har Frankrike antagit budgetåtgärder i god tid för att öka kapaciteten i sitt hälso- och sjukvårdssystem, begränsa pandemin och hjälpa de personer och sektorer som drabbats hårdast. Enligt stabilitetsprogrammet för 2020 uppgår dessa budgetåtgärder till 1,9 % av BNP. Åtgärderna omfattar finansiering av ett deltidsarbetslöshetssystem som motsvarar 1,1 % av BNP, 0,4 % av BNP i ytterligare utgifter för att stärka hälso- och sjukvården, sjukförsäkringsförmåner och ersättning till vårdpersonal samt en solidaritetsfond på 0,3 % av BNP för att ge direktstöd till små- och mikroföretag och egenföretagare. Dessutom har Frankrike aviserat åtgärder som, även om de inte har någon direkt budgetpåverkan, kommer att bidra till att tillhandahålla likviditetsstöd till företagen och som enligt stabilitetsprogrammet för 2020 uppskattas till 17 % av BNP. Åtgärderna omfattar anstånd med skatter och sociala avgifter för företagen, snabbare skatte- och momsåterbetalningar, en särskild reserv för direktstöd till strategiska företag via kapitalinvesteringar (3,1 % av BNP) och lånegarantier (13,9 % av BNP). Sammantaget ligger de åtgärder som Frankrike har vidtagit i linje med riktlinjerna i kommissionens meddelande av den 13 mars 2020. Ett fullständigt genomförande av nödåtgärderna och de finanspolitiska stödåtgärderna, följt av en omläggning av finanspolitikens inriktning mot att uppnå en återhållsam offentligfinansiell ställning på medellång sikt när det ekonomiska läget medger detta, kommer att bidra till att bevara hållbarheten i de offentliga finanserna på medellång sikt.

(14)

På grundval av kommissionens vårprognos 2020 beräknas Frankrikes saldo i de offentliga finanserna vid oförändrad politik uppgå till -9,9 % av BNP 2020 och -4,0 % av BNP 2021. Den offentliga skuldkvoten väntas uppgå till 116,5 % av BNP 2020 och till 111,9 % 2021.

(15)

Den 20 maj 2020 utfärdade kommissionen en rapport i enlighet med artikel 126.3 i fördraget på grund av Frankrikes bristande efterlevnad av skuldkriteriet 2019 och den planerade överträdelsen av underskottsgränsen på 3 % av BNP 2020. Sammantaget visar kommissionens analys att underskotts- och skuldkriterierna enligt definitionen i fördraget och i förordning (EG) nr 1467/97 inte är uppfyllda.

(16)

Det franska hälso- och sjukvårdssystemet är effektivt och når goda resultat. Covid-19-krisen har dock visat att det förekommer brister när det gäller systemets beredskap att hantera pandemier. Bristerna omfattar i) svårigheter att säkerställa tillgång på vårdpersonal, kritisk utrustning och personlig skyddsutrustning samt ii) latenta strukturella problem. I det förstnämnda fallet har Frankrike utnyttjat sina reserver av medicinsk och paramedicinsk personal och utrustning, däribland läkarstudenter och pensionerade läkare och sjuksköterskor. Samordningen av insatserna mellan alla delar av hälso- och sjukvårdssystemet är en fortsatt utmaning. De latenta strukturella problemen är följden av bristande investeringar i fysisk infrastruktur och personalresurser, begränsad anpassning av vårdens organisation och ett behov av bättre samordning mellan privata och offentliga aktörer. Problemen förvärras av bestående regionala skillnader. Trots att andelen praktiserande läkare ligger runt unionsgenomsnittet bor till exempel cirka 18 % av Frankrikes befolkning i områden där tillgången till en allmänläkare är begränsad. Det krävs ytterligare beslutsamma insatser för att digitalisera hälso- och sjukvården, en hörnsten i regeringens strategi för att omdana hälso- och sjukvårdssystemet. Covid-19-krisen visar att det är viktigt att bättre utnyttja e-hälsa, särskilt telemedicin, i pandemitider.

(17)

