(1)

Genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 215/2013 (2) införde rådet en utjämningstull på import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina eller det berörda landet). De utjämningstullar som för närvarande är i kraft sträcker sig från 13,7 till 44,7 % (nedan kallade de ursprungliga åtgärderna). Den undersökning som ledde till införandet av de ursprungliga åtgärderna kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 214/2013 (3) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina. De utjämningstullar som för närvarande är i kraft ligger på mellan 0 och 26,1 %.

(3)

Nivån för de kombinerade tullarna ligger på mellan 13,7 och 58,3 %.

(4)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut för de gällande utjämningsåtgärderna (4) mottog kommissionen den 13 december 2017 en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av utjämningsåtgärderna enligt artikel 18 i grundförordningen.

(5)

Begäran lämnades in av European Steel Association (nedan kallad Eurofer) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 70 % av unionens sammanlagda tillverkning av vissa stålprodukter belagda med organiskt material (nedan kallad sökanden).

(6)

Sökanden hävdade att utjämningsåtgärdernas upphörande sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande subventionering och skada för unionsindustrin.

(7)

Kommissionen fastställde att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång och offentliggjorde den 14 mars 2018 i Europeiska unionens officiella tidning (5) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av de gällande utjämningsåtgärderna (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) enligt artikel 18 i grundförordningen.

(8)

Innan översynen vid giltighetstidens utgång inleddes underrättade kommissionen, i enlighet med artikel 10.7 i grundförordningen, Kinas regering om att den hade mottagit en vederbörligen underbyggd begäran om översyn och uppmanade Kinas regering att inleda samråd i enlighet med artikel 10.7 i grundförordningen. Samråd hölls den 9 mars 2018, men någon ömsesidigt godtagbar lösning kunde inte nås.

(9)

Genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning den 14 mars 2018 (6) offentliggjorde kommissionen även inledandet av en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 (7) av de slutgiltiga antidumpningsåtgärder som är i kraft när det gäller import till unionen av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina.

(10)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering omfattade perioden från den 1 januari 2017 till den 31 december 2017 (nedan kallad översynsperioden eller ÖP i tabeller). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för att skadan ska fortsätta eller återkomma omfattade perioden från och med den 1 januari 2014 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(11)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen alla berörda parter att ta kontakt med kommissionen för att delta i undersökningen. Kommissionen informerade dessutom individuellt sökanden, de kända tillverkarna i unionen och deras relevanta intresseorganisationer, de kända exporterande tillverkarna i Kina, de kända icke-närstående importörerna i unionen, de icke-närstående användare i unionen som den visste var berörda samt företrädarna för det exporterande landet om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att delta.

(12)

Alla berörda parter uppmanades att lämna sina synpunkter, lämna uppgifter och framlägga bevisning till stöd för dessa inom de tidsfrister som anges i tillkännagivandet om inledande. De berörda parterna gavs också tillfälle att skriftligen begära att bli hörda av kommissionens utredande avdelningar och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(13)

I sitt meddelande om inledande meddelade kommissionen att den övervägde att utföra stickprov av de berörda parterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(14)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt med avseende på de exporterande tillverkarna och i så fall göra ett urval bad kommissionen alla kända exporterande tillverkare i Kina att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande av en översyn. Dessutom bad kommissionen Kinas beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande tillverkare som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(15)

Två exporterande tillverkare lämnade de upplysningar som krävs för stickprovsförfarandet enligt bilaga I till tillkännagivandet om inledande, men ingen av dem tillverkade stålprodukter belagda med organiskt material enligt definitionen i tillkännagivandet om inledande. En tredje exporterande tillverkare gav sig till känna sex veckor efter det att tidsfristen för att besvara stickprovsformuläret hade löpt ut. Denna exporterande tillverkare gavs status som berörd part, men ansågs vara icke-samarbetsvillig, eftersom den varken besvarade stickprovsformuläret eller gjorde någon ansats att besvara frågeformuläret till exporterande tillverkare.

(16)

Kommissionen informerade följaktligen de kinesiska myndigheterna genom en verbalnot av den 18 juli 2018 om att den kunde komma att använda tillgängliga uppgifter enligt artikel 28.1 i grundförordningen när den undersökte om subventioneringen fortsätter eller återkommer. De kinesiska myndigheterna besvarade inte noten.

(17)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den valt ut ett urval av unionstillverkare, i enlighet med artikel 27 i grundförordningen. Före inledandet hade 21 unionstillverkare lämnat de upplysningar som begärdes för urvalet och var villiga att samarbeta med kommissionen. På grundval av detta gjorde kommissionen ett provisoriskt urval av tre tillverkare som befanns vara representativa för unionsindustrin med avseende på produktionsvolym och försäljning av den likadana produkten i unionen. Unionstillverkarna i urvalet svarade för 28 % av den uppskattade totala tillverkningen i unionsindustrin och för 27 % av den totala försäljningsvolymen i unionsindustrin till icke närstående kunder i unionen under översynsperioden. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs inom den angivna tidsfristen, och det preliminära urvalet bekräftades därmed. Detta urval ansågs vara representativt för unionsindustrin.

(18)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval bad kommissionen de nio icke-närstående importörer som angavs i begäran att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Ingen av dem gav sig till känna.

(19)

Kommissionen sände frågeformulär till de tre unionstillverkarna i urvalet, sökanden och Kinas regering. De tre unionstillverkarna i urvalet och sökanden besvarade frågeformuläret.

(20)

Kommissionen kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering och skada och för fastställandet av unionens intresse. Kontrollbesök gjordes på plats hos följande berörda parter:

(21)

Den 22 februari 2019 lämnade kommissionen ut de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att införa utjämningstullar. Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på de uppgifter som meddelats.

(22)

Det var bara sökanden som inkom med kommentarer. De behandlas i avsnitt 3.3.

(23)

Den produkt som berörs av denna översyn vid giltighetstidens utgång är samma produkt som den som definieras i den ursprungliga undersökningen, dvs. vissa stålprodukter belagda med organiskt material, dvs. valsade produkter av legerat och olegerat stål (med undantag för rostfritt stål) som är målade, lackerade eller plastöverdragna på åtminstone ena sidan, undantaget s.k. sandwichpaneler av en typ som används för byggändamål och bestående av två yttre metallplåtar med stabiliserande kärna av isolermaterial mellan sig, undantaget produkter med en slutbeläggning av zinkstoft (en zinkrik målarfärg innehållande minst 70 viktprocent zink), och exklusive produkter med ett substrat med en metallbeläggning av krom eller tenn, som för närvarande klassificeras enligt KN-numren ex 7210 70 80, ex 7212 40 80, ex 7225 99 00, ex 7226 99 70 (Taric-nummer 7210708011, 7210708091, 7212408001, 7212408021, 7212408091, 7225990011, 7225990091, 7226997011 och 7226997091), med ursprung i Kina (nedan kallad den berörda produkten eller stålprodukter belagda med organiskt material).

(24)

Den produkt som översynen gäller erhålls genom att en organisk beläggning appliceras på valsade platta produkter av stål. Den organiska beläggningen skyddar och ger stålprodukter estetiska och funktionella egenskaper.

(25)

Den produkt som översynen gäller används främst inom byggindustrin och vidare förädling av produkter som används vid byggnadsarbeten. Andra användningsområden är vitvaror.

(26)

Inga berörda parter lämnade synpunkter på den likadana produkten. Liksom i den ursprungliga undersökningen bekräftades i denna undersökning vid giltighetstidens utgång att den produkt som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Kina och den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionstillverkare har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande slutanvändningar. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(27)

I enlighet med artikel 18 i grundförordningen och såsom anges i tillkännagivandet om inledande undersökte kommissionen först om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till en fortsatt subventionering.

(28)

Den 4 juni 2018 skickade kommissionen ett frågeformulär till den kinesiska regeringen med särskilda frågeformulär till Export Import Bank of China (nedan kallad Exim) och China Export & Credit Insurance Corporation (nedan kallat Sinosure), baserat på det faktum att de under kontroll av den kinesiska regeringen hade lämnat lån och tillhandahållit finansiella tjänster till industrin för stålprodukter belagda med organiskt material enligt uppgifter i begäran och/eller i den ursprungliga undersökningen.

(29)

Dessutom ombads den kinesiska regeringen att vidarebefordra ett frågeformulär för banker och andra finansinstitut som enligt vad de kinesiska myndigheterna kände till hade lämnat lån till industrin i fråga samt till tillverkare och distributörer av varmvalsat och kallvalsat stål som tillhandahåller insatsvaror för tillverkningen av den produkt som översynen gäller.

(30)

Kommissionen erhöll inga svar på de ovannämnda frågeformulären, varken från den kinesiska regeringen eller Exim, Sinosure eller företag i föregående led.

(31)

Genom en verbalnot av den 18 juli 2018 informerade kommissionen därför de kinesiska myndigheterna om att den till följd av bristande samarbete från den kinesiska regeringen och de exporterande tillverkarna av den produkt som översynen gäller, såsom förklaras i skäl 16, hade för avsikt att i enlighet med artikel 28.1 i grundförordningen fatta sitt beslut om avgöranden på grundval av tillgängliga uppgifter. De informerades även om att ett avgörande på grundval av tillgängliga uppgifter kan bli mindre gynnsamt än om de hade samarbetat.

(32)

Inga kommentarer mottogs i detta avseende. Kommissionen övervägde att, i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, använda tillgängliga uppgifter för att fastställa om Kina fortsatt subventionerade sin industri för stålprodukter belagda med organiskt material.

(33)

När det gäller användningen av tillgängliga uppgifter har överprövningsorganet påmint om att detta enligt artikel 12.7 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder endast är tillåtet för att komplettera med information som saknas och därmed möjliggöra ett korrekt fastställande av subventionering eller skada. Överprövningsorganet har närmare bestämt förklarat att det måste finnas ett samband mellan de ”nödvändiga uppgifter” som saknas och de ”tillgängliga uppgifter” som ett fastställande i enlighet med artikel 12.7 bygger på.” Därför ”måste en undersökande myndighet använda ’tillgängliga uppgifter’ som rimligen kan anses ersätta den information som en berörd part inte har lämnat, i syfte att komma fram till ett korrekt fastställande.” Överprövningsorganet har vidare förklarat att ”tillgängliga uppgifter” är sådana uppgifter som den undersökande myndigheten innehar och har skriftliga uppteckningar av. Eftersom fastställanden enligt artikel 12.7 ska göras på grundval av ”tillgängliga uppgifter” kan de inte göras ”på basis av antaganden eller spekulationer som inte utgör fakta”. Vidare måste den undersökande myndigheten ”ta hänsyn till alla underbyggda uppgifter i handlingarna” när den diskuterar och bedömer vilka tillgängliga uppgifter som rimligen kan ersätta den information som saknas. Överprövningsorganet har förklarat att den undersökande myndigheten måste ”föra diskussioner och göra bedömningar för att fastställa vad som är en rimlig ersättning för de nödvändiga uppgifter som saknas”. När en undersökande myndighet har många tillgängliga uppgifter att välja mellan har överprövningsorganet förklarat att ”det framstår som naturligt att dessa diskussioner och bedömningar inbegriper vissa jämförelser” för att man ska kunna komma fram till en korrekt slutsats. Den bedömning av ”tillgängliga uppgifter” som måste göras, och formen för denna bedömning, beror på de särskilda omständigheterna i det givna fallet, däribland den tillgängliga bevisningens art, kvalitet och omfattning samt de särskilda fastställanden som måste göras. Förklaringarnas och analysernas erforderliga art och omfattning måste av nödvändighet variera från fastställande till fastställande (8).

(34)

Följaktligen baserade kommissionen sin analys på alla uppgifter den hade tillgång till, särskilt följande:

(35)

Innan kommissionen började analysera den påstådda subventioneringen i form av selektiva subventioner eller subventionsprogram (se avsnitt 3.4 och följande) gjorde den en bedömning av statliga planer, projekt och andra dokument som var relevanta för fler än en av subventionerna eller subventionsprogrammen. Av de skäl som anges nedan kom kommissionen fram till att alla subventioner eller subventionsprogram som bedömningen avsåg ingick som ett led i den kinesiska statens centralplanering.

(36)

I denna undersökning fastställde kommissionen att det mest relevanta dokumentet under översynsperioden var den trettonde femårsplanen för stålsektorn, stålindustrins anpassnings- och uppgraderingsplan, som omfattar perioden 2016–2020. Stål i allmänhet var fortfarande en gynnad sektor enligt den trettonde femårsplanen. I planen betonas att stålsektorn är ”grundläggande för den nationella ekonomin och en hörnsten för Kina”. I planen anges de övergripande målen för åren 2016–2020, som är att ”bygga upp Kina till en stark aktör i tillverkningssektorn”.

