(1)

För att investerrare ska kunna utföra gedigen due diligence, och för att göra det lättare för dem att bedöma underliggande risker i enlighet med syftet med förordning (EU) 2017/2402 bör värdepapperiseringens underliggande exponeringar ha likartade riskprofiler. Det är därför nödvändigt att fastställa enhetliga kriterier för att avgöra om en viss grupp av underliggande exponeringar är homogen.

(2)

En grupp av underliggande exponeringar bör endast anses vara homogen om den innehåller exponeringar från en enda tillgångstyp. Olika specifika tillgångstyper bör därför fastställas så att exponeringar kan klassificeras i enlighet därmed. Väletablerade tillgångstyper finns redan fastställda enligt marknadspraxis, vilket gör det möjligt att avgöra om en viss grupp av underliggande exponeringar är homogen. För att säkerställa att finansiell innovation inte begränsas och att rådande marknadspraxis inte hindras, bör dock särskilda grupper av underliggande exponeringar som inte motsvarar en av dessa väletablerade tillgångstyper också få betraktas som en enda tillgångstyp på grundval av interna metoder och parametrar som på ett konsekvent sätt tillämpas av originatorn eller det medverkande institutet. Det är också möjligt att en exponering kan hänföras till mer än en tillgångstyp. Trots detta bör alla underliggande exponeringar i en viss värdepapperisering tillhöra samma tillgångstyp.

(3)

Kreditgivningsprinciper är utformade för att mäta och bedöma den kreditrisk som är förenad med de underliggande exponeringarna i en värdepapperisering och är därför användbara indikatorer på dessa exponeringars homogenitet. I enlighet med detta bör tillämpning av likartade kreditgivningsprinciper användas som en indikator på att en grupp av underliggande exponeringar har likartade riskprofiler. Tillämpningen av skiljda kreditgivningsprinciper kan leda till exponeringar med väsentligt olika riskprofiler, även om kreditgivningsprinciperna i fråga håller hög kvalitet.

(4)

Förvaltningen av lånebetalning från underliggande exponeringar, inbegripet övervakning, uppbörd och förvaltning av kontantfordringar på de underliggande exponeringarna på tillgångssidan i specialföretaget för värdepapperisering, har en betydande inverkan på de kassaflöden som förväntas från de underliggande exponeringarna och underlättar därigenom kassaflödesprognoser och gör det möjligt för investerare att göra statistiskt tillförlitliga antaganden om betalnings- och fallissemangsegenskaper. Oavsett om lånebetalningen förvaltas av originatorn, originatorer och tredje part eller tredje parter bör förvaltning av lånebetalningar från gruppen av underliggande exponeringar genom likartade förfaranden, system och styrningsmodeller vara en nödvändig förutsättning för att en grupp av underliggande exponeringar ska erkännas som homogen. De underliggande exponeringarna i gruppen bör därför vara föremål för lånebetalningsförfaranden som är tillräckligt likartade för att göra det möjligt för en investerare att med vederbörlig säkerhet bedöma effekterna av lånebetalningen inom ramen för likartade parametrar.

(5)

För vissa tillgångstyper är det inte säkert att investerarna kan göra en korrekt bedömning av de underliggande riskerna i gruppen av de underliggande exponeringarna endast på grundval av användning av likartade lånebetalningsstandarder och kreditgivningsprinciper. Särskilda faktorer bör därför tillämpas på vissa tillgångstyper för att säkerställa en korrekt homogenitetsbedömning. En originator eller ett medverkande institut bör därför tillämpa en eller flera relevanta faktorer från fall till fall, med hänsyn till typen av värdepapperisering (dvs. icke-ABCP-värdepapperisering eller ABCP-värdepapperisering), de egenskaper som är specifika för gruppen av underliggande exponeringar i fråga och huruvida investerare på grundval av gemensamma metoder och parametrar kan bedöma de underliggande riskerna i den resulterande gruppen. Tillgångstyperna ”kreditfaciliteter till privatpersoner för den personens, familjens eller hushållets konsumtion” och ”kundfordringar” anses vara tillräckligt homogena som tillgångstyper, förutsatt att likartade kreditgivningsprinciper och lånebetalningförfaranden tillämpas. Tillämpningen av ytterligare krav för dessa tillgångstyper i form av homogenitetsfaktorer skulle leda till alltför stora koncentrationer i de värdepapperiserade portföljerna. Tillämpning av homogenitetsfaktorer bör därför inte krävas för dessa tillgångstyper.

(6)

Om de underliggande exponeringarna ändrar sina egenskaper med avseende på homogenitetsförhållandena, inklusive homogenitetsfaktorerna, till följd av orsaker utanför originatorns eller det medverkande institutets kontroll, och inte på grund av fel från originatorns sida, bör detta inte anses påverka gruppens homogenitet så länge som exponeringarna i övrigt uppfyllt kraven i denna förordning vid tidpunkten för värdepapperiseringens initiering och en sådan förändring inträffade efter värdepapperiseringens initiering. Med tanke på att villkoren för fastställande av de underliggande exponeringarnas homogenitet är relevanta för både ABCP-värdepapperiseringar och icke-ABCP-värdepapperiseringar, bör enhetliga bestämmelser gälla för båda typer av värdepapperiseringar, oberoende av enskilda homogenitetsfaktorer som kan vara relevanta endast för vissa typer av ABCP- eller icke-ABCP-värdepapperiseringar.

(7)

Bestämmelserna i denna förordning hänger nära samman då de rör homogenitet för både ABCP-värdepapperiseringar och icke-ABCP-värdepapperiseringar. För att säkerställa samstämmighet mellan bestämmelserna, som bör träda ikraft samtidigt, och göra det lättare för personer som omfattas av dessa skyldigheter att få en samlad bild av bestämmelserna och hitta dem på ett och samma ställe, är det lämpligt att båda de tekniska tillsynsstandarder om homogenitet som krävs enligt förordning (EU) 2017/2402 samlas i en enda förordning. Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(8)

Europeiska bankmyndigheten har haft ett nära samarbete med Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) inför framläggandet av det förslag till tekniska standarder som denna förordning grundas på. EBA har också genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning baseras på, analyserat potentiella kostnader och fördelar och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2).