(1)

I sitt meddelande av den 30 november 2016 om den europeiska försvarshandlingsplanen åtog sig kommissionen att komplettera, stimulera och befästa medlemsstaternas samarbete för att utveckla försvarsförmågor som svar på säkerhetsutmaningarna och att främja en konkurrenskraftig, innovativ och effektiv försvarsindustri i hela unionen. Det föreslås särskilt att en europeisk försvarsfond (nedan kallad fonden) inrättas och därmed uppmuntra investeringar i gemensam forskning och gemensam utveckling av försvarsmateriel och försvarsteknik, varigenom incitament skapas för gemensam upphandling och gemensamt underhåll av försvarsmateriel och försvarsteknik. Fonden är inte tänkt att ersätta de nationella ansträngningarna i detta hänseende utan bör fungera som ett incitament för att få medlemsstaterna att samarbeta och investera mer på försvarsområdet. Fonden kommer att stödja samarbetet under hela cykeln för utveckling av försvarsprodukter och teknik och därigenom främja synergieffekter och kostnadseffektivitet. Målet skulle vara att skapa förmågor, säkerställa en konkurrenskraftig och innovativ bas för försvarsindustrin i hela unionen, bland annat genom gränsöverskridande samarbete och deltagande av små och medelstora företag, och bidra till ett vidare europeiskt försvarssamarbete.

(2)

För att främja konkurrenskraft, effektivitet och innovationsförmåga inom unionens försvarsindustri, som bidrar till unionens strategiska oberoende, bör ett europeiskt försvarsindustriellt utvecklingsprogram (nedan kallat programmet) inrättas. Programmet bör syfta till att stärka konkurrenskraften inom unionens försvarsindustri, och bidra till förbättringen av försvarsförmågan, bland annat när det gäller cyberförsvaret, genom att stödja samarbete mellan företag i hela unionen, däribland små och medelstora företag och medelstora börsnoterade företag, forskningscentrum och universitet, och samarbete mellan medlemsstater, i skedet då försvarsprodukter och försvarsteknik utvecklas, och på så sätt underlätta ett bättre utnyttjande av stordriftsfördelar inom försvarsindustrin och att främja standardisering av försvarssystemen samtidigt som man förbättrar deras interoperabilitet. Utvecklingsskedet, som kommer efter forsknings- och teknikskedet, medför betydande risker och kostnader som hämmar det fortsatta utnyttjandet av forskningsresultaten och har en negativ inverkan på konkurrenskraften inom unionens försvarsindustri. Genom att stödja utvecklingsskedet skulle programmet bidra till ett bättre utnyttjande av resultaten från forskning på försvarsområdet och bidra till att överbrygga klyftan mellan forskning och produktion. Det skulle också främja alla former av innovation, eftersom de positiva spridningseffekterna av ett sådant stöd kan förväntas spilla över på det civila området. Programmet kompletterar den verksamhet som genomförs i enlighet med artikel 182 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och omfattar inte produktionen eller upphandlingen av försvarsprodukter eller försvarsteknik.

(3)

För att uppnå mer innovativa lösningar och främja en öppen inre marknad bör programmet kraftfullt stödja gränsöverskridande deltagande av små och medelstora företag och hjälpa till att skapa nya marknadsmöjligheter.

(4)

Programmet bör omfatta en tvåårsperiod från och med den 1 januari 2019 till och med den 31 december 2020. Finansieringsramen för genomförandet av programmet bör fastställas för denna period.

(5)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för hela programmets löptid som kommer att utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (3), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(6)

Vid genomförandet av programmet bör alla finansieringsinstrument användas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (4), för att maximera utvecklingen av försvarsprodukter och försvarsteknik. Med hänsyn till programmets löptid på två år kan dock användningen av finansieringsinstrument ge upphov till praktiska svårigheter. Under denna inledande period bör man därför prioritera användning av bidrag och, under exceptionella omständigheter, offentlig upphandling. Finansieringsinstrument skulle kunna vara ett lämpligt verktyg för användning i fonden efter 2020.

(7)

Kommissionen får anförtro delar av genomförandet av programmet till de enheter som avses i artikel 58.1 c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

(8)

Efter att ha enats om gemensamma försvarsförmågeprioriteringar på unionsnivå, särskilt genom förmågeutvecklingsplanen, och därvid även tagit hänsyn till den samordnade årliga försvarsöversikten, fastställer och konsoliderar medlemsstaterna militära krav och fastställer tekniska specifikationer för projektet, med sikte på att uppnå EU:s ambitionsnivå, i enlighet med vad rådet enades om i sina slutsatser av den 14 november 2016 och Europeiska rådet godkände den 15 december 2016.