(37)

I den trettonde femårsplanen framhålls vidare hur viktig den tekniska innovationen är för Kinas ekonomiska utveckling och att de gröna utvecklingsprinciperna fortfarande spelar en viktig roll. Enligt kapitel 5 är en av de viktigaste utvecklingslinjerna att främja en uppgradering av den traditionella industristrukturen, vilket även var fallet i den tolfte femårsplanen. Denna idé utvecklas närmare i kapitel 22 där man förklarar hur den traditionella industrin i Kina ska moderniseras genom teknisk omställning. I detta hänseende anges det i den trettonde femårsplanen att man kommer att stödja företagen så att de kan uppnå ”en generell förbättring inom områden såsom produktteknik, industriutrustning, miljöskydd och energieffektivitet”. Miljöskyddsaspekten beskrivs mer ingående i kapitel 44. Enligt vad som anges i detta kapitel kommer ett ”förnyelsearbete” för en ren produktion att genomföras i nyckelindustrierna, och i ruta 16 hänvisas det specifikt till stålindustrin i detta sammanhang.

(38)

Den trettonde femårsplanen för stålindustrin (Steel Industry Adjustment and Upgrading plan for 2016–2020) offentliggjordes i november 2016. Den grundar sig på den trettonde femårsplanen. I denna anges att stålindustrin är ”en viktig och grundläggande sektor i den kinesiska ekonomin och en nationell hörnsten”. I denna plan vidareutvecklas de principer om teknisk innovation, strukturanpassning och en grön utveckling som nämns i den trettonde femårsplanen, och de kopplas till mer specifika prioriteringar inom stålsektorn (se kapitel IV i planen – Huvuduppgifter). Dessutom görs en koppling till olika skattemässiga och finansiella stödåtgärder (se kapitel V i planen – Skyddsåtgärder).

(39)

Konsolidering av stålsektorn och förlitan på dominerande/stora producenter, särskilt statsägda företag, är ett centralt inslag i planen. Ståltillverkarna i Kina uppmanas också att fortsätta produktionen och utöka sin produktion utomlands. I den trettonde femårsplanen anges den mängd stål som ska användas i hela landet, och det anges också att stålexporten måste hanteras enligt principen om att den inhemska efterfrågan bör ha företräde, att kinesiska företag aktivt bör delta i den internationella konkurrensen samt att förutsättningar bör skapas och upprätthållas för stålexport.

(40)

Följande anges i kapitel 17, avsnitt 1 i den trettonde femårsplanen: ”Den nationella strategin och planen för utveckling kommer att göra sig gällande och ha en ledande och begränsande roll.” Det anges även att ”alla lokala myndigheter med ansvar för stålindustrin ska (…) genomföra de uppgifter och politiska åtgärder som anges i denna plan”. På företagsnivå gäller att ”de relevanta företagen ska se till att ha konvergens i förhållande till de viktigaste målen och de prioriterade uppgifterna i denna plan” (15). De uttalanden som görs i den trettonde femårsplanen är därför inte av allmänt uppmuntrande karaktär utan utgör snarare en bindande ram för den inhemska stålindustrin. Ramen har kompletterats på lokal/provinsiell nivå genom antagandet av ytterligare planer med närmare uppgifter om hur den ska genomföras.

(41)

Föreskrift nr 35 från den nationella utvecklings- och reformkommissionen – Strategier för utvecklingen av järn- och stålindustrin (2005) (nedan kallad föreskrift nr 35) är ett annat strategidokument som styr den kinesiska stålsektorn. Det antogs av statsrådet och täcker flera aspekter av den kinesiska regeringens kontroll över industrin, bland annat följande:

(42)

Beslut nr 40 är en föreskrift från statsrådet enligt vilket industrisektorer klassificeras i olika kategorier för investeringsändamål, nämligen ”främjade, begränsade och avskaffade projekt”, I detta beslut anges att den vägledande katalogen för industriell strukturanpassning, som innehåller tillämpningsföreskrifter till beslut nr 40, är en viktig grund när det gäller utformningen av investeringsriktlinjer. Den utgör även en vägledning för de kinesiska myndigheterna vad gäller förvaltningen av investeringsprojekt och utformning och genomförande av strategier inom områdena offentliga finanser, beskattning, krediter, mark, import och export (16). Stålindustrin anges som en främjad industri i kapitel VIII i den vägledande katalogen. Vad gäller dess rättsliga karaktär noterar kommissionen att beslut nr 40 är en föreskrift från statsrådet, dvs. Kinas högsta förvaltningsorgan. Det är därför rättsligt bindande för andra offentliga organ och för de ekonomiska aktörerna (17).

(43)

Planen för anpassning av och återhämtning i stålindustrin (2009) är en handlingsplan för stålindustrin. Planen syftar till att hantera den internationella finanskrisen och omfattar den kinesiska regeringens övergripande politiska krav för att upprätthålla tillväxt. Ett annat syfte med planen är att ”se till att stålindustrin fungerar väl”, eftersom den ”anses vara en viktig nyckelindustri för den nationella ekonomin”. Följande anges i dokumentet:

(44)

Enligt kapitlen III.5 och VIII i den nationella översikten över den tekniska och vetenskapliga utvecklingen på medellång och lång sikt (2006–2020) stöder denna utveckling av nyckelområden och prioriterade teman och främjar ekonomiskt och skattemässigt stöd till dessa nyckelområden och prioriteringar.

(45)

Med hänsyn till de ovannämnda dokumenten och deras bestämmelser upprepade kommissionen sin slutsats från den ursprungliga undersökningen om att den kinesiska stålindustrin fortsatte att vara en viktig strategisk industri under översynsperioden, vars utveckling den kinesiska regeringen aktivt främjar och styr som ett strategiskt politiskt mål.

(46)

Mot bakgrund av det bristande samarbetet från den kinesiska regeringen och de kinesiska exporterande tillverkare som anges i skälen 16 och 31 beslutade kommissionen att gå till väga enligt följande för att undersöka om subventioneringen fortsatte. Först undersökte kommissionen om de subventioner som var föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen fortsatt gav industrin för stålprodukter belagda med organiskt material en förmån. Därefter analyserade kommissionen om industrin åtnjöt subventioner som inte var föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen (nedan kallade ytterligare subventioner), såsom hävdades i begäran.

(47)

Eftersom det hade bekräftats att merparten av den subventionering som var föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen fortsatte samt att vissa ytterligare subventioner förekom, har kommissionen beslutat att det inte finns något behov av att undersöka alla de andra subventioner som sökanden hävdade fanns. I detta avseende påminner kommissionen om att den enligt artikel 18 i grundförordningen ska undersöka om det finns bevis för fortsatt subvention oavsett storleken på subventioneringen.

(48)

Sökanden hade tre huvudsakliga synpunkter som svar på det slutliga utlämnandet av uppgifter. För det första hävdade sökanden att den kinesiska regeringens policy att inte låta ståltillverkare misslyckas och säkerställa att finansiering alltid finns tillgänglig oavsett företagens tillstånd, utgör en ”de facto-garanti”. Detta borde ha behandlats som ett separat subventionsprogram och utjämnats därefter av kommissionen. För det andra hävdade sökanden att de nya subventioner som identifierats av kommissionen, tillsammans med den påstådda ”de facto-garantin” som inte analyserats av kommissionen, inte inbegriper hela beloppet för den förmån som de kinesiska exporterande tillverkarna åtnjöt under översynsperioden, och att subventionsnivån i själva verket har ökat jämfört med den ursprungliga undersökningen. För det tredje påpekade sökanden att Kina, genom att inte anmäla de subventioner som getts till tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material, inte uppfyllde kravet att anmäla subventioner i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder.

(49)

Som svar på den första synpunkten tillstod kommissionen att den kinesiska regeringens policy enligt de dokument som anges i avsnitt 1.2 och den ekonomiska fördel som detta medför, faktiskt kan gå så långt att det utgör en implicit de facto-garanti för vissa statsägda stora företag som befinner sig i ekonomiska svårigheter. I förordningen om varmvalsade platta produkter (18) beslutade kommissionen att inte undersöka denna fråga vidare eftersom den redan inriktade sin analys på förmånslån och det subventionsbelopp som fastställdes i detta program och i de andra analyserade subventionsprogrammen redan var betydligt.

(50)

När det gäller den andra synpunkten bekräftade kommissionen att den, såsom anges i avsnitt 3.5.4, hade fastställt att det fanns andra subventionsprogram som inte utjämnades i den ursprungliga undersökningen. Det finns dock inga bevis på att den subventionsnivå som tillhandahölls via de subventionsprogram som fanns under den ursprungliga undersökningen har minskat. Subventionsnivån kan faktiskt vara högre under översynsperioden. Kommissionen ansåg det dock inte vara nödvändigt att beräkna sådana belopp eftersom den hade fastställt att subventioneringen fortsatte, vilket är tillräckligt för en översyn vid giltighetstidens utgång. Kommissionen påminde sökanden om att den föreliggande översynen inte rör den faktiska tullnivån och att sökanden ändå har rätt att begära en översyn enligt artikel 19 i grundförordningen. Synpunkten avvisades därför.

(51)

Vad gäller den tredje synpunkten och beträffande subventionerna i fråga, har Kina mycket riktigt underlåtit att uppfylla sin skyldighet att anmäla subventioner enligt artikel 25 i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. Kommissionen beklagar att Kina har underlåtit att uppfylla den skyldigheten, eftersom det allvarligt hindrar kommissionens möjligheter att bedöma innehållet i och verkningarna av de subventioner som den kinesiska regeringen genomförde till förmån för tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material. Det finns dock inga rättsliga följder enligt grundförordningen som kan åberopas i den pågående översynen. Kommissionen vidtar lämpliga åtgärder i det behöriga WTO-forumet enligt relevanta regler i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. Därför avvisades även denna synpunkt.

(52)

I den ursprungliga undersökningen (20) fastställde kommissionen att statligt ägda företag som tillhandahåller tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material med varmvalsat och kallvalsat stål är offentliga organ enligt den prövning som har fastställts av WTO:s överprövningsorgan (21), eftersom de utför statliga funktioner och utövar statliga befogenheter när de gör detta.

(53)

Kommissionen fastställde också att privatägda tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål i Kina uppmanas och får direktiv av den kinesiska regeringen att tillhandahålla varor enlighet med artiklarna 3.1 a iii och 3.1 a iv i grundförordningen och agera på samma sätt som de statligt ägda stålföretagen (22).

(54)

I den följande analysen (23) konstaterade kommissionen att det förelåg en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen för de exporterande tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material. Förmånen uppstod genom att tillverkarna av varmvalsat och kallvalsat stål tillhandahöll råvaror mot för låg ersättning, vare sig de var statsägda företag som agerade som offentliga organ eller privata företag som uppmanades och fick direktiv av den kinesiska regeringen i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

(55)

För att beräkna denna förmån jämförde kommissionen de priser som de berörda exporterande tillverkarna betalar för varmvalsat och kallvalsat stål med det berörda referensvärdet. I överprövningsmyndighetens rapport bekräftas att det är tillåtet att använda externa referensvärden när marknaden i det land som tillhandahåller varorna snedvrids genom statens roll.

(56)

På grundval av den tillgängliga informationen i den ursprungliga undersökningen konstaterade kommissionen att priserna på varmvalsat och kallvalsat stål som säljs av statsägda företag i Kina är snedvridna. Detta var följden av de statsägda företagens stora dominans på marknaden för varmvalsat och kallvalsat stål i Kina och av att de privata leverantörernas priser på varmvalsat och kallvalsat stål var anpassade efter de statsägda företagens priser.

(57)

Kommissionen konstaterade därför att det inte fanns några tillförlitliga marknadspriser i Kina för varmvalsat och kallvalsat stål och konstruerade referensvärdet på grundval av världsmarknadspriser på varmvalsat och kallvalsat stål som regelbundet offentliggörs i olika specialiserade ståltidskrifter som Steel Business Briefing, MEPS och CRU.

(58)

En jämförelse mellan de priser som tillverkarna av varmvalsat och kallvalsat stål tog ut och det utländska referensvärdet visade att priserna i Kina var betydligt lägre än riktpriserna och alltså gav de kinesiska exporterande tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material en förmån i den mening som avses i artikel 3.2 i grundförordningen.

(59)

Subventionsprogrammet ansågs dessutom vara selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 c i grundförordningen, eftersom det varmvalsade och kallvalsade stålet endast används i produktionsprocessen hos ett begränsat antal industrier och företag i Kina.

(60)

Den subventionsnivå som fastställdes i den ursprungliga undersökningen för de exporterande tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material som ingick i urvalet varierade från 23,02 till 27,63 %, medan subventionsnivån för icke-samarbetsvilliga tillverkare uppgick till 32,44 %.

