(1)

Den 16 augusti 2017 införde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en provisorisk antidumpningstull på import till Europeiska unionen (nedan kallad unionen) av vissa artiklar av gjutjärn med fjällig grafit (även kallat gråjärn) eller gjutjärn med sfäroidiserad grafit (även kallat segjärn), och delar därav med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1480 (2) (nedan kallad förordningen om provisorisk tull).

(2)

Kommissionen inledde undersökningen den 10 december 2016 genom att offentliggöra ett tillkännagivande om inledande av undersökningen i Europeiska unionens officiella tidning (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) till följd av ett klagomål som ingavs den 31 oktober 2016 av sju unionstillverkare, dvs. Fondatel Lecompte SA, Ulefos Niemisen Valimo Oy Ltd, Saint-Gobain PAM SA, Fonderies Dechaumont SA, Heinrich Meier Eisengießerei GmbH & Co. KG, Saint-Gobain Construction Products UK Ltd och Fundiciones de Odena SA (nedan kallade klagandena). Klagandena svarar för mer än 40 % av unionens sammanlagda tillverkning av vissa artiklar av gjutjärn.

(3)

I enlighet med skäl 33 i förordningen om provisorisk tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden från och med den 1 oktober 2015 till och med den 30 september 2016 (nedan kallad undersökningsperioden), och undersökningen av de tendenser som är av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2013 till och med slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Efter det att de viktigaste omständigheterna och övervägandena som låg till grund för beslutet att införa en provisorisk antidumpningstull hade meddelats (nedan kallat det preliminära utlämnandet av uppgifter), lämnade klagandena, den kinesiska handelskammaren för import och export av maskiner och elektroniska produkter (nedan kallad CCCME), Free Castings Imports – den tillfälliga sammanslutningen av icke-närstående importörer (nedan kallad FCI), två icke-närstående importörer, de indiska exporterande tillverkarna och sju kinesiska exporterande tillverkare skriftliga inlagor med sina synpunkter på de preliminära undersökningsresultaten.

(5)

De parter som så önskade gavs tillfälle att bli hörda. CCCME, FCI och klagandena hördes. CCCME hördes två gånger under ledning av förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(6)

Kommissionen beaktade berörda parters synpunkter, och dessa synpunkter behandlas nedan.

(7)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som den ansåg nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. För att kontrollera svaren på frågeformuläret från oberoende importörer gjordes kontrollbesök på plats hos följande parter:

(8)

Kommissionen informerade alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka den avsåg att införa en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av vissa artiklar av gjutjärn med ursprung i Kina och slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den provisoriska tullen samt avsluta undersökningen av import till unionen av gjutjärnsartiklar med ursprung i Indien (nedan kallat det slutliga utlämnandet).

(9)

Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga utlämnandet. CCCME, FCI, unionsindustrin och tre exporterande tillverkare lämnade in skriftliga synpunkter efter det slutliga utlämnandet och under hörandet. Synpunkterna från berörda parter övervägdes och togs i beaktande.

(10)

CCCME och Botou City Wangwu Town Tianlong Casting Factory hävdade att kommissionens preliminära utlämnande av uppgifter var otillräckligt och därför påverkade deras rätt till försvar samt bad kommissionen om ytterligare förtydliganden och uppgifter.

(11)

När det gäller beräkningen av dumpning begärde dessa parter ytterligare upplysningar om vilken metod som använts för varje produkttyp, det normalvärde som beräknats enligt dessa metoder, uppdelat på produkttyp, de dumpningsmarginaler som blivit resultatet av de olika metoderna, de belopp som använts för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinsten, och försäljningsvolymen för de olika produkttyper som såldes på den indiska marknaden, med andel lönsamma transaktioner.

(12)

CCCME bad även kommissionen att lämna en förteckning över produkttyper, med total exportvolym för alla kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet per produkttyp och de indiska tillverkarnas totala inhemska försäljning.

(13)

CCCME hävdade dessutom att kommissionen inte hade lämnat ut uppgifter om specifika produkttyper för tillverkarna i det jämförbara landet, och att de kinesiska exporterande tillverkarna och CCCME inte hade möjlighet att kontrollera om det fanns skillnader som borde justeras, eftersom de inte visste vilken typ av produkter som hade använts för att fastställa normalvärdet.

(14)

Den metod som användes för att beräkna dumpningsmarginalen beskrivs utförligt i skälen 61–98 i förordningen om provisorisk tull. För att skydda kommersiellt känsliga uppgifter för de samarbetsvilliga indiska tillverkarna och de kinesiska tillverkare som ingick i urvalet lämnades de detaljerade dumpningsberäkningarna endast ut till de exporterande tillverkare som ingick i urvalet, inklusive den metod som använts för att beräkna normalvärdet för varje produkttyp.

(15)

Eftersom de uppgifter som använts för att fastställa normalvärdet bara gällde två grupper av företag i det jämförbara landet var det dock inte möjligt att lämna aggregerade siffror för normalvärdet utan att lämna ut kommersiellt känsliga uppgifter om dessa parter. Normalvärdet lämnades därför ut i intervaller.

(16)

Kommissionen gjorde inga totala sammanställda beräkningar per produkttyp som säljs av alla kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet. Beräkningarna gjordes i stället per produkttyp per exporterande tillverkare. De sammanställda uppgifter som CCCME begärde för alla kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet och de jämförbara indiska tillverkarna i fråga om försäljningsvolymer per produkttyp utgör dessutom kommersiellt känsliga uppgifter i den mening som avses i artikel 19 i grundförordningen. Kommissionen avvisade därför denna begäran.

(17)

Ett dokument med uppgifter om de tekniska egenskaperna hos alla produkttyper som säljs på den jämförbara marknaden och på unionsmarknaden av de indiska tillverkare som ingick i urvalet togs dock med i den icke-konfidentiella akten före det preliminära utlämnandet av uppgifter.

(18)

För att styrka sin begäran om ytterligare utlämnande ifrågasatte CCCME om de prisunderskridande- och dumpningsmarginaler som offentliggjordes i förordningen om provisorisk tull var konsekventa och upprepade samma farhågor efter det slutliga utlämnandet. CCCME hävdade att eftersom Indien hade valts som jämförbart land och eftersom de kinesiska och de indiska tillverkarna hade liknande prisunderskridandemarginaler, var det en logisk konsekvens att exporterande tillverkare från båda länderna även skulle ha liknande dumpningsmarginaler. CCCME hävdade att de uppgifter som de hade tillgång till inte var tillräckliga för att förstå och kommentera kommissionens undersökningsresultat i detta avseende.

(19)

Kommissionen påpekade att skillnaderna i prisunderskridandemarginalerna för de indiska och de kinesiska exporterande tillverkarna, såsom förklaras i skäl 179 i förordningen om provisorisk tull, beror på skillnaden i produktmix i den indiska och kinesiska exporten till unionen. Kommissionen påminde om att prisunderskridandemarginalerna fås fram genom en jämförelse mellan de produkter som exporteras av de kinesiska exporterande tillverkarna och liknande produkter som säljs av unionsindustrin, medan de kinesiska exporterande tillverkarnas dumpningsmarginaler fås fram genom en jämförelse mellan de produkter som exporteras från Kina till unionen och liknande produkter som säljs på den indiska hemmamarknaden. Eftersom så är fallet, vilket även CCCME har erkänt, är en skillnad mellan dessa två marginaler ett möjligt resultat.

(20)

I samband med att CCCME hördes under ledning av förhörsombudet den 8 september 2017 förklarade kommissionen dessutom varför justeringen för icke-återbetalningsbar mervärdesskatt av den dumpningsmarginal som fastställts för de kinesiska exporterande tillverkarna påverkade jämförelsen mellan de indiska och de kinesiska resultaten. CCCME hade även synpunkter på denna justering, som behandlas nedan.

(21)

Vad gäller skadeberäkningarna hävdade CCCME att kommissionen hade bortsett från CCCME:s begäran om fullständig tillgång till volym- och priseffekter, beräkningar av skademarginal och skadeindikatorer samt eventuella andra konfidentiella uppgifter som dessa beräkningar grundades på. I detta sammanhang hävdade CCCME att kommissionens skyldighet att respektera sekretessen inte är absolut, och att den borde vägas mot de berörda parternas rätt till försvar. Som ett exempel påpekade CCCME att kommissionen inte lämnade ut uppgifter till dem om de produktegenskaper som användes för att jämföra priser på unionsindustrins sida.

(22)

CCCME föreslog även hur kommissionen skulle kunna uppnå den enligt CCCME nödvändiga avvägningen mellan sekretess och rätten till försvar. Ett av förslagen var till exempel att lämna ut ”sammanställda uppgifter”. CCCME föreslog att kommissionen skulle kunna lämna ut beräkningarna av prisunderskridande med sammanställda uppgifter för alla kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet och sammanställda uppgifter om alla unionstillverkare som ingick i urvalet. CCCME ansåg att kommissionen genom att lämna sådana sammanställda uppgifter till berörda parter som inte själva är aktiva som ekonomiska aktörer på marknaden, skulle vederbörligen respektera konfidentialiteten hos de underliggande uppgifterna.

(23)

CCCME kritiserade att kommissionen konsekvent prioriterade sekretessen framför CCCME:s rätt till försvar, utan att bedöma de särskilda omständigheterna och CCCME:s ståndpunkt angående de berörda uppgifterna, och mer generellt, utan vederbörlig hänsyn till vikten av rätten till försvar.

