EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 48 jämförd med artikel 218.9,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2894/94 av den 28 november 1994 om formerna för genomförandet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (1), särskilt artikel 1.3,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (2) (nedan kallat EES-avtalet) trädde i kraft den 1 januari 1994.

(2)	Enligt artikel 98 i EES-avtalet får gemensamma EES-kommittén besluta att ändra bilaga VI till EES-avtalet som innehåller bestämmelser om social trygghet.

(3)

I artikel 33 i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (3) (nedan kallat utträdesavtalet) fastställs att bestämmelserna i avdelning III del två i utträdesavtalet ska tillämpas på medborgare i Island, Furstendömet Liechtenstein, Kungariket Norge och Schweiziska edsförbundet förutsatt att dessa länder ingått och tillämpar motsvarande avtal med Förenade kungariket, tillämpliga på unionsmedborgare, samt avtal med unionen som är tillämpliga på Förenade kungarikets medborgare.

(4)

I artikel 32 i avtalet mellan Förenade kungariket och Eftastaterna i EES med titeln Agreement on arrangements between Iceland, the Principality of Liechtenstein, the Kingdom of Norway and the United Kingdom of Great Britain and Northern Ireland following the withdrawal of the United Kingdom from the European Union, the EEA Agreement and other agreements applicable between the United Kingdom and the EEA Efta States by virtue of the United Kingdom’s membership of the European Union (nedan kallat separationsavtalet) fastställs att bestämmelserna i avdelning III i del två av separationsavtalet ska tillämpas på unionsmedborgare, förutsatt att unionen har ingått och tillämpar motsvarande avtal med Förenade kungariket som är tillämpliga på medborgare i Eftastaterna i EES, samt de avtal med Eftastaterna i EES som är tillämpliga på Förenade kungarikets medborgare.

(5)

Det är därför nödvändigt att erbjuda ett ömsesidigt skydd av rättigheter till social trygghet för sådana medborgare i Förenade kungariket, statslösa och flyktingar, samt deras familjemedlemmar och efterlevande, som vid övergångsperiodens utgång, enligt definitionen i artikel 126 i utträdesavtalet, är eller har varit i en gränsöverskridande situation som samtidigt omfattar såväl en eller flera avtalsparter i EES-avtalet som Förenade kungariket.

(6)	Den ståndpunkt som ska intas i gemensamma EES-kommittén bör därför baseras på utkastet till beslut av gemensamma EES-kommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.