(61)

I sin begäran och motsvarande bilagor lämnade sökanden bevisning för att kinesiska tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material fortsatte att främjas genom tillhandahållande av varmvalsat och kallvalsat stål mot för låg ersättning för tillverkningen av stålprodukter belagda med organiskt material, vilket omfattar både köp från statsägda och icke-statsägda företag.

(62)

Tillhandahållandet av varmvalsat och kallvalsat stål mot för låg ersättning gynnade tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material som inte är vertikalt integrerade. Detta gynnade tillverkare som antingen i) endast har en produktionslinje för kallvalsat stål och måste köpa varmvalsat stål som substrat för kallvalsning, eller ii) endast har beläggningslinjer och måste köpa kallvalsat stål som insatsvara. Många tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material i Kina är i dag fortfarande omvalsare och inte vertikalt integrerade, och de behöver följaktligen insatsvaror i form av platt stål för att tillverka stålprodukter belagda med organiskt material (24).

(63)

Som ett första steg lämnade sökanden bevisning för att leverantörer av varmvalsat och kallvalsat stål fortfarande utgör offentliga organ enligt den prövning som har fastställts av WTO:s överprövningsorgan (se skäl 48). Sökanden uppgav att Kinas regering kontrollerar och styr statsägda företag på flera olika sätt.

(64)

För det första utövar den kinesiska regeringen via den institutionella ramen en sträng kontroll över statsägda företag genom olika organ.

(65)

Statsrådets kommission för övervakning och förvaltning av statligt ägda tillgångar (nedan kallad Sasac) är den yttersta ägaren av alla statsägda företag i Kina. Alla direktörer och chefer för Sasac utses av kommunistpartiet i Kina. Sasac har en ledande roll i förvaltningen av statsägda företag, även disciplinär övervakning, och säkerställer att de statsägda företagen följer de mål som stakas ut av den kinesiska regeringen. Sasac är även involverad i investeringsbeslut samt lager- och andelstransaktioner. Sasac kan därför anses vara den statliga tillsynsmyndigheten för statsägda företag.

(66)

Den nationella utvecklings- och reformkommissionen är en annan tillsynsmyndighet som kontrollerar statsägda företag. Den nationella utvecklings- och reformkommissionen har ansvaret för att utforma de makroekonomiska och industriella utvecklingsstrategierna och se till att de lokala aktörerna genomför den kinesiska regeringens politiska åtgärder på korrekt sätt. Den nationella utvecklings- och reformkommissionen antar riktlinjer och direktiv och godkänner stora investeringsprojekt. Alla investeringar som görs av ståltillverkare i Kina måste godkännas av den nationella utvecklings- och reformkommissionen.

(67)

För det andra utövar den kinesiska regeringen en sträng kontroll över stålindustrin enligt lag. Stålsektorn klassificeras i kategorin ”grundläggande nyckelindustrier”, inom vilken staten måste ”upprätthålla en relativt stark kontrollbefogenhet” (25). Den ingår även bland de ”främjade” industrierna, och omfattas tack vare denna status av flera fördelar, bland annat i form av lån, markanvändningsrättigheter och skatteförmåner. Kontrollen förstärks dessutom ytterligare genom att utländskt majoritetsägande, som skulle kunna minska den kinesiska regeringens kontroll, är förbjudet inom stålsektorn.

(68)

För det tredje kontrollerar den kinesiska regeringen statsägda företag genom att utse och övervaka den högsta ledningen. Organisationsavdelningen, som är ett organ underställt kommunistpartiets sekretariat, utser och övervakar personer med höga befattningar inom partiet, den kinesiska regeringen, militärorganisationen och statsägda företag. Den befogenheten delas med Sasac, som bland annat utser personer till befattningar som vice vd (26).

(69)

Statsägda företag agerar som offentliga organ genom att fullfölja statliga mål och utföra statliga funktioner inom stålsektorn. De följer den kinesiska regeringens politik, genomför sammanslagningar och förvärv, inriktar sin produktion på vissa produkter, försöker uppnå nationella mål och främjar särskilda industrier i senare led.

(70)

Det bör framhållas att samtliga ovanstående bevis för att Kinas regering faktiskt leder, styr och kontrollerar de statsägda företagen grundas på analysen av samma huvudsakliga dokument, lagar och andra författningar som i den ursprungliga undersökningen, vilka fortfarande är i kraft under översynsperioden (27). Den enda större ändringen sedan den ursprungliga undersökningen är att den tolfte femårsplanen för stålsektorn har ersatts av den trettonde femårsplanen. Detta faktum ändrade dock inte den kinesiska regeringens dominerande roll inom stålsektorn.

(71)

Som ett andra steg lämnade sökanden bevisning för statsägda företags betydande närvaro och fortsatta dominans inom stålsektorn i allmänhet och inom sektorerna för stålprodukter belagda med organiskt material och varmvalsat stål i synnerhet. I punkterna 65–68 i begäran anges de största statsägda företagen inom de berörda sektorerna och en sammanfattning av färska resultat från undersökningar som utförts av Australiens (28) och Förenta staternas (29) myndigheter.

(72)

Som ett tredje steg lämnade sökanden bevisning för att privatägda tillverkare av varmvalsat och kallvalsat stål i Kina fortsätter att uppmanas och få direktiv av den kinesiska regeringen att tillhandahålla varor i enlighet med artiklarna 3.1 a iii och 3.1 a iv i grundförordningen och att deras priser liknar de statligt ägda stålföretagens. Kommissionens slutsatser i den ursprungliga undersökningen förblir därför giltiga under översynsperioden.

(73)

För att styrka sin begäran uppgav sökanden att tillverkare som inte är statsägda företag fortfarande förmåddes att följa nationella och lokala femårsplaner och att de är föremål för betydlig inblandning från den kinesiska regeringens sida på marknaden och även när det gäller deras bolagsstrukturer. För att bevisa den fortsatt starka samverkan mellan offentliga myndigheter, kommunistpartiet och tillverkare som inte är statsägda företag åberopade sökanden resultat från Förenta staternas färska antisubventionsundersökning (30) och två undersökningar som utförts av Europeiska handelskammaren i Kina (31).

(74)

Den ovannämnda bevisningen visar att statsägda företag inom sektorerna för varmvalsat och kallvalsat stål fortsätter att agera som offentliga organ och att tillverkare som inte är statsägda företag fortsätter att få uppmaningar och direktiv. Eftersom den kinesiska regeringen inte samarbetade framfördes inga argument som kunde bestrida den bevisning som sökanden lagt fram i detta avseende. Kommissionen drog därför slutsatsen att tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material fortsatte att dra nytta av försörjning av råvaror från tillverkare av kallvalsat och varmvalsat stål mot för låg ersättning, vilket fastställdes under den ursprungliga undersökningen.

(75)

I rapporten om Kina med avseende på stålsektorn i allmänhet (32) och resultaten från undersökningen om varmvalsade platta produkter med avseende på sektorn för varmvalsat stål i synnerhet (33), bekräftas dessutom de kritiska frågorna i samband med inrättandet av detta subventionsprogram och dess fortsättning, till exempel att statsägda företag agerar som offentliga organ, att de är dominerande inom den berörda sektorn, att tillverkare som inte är statsägda företag får uppmaningar och direktiv samt prissnedvridningar.

(76)

I punkterna 76–78 och i bilaga 20 till begäran lämnade sökanden en beräkning av förmånen enligt denna subventionsåtgärd under översynsperioden, med användning av samma metod som i den ursprungliga undersökningen samt ett internationellt referensvärde som bestod av i stort sett samma länder som i den ursprungliga undersökningen. Prisskillnaden mellan de genomsnittliga inhemska priserna i Kina och referenspriset överskred 25 % för både kallvalsat och varmvalsat stål.

(77)

Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade hade kommissionen ingen företagsspecifik information som den kunde använda som grund för att beräkna storleken på subventionerna under översynsperioden. För slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång anser kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar. Uppgifterna i begärandena visar dock att subventionsbeloppen fortfarande ligger på liknande nivåer som i den ursprungliga undersökningen.

(78)

Den berörda subventionsåtgärden är fortfarande selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 c i grundförordningen, med tanke på det begränsade antalet industrier i Kina som använder kallvalsat och varmvalsat stål i sin produktion.

(79)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det finns tillräcklig bevisning som visar att tillhandahållandet av kallvalsat och varmvalsat stål mot för låg ersättning som en utjämningsbar subvention fortsatte under översynsperioden.

(80)

I den ursprungliga undersökningen (34) fastställde kommissionen att den kinesiska regeringens tillhandahållande av markanvändningsrättigheter bör anses utgöra en subventionsåtgärd i den mening som avses i artikel 3.1 a iii och 3.2 i grundförordningen. Eftersom det inte finns någon fungerande marknad för mark i Kina tillhandahåller den kinesiska regeringen markanvändningsrättigheter mot för låg ersättning, och ger därmed de mottagande företagen en förmån. Användningen av ett externt referensvärde visade att det belopp som tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material betalade för markanvändningsrättigheter ligger långt under den normala marknadsnivån.

(81)

Kommissionen fastställde även att subventionen är selektiv enligt artikel 4.2 a och 4.2 c i grundförordningen, eftersom tillgången till industrimark enligt lag är begränsad till de företag som följer statens industripolitik. Dessutom omfattas endast vissa transaktioner av ett anbudsförfarande, priserna fastställs ofta av myndigheterna och de offentliga förfarandena på detta område är otydliga och icke-transparenta.

(82)

Med referensvärdet för markpriser i Taiwan som grund fastställdes subventionsnivån för denna åtgärd i den ursprungliga undersökningen för de exporterande tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material som ingick i urvalet till mellan 0,34 och 1,12 %, medan subventionsnivån för icke-samarbetsvilliga företag fastställdes till 1,36 %.

(83)

I begäran och motsvarande bilagor (35) lämnade sökanden bevisning för att kinesiska tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material fortsatt gynnades av markanvändningsrättigheter mot för låg ersättning.

(84)

Sökanden uppgav att den lag som reglerar denna fråga inte hade ändrats sedan den ursprungliga undersökningen. Privat ägande av mark är förbjudet i Kina. Enligt markförvaltningslagen, särskilt artikel 2, ägs fortfarande all mark av den kinesiska staten, eftersom mark tillhör den kinesiska befolkningen kollektivt. I egendomslagen (artiklarna 45–48) anges att all mark i Kina antingen är ”kollektivt ägd” eller ”statsägd”. Ingen mark kan säljas, men markanvändningsrättigheter kan tilldelas genom offentlig anbudsinfordran, kvotering eller auktionering.

(85)

Varken den kinesiska regeringen eller de exporterande tillverkarna lämnade bevisning som visar att industrin för stålprodukter belagda med organiskt material upphörde att gynnas av tillhandahållande av markanvändningsrättigheter mot för låg ersättning.

(86)

På grundval av tillgänglig information, inbegripet slutsatserna i rapporten om Kina (36) i detta avseende samt slutsatserna i de senaste undersökningarna om däck och elcyklar (37), drog kommissionen slutsatserna att de räntor som betalas för markanvändning fortsatte att vara subventionerade, eftersom det system som införts av den kinesiska regeringen inte följer marknadsprinciperna.

(87)

Med tanke på att Kina inte har en marknad för mark måste ett externt referensvärde enligt artikel 6 d ii i grundförordningen användas för att fastställa ett lämpligt marknadspris och beräkna storleken på de subventioner som beviljats under översynsperioden. De ovannämnda taiwanesiska markpriserna, som normalt används som referensvärde i dessa beräkningar, uppdaterades och justerades uppåt enligt resultaten från de senaste utjämningsundersökningarna.

(88)

Eftersom de kinesiska myndigheterna och de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade hade kommissionen ingen företagsspecifik information som kunde läggas till grund för att beräkna subventionsbeloppet under översynsperioden. För slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång anser kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar. Eftersom referensvärdespriserna i Taiwan var högre än de referensvärdespriser som användes i den ursprungliga undersökningen är det dock sannolikt att subventioneringen åtminstone fortsatte vid samma nivåer.

(89)

Subventionen är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a och 4.2 c i grundförordningen. Markanvändningsrättigheter beviljas endast till en begränsad grupp av företag. Stålsektorn, som ingår i kategorin främjade företag enligt statsrådets beslut nr 40, är dessutom en av de sektorer som har tillgång till markanvändningsrättigheter. Tillhandahållandet av markanvändningsrättigheter i Kina är dessutom fortfarande icke-transparent.

(90)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det finns tillräcklig bevisning som visar att tillhandahållandet av markanvändningsrättigheter mot för låg ersättning som en utjämningsbar subvention fortsatte under översynsperioden.