(24)

Kommissionen höll inte med om denna bedömning. Kommissionen analyserade varje enskild uppgift som begärts av CCCME, och den 25 augusti 2017 lämnade den alla uppgifter till CCCME, förutom uppgifter som inte fanns, inte ingick i akten eller var konfidentiella. Om uppgifterna inte ingick i akten eller var konfidentiella motiverade kommissionen på vederbörligt sätt sitt avslag på begäran om utlämnande. Kommissionen gjorde inga totala sammanställda beräkningar av prisunderskridande eller beräkningar av prisunderskridande per produktkontrollnummer (nedan kallat produktkontrollnummer eller produkttyp). Den gjorde i stället beräkningarna av prisunderskridande per produkttyp per exporterande tillverkare. Sammanställda uppgifter användes följaktligen inte i undersökningen och ingick därför inte i akten.

(25)

När det gäller konfidentiella uppgifter påminde kommissionen om att den enligt artikel 19 i grundförordningen är skyldig att skydda sådana uppgifter. Kommissionen ansåg dessutom att den öppna akt om ärendet som tillhandahållits till parterna, även till CCCME, innehöll alla relevanta uppgifter för att försvara deras intressen och som använts i undersökningen. Om uppgifterna bedömdes vara konfidentiella innehöll den öppna akten meningsfulla sammanfattningar av dessa. Alla berörda parter, inklusive CCCME, hade tillgång till den öppna akten och kunde konsultera den. Beträffande CCCME påpekade kommissionen att CCCME visserligen bl.a. företräder den kinesiska gjutjärnsindustrin, men att man inte fått tillstånd från någon enskild exporterande tillverkare som ingick i urvalet att få tillgång till den tillverkarens konfidentiella uppgifter. De konfidentiella uppgifter som skickats till de enskilda kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet kunde därför inte lämnas ut till CCCME.

(26)

Mot denna bakgrund ansåg kommissionen att CCCME och den exporterande tillverkaren hade getts möjlighet att fullständigt utöva sin rätt till försvar och avvisade därför deras påståenden.

(27)

Efter det slutgiltiga utlämnandet upprepade CCCME sitt påpekande om att den inte hade haft möjlighet att fullständigt utöva sin rätt till försvar. CCCME bad inte om nya upplysningar och kom inte heller med några nya argument. CCCME besvarade inte skrivelsen med utlämnande av uppgifter, där kommissionen i detalj behandlade de frågor som CCCME hade ställt till förhörsombudet den 15 september 2017. Kommissionen avvisade detta påstående eftersom den, vilket anges i skälen 10–26 i denna förordning, gav CCCME fullständig tillgång till icke-konfidentiella uppgifter och vederbörligen motiverade sitt beslut att inte lämna ut konfidentiella uppgifter eller uppgifter som inte ingick i akten.

(28)

Förteckningen över kinesiska exporterande tillverkare i bilagan till denna förordning ändrades för att ta med två exporterande tillverkare vars namn antingen hade utelämnats eller felstavats i förordningen om provisorisk tull.

(29)

Under undersökningen informerade en kinesisk exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet kommissionen om att den hade ändrat sitt namn. Kommissionen var nöjd med den bevisning som lämnades in. Förteckningen över kinesiska exporterande tillverkare ändrades i enlighet med detta.

(30)

CCCME uppmanade kommissionen att bevilja enskilda undersökningar för de 18 kinesiska exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet, och som tidigare hade begärt en sådan undersökning enligt artikel 17.3 i grundförordningen.

(31)

Såsom förklaras i skäl 27 i förordningen om provisorisk tull skulle en granskning av ett så stort antal ansökningar bli orimligt betungande och undersökningen skulle inte ha kunnat slutföras inom den tidsperiod som fastställs i grundförordningen. Kommissionen beviljade därför inte några enskilda undersökningar.

(32)

Under undersökningens gång upprepade CCCME och två kinesiska exporterande tillverkare sitt argument att eftersom avsnitt 15 i Kinas anslutningsprotokoll till WTO inte gäller efter den 11 december 2016, var det inte berättigat att välja ett jämförbart land, och förekomsten av dumpning borde i stället fastställas på grundval av de kinesiska exporterande tillverkarnas inhemska priser och kostnader.

(33)

Kommissionen tillämpade den gällande lagstiftningen. Enligt artikel 2.7 a och b i grundförordningen ska metoden med ett jämförbart land användas för att fastställa ett normalvärde för exporterande tillverkare i Kina.

(34)

FCI upprepade sin invändning om att skadeundersökningsperioden är alltför kort för att det ska vara möjligt att fastställa meningsfulla uppgifter, särskilt om importvolymen från Kina, och att en period som är kortare än fyra år strider mot kommissionens etablerade praxis eftersom kommissionen vanligen väljer en period på minst fyra år.

(35)

Kommissionen konstaterade att skadeundersökningsperioden fastställdes vid inledandet av undersökningen enligt kommissionens standardpraxis. Som förklaras i skäl 35 i förordningen om provisorisk tull omfattar skadeundersökningsperioden tre hela kalenderår och undersökningsperioden. Kommissionen hade inga skäl att frångå sin standardpraxis och välja en annan period. Påståendet avvisades därför.

(36)

Även om kommissionen skulle ta hänsyn till FCI:s argument och ta med år 2012 i skadeanalysen, skulle importvolymen från Kina fortfarande visa en ökning på ca 10 % över hela perioden.

(37)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit gällande undersökningsperioden och skadeundersökningsperioden bekräftas skäl 33 i förordningen om provisorisk tull.

(38)

I skäl 36 i förordningen om provisorisk tull anges den provisoriska definitionen av den berörda produkten.

(39)

I skälen 39–60 i förordningen om provisorisk tull anges invändningar från de indiska exporterande tillverkarna, en kinesisk exporterande tillverkare, FCI och två separata icke-närstående importörer samt kommissionens bedömning av dessa när det gäller produktdefinitionen.

(40)

Efter införandet av provisoriska åtgärder inkom de två icke-närstående importörerna och FCI med en begäran om klargörande och ytterligare invändningar där de hävdade att vissa produkttyper borde undantas från produktdefinitionen. Begäran om undantagande rörde följande produkttyper:

(41)

Vad gäller en importörs begäran om bekräftelse på att gjutjärnslock och avloppsgaller som omfattas av standarden EN 1433 undantas från produktdefinitionen, bekräftade kommissionen att avloppsgaller omfattas av standarden EN 1433 och därför undantas från den berörda produkten i överensstämmelse med skälen 44 och 60 i förordningen om provisorisk tull. I fråga om gjutjärnslock konstaterade kommissionen att de har samma fysiska egenskaper och tillämpningar, och därför omfattas av samma standard som avloppsgaller. Kommissionen undantog därför gjutjärnslock från den berörda produkten.

(42)

Vad gäller FCI:s begäran att kommissionen skulle bekräfta att stegjärn och lyftnycklar skulle undantas från produktdefinitionen, slog kommissionen fast att sådana stegjärn och lyftnycklar inte anses ingå i undersökningens produktdefinition eftersom de har en annan funktion än de funktioner som beskrivs i definitionen av den berörda produkten. De är tillbehör till den berörda produkten, men har inte samma tekniska egenskaper som den berörda produkten eller delar därav. Stegjärn och lyftnycklar används inte för att täcka marksystem eller underjordiska system eller ge tillgång eller insyn till marksystem eller underjordiska system.

(43)

Den importör som nämns i skäl 41 lämnade in kompletterande uppgifter avseende sin begäran om undantagande från produktdefinitionen av Gatic-komponenter med ett mått på mer än 1 000 mm, som nämns i skälen 45–53 i förordningen om provisorisk tull. Sådana komponenter omfattas inte av standarden EN 124 och är mer än dubbelt så dyra som traditionella manhålsluckor.

(44)

Eftersom komponenter med mindre mått än 1 000 mm kan ingå i en produkt med mått på mer än 1 000 mm, kan de utifrån produktens fysiska och tekniska egenskaper inte särskiljas från den berörda produkten. Kommissionen behandlar denna fråga i skälen 51–53 i förordningen om provisorisk tull. Skillnaden i pris för produkten är därför inte relevant.

(45)

Efter det slutgiltiga utlämnandet vidhöll Gatic sitt argument att brunnslockskomponenter med en fri öppning/ett fritt område på mer än 1 000 mm bör undantas från produktdefinitionen eftersom sådana stora komponenter inte omfattas av standarden EN 124. Medlemsstaternas tullmyndigheter kan dessutom enkelt skilja mellan komponenter med en fri öppning på mer än 1 000 mm (som inte omfattas av åtgärder) och komponenter med en fri öppning på mindre än 1 000 mm (som omfattas av åtgärder). Det finns därför inget giltigt skäl till att inte undanta komponenter med en fri öppning på mer än 1 000 mm från åtgärder.

(46)

I skälen 52 och 53 i förordningen om provisorisk tull anges att alla fysiska och tekniska egenskaper hos den berörda produkten även gäller Gatic-komponenter, oavsett måttet för produktens fria öppning. Dessa egenskaper förändras inte på grund av att Gatic-komponenter med en fri öppning på mindre än 1 000 mm inte omfattas av standarden EN 124. Den berörda produkten definieras inte med hjälp av standarden och omfattar fler produkttyper än de som ingår i standarden EN 124. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(47)

En annan importör inkom med en begäran om att produkter som omfattas av standarden EN 1253 uttryckligen skulle undantas från den berörda produkten.