Covid-19-krisen inverkar negativt på den franska arbetsmarknaden och de sociala förhållandena. Trots att man har vidtagit dämpande åtgärder förväntas arbetslösheten öka till 10,1 % 2020 enligt kommissionens vårprognos 2020, för att sedan minska till 9,7 % 2021. Åtgärderna omfattar en ändring och förlängning av systemet för korttidsarbete, tillfälligt utökade rättigheter för arbetssökande samt åtgärder för att stödja företag och arbetstagare och för att säkerställa att offentlig service och hälso- och sjukvårdssystemet fungerar. Varaktig segmentering på arbetsmarknaden är ett fortsatt orosmoment. Under 2019 var cirka två tredjedelar av nyrekryteringarna korttidsanställningar på mindre än en månad. Andelen korttidsanställningar som övergår i tillsvidareanställningar är bland de lägsta i unionen. Den nya reformen av arbetslöshetsersättningssystemet (Unédic) ska stärka systemets ekonomiska hållbarhet och bidra till att komma till rätta med segmenteringen. Dock har den del av reformen som gäller ersättningsregler lagts på is på grund av covid-19-krisen. Mot bakgrund av det försämrade läget är det viktigt att säkerställa att arbetslöshetsersättning och aktivt sysselsättningsstöd är tillgängliga för alla jobbsökande, oavsett tidigare sysselsättningsstatus. För att ta itu med kompetensglapp och förbättra arbetsmarknadens motståndskraft bör man fortsätta med insatserna för att främja en omfördelning av arbetskraften mellan sektorerna. Före covid-19-pandemin rapporterade arbetsgivarna i allt högre grad att de hade problem med att hitta lämpliga kandidater att anställa, vilket tyder på att kompetensutveckling och omskolning måste uppmuntras. It-branschen är till exempel särskilt drabbad av kompetensbrist, men ändå utgör högskoleutbildade inom it bara 3,5 % av alla högskoleutbildade.

(18)

Mot bakgrund av covid-19-krisen är det särskilt viktigt att se till att kritisk infrastruktur och den fria rörligheten för varor på den inre marknaden fungerar och att man i samarbete med grannländerna övervakar och ser till att leveranskedjorna fungerar. Därför kommer avskaffandet av exportrestriktioner för vissa läkemedel, som infördes under covid-19-krisen, att bidra till att tillgodose invånarnas behov i hela EU på ett samstämmigt sätt och i en solidarisk anda, förebygga risken för brist och störningar i leveranskedjan och i slutändan bereda väg för en framgångsrik EU-samordnad väg ut ur krisen.

(19)

Frankrike har antagit många stödordningar för att stödja företagens likviditet, bland annat enligt den tillfälliga ramen för statliga stödåtgärder till stöd för ekonomin under det pågående utbrottet av covid-19 (8). Ett effektivt och ändamålsenligt genomförande av sådana stödordningar är avgörande för att säkerställa att företagen, särskilt de små och medelstora företagen, kan dra nytta av dem. Vid utformningen och genomförandet av åtgärderna måste banksektorns motståndskraft beaktas.

(20)

Frankrikes övergripande företagsklimat har förbättrats men landet måste fortsätta sitt arbete med att förenkla skattesystemet och minska företagens administrativa börda, särskilt om man vill stödja en effektiv ekonomisk återhämtning på medellång sikt. Enligt kommissionens bedömning, som bekräftades av OECD:s indikatorer för produktmarknadsreglering för 2018, är de lagstadgade restriktionerna i Frankrike fortfarande fler än i andra medlemsstater, särskilt inom företagstjänster, med många reglerade yrken, och inom detaljhandeln, trots att framsteg har gjorts och flera åtgärder har vidtagits inom tjänstesektorn. Som en av de hårdast drabbade sektorerna kommer tjänstesektorn att spela en viktig roll då landet ska ta sig ur och återhämta sig från covid-19-krisen. Att omforma kraven för tillträde till och utövandet av tjänsteverksamhet skulle stimulera innovationsverksamheten, konkurrensen och den yrkesmässiga rörligheten, vilket får positiva ekonomiska effekter totalt sett. Ett flexibelt regelverk kan också få fart på detaljhandeln efter covid-19-pandemin.

(21)

För att främja den ekonomiska återhämtningen kommer det vara viktigt att tidigarelägga mogna offentliga investeringsprojekt och stimulera privata investeringar, inbegripet genom relevanta reformer. Investeringarna kan gälla prioriteringar som identifierats inom den europeiska gröna given, särskilt initiativ för koldioxidsnåla transporter, förnybar energi och byggnadsrenoveringar. Tillsammans med den digitala omställningen av ekonomin skulle detta kunna stimulera återhämtningen på kort sikt och på medellång sikt i efterdyningarna av covid-19-krisen och föra in Frankrike på en varaktig långsiktig klimatneutral väg samtidigt som man främjar ett tekniskt ledarskap. Det förberedande arbetet med återhämtningsåtgärder kan bygga på Frankrikes nationella energi- och klimatplan, projekt av gemensamt intresse och utvecklingsplaner för infrastruktur. Ytterligare investeringar i energiinfrastruktur, bland annat sammanlänkning av elnät, kan bidra till att förbättra integrationen av EU:s interna energimarknad, samtidigt som konkurrensen ökar och det blir enklare att använda förnybar energi. Programplaneringen för Fonden för en rättvis omställning, som är föremål för ett förslag från kommissionen, för perioden 2021–2027 kan hjälpa Frankrike att hantera en del av de utmaningar som omställningen till en klimatneutral ekonomi innebär, särskilt inom de områden som anges i bilaga D till landsrapporten 2020. Detta skulle ge Frankrike möjlighet att på bästa sätt använda den fonden.

