(1)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (4) måste standardiserade OTC-derivatkontrakt clearas genom en central motpart, vilket är i linje med liknande krav i länder inom G20. Genom den förordningen införs även strikta försiktighetskrav, organisatoriska krav och uppföranderegler för centrala motparter samt en ram för tillsyn av dessa centrala motparter i syfte att minimera riskerna för användarna av centrala motparter och stärka den finansiella stabiliteten.

(2)

Sedan förordning (EU) nr 648/2012 antogs har centrala motparters verksamhet vuxit kraftigt i fråga om både omfattning och utbredning i unionen och resten av världen. Centrala motparters verksamhet väntas fortsätta att växa de närmaste åren i och med införandet av ytterligare clearingkrav och en ökad frivillig clearing av motparter som inte omfattas av clearingkravet. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/834 (5) om riktade ändringar av förordning (EU) nr 648/2012 för att göra den mer ändamålsenlig och proportionell skapar ytterligare incitament för centrala motparter att erbjuda central clearing av derivat och underlätta tillträde till clearing för små finansiella och icke-finansiella motparter. Behovet av gränsöverskridande clearing kommer att öka ytterligare på de djupare och mer integrerade kapitalmarknader som blir en följd av kapitalmarknadsunionen, vilket i sin tur kommer att öka centrala motparters betydelse i det finansiella systemet, och deras inbördes kopplingar.

(3)

Antalet centrala motparter som är etablerade i unionen och auktoriserade enligt förordning (EU) nr 648/2012 är för närvarande ganska begränsat och uppgick i augusti 2019 till 16. Därutöver har 33 centrala motparter från tredjeland godkänts av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) enligt den förordningen och kan därför erbjuda sina tjänster till clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen. Marknaderna för clearing är väl integrerade inom unionen men starkt koncentrerade till vissa tillgångsklasser och starkt sammankopplade. Eftersom risken är koncentrerad är en central motparts fallissemang en händelse som har låg sannolikhet men som skulle medföra extremt långtgående konsekvenser. I linje med vad medlemmarna i G20 enhälligt kommit överens om antog kommissionen i november 2016 ett förslag till förordning om återhämtning och resolution av centrala motparter för att säkerställa att myndigheterna har tillräcklig beredskap att hantera en fallerande central motpart för att skydda den finansiella stabiliteten och begränsa kostnaderna för skattebetalarna.

(4)

Trots det lagstiftningsförslaget bör den tillsynsmässiga ramen för centrala motparter i unionen och i tredjeland ses över, med tanke på att clearingverksamheten inom unionen och i övriga världen blir alltmer omfattande, komplex och gränsöverskridande. Genom att hantera problem på ett tidigt stadium och fastställa en tydlig och enhetlig tillsynsmässig ram för centrala motparter från både unionen och tredjeland skulle stabiliteten i unionens finansiella system stärkas överlag och risken för att en central motpart fallerar minska ytterligare.

(5)

Mot denna bakgrund antog kommissionen den 4 maj 2017 ett meddelande om att hantera utmaningar för kritiska finansmarknadsinfrastrukturer och vidareutveckla kapitalmarknadsunionen, där det konstateras att det krävs ytterligare ändringar av förordning (EU) nr 648/2012 för att förbättra den befintliga ramen för att säkerställa finansiell stabilitet och främja vidareutveckling och fördjupning av kapitalmarknadsunionen.

(6)

Den tillsynsmässiga ramen enligt förordning (EU) nr 648/2012 utgår i huvudsak från hemlandets myndighet. Centrala motparter som är etablerade i unionen auktoriseras och övervakas i dag av medlemsstaternas behöriga myndigheter i samarbete med kollegier som består av nationella tillsynsmyndigheter, Esma, relevanta medlemmar av Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och andra relevanta myndigheter. Arbetet i dessa kollegier bygger på samordning och informationsutbyte som sköts av den centrala motpartens behöriga myndighet som bär ansvaret för att genomföra bestämmelserna i förordning (EU) nr 648/2012. Om tillsynen över centrala motparter inte är enhetlig inom unionen finns det risk för regelarbitrage och tillsynsarbitrage, vilket hotar den finansiella stabiliteten och orsakar osund konkurrens. Kommissionen uppmärksammade dessa framväxande risker och behovet av ökad konvergens i tillsynen i sitt meddelande om kapitalmarknadsunionen av den 14 september 2016 och i det offentliga samrådet om de europeiska tillsynsmyndigheternas verksamhet. Inom ramen för Esmas befintliga allmänna samordnande uppdrag mellan behöriga myndigheter och i kollegier i syfte att skapa en gemensam tillsynskultur och konsekvent tillsynspraxis, säkerställa enhetliga förfaranden och ett enhetligt tillvägagångssätt, och förstärka överensstämmelsen när det gäller resultatet av tillsynen bör Esma särskilt fokusera på tillsynsområden som har en gränsöverskridande dimension eller kan få gränsöverskridande effekter. Esma bör fastställa vilka tillsynsområden som har en gränsöverskridande dimension eller kan få gränsöverskridande effekter baserat på sin sakkunskap om och sin erfarenhet av tillämpningen av förordning (EU) nr 648/2012.

(7)

Mot bakgrund av finansmarknadernas globala karaktär och vikten av att åtgärda den bristande överensstämmelsen i tillsynen av centrala motparter inom unionen och tredjeland bör Esma få ökade möjligheter att främja konvergens i tillsynen av centrala motparter. I detta syfte bör en permanent intern kommitté för centrala motparter (nedan kallad tillsynskommittén för centrala motparter) inrättas för att hantera frågor om centrala motparter som auktoriserats inom unionen och centrala motparter från tredjeland. Inrättandet av tillsynskommittén för centrala motparter inom Esma samt dess funktioner och sammansättning bör utgöra en unik lösning för att samla sakkunskap vad gäller tillsyn över centrala motparter och bör inte utgöra ett prejudikat för de europeiska tillsynsmyndigheterna.

(8)

Tillsynskommittén för centrala motparter bör tilldelas särskilda uppgifter enligt förordning (EU) nr 648/2012 för att säkerställa en väl fungerande inre marknad samt finansiell stabilitet i unionen och dess medlemsstater.

