(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att gälla i Förenade kungariket från och med den dag då utträdesavtalet träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter den anmälan, dvs. från och med den 30 mars 2019, såvida inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Utträdesavtalet innehåller enligt överenskommelse mellan förhandlarna bestämmelser som gör det möjligt att tillämpa bestämmelser i unionsrätten på och i Förenade kungariket efter den dag då fördragen upphör att gälla för och i Förenade kungariket. Om avtalet träder i kraft kommer unionens lagstiftning om typgodkännande att gälla för och i Förenade kungariket under övergångsperioden i enlighet med det avtalet, och kommer att upphöra att vara tillämpligt vid utgången av den perioden.

(3)

Ett övergripande regelverk för unionstypgodkännande har införts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (3), och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 167/2013 (4), (EU) nr 168/2013 (5) och (EU) 2016/1628 (6).

(4)

De rättsakterna ger tillverkarna möjlighet att välja vilken typgodkännandemyndighet de vill vända sig till för ett typgodkännande som tillåter dem att släppa ut fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter på unionsmarknaden i alla medlemsstaterna.

(5)

I avsaknad av särskilda bestämmelser skulle Förenade kungarikets utträde ur unionen innebära att alla EG-typgodkännanden och EU-typgodkännanden som tidigare beviljats av typgodkännandemyndigheten i Förenade kungariket (nedan kallad den brittiska typgodkännandemyndigheten), i enlighet med unionens regleringsakter, inte längre säkerställde tillträde till unionsmarknaden. Sådana typgodkännanden innehas också av tillverkare i andra medlemsstater än Förenade kungariket. Fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som typgodkänts i Förenade kungariket kan visserligen, i enlighet med unionens regleringsakter, släppas ut på unionsmarknaden så länge unionens typgodkännandelagstiftning gäller för och i Förenade kungariket, men det är nödvändigt att besluta om särskilda bestämmelser för att göra det lättare att släppa ut dessa fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter på unionsmarknaden efter den dagen.

(6)

För närvarande innehåller unionslagstiftningen om typgodkännande inte någon möjlighet att godkänna typer på nytt, om de redan har godkänts på andra ställen i unionen. Tillverkarna bör dock ha möjlighet att fortsätta tillverka fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter grundade på typgodkännanden som tidigare beviljats av den brittiska typgodkännandemyndigheten och fortsätta att släppa ut sådana fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter på unionsmarknaden. Det är därför nödvändigt att tillåta tillverkare att skaffa nya godkännanden från typgodkännandemyndigheter i andra medlemsstater än Förenade kungariket.

(7)

Denna förordning bör också säkerställa att tillverkarna även fortsättningsvis har största möjliga frihet att välja den nya unionsmyndigheten. I synnerhet bör tillverkarens val inte vara beroende av samtycke från den brittiska typgodkännandemyndigheten eller av eventuella överenskommelser mellan den brittiska typgodkännandemyndigheten och den nya unionsmyndigheten.

(8)

För att garantera den nödvändiga rättssäkerheten för alla berörda parter och för att säkerställa lika villkor för tillverkarna är det nödvändigt att på ett transparent sätt fastställa jämlika villkor med tillämpning i alla medlemsstater.

(9)

För att möjliggöra fortsatt tillverkning och utsläppande på marknaden av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter bör de krav som sådana typer ska uppfylla för att godkännas av en typgodkännandemyndighet i en annan medlemsstat än Förenade kungariket vara de som gäller för utsläppande på marknaden av nya fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter och inte de som gäller för nya typer.

(10)

Kraven för nya fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter är också tillämpliga på tillverkare som innehar typgodkännanden beviljade av andra medlemsstater än Förenade kungariket. Att ange samma krav för godkännande av typer enligt denna förordning som för utsläppande på marknaden av nya fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter syftar således till att säkerställa likabehandling mellan tillverkare som påverkas av Förenade kungarikets utträde och tillverkare med typgodkännanden från andra medlemsstater än Förenade kungariket.

(11)

Inget i denna förordning bör hindra en fordonstillverkare från att frivilligt ansöka om unionsgodkännande av en fordonstyp som tidigare har godkänts i Förenade kungariket på grundval av vissa krav som gäller för nya typer av system, komponenter eller separata tekniska enheter, i de fall då fordonstypen i övrigt är identisk med den som godkändes i Förenade kungariket.

(12)

Ansökningar om godkännande för helt nya typer av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter bör inte omfattas av denna förordning.

(13)

Det bör vara möjligt att basera de typgodkännanden som beviljas på grundval av denna förordning på provningsrapporter som redan lagts fram för att få typgodkännanden i Förenade kungariket, i de fall då de krav som ligger till grund för provningsrapporterna inte har ändrats. För att möjliggöra sådan fortsatt användning av provningsrapporter från den tekniska tjänst som anmälts av Förenade kungariket bör denna förordning göra undantag från kravet att en sådan teknisk tjänst måste vara utsedd av den myndighet som beviljar typgodkännandet och anmäld av medlemsstaten till kommissionen. För att också omfatta den tid då unionens typgodkännandelagstiftning inte längre gäller för och i Förenade kungariket bör denna förordning också göra undantag från de särskilda kraven när tekniska tjänster i tredjeländer utses och anmäls.