(22)

Under nedstängningen har digitaliseringen visat sig vara mycket viktig för att upprätthålla tillgången till myndighetsservice, utbildning och medicinska tjänster, och för att upprätthålla den ekonomiska aktiviteten genom distansarbete och e-handel. På medellång sikt erbjuder digitaliseringen fler möjligheter för företagen, särskilt de små och medelstora, att återhämta sig och växa genom att de kommer i kontakt med fler potentiella kunder och kan effektivisera sin produktionsprocess och genom att skapa incitament att vara innovativ. Genom investeringar i digitalisering kan man tillhandahålla adekvat infrastruktur och förbättra den bredare befolkningens digitala kompetens, särskilt den arbetande befolkningens. Genomförandet av Frankrikes plan för mycket snabbt bredband (Plan France Très Haut Débit) verkar gå framåt i tätorterna, men det finns fortsatt stora skillnader i täckningen för mycket snabba nät i andra områden.

(23)

Frankrike har en stark forskningsbas och potential att medverka i särskilda forsknings- och innovationsåtgärder avseende covid-19-krisen, t.ex. utveckling av vaccin och läkemedel. Covid-19-krisen och dess efterdyningar kräver ett starkare forsknings- och innovationssamarbete mellan den privata och den offentliga sektorn. På medellång sikt kan investeringar i forskning och innovation bana väg för produktivitetsvinster, vilket framhålls av den franska nationella produktivitetsnämnden. Investeringar behövs också inom tillväxtfrämjande sektorer för att företag ska kunna utnyttja de möjligheter som omställningen av den europeiska ekonomin erbjuder.

(24)

Medan de landsspecifika rekommendationer som anges i denna rekommendation (de landsspecifika rekommendationerna för 2020) är inriktade på hur de socioekonomiska effekterna av covid-19-pandemin ska hanteras och den ekonomiska återhämtningen underlättas, berörde de landsspecifika rekommendationerna för 2019 också reformer som är avgörande för att kunna hantera strukturella utmaningar på medellång och lång sikt. De landsspecifika rekommendationerna för 2019 är fortsatt aktuella och kommer att fortsätta att övervakas inom ramen för nästa års europeiska planeringstermin. Detta inbegriper de landsspecifika rekommendationerna för 2019 avseende investeringsrelaterade ekonomiska strategier. 2019 års landsspecifika rekommendationer bör beaktas i sin helhet vid den strategiska programplaneringen för sammanhållningspolitiska medel efter 2020, inbegripet riskreducerande åtgärder och strategier för att lätta på restriktionerna med avseende på den rådande krisen.

(25)

Den europeiska planeringsterminen utgör en ram för en kontinuerlig samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken i unionen, vilket kan bidra till en hållbar ekonomi. I sina nationella reformprogram för 2020 har medlemsstaterna utvärderat de framsteg som gjorts med genomförandet av FN:s mål för hållbar utveckling. Genom att säkerställa ett fullständigt genomförande av de landsspecifika rekommendationerna för 2020 kommer Frankrike att bidra till att uppnå målen för hållbar utveckling och till de gemensamma insatserna för att säkerställa en konkurrenskraftig hållbarhet i unionen.

(26)

Det är viktigt med en nära samordning mellan ekonomierna i Ekonomiska och monetära unionen för att man ska kunna åstadkomma en snabb återhämtning från de ekonomiska konsekvenserna av covid-19-pandemin. I egenskap av en medlemsstat som har euron som valuta bör Frankrike säkerställa att dess politik förblir i linje med rekommendationerna för euroområdet 2020 och samordnas med övriga medlemsstater som har euron som valuta samtidigt som den politiska vägledningen från Eurogruppen beaktas.

(27)

Kommissionen har inom ramen för 2020 års europeiska planeringstermin gjort en omfattande analys av Frankrikes ekonomiska politik och redogjort för den i 2020 års landsrapport. Kommissionen har även bedömt stabilitetsprogrammet för 2020, det nationella reformprogrammet för 2020 och uppföljningen av de landsspecifika rekommendationer Frankrike har fått tidigare år. Kommissionen har beaktat inte bara deras relevans för hållbarheten i finanspolitiken och den socioekonomiska politiken i Frankrike utan också att unionens regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på unionsnivå.

(28)

Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat stabilitetsprogrammet för 2020, och dess yttrande (9) återspeglas särskilt i rekommendation 1 nedan.

(29)

Mot bakgrund av kommissionens fördjupade granskning och denna bedömning har rådet granskat det nationella reformprogrammet för 2020 och stabilitetsprogrammet för 2020. I de landsspecifika rekommendationerna för 2020 beaktas behovet av att bekämpa covid-19-pandemin och underlätta den ekonomiska återhämtningen som ett nödvändigt första steg för att möjliggöra en justering av obalanserna. De landsspecifika rekommendationer för 2020 som är direkt inriktade på de makroekonomiska obalanser som kommissionen identifierat enligt artikel 6 i förordning (EU) nr 1176/2011 återspeglas i rekommendationerna 1, 3 och 4.

1.

2.

3.

4.