(48)

Av de anledningar som anges i skälen 54–56 i förordningen om provisorisk tull bekräftade kommissionen att sådana produkter inte ingår i produktdefinitionen av den berörda produkten och justerade produktdefinitionen i den operativa delen i enlighet med detta.

(49)

FCI hävdade att det inte finns någon produktion av servicebetäckningar (surface boxes) enligt tyska standarder i unionen, och att servicebetäckningar i stegjärn inte längre kommer att finnas tillgängliga i unionen om slutgiltiga antidumpningsåtgärder skulle införas för import av servicebetäckningar från Kina.

(50)

Kommissionen konstaterade att de unionstillverkare som ingick i urvalet faktiskt tillverkar servicebetäckningar, även enligt tyska standarder.

(51)

Kommissionen påminde vidare om att slutgiltiga antidumpningsåtgärder inte införs för att stänga marknaden för den berörda produkten för import från Kina. Om det inte finns någon produktion av vissa typer av servicebetäckningar enligt tyska standarder i unionen har användarna fortfarande möjlighet att köpa in denna produkt från tredjeländer, inklusive Kina.

(52)

FCI ingav en begäran om att undanta brunnslock, eftersom de inte omfattas av standarden EN 124, utan av standarden EN 1563. Brunnslock är en kategori av servicebetäckningar. Servicebetäckningar är redan föremål för en begäran om undantagande som avvisas i skäl 59 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen avvisade därför även begäran om att undanta brunnslock från den berörda produkten.

(53)

FCI inkom med en begäran om att även galler som omfattas av standarden EN 124 skulle undantas, eftersom de fyller exakt samma funktioner som de avloppsgaller som omfattas av standarden EN 1433. De omfattas av olika standarder eftersom avloppsgaller som omfattas av standarden EN 1433 testas tillsammans med avloppet under, medan galler som omfattas av standarden EN 124 testas enskilt, på liknande sätt som dagvattenbrunnslock och manhålsluckor.

(54)

Kommissionen konstaterade att de tekniska egenskaperna hos sådana galler och dagvattenbrunnslock och manhålsluckor är desamma, eftersom de alla omfattas av standarden EN 124. Det är inte möjligt att enkelt och direkt skilja dem från andra typer av den berörda produkten, och begäran om undantagande av galler som omfattas av standarden EN 124 från den berörda produkten avvisades därför.

(55)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade FCI sitt argument att gallerkomponenten i avloppsgaller som omfattas av standarden EN 1433 och galler som omfattas av standarden EN 124 har samma fysiska och materiella egenskaper och samma produktionsprocess. De är i själva verket identiska produkter. FCI hävdade dessutom att kommissionens påstående om att fristående avloppsgaller inte enkelt och direkt kan skiljas från andra typer av den berörda produkten utgör en uppenbar motsägelse av de faktiska omständigheterna i ärendet.

(56)

Kommissionen påpekade att omfattningen av standarden EN 124 begränsas till manhålsluckor och dagvattenbrunnslock. Galler som omfattas av standarden EN 124 anses följaktligen utgöra en del av dessa produkter. Galler till avlopp som omfattas av standarden EN 1433 och galler som omfattas av standarden EN 124 kan således inte anses vara identiska produkter.

(57)

Genom att ange att galler som omfattas av standarden EN 124 visuellt inte enkelt kan skiljas från andra typer av den berörda produkten menade kommissionen att sådana galler visuellt inte enkelt kan skiljas från galler som används som manhålsluckor eller dagvattenbrunnslock och genom vilka vattnet kan passera ned i dagvattenbrunnen eller manhålet, som omfattas av den berörda produkten som en del av denna. Påståendet avvisades därför.

(58)

Klagandena upprepade sina invändningar mot valet av Indien som jämförbart land på grund av marknadssnedvridningar till följd av exportsubventioner, en exportskatt och en dubbel godspolicy som påverkade priset på järnmalm.

(59)

Kommissionen behandlar dessa invändningar i skälen 80 och 81 i förordningen om provisorisk tull. Inga nya argument framfördes och denna invändning avvisades därför.

(60)

För att beräkna normalvärdet för de provisoriska dumpningsmarginalerna fastställdes, såsom anges i skäl 88, först ett normalvärde för varje indisk jämförbar tillverkare för varje produkttyp som exporterades av de kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet. Därefter vägdes dessa normalvärden samman genom användning av den mängd som varje indisk tillverkare producerade.

(61)

Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter mottog kommissionen synpunkter från flera berörda parter, som hävdade att användningen av konstruerade värden kan ha drivit upp det normalvärde som bestämts i det jämförbara landet.

(62)

CCCME hävdade i synnerhet att kommissionen vid beräkningen av normalvärdet i det jämförbara landet hade utrymme upp till nivån ”tillräckliga mängder” enligt villkoren i artikel 2.2 i grundförordningen.

(63)

CCCME hävdade också att om en kinesisk exporterande tillverkare uppfyllde representativitetstestet bör samma normalvärde baserat på pris användas för alla andra kinesiska exporterande tillverkare för samma produkttyp.

(64)

Kommissionen godtog båda dessa tekniska argument avseende testet av tillräcklig mängd och användningen av normalvärde baserat på pris, och reviderade beräkningen av normalvärdet i enlighet med detta.

(65)

Med tanke på att fler än en tillverkare som ingick i urvalet i det jämförbara landet samarbetade i undersökningen, omprövade kommissionen bestämningen av normalvärdet för att minska användningen av konstruerade normalvärden så mycket som möjligt.

(66)

När det fanns ett normalvärde baserat på priset vid försäljning på hemmamarknaden i Indien vid normal handel och i tillräckliga mängder, användes detta pris i stället för ett genomsnittligt normalvärde som härletts från detta pris och ett konstruerat normalvärde från andra tillverkare. Detta är i linje med artikel 2.7, enligt vilken normalvärdet företrädesvis ska beräknas gentemot de inhemska priserna för den likadana produkten i det jämförbara landet.

(67)

Om någon av de indiska tillverkare som ingick i urvalet inte sålde en produkttyp på den inhemska marknaden, men minst en av dessa tillverkare tillverkade denna produkttyp, konstruerades normalvärdet med användning av tillverkningskostnader, plus försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst för inhemsk försäljning vid normal handel av denna indiska tillverkare. Uttryckt som en procentandel av omsättningen uppgick summan av försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst i dessa fall till 1–10 % för produkter av gråjärn och till 10–20 % för produkter av segjärn.

(68)

Om det inte fanns någon motsvarighet på nivån för produkttyp använde kommissionen ett normalvärde baserat på inhemsk försäljning vid normal handel för alla produkttyper av samma råvaror. För fyra av de fem kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet var detta fallet för mindre än 1,2 % av den totala exportvolymen. För en kinesisk exportör i urvalet var detta fallet för mer än 50 % av exportvolymen. Denna kinesiska exportör sålde relativt dyra nischprodukter som inte kunde matchas mot de produkttyper som tillverkas och säljs av tillverkarna i urvalet i det jämförbara landet och för vilka det inte var möjligt att kvantifiera en uppjustering av normalvärdet. Användningen av ett genomsnittligt normalvärde för alla produkttyper av samma råvara ledde inte till någon ökning av dumpningsmarginalen för denna exporterande tillverkare.

(69)

CCCME och Botou City Wangwu Town Tianlong Casting Factory invände också mot den metod som kommissionen använt för att konstruera normalvärdet för produkttyper som inte såldes i tillräckliga mängder. Denna invändning var inte längre relevant efter de ändringar som anges i skälen 64–68, eftersom det inte uppstod någon sådan situation för att konstruera normalvärdet.

(70)

Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade CCCME att kommissionen borde använda försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst från alla indiska tillverkares inhemska försäljning vid normal handel när den konstruerade normalvärdet.

(71)

Under de omständigheter som beskrivs i skäl 67 och enligt den tydliga ordalydelsen i artikel 2.6 i grundförordningen, måste kommissionen använda beloppen för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst från den inhemska försäljningen av den likadana produkten vid normal handel för alla indiska tillverkare som tillverkade produkttypen i fråga.

(72)

CCCME:s krav att kommissionen borde välja olika försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader och vinst för andra företag som inte tillverkade den berörda produkttypen och på något sätt räkna fram ett genomsnitt för detta, avvisades därför.

(73)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter bad CCCME kommissionen att bekräfta att indirekta skatter inte var medräknade i de indiska tillverkarnas produktionskostnader, att de inte påverkade lönsamhetstestet och inte ingick i de inhemska priser som använts för att bestämma normalvärdet.

(74)

Kommissionen bekräftade att varken priserna eller de kostnader som användes för att bestämma normalvärdet omfattade indirekta skatter, och att indirekta skatter inte påverkade lönsamhetstestet.

(75)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande exportpriser, bekräftas skäl 89 i förordningen om provisorisk tull.

(76)

En exporterande tillverkare hävdade att normalvärdet borde justeras enligt artikel 2.10 i grundförordningen för att avspegla att de kinesiska exporterande tillverkarna inte formgav den berörda produkten. Det var den icke-närstående importören som stod för formgivningen.

