(1)

Förenade kungariket har deltagit i rådets förordning (EG) nr 377/2004 (1), ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 493/2011 av den 5 april 2011 (2).

(2)

Den 1 oktober 2018, inom den föreskrivna tremånadsfristen, underrättade Förenade kungariket rådets ordförande om sin önskan att inte delta i antagandet av den omarbetning av förordning (EG) nr 377/2004 som kommissionen föreslog den 16 maj 2018 och rådet mottog på samtliga erforderliga språk den 2 juli 2018.

(3)

Syftet med förordning (EG) nr 377/2004 är att öka samarbetet mellan sambandsmän för invandring som är utplacerade i tredjeländer, i synnerhet genom att fastställa en skyldighet att inrätta lokala eller regionala nätverk för sambandsmän, främja användningen av ett särskilt e-verktyg för regelbundet utbyte av information inom de lokala närverken och inrätta ett system för rapportering om verksamheten inom nätverken av sambandsmän för invandring genom halvårsrapporter från ordförandeskapet, men utan att kräva användning av något operativt system eller någon direkt interaktion med rättsliga bestämmelser som ingår i andra rättsliga instrument som är en del av Schengenregelverket.

(4)

Förslaget till omarbetning förordning (EG) nr 377/2004 av den 16 maj 2018 syftar visserligen till att öka samordningen och optimera användningen av sambandsmän för invandring, däribland de nya europeiska sambandsmän som utplaceras i tredjeländer, för att effektivare uppnå EU:s prioriteringar på migrationsområdet, men avviker inte från den gällande förordningen (EG) nr 377/2004 vad gäller dess specifika interaktion med andra delar av Schengenregelverket.

(5)

Förslaget till omarbetning av förordning (EG) nr 377/2004 kan därför, i likhet med nuvarande förordning (EG) nr 377/2004 anses utgöra en fristående åtgärd inom Schengenregelverket som inte interagerar operativt med andra rättsliga instrument som är en del av Schengenregelverket.

(6)

I detta undantagsfall, och mot bakgrund av att nuvarande förordning (EG) nr 377/2004 till sin natur är en fristående rättsakt inom Schengenregelverket, kan det anses att om Förenade kungariket inte längre deltar i den nuvarande förordningen, eller ytterligare ändringar av den, men fortsätter att delta i de övriga delar av Schengenregelverket i vilka landet för närvarande deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG (3), skulle detta säkerställa att Förenade kungariket deltar i så stor utsträckning som möjligt utan att detta allvarligt påverkar den praktiska genomförbarheten av övriga delar av Schengenregelverket, samtidigt som deras samstämmighet respekteras.

(7)

Artikel 8.2 i beslut 2000/365/EG bör därför, i enlighet med artikel 5.3 i protokoll nr 19, upphöra att gälla Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland vad gäller nuvarande förordning (EG) nr 377/2004 och eventuella ytterligare ändringar därav, inklusive förslaget till omarbetning av förordning (EG) nr 377/2004, från och med ikraftträdandet av förslaget till omarbetning av förordning (EG) nr 377/2004.

(8)

Till följd av detta bör punkt 6 i bilaga I till rådets beslut 2004/926/EG (4) vad gäller förordning (EG) nr 377/2004, i enlighet med artikel 5.3 i protokoll nr 19, likaledes upphöra att gälla från och med att den föreslagna omarbetningen träder i kraft.