(14)

Eftersom unionens typgodkännandemyndigheter måste ta fullt ansvar för de nya unionstypgodkännanden som de beviljar bör de samtidigt ha frihet att begära att nya provningar görs på vilken punkt som helst av typgodkännandet efter eget gottfinnande.

(15)

Såvida inte annat anges i denna förordning bör de allmänna bestämmelserna för EG-typgodkännande och EU-typgodkännande vara fortsatt tillämpliga.

(16)

Det bör beaktas att den roll som typgodkännandemyndigheterna har inte upphör med tillverkning eller utsläppande på marknaden av ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, utan sträcker sig över flera år efter utsläppandet på marknaden av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter. Detta gäller särskilt för de skyldigheter avseende fordons överensstämmelse i drift som omfattas av direktiv 2007/46/EG och för de skyldigheter avseende information om reparation och underhåll samt eventuella återkallanden av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som omfattas av direktiv 2007/46/EG, förordning (EU) nr 167/2013, förordning (EU) nr 168/2013 eller förordning (EU) 2016/1628. Det är därför nödvändigt att den myndighet som beviljar ett unionstypgodkännande tar på sig dessa skyldigheter med avseende på de fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som är baserade på samma typ och som redan har släppts ut på unionsmarknaden på grundval av det brittiska typgodkännandet, så att det säkert finns en ansvarig typgodkännandemyndighet.

(17)

När tillverkare använder de förfaranden som anges i denna förordning kan deras brittiska typgodkännande komma att bli ogiltigt innan unionens lagstiftning om typgodkännande upphör att gälla för och i Förenade kungariket, till följd av att unionstypgodkännande beviljas för samma typ. Eftersom tillverkare inte bör missgynnas av att ha använt denna förordning bör beståndet av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som tillverkas på grundval av överensstämmelse med ett giltigt brittiskt typgodkännande få släppas ut på marknaden, registreras och tas i bruk så snart tillverkarna har erhållit ett nytt unionstypgodkännande och så länge unionens lagstiftning om typgodkännande fortfarande gäller för och i Förenade kungariket, förutsatt att dessa fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter fortsätter att uppfylla det allmänna kravet i de akter som anges i artikel 1. Eftersom tidpunkterna för utsläppande på marknaden, registrering och ibruktagande kan skilja sig åt, bör den tidpunkt då den första av dessa åtgärder vidtas användas för att avgöra de tidsfrister som fastställs i denna förordning.

(18)

Det är också nödvändigt att en typgodkännandemyndighet i unionen tar på sig vissa skyldigheter med hänsyn till de fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som släpptes ut på unionsmarknaden i unionen på grundval av de brittiska typgodkännanden som antingen inte längre är giltiga i enlighet med artikel 17 i direktiv 2007/46/EG, artikel 32 i förordning (EU) nr 167/2013, artikel 37 i förordning (EU) nr 168/2013 eller artikel 30 i förordning (EU) 2016/1628 eller för vilka inget unionstypgodkännande söks. För att säkerställa att det finns en ansvarig unionstypgodkännandemyndighet bör tillverkarna åläggas att begära att den unionstypgodkännandemyndighet som godkänner typer tidigare godkända i Förenade kungariket åtar sig skyldigheter i fråga om återkallelse, information om reparation och underhåll samt kontroller av överensstämmelse i drift för dem av deras fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som bygger på andra typer och som redan har släppts ut på unionsmarknaden. För att minska omfattningen av de skyldigheter som unionstypgodkännandemyndigheten tar på sig bör dessa skyldigheter endast gälla fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter baserade på brittiska typgodkännanden beviljade efter den 1 januari 2008.

(19)

Beslut som de nationella myndigheterna har fattat i enlighet med artikel 27.3 i direktiv 2007/46/EG, artikel 39.3 i förordning (EU) nr 167/2013 eller artikel 44.3 i förordning (EU) nr 168/2013 medan unionens lagstiftning om typgodkännande fortfarande gäller för och i Förenade kungariket och som gör det tillåtet att göra tillgängliga på marknaden, registrera, sälja eller ta i bruk fordon i slutserier som överensstämmer med en typ vars brittiska typgodkännande har upphört att gälla före den dag då unionens lagstiftning om typgodkännande upphör att gälla för och i Förenade kungariket bör fortsätta att gälla.

(20)

De undantag och övergångsbestämmelser som gäller för motorer eller fordon och mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg i vilka sådana motorer installerats som fastställs i artikel 10.7 i direktiv 97/68/EG, i artikel 34.7 och 34.8 eller artikel 58.5–58.11 i förordning (EU) 2016/1628, och i akter som antagits på grundval av artiklarna 19.6, 20.8, 28.6 och 53.12 i förordning (EU) nr 167/2013 och vilka tillåter utsläppande på marknaden av sådana motorer, fordon och mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg utan krav om ett giltigt typgodkännande, bör fortsätta att gälla.

(21)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att komplettera direktiv 2007/46/EG, och förordningarna (EU) nr 167/2013, (EU) nr 168/2013 och (EU) 2016/1628 med särskilda bestämmelser föranledda av Förenade kungarikets utträde ur unionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(22)

För att ge tillverkarna möjlighet att vidta nödvändiga åtgärder för att utan dröjsmål förbereda för Förenade kungarikets utträde när det gäller lagstiftningen om unionstypgodkännande bör denna förordning träda i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.