(1)

Consejo Regulador del Tequila (nedan kallat sökanden), ett mexikanskt organ som inrättats i enlighet med mexikansk lagstiftning, har ansökt om registrering av ”Tequila” som geografisk beteckning i bilaga III till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 i enlighet med förfarandet i artikel 17.1 i den förordningen. ”Tequila” är en spritdryck som traditionellt framställs i Mexiko genom destillering av saft som utvinns ur Agave tequilana F.A.C. Weber (tequilaagave).

(2)

I enlighet med artikel 17.5 i förordning (EG) nr 110/2008 kontrollerade kommissionen den ansökan om registrering av namnet ”Tequila” som lämnats in av sökanden.

(3)

Kommissionen konstaterade att ansökan är förenlig med förordning (EG) nr 110/2008 och offentliggjorde huvudkraven i kravspecifikationen för ”Tequila” i Europeiska unionens officiella tidning (2) i enlighet med artikel 17.6 i den förordningen, för tillämpning av invändningsförfarandet.

(4)

Spanska Unión Española del Licor och belgiska Vinum et Spiritus ingav i enlighet med artikel 17.7 i förordning (EG) nr 110/2008 och artikel 13.1 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 716/2013 (3) invändningar mot registreringen av namnet ”Tequila” som geografisk beteckning inom den föreskrivna tidsfristen. Kommissionen ansåg att dessa två invändningar var giltiga i enlighet med artikel 14 i genomförandeförordning (EU) nr 716/2013. En invändning från Unión de Licoristas Cataluña och ytterligare uppgifter från Unión Española del Licor och Vinum et Spiritus inkom också, men ansågs vara ogiltiga enligt artikel 14.1 i genomförandeförordning (EU) nr 716/2013, eftersom de inte lämnades in inom den tidsfrist som avses i artikel 17.7 i förordning (EG) nr 110/2008.

(5)

Genom en skrivelse av den 4 april 2017 underrättade kommissionen sökanden om de två giltiga invändningarna och uppmanade denne att lämna in synpunkter inom två månader i enlighet med artikel 15.1 i genomförandeförordning (EU) nr 716/2013. Sökanden lämnade in sina synpunkter inom den föreskrivna tidsfristen den 3 juni 2017.

(6)

I enlighet med artikel 15.1 i genomförandeförordning (EU) nr 716/2013 underrättade kommissionen de två invändarna om sökandens synpunkter genom skrivelser av den 31 juli 2017, och invändarna uppmanades att lämna in eventuella synpunkter inom två månader i enlighet med artikel 15.2 i den genomförandeförordningen. Kommissionen mottog ett svar från Unión Española del Licor den 22 september 2017.

(7)

Invändningarna från Unión Española del Licor och Vinum et Spiritus gäller de obligatoriska krav som anges i den officiella standarden NOM-006-SCFI-2012 (alkoholhaltiga drycker – Tequila – specifikationer) som offentliggjordes i Diario Oficial de la Federación den 13 december 2012 (4) (nedan kallad standarden) och som avses i kravspecifikationen för ”Tequila” när det gäller a) märkningskrav för saluföring och hälsoinformation samt för godkända producenters referensnummer, b) begränsningar i kommersiella avtal mellan leverantörer och tappningsföretag när det gäller tillstånd att använda registrerade varumärken eller andra särskiljande tecken, vilket begränsar möjligheterna för tappningsföretag att köpa in mexikanska produkter och begränsar saluföringen av ”Tequila” efter tappning till vissa godkända varumärken, varigenom saluföring under aktörers egna varumärken utan särskilt godkännande förhindras, c) regler för tillstånd till aktörer i unionen för tappning av ”Tequila” och föreskrifter för tappningsförfaranden, d) kontrollkrav som godkända tappningsföretag i unionens territorier omfattas av och påföljder som standarden föreskriver i händelse av bristande efterlevnad, e) förbud mot handel med bulkvaror i kategorin blandad ”Tequila” (en blandning som innehåller upp till 49 % reducerande sockerarter som kommer av sockerarter med annat ursprung än Agave tequilana F.A.C. Weber (tequilaagave)) inom EU och förbud mot inköp av bulkvaror i kategorin blandad ”Tequila” via tredjeländer samt f) krav på att varor i kategorin 100 % agave ”Tequila” måste tappas vid en anläggning som drivs av godkända producenter som finns inom det avgränsade geografiska området i Mexiko. Invändarna hävdar att dessa krav kringgår och är oförenliga med den fria handeln och konkurrensen när det gäller ”Tequila” i medlemsstaterna, och särskilt strider mot artikel 6 i förordning (EG) nr 110/2008.

