(1)

Den 1 februari 2020 utträdde Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Förenade kungariket) ur Europeiska unionen.

(2)

Villkoren för utträdet fastställs i avtalet om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen (1) (utträdesavtalet), som förhandlats fram och ingåtts i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen.

(3)

Utträdesavtalet trädde i kraft den 1 februari 2020 och föreskriver en övergångsperiod under vilken unionsrätten är tillämplig på och i Förenade kungariket i enlighet med det avtalet. Övergångsperioden kommer att löpa ut den 31 december 2020 om inte den gemensamma kommitté som inrättats genom utträdesavtalet antar, före den 1 juli 2020, ett enda beslut om förlängning av övergångsperioden med högst ett eller två år.

(4)

I riktlinjerna av den 23 mars 2018 framförde Europeiska rådet på nytt unionens fasta beslutsamhet att i framtiden ha ett så nära partnerskap som möjligt med Förenade kungariket. Enligt riktlinjerna bör ett sådant partnerskap omfatta handelssamarbete och ekonomiskt samarbete samt andra områden, särskilt kampen mot terrorism och internationell brottslighet, samt säkerhet, försvar och utrikespolitik. Europeiska rådet fastställde riktlinjerna i syfte att inleda förhandlingar om ett övergripande samförstånd om de framtida förbindelserna, som skulle utvecklas närmare i en politisk förklaring som skulle åtfölja och omnämnas i utträdesavtalet.

(5)

I den politiska förklaring som åtföljde utträdesavtalet anges ramen för de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket (2) (den politiska förklaringen). I förklaringen fastställs parametrarna för ett ambitiöst, brett, djupt och flexibelt partnerskap inom handel och ekonomiskt samarbete med ett omfattande och balanserat frihandelsavtal som kärna, brottsbekämpning och straffrätt, utrikespolitik, säkerhet och försvar samt mer omfattande samarbetsområden.

(6)

I artikel 184 i utträdesavtalet föreskrivs att unionen och Förenade kungariket ska göra sitt yttersta, i uppriktig anda och med full respekt för varandras rättsordningar, för att vidta nödvändiga steg för att skyndsamt förhandla fram de avtal rörande deras framtida förbindelser som avses i den politiska förklaringen och för att genomföra de relevanta förfarandena för att ratificera eller ingå de avtalen, i syfte att säkerställa att avtalen i möjligaste mån blir tillämpliga från och med övergångsperiodens utgång.

(7)

I sina slutsatser av den 13 december 2019 bekräftade Europeiska rådet återigen att det önskar upprätta så nära framtida förbindelser som möjligt med Förenade kungariket i överensstämmelse med den politiska förklaringen och med beaktande av tidigare överenskomna riktlinjer från Europeiska rådet, samt uttalanden och förklaringar, särskilt de som avgavs den 25 november 2018. Europeiska rådet bekräftade särskilt att de framtida förbindelserna med Förenade kungariket måste grundas på en avvägning mellan rättigheter och skyldigheter samt säkerställa lika villkor. Europeiska rådet välkomnade kommissionens beslut att återutnämna Michel BARNIER till förhandlare om de framtida förbindelserna och uppmanade kommissionen att förelägga rådet ett utkast till övergripande mandat för de framtida förbindelserna med Förenade kungariket omedelbart efter utträdet. Europeiska rådet angav att det skulle följa förhandlingarna nära och ge ytterligare allmänna politiska riktlinjer efter behov.

(8)

Förhandlingar bör därför inledas i syfte att ingå ett nytt partnerskapsavtal med Förenade kungariket. Kommissionen bör utses till unionens förhandlare. I frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kommer kommissionen att föra förhandlingar i samförstånd med unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik.