30.12.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/310


RÅDETS GENOMFÖRANDEBESLUT (EU) 2019/2251

av den 19 december 2019

om en mekanism för ersättning till den medlemsstat vars nationella medlem väljs till ordförande för Eurojust

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), och om ersättning och upphävande av rådets beslut 2002/187/RIF (1), särskilt artikel 12,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med förordning (EU) 2018/1727 och Eurojusts arbetsordning har den nationella medlem som väljs till ordförande för Eurojust ytterligare uppgifter.

(2)

Uppgiften som ordförande för Eurojust påverkar arbetsbördan för den biträdande medlemmen och assistenten från den medlemsstat vars nationella medlem valts till ordförande och den berörda medlemsstaten kan därför välja att utstationera en annan lämpligt kvalificerad person som ska förstärka den nationella enheten under personens uppdrag som ordförande.

(3)

Artikel 11.7 i förordning (EU) 2018/1727 föreskriver bland annat att om en annan lämpligt kvalificerad person utstationeras ska den berörda medlemsstaten ha rätt att begära ersättning.

(4)

En mekanism för ersättning bör säkerställa likabehandling av den nationella medlem som valts till ordförande och den andra lämpligt kvalificerade person som utstationeras av den berörda medlemsstaten när det gäller faktisk ersättning för levnadsomkostnader och därtill hörande utgifter.

(5)

Danmark är inte bundet av förordning (EU) 2018/1727 och deltar därför inte i antagandet och tillämpningen av detta beslut, varigenom förordning (EU) 2018/1727 genomförs.

(6)

Irland och Förenade kungariket är bundna av förordning (EU) 2018/1727 och deltar därför i antagandet och tillämpningen av detta beslut, varigenom förordning (EU) 2018/1727 genomförs.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   En medlemsstat vars nationella medlem har valts till ordförande för Eurojust och som därför utstationerat en annan person till sin nationella enhet, och som därmed enligt artikel 11.7 i förordning (EU) 2018/1727 får begära ersättning hos Eurojusts kollegium (nedan kallat kollegiet) för den andra personen, ska ange följande uppgifter i sin begäran:

a)

Medlemsstatens beslut om utstationering av personen.

b)

Styrkande av behovet att förstärka den nationella enheten på grund av ökad arbetsbelastning.

c)

Uppgifter om den utstationerade personens nationella bruttomånadslön.

d)

Uppgifter om eventuell ersättning för levnadsomkostnader och andra därtill hörande utgifter som den utstationerade personen får enligt nationell rätt.

e)

Uppgifter om det konto till vilket ersättning ska överföras.

2.   Den berörda medlemsstaten ska sända begäran om ersättning till kollegiet inom sex månader från beslutet om utstationering av personen.

Artikel 2

1.   Kollegiet ska besluta om ersättning inom tre månader från det att begäran mottagits.

2.   Den berörda medlemsstaten ska ha rätt till ersättning för den period då den nationella medlemmen är ordförande och för den motsvarande period som den berörda personen är utstationerad.

Artikel 3

1.   I enlighet med artikel 12.3 i förordning (EU) 2018/1727 ska Eurojust ersätta den berörda medlemsstaten med

a)

50 % av den utstationerade personens nationella bruttomånadslön, och

b)

levnadsomkostnader och andra därtill hörande utgifter som faktiskt uppkommit hos den berörda medlemsstaten för den utstationerade personen.

2.   De utgifter som avses i punkt 1 b ska ersättas enbart om den utstationerade personen enligt nationell rätt har rätt till någon form av bidrag eller kostnadsersättning som till sin natur är jämförbara med dem som avses i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna(2), som till exempel familjetillägg, utlandstillägg, ersättning av kostnader i samband med tillträdande i tjänst, däribland installationsbidrag, flyttningsbidrag, reseersättning, ersättning för flyttkostnader eller dagtraktamente.

3.   Eurojust ska ersätta den berörda medlemsstaten i enlighet med de villkor och ekonomiska begränsningar som är tillämpliga i den medlemsstaten. Ersättningen ska under alla förhållanden inte överstiga de högsta bidrag eller kostnadsersättningar som fastställs i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna.

Artikel 4

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Utfärdat i Bryssel den 19 december 2019.

På rådets vägnar

K. MIKKONEN

Ordförande


(1)  EUT L 295, 21.11.2018, s. 138.

(2)  Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper samt om införande av särskilda tillfälliga åtgärder beträffande kommissionens tjänstemän (EGT L 56, 4.3.1968, s. 1).