(9)

För att all praktisk erfarenhet och operativ sakkunskap om tillsynen av centrala motparter ska kunna inkluderas bör tillsynskommittén för centrala motparter bestå av en ordförande, oberoende styrelseledamöter och de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som har en auktoriserad central motpart. Om tillsynskommittén för centrala motparter sammankallas angående auktoriserade centrala motparter bör utgivande centralbanker för unionsvalutorna för de finansiella instrument som clearats av dessa centrala motparter, för att tillgången till information som kan vara av relevans för utförandet av deras uppgifter ska kunna underlättas, på frivillig basis kunna delta i kommitténs arbete när det gäller områdena unionsomfattande utvärderingar av centrala motparters förmåga att stå emot en ogynnsam utveckling på marknaden och relevant utveckling på marknaden. Om tillsynskommittén för centrala motparter sammankallas angående centrala motparter från tredjeland bör utgivande centralbanker för alla unionsvalutor för de finansiella instrument som clearas eller kommer att clearas av respektive central motpart från tredjeland på frivillig basis kunna delta i kommitténs arbete när beslut som gäller centrala motparter från tredjeland som är systemviktiga eller sannolikt kommer att bli systemviktiga för den finansiella stabiliteten i unionen eller för en eller flera av dess medlemsstater (nedan kallade centrala motparter i kategori 2) förbereds. Utgivande centralbanker bör vara medlemmar utan rösträtt i tillsynskommittén för centrala motparter. Ordföranden för tillsynskommittén för centrala motparter bör kunna bjuda in medlemmar av kollegier som observatörer för att säkerställa att tillsynskommittén för centrala motparter tar hänsyn till synpunkter från andra relevanta myndigheter.

(10)

För att säkerställa tillräcklig expertis och ansvarsskyldighet bör ordföranden och de oberoende styrelseledamöterna i tillsynskommittén för centrala motparter utses av Esmas tillsynsstyrelse (nedan kallad tillsynsstyrelsen) på grundval av meriter, kunskaper om clearing, post-trading, tillsyn och finansiella frågor samt av erfarenheter med relevans för tillsyn och reglering av centrala motparter efter ett öppet urvalsförfarande som anordnas och hanteras av tillsynsstyrelsen med bistånd av kommissionen och som bör respektera principen om en jämn könsfördelning. Innan utnämningen av ordföranden och de oberoende styrelseledamöterna i tillsynskommittén, och senast en månad efter det att tillsynsstyrelsen gjort sitt val bör Europaparlamentet, efter att ha hört de utvalda personerna, godkänna eller förkasta deras utnämning. Endast utvalda kandidater som godkänts av Europaparlamentet kan få utses av tillsynsstyrelsen.

(11)

För att säkerställa transparens och demokratisk kontroll och för att skydda unionsinstitutionernas rättigheter bör ordföranden och de oberoende styrelseledamöterna i tillsynskommittén för centrala motparter vara ansvariga inför Europaparlamentet och rådet för beslut som fattats på grundval av förordning (EU) nr 648/2012.

(12)

Ordföranden och de oberoende styrelseledamöterna i tillsynskommittén för centrala motparter bör agera självständigt och objektivt i unionens intresse. De bör säkerställa att tillräcklig hänsyn tas till en väl fungerande inre marknad samt den finansiella stabiliteten i varje medlemsstat, med eller utan auktoriserade centrala motparter, och i unionen.

(13)

För att säkerställa en lämplig, effektiv och snabb beslutsprocess i tillsynskommittén för centrala motparter bör ordföranden, de oberoende styrelseledamöterna och de behöriga myndigheterna i medlemsstater med en auktoriserad central motpart ha rösträtt. Centralbankens eller centralbankernas företrädare och observatörerna bör inte ha rösträtt. Tillsynskommittén för centrala motparter bör fatta sina beslut med enkel majoritet bland medlemmarna, varje röstberättigad medlem bör ha en röst och ordföranden bör ha utslagsröst vid lika röstetal. Tillsynsstyrelsen bör behålla befogenheten att fatta det slutliga beslutet.

(14)

För att säkerställa en enhetlig och konsekvent tillsynsmetod inom unionen bör tillsynskommittén för centrala motparter ansvara för att förbereda vissa särskilda beslut och utföra vissa uppgifter som åläggs Esma. Sådant ansvar stärker Esmas samordnande roll mellan behöriga myndigheter och i kollegier i syfte att skapa en gemensam tillsynskultur och konsekvent tillsynspraxis, särskilt med avseende på tillsynsområden som har en gränsöverskridande dimension eller kan få gränsöverskridande effekter. Sådan relevant tillsynsverksamhet och sådana relevanta tillsynsbeslut kan särskilt omfatta tillsynsområden inom vilka tillsynen inte är enhetlig inom unionen, vilket kan skapa risk för regelarbitrage och tillsynsarbitrage eller hota den finansiella stabiliteten. Esma bör även informeras om alla yttranden som antagits av kollegier i enlighet med förordning (EU) nr 648/2012, inbegripet om vilken grund för beslutsfattande kollegiets yttranden avser och rekommendationer som kollegiet har fogat till yttrandena.

(15)

Dessutom bör ett obligatoriskt förhandsutbyte och en obligatorisk förhandsdiskussion avseende centrala motparters behöriga myndigheters utkast till beslut om vissa särskilt viktiga tillsynsområden äga rum i tillsynskommittén för centrala motparter. På frivillig basis och på initiativ av de centrala motparternas behöriga myndigheter bör dessutom alla utkast till beslut kunna bli föremål för ett förhandsutbyte. Esma bör inte avge yttranden när diskussionerna i tillsynskommittén för centrala motparter inte har resulterat i några skiljaktiga åsikter. Esmas befogenhet att avge yttranden bör säkerställa att den centrala motpartens behöriga myndighet får ytterligare en reaktion på sina utkast till beslut av en grupp tillsynsmyndigheter som är specialiserade på och erfarna inom tillsyn av centrala motparter. Sådana yttranden från Esma bör inte påverka den centrala motpartens behöriga myndighets ansvar att fatta det slutliga beslutet, vilket innebär att den centrala motpartens behöriga myndighet helt och hållet skulle behålla bestämmanderätten över det slutliga innehållet i beslutet. Om den behöriga myndigheten inte instämmer med Esmas yttrande bör den inkomma med synpunkter till Esma om betydande avvikelser från det yttrandet. Den behöriga myndigheten bör ha möjlighet att inkomma med synpunkter före, vid samma tidpunkt som, eller efter det att den antar ett beslut. Om den behöriga myndigheten inkommer med synpunkter efter det att den har antagit ett beslut bör den dock göra detta utan onödigt dröjsmål. Esmas yttrande bör inte påverka kollegiernas befogenhet att i tillämpliga fall efter eget skön fastställa innehållet i sina yttranden.