(9)

Medlemsstaterna bör, där så är lämpligt, också utse en projektledare, t.ex. en internationell projektförvaltningsorganisation, till exempel Organisationen för gemensamt försvarsmaterielsamarbete eller en enhet som Europeiska försvarsbyrån, att leda arbetet med att utveckla en samarbetsåtgärd som stöds genom programmet. Om en sådan utnämning görs bör kommissionen höra projektledaren om vilka framsteg som gjorts avseende åtgärden innan den verkställer utbetalningen till stödmottagaren för den stödberättigande åtgärden, så att projektledaren kan säkerställa att stödmottagarna respekterar tidsfristerna.

(10)

Unionens finansiella stöd bör inte påverka överföringen av försvarsrelaterade produkter inom unionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/43/EG (5), eller exporten av försvarsprodukter, försvarsutrustning eller försvarsteknik. Den bör heller inte påverka medlemsstaternas befogenheter när det gäller politiken för överföring inom unionen och export av sådana produkter, inbegripet i linje med de gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel som fastställs i rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp (6).

(11)

Eftersom målet för programmet är att främja konkurrenskraften och effektiviteten inom unionens försvarsindustri genom att minska riskerna i utvecklingsskedet av samarbetsprojekt, bör åtgärder som rör utvecklingen av försvarsprodukter eller försvarsteknik, nämligen genomförbarhetsstudier och andra åtföljande åtgärder, utformning (inbegripet de tekniska specifikationer utformningen baseras på), systemprototyputveckling, provning, kvalificering, certifiering samt en ökning av effektiviteten under en försvarsprodukts eller försvarstekniks livscykel, vara berättigade till stöd inom ramen för programmet. Uppgraderingar av befintliga försvarsprodukter och befintlig försvarsteknik, vilket även inbegriper interoperabiliteten, bör också vara berättigade till stöd inom ramen för programmet. Åtgärder för uppgraderingar av befintliga försvarsprodukter och befintlig försvarsteknik bör endast omfattas om redan befintlig information som behövs för att genomföra åtgärden inte är föremål för begränsningar på ett sätt som begränsar förmågan att genomföra åtgärden.

(12)

Eftersom syftet med programmet i synnerhet är att fördjupa samarbetet mellan företag i de olika medlemsstaterna, bör en åtgärd endast få finansiering inom ramen för programmet om den ska genomföras av ett konsortium som består av minst tre företag som är baserade i minst tre olika medlemsstater.

(13)

Gränsöverskridande samarbete mellan företag vid utvecklingen av försvarsprodukter och försvarsteknik har ofta hämmats av svårigheter att enas om gemensamma tekniska specifikationer eller standarder. Att gemensamma tekniska specifikationer eller standarder saknas eller är knapphändiga har lett till ökad komplexitet, förseningar och alltför höga kostnader i utvecklingsskedet. För åtgärder som omfattar en högre teknisk mognadsgrad, bör en överenskommelse om gemensamma tekniska specifikationer vara en grundläggande förutsättning för att vara berättigad till stöd inom ramen för programmet. Genomförbarhetsstudier och åtgärder som syftar till att stödja ett fastställande av gemensamma tekniska specifikationer eller standarder bör också vara berättigade till stöd inom ramen för programmet.

(14)

För att säkerställa att unionens och dess medlemsstaters internationella skyldigheter respekteras vid genomförandet av denna förordning, bör åtgärder som rör produkter eller teknik, som det enligt internationell rätt är förbjudet att använda, utveckla eller framställa, inte vara berättigade till stöd inom ramen för programmet. I detta hänseende bör även stödberättigande för åtgärder avseende utveckling av nya försvarsprodukter eller ny försvarsteknik, t.ex. sådana som är särskilt utformade för utförande av dödliga anfall utan någon mänsklig kontroll över besluten om insats, vara beroende av utvecklingen i internationell rätt.

(15)

Eftersom programmet syftar till att öka konkurrenskraften och effektiviteten inom unionens försvarsindustri bör i princip endast enheter som är etablerade i unionen och som inte kontrolleras av ett tredjeland eller en enhet i ett tredjeland vara berättigade till stöd. För att säkerställa skyddet av väsentliga säkerhets- och försvarsintressen i unionen och dess medlemsstater bör infrastruktur, anläggningar, tillgångar och resurser som används av stödmottagarna och underleverantörerna i en åtgärd som finansieras inom ramen för programmet dessutom inte vara belägna inom ett tredjelands territorium.

