(1)

Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av riskavfall (nedan kallad konventionen) trädde i kraft 1992 och ingicks av unionen genom rådets beslut 93/98/EEG (1).

(2)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 (2) genomförs konventionen och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) rådets beslut C (2001)107/FINAL om revidering av beslut C(92)39/FINAL om kontroll av gränsöverskridande transporter av avfall avsett för återvinning (nedan kallat OECD-beslutet) inom unionen.

(3)

I enlighet med konventionen ska parternas samarbetskonferens överväga och efter behov anta ändringar av denna konvention. Ändringar av konventionen ska antas vid ett möte med parternas samarbetskonferens.

(4)

Vid sitt fjortonde möte förväntas parternas samarbetskonferens överväga att, vid behov, anta ändringar av bilagorna till konventionen. Dessa ändringar skulle innebära att poster lades till i bilagorna II och VIII och att posten B3010 i bilaga IX reviderades.

(5)

Förslag om ändring av bilagorna II, VIII och IX till konventionen, som inkom från Norge, lämnades till parterna den 26 oktober 2018. En korrigering av förslaget till ändring av bilaga IX lämnades till parterna den 6 december 2018. Förslagen innebär att plastavfall som fordrar speciell behandling och farligt plastfall, enligt nya poster i bilagorna II och VIII i konventionen, skulle omfattas av konventionens kontrollsystem, medan icke-farligt plastavfall som omfattas av en reviderad post B3010 i bilaga IX till konventionen även i fortsättningen kommer att vara föremål för handel mellan länder på samma villkor enligt konventionen.

(6)

Unionen bör stödja målen för de föreslagna ändringarna av bilagorna till konventionen eftersom de kommer att bidra till att förbättra kontrollerna av export av plastavfall så att man förhindrar export till länder som saknar adekvat infrastruktur för effektiv insamling och miljövänlig hantering av avfall, vilket främjar en miljövänlig hantering av plastavfall och minskar riskerna för att plastavfall ska släppas ut i miljön och förebygger det globala miljöproblemet med marint skräp. Unionen bör dock föreslå och stödja modifieringar av de föreslagna ändringarna av bilagorna till konventionen som föreslagits av Norge, i syfte att klargöra ändringarnas omfattning och förbättra texten och fastställa ett lämpligt senare datum för tillämpning av dessa ändringar än vad som föreskrivs i artikel 18 i konventionen, och därmed underlätta deras genomförande och efterlevnad.

(7)

Det är lämpligt att upprätthålla den nuvarande situationen för transport av icke-farligt plastavfall, inbegripet vissa blandningar av icke-farligt plastavfall, inom unionen och EES och alltså inte använda det kontrollsystem som härrör från tillägget av en post i bilaga II till konventionen för sådana transporter. Därför bör unionen, i den utsträckning som krävs, använda de förfaranden som fastställs i OECD-beslutet och förfarandet för ingående av bilaterala, multilaterala eller regionala avtal eller överenskommelser beträffande gränsöverskridande transporter av farligt avfall eller annat avfall med parter eller icke-parter i enlighet med konventionen för att säkerställa att inga ytterligare kontroller införs för transport av icke-farligt plastavfall, inbegripet vissa blandningar av icke-farligt plastavfall, inom unionen och EES, som en följd av antagandet av ändringen av bilaga II till konventionen eller revideringen av posten B3010 i bilaga IX till konventionen.

(8)

Det är lämpligt att fastställa den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar vid det fjortonde mötet med parternas samarbetskonferens om ändringarna av bilagorna II, VIII och IX till konventionen, eftersom dessa ändringar kommer att vara bindande för unionen och kan ha en avgörande påverkan på innehållet i unionslagstiftningen, nämligen förordning (EG) nr 1013/2006.