(16)

Om den tillsynsverksamhet som sker vad gäller auktoriserade centrala motparter uppvisar brister i konvergens och samstämmighet vid tillämpningen av förordning (EU) nr 648/2012, inklusive på grundval av behöriga myndigheters obligatoriska och frivilliga samråd med Esma och de diskussioner som förs i tillsynskommittén för centrala motparter, bör Esma främja tillräcklig konvergens och konsekvens, till exempel genom att utfärda riktlinjer, rekommendationer eller yttranden. För att den processen ska kunna underlättas bör tillsynskommittén för centrala motparter kunna begära att tillsynsstyrelsen överväger antagandet av riktlinjer, rekommendationer och yttranden från Esma. Tillsynskommittén för centrala motparter bör också kunna överlämna yttranden till tillsynsstyrelsen om beslut som kommer att fattas av Esma och som rör uppgifter och verksamhet vid de centrala motparternas behöriga myndigheter. Tillsynskommittén för centrala motparter bör till exempel avge yttranden om utkast till tekniska standarder eller utkast till riktlinjer som utarbetats av Esma inom områdena auktorisering och tillsyn av centrala motparter.

(17)

För att kunna tillhandahålla effektiv tillsyn av centrala motparter från tredjeland bör tillsynskommittén för centrala motparter utarbeta fullständiga utkast till beslut för godkännande av tillsynsstyrelsen och utföra de uppgifter som åläggs Esma med avseende på de bestämmelser i förordning (EU) nr 648/2012 som rör godkännande och tillsyn av centrala motparter från tredjeland. Eftersom samarbete och information är avgörande bör tillsynskommittén för centrala motparter, när den sammankallas angående centrala motparter från tredjeland, dela relevant information med kollegiet för centrala motparter från tredjeland, inbegripet de fullständiga utkast till beslut som den överlämnar till tillsynsstyrelsen, slutliga beslut som antas av tillsynsstyrelsen, dagordningar och protokoll från mötena i tillsynskommittén för centrala motparter och ansökningar om godkännande av centrala motparter som är etablerade i ett tredjeland.

(18)

För att tillsynskommittén för centrala motparter ska kunna säkerställa ett effektivt fullgörande av sina uppgifter bör den bistås av särskild personal från Esma som förbereder dess möten, förbereder de analyser som krävs för att utföra dess uppgifter och ger den stöd i dess internationella samarbete.

(19)

För att kunna utföra sina uppgifter som rör penningpolitiken och välfungerande betalningssystem på rätt sätt bör utgivande centralbanker delta i förberedandet av de beslut som fattas av tillsynskommittén för centrala motparter med avseende på klassificeringen av centrala motparter från tredjeland utifrån systemvikt och tillsynen av centrala motparter i kategori 2. Eftersom Esmas beslut vad gäller centrala motparter i kategori 2 avseende marginalsäkerhetskrav, kontroll av likviditetsrisker, säkerheter, avveckling och godkännande av samverkansöverenskommelser kan vara särskilt relevanta för centralbankernas uppgifter bör tillsynskommittén för centrala motparter samråda med utgivande centralbanker för alla unionsvalutor för de finansiella instrument som har clearats eller kommer att clearas av den centrala motparten från tredjeland baserat på en uppfyll kraven eller förklara-mekanism.

(20)

Tillsynsstyrelsen bör anta de utkast till beslut som överlämnats av tillsynskommittén för centrala motparter, i enlighet med den beslutsprocess som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (6). För att en lämplig, effektiv och snabb beslutsprocess ska kunna säkerställas bör vissa beslut som inte rör godkännande, klassificering av centrala motparter från tredjeland, särskilda krav som införts för centrala motparter i kategori 2, översyn av eller återkallelse av godkännande eller väsentliga delar av pågående tillsyn av centrala motparter från tredjeland, varvid samråd med utgivande centralbanker krävs, antas av tillsynsstyrelsen inom tre arbetsdagar.

(21)

Esma bör få nya uppdrag att ta fram förslag till tekniska standarder för tillsyn om utvidgning av verksamheter och tjänster och fastställande av enligt vilka villkor ändringar av modeller och parametrar anses vara betydande, så att konvergensen i tillsynen främjas ytterligare. Dessutom bör Esma utfärda nödvändiga riktlinjer för att närmare ange de gemensamma förfarandena för översyns- och utvärderingsprocessen vad gäller de centrala motparterna.

(22)

Att de kollegier som inrättats för centrala motparter i unionen fungerar är avgörande för en effektiv tillsyn av centrala motparter. De skriftliga överenskommelserna i vilka de praktiska villkoren för dessa kollegiers verksamhet anges bör förfinas och ytterligare standardiseras så att samstämmigheten vad gäller kollegiernas förfaranden säkerställs i hela unionen. Medlemmarna i kollegiet bör få bidra till dagordningens utformning inför kollegiemötena så att deras roll främjas ytterligare. För att öka insynen i kollegierna bör deras sammansättning vara offentlig. Rådets förordning (EU) nr 1024/2013 (7) fastställer att ECB:s tillsynsuppgifter respektive dess uppgifter som rör penningpolitiken och andra uppgifter bör utföras helt åtskilda för att undvika intressekonflikter. Denna särskilda separation av ECB:s ansvarsområden bör erkännas. I fall där ECB är medlem i ett kollegium som inrättats för en central motpart i unionen på grund av sin funktion som behörig myndighet för en clearingmedlem inom den gemensamma tillsynsmekanismen och på grund av sin funktion som en utgivande centralbank som företräder Eurosystemet bör följaktligen ECB få två röster i kollegiet.