(77)

Eftersom de indiska tillverkare som ingick i urvalet formgav den likadana produkt som såldes på deras inhemska marknad godtog kommissionen denna invändning. Den relativa kvantifieringen av justeringen gjordes på grundval av relevanta uppgifter om de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(78)

CCCME hävdade att justeringen för indirekta skatter var olaglig, och att den inte nämns i skäl 91 i förordningen om provisorisk tull i samband med de justeringar som gjorts enligt artikel 2.10. CCCME hävdade att justeringen för återbetalning av en del av mervärdesskatten grundas på kommissionens bedömning av Kinas status som land som inte är en marknadsekonomi.

(79)

Kommissionen avvisade dessa påståenden. Kommissionen gjorde en justering enligt artikel 2.10 b för skillnaden i indirekta skatter mellan exportförsäljningen från Kina till unionen (där en skatt på 17 % tas ut för export och 5 % därefter återbetalas) och de indirekta skatterna för den inhemska försäljningen i Indien (där skatt inte ingår i det inhemska priset). Denna justering har ingenting att göra med att metoden med jämförbart land har tillämpats på Kina. Denna justering nämns inte i skäl 91 i förordningen om provisorisk tull, eftersom den utelämnades av misstag. Justeringen rapporterades dock i samband med det preliminära utlämnandet av uppgifter till de exporterande tillverkare som ingick i urvalet. Ingen av dem kommenterade justeringen.

(80)

Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter upprepade CCCME sin invändning mot att kommissionen tillämpade artikel 2.10 b i grundförordningen för att säkerställa att exportpriset från Kina och normalvärdet från Indien var jämförbara. CCCME hävdade att systemet för mervärdesskatt vid export var ett av skälen till att Kina inte är ett land med marknadsekonomi, och att detta därför inte kunde användas för att göra en justering för prisjämförelsen. Detta påstående avvisades. Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska kommissionen hitta en alternativ källa till normalvärdet när landet inte är en marknadsekonomi och när ett företag inte begär att beviljas marknadsekonomisk status. När normalvärdet har bestämts är kommissionen enligt bestämmelserna i artikel 2.10 i grundförordningen skyldig att se till att jämförelsen är rättvis och rimlig.

(81)

Såsom anges i skäl 79 omfattas export av gjutjärn från Kina av en delvis återbetalningsbar mervärdesskatt vid export, medan alla skatter återbetalas för inhemsk försäljning i Indien. För att säkerställa en rättvis jämförelse enligt etablerad rättspraxis (3) måste kommissionen därför justera normalvärdet enligt artikel 2.10 b i grundförordningen, precis som den också gjort för andra skillnader som påverkade jämförelsen enligt andra bestämmelser i artikel 2.10 i grundförordningen.

(82)

Om ett företag i Kina hade beviljats marknadsekonomisk status skulle samma justering av normalvärdet ha tillämpats, eftersom samma skillnad i skatt skulle ha konstaterats.

(83)

CCCME och två kinesiska exporterande tillverkare hävdade att kommissionen borde göra ett ytterligare utlämnande och förklara varför den använt de förkortade produktkontrollnumren för att identifiera de olika produkttyperna i beräkningarna och hur detta påverkar principen om en rättvis jämförelse.

(84)

I detta avseende konstaterade kommissionen att den har uppfyllt sin skyldighet att säkerställa en rättvis jämförelse, och att de förkortade produktkontrollnumren gjorde det möjligt att jämföra hela exportvolymen med de mest liknande typerna av den likadana produkten med hänsyn till deras grundläggande fysiska egenskaper. Kommissionen fastställde ingen skillnad i marknadsvärdet för de produktegenskaper som utelämnades i de förkortade produktkontrollnumren. Ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna inkom heller med en kvantifierad begäran om justering för skillnader i de fysiska egenskaperna.

(85)

Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter upprepade CCCME och två kinesiska exporterande tillverkare att kommissionen inte hade säkerställt prisernas jämförbarhet. CCCME hävdade att kommissionen borde göra justeringar för produktskillnader som avspeglades eller inte i produktkontrollnumren. CCCME hävdade vidare att den inte hade tillgång till uppgifter om de tekniska egenskaperna hos den produkt som såldes av de indiska tillverkarna och att det inte var tillräckligt att lämna ut det fullständiga produktkontrollnumret för den produkt som tillverkades av de indiska tillverkarna.

(86)

Kommissionen avvisade dessa påståenden. Kommissionen påminde om att den i juni 2017 lämnade ut klassificeringen av de produkter som tillverkades i det jämförbara landet enligt de 15 tekniska egenskaperna hos det ursprungliga produktkontrollnumret till alla berörda parter. Förutom produktkataloger, som de indiska tillverkarna inte hade, hade kommissionen inga alternativa källor till teknisk information som inte var konfidentiell i sig eller kunde sammanfattas på ett meningsfullt sätt så att andra berörda parter kunde granska den.

(87)

Dessutom hade CCCME fullständig vetskap om de 15 egenskaperna hos den produkt som tillverkades av de indiska tillverkarna, men kom inte med några krav på vilken slags justering som borde göras, inte bara utanför produktkontrollnumret, utan även inom detta. Under sina kontrollbesök fann kommissionen inte heller några behov av sådana justeringar. Kommissionen påpekade att CCCME i sin inlaga av den 22 december 2016 angående valet av jämförbart land själv betonade att ”användningen av Indien som jämförbart land även skulle lösa problem med motsvarande produkttyper, även här på grund av att uppgifterna skulle vara mer representativa […]. Genom att använda Indien som jämförbart land blir källuppgifterna betydligt fler och det är därför mycket mer sannolikt att kommissionen kommer att ha tillräckligt med uppgifter för att kunna para ihop produkttyperna”. Påståendet avvisades därför.

(88)

CCCME hävdade att kommissionen borde göra justeringar av de indiska tillverkarnas produktionskostnader till följd av påstådda oriktigheter på grund av den låga produktionsvolymen av segjärnsprodukter. CCCME lämnade ingen bevisning för att styrka detta påstående.

(89)

Eftersom försäljningen av segjärnsprodukter i Indien befanns vara representativ ansåg kommissionen att en sådan justering inte var berättigad. Påståendet var i alla händelser inte underbyggt och avvisades därför.

(90)

Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter upprepade CCCME sitt påstående, och hävdade att den hade förklarat för kommissionen att de påstådda oriktigheterna ledde till orimligt höga produktionskostnader. CCCME tillade att den i avsaknad av kostnadsuppgifter för de indiska tillverkarna inte kunde styrka sin begäran om justering.

(91)

Kommissionen fick inga detaljerade förklaringar om detta påstående. I sina synpunkter på det preliminära utlämnandet av uppgifter hävdade CCCME att ”det kan förekomma oriktigheter i produktionen eller överkonsumtionen av flera kostnadsfaktorer som leder till att enhetsproduktionskostnaden blir felaktigt hög”. CCCME uttryckte sig fortfarande vagt eller nämnde ingenting om vilka produktionskostnader som påverkades, mot vilket riktmärke den påstådda oriktigheten skulle fastställas och hur justeringen skulle beräknas.

(92)

Kommissionen instämde inte i att ett sådant påstående inte kunde göras om inte de indiska tillverkarnas produktionskostnader lämnades ut.

(93)

För det första var de indiska tillverkarnas kostnadsuppgifter konfidentiella i sig och kunde inte sammanfattas för att kontrolleras av en annan berörd part på ett sätt som både var meningsfullt för det ändamål som CCCME eftersträvade, samtidigt som affärskänsliga uppgifter för de indiska tillverkarna skyddades.

(94)

För det andra är produktionsprocesserna i Indien och Kina mycket lika. Detta bekräftas i skäl 79 i förordningen om provisorisk tull och i CCCME:s inlaga av den 22 december 2016 om valet av Indien som jämförbart land. CCCME uppgav att ”de flesta av de kinesiska tillverkarna är små gjuterier och produktionsprocessen är inte automatiserad, utan mer manuell”. CCCME påpekade också att ”det är allmänt känt att Indien och Kina har liknande utvecklingsnivå och storlek”, och ”när det gäller andra faktorer som påverkar kostnader och priser” är Kina och Indien ”mer lika varandra än Kina och något av de andra länderna”. CCCME, som säger sig företräda ett stort antal kinesiska tillverkare av alla storlekar, kunde därför ha gjort sina påståenden utan att behöva få tillgång till konfidentiella uppgifter för de indiska tillverkarna. Utifrån sin egen branschkunskap borde CCCME därför ha kunnat ange de tillverkningsmönster och produktionsandelar som ledde till den påstått orimliga enhetsproduktionskostnaden och styrka sina krav på justeringar.

(95)

Kommissionen fann inga faktorer som kunde motivera en justering av de indiska tillverkarnas produktionskostnader i samband med bestämningen av normalvärdet i det jämförbara landet. Med tanke på att de indiska tillverkarnas försäljningsvolym hade befunnits vara representativ och i avsaknad av specifika och underbyggda påståenden från CCCME, avvisade kommissionen påståendet om att de indiska tillverkarnas produktionskostnad borde justeras.

(96)

En kinesisk exporterande tillverkare hävdade att kommissionen otillbörligen hade justerat dess exportpriser för kreditkostnader, eftersom tillverkaren inte ådrog sig sådana kostnader.