(91)

I den ursprungliga undersökningen (38) konstaterade kommissionen att den nationella utvecklings- och reformkommissionen fastställer de elpriser som tillämpas i de olika provinserna. Det konstaterades att de lokala prisbyråerna endast fungerar som ett verkställande organ för det beslut som fattas centralt av den nationella utvecklings- och reformkommissionen. Detta bekräftades även av att den nationella utvecklings- och reformkommissionen utfärdar meddelanden om de faktiska priser som har fastställts för varje provins. Därefter införlivas dessa meddelanden formellt i lokala meddelanden som antas av de lokala prisbyråerna och genomförs på lokal nivå.

(92)

I den ursprungliga undersökningen fastställdes det också att differentierade eltaxor som ska tillämpas på vissa sektorer och/eller på provinsnivå eller lokal nivå fastställs beroende på vissa faktorer, däribland industripolitiska mål som fastställs av de centrala och lokala myndigheterna i deras femårsplaner och i sektorsplanerna.

(93)

Kommissionen fastställde dessutom att en av de samarbetsvilliga exportörerna i urvalet hade en lägre eltaxa än vad som generellt togs ut av stora industriella användare. Det konstaterades att i det område där denna exportör var etablerad hade en delkategori av vissa industriella användare, däribland dem som tillverkade den produkt som översynen gäller, rätt till denna lägre taxa. Företaget tog således emot ett ekonomiskt bidrag i den mening som avses i artikel 3.1 a iii i grundförordningen eftersom staten tillhandahöll el genom den lokala offentliga elleverantören. Detta utgjorde ett statligt bidrag i form av tillhandahållande av andra varor än allmän infrastruktur i den mening som avses i grundförordningen.

(94)

Subventionen ansågs vara selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a och 4.3 i grundförordningen. Den lägre eltaxan fastställdes i det relevanta meddelandet från nationella utvecklings- och reformkommissionen och införlivades i det meddelande som utfärdades av den lokala prisbyrån. Den utfärdas således av en central myndighet och förvaltas på lokal nivå. Den lägre taxan är begränsad till vissa företag i vissa angivna sektorer. Subventionen var också begränsad till en viss region eftersom den endast tillämpas i ett begränsat angivet geografiskt område där den exporterande tillverkaren var etablerad.

(95)

I begäran uppgav sökanden att den lag som reglerar denna fråga inte hade ändrats sedan den ursprungliga undersökningen. Sökanden lämnade även bevisning för att tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material har gynnats av detta system under översynsperioden (39).

(96)

Varken den kinesiska regeringen eller de kinesiska exporterande tillverkarna lämnade bevisning som visar att industrin för stålprodukter belagda med organiskt material upphörde att gynnas av tillhandahållande av el mot för låg ersättning.

(97)

På grundval av tillgänglig information, inbegripet slutsatserna från rapporten om Kina (40) och resultaten från den färska däckundersökningen (41), drog kommissionen slutsatsen att de elpriser som betalas är förmånliga beroende på företag, industrisektor eller geografiskt läge.

(98)

Eftersom den kinesiska regeringen och de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade hade kommissionen ingen företagsspecifik information som den kunde använda som grund för att beräkna subventionsbeloppet under översynsperioden. För slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång anser kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar. Subventionsnivån förfaller dock inte ha minskat jämfört med den ursprungliga undersökningen.

(99)

Såsom förklaras i skäl 90 var systemet selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 a och 4.3 i grundförordningen.

(100)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det finns tillräcklig bevisning som visar att tillhandahållandet av el mot för låg ersättning som en utjämningsbar subvention fortsatte under översynsperioden.

(101)

I den ursprungliga undersökningen (43) fastställde kommissionen att statsägda banker är offentliga organ eftersom de utför statliga funktioner och i och med detta utövar offentliga befogenheter. Det fastställdes dessutom att de fem största statsägda affärsbankerna under den ursprungliga undersökningsperioden representerade över hälften av den kinesiska banksektorn.

(102)

När det gäller de banker som gav lån till de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material var dessa huvudsakligen statsägda. De tillgängliga uppgifterna visade att åtminstone14 av 17 rapporterade banker var statsägda, däribland de större affärsbankerna i Kina, såsom Bank of China, China Construction Bank och Industrial and Commercial Bank of China. Det konstaterades även att dessa statsägda affärsbanker hade dominerande ställning på marknaden och att de i egenskap av offentliga organ erbjöd lån till lägre räntor än marknadsräntorna. Kommissionen drog följaktligen slutsatsen att den kinesiska regeringen hade en politik för att ge förmånliga lån till sektorn för stålprodukter belagda med organiskt material.

(103)

På grundval av bland annat artiklarna 34 och 38 i lagen om affärsbanker och artiklarna 24 och 25 i föreskrift nr 35 – Utvecklingspolitik för järn- och stålindustrin fastställde kommissionen även att privatägda affärsbanker i Kina uppmanas eller får direktiv av den kinesiska regeringen att ge förmånliga lån till tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

(104)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det beviljas ett finansiellt bidrag till tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material i form av en direkt överföring av offentliga medel i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen, och att privatägda affärsbanker uppmanas eller får direktiv av staten att ge ekonomiska bidrag till samma tillverkare i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

(105)

En förmån i enlighet med artiklarna 3.2 och 6 b i grundförordningen konstaterades föreligga i det avseendet att statliga lån gavs till mer förmånliga villkor än mottagaren skulle kunna få på marknaden. Eftersom det fastställdes att icke-statliga lån i Kina inte ger något lämpligt marknadsreferensvärde (eftersom privatägda banker får uppmaningar och direktiv av den kinesiska regeringen) konstruerades ett sådant referensvärde på grundval av Kinas folkbanks standardutlåningsränta. Denna ränta justerades för att avspegla normal marknadsrisk genom att lägga till en lämplig premie som kan förväntas på obligationer som utfärdats av företag som betygsatts som låntagare utan tillfredsställande kreditbetyg (”Non-investment grade”, betyget BB).

(106)

I den ursprungliga undersökningen (44) ansågs detta subventionsprogram vara selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom stålsektorn tillhör den främjade kategorin enligt beslut nr 40 och tillhandahållandet av lån begränsades till endast de stålföretag som fullt ut följer den nationella utvecklingspolitiken för järn- och stålindustrin (föreskrift nr 35).

(107)

Programmet ansågs dessutom vara selektivt enligt artikel 4.2 b i grundförordningen, eftersom vissa statliga planer och handlingar uppmuntrar till och ger instruktioner om det finansiella stödet till stålindustrin även i angivna geografiska områden i Kina.

(108)

Den subventionsnivå som fastställdes i den ursprungliga undersökningen för de exporterande tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material som ingick i urvalet varierade från 0,25 till 0,89 %, medan subventionsnivån för icke-samarbetsvilliga tillverkare uppgick till 0,97 %.

(109)

I begäran och motsvarande bilagor (45) lämnade sökanden bevisning för att kinesiska tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material fortsatt gynnades av förmånliga lån och lägre räntor än marknadsräntorna från inhemska banker i Kina.

(110)

Sökanden lämnade bevisning för att statsägda banker fortfarande utgör offentliga organ enligt den prövning som har fastställts av WTO:s överprövningsorgan (se skäl 52), av följande skäl:

(111)

Sökanden lämnade bevisning för statsägda bankers betydande närvaro och fortsatta marknadsdominans inom den kinesiska banksektorn. I punkt 93 i begäran anges de största statsägda bankerna och politiska bankerna, som är ett instrument som staten använder för att ingripa i ekonomin.

(112)

Med hänsyn till skäl 110 led ii uppgav sökanden även att privatägda banker fortsatte att uppmanas och få direktiv av den kinesiska regeringen att tillhandahålla subventionerade lån i enlighet med artikel 3.1 a iv i grundförordningen. Kommissionens slutsatser i den ursprungliga undersökningen är således fortfarande giltiga i detta avseende. I undersökningen om varmvalsade platta produkter fastställde kommissionen dessutom att meddelandet om en rad yttranden om en lösning på överkapacitetsproblemet, som är tillämpligt på stålsektorn, är riktat till alla politiska banker, stora banker, banker som är aktiebolag, postsparbanker, banker med utländska investeringar, kapitalförvaltningsföretag och andra finansinstitut som står under förvaltning av den kinesiska banktillsynskommissionen (50).

(113)

Eftersom den kinesiska regeringen inte samarbetade framfördes inga argument som kunde bestrida den bevisning som sökanden lagt fram med avseende på den rådande situationen i det kinesiska banksystemet.

(114)

De kritiska frågorna för att fastställa detta subventionsprogram och dess fortsättning, nämligen att statsägda banker agerar som offentliga organ, att de är dominerande inom banksektorn samt att privatägda banker får uppmaningar och direktiv, bekräftades dessutom av rapporten om Kina (51) och resultaten av de senaste däck- och elcykelundersökningarna (52).

(115)

I bilaga 32 till begäran i inlagan av den 21 december angav sökanden de kinesiska tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material som hade gynnats av programmet på grundval av deras årsredovisningar.

(116)

Eftersom de kinesiska myndigheterna och de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade hade kommissionen ingen företagsspecifik information som kunde läggas till grund för att beräkna subventionsbeloppet under översynsperioden. För slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång anser kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar. Det finns dock inga uppgifter som visar att subventionsnivån har minskat jämfört med den ursprungliga undersökningen.

(117)

Subventionsprogrammet i fråga är fortfarande selektivt i den mening som avses i artiklarna 4.2 a och 4.2 b i grundförordningen, eftersom den rättsliga situation som beskrivs i skäl 106 inte har förändrats och mot bakgrund av den trettonde femårsplanen för stålsektorn, där det bekräftas att stålindustrin är en främjad industri.

(118)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det finns tillräcklig bevisning som visar att förmånliga lån som en utjämningsbar subvention fortsatte under översynsperioden.

(119)

I den ursprungliga undersökningen (53) drog kommissionen slutsatsen att flera ståltillverkare, däribland tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material, deltog i utbyte av skulder mot aktier till sammanlagt 62,5 miljarder yuan renminbi i skulder. I begäran i den ursprungliga undersökningen hävdades att statligt ägda ståltillverkares skulder till statligt ägda banker avskrevs i utbyte mot aktier genom ingripande från fyra kinesiska tillgångsförvaltningsföretag och att detta inte skedde på grundval av marknadsmässiga överväganden. I begäran angavs vidare att tillgångsförvaltningsföretagen hade bildats särskilt för att hantera enorma nödlidande lån i nyckelindustrier, däribland stålsektorn, och omstrukturera statligt ägda företags skulder, bland annat genom utbyte av skulder mot aktier.

(120)

Eftersom den kinesiska regeringen inte lämnade några upplysningar om detta program baserades slutsatserna om programmet i den ursprungliga undersökningen på de upplysningar som lämnades i begäran.

(121)

Utbyte av skuld mot aktier ansågs utgöra ett ekonomiskt bidrag i form av kapitaltillskott och/eller lån i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen eller i form av uteblivna intäkter till följd av att skulder efterskänks eller inte betalas tillbaka i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Detta ekonomiska bidrag lämnades av regeringen genom offentliga organ som deltog i dessa transaktioner, dvs. de fyra tillgångsförvaltningsföretagen och olika statligt ägda banker. I brist på samarbete från den kinesiska regeringens sida under den ursprungliga undersökningen drog kommissionen slutsatsen att den tillgängliga bevisningen på ett godtagbart sätt visade att tillgångsförvaltningsföretag är offentliga organ eftersom de har inrättats av den kinesiska regeringen specifikt för att undanröja enorma nödlidande lån i nyckelindustrier, däribland stålsektorn, och omstrukturera statligt ägda företags skulder. Det ansågs därför att deras beteende motsvarade utövande av myndighetsbefogenheter.

(122)

Dessutom lämnades bevisning för att den enorma skuldavskrivningen inte omfattades av normala kommersiella överväganden eftersom den kinesiska regeringen inte gjorde en bedömning som en vanlig privat investerare skulle göra av den förväntade rimliga avkastning som detta utbyte av skulder mot aktier skulle ge med tiden. I stället hävdades det i begäran att den kinesiska regeringen utbytte enorma skulder mot aktier för att minska ståltillverkarnas skuldsättning i syfte att stärka deras konkurrenskraft, utan att göra några av de kommersiella överväganden som en privat investerare skulle göra. Efter en noggrann analys av uppgifterna i begäran och i brist på andra uppgifter konstaterade kommissionen att åtgärderna därför medförde en förmån enligt artikel 6 a i grundförordningen.

(123)

Denna subvention ansågs vara selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 i grundförordningen eftersom den endast är begränsad till utvalda enheter och beviljandet av denna finansiering är skönsmässig och saknar objektiva kriterier.

(124)

I punkterna 115–125 och bilagorna 25, 33 och 58 till begäran om översyn lämnade sökanden bevisning för att detta program fortvarande var i kraft men att syftet hade förändrats, eftersom det nu huvudsakligen användes för att minska svårt skuldsatta företags skulder.