(23)

Antalet utgivande centralbanker och behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av medlemsstaternas clearingmedlemmar och som representeras i de kollegier som inrättats för centrala motparter inom unionen är för närvarande begränsat. För att underlätta tillgången till information för ett större antal utgivande centralbanker och behöriga myndigheter i övriga medlemsstater, vars finansiella stabilitet kan påverkas av en central motparts finansiella nödläge, bör fler utgivande centralbanker och behöriga myndigheter på begäran få delta i kollegierna. För att främja en konsekvent tillsyn av centrala motparter inom unionen bör ordföranden, eller en oberoende styrelseledamot, i tillsynskommittén för centrala motparter också delta i kollegierna. För att en lämplig, effektiv och snabb beslutsprocess ska kunna säkerställas bör dessa utgivande centralbanker och behöriga myndigheter, som deltar på grundval av en begäran, liksom ordföranden eller den oberoende styrelseledamoten från tillsynskommittén för centrala motparter sakna rösträtt.

(24)

För att stärka kollegiernas roll bör de få avge yttranden om ytterligare tillsynsområden som på ett grundläggande sätt påverkar centrala motparters affärsverksamhet, inklusive bedömning av centrala motparters aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav och utkontraktering av operativa funktioner, tjänster eller verksamheter. Dessutom bör kollegiet på begäran av en medlem av kollegiet och efter ett majoritetsbeslut av kollegiet i sina yttranden få inkludera rekommendationer som syftar till att åtgärda brister i en central motparts riskhantering och öka dess motståndskraft. Kollegiets omröstning om att inkludera sådana rekommendationer bör ske separat från dess omröstning om yttrandet. För att kollegiets yttranden och rekommendationer ska kunna få större effekt bör de behöriga myndigheterna ta vederbörlig hänsyn till dem och motivera betydande avvikelser från dessa yttranden eller rekommendationer.

(25)

En översyn behövs också av den tillsynsmässiga ramen i förordning (EU) nr 648/2012 för centrala motparter från tredjeland som erbjuder clearingtjänster inom unionen. Det behövs bättre tillgång till information, bättre möjligheter att utföra kontroller och utredningar på plats och bättre möjligheter för unionens och medlemsstaternas relevanta myndigheter att utbyta information om centrala motparter från tredjeland samt bättre möjligheter att verkställa Esmas beslut om centrala motparter från tredjeland, för att undvika allvarliga konsekvenser för den finansiella stabiliteten som drabbar enheter i unionen. Det finns också en risk för att ändringar av reglerna för centrala motparter från tredjeland eller av regelverket i ett tredjeland inte kan beaktas och att detta har en negativ inverkan på effekterna av regleringen eller tillsynen och därmed leder till olika spelregler för centrala motparter inom unionen respektive centrala motparter i tredjeland.

(26)

En betydande mängd finansiella instrument utställda i unionsvalutor clearas genom centrala motparter från tredjeland. Detta innebär en stor utmaning för unionen och medlemsstaternas myndigheter i deras arbete med att säkra finansiell stabilitet.

(27)

Som en del av sitt arbete för att integrera de finansiella marknaderna bör kommissionen, genom beslut om likvärdighet, fortsätta att fastställa att tredjeländers regelverk och tillsynssystem uppfyller kraven i förordning (EU) nr 648/2012. För att förbättra genomförandet av det nuvarande likvärdighetssystemet för centrala motparter bör kommissionen ha möjlighet att vid behov ytterligare specificera kriterierna för bedömning av likvärdigheten hos tredjeländers ordningar för centrala motparter. Esma behöver också ges befogenhet att övervaka hur tredjeländers ordningar för centrala motparter som kommissionen har bedömt vara likvärdiga utvecklas vad gäller reglering och tillsyn. Detta behövs för att säkerställa att tredjeländer fortsätter att uppfylla kriterierna för likvärdighet och eventuella särskilda villkor som fastställs för tillämpningen av dem. Esma bör på konfidentiell basis rapportera resultaten till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och kollegiet för centrala motparter från tredjeland.

(28)

Kommissionen kan för närvarande när som helst ändra, tillfälligt upphäva, se över eller återkalla ett beslut om likvärdighet, särskilt om utvecklingen i ett tredjeland väsentligt påverkar de faktorer som bedöms i enlighet med kraven för likvärdighet enligt förordning (EU) nr 648/2012. Om de relevanta myndigheterna i ett tredjeland inte längre samarbetar lojalt med Esma eller andra tillsynsmyndigheter i unionen, eller kontinuerligt underlåter att uppfylla tillämpliga krav för likvärdighet, kan kommissionen bland annat varna dessa myndigheter eller offentliggöra en särskild rekommendation. Om kommissionen vid någon tidpunkt beslutar att återkalla ett beslut om likvärdighet, kan den senarelägga dagen för tillämpning av beslutet för att hantera hot mot den finansiella stabiliteten eller risker för störningar på marknaden. Utöver de befintliga befogenheterna bör kommissionen även kunna fastställa särskilda villkor för att säkerställa att likvärdighetskriterierna fortlöpande uppfylls av det tredjeland som omfattas av ett beslut om likvärdighet. Kommissionen bör också kunna fastställa villkor som säkerställer att Esma har möjlighet att effektivt utöva sitt ansvar gentemot centrala motparter från tredjeland som godkänts enligt förordning (EU) nr 648/2012, eller sitt ansvar att övervaka reglerings- och tillsynsutvecklingen i tredjeland som är av relevans för antagna beslut om likvärdighet.

(29)

Med tanke på att clearingverksamhet genom centrala motparter blir alltmer gränsöverskridande och med tanke på graden av sammankopplingar inom unionens finansiella system är det nödvändigt att förbättra unionens förmåga att upptäcka, övervaka och minska de risker som kan vara förknippade med centrala motparter från tredjeland. Esmas roll bör därför stärkas för att uppnå en effektiv övervakning av centrala motparter från tredjeland som ansöker om att bli godkända för att erbjuda clearingtjänster inom unionen. De utgivande centralbankerna i unionen bör också involveras på ett bättre sätt i godkännande, tillsyn, omprövning av godkännande och återkallelse av godkännande av centrala motparter från tredjeland som bedriver verksamhet i den valuta som de ger ut. De utgivande centralbankerna i unionen bör därför rådfrågas om vissa aspekter som påverkar deras penningpolitiska ansvarsområden när det gäller finansiella instrument denominerade i unionens valutor som clearas eller ska clearas av centrala motparter som ligger utanför unionen.