(97)

Kommissionen avvisade detta påstående. För att säkerställa en rättvis prisjämförelse gjordes justeringar för kreditkostnader på exportpriset för alla kinesiska exporterande tillverkare som gav sina kunder betalningsfrister, eftersom varje beviljad kredit måste beaktas när försäljningspriserna fastställs. Kommissionen konstaterade att denna exporterande tillverkare beviljade sina kunder krediter och det var därför berättigat att göra en justering för kreditkostnader, även om företaget inte lånade pengar för att täcka upp för tiden mellan leverans och betalning av kunden.

(98)

Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade CCCME att kommissionen borde justera normalvärdet när det grundas på priser för att räkna med indirekta skatter för material som fysiskt ingår i den likadana produkten.

(99)

Med tanke på att de material som ingår i den likadana produkten i det här fallet inte omfattar importavgifter eller icke-återbetalningsbara skatter, var CCCME:s påstående att detta borde ha lett till prisjusteringar irrelevant.

(100)

Såsom anges i tidigare skäl tog kommissionen hänsyn till vissa synpunkter från berörda parter och räknade om dumpningsmarginalen för de kinesiska exporterande tillverkarna.

(101)

De slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, har fastställts till följande:

Tabell 1

Slutgiltiga dumpningsmarginaler

(102)

Efter utlämnandet av uppgifter mottog kommissionen inga andra synpunkter rörande Indien.

(103)

Kommissionen bekräftade därför sitt preliminära undersökningsresultat om att det inte förekom dumpning bland de grupper av exporterande tillverkare i Indien som ingick i urvalet.

(104)

Kommissionen bekräftade följaktligen att den varken fastställde några provisoriska dumpningsmarginaler för de samarbetsvilliga exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet i enlighet med artikel 9.6 i grundförordningen eller några dumpningsmarginaler för alla övriga indiska exporterande tillverkare, eftersom de indiska samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas export utgör en mycket hög andel (cirka 85 %) av den totala indiska exportvolymen till unionen.

(105)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande unionsindustrin och tillverkningen i unionen, bekräftade kommissionen sina undersökningsresultat i skälen 108–111 i förordningen om provisorisk tull.

(106)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande förbrukningen i unionen, bekräftade kommissionen sina undersökningsresultat i skälen 112–114 i förordningen om provisorisk tull.

(107)

CCCME upprepade sin tveksamhet i inlagan av den 23 januari 2017 om tillförlitligheten hos importuppgifterna för den berörda produkten. CCCME ifrågasatte den av kommissionen godtagna metod som klagandena använt för att komma fram till importuppgifterna för bara den berörda produkten genom att använda justerade uppgifter från Eurostat, och hävdade att kommissionen borde vara objektiv vid sin skadeundersökning och grunda den på faktisk bevisning, och inte på ogrundade antaganden från klagandena. CCCME hävdade dessutom att ansvaret att nå fram till tillförlitliga importuppgifter ligger hos kommissionen.

(108)

För att styrka sitt påstående om att de importuppgifter som kommissionen använt inte var tillförlitliga och inte kunde anses utgöra faktisk bevisning, lämnade CCCME den 6 november 2017 för första gången exportvolymsiffror för den berörda produkten från Kina. Enligt CCCME grundades siffrorna på den kinesiska tullens exportstatistik för den berörda produkten som den samlade in konfidentiellt per transaktion. CCCME hävdade dessutom att den utifrån produktbeskrivningen kunde ange vilka produkter som inte hörde till den berörda produkten, och till följd av detta kunde beräkna den faktiska volym av den berörda produkten som exporterades från Kina.

(109)

Kommissionen konstaterade att CCCME själv hade beräknat den exporterade volymen av den berörda produkten, även per transaktion, genom att använda uppgifter från den kinesiska tullen, vilket i sin tur innebar att vissa produktbeskrivningar undantogs. Kommissionen granskade de exportuppgifter som lämnats av CCCME och fann att dessa uppgifter inte ändrade dess undersökningsresultat om tendenserna för marknadsandelar, importvolym och unionens förbrukning under skadeundersökningsperioden. Kommissionen konstaterade dessutom att CCCME inte har lämnat någon bevisning för att uppgiftsinsamlingen är uttömmande och noggrann. Kommissionen konstaterade också att CCCME inte angav vilken officiell databas från de kinesiska tullmyndigheterna som den hade använt, och som skulle ha gjort det möjligt att samla in uppgifter per transaktion och identifiera produktbeskrivningen. Kommissionen konstaterade avslutningsvis att exportstatistik från Kina inte nödvändigtvis är identisk med den importstatistik som samlas in av Eurostat på grund av ledtiden mellan exporten från Kina och den faktiska importen till unionen. Kommissionen analyserade de exportuppgifter som lämnats av CCCME och fann att dessa uppgifter inte ändrade dess undersökningsresultat om tendenserna för marknadsandelar, importvolym och unionens förbrukning under skadeundersökningsperioden. Kommissionen avvisade därför påståendet om att de importuppgifter som den använt inte var tillförlitliga.

(110)

Kommissionen noterade att den metod som klagandena använt för att komma fram till importuppgifterna för den berörda produkten under skadeundersökningsperioden grundades på uppgifter från Eurostat. För 2013 omfattade metoden hela KN-numren 7325 10 50 och 7325 10 92, en procentandel på 30 % av KN-nummer 7325 10 99, och KN-nummer 7325 99 10 minus en fast volym. Till följd av en ändring i KN-numren använde klagandena för 2014 fram till undersökningsperioden en procentandel på 60 % av KN-nummer 7325 10 00 beträffande import från Kina, och KN-nummer 7325 99 10 minus en fast volym.

(111)

Eftersom kommissionen inte fann några alternativa informationskällor som mer korrekt kunde avspegla importuppgifterna för den berörda produkten, ansåg den att den metod som grundades på uppgifter från Eurostat var den lämpligaste. Kommissionen avvisade därför CCCME:s invändning.

(112)

Både FCI och CCCME framförde att den metod som använts för att värdera importen från Kina felaktigt omfattade alla produkter som importerats enligt KN-nummer 7325 99 10 minus en fast volym, såsom föreslagits av klagandena, eftersom detta nummer inte brukade användas för den berörda produkten före införandet av antidumpningsåtgärderna 2005, och klagandena har inte lämnat någon bevisning för att detta KN-nummer användes för import av den berörda produkten efter 2009. FCI krävde därför att detta KN-nummer antingen skulle undantas eller att en andel av KN-numret skulle beaktas vid beräkningen av den importerade mängden av den berörda produkten.

(113)

Kommissionen konstaterade att en analys av importen enligt detta KN-nummer sedan införandet av de provisoriska åtgärderna och fram till början av oktober 2017 har visat att det förekommer en betydlig import (6 796 ton) enligt Taric-nummer 7325991051 från Kina, som endast avser den berörda produkten. Det står därför klart att den berörda produkten även importeras enligt KN-nummer 7325 99 10. Kommissionen hade emellertid ingen bevisning för att import av andra produkter enligt detta KN-nummer har följt samma tendens som den berörda produkten sedan 2005. Att använda en procentandel under skadeundersökningsperioden skulle således inte vara tillförlitligt.

(114)

Kommissionen beslutade därför att inte justera importvolymen från Kina. Kommissionen konstaterade dessutom att även om den skulle undanta detta KN-nummer från sin analys skulle importvolymen fortfarande visa på en jämförbar ökning av marknadsandelen under skadeundersökningsperioden.

(115)

CCCME hävdade att varken klagandena eller kommissionen har förklarat den uppskattade procentandelen för importvolymen av den berörda produkten enligt KN-nummer 7325 10 99, och skälet till att procentandelen av importvolymen enligt KN-nummer 7325 10 99 har varit stabil under skadeundersökningsperioden.

(116)

Såsom anges i skäl 122 i förordningen om provisorisk tull fastställde kommissionen importvolymen från Kina av den berörda produkten på grundval av den metod som föreslagits av klagandena, eftersom den ansåg att metoden var tillförlitlig och objektiv. Ingen annan part föreslog någon mer tillförlitlig metod. Vad gäller utelämnandet av avloppsgaller använde kommissionen den genomsnittliga försäljningen av avloppsgaller under undersökningsperioden för de kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet, som uppgick till 10 % av den totala importen. Denna procentandel har använts för skadeundersökningsperioden. Eftersom CCCME inte har lämnat några alternativa uppgifter rörande importvolymen av avloppsgaller från Kina avvisades detta påstående.

(117)

FCI hävdade att det inte är möjligt att fastställa att det har skett en betydande ökning av importen i detta fall. Om alla år sedan antidumpningsåtgärderna löpte ut 2010 beaktas ökade importen endast mellan 2013 och 2014. Importen under skadeundersökningsperioden var visserligen större än 2013 års nivåer, men låg dock långt under importen 2010 och 2011.

(118)

Kommissionen ansåg att skadeundersökningsperioden var rimlig och överensstämde med kommissionens standardpraxis att undersöka relevanta tendenser för bedömningen av skada. Den tog därför inte hänsyn till tidigare år, vilket FCI hade föreslagit.

(119)

Vad gäller prisunderskridande hävdade FCI att de provisoriska beräkningarna är vilseledande, eftersom de utgörs av en jämförelse mellan priserna på de produkter som säljs av kinesiska gjuterier till importörer i unionen och priserna på produkter som säljs av unionsindustrin till slutkunder, samtidigt som utgifter som endast de icke-närstående importörerna hade inte beaktades. Sådana kostnader omfattar kostnader för FoU, skapande av mönster och prototyper, certifiering, godkännande, kvalitets- och överensstämmelsekontroller samt lagrings- och försäljningskostnader.