(125)

Sökanden lämnade två dokument som den kinesiska regeringen hade utfärdat 2016 för att reglera denna fråga, nämligen ”yttranden om aktiv och stabil minskning av företags skuldsättning” och ”vägledande yttrande om marknadsbaserad omvandling av banker” (54).

(126)

Enligt dessa dokument måste svårt skuldtyngda företag hitta en inhemsk affärsbank som samtycker till att delta i programmet. Banker med utländskt kapital är inte berättigade att delta i programmet. De deltagande bankerna inrättar en separat swappfond, som består av företagets skuld. Därefter konverteras skulden till aktier, och andra investerare inbjuds att delta och förvärva skulden. Statsägda banker, bland annat China Construction Bank, tillhör dem som är mest aktiva i programmet.

(127)

Sådana transaktioner är inte baserade på marknadsvillkor. Dessa stora skulder förvärvas utan rabatt, och det skulle vara oförnuftigt av en marknadsbaserad investerare att göra något sådant. Enligt China Iron and Steel Association (nedan kallad Cisa) bestod den största delen av den senaste tidens utbyten av skulder mot aktier av ”Minggu Shizhai”, dvs. aktier till namnet, vilka i realiteten är skulder (55). Detta innebär att swappfonder faktiskt kan ha förvärvat befintliga lån som företagen är skyldiga bankerna och ersatt dem med nya lån med längre löptider.

(128)

Bankerna föreföll inte agera förnuftigt genom att ta hänsyn till det berörda företagets ekonomiska situation och genomföra en riskbedömning, vilket en privat investerare skulle göra under normala marknadsförhållanden. China Construction Bank tillstod att inhemska affärsbankers egna kommersiella intressen är underordnade den nationella ekonomiska strategin vid genomförandet av utbyten av skulder mot aktier (56).

(129)

Begäran innehöll bevisning för att åtminstone två tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material ingick avtal om utbyte av skulder mot aktier med China Construction Bank i slutet av 2016 till belopp som överskred 20 miljarder yuan renminbi för båda, och att åtminstone fyra ytterligare tillverkare främjades av systemet, även om de exakta värdena på avtalen i deras fall inte var kända. Enligt rapporten från ThinkDesk befann sig åtminstone tre av de företag som främjades av dessa utbyten av skulder mot aktier i en prekär ekonomisk situation vid den tidpunkt då utbytena ägde rum.

(130)

I avsaknad av samarbete drog kommissionen på grundval av tillgänglig bevisning slutsatsen att de utbyten av skulder mot aktier som tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material främjades av inte var baserade på marknadsvillkor.

(131)

Kommissionen konstaterade följaktligen att utbyte av skuld mot aktier utgör ett ekonomiskt bidrag i form av kapitaltillskott och/eller lån i enlighet med artikel 3.1 a i i grundförordningen eller i form av uteblivna statliga intäkter till följd av att skulder efterskänks eller inte betalas tillbaka i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen. Programmet medförde en förmån för de mottagande företagen.

(132)

Eftersom de kinesiska myndigheterna och de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade hade kommissionen ingen företagsspecifik information som kunde läggas till grund för att beräkna subventionsbeloppet under översynsperioden. För slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång anser kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar.

(133)

Subventionen var selektiv i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen, eftersom det inte finns några objektiva kriterier för tillhandahållandet av subventionerna och det är oklart enligt vilka villkor tillverkare av stålprodukter belagda med organiska produkter får eller inte får delta i programmet. Utbytena är också selektiva i enlighet med artikel 4.2 c i grundförordningen, eftersom de offentliga myndigheterna har stora skönsmässiga befogenheter att bevilja subventionen och att endast vissa sektorer har gynnats av subventionen, exempelvis företag med överkapacitet.

(134)

Kommissionen konstaterade följaktligen att det finns tillräcklig bevisning för att utbyte av skulder mot aktier som en utjämningsbar subvention fortsatte under översynsperioden i form av ekonomiskt stöd för att minska skulderna hos svårt skuldsatta företag.

(135)

I den ursprungliga undersökningen (57) konstaterade kommissionen att flera ståltillverkare, inbegripet tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material, tog emot bidrag enligt fyra system: China World Top Brand-programmet, programmet för kända varumärken, statens projektfond för nyckelteknik och program för att ersätta rättsliga antidumpningsavgifter. Dessutom konstaterades att flera bidrag beviljades till tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material inom de regionala programmen (bland annat i provinserna Liaoning, Jiangsu och Hebei).

(136)

Eftersom den kinesiska regeringen inte lämnade några upplysningar om detta program grundades slutsatserna om dessa program i den ursprungliga undersökningen på information i begäran, de amerikanska myndigheternas resultat i andra antisubventionsundersökningar (58) och kommissionens egna resultat i undersökningen om bestruket finpapper (59).

(137)

I den ursprungliga undersökningen konstaterade kommissionen att det förelåg ett antal ad hoc-bidrag som beviljats till vissa tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material som angavs i begäran, på grundval av en analys av granskade räkenskaper för företagen i fråga. Dessa subventioner var antingen bidrag eller befrielse eller nedsättning av skatter för att finansiera särskilda projekt eller tillgångar. Enligt begäran beviljades bidragen inom ramen för den allmänna strategiska politiken att uppgradera stålindustrin.

(138)

Dessa bidrag och andra ad hoc-subventioner konstaterades utgöra en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen, i form av en direkt överföring av medel avseende bidrag och liknande överföringar av resurser. De utgjorde dessutom en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a ii i grundförordningen, i form av uteblivna offentliga intäkter för olika undantag från eller nedsättningar av skatt och/eller avgifter på central nivå, på provinsnivå eller på kommunal nivå som normalt sett skulle tas ut.

(139)

De ansågs också vara specifika antingen enligt artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom endast vissa företag får tillgång till bidragen, eller enligt artikel 4.2 b, med tanke på den uppenbara frånvaron av objektiva kriterier och villkor för den beviljande myndighetens tillämpning av programmet.

(140)

En del av subventionerna konstaterades också vara selektiva enligt artikel 4.3 i grundförordningen, eftersom tillgången begränsades till vissa företag i vissa geografiska regioner i en viss provins, eller enligt artikel 4.4 a, eftersom förmånen var knuten till exportresultat (exempelvis i fallet med ”Famous Brands”-produkterna).

(141)

I punkterna 191–198 och bilaga 32 till begäran lämnade sökanden bevisning för att många kinesiska ståltillverkare, däribland åtminstone nio stora tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material, fortsätter att dra nytta av bidragsprogrammen, även om de program som huvudsakligen tillämpas skiljer sig från programmen i den ursprungliga undersökningen.

(142)

Bevisningen i begäran inriktas främst på energibesparings- och energihushållningssystem samt system för teknisk uppgradering eller omställning, och grundas på resultaten från undersökningen om varmvalsade platta produkter (60).

(143)

I punkterna 207–217 samt bilagorna 32 och 35 i begäran om översyn lämnade sökanden även bevisning för förekomsten av ett antal ad hoc-bidrag som hade beviljats till vissa tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material under översynsperioden (eller ad hoc-bidrag som beviljades före översynsperioden, men där den förmån som subventionen gav inte kunde fördelas till översynsperioden på grund av bidragens natur). Bevisningen i detta hänseende grundas på de respektive tillverkarnas årsredovisningar.

(144)

I sin inlaga av den 21 december 2018 lämnade sökanden en mer detaljerad förteckning över ad hoc-subventioner per tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material, inklusive hänvisningar till de exakta raderna i de granskade årsredovisningarna för företagen i fråga.

(145)

De berörda subventionerna bestod huvudsakligen av bidrag som rörde tillgångar eller intäkter.

(146)

Subventioner som rör tillgångar krediteras ett konto för förutbetalda intäkter. De återförs till den löpande resultaträkningen som extraordinära intäkter under tillgångens förväntade nyttjandeperiod genom motsvarande årliga avbetalningar, eller dras av från det bokförda värdet för en tillgång och återförs till resultaträkningen i form av sänkta avskrivningsavgifter.

(147)

Subventioner som rör intäkter och utnyttjas för att kompensera framtida utgifter eller förluster bokförs som förutbetalda intäkter och tas med i den löpande resultaträkningen, medan subventioner som utnyttjas för att kompensera de utgifter eller förluster som uppstått tas med direkt i den löpande resultaträkningen för den relevanta redovisningsperioden.

(148)

Subventioner som ges för att kompensera för tidigare utgifter eller förluster bokförs i resultaträkningen för den period då subventionen tas emot. Den positiva balansen mellan kompensationsbetalningarna och det kompensationsbelopp som överförs till kontot för förutbetalda intäkter bör anses utgöra en kapitalreserv.

(149)

De flesta bidragen gavs för att finansiera vissa projekt eller tillgångar, belöna energihushållning eller miljöskydd och för modernisering av stålverk.

(150)

I punkterna 166–175 samt bilagorna 25, 34, 35 och 44 i begäran om översyn lämnade sökanden bevisning för att den kinesiska regeringen och andra lokala myndigheter i syfte att hantera överkapacitet inom stålsektorn har tillhandahållit subventioner för att kompensera företagen för minskad produktionskapacitet eller som incitament för minskad produktionskapacitet. Begäran bygger på flera färska dokument som de kinesiska myndigheterna har utfärdat om denna fråga samt på internationella undersökningar (61). Dessa subventioner var inte föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen.

(151)

Sökanden nämnde flera specifika dokument som utfärdats 2016 och utgör grunden för statens ingripande för att minska stålsektorns kapacitet.

(152)

Sökanden hänvisade till ”rapporten om minskning av överkapaciteten i Kinas stålindustri” (63) för att visa att den kinesiska regeringen utlovade åtgärder för att hantera problemet med den enorma överkapaciteten i Kinas stålproduktion. För att kompensera för minskningar av produktionskapaciteten eller uppmuntra sådana minskningar tillhandahåller den kinesiska regeringen och andra lokala myndigheter subventioner som ersättning till de berörda företagen. Subventionerna hade olika former (bidrag och skattenedsättningar), men de flesta gavs i form av bidrag. Enligt en internationell undersökning uppgick de bidrag som beviljades till stålindustrin för detta syfte under 2016 till 38,4 miljarder yuan renminbi (omkring 5,2 miljarder euro).

(153)

Baserat på en analys av specifika företags årsräkenskaper lämnade sökanden även bevisning för att åtminstone sex tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material mellan 2014 och 2016 fick ekonomiskt stöd som ersättning eller uppmuntran för att minska överkapaciteten, vars förmåner fortfarande kan vara märkbara under översynsperioden och därefter.

(154)

Den bevisning som lagts fram av sökanden motsvarar slutsatsen i rapporten om Kina (64), där det hänvisas till den trettonde femårsplanen för stål som tydligt anger att särskilda subventionsmedel och andra incitament bör användas för att uppmuntra regioner med stor produktion att aktivt minska kapaciteten. Planen innehåller åtgärder för att effektivt hantera följderna av en kapacitetsminskning och begränsa dess effekter på sektorn, särskilt omplacering av friställd personal, användning av subventioner för program som inriktas på strukturanpassning av industrin och företagen samt tillhandahållande av subventioner på lokal nivå. Detta bekräftades dessutom i undersökningen om varmvalsade platta produkter (65).

(155)

Samtliga bidrag och andra ad hoc-subventioner som analyseras ovan ansågs utgöra en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen, i form av en direkt överföring av medel avseende bidrag och liknande överföringar av resurser.

(156)

Eftersom den kinesiska regeringen inte samarbetade framfördes inga argument som skulle kunna bestrida den bevisning som sökanden lämnat om att tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material fortsatt gynnades av bidrag, vare sig de gavs för att minska överkapaciteten, enligt specifika program eller beviljades för ett särskilt ändamål.

(157)

Eftersom de kinesiska myndigheterna och de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade hade kommissionen ingen företagsspecifik information som kunde läggas till grund för att beräkna subventionsbeloppet under översynsperioden. För slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång anser kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar. Enligt årsredovisningarna för tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material var beloppen dock inte försumbara.

(158)

Dessa subventioner ansågs vara selektiva i såväl rättsligt som faktiskt avseende i enlighet med villkoren i artikel 4.2 i grundförordningen. Eftersom den kinesiska regeringen inte samarbetade anses subventionerna ha beviljats till ett begränsat antal ståltillverkare i den främjade stålsektorn, och/eller på grund av det sätt på vilket de beviljande myndigheterna har utövat skönsmässiga befogenheter vid beviljandet.

(159)

Kommissionen drar därför slutsatsen att det finns tillräcklig bevisning som visar att de exporterande tillverkarna fortsatt mottog bidrag i form av utjämningsbara subventioner under översynsperioden.

(160)

I punkterna 199–206 och bilaga 35 till begäran om översyn lämnade sökanden bevisning för att vissa exportsubventionsprogram förekom. I det följande inriktar kommissionen sin analys på exportkreditförsäkringen från Sinosure. Detta system var inte föremål för utjämning i den ursprungliga undersökningen.