(8)

Sökanden uppger att invändningarna bör avslås eftersom invändarna inte använde det formulär som avses i artikel 13.1 i genomförandeförordning (EU) nr 716/2013 när invändningarna lämnades in, och att de inte har visat vilka särskilda villkor för registrering enligt förordning (EG) nr 110/2008 som inte är uppfyllda. Sökanden hävdar att huvudsyftet med systemet med kontroller av tappning, saluföring och distribution är att säkerställa spårbarheten för och följaktligen äktheten hos ”Tequila”. Sökanden uppger också att alla aktörer som vill tappa ”Tequila” i bulk får göra det under förutsättning att aktören erhåller ett tillstånd för tappning av ”Tequila” och ingår ett gemensamt ansvarsavtal för det registrerade varumärket eller andra särskiljande tecken.

(9)

Sökanden anser också att ingen av de synpunkter som ifrågasätter ansökan om standarden utgör någon grund för invändning i enlighet med förordning (EG) nr 110/2008, med tanke på att namnet ”Tequila” i enlighet med artikel 4.2 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Mexikos förenta stater av den 27 maj 1997 om ömsesidigt erkännande och skydd av beteckningar inom sektorn för spritdrycker (5) (nedan kallat avtalet) endast får användas enligt de villkor som föreskrivs i Mexikos lagar och förordningar.

(10)

När det gäller formen på de invändningar som framförts av sökanden ansåg kommissionen att invändningarna från Unión Española del Licor och Vinum et Spiritus var giltiga, eftersom de överensstämmer med kraven i artiklarna 13.1 och 14.1 i genomförandeförordning (EU) nr 716/2013, och alla uppgifter som krävs enligt ansökan om invändning mot en geografisk beteckning i bilaga III till den genomförandeförordningen hade lämnats i invändningarna.

(11)

När det gäller tillämpningen av standardens regler anser kommissionen att standarden inte har någon direkt territoriell verkan i unionen, eftersom den är en tredjelandsförordning. I och med offentliggörandet av huvudkraven i kravspecifikationen för ”Tequila” i Europeiska unionens officiella tidning nämns dock vissa av standardens regler uttryckligen, och hävdas därför vara tillämpliga på produkter som är avsedda för export. Dessa omfattar bland annat de produktionskrav, märkningsbestämmelser och regler för tappning av varor i kategorin 100 % agave ”Tequila” som anges eller avses i offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning. Ett system som ger aktörer eller myndigheter i ett tredjeland möjlighet att förhindra distribution av produkter på hela den inre marknaden på ett sätt som inte är förenligt med unionsrätten efter det att produkterna importerats, kan inte skyddas enligt förordning (EG) nr 110/2008.

(12)

När det gäller förhållandet till avtalet, som skyddar ”Tequila” i unionens territorium, bör det påpekas att det möjliga skyddet enligt förordning (EG) nr 110/2008 gäller enligt ett annat rättssystem som är oberoende från det som fastställs i avtalet. Med tanke på att sökanden ansöker om individuellt skydd av den geografiska beteckningen ”Tequila” enligt förordning (EG) nr 110/2008 utöver skyddet enligt avtalet, bör det förtydligas att skyddet enligt de två instrumenten gäller i enlighet med de respektive reglerna för varje instrument.

(13)

Kommissionen har bedömt de argument och bevis som invändarna och sökanden har lämnat in, och konstaterar att namnet ”Tequila” bör registreras som geografisk beteckning i bilaga III till förordning (EG) nr 110/2008 med beaktande av de synpunkter som nämns nedan.