(30)

När kommissionen har fastställt att ett tredjelands regelverk och tillsynssystem är likvärdiga med unionens bör förfarandet för att godkänna centrala motparter från detta tredjeland beakta de risker som de kan innebära för unionens eller en eller flera av medlemsstaternas finansiella stabilitet.

(31)

Vid sin prövning av en ansökan om godkännande från en central motpart från tredjeland bör Esma bedöma vilken grad av systemrisk som den centrala motparten innebär för den finansiella stabiliteten i unionen eller en eller flera av medlemsstaterna på grundval av de objektiva och transparenta kriterier som fastställs i denna förordning. Dessa kriterier bör bidra till den samlade bedömningen. Inget av dessa kriterier bör anses avgörande i sig själv. Vid bedömningen av riskprofilen för en central motpart från tredjeland bör Esma beakta samtliga risker, inbegripet operativa risker, såsom risk för bedrägeri och brottslig verksamhet samt it-risk och cyberrisk. Dessa kriterier bör specificeras ytterligare genom en delegerad akt från kommissionen. Vid specificeringen av kriterierna bör den art av transaktioner som clearas av den centrala motparten, inklusive deras komplexitet, prisvolatilitet och genomsnittliga löptid, samt de berörda marknadernas transparens och likviditet och i vilken utsträckning de centrala motparternas clearingverksamheter är denominerade i euro eller i andra unionsvalutor beaktas. I detta avseende kan specifika egenskaper hos vissa jordbruksderivatkontrakt, som är noterade och vars handel utförs på reglerade marknader i tredjeländer och som hänför sig till marknader som övervägande används av inhemska icke-finansiella motparter i det tredjeland som förvaltar deras kommersiella risker genom dessa kontrakt, utgöra en försumbar risk för clearingmedlemmar och handelsplatser i unionen eftersom de har en låg grad av systemkopplingar till resten av det finansiella systemet. Om det finns en gällande ram för återhämtning och resolution av centrala motparter i ett tredjeland bör detta också beaktas av Esma i dess analys av graden av systemrisk som den ansökande centrala motparten som är etablerad i detta tredjeland innebär för den finansiella stabiliteten i unionen eller en eller flera av medlemsstaterna.

(32)

Centrala motparter som inte är systemviktiga för den finansiella stabiliteten i unionen eller en eller flera av medlemsstaterna bör klassificeras som centrala motparter i kategori 1. Centrala motparter som är, eller sannolikt kommer att bli, systemviktiga för den finansiella stabiliteten i unionen eller en eller flera av medlemsstaterna bör klassificeras som centrala motparter i kategori 2. Om Esma slår fast att en central motpart från tredjeland inte är systemviktig för den finansiella stabiliteten i unionen eller en eller flera av medlemsstaterna bör de befintliga villkoren för godkännande enligt förordning (EU) nr 648/2012 tillämpas på den centrala motparten. Om Esma slår fast att en central motpart från tredjeland är systemviktig bör särskilda krav införas för den centrala motparten. Esma bör endast godkänna en sådan central motpart om den uppfyller dessa krav. Dessa krav bör omfatta vissa tillsynskrav som fastställs i förordning (EU) nr 648/2012 och som syftar till att göra en central motpart säkrare och effektivare. Esma bör ha direkt ansvar för att säkerställa att systemviktiga centrala motparter från tredjeland uppfyller dessa krav. Det bör också finnas krav som gör det möjligt för Esma att utöva fullständig och effektiv tillsyn över den centrala motparten enligt förordning (EU) nr 648/2012.

(33)

För att säkerställa att den eller de utgivande centralbankerna för alla unionsvalutor för finansiella instrument som har clearats eller ska clearas av centrala motparter från tredjeland verkligen är delaktiga i processen för godkännande av centrala motparter i kategori 2 bör Esma vid godkännandet av sådana centrala motparter beakta huruvida de uppfyller de särskilda krav som de utgivande centralbankerna kan ha infört när de fullgjorde sina penningpolitiska uppgifter. Dessa krav bör gälla inlämning av uppgifter till den eller de utgivande centralbankerna på dess motiverade begäran, de centrala motparternas samarbete med den eller de utgivande centralbankerna vid bedömningen av den centrala motpartens motståndskraft mot ogynnsam utveckling på marknaden som utförs av Esma, öppnande av konto för inlåning över natten hos den eller de utgivande centralbankerna och krav i exceptionella situationer som den eller de utgivande centralbankerna anser vara nödvändiga. Den eller de utgivande centralbankernas tillträdeskriterier och krav för att öppna ett konto för inlåning över natten bör inte innebära en skyldighet att flytta alla eller några av den centrala motpartens clearingtjänster.

(34)

När det gäller krav som den eller de utgivande centralbankerna skulle kunna införa i exceptionella situationer skulle den penningpolitiska transmissionen eller betalningssystemens goda funktion kunna påverkas av utvecklingen på centralt clearade marknader i situationer såsom stress på de marknader (särskilt på penning- och repomarknaderna) som den centrala motparten använder för att skaffa likviditet, situationer där de centrala motparternas verksamhet bidrar till att likviditeten på marknaden sinar eller allvarliga fel i betalningsarrangemangen eller avvecklingsarrangemangen som begränsar den centrala motpartens förmåga att uppfylla sina betalningsskyldigheter eller öka sina likviditetsbehov. Konstaterandet av sådana exceptionella situationer grundar sig enbart på penningpolitiska övervägande och behöver inte sammanfalla med någon krissituation som rör den centrala motparten. I sådana situationer skulle tillsynsregelverket därför inte fullt ut kunna begränsa medföljande risker och i så fall skulle det kunna vara nödvändigt för den eller de utgivande centralbankerna att vidta direkta åtgärder för att säkerställa den penningpolitiska transmissionen eller välfungerande betalningssystem.