(16)

Under vissa omständigheter bör det vara möjligt att göra undantag från principen om att stödmottagare och underleverantörer som deltar i en åtgärd inte kontrolleras av ett tredjeland eller en enhet i ett tredjeland. I det sammanhanget bör företag som är etablerade i unionen som kontrolleras av ett tredjeland eller en enhet i ett tredjeland vara berättigade till stöd om de uppfyller relevanta stränga villkor som rör unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen såsom dessa fastställs inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken enligt avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), inbegripet vad gäller förstärkning av den europeiska försvarstekniska och försvarsindustriella basen. Deltagandet av sådana företag får inte strida mot programmets mål. Stödmottagare bör tillhandahålla all relevant information om infrastruktur, anläggningar, tillgångar och resurser som kommer att användas inom åtgärden. Medlemsstaternas betänkligheter avseende försörjningstrygghet bör också beaktas.

(17)

Samarbete mellan stödmottagare och underleverantörer som deltar i en åtgärd och företag som är etablerade i ett tredjeland, eller som kontrolleras av ett tredjeland eller av en enhet i ett tredjeland, bör också omfattas av de relevanta villkor som rör unionens och dess medlemsstaters säkerhets- och försvarsintressen. I detta sammanhang bör inte ett tredje land eller en enhet i ett tredje land få otillåten tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter som rör verkställandet av åtgärden. Tillgång till säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter beviljas i enlighet med relevanta säkerhetsbestämmelser som är tillämpliga på säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och information som är säkerhetsskyddsklassificerad i enlighet med nationell säkerhetsskyddsklassificering.

(18)

Stödberättigande åtgärder som utvecklas inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet inom unionens institutionella ramverk säkerställer ett kontinuerligt fördjupat samarbete mellan företag i olika medlemsstater och skulle därmed direkt bidra till målen för programmet. Sådana åtgärder bör därför vara berättigade till en högre finansieringsgrad. Stödberättigande åtgärder som utvecklas med deltagande på en lämplig nivå av medelstora börsnoterade företag och små och medelstora företag, i synnerhet gränsöverskridande små och medelstora företag, stöder öppnandet av leveranskedjorna och bidrar till målen för programmet. Sådana åtgärder bör därför vara berättigade till en högre finansieringsgrad, även som kompensation för högre risk och den ökade administrativa bördan.

(19)

Om ett konsortium vill delta i en åtgärd som berättigar till stöd inom ramen för programmet och unionens ekonomiska bistånd ges i form av bidrag, bör konsortiet utse en av sina deltagare till samordnare. Samordnaren bör vara den huvudsakliga kontaktpunkten gentemot kommissionen.

(20)

Främjande av innovation och teknisk utveckling inom unionens försvarsindustri bör göra det möjligt att bibehålla och utveckla kompetensen och kunnandet inom unionens försvarsindustri och bör bidra till att stärka dess tekniska och industriella oberoende. I detta sammanhang skulle programmet också kunna bidra till att identifiera de områden där unionen är beroende av tredjeländer vid utvecklingen av försvarsprodukter och försvarsteknik. Främjandet av innovation och teknisk utveckling bör även ske på ett sätt som stämmer överens med unionens säkerhets- och försvarsintressen. Följaktligen bör en åtgärds bidrag till dessa intressen och till de försvarsförmågeprioriteringar som medlemsstaterna enats om inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken vara ett kriterium för tilldelning. Inom unionen fastställs gemensamma försvarsförmågeprioriteringar framför allt genom förmågeutvecklingsplanen. Andra processer i unionen, såsom den samordnade årliga försvarsöversikten och det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco), stöder genomförandet av relevanta prioriteringar genom fördjupat samarbete. Om lämpligt kan även regionala och internationella prioriteringar, inbegripet inom ramen för Nato, tas i beaktande, under förutsättning att de gynnar unionens säkerhets- och försvarsintressen och inte hindrar någon medlemsstat från att delta, och att man samtidigt beaktar behovet av att undvika onödigt dubbelarbete.

(21)

Medlemsstaterna arbetar enskilt och gemensamt med utveckling, produktion och operativ användning av obemannade luftfartyg, fordon och fartyg. Operativ användning omfattar i detta sammanhang tillslag mot militära mål. Forskning och utveckling med anknytning till utvecklingen av sådana system, inbegripet både militära och civila system, har fått stöd från unionsmedel. Detta kommer enligt planen att fortsätta, eventuellt även inom ramen för programmet. Ingenting i denna förordning bör hindra en laglig användning av sådana försvarsprodukter och teknik som utvecklas inom programmets ram.