(14)

När det gäller de märkningskrav som avses i skäl 7 a föreskriver artikel 6.1 i förordning (EG) nr 110/2008 att medlemsstaterna får fastställa ytterligare regler om produktion, beskrivning, presentation och märkning som är strängare än de som anges i bilaga II till den förordningen i den mån de är förenliga med unionsrätten. Artikel 6.1 i den förordningen gäller även för regler som fastställs av tredjeländers myndigheter. Enligt standarden och avsnitt 9 i huvudkraven i kravspecifikationen för ”Tequila” framgår det att Mexiko har strängare regler för märkning av alla produkter av ”Tequila”, utöver de regler som fastställs i förordning (EG) nr 110/2008. Reglerna i fråga gäller saluföring och hälsoinformation samt referensnummer, namn och adresser som identifierar godkända producenter eller tappningsföretag. Dessa krav är inte oförenliga med unionens regler om märkning, framför allt de som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (6). Kravet att aktörer identifieras genom referensnummer, namn eller adress är motiverat för öppenhetens och spårbarhetens skull, och är inte ett orimligt krav. Av dessa skäl anser kommissionen att grunderna för invändning mot märkningskraven inte är motiverade och bör avslås.

(15)

De begränsningar i kommersiella avtal mellan leverantörer och tappningsföretag som avses i skäl 7 b samt de regler för tillstånd till tappningsföretag i unionen och de förfaranden för tillstånd som avses i skäl 7 c är motiverade med avseende på behovet av att säkerställa spårbarhet och förhindra bedrägeri. Reglerna gäller uttryckligen märkning av produkter som är avsedda för export enligt avsnitt 9 andra stycket i huvudkraven i den kravspecifikation för ”Tequila” som offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, och som avser användningen av namnet ”Tequila” och det registrerade varumärket eller andra särskiljande tecken enligt det gemensamma ansvarsavtal som ingetts till det mexikanska patent- och registreringsverket. Kommissionen anser att dessa regler och avtal, i den mån de är tillämpliga på användningen av namnet ”Tequila” inom unionen, är proportionerliga och motiverade samt att grunderna för invändning inte är motiverade och bör avslås.

(16)

När det gäller de kontrollkrav som godkända tappningsföretag i unionens territorier omfattas av och de påföljder som standarden föreskriver i händelse av bristande efterlevnad som avses i skäl 7 d, föreskriver artikel 22 i förordning (EG) nr 110/2008 kontroll av att huvudkraven i kravspecifikationerna följs innan en produkt släpps ut på marknaden, vilket när det gäller försäljning till konsumenter av ”Tequila” inkluderar tappning, och kräver särskilt att kontroll av att kravspecifikationerna följs genomförs av tredjelandets myndigheter eller av ett eller flera produktcertifieringsorgan för produkter med ursprung i ett tredjeland. Kommissionen konstaterar att verifikationsförfarandena och åtgärder i händelse av bristande efterlevnad är motiverade mot bakgrund av behovet av att säkerställa spårbarhet och förhindra inblandning och bedrägeri, vilket är svårt att upptäcka för sådana produkter. I den mån standarden föreskriver kontroll av att huvudkraven i kravspecifikationen efterlevs innan ”Tequila” släpps ut på unionsmarknaden för försäljning till konsumenter överensstämmer reglerna med artikel 22.2 i förordning (EG) nr 110/2008. Av dessa skäl anser kommissionen att grunderna för invändning mot kontrollkraven inte är motiverade och bör avslås.

(17)

När det gäller det påstådda förbud mot handel med bulkvaror i kategorin blandad ”Tequila” inom unionen som avses i skäl 7 e, konstaterar kommissionen att det i offentliggörandet av huvudkraven i kravspecifikationen för ”Tequila” i Europeiska unionens officiella tidning endast framgår det särskilda förbudet mot handel med bulkvaror i kategorin 100 % agave ”Tequila” och att det inte finns någon hänvisning till förbud mot handel med bulkvaror i kategorin blandad ”Tequila” på den inre marknaden, när varorna väl har importerats till unionen.