(35)

I sådana exceptionella situationer skulle utgivande centralbanker, i den utsträckning det är tillåtet i enlighet med deras institutionella ramar, kunna behöva införa tillfälliga krav avseende likviditetsrisker, avvecklingsarrangemang, marginalsäkerhetskrav, säkerheter eller samverkansöverenskommelser. Om inte dessa tillfälliga krav uppfylls kan det leda till att Esma återkallar godkännandet av en central motpart i kategori 2. Kraven kan särskilt inbegripa tillfälliga förstärkningar av likviditetsriskhanteringen hos en central motpart i kategori 2, såsom ökning av likviditetsbufferten, ökning av frekvensen för insamling av intradagsmarginalsäkerheter och gränser för exponeringar i olika valutor eller särskilda arrangemang för kontanta inbetalningar och betalningsavvecklingar i centralbankens valuta. Kraven bör inte utvidgas till att omfatta andra tillsynsområden eller automatiskt innebära en återkallelse av godkännande. Dessutom bör tillämpningen av dessa krav endast utgöra ett villkor för godkännande under en begränsad tidsperiod på upp till sex månader med en möjlig förlängning en gång med ytterligare en period på högst sex månader. Efter att denna ytterligare period har löpt ut bör tillämpningen av dessa krav upphöra att vara ett villkor för godkännandet av en central motpart i kategori 2. I samband med en ny eller annorlunda exceptionell situation bör utgivande centralbanker dock inte hindras från att införa tillfälliga krav vars tillämpning skulle vara ett villkor för godkännandet av en central motpart i kategori 2 enligt förordning (EU) nr 648/2012.

(36)

Innan dessa krav tillämpas eller en eventuell förlängning bör den utgivande centralbanken tillhandahålla Esma, de övriga utgivande centralbankerna för alla unionsvalutor för finansiella instrument som clearas eller ska clearas samt medlemmarna i kollegiet för centrala motparter från tredjeland en förklaring av effekterna av de krav som den har för avsikt att införa på de centrala motparternas effektivitet, sundhet och motståndskraft samt en motivering av varför dessa krav är nödvändiga och proportionella för att säkerställa den penningpolitiska transmissionen eller väl fungerande betalningssystem, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till behovet av att skydda konfidentiella eller känsliga uppgifter. Den utgivande centralbanken bör, för att undvika överlappning, kontinuerligt samarbeta och utbyta information med Esma och andra utgivande centralbanker för alla unionsvalutor för finansiella instrument som har clearats eller ska clearas avseende de tillfälliga krav som blir tillämpliga i exceptionella situationer.

(37)

Den eller de utgivande centralbankerna bör ge Esma en bekräftelse på om en central motpart i kategori 2 uppfyller de ytterligare kraven så snart som möjligt, och under alla omständigheter inom 30 arbetsdagar från dagen för fastställandet att en central motpart från tredjeland inte är en central motpart i kategori 1, eller, inom 90 arbetsdagar från införandet av ytterligare krav, om dessa krav har införts efter att en central motpart i kategori 2 har godkänts.

(38)

Graden av risk som en systemviktig central motpart innebär för unionens finansiella system och stabilitet varierar. Kraven för systemviktiga centrala motparter bör därför tillämpas på ett sätt som står i proportion till de risker som den centrala motparten skulle kunna innebära för unionen. Om Esma, efter samråd med Europeiska systemrisknämnden (ESRB) och efter överenskommelse med de utgivande centralbankerna för alla unionsvalutor för finansiella instrument som clearas eller ska clearas av en central motpart från tredjeland, på grundval av en till fullo motiverad bedömning som inbegriper en kvantitativ teknisk kostnads-nyttoanalys, konstaterar att en central motpart från tredjeland eller några av dess clearingtjänster är så systemviktiga att det faktum att de uppfyller de särskilda krav som fastställs i förordning (EU) nr 648/2012 inte i tillräcklig utsträckning skulle åtgärda risken för den finansiella stabiliteten för unionen eller för en eller flera av dess medlemsstater bör Esma, om andra åtgärder bedöms vara otillräckliga för att åtgärda riskerna för den finansiella stabiliteten, rekommendera kommissionen att den centrala motparten eller några av dess clearingtjänster inte ska godkännas. Esma kan enligt det förfarandet rekommendera kommissionen att inte godkänna en central motpart, oavsett om den centrala motparten eller några av dess tjänster dessförinnan klassificerats som kategori 2.

(39)

Kommissionen bör ges befogenhet att på grundval av den rekommendationen och som en sista utväg anta en genomförandeakt som anger att den aktuella centrala motparten från tredjeland inte får tillhandahålla vissa eller alla sina clearingtjänster till clearingmedlemmar och handelsplatser som är etablerade i unionen såvida inte den centrala motparten är auktoriserad för att göra detta i någon medlemsstat i enlighet med förordning (EU) nr 648/2012. Den genomförandeakten bör även fastställa en lämplig anpassningsperiod på högst två år, som får förlängas en gång med ytterligare sex månader, och bör ange de villkor i enlighet med vilka en central motpart kan fortsätta att tillhandahålla vissa clearingtjänster eller viss clearingverksamhet under anpassningsperioden samt de åtgärder som bör vidtas under den perioden för att begränsa de potentiella kostnaderna för clearingmedlemmar och deras kunder, särskilt dem som är etablerade i unionen.

(40)

Det är viktigt att Esma samråder med utgivande centralbanker individuellt och att de får uttrycka sitt samtycke till eventuella rekommendationer om att neka godkännande för en central motpart från tredjeland eftersom ett sådant beslut kan påverka valutan som de utger samt Esmas rapport om tillämpningen av en genomförandeakt från kommissionen som antagits till följd av en sådan rekommendation. När det gäller en sådan rekommendation eller rapport bör dock samtycket från en utgivande centralbank endast avse valutan som den ger ut och inte rekommendationen som helhet eller rapporten i dess helhet.

(41)

Esma bör regelbundet se över godkännandet av centrala motparter från tredjeland och deras klassificering som centrala motparter i kategori 1 eller 2. Esma bör i det sammanhanget bland annat beakta förändringar i den centrala motpartens verksamhet i fråga om art, storlek och komplexitet. Översynerna bör göras minst vart femte år samt varje gång en godkänd central motpart från tredjeland har utvidgat eller minskat området för sin verksamhet och sina tjänster i unionen. Om Esma efter översynen fastställer att en central motpart i kategori 1 bör klassificeras som central motpart i kategori 2, bör Esma fastställa en lämplig anpassningsperiod på högst 18 månader inom vilken den centrala motparten måste uppfylla de krav som gäller för centrala motparter kategori 2.