(120)

Kommissionen kontrollerade dessa uppgifter och beslutade att justera prisunderskridandemarginalerna för sådana kostnader. Unionsindustrins priser från fabrik justerades nedåt genom det vägda genomsnittet för FoU-kostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet, som omfattade alla relevanta kostnader som nämns i föregående skäl. Justeringen var 2,2 % av avkastningen för de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(121)

Dessutom gjordes en justering på cirka 33 euro per ton av importpriset för importkostnader på grundval av uppgifter från de två icke-närstående importörerna som kontrollerades efter införandet av de provisoriska åtgärderna.

(122)

CCCME begärde fler upplysningar om prisunderskridandemarginalerna för varje exporterande tillverkare i urvalet. För fastställandet av skada undersöks den dumpade importens inverkan på priserna som en av skadeindikatorerna och enligt artikel 3.3 i grundförordningen måste produkterna ha sålts till betydligt lägre pris. I detta fall kan prisunderskridandet på mellan 31,6 % och 39,2 % anses vara betydande. Vid ett sådant undersökningsresultat måste inte varje transaktion visa på ett prisunderskridande. Den dumpade importens inverkan på unionsindustrin undersöks som helhet betraktat, vilket omfattar prisunderskridande till följd av den dumpade importen. I informationssyfte är dock prisunderskridandemarginalerna för de exporterande tillverkarna i urvalet följande:

Tabell 2

Prisunderskridandemarginaler

(123)

Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter invände klagandena mot den metod som kommissionen använt för att justera deras priser från fabrik nedåt i stället för att justera importpriserna uppåt, samtidigt som de flesta FoU-kostnaderna inte bärs av importörerna alls, utan uppstår hos tillverkarna i Kina. Klagandena ansåg dessutom att kostnaderna efter import var alltför höga och kunde innefatta kostnader för import av avloppsgaller och en felaktig importtull på 2,7 % i stället för 1,7 % för alla segjärnsprodukter.

(124)

Justeringen av FoU-kostnaderna i prisunderskridandemarginalen och nivån för undanröjande av skada grundades å ena sidan på kontrollerade uppgifter från unionstillverkarna i urvalet och å andra sidan på bevisning som uppvisats under kontrollbesöken hos de icke-närstående importörerna på att de ådrar sig sådana produktionskostnader för den berörda produkten i Kina. Eftersom klagandena inte lämnade någon bevisning för sitt påstående att dessa kostnader inte uppstår hos de icke-närstående importörerna, avvisade kommissionen deras påstående.

(125)

Beräkningen av kostnaderna efter import grundas på kontrollerade uppgifter från de två icke-närstående importörer som ingick i urvalet. Dessa uppgifter rörde endast den berörda produkten, och omfattade således inte de undantagna produkterna (t.ex. avloppsgaller). Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(126)

Vad beträffar justeringen för importtullar använde kommissionen den tullsats som gäller för import av segjärnsprodukter. De tog inte hänsyn till eventuella felaktiga deklarationer för att undvika att betala rätt importtull. Detta påstående avvisades därför.

(127)

Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter lämnade FCI resultat från två upphandlingar som nyligen inletts av italienska offentliga organ. Upphandlingarna vanns av en (återförsäljare till) unionstillverkare, som erbjöd ett lägre pris för den likadana produkten än de icke-närstående importörernas pris för den berörda produkten, vilket var mycket lägre än det pris som lämnats av klagandena och som anges i förordningen om provisorisk tull.

(128)

Kommissionen påpekade att sådan färsk obekräftad bevisning inte är tillräcklig för att dra slutsatsen att de kontrollerade uppgifterna för undersökningsperioden skulle anses vara otillförlitliga. Produktmixen i dessa upphandlingar härrör dessutom från den genomsnittliga produktmixen och motsvarande produktionskostnader. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(129)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande importen från Kina, och efter revideringen av de beräkningar av prisunderskridandet som anges i skälen 119–122, bekräftade kommissionen alla andra slutsatser i skälen 115–128 i förordningen om provisorisk tull.

(130)

CCCME påpekade att kommissionen grundade sin analys av makroekonomiska uppgifter på faktiska uppgifter för klagandena och tillverkare som stödde klagomålet samt uppskattningar från klagandena rörande resten av unionsindustrin. CCCME hävdade att dessa uppskattningar inte kunde anses utgöra faktisk bevisning eftersom beloppen och källorna inte hade lämnats ut till de berörda parterna. Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter upprepade CCCME detta påstående.

(131)

Kommissionen betonade att den inte delade upp sin analys av unionsindustrin i klagande mot icke-klagande, och påpekade att den hade begärt makroekonomiska uppgifter från unionsindustrin och hade lämnat ut de uppgifter som den använt i undersökningar i den öppna akten så att de berörda parterna kunde kontrollera dem. Såsom anges i skäl 32 i förordningen om provisorisk tull hade kommissionen också kontrollerat de källor och den process som klagandena använde för att sammanställa uppgifterna för resten av unionsindustrin på plats i klagandenas lokaler. Kommissionen kontrollerade dessutom uppgifter från de företag som ingick i urvalet, som svarade för en betydande del av de totala makroekonomiska uppgifterna, dvs. 48 % av den totala produktionsvolymen och 43 % av unionsindustrins totala försäljning. Kommissionen avvisade därför CCCME:s invändning.

(132)

Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter hävdade FCI att kommissionen motsäger sig, eftersom det i skäl 132 i förordningen om provisorisk tull anges att kommissionen bedömde de makroekonomiska indikatorerna för samtliga unionstillverkare. I skäl 131 anges emellertid att de makroekonomiska uppgifterna grundas på kontrollerade uppgifter från företagen i urvalet, som svarar för 48 % av den totala produktionsvolymen och 43 % av unionsindustrins totala försäljning. Det säger sig självt att uppgifter som täcker mindre än 50 % av den totala produktionen inte är representativa för unionsindustrin som helhet. Därför grundas kommissionens undersökningsresultat om de makroekonomiska indikatorerna på ofullständiga och vilseledande uppgifter som inte möjliggör en korrekt bedömning av unionsindustrins övergripande situation.

(133)

Kommissionen påpekade att den har kontrollerat de makroekonomiska uppgifterna för hela unionsindustrin på plats i klagandenas lokaler. Kommissionen gjorde dessutom en grundlig kontroll av företagen i urvalet, som svarar för en stor del av unionsindustrins produktionsvolym. De makroekonomiska uppgifterna grundas således inte bara på de företag som ingick i urvalet.

(134)

FCI hävdade att uppgifterna om de makroekonomiska indikatorerna är problematiska, vilket framgår av det faktum att kommissionen var tvungen att kontrollera de ursprungliga uppgiftskällorna hos klagandenas advokater vid mer än ett tillfälle. Klagandena lämnade dessutom in olika versioner av uppgifterna om makroekonomiska indikatorer, varje gång med olika siffror. Den omständigheten i sig visar att den metod som klagandena har följt har ohjälpliga brister.

(135)

FCI påpekade dessutom att de uppgifter som kommissionens undersökningsresultat grundas på är ofullständiga. Uppgifterna rör i själva verket endast klagandena, och endast en av de två parter som stöder klagomålet. Sammanlagt motsvarar uppgifterna mindre än 50 % av den totala produktionen av den likadana produkten i unionen.

(136)

Efter det slutgiltiga utlämnandet av uppgifter klargjorde klagandena även att de använde svar från frågeformulär om detaljerade skadeindikatorer för att sammanställa uppgifterna, som undertecknats av ansvariga personer på företagen i fråga och tillhandahölls av klagandena och en av de producenter som stöder klagomålet och därefter uppdaterades för att täcka undersökningsperioden. Klagandena gjorde uppskattningar av uppgifter om andra unionstillverkare baserat på sin marknadsinformation. I avsaknad av faktauppgifter om några av unionstillverkarna har klagandena följt en konservativ metod genom att räkna med 100 % kapacitetsutnyttjande och en konstant försäljningssiffra under skadeundersökningsperioden.

(137)

Det faktum att klagandena uppdaterade de makroekonomiska uppgifterna under undersökningen påverkade inte tillförlitligheten hos de slutliga uppgifter som de sammanställde. Kommissionen har kontrollerat de slutliga uppgifterna och anser att de är tillförlitliga. Kommissionen avvisade därför detta påstående från FCI.

(138)

CCCME hävdade även att kommissionen inte gjorde en segmentspecifik analys per medlemsstat, vilket ledde till en uppdelning mellan medlemsstater som främst har marknader för segjärn eller gråjärn.

(139)

Kommissionen hänvisade till skäl 199 i förordningen om provisorisk tull, där den betonar att unionsmarknaden är en enda marknad och att segjärns- och gråjärnsprodukter är utbytbara produkter. Den avvisade därför CCCME:s invändning.

(140)

CCCME hävdade för det första att importuppgifterna för 2013 inte kunde jämföras med importuppgifterna för de efterföljande åren och undersökningsperioden, eftersom tullnumren för den berörda produkten ändrades 2014. För det andra menade CCCME att kommissionen inte kan dra slutsatser om importvolymernas utveckling om den använder datauppsättningar som inte går att jämföra. CCCME hävdade slutligen att om kommissionen skulle ha analyserat uppgifterna om volymeffekter baserat på samma metod, dvs. för perioden från 2014 fram till undersökningsperioden, skulle den ha dragit slutsatsen att det inte skett någon ökning av importen.