(18)

När det gäller det påstådda förbudet mot inköp av bulkvaror i kategorin blandad ”Tequila” via tredjeländer på grund av kravet på att ingå ett gemensamt ansvarsavtal som ingetts till det mexikanska patent- och registreringsverket för leverans av bulkvaror, och mot bakgrund av behovet av att säkerställa spårbarhet och förhindra bedrägeri, anser kommissionen att det är motiverat att kräva att inköp av bulkvaror från tredjeländer endast kan göras från producenter i ursprungslandet. Av dessa skäl anser kommissionen att grunderna för invändning gällande begränsningar av bulkvaror inte är motiverade och bör avslås.

(19)

När det gäller invändningen mot att det krav på obligatorisk tappning inom det avgränsade geografiska området avseende kategorin 100 % agave ”Tequila” som avses i skäl 7 f inte är förenligt med unionsrätten, bör det påpekas att det i artikel 10 i genomförandeförordning (EU) nr 716/2013 anges att alla begränsningar avseende tappning av spritdrycker inom ett avgränsat geografiskt område måste motiveras i kravspecifikationen, eftersom de utgör en potentiell begränsning av den fria rörligheten för varor och tjänster på den inre marknaden. Unionsrätten är inte tillämplig när det gäller att avgöra huruvida ett tredjeland kan begränsa tappning inom sitt territorium, men den är tillämplig när det gäller att förhindra begränsningar av omtappning eller tappning av bulkvaror inom unionen, om sådana bulkvaror har exporterats från tredjelandet till unionen. Sådana begränsningar bör endast tillåtas om de är nödvändiga, proportionella och lämpliga för att skydda den geografiska beteckningens anseende. (7)

(20)

I avsnitt 7 i huvudkraven i kravspecifikationen uppger sökanden att syftet med tappningsbegränsningen är att bevara den större organoleptiska komplexiteten, som skulle kunna äventyras genom bulktransporter eftersom inga andra sockerarter än de som erhålls från Agave tequilana F.A.C. Weber (tequilaagave) tillsätts. Sökanden hävdar också att ett annat skäl till tappningsbegränsningen är att bevara anseendet hos kategorin 100 % agave ”Tequila” som huvudsakligen grundar sig på särskilda egenskaper och mer allmänt på produktens kvalitet, som i sin tur kommer av de lokala godkända producenternas kunskaper och som kan äventyras av risken för inblandning och bedrägeri, vilket är svårt att upptäcka. Kravet i fråga måste anses vara förenligt med unionsrätten, trots dess begränsande verkan, om det visar sig vara nödvändigt och proportionerligt och kan upprätthålla det goda anseende som det mexikanska namnet ”Tequila” otvivelaktigt åtnjuter bland sina kunder. Kravet härleds ur kravspecifikationen där det anges att tappningsbegränsningen enbart gäller den ena kategorin av ”Tequila”, och inte utgör något hinder för import av bulkvaror i kategorin blandad ”Tequila” (en blandning som innehåller upp till 49 % sockerarter med annat ursprung) till unionen. Begränsningen gäller det avgränsade geografiska området för ”Tequila”, som omfattas av fem mexikanska stater. De faktaunderlag som sökanden har lagt fram visar att denna begränsning är motiverad som en proportionerlig och lämplig åtgärd för att säkerställa produktens sammansättning och anseende hos konsumenterna. Det har dessutom inte lagts fram några alternativa åtgärder som är mindre restriktiva och som kan uppnå samma kontrollnivå. Därför är den nödvändiga motiveringen för begränsningen avseende obligatorisk tappning av varor i kategorin 100 % agave ”Tequila” förenlig med artikel 10 i genomförandeförordning (EU) nr 716/2013.

(21)

Av ovanstående skäl anser kommissionen att de grunder som anges i invändningen mot registreringen av den geografiska beteckningen ”Tequila” i bilaga III till förordning (EG) nr 110/2008 när det gäller obligatorisk tappning inom det avgränsade geografiska området för varor i kategorin 100 % agave ”Tequila” är obefogade och bör avslås.

(22)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 17.8 i förordning (EG) nr 110/2008 anser kommissionen att ansökan om registrering av ”Tequila” som geografisk beteckning uppfyller villkoren i den förordningen. Namnet ”Tequila” bör därför skyddas och registreras som geografisk beteckning i bilaga III till förordning (EG) nr 110/2008.

(23)

Förordning (EG) nr 110/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(24)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för spritdrycker.