(42)

Om en sådan central motpart uppfyller tillämpliga krav i det tredjelandet bör Esma även, på begäran av en central motpart i kategori 2, kunna ta hänsyn till i vilken mån detta är jämförbart med ett uppfyllande av kraven i förordning (EU) nr 648/2012. När denna bedömning genomförs bör Esma ta hänsyn till den genomförandeakt som har antagits av kommissionen och som fastställer att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i det tredjeland där den centrala motparten är etablerad är likvärdig med den ram som fastställs i förordning (EU) nr 648/2012 och eventuella villkor som tillämpningen av den genomförandeakten skulle kunna omfattas av. För att säkerställa proportionalitet bör Esma vid denna bedömning också beakta i vilken utsträckning de finansiella instrument som clearas av den centrala motparten är denominerade i unionsvalutor. Kommissionen bör anta en delegerad akt som anger formerna och villkoren för att bedöma en sådan jämförbar regelefterlevnad.

(43)

Esma bör ha alla nödvändiga befogenheter att utöva tillsyn över godkända centrala motparter från tredjeland för att säkerställa att de fortfarande uppfyller kraven i förordning (EU) nr 648/2012.

(44)

För att underlätta informationsutbyte och samarbete mellan Esma, de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för tillsyn av centrala motparter och de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsyn av enheter som kan påverkas av verksamheten hos centrala motparter från tredjeland, bör Esma inrätta ett kollegium för centrala motparter från tredjeland. Kollegiemedlemmarna bör få begära att en viss särskild fråga som rör centrala motparter från tredjeland ska diskuteras av tillsynskommittén för centrala motparter.

(45)

För att göra det möjligt för Esma att fullgöra sitt uppdrag avseende centrala motparter från tredjeland på ett effektivt sätt bör centrala motparter från tredjeland betala tillsynsavgifter för Esmas tillsyn och administration. Avgifterna bör täcka kostnader som är hänförliga till ansökningar om godkännande av centrala motparter från tredjeland och till tillsyn av centrala motparter från tredjeland. Kommissionen bör anta en delegerad akt som närmare anger vilken typ av avgifter som ska betalas, i vilka fall de ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska vara och hur de ska betalas.

(46)

Esma bör kunna genomföra utredningar och kontroller på plats av centrala motparter i kategori 2 och anknutna tredjeparter till vilka dessa centrala motparter har utkontrakterat operativa funktioner, tjänster eller verksamheter. När så är lämpligt bör de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av clearingmedlemmar som är etablerade i unionen informeras om resultaten av sådana utredningar och kontroller på plats. Om det behövs för utövandet av deras penningpolitiska uppgifter bör utgivande centralbanker för alla unionsvalutor för finansiella instrument som har clearats eller ska clearas av den centrala motparten kunna begära att få delta i sådana kontroller på plats.

(47)

Esma bör kunna ålägga viten för att förmå centrala motparter från tredjeland att upphöra med en överträdelse, lämna fullständig och korrekt information som Esma begärt eller underkasta sig en utredning eller en kontroll på plats.

(48)

Esma bör kunna ålägga både centrala motparter i kategori 1 och centrala motparter i kategori 2 avgifter om Esma konstaterar att de uppsåtligen eller av oaktsamhet har gjort sig skyldiga till en överträdelse av förordning (EU) nr 648/2012 genom att lämna felaktig eller vilseledande information till Esma. Esma bör även kunna ålägga centrala motparter i kategori 2 avgifter om Esma konstaterar att de uppsåtligen eller av oaktsamhet har gjort sig skyldiga till en överträdelse av de ytterligare krav som är tillämpliga på dem enligt den förordningen. Om Esma har bedömt att en central motpart i kategori 2 genom efterlevnad av den tillämpliga rättsliga ramen i tredjeland kan anses uppfylla kraven i artikel 16 och avdelningarna IV och V i förordning (EU) nr 648/2012, bör den centrala motpartens agerande inte anses utgöra en överträdelse av den förordningen i den mån det uppfyller dessa jämförbara krav.

(49)

Avgifter bör åläggas på en nivå som står i proportion till hur allvarliga överträdelserna är. Överträdelserna bör delas upp i olika grupper för vilka specifika avgifter bör bestämmas. För att beräkna avgiften för en viss överträdelse bör Esma använda en tvåstegsmetod genom att först fastställa ett basbelopp som därefter vid behov justeras med vissa koefficienter. Basbeloppet bör fastställas med beaktande av den årliga omsättningen för den berörda centrala motparten från tredjeland och justeringarna bör göras genom en ökning eller minskning av basbeloppet med hjälp av relevanta koefficienter i enlighet med denna förordning.

(50)

Koefficienter för försvårande och förmildrande omständigheter fastställs i denna förordning för att ge Esma nödvändiga verktyg för att ålägga en avgift som står i proportion till hur allvarlig den överträdelse är som en central motpart i tredjeland har begått, med beaktande av omständigheterna kring överträdelsen.

(51)

Beslutet om att ålägga avgifter eller viten bör grundas på en oberoende utredning.

(52)

Innan beslut fattas om avgifter eller viten bör Esma ge de personer som förfarandet gäller möjlighet att höras så att deras rätt till försvar iakttas.

(53)

Esma bör avstå från att ålägga avgifter eller viten i de fall där en tidigare friande eller fällande dom som bygger på identiska eller väsentligen identiska sakförhållanden har vunnit laga kraft efter ett straffrättsligt förfarande enligt nationell rätt.

(54)

Beslut av Esma att ålägga avgifter och viten bör vara verkställbara och verkställigheten bör följa de civilprocessrättsliga regler som gäller i den stat inom vars territorium den sker. Civilprocessrättsliga regler bör inte innefatta straffrättsliga procedurregler, men kan innefatta förvaltningsrättsliga procedurregler.

(55)

Vid en överträdelse som begås av en central motpart i kategori 2 bör Esma ha befogenhet att tillämpa en rad tillsynsåtgärder, bland annat att begära att den centrala motparten i kategori 2 upphör med överträdelsen och, som en sista utväg, återkalla godkännandet om den centrala motparten allvarligt eller upprepade gånger har överträtt förordning (EU) nr 648/2012. Tillsynsåtgärderna bör tillämpas av Esma med beaktande av överträdelsens natur och allvar samt proportionalitetsprincipen. Innan Esma fattar beslut om tillsynsåtgärder bör Esma ge de personer som förfarandet gäller tillfälle att höras så att deras rätt till försvar iakttas. Om Esma beslutar att återkalla godkännandet bör Esma begränsa potentiella störningar på marknaden genom att fastställa en lämplig anpassningsperiod på högst två år.