(161)

De rättsliga grunderna för Sinosures exportkreditförsäkringsprogram är följande:

(162)

På grundval av tillgängliga uppgifter och mot bakgrund av att de kinesiska myndigheterna och Sinosure inte samarbetade drog kommissionen slutsatsen att Sinosure är ett offentligt organ i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen. Slutsatsen att Sinosure har ålagts att utföra myndighetsuppgifter grundas på tillgängliga uppgifter om statligt ägande, formella tecken på statlig kontroll samt bevisning för att den kinesiska regeringen fortsatt utövar meningsfull kontroll över Sinosures beteende.

(163)

Såsom bekräftats i flera undersökningar (undersökningsresultaten i detta avseende bekräftades senast i däck- och elcykelundersökningarna) (66) utövar staten fullständigt ägande och ekonomisk kontroll över företaget.

(164)

Sinosure är ett försäkringsbolag som är helägt av staten och har etablerats och stöds av staten för att stödja Kinas samarbete om ekonomi och handelsutveckling med utlandet. Regeringen har befogenhet att utnämna och avsätta företagets högre chefer och tillsynspersonal.

(165)

Företagets registrerade kapital kommer från riskkapitalfonden för exportkreditförsäkring i linje med statsbudgeten. Såsom fastställs i undersökningen om bestruket finpapper (67) sköt staten dessutom till 20 miljarder yuan renminbi 2011.

(166)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att de kinesiska myndigheterna har skapat ett normativt regelverk som måste följas av de chefer och tillsynsstyrelsemedlemmar som utsetts av de kinesiska myndigheterna och är ansvariga inför dem. Detta innebär att de kinesiska myndigheterna använde sig av det normativa regelverket för att utöva en meningsfull kontroll över Sinosure.

(167)

På grund av de ofullständiga uppgifter som Sinosure tillhandahållit kunde kommissionen inte heller fastställa något särskilt beteende från Sinosure med avseende på den försäkring som tillhandahållits de exporterande tillverkarna i urvalet, vilket skulle ha gjort det möjligt för kommissionen att fastställa huruvida Sinosure hade agerat på grundval av marknadsprinciper.

(168)

I detta avseende kunde kommissionen inte heller bedöma huruvida de premier som Sinosure tog ut var tillräckliga för att täcka kostnaderna för ersättningarna och Sinosures indirekta kostnader. Det bör dock noteras att kommissionen i den nyligen genomförda däckundersökningen (68), där Sinosure samarbetade till viss del, konstaterade att de premier som betalades av de företag som ingick i urvalet var mycket lägre än den lägsta avgift som krävdes för att täcka företagets driftskostnader. I den ovannämnda undersökningen och även i den följande elcykelundersökningen beräknades förmånen för detta subventionssystem på grundval av ett externt referensvärde, dvs. de premiesatser som tillämpas av Export-Import Bank i Förenta staterna till icke-finansiella institut för export till OECD-länder.

(169)

Kommissionen drog därför slutsatsen att Sinosure tillämpade den rättsliga ram som anges ovan inom ramen för ett utövande av myndighetsuppgifter, vilket innebär att företaget agerat som offentligt organ i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen jämförd med artikel 3.1 a i i grundförordningen. Vidare kunde Sinosure inte visa att det agerade under normala marknadsvillkor och att det inte gav förmåner till de exporterande tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material, i synnerhet att försäkringen tillhandahölls till räntor som var lägre än den lägsta avgift som krävdes för Sinosure för att täcka dess driftskostnader.

(170)

I begäran och inlagan av den 21 december 2018 uppgav sökanden dessutom att några av tillverkarna av stålprodukter belagda med organiskt material gynnades av Sinosures exportkreditförsäkring.

(171)

Eftersom den kinesiska regeringen inte samarbetade framfördes inga argument som kunde bestrida den bevisning som sökanden lagt fram med avseende på de tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material som gynnades av exportsubventioner enligt detta system.

(172)

På grund av den bristande samarbetsviljan hade kommissionen ingen företagsspecifik information som kunde läggas till grund för att beräkna subventionsbeloppet under översynsperioden. För slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång anser kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar.

(173)

Sinosures exportkreditförsäkring är selektiv enligt artikel 4.4 a i grundförordningen eftersom den är knuten till exportresultat.

(174)

Kommissionen drog därför slutsatsen att denna subvention är utjämningsbar.

(175)

I den ursprungliga undersökningen fastställde kommissionen att tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material erhöll utjämningsbara subventioner som förmånsbehandling enligt program och politik för inkomstskatt och andra direkta skatter.

(176)

Detta gällde två specifika program: Skatteavdrag för FoU-utgifter och skattelättnader för regioner i de centrala och västra regionerna. Eftersom den kinesiska regeringen och de exporterande tillverkarna samarbetade i tillräcklig grad kunde kommissionen grunda sina slutsatser om rättslig grund, villkor för subventionen, subventionens art samt selektivitet på kontrollerade uppgifter i svar på frågeformuläret, och kunde beräkna individuella subventionsnivåer för företagen i urvalet.

(177)

På grund av det bristande samarbetet från den kinesiska regeringens sida grundade kommissionen sina slutsatser om de övriga åtta programmen och politiska åtgärderna på bevisningen i begäran och resultaten av de amerikanska myndigheternas antisubventionsundersökningar ”Circular welded carbon quality steel line pipes” (69), ”Certain steel wheels” (70), ”Wire decking” (71), ”Certain tow behind lawn groomers” (72) och sin egen undersökning om bestruket finpapper. Det bör påpekas att två av dessa åtta program konstaterades vara icke utjämningsbara.

(178)

Programmen för inkomstskatt och andra direkta skatter ansågs vara subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och artikel 3.2 i grundförordningen i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att de mottagande företagen beviljas en förmån.

(179)

Subventionssystemen ansågs även vara selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den lagstiftning som den beviljande myndigheten omfattas av begränsar tillgången till detta system till vissa företag och industrier som klassificeras som främjade, exempelvis sådana som tillverkar stålprodukter belagda med organiskt material. På grund av det bristande samarbetet från den kinesiska regeringens sida kunde kommissionen inte heller dra en slutsats om huruvida det fanns objektiva kriterier för rätten att omfattas av vissa system, vilket innebär att de även var selektiva enligt artikel 4.2 b i grundförordningen.

(180)

I punkterna 126–136 samt bilagorna 34 och 35 till begäran lämnade sökanden bevisning för att många kinesiska ståltillverkare, däribland åtminstone tre tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material, fortsatt gynnas av minst två av de subventionsprogram avseende direkta skatter som utjämnades i den ursprungliga undersökningen, nämligen ”Skattemässig särbehandling av företag som främjas som högteknologiska och spjutspetsteknologiska företag” och ”Skatteavdrag för FoU-utgifter”.

(181)

Sökanden påpekade att båda systemen ansågs vara utjämningsbara i undersökningen om varmvalsade platta produkter och översynen vid giltighetstidens utgång avseende bestruket finpapper (73). Resultaten av dessa två undersökningar bekräftade att systemen fortfarande används och fortfarande har samma rättsliga grund, vilket innebär att slutsatserna om villkoren för subventionen, den praktiska tillämpningen av systemen, de förmåner som programmen medför samt deras selektivitet inte ändras.

(182)

De senaste antisubventionsundersökningarna (däckundersökningen och elcykelundersökningen), vars undersökningsperioder överlappar denna undersökning med sex eller nio månader, bekräftade även att systemen fortfarande används och att deras art inte har förändrats (74).

(183)

I punkterna 176–186 och bilaga 35 till begäran om översyn lämnade sökanden bevisning för att vissa tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material gynnades av ytterligare tre program för förmånlig skattebehandling som inte utjämnades i den ursprungliga undersökningen, nämligen ”Förmånlig företagsbeskattning för resursprodukter från synergistiskt utnyttjande” (åtminstone en tillverkare använder detta system), ”Befrielse från skatt på markanvändning” (minst två tillverkare använder detta system) samt ”Skattenedsättning för järnmalm” (minst en tillverkare använder detta system). Bevisningen i detta avseende grundas på resultaten från undersökningen om varmvalsade platta produkter och granskade räkenskaper för företagen i fråga.

(184)

På grund av det bristande samarbetet från den kinesiska regeringens sida framfördes inga argument som kunde bestrida den bevisning som sökanden lagt fram med avseende på de fortsatta förmåner som tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material fick genom program och politik för inkomstskatt och andra direkta skatter.

(185)

De berörda systemen anses utgöra subventioner i den mening som avses i artiklarna 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att de mottagande företagen beviljas en förmån.

(186)

Eftersom de kinesiska myndigheterna och de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade hade kommissionen ingen företagsspecifik information som kunde läggas till grund för att beräkna subventionsbeloppet under översynsperioden. För slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång anser kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar.

(187)

Systemen är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den lagstiftning som den beviljande myndigheten omfattas av begränsar tillgången till detta system till vissa företag och industrier.

(188)

Kommissionen drar därför slutsatsen att det finns tillräcklig bevisning som visar att några av skatteprogrammen fortsatte som utjämningsbara subventioner under översynsperioden.

(189)

I den ursprungliga undersökningen fastställde kommissionen att tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material erhöll utjämningsbara subventioner som förmånsbehandling enligt två program för indirekt beskattning och importtullar:

(190)

Dessutom utjämnades ytterligare ett regionalt system och flera andra ad hoc-skatteförmåner knutna till indirekta skatter.

(191)

På grund av bristande samarbete från den kinesiska regeringens sida och det faktum att företagen i urvalet inte gynnades av dessa system i den ursprungliga undersökningen, grundade kommissionen sina slutsatser om rättslig grund, villkor för subventionen, subventionens art samt selektivitet på bevisningen i begäran och resultaten av de amerikanska myndigheternas undersökningar gällande belagd tunnplåt (75) samt sin egen undersökning om belagt finpapper (76).

(192)

Programmen för indirekt beskattning och importtullar ansågs vara subventioner i den mening som avses i artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att de mottagande företagen beviljas en förmån.

(193)

Subventionssystemen ansågs även vara selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den lagstiftning som den beviljande myndigheten omfattas av begränsar tillgången till detta system till vissa företag och industrier. På grund av det bristande samarbetet från den kinesiska regeringens sida kunde kommissionen inte heller dra någon slutsats om huruvida det fanns objektiva kriterier för rätten att omfattas av vissa system, vilket innebär att de även var selektiva enligt artikel 4.2 b i grundförordningen.

(194)

Det andra systemet som nämns i skäl 189 ansågs dessutom vara selektivt enligt artikel 4.4 b i grundförordningen eftersom det var knutet till villkoret att inhemska produkter skulle ha företräde framför importerade produkter. Det regionala systemet och ad hoc-förmånerna ansågs å sin sida vara selektiva enligt artikel 4.3 i grundförordningen eftersom stödberättigandet begränsades till vissa utsedda områden och kommuner inom behörighetsområdet för den myndighet som beviljar subventionen.

(195)

I punkterna 137–141 till begäran om översyn uppger sökanden att resultaten av undersökningen om varmvalsade platta produkter bekräftar att förmånerna fortsätter och att det system som anges först i skäl 189 därför fortfarande är utjämningsbart. Det bekräftades även att systemets rättsliga grund inte hade ändrats, vilket innebär att slutsatserna om villkoren för subventionen, den praktiska tillämpningen av systemen, de förmåner som programmen medför samt deras selektivitet inte ändras (77).

(196)

Undersökningen om varmvalsade platta produkter bekräftade även att åtminstone en tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material gynnades av detta system under undersökningsperioden för undersökningen om varmvalsade platta produkter (2015) (78). Eftersom programmet i fråga är knutet till inköp av fasta tillgångar bör förmånen (såsom i undersökningen om varmvalsade platta produkter) skrivas av över utrustningens livslängd. Kommissionen drog följaktligen slutsatsen att företaget i fråga fortfarande gynnas av denna subvention under den aktuella översynsperioden.

(197)

I punkterna 187–190 i begäran uppger sökanden även att undersökningen om varmvalsade platta produkter visade att samma tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material beviljades återbetalning i efterhand av all moms och inkomstskatt som betalats mellan 2006 och 2009 på grund av att företaget omlokaliserade sin produktion. I undersökningen om varmvalsade platta produkter behandlades den berörda subventionen som ett ekonomiskt bidrag knutet till ett storskaligt investeringsprojekt, och förmånen skrevs följaktligen av över den genomsnittliga livslängden för företagets fasta tillgångar. Det kan således konstateras att företaget i fråga fortfarande gynnades av denna subvention under översynsperioden.