(141)

Kommissionen konstaterade att perioden för undersökningen av tendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från 2013 fram till undersökningsperioden. För sin analys av importtendenserna godtog kommissionen den metod som klagandena hade använt för att nå fram till importuppgifter för den berörda produkten grundat på uppgifter från Eurostat, som den kontrollerade och godtog som rimlig. Inga alternativa informationskällor fanns tillgängliga. Kommissionen avvisade därför CCCME:s påstående.

(142)

FCI och CCCME hävdade att kommissionens undersökningsresultat i skäl 139 i förordningen om provisorisk tull inte stöds av fakta, eftersom importvolymen för den berörda produkten från Kina minskade mellan 2014 och undersökningsperioden, i motsats till vad som anges i skäl 139 i förordningen om provisorisk tull.

(143)

Kommissionen godtog dessa påståenden. Minskningen av produktionsvolymen mellan 2014 och undersökningsperioden berodde främst på den minskade förbrukningen, enligt tabell 3 i skäl 113 i förordningen om provisorisk tull. Även om förbrukningen minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden, ökade dock den dumpade importen från Kina med 16 % och unionsindustrins produktionsvolym minskade med 4 %.

(144)

FCI hävdade att klagandena hade beräknat sitt kapacitetsutnyttjande enligt tabell 6 i skäl 137 i förordningen om provisorisk tull på grundval av tre skift. Enligt FCI är det allmänt känt på marknaden för gjutjärnsprodukter att gjuterier fungerar väl med två skift, medan ett tredje produktionsskift är kostsamt och ger lägre produktionskapacitet.

(145)

FCI:s argument styrktes inte av någon bevisning, och uteslöt i alla händelser inte möjligheten att ha ett tredje skift. Kommissionen konstaterade dessutom att även om kapacitetsutnyttjandet skulle beräknas på grundval av två skift skulle tendensen förbli densamma som i tabell 6 i förordningen om provisorisk tull, och det skulle fortfarande finnas en betydande outnyttjad kapacitet. Antar man att produktionen är stabil under alla skift skulle kapacitetsutnyttjandet på grundval av två skift uppgå till cirka 80 %.

(146)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande, och efter rättelsen av skäl 139 i förordningen om provisorisk tull enligt skälen 142 och 143, bekräftade kommissionen alla andra slutsatser i skälen 137–142 i förordningen om provisorisk tull.

(147)

FCI och CCCME hävdade att undersökningsresultatet i skäl 145 i förordningen om provisorisk tull inte stöds av fakta, eftersom importvolymen för den berörda produkten från Kina minskade mellan 2014 och undersökningsperioden, i motsats till vad som anges i skäl 145 i förordningen om provisorisk tull.

(148)

Kommissionen godtar påpekandet om den felaktiga hänvisningen till ökad import mellan 2014 och undersökningsperioden i skäl 145 i förordningen om provisorisk tull, och konstaterar att försäljningsvolymen minskade under hela skadeundersökningsperioden, vilket innebär att den kan hänföras till minskad förbrukning enligt tabell 3 i skäl 113 i förordningen om provisorisk tull samt till den ökande volymen av dumpad import från Kina under hela skadeundersökningsperioden. Även om förbrukningen minskade med 8 % under skadeundersökningsperioden ökade dock den dumpade importen från Kina med 16 %, vilket ledde till en mycket större ökning av Kinas marknadsandel, dvs. med 26 %.

(149)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande försäljningsvolym och marknadsandel, och efter rättelsen av skäl 145 i förordningen om provisorisk tull enligt skälen 147 och 148, bekräftar kommissionen alla andra slutsatser i skälen 143–146 i förordningen om provisorisk tull.

(150)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande tillväxt bekräftade kommissionen sina undersökningsresultat i skäl 147 i förordningen om provisorisk tull.

(151)

FCI hävdade att undersökningsresultatet i skäl 149 i förordningen om provisorisk tull inte stöds av fakta, och menade att den minskade sysselsättningsnivån inte kan kopplas till ökande importkvantiteter från Kina eftersom det enda år då importen ökade (från 2013 till 2014) ökade även sysselsättningen i unionsindustrin. Under de år då sysselsättningen minskade, sjönk även importen från Kina.

(152)

Kommissionen konstaterade att tendensen under hela skadeundersökningsperioden visade ett minskande antal anställda, vilket främst berodde på minskad produktion. Den minskade produktionen berodde i sin tur på minskad försäljning i unionen, både på grund av den minskade efterfrågan och på grund av den ökade dumpade importen under skadeundersökningsperioden. Denna händelsekedja avspeglas i analysen av hela skadeundersökningsperioden, och inte genom att jämföra utvecklingen från år till år. FCI:s argument kan därför inte godtas.

(153)

FCI hävdade att sysselsättnings- och produktionsnivåerna inte stöder en slutsats om väsentlig skada. Sysselsättningsnivåerna förblev relativt stabila, särskilt med hänsyn till att fyra företag upphörde med sin tillverkning av den undersökta produkten under skadeundersökningsperioden. Produktiviteten steg.

(154)

Kommissionen konstaterade att den minskade sysselsättningen dessutom kan hänföras till unionsindustrins försök att minska produktionskostnaderna och öka effektiviteten med tanke på den ökande konkurrensen från den dumpade importen från Kina. Effektivitetsvinsterna ledde till en ökad produktivitet på 3 %. FCI:s argument avvisades därför.

(155)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande sysselsättning och produktivitet, bekräftade kommissionen sina undersökningsresultat i skäl 149 i förordningen om provisorisk tull.

(156)

FCI hävdade att unionsindustrins situation under undersökningsperioden liknar situationen vid den tidpunkt då åtgärderna mot vissa gjutjärnstyper med ursprung i Kina upphävdes 2011, eftersom byggbranschen ännu inte har återhämtat sig från den ekonomiska krisen och flera medlemsstater i unionen har minskat sina budgetar avsevärt för infrastrukturprojekt.

(157)

FCI hänvisar dock till statistik från Eurostat som inte stöder dessa påståenden. Statistik över produktionen inom bygg- och anläggningssektorn visar en ökning under skadeundersökningsperioden. Unionens förbrukning av gjutjärnsartiklar ökade inte till följd av denna tillväxt, vilket visas i tabell 3 i förordningen om provisorisk tull. Kommissionen avvisar därför detta påstående. FCI:s argument kan därför inte godtas.

(158)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FCI att det i skäl 157 felaktigt dras slutsatsen att statistiken över bygg- och anläggningssektorn visar en ökning sedan antidumpningsåtgärderna upphävdes 2011. Om man ser till utvecklingen av byggindustrin sedan slutet av undersökningsperioden inom ramen för översynen vid giltighetstidens utgång i mitten av 2010, hävdar FCI att denna sektor ännu inte har återhämtat sig efter den ekonomiska krisen 2008–2009.

(159)

Kommissionen påpekade att bygg- och anläggningssektorn visar en uppåtgående tendens sedan 2013, vilket tyder på en långsam återhämtning från den tidigare nedåtgående tendensen. Detta står i motsättning till FCI:s påstående att unionsindustrins nuvarande situation är densamma som den situation som rådde fram till 2011, eftersom bygg- och anläggningssektorn visade en nedåtgående tendens under den perioden. Påståendet avvisades därför.

(160)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning, bekräftar kommissionen sina undersökningsresultat i skälen 150 och 151 i förordningen om provisorisk tull.

(161)

FCI hävdade att ingen betydande minskning av försäljningspriserna kan konstateras med tanke på de minskade produktionskostnaderna, och att de minskade försäljningspriserna därför inte kan anses vara ett tecken på väsentlig skada.

(162)

Såsom anges i skäl 153 i förordningen om provisorisk tull minskade de genomsnittliga försäljningspriserna för unionstillverkarna i urvalet kontinuerligt, dvs en minskning med 5 %, under det att den genomsnittliga tillverkningskostnaden per enhet minskade med bara 3 % under skadeundersökningsperioden. Eftersom prisminskningen var större än minskningen av produktionskostnaderna, avvisades detta påstående.

(163)

Efter införandet av provisoriska åtgärder inkom inga synpunkter på arbetskraftskostnaderna för de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(164)

Efter införandet av provisoriska åtgärder inkom inga synpunkter på lagerhållningen för de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(165)

CCCME ifrågasatte kommissionens slutsats om att lönsamheten har minskat gradvis sedan 2006, genom att hänvisa till begäran om översyn vid giltighetstidens utgång från 2010.

(166)

Kommissionen bekräftade – mot bakgrund av kontrollerade uppgifter som lämnats av unionstillverkarna i urvalet och som finns tillgängliga i akten – att den slutsats som anges i skäl 162 i förordningen om provisorisk tull är korrekt. Kommissionen avvisade därför CCCME:s invändning.

(167)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande de mikroekonomiska indikatorerna, bekräftas undersökningsresultaten i skälen 152–166 i förordningen om provisorisk tull.

(168)

CCCME hävdade att kommissionen inte har undersökt unionstillverkarnas situation i den centrala och östra delen av unionen, och att den därför inte kunde dra en slutsats om skada för hela unionsindustrin.