(56)

Vad gäller de behöriga myndigheternas och Esmas validering av betydande ändringar av modeller och parametrar för att beräkna centrala motparters marginalsäkerhetskrav, bidrag till obeståndsfonden, krav på säkerheter och andra mekanismer för riskkontroll bör förfarandeaspekter och samspelet mellan en sådan validering och kollegiets beslut förtydligas. Det bör vara möjligt att vid behov preliminärt anta en betydande ändring av modellerna eller parametrarna, särskilt om en sådan ändring måste göras snabbt för att säkerställa en sund riskhantering hos den centrala motparten.

(57)

En effektiv tillsyn av centrala motparter förutsätter att det byggs upp kompetens, sakkunskap och förmåga, liksom samarbetsformer och utbyten mellan institutioner. Eftersom alla dessa är processer som utvecklas över tiden och enligt sin egen dynamik bör utformningen av ett funktionellt, ändamålsenligt och effektivt tillsynssystem för centrala motparter ta hänsyn till hur det kan komma att utvecklas på lång sikt. Därför kommer den uppdelning av befogenheterna som fastställs i denna förordning sannolikt att utvecklas, precis som rollen och kapaciteten för Esma, bistådd av tillsynskommittén för centrala motparter, kommer att utvecklas. För att utarbeta en effektiv och motståndskraftig tillsynsmetod med avseende på centrala motparter bör kommissionen se över hur effektivt Esma utför sina uppgifter, i synnerhet de som hör till tillsynskommittén för centrala motparter, när det gäller att främja en konvergerande och samstämmig tillämpning i unionen av förordning (EU) nr 648/2012 och av ansvarsfördelningen mellan unionens och medlemsstaternas institutioner och organ. Kommissionen bör också rapportera om denna förordnings inverkan på de likvärdiga förutsättningarna bland centrala motparter och bedöma ramverket för godkännande och tillsyn av centrala motparter från tredjeland. Kommissionen bör överlämna rapporten till Europaparlamentet och rådet tillsammans med eventuella lämpliga förslag.

(58)

För att säkerställa en effektiv tillämpning av de regler som fastställs i denna förordning vad gäller centrala motparter från tredjeland bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen för att närmare ange vilken typ av avgifter som ska betalas, i vilka fall de ska betalas, hur stora avgiftsbeloppen ska vara och hur de ska betalas; för att närmare ange kriterierna för att bestämma om en central motpart från tredjeland är, eller sannolikt kommer att bli, systemviktig för den finansiella stabiliteten i unionen eller för en eller flera av medlemsstaterna; för att närmare ange de kriterier som ska användas vid kommissionens bedömningar av likvärdighet för tredjeländer; för att närmare ange hur och på vilka villkor vissa krav ska uppfyllas av centrala motparter från tredjeland; för att ange ytterligare förfaranderegler för åläggande av avgifter eller viten, inbegripet bestämmelser om rätten till försvar, tidsfrister, uttag av avgifter eller utdömande av viten och preskriptionstiden för åläggande och verkställighet av viten eller avgifter; och för att ändra bilaga IV för att ta hänsyn till utvecklingen på de finansiella marknaderna. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (8). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(59)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning, särskilt när det gäller godkännande av centrala motparter från tredjeland och erkännande av likvärdighet av tredjeländers rättsliga ramar, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (9).

(60)

För att säkerställa en enhetlig harmonisering av regler och tillsynspraxis om utvidgning av verksamheter och tjänster, kollegier och översyn av modeller, stresstester och utfallstester, bör kommissionen ges befogenhet att anta tekniska standarder för tillsyn som utarbetats av Esma vad gäller följande: villkor för ytterligare tjänster eller verksamheter som en central motpart vill utvidga sin affärsverksamhet till vilka inte omfattas av den ursprungliga auktorisationen; villkor för vilka unionsvalutor bör anses som mest relevanta för utgivande centralbankers medlemskap i kollegier; de praktiska arrangemangen för kollegiets verksamhet; samt villkor för när ändringar av centrala motparters modeller och parametrar är betydande. Kommissionen bör anta dessa tekniska standarder för tillsyn genom delegerade akter enligt artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1095/2010.

(61)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att göra centrala motparter säkrare och effektivare genom att fastställa enhetliga krav för deras verksamhet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(62)

Esma bör inte kunna använda sin befogenhet att klassificera en central motpart från tredjeland som kategori 1 eller 2 förrän kriterierna för att bedöma a) om en central motpart från tredjeland är, eller sannolikt kommer att bli, systemviktig för det finansiella systemet i unionen eller en eller flera av medlemsstaterna, och b) jämförbar regelefterlevnad ytterligare specificeras.

(63)

Förordning (EU) nr 648/2012 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 6.2 b ska ersättas med följande:

2.

I artikel 15 ska följande punkt läggas till:

3.

Artikel 17.3 ska ersättas med följande:

4.

Artikel 18 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

7.

Följande artikel ska införas:

8.

Artikel 24 ska ersättas med följande:

9.

Följande kapitel ska införas:

10.

Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

11.

Följande artiklar ska införas:

12.

I artikel 32.1 ska följande stycke läggas till:

”Kollegiet ska enligt artikel 19 lämna ett yttrande om den behöriga myndighetens bedömning av den underrättelse som föreskrivs i artikel 31.2 och de uppgifter som avses i artikel 31.3.”

13.

I artikel 35.1 ska sista stycket ersättas med följande:

”En central motpart får inte utkontraktera central verksamhet kopplad till riskhantering, såvida inte sådan utkontraktering godkänns av den behöriga myndigheten. Kollegiet ska lämna ett yttrande om den behöriga myndighetens beslut enligt artikel 19.”

14.

Artikel 49 ska ändras på följande sätt:

15.

Artikel 82 ska ändras på följande sätt:

16.

I artikel 85 ska följande punkter läggas till:

17.

I artikel 89 ska följande punkter införas:

18.

Artikel 90 ska ersättas med följande:

19.

Texten i bilagan till denna förordning ska läggas till som bilagorna III och IV.