(198)

På grund av det bristande samarbetet från den kinesiska regeringens sida framfördes inga argument som kunde bestrida den bevisning som sökanden lagt fram med avseende på de fortsatta förmåner som tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material fick genom program och politik för indirekt beskattning och importtullar.

(199)

De berörda systemen anses utgöra subventioner i den mening som avses i artiklarna 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att de mottagande företagen beviljas en förmån.

(200)

Eftersom de kinesiska myndigheterna och de kinesiska exporterande tillverkarna inte samarbetade hade kommissionen ingen företagsspecifik information som kunde läggas till grund för att beräkna subventionsbeloppet under översynsperioden. För slutsatsen om fortsatt subventionering i den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång anser kommissionen det emellertid inte nödvändigt att göra sådana beräkningar.

(201)

Systemen är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom tillgången till systemen endast begränsas till vissa företag och industrier.

(202)

Kommissionen drar därför slutsatsen att det finns tillräcklig bevisning som visar att några av programmen för indirekt beskattning och importtullar som utjämningsbara subventioner fortsatte under översynsperioden.

(203)

Kommissionen drog därför slutsatsen att tillverkare av stålprodukter belagda med organiskt material i Kina fortsatt erhöll utjämningsbara subventioner under översynsperioden.

(204)

Sedan det konstaterats att subventionering förekommit under översynsperioden, undersökte kommissionen sannolikheten för att subventionerad import från det berörda landet skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphävas. Följande ytterligare faktorer analyserades: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, tillgång till andra marknader och unionsindustrins attraktionskraft.

(205)

Med tanke på den bristande samarbetsviljan fastställdes produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, särskilt de uppgifter som lämnats av sökanden.

(206)

Produktionskapaciteten i Kina var betydligt större än de rådande produktionsvolymerna. Enligt (Cisa) uppgick produktionskapaciteten för färgbelagt stål till 40 miljoner ton 2013 (79). Produktionsvolymerna låg på 7,5 miljoner ton, medan kapacitetsutnyttjandet endast uppgick till omkring 20 %. Om åtgärderna skulle upphävas har de kinesiska tillverkarna tillräcklig outnyttjad kapacitet på uppskattningsvis 32,5 miljoner ton för att översvämma unionsmarknaden, där förbrukningen uppgår till 4,5 miljoner ton, med subventionerade stålprodukter belagda med organiskt material.

(207)

På basis av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att de kinesiska exporterande tillverkarna hade betydande outnyttjad kapacitet som de kunde använda för tillverkning av stålprodukter belagda med organiskt material för export till unionen om åtgärderna skulle upphävas.

(208)

Handelspolitiska skyddsåtgärder mot kinesisk export av stålprodukter belagda med organiskt material har införts i Indien, Malaysia, Pakistan, Turkiet och Vietnam. Kommissionen drog därför slutsatsen att om de nuvarande åtgärderna skulle upphöra att gälla, är det sannolikt att de kinesiska exporterande tillverkarna skulle omdirigera sin export till unionen.

(209)

Under översynsperioden låg unionsindustrins försäljningspriser 194–338 euro per ton stålprodukter belagda med organiskt material (eller 28–59 %) högre än det kinesiska exportpriset på cif-nivå till de fem största exportmarknaderna. Det var också 211–226 euro per ton stålprodukter belagda med organiskt material (eller 31–33 %) högre än det genomsnittliga kinesiska exportpriset på cif-nivå till alla tredjeländer (inklusive unionen). Kinas export till de fem viktigaste importmarknaderna uppgick till 48 % av unionens förbrukning under översynsperioden.

(210)

Om åtgärderna skulle upphävas är det följaktligen sannolikt att de kinesiska exporterande tillverkarna omdirigerar betydande exportvolymer av stålprodukter belagda med organiskt material från tredjeländer till unionsmarknaden.

(211)

På grundval av tillgängliga uppgifter drar kommissionen slutsatsen att det finns tillgänglig bevisning för att subventioneringen av industrin för stålprodukter belagda med organiskt material i Kina fortsatte under översynsperioden och sannolikt kommer att fortsätta i framtiden.

(212)

Till följd av subventioneringen av industrin för stålprodukter belagda med organiskt material kan de kinesiska tillverkarna upprätthålla sin produktionskapacitet på en nivå som klart överstiger den inhemska efterfrågan, trots att marknaderna i Kina och i hela världen krymper.

(213)

Därför fann kommissionen att ett upphävande av utjämningsåtgärderna sannolikt skulle leda till att betydande importvolymer av den berörda subventionerade produkten skulle omdirigeras till unionsmarknaden. Den kinesiska regeringen fortsätter att erbjuda flera subventionsprogram till industrin för stålprodukter belagda med organiskt material, och kommissionen fastställde att industrin gynnades av ett antal av dessa program under översynsperioden.

(214)

Under översynsperioden tillverkades stålprodukter belagda med organiskt material av fler än 20 kända tillverkare i unionen, varav några var närstående till varandra. Flera av dessa tillverkare hör till ståltillverkningsgrupper.

(215)

Unionens sammanlagda produktion uppskattades till 4 752 003 ton under översynsperioden på grundval av de svar på frågeformuläret som lämnats in av de unionstillverkare som ingår i urvalet samt uppgifter från sökanden. De unionstillverkare som står för unionens totala tillverkning utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(216)

Undersökningen visade att en del av unionsindustrin använder sin produktion inom samma företagsgrupp, dvs. att den ofta helt enkelt överförs (utan faktura) och/eller levereras till internpris inom samma företag eller grupp av företag för vidare förädling i senare led. För att ge en så fullständig bild som möjligt av unionsindustrins situation inhämtades och analyserades uppgifter beträffande all verksamhet som rör stålprodukter belagda med organiskt material.

(217)

Precis som i den ursprungliga undersökningen (skälen 462–463) ansågs ekonomiska indikatorer såsom tillverkning, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, investeringar, lager, sysselsättning, produktivitet, löner och kapitalanskaffningsförmåga bero på hela verksamheten, oavsett om tillverkningen är för företagsinternt bruk eller säljs på den fria marknaden. Försäljningsvolymen och försäljningspriserna på unionsmarknaden, marknadsandel, tillväxt, exportvolym och priser inriktas dock på situationen på den fria marknaden (dvs. exklusive företagsintern verksamhet). Skadeindikatorerna korrigerades således för den kända företagsinterna användningen och försäljningen inom unionsindustrin, och företagsintern användning och försäljning analyserades separat.

(218)

Unionens förbrukning fastställdes på grundval av i) importstatistik på Taric-nivå med hjälp av uppgifter som samlats in på grundval av artikel 14.6 i grundförordningen, och ii) unionsindustrins försäljningsvolymer (inklusive företagsinterna transaktioner) i unionen enligt uppgifter från sökanden. Dessa försäljningsvolymer dubbelkontrollerades och uppdaterades vid behov för de unionstillverkare som ingick i urvalet till följd av kontrollbesök på plats hos tillverkarna.

(219)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

(220)

Under skadeundersökningsperioden ökade förbrukningen i unionen med 18 %.

(221)

Kommissionen fastställde importvolymen och priserna på grundval av importstatistik på Taric-nivå med hjälp av uppgifter som samlats in i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen.

(222)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades importen från Kina till unionen på följande sätt:

Tabell 2

(223)

Under skadeundersökningsperioden var importvolymen från Kina liten. Den kinesiska marknadsandelen varierade något under skadeundersökningsperioden och uppgick till 0,1 % under översynsperioden.

(224)

Importen har legat på en låg nivå sedan införandet av de provisoriska antidumpningsåtgärderna (tidigare kallade preliminära antidumpningsåtgärder) i september 2012. Den låga nivån antas bero på de gällande åtgärderna.

(225)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades priset på importen från Kina till unionen på följande sätt:

Tabell 3

(226)

Under skadeundersökningsperioden ökade priserna på den kinesiska importen med 87 %. Det kan rimligen antas att denna tendens åtminstone delvis beror på stigande råvarupriser.

(227)

De samarbetsvilliga unionstillverkarnas genomsnittliga priser till icke-närstående kunder på unionsmarknaden jämfördes med genomsnittspriserna på importen från Kina. Eftersom de kinesiska exporterande tillverkarna inte var samarbetsvilliga kunde inga tillförlitliga jämförelser mellan produkttyper göras, och därför användes importstatistiken för hela den produkt som översynen gäller för att fastställa det genomsnittliga kinesiska importpriset. På grund av den bristande samarbetsviljan från de icke-närstående importörernas sida i denna översyn vid giltighetstidens utgång användes uppskattningarna i begäran om nivån för justeringen för kostnader efter import.

(228)

Enligt denna metod visade jämförelsen att importen av den produkt som översynen gäller underskred unionsindustrins priser med 27,8 % under översynsperioden (dvs. mycket likt det prisunderskridande som konstaterades under den ursprungliga undersökningen).

(229)

Analysen av kinesiska exportpriser till tredje marknader visade dessutom att Kina sålde på några av sina största exportmarknader till priser som liknade eller ibland till och med var lägre än de till unionen, vilket förstärkte slutsatsen att den nuvarande nivån för kinesiska priser skulle underskrida unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden.

(230)

Tabell 4 visar utvecklingen för importen från tredjeländer till unionen under skadeundersökningsperioden i fråga om volym och marknadsandel liksom genomsnittspris.

Tabell 4

(231)

Under skadeundersökningsperioden ökade importvolymen från tredjeländer och nådde en marknadsandel på 14,8 %. Den största delen av importen kom från Indien och Korea, följt av Turkiet och Taiwan.

(232)

Generellt var genomsnittspriserna på importen från tredjeländer högre än genomsnittspriserna på den kinesiska importen till unionen. Beroende på år var det genomsnittliga priset på importen från tredjeländer antingen högre eller lägre än unionstillverkarnas genomsnittliga försäljningspriser i unionen.

(233)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen innefattade granskningen av den subventionerade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska faktorer och förhållanden som hade betydelse för unionsindustrins situation under skadeundersökningsperioden.

(234)

De makroekonomiska indikatorerna (produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet, tillväxt, utjämningsmarginaler och återhämtning från verkningarna av tidigare subventionering) bedömdes för unionsindustrin som helhet. Bedömningen grundades på uppgifter från sökanden, som dubbelkontrollerades mot de kontrollerade svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet.

(235)

Analysen av de mikroekonomiska indikatorerna (lager, försäljningspriser, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet, kapitalanskaffningsförmåga och löner) gjordes på företagsnivå för unionstillverkarna i urvalet. Bedömningen grundades på deras uppgifter som kontrollerats vid ett kontrollbesök på plats.

(236)

Med tanke på att ett av de tre företag som ingick i urvalet inte företräddes av sökanden anges uppgifterna i tabellerna 8–13 i intervall enligt artikel 29 i grundförordningen för att skydda känsliga konfidentiella affärsuppgifter.

(237)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionsindustrins produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande enligt följande:

Tabell 5

(238)

Under skadeundersökningsperioden skedde en blygsam ökning av produktionsvolymen (+ 8 %) och kapaciteten (+ 5 %), medan kapacitetsutnyttjandet ökade med 2 % och nådde 89 %.

(239)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades unionsindustrins försäljning i unionen (inklusive företagsinterna transaktioner) på följande sätt:

Tabell 6

(240)

Unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden ökade med 14 % under skadeundersökningsperioden.

(241)

Unionsindustrins marknadsandel minskade till 84,9 % under skadeundersökningsperioden.

(242)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades sysselsättningsnivån och produktionen inom unionsindustrin på följande sätt:

Tabell 7

(243)

Under skadeundersökningsperioden ökade såväl sysselsättningen som produktiviteten hos unionstillverkarnas personalstyrka, mätt som tillverkning (ton) per anställd per år. Dessa ökningar avspeglar den generella ökningen i produktion och försäljningsvolym.

(244)

Unionsindustrin lyckades dra nytta av tillväxten på unionsmarknaden, även om anläggningar som påverkades mer av det lägre kapacitetsutnyttjande som observerades under den ursprungliga undersökningen fortfarande befinner sig i en återhämtningsfas. Unionsindustrin behöll betydande marknadsandelar under hela skadeundersökningsperioden.

(245)

Subventioneringen fortsatte i en betydande grad under översynsperioden, vilket förklaras i avsnitt 3. Det bör påpekas att de kinesiska tillverkarna underskred unionsindustrins försäljningspriser i betydande utsträckning och att unionsindustrin fortfarande befinner sig i en känslig situation.

(246)

Eftersom volymerna av subventionerad import från Kina var mycket lägre än under undersökningsperioden drog kommissionen slutsatsen att verkningarna för unionsindustrin av utjämningsmarginalen var betydligt mindre uttalad än under den ursprungliga undersökningen.

