(1)

Konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen), som har till syfte att reglera den internationella luftfarten, trädde i kraft den 4 april 1947. Genom den inrättades Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(2)

Unionens medlemsstater är avtalsslutande parter i Chicagokonventionen och medlemmar i Icao, medan unionen har observatörsstatus i vissa Icao-organ.

(3)

Enligt artikel 54 i Chicagokonventionen får Icao-rådet anta internationella standardbestämmelser och rekommendationer.

(4)

Icao-rådet ska vid en av dess kommande sessioner anta ändring 91 av bilaga 10, volym III till Chicagokonventionen om selektivanropssystemet (SELCAL) (ändring 91).

(5)

Huvudsyftet med ändring 91 är att införa nya toner för att utvidga den tillgängliga uppsättningen SELCAL-koder och därigenom minska förekomsten av falska indikationer i luftfartygets cockpit. Den innebär också ändringar avseende kraven på systemegenskaper och inför nya toner som tillhandahåller en mekanism för att öka antalet SELCAL-koder med minsta möjliga inverkan på luftfartygsoperatörer.

(6)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i Icao-rådet, eftersom ändring 91 kommer att vara bindande för unionen och på ett avgörande sätt kunna påverka innehållet i unionsrätten, nämligen kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/373 (1). När ändring 91 har antagits kommer den att vara bindande för alla Icao-medlemsstater, inbegripet alla unionens medlemsstater, i enlighet med och inom de gränser som anges i Chicagokonventionen. Enligt artikel 38 i Chicagokonventionen ska de avtalsslutande staterna underrätta Icao om de har för avsikt att avvika från en standardbestämmelse inom ramen för mekanismen för anmälan av avvikelser.

(7)

Unionen är en stark anhängare av Icaos insatser för att förbättra flygsäkerheten genom att säkerställa ett säkert och precist tillhandahållande av kommunikations-, navigations- och övervakningstjänster. Unionen bör därför stödja ändring 91.

(8)

Unionens ståndpunkt vid en av Icao-rådets kommande sessioner avseende ändring 91 ska uttryckas av de medlemsstater i unionen som är medlemmar i Icao-rådet och som agerar samfällt på unionens vägnar.

(9)

Unionens ståndpunkt efter Icao-rådets antagande av ändring 91, vilken ska tillkännages av Icaos generalsekreterare genom en skrivelse enligt Icaos förfarande, bör vara att anmäla överensstämmelse med ändring 91 och ska uttryckas av samtliga medlemsstater i unionen.

(10)

Icao-rådet antog 2016 ändringar av ett antal bilagor till Chicagokonventionen, med avsikten att minska antalet tillbud och olyckor i samband med avåkning från banan. Dessa ändringar (ändringarna) återges i skrivelserna AN 4/1 2.26–16/19, AN 2/2.4–16/18, AN 10/1.1–16/17 och AN 11/1.3.29–16/12 och kommer att bli tillämpliga i de avtalsslutande staterna från och med den 5 november 2020.

(11)

Unionen är en stark anhängare av Icaos insatser för att förbättra flygsäkerheten. Ändringarna, som innebär att en ny harmoniserad metod för att bedöma och rapportera banförhållanden införs, kommer att bidra till att minska risken för tillbud och olyckor i samband med avåkning från banan, till följd av kontaminering i form av t.ex. snö, is, slask eller vatten på banan.

(12)

Dessa ändringar införlivas i unionsrätten genom kommissionens genomförandeförordningar (EU) 2019/1387 (2) och (EU) 2020/469 (3).

(13)

Genomförandeförordningarna (EU) 2019/1387 och (EU) 2020/469 kommer att tillämpas delvis från och med den 5 november 2020, för att sammanfalla med ändringarnas tillämpningsdatum. Covid-19-pandemin har dock haft en betydande inverkan på EU-medlemsstaternas och de berörda luftfartsaktörernas förberedande arbete inför tillämpningen av de nya åtgärder som förtecknas i ändring 77B av bilaga 3, ändring 13B av bilaga 14, ändring 40C av bilaga 6 och ändring 39B av bilaga 15 till Chicagokonventionen.

(14)

I synnerhet har arbetet försvårats genom isoleringsåtgärder och korttidspermittering av personal, i kombination med den extra arbetsbörda som krävs för att hantera de betydande negativa konsekvenserna av covid-19-pandemin för alla berörda aktörer.

(15)

Behöriga myndigheter och operatörer har svårt att förbereda sig inför genomförandet av ändringarna. Det kan därför vara nödvändigt att senarelägga det tillämpningsdatum som föreskrivs i genomförandeförordningarna (EU) 2019/1387 och (EU) 2020/469 med sex månader.

(16)

Om Icao-rådet inte senarelägger ändringarnas tillämpningsdatum med sex månader, samtidigt som tillämpningsdatum för Icaos berörda standardbestämmelser senareläggs med sex månader i unionsrätten, bör unionens ståndpunkt vara att anmäla en avvikelse till Icao i enlighet med artikel 38 i Chicagokonventionen och att informera Icao om sin avsikt att senarelägga ändringarnas tillämpningsdatum med sex månader.