(22)

För att säkerställa att de finansierade åtgärderna är genomförbara bör medlemsstaternas åtagande att på ett effektivt sätt bidra till finansieringen av åtgärden fastställas skriftligen, till exempel genom en avsiktsförklaring från de berörda medlemsstaterna.

(23)

För att säkerställa att de finansierade åtgärderna bidrar till konkurrenskraften och effektiviteten inom den europeiska försvarsindustrin bör de vara marknadsorienterade, efterfrågestyrda och kommersiellt bärkraftiga på medellång till lång sikt, även när det gäller teknik med dubbla användningsområden. Kriterierna för stödberättigande bör därför beakta att medlemsstaterna har för avsikt att upphandla den slutliga försvarsprodukten eller använda sig av tekniken, eventuellt på ett samordnat sätt, medan tilldelningskriterierna bör beakta att medlemsstaterna, politiskt eller rättsligt, förbinder sig att gemensamt använda, äga eller underhålla den slutliga försvarsprodukten eller försvarstekniken

(24)

Samtliga tilldelningskriterier bör beaktas vid utvärdering av åtgärder som föreslås erhålla finansiering inom ramen för programmet. Föreslagna åtgärder som inte uppfyller ett eller flera av dessa tilldelningskriterier bör inte uteslutas automatiskt, eftersom tilldelningskriterierna inte utgör utslagskriterier.

(25)

Det ekonomiska biståndet från unionen inom ramen för programmet bör inte överskrida 20 % av de stödberättigande kostnaderna för åtgärden, om den gäller systemprototyper, som ofta är den mest kostsamma åtgärden under utvecklingsskedet. Det bör dock vara möjligt att täcka de stödberättigande kostnaderna i sin helhet när det gäller andra åtgärder i utvecklingsskedet. I båda fallen bör stödberättigande kostnader förstås i den mening som avses i artikel 126 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

(26)

Med tanke på att programmet bör komplettera forskningsverksamhet, i synnerhet på försvarsområdet, och för att uppnå enhetlighet och administrativ förenkling, bör så långt det är möjligt samma regler tillämpas inom detta program som inom den förberedande åtgärden för försvarsrelaterad forskning och Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020). Det är därför lämpligt att liksom inom den förberedande åtgärden för försvarsrelaterad forskning och Horisont 2020-programmet ge möjlighet till ersättning av indirekta kostnader till en schablonsats på 25 %.

(27)

Eftersom unionens stöd syftar till att öka försvarssektorns konkurrenskraft och endast avser det specifika utvecklingsskedet, bör unionen inte ha äganderätt eller immateriella rättigheter till de försvarsprodukter eller den försvarsteknik som de finansierade åtgärderna resulterat i. Stödmottagarna ska genom avtal komma överens om tillämpliga system för immateriella rättigheter. Intresserade medlemsstater bör även ha möjlighet att delta i uppföljande gemensam upphandling. Vidare bör resultaten av de åtgärder som finansieras inom ramen för programmet inte vara föremål för kontroll eller restriktioner av ett tredjeland eller en enhet i ett tredjeland.

(28)

Kommissionen bör inrätta ett tvåårigt arbetsprogram i enlighet med målen för programmet. De projektkategorier som kommer att finansieras inom ramen för programmet bör anges i detalj i arbetsprogrammet, inbegripet sådana försvarsprodukter och sådan teknik som fjärrstyrda system, satellitkommunikation, lägesbestämning, navigering och tidsbestämning, autonom tillgång till rymden och permanent jordobservation, hållbar energi, cybersäkerhet och sjöfartsskydd, samt avancerade militära förmågor i luften, på land, till sjöss och i den gemensamma domänen, inbegripet stärkt lägesuppfattning, skydd, rörlighet, logistik och medicinskt stöd och stärkta strategiska stödresurser.

(29)

Kommissionen bör vid inrättandet av arbetsprogrammet biträdas av en kommitté med företrädare från medlemsstaterna (nedan kallad kommittén). Kommissionen bör sträva efter att finna lösningar som vinner största möjliga stöd inom kommittén. I samband med detta kan kommittén mötas i ett format bestående av nationella försvarsexperter, i syfte att tillhandahålla kommissionen specifikt stöd. Det är medlemsstaternas sak att utse sina respektive företrädare i den kommittén. Kommittéledamöterna bör ges faktisk möjlighet att i god tid granska utkasten till genomförandeakt och framföra sina åsikter.