(247)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades lagernivåerna för de unionstillverkare som ingick i urvalet på följande sätt:

Tabell 8

(248)

Unionstillverkarna ökade sina lager under skadeundersökningsperioden. Denna indikator anses dock inte vara så relevant för att bedöma unionstillverkarnas ekonomiska situation. Stålprodukter belagda med organiskt material tillverkas huvudsakligen på beställning. I alla händelser utgjorde lagren endast omkring 2 % av den totala försäljningen under översynsperioden.

(249)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades de vägda genomsnittliga försäljningspriserna per enhet till icke-närstående kunder i unionen och den genomsnittliga tillverkningskostnaden per enhet för unionstillverkarna i urvalet på följande sätt:

Tabell 9

(250)

Under skadeundersökningsperioden lyckades unionsindustrin öka sina försäljningspriser med 11 %. Efter prissänkningar mellan 2014 och 2015 och återigen mellan 2015 och 2016, steg priserna igen mellan 2016 och 2017. Både minskningarna och ökningen är nära förknippade med förändringarna i råvarupriserna.

(251)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som en procentandel av omsättningen för denna försäljning. Nettokassaflödet visar unionstillverkarnas förmåga att självfinansiera sin verksamhet.

(252)

Under skadeundersökningsperioden slutade unionsindustrin att gå med förlust. Förbättringen av lönsamheten hängde tydligt samman med att unionsindustrin lyckades öka sin försäljning, sin produktionsvolym och sina försäljningspriser under åren efter införandet av de ursprungliga åtgärderna. Lönsamheten låg dock kvar under det lönsamhetsmål som ansågs sunt och hållbart i den ursprungliga undersökningen (dvs. 6,7 %).

Tabell 11

(253)

Under skadeundersökningsperioden avspeglar utvecklingen av kassaflödet i stort sett utvecklingen av unionsindustrins övergripande lönsamhet.

(254)

Under skadeundersökningsperioden gjorde den mycket kapitalintensiva unionsindustrin regelbundna investeringar för att optimera och uppgradera befintliga tillverkningsmaskiner. Dessutom gjordes betydande investeringar för att uppfylla rättsliga miljöskyddskrav och öka säkerheten. Beroende på företag gjordes investeringar för kostnadsminskningar och energioptimering, och/eller även för modernisering av anläggningar som hade påverkats negativt av det lägre kapacitetsutnyttjande som observerades under skadeundersökningsperioden.

(255)

Räntabiliteten är vinsten som procentandel av investeringarnas bokförda nettovärde. Räntabiliteten följde under skadeundersökningsperioden lönsamhetsutvecklingen tätt.

(256)

Kapitalanskaffningsförmågan har förbättrats sedan införandet av åtgärder.

(257)

De genomsnittliga lönenivåerna ökade något under skadeundersökningsperioden, men mindre än tillverkningskostnaden per enhet.

(258)

Skadeanalysen visar att unionsindustrins situation förbättrades betydligt under skadeundersökningsperioden. Tack vare införandet av de slutgiltiga utjämningsåtgärderna i mars 2013 kunde unionsindustrin långsamt men säkert återhämta sig från de skadevållande verkningarna av subventioneringen. Det faktum att unionsindustrin gagnades avsevärt av åtgärderna framgår bland annat av ökningarna i unionens tillverkning och försäljningsvolymer, positivt kassaflöde och positiv räntabilitet, försäljningspriser som i allmänhet är högre än tillverkningskostnaden per enhet, minimala ökningar av arbetskraftskostnaderna och väsentligt förbättrad lönsamhet.

(259)

Även om unionsindustrin till stor del har återhämtat sig från den skada den tidigare vållats och förefaller vara på rätt väg för att ytterligare förbättra förhållandena på lång sikt, befinner den sig fortfarande i en känslig situation på grund av den begränsade lönsamheten, som fortfarande ligger under lönsamhetsmålet.

(260)

Såsom visas i avsnitt 4.6 har unionsindustrin till stor del återhämtat sig från den tidigare skada som den vållats av den kinesiska subventionerade importen. I detta avsnitt undersöker kommissionen dock huruvida unionsindustrins prekära situation kommer att försämras ytterligare och att den åter skulle vållas väsentlig skada om åtgärderna upphör att gälla.

(261)

Importvolymen från Kina förväntas öka dramatiskt om åtgärderna skulle upphävas. Kommissionen påminner om att importen uppgick till mer än 702 000 ton under den ursprungliga undersökningsperioden, medan importvolymen under översynsperioden var 6 338 ton.

(262)

Kinas överkapacitet inom ståltillverkningen har tydligt fastställts (80). Sökanden lämnade uppgifter från Plantfacts, som visade att Kinas kapacitet för stålprodukter belagda med organiskt material uppgår till 7 miljoner ton (dvs. mer än fyra gånger Kinas synbara förbrukning av stålprodukter belagda med organiskt material). Detta förefaller vara en försiktig uppskattning. Sökanden lämnade också detaljerade uppgifter från 2013, enligt vilka China Iron and Steel Association offentligt uppgav att Kinas tillverkning av färgbelagt stål var nästan 40 miljoner ton det året.

(263)

Även om de kinesiska importvolymerna till unionen sjönk efter införandet av de ursprungliga åtgärderna producerar kinesiska tillverkare betydliga volymer av den produkt som översynen gäller och exporterar mer än 80 % av produktionen. Enligt uppgifter som har offentliggjorts av World Steel Association producerade Kina mer än 8 miljoner ton stålprodukter belagda med organiskt material under åren 2013–2014. Ett av de företag som stödde klagomålet lämnade siffror ur nyhetsbrevet ”China Metallurgical Newsletter” från China Metallurgical Information and Standardization Research Institute & the Metallurgical Council of the China Council for the Promotion of International Trade, som tyder på att Kina tillverkade omkring 8 miljoner ton stålprodukter belagda med organiskt material under åren 2015–2017. Enligt samma inlaga från den sökanden uppskattas att Kinas synbara förbrukning under perioden 2015–2017 låg på 1–1,8 miljoner ton per år.

(264)

Exportmarknaderna är dock mycket viktiga för den kinesiska industrin, och det blir allt svårare för Kina att få tillträde till dem. Mellan 2016 och 2018 införde länder som Indien, Malaysia, Vietnam, Pakistan och Turkiet handelspolitiska skyddsåtgärder som påverkar stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina. När det gäller Förenta staterna är stål (inklusive stålprodukter belagda med organiskt material) från många ursprungsländer, även Kina, sedan januari 2018 föremål för en tull på 25 % (81).

(265)

Efter den asiatiska och den nord-/centralamerikanska marknaden är unionen den största marknaden för stålprodukter belagda med organiskt material.

(266)

Den kinesiska databasen visar att Kina den senaste tiden har exporterat stora volymer till låga priser till länder utanför unionen. Under 2017 var de kinesiska fob-priserna till unionen 10,5 % högre än exempelvis till Korea, som är Kinas största exportmarknad för denna produkt. Under översynsperioden var de volymer som exporterades till länder utanför unionen större än unionsindustrins sammanlagda tillverkning och den synbara förbrukningen i unionen. Eftersom unionsindustrin är attraktiv när det gäller prissättning och öppenhet (inga tullar tas ut för den här produkten) och den synbara förbrukningen har ökat, anser kommissionen att om åtgärderna skulle upphöra att gälla kommer de kinesiska exportörerna sannolikt att omdirigera avsevärda volymer av stålprodukter belagda med organiskt material till den mer lukrativa unionsmarknaden. Det faktum att unionen nyligen antog skyddsåtgärder för vissa stålprodukter, inklusive stålprodukter belagda med organiskt material, ändrar inte denna slutsats. Importvolymerna enligt tullkvoterna fastställs till nivåer som kan göra det möjligt för Kina att exportera avsevärda volymer av stålprodukter belagda med organiskt material.

(267)

Såsom beskrivs i avsnitt 4.3.2 underskred den kinesiska importen på unionsmarknaden väsentligt unionstillverkarnas priser under översynsperioden, särskilt om effekten av utjämningstullarna räknas bort.

(268)

Marknaden för stålprodukter belagda med organiskt material är mycket konkurrenskraftig prismässigt sett, eftersom priset är den viktigaste konkurrensfaktorn. Den potentiella pressen på unionsindustrins priser förvärras ytterligare av att den kinesiska försäljningen enligt begäran vanligtvis gäller förhållandevis stora mängder. Om billig och subventionerad import säljs i betydande mängder på unionsmarknaden kommer unionstillverkarna att förlora stora försäljningsvolymer. Kapitalanskaffnings- och investeringsförmågan kan hindras om unionstillverkarnas lönsamhet försämras ytterligare eller blir negativ.

(269)

Kommissionen drog därför slutsatsen att skadan för unionsindustrin sannolikt skulle återkomma om åtgärderna mot importen från Kina upphävs.

(270)

I enlighet med artikel 31 i grundförordningen undersöktes det om det skulle strida mot unionens intresse som helhet att bibehålla de gällande subventionsåtgärderna. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, dvs. å ena sidan unionsindustrins intresse och å andra sidan importörernas och användarnas intresse.

(271)

Det erinras om att i den ursprungliga undersökningen ansågs införandet av åtgärder inte strida mot unionens intresse. Genom att den nu aktuella undersökningen är en översyn, där man analyserar en situation i vilken subventionsåtgärder redan tillämpas, är det möjligt att bedöma om de gällande subventionsåtgärderna har några oberättigade negativa verkningar för de berörda parterna.

(272)

Mot denna bakgrund undersöktes det om man, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt skadevållande subventionering och återkommande skada, kan sluta sig till att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(273)

Undersökningen visade också att om åtgärderna skulle upphöra att gälla skulle det sannolikt ha en betydande negativ påverkan på unionsindustrin. Unionsindustrins situation skulle snabbt försämras i form av lägre försäljningsvolymer och lägre försäljningspriser, vilket i sin tur skulle leda till kraftigt försämrad lönsamhet. Fortsatta åtgärder skulle ge unionsindustrin möjlighet att ytterligare utnyttja sin potential på en unionsmarknad där det råder lika villkor.

(274)

Därför ligger det i unionsindustrins intresse att behålla de gällande utjämningsåtgärderna.

(275)

Såsom nämns i skäl 18 kontaktades nio kända importörer i denna undersökning och inbjöds att samarbeta. Ingen av importörerna gav till sig känna eller samarbetade på något sätt i undersökningen.

(276)

Kommissionen erinrar om att den i den ursprungliga undersökningen konstaterade att med tanke på importörernas vinster och försörjningskällor skulle införandet av åtgärder inte få oproportionerliga negativa verkningar för importörerna, om några alls.

(277)

I denna undersökning finns det ingen bevisning som tyder på motsatsen, och det kan således bekräftas att de gällande åtgärderna inte hade någon betydande negativ inverkan på importörernas ekonomiska situation och att en fortsättning av åtgärderna inte skulle påverka dem i orimlig utsträckning.

(278)

Omkring sextio kända användare kontaktades i denna undersökning och bjöds in att samarbeta. Ingen av användarna gav till sig känna eller samarbetade på något sätt i undersökningen.

(279)

Det erinras om att tio användare lämnade svar på frågeformuläret i den ursprungliga undersökningen. Vid den tidpunkten konstaterade kommissionen att med tanke på användarnas vinster och försörjningskällor skulle införandet av åtgärder inte få oproportionerliga verkningar för användarna, om några alls.

(280)

I denna undersökning finns det ingen bevisning som tyder på att de gällande åtgärderna påverkade dem på något negativt sätt. Sökanden lämnade i själva verket bevisning för att de viktigaste användarna förbättrade sin lönsamhet under översynsperioden. Enligt begäran har de gällande åtgärderna ingen större effekt på användare och konsumenter, eftersom stålprodukter belagda med organiskt material utgör en försumbar del av kostnaden för förädlade produkter (exempelvis 0,42 euro av kostnaden för att tillverka en tvättmaskin, eller 0,4 % av investeringen i en tom fabriksbyggnad).

(281)

Mot denna bakgrund bekräftas att de gällande åtgärderna inte hade någon betydande negativ inverkan på användarnas ekonomiska situation och att en fortsättning av åtgärderna inte skulle påverka dem i orimlig utsträckning.

(282)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som rör unionens intresse som talar emot att bibehålla slutgiltiga utjämningsåtgärder i fråga om import av stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina.

(283)

Av ovanstående följer att i enlighet med artikel 18 i grundförordningen bör de utjämningsåtgärder som tillämpas på import av vissa stålprodukter belagda med organiskt material med ursprung i Kina bibehållas.

(284)

Ett företag får begära att individuella utjämningstullsatser ska tillämpas om det i ett senare skede ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska riktas till kommissionen (82). Begäran ska innehålla all relevant information för att visa att förändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämpligt på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig för företaget bör ett meddelande om namnändringen offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(285)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol eller till följd av en uppgörelse i godo ska enligt artikel 109 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (83) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(286)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036.