(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallat Förenade kungariket) sin avsikt att utträda ur unionen enligt artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Som förberedelse för den eventualitet att Förenade kungariket skulle utträda ur unionen utan ett avtal den 30 mars 2019, antogs den 25 mars 2019 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/501 (3) i syfte att säkerställa grundläggande gods- och passagerartrafik på väg mellan unionen och Förenade kungariket och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/502 (4) i syfte att säkerställa grundläggande lufttrafikförbindelser mellan unionen och Förenade kungariket.

(3)

Efter att ha godkänt en första förlängning den 22 mars 2019 antog Europeiska rådet den 11 april 2019 beslut (EU) 2019/584 (5), i vilket det, efter ytterligare en begäran från Förenade kungariket, beslutade att ytterligare förlänga den tidsfrist som föreskrivs i artikel 50.3 i EU-fördraget till och med den 31 oktober 2019. Såvida inte ett avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket har trätt i kraft senast dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, eller Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga den tidsfrist som föreskrivs i artikel 50.3 i EU-fördraget en tredje gång, kommer den tidsfrist som föreskrivs i artikel 50.3 i EU-fördraget att löpa ut den 31 oktober 2019.

(4)

Förordning (EU) 2019/501 upphör att vara tillämplig den 31 december 2019 och förordning (EU) 2019/502 upphör att vara tillämplig den 30 mars 2020. För att beakta konsekvenserna av förlängningen med sju månader av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 50.3 i EU-fördraget, bör tillämpningsperioden för dessa förordningar förlängas, med beaktande av de grundläggande principer som ligger till grund för beredskapsåtgärder och deras ursprungligen avsedda tillämpningsperioder.

(5)

Med tanke på förlängningen med sju månader av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 50.3 i EU-fördraget, bör tillämpningsperioden för förordning (EU) 2019/501 förlängas med sju månader till och med den 31 juli 2020, för att bibehålla en tillämpningsperiod på nio månader från Förenade kungarikets utträde ur unionen, vilket var den ursprungliga avsikten, och att säkerställa att den förordningens mål att tillfälligt upprätthålla vägförbindelser vid Förenade kungarikets utträde ur unionen uppnås med avseende på förordningens tillämpningsperiod.

(6)

Det är nödvändigt att säkerställa att passagerare kan tas upp och släppas av i gränsregionen i Irland inom ramen för internationell linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransporter mellan Irland och Nordirland under samma period på sex månader som ursprungligen avsågs. Därför bör hänvisningen till den slutdag som avses i artikel 2.3 d i förordning (EU) 2019/501 ersättas med en hänvisning till en period på sex månader från och med den dag då den förordningen börjar tillämpas.

(7)

För att säkerställa kontinuitet när det gäller att ta upp och släppa av passagerare i gränsregionen i Irland inom ramen för internationell linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransporter mellan Irland och Nordirland, bör giltigheten för tillstånd för bussoperatörer från Förenade kungariket vilken avses i artikel 4.3 i förordning (EU) 2019/501 också anpassas till den nya dag då den förordningen upphör att vara tillämplig.

(8)

Kommissionens tidsfrist för att utöva de delegerade befogenheter som avses i artikel 11.1 i förordning (EU) 2019/501 bör anpassas till den nya dag då den förordningen upphör att vara tillämplig.

(9)

Med tanke på förlängningen med sju månader av den tidsfrist som föreskrivs i artikel 50.3 i EU-fördraget och om inga anpassningar görs, skulle förordning (EU) 2019/502 vara tillämplig under mindre än hälften av den ursprungligen planerade perioden, om förordningen skulle upphöra att vara tillämplig den 30 mars 2020. Detta skulle avsevärt begränsa den period under vilken brittiska lufttrafikföretag skulle kunna flyga in i unionen. För att återspegla den ursprungligen planerade tillämpningsperioden bör tillämpningsperioden för förordning (EU) 2019/502 därför förlängas med sju månader. För att sammanfalla med den sista dagen av Iatas sommarsäsong 2020 bör förordning (EU) 2019/502 upphöra att vara tillämplig senast den 24 oktober 2020.

(10)

Med tanke på ärendets brådskande karaktär, som följer av Förenade kungarikets utträde ur unionen, ansågs det vara lämpligt att föreskriva ett undantag från den åttaveckorsperiod som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(11)

Denna förordning bör brådskande träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och bör tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket. Den bör dock inte tillämpas om ett avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget har trätt i kraft senast den dagen.

1.

Artikel 2.3d ska ersättas med följande:

2.

Artikel 4.3 ska ersättas med följande:

3.

Artikel 11.1 ska ersättas med följande:

4.

I artikel 12 ska fjärde stycket ersättas med följande:

”Denna förordning ska upphöra att vara tillämplig den 31 juli 2020.”

”b)

Den 24 oktober 2020.”