(30)

Eftersom man inom unionens politik ser små och medelstora företag som mycket viktiga när det gäller att säkerställa ekonomisk tillväxt, innovation, sysselsättning och social integration i unionen och eftersom de åtgärder som får stöd normalt kommer att kräva gränsöverskridande samarbete, är det viktigt att arbetsprogrammet återspeglar och möjliggör ett öppet och transparent gränsöverskridande tillträde för och deltagande av små och medelstora företag, och att därför minst 10 % av den totala budgeten gynnar sådana åtgärder, vilket kommer att göra det möjligt för små och medelstora företag att inbegripas i åtgärdernas värdekedjor. En projektkategori bör vara specifikt avsedd för små och medelstora företag.

(31)

För att säkerställa programmets framgång bör kommissionen sträva efter att upprätthålla en dialog med ett brett spektrum av Europas industrier, däribland små och medelstora företag och icke-traditionella leverantörer till försvarssektorn.

(32)

Europeiska försvarsbyrån bör, i överensstämmelse med dess behörighet enligt EU-fördraget, inbjudas som observatör i kommittén, så att man kan dra nytta av denna byrås expertkunskap inom försvarssektorn. Europeiska utrikestjänsten bör också inbjudas att närvara.

(33)

För urvalet av vilka åtgärder som kommer att finansieras genom programmet bör som regel kommissionen eller de enheter som avses i artikel 58.1 c i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 anordna konkurrensutsatta ansökningsomgångar i enlighet med vad som föreskrivs i den förordningen, och bör säkerställa att de administrativa förfarandena är så enkla som möjligt och medför ett minimum av tilläggskostnader. Under vissa vederbörligen motiverade och exceptionella omständigheter får unionsfinansiering dock även beviljas i enlighet med artikel 190 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 (7).

(34)

Efter en utvärdering av förslagen med hjälp av oberoende experter, vars säkerhetsreferenser bör valideras av medlemsstaterna, bör kommissionen välja ut de åtgärder som kommer att finansieras inom ramen för programmet. Kommissionen bör inrätta en databas över oberoende experter. Databasen bör inte offentliggöras. Oberoende experter bör utses på grundval av den kompetens, de erfarenheter och de kunskaper som är av relevans för de uppgifter som anförtros dem. Vid utseende av oberoende experter bör kommissionen i möjligaste mån vidta lämpliga åtgärder för att sträva efter en balanserad sammansättning inom expertgrupperna och bedömningspanelerna i fråga om variationen av kompetenser, erfarenheter, kunskaper, geografisk spridning och könsfördelning, samt med beaktande av situationen i åtgärdens ämnesområde. En lämplig rotering av experter och en lämplig balans mellan privat och offentlig sektor bör också eftersträvas. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för antagandet och genomförandet av arbetsprogrammet samt tilldelningen av finansiering till utvalda åtgärder. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (8). Medlemsstaterna bör underrättas om utvärderingsresultaten och framstegen inom de finansierade åtgärderna.

(35)

Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av ovannämnda genomförandeakter, med beaktande av deras betydande konsekvenser för genomförandet av denna förordning.

(36)

Kommissionen bör upprätta en rapport om genomförandet vid programmets slut, där den granskar den finansiella verksamheten i form av ekonomiskt resultat och, om möjligt, effekter av genomförandet. I genomförandet av denna rapport bör man också analysera små och medelstora företags samt medelstora börsnoterade företags gränsöverskridande deltagande i åtgärder som omfattas av programmet samt små och medelstora företags och medelstora börsnoterade företags deltagande i den globala värdekedjan. Rapporten bör också innehålla information om stödmottagarnas ursprung och fördelningen av de immateriella rättigheter som genererats.

(37)

Unionens ekonomiska intressen bör skyddas genom proportionella åtgärder under hela utgiftscykeln, inbegripet förebyggande, upptäckt och utredning av oriktigheter, krav på återbetalning av belopp som gått förlorade, betalats ut på felaktiga grunder eller använts felaktigt samt, i tillämpliga fall, administrativa och ekonomiska sanktioner.

(38)

Kommissionen och medlemsstaterna bör säkerställa ett så brett främjande som möjligt av programmet för att öka dess effektivitet och därmed förbättra försvarsindustrins konkurrenskraft och försvarsförmågorna i medlemsstaterna.

(39)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna med anledning av kostnaderna och de tillhörande riskerna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.