(169)

Kommissionen avvisade detta påstående, eftersom den har undersökt hela unionsmarknaden i fråga om de makroekonomiska skadeindikatorerna. Kommissionen anser att urvalet av unionstillverkare är tillräckligt representativt för skadeanalysen i fråga om de mikroekonomiska indikatorerna och bekräftar förekomsten av handel inom unionen med den likadana produkten.

(170)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit bekräftade kommissionen sina undersökningsresultat i skälen 167–170 i förordningen om provisorisk tull.

(171)

FCI hävdade att förordningen om provisorisk tull inte avspeglar det faktum att importvolymen från Kina ökade till en början och därefter sjönk konstant från 2014 fram till undersökningsperioden, medan försäljningsvolymen i unionen minskade under hela skadeundersökningsperioden och unionsindustrins marknadsandel förblev stabil.

(172)

Kommissionen konstaterade att samtidigt som unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel minskade med 11 % respektive 3 % under skadeundersökningsperioden, ökade volymen och marknadsandelen för importen från Kina med 16 % respektive 26 % under samma period. Detta visar på en tydlig koppling mellan den ökade importen från Kina och unionsindustrins minskade marknadsandel. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(173)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter begärde FCI att kommissionen skulle förklara de skilda tendenserna mellan Kinas minskade import på 8 % (med ökande priser) mellan 2014 och undersökningsperioden och unionsindustrins sjunkande försäljning även under den perioden.

(174)

Även om unionsindustrins försäljning räknat i volym inte visar en parallell tendens med importvolymen från Kina under skadeundersökningsperioden, är tendenserna sett till marknadsandelar liknande. Unionsindustrins produktionsvolym har dessutom utvecklats i linje med importvolymen från Kina, som visar en ökning från 2013 till 2014 och en minskning därefter. Detta visar i sin tur att unionsindustrin följde tendensen för den kinesiska importen. Tendensen för hela skadeundersökningsperioden stöder dessutom förekomsten av ett orsakssamband, både när det gäller volymer och marknadsandelar. Kommissionen drog därför slutsatsen att det fanns ett tidsmässigt samband mellan den uppåtgående rörelsen i den kinesiska importen och den nedåtgående rörelsen hos skadeindikatorerna för unionsindustrin.

(175)

FCI hävdade att unionstillverkarnas försäljningspriser har sjunkit konstant mellan 2013 och undersökningsperioden, även när priserna på den kinesiska importen ökade med 4 % mellan 2013 och undersökningsperioden. Dessa två tendenser skiljer sig tydligt, vilket innebär att de kinesiska exporterande tillverkarnas prisstrategier inte på något sätt kan sägas påverka unionstillverkarnas försäljningspriser.

(176)

FCI hävdade dessutom att det faktum att unionstillverkarna inte har ökat lönsamheten i sin försäljning trots att priserna på de kinesiska produkterna steg, är ett tydligt bevis på att eventuell väsentlig skada under skadeundersökningsperioden inte kan tillskrivas importen från Kina.

(177)

Kommissionen avvisade dessa påståenden, eftersom den dumpade importen från Kina, även efter prishöjningen under skadeundersökningsperioden, betydligt underskred unionstillverkarnas priser och därför vållade unionsindustrin väsentlig skada.

(178)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter tog FCI upp denna fråga igen och begärde att kommissionen skulle förklara orsakssambandet trots den skiljaktiga tendensen från 2014 och framåt, eftersom importen från Kina minskade (– 8 %), medan priserna för kinesiska produkter ökade (+ 1 %) och unionsindustrins marknadsandel förblev stabil (58,8 %).

(179)

Kommissionen påpekade att den, för att undvika effekterna av normala konjunktursvängningar, beaktar hela skadeundersökningsperioden för att fastställa en tendens. Importen från Kina visade dessutom ökande marknadsandelar även under den nedåtgående tendensen i unionens förbrukning under skadeundersökningsperioden.

(180)

CCCME hävdade att kommissionen inte hade säkerställt prisernas jämförbarhet i sin analys av prisunderskridandet, eftersom den inte tagit hänsyn till vissa egenskaper hos den berörda produkten. CCCME hävdade dessutom att kommissionen har beaktat olika produktegenskaper när den fastställde dumpningsmarginalen.

(181)

Kommissionen betonade att den hade tagit hänsyn till den undersökta produktens huvudsakliga egenskaper i sin prisjämförelse och att den på grundval av tillgängliga uppgifter har säkerställt jämförbarhet mellan den berörda produkten och den likadana produkt som tillverkas i unionen. CCCME:s påstående avvisades därför.

(182)

CCCME hävdade att varken CCCME eller de kinesiska exporterande tillverkarna har getts möjlighet att identifiera skillnader som påverkar prisernas jämförbarhet mellan de kinesiska exporterade produkterna och de produkter som säljs av unionstillverkarna och begära justeringar i samband med fastställandet av prisunderskridande.

(183)

Kommissionen konstaterade att den hade lämnat ut beräkningarna av prisunderskridande och den använda metoden till de kinesiska exporterande tillverkarna, och bekräftade att den på grundval av den undersökta produktens huvudsakliga egenskaper hade säkerställt att den berörda produkten och den likadana produkt som tillverkas och säljs i unionen var jämförbara. Det har inte visat sig att det finns några behov av särskilda justeringar för skillnader i fysiska egenskaper. CCCME:s påstående avvisades därför.

(184)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CCCME att de kinesiska exporterande tillverkarna och de själva inte hade fått möjlighet att granska kommissionens beräkning av volymen och värdet för försäljningen av unionstillverkarna i urvalet per produktkontrollnummer, och därför inte kunde bedöma om några misstag hade gjorts i detta avseende. CCCME hävdade därför att den faktiska grunden för analysen av prisunderskridande är tveksam och inte utgör faktisk bevisning.

(185)

Kommissionen påpekade att den i det slutliga utlämnandet av uppgifter till CCCME förklarade skälen till att dessa uppgifter borde förbli konfidentiella. Kommissionen avvisade därför CCCME:s invändning.

(186)

CCCME hävdade att kommissionen inte hade bedömt betydelsen av prisunderskridande i förhållande till andelen av den inhemska försäljningen för unionstillverkarna i urvalet, där inget prisunderskridande konstaterades, och ifrågasatte därför kommissionens objektivitet i undersökningen av den dumpade importens verkningar på unionstillverkarnas försäljningspriser. CCCME upprepade detta påpekande efter det slutliga utlämnandet av uppgifter.

(187)

Kommissionen konstaterade att 62,6 % av den totala försäljningen i unionen för unionstillverkarna i urvalet hade underskridits av den dumpade importen från de exporterande tillverkare från Kina som ingick i urvalet. Kommissionen fann att alla importerade produkttyper var jämförbara med de produkttyper som såldes av de unionstillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen konstaterade vidare att priserna för alla importerade produkttyper hade underskridit försäljningspriserna för de jämförbara typer som såldes av de unionstillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen drog därför slutsatsen att detta tillräckligt tydligt visar de kinesiska importprisernas skadevållande verkningar på unionsindustrins försäljning.

(188)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade FCI att siffrorna för sysselsättningsnivå och produktivitet inte stöder ett undersökningsresultat om att importen från Kina hade orsakat väsentlig skada. De automatiserade produktionslinjernas ökade effektivitet innebär dessutom att det krävs ett mindre antal arbetsenheter.

(189)

Kommissionen påpekade att den minskade sysselsättningen kan tillskrivas den minskade produktionsvolymen till följd av de ökade kvantiteterna av dumpad import från Kina under skadeundersökningsperioden och unionsindustrins arbete med att sänka produktionskostnaderna och uppnå effektivitetsvinster med anledning av den ökade konkurrensen från dumpad import från Kina. Minskningen av sysselsättningen är större än produktionsvinsterna, vilket visar på skada som orsakats av importen från Kina.

(190)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 173 och 174 i förordningen om provisorisk tull.

(191)

Såsom kommissionen konstaterar i skälen 179 och 180 i förordningen om provisorisk tull bröt den indiska importen inte orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit och den kunde endast haft en marginell inverkan på den skada som unionsindustrin lidit.

(192)

CCCME hävdade dock att den indiska importen kan bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit eftersom det inte finns någon bevisgrund som kan få kommissionen att dra slutsatsen att de exporterande tillverkarna från Kina vann marknadsandelar från unionsindustrin. Ökningen och minskningen av Indiens respektive unionsindustrins marknadsandelar är identiska, utvecklingen från 2014 fram till undersökningsperioden för importvolymen från Indien utvecklades mer i linje med utvecklingen av unionsindustrins produktions- och försäljningsvolym än importvolymen från Kina, och prisunderskridandet från Indien är högre än prisunderskridandet från Kina, vilket visade att eventuella prisverkningar mer sannolikt berodde på import från Indien än import från Kina.

(193)

CCCME hävdade dessutom att kommissionen bör avgränsa och i detalj särskilja alla olika verkningar av den indiska importen, och skilja var och en av dessa verkningar från de påstått skadliga verkningarna av den kinesiska importen med hjälp av en segmenterad analys per medlemsstat och per gråjärn, den indiska produkten, och segjärn, den kinesiska produkten.

(194)

Av de anledningar som redan förklarats i skäl 199 i förordningen om provisorisk tull ansåg kommissionen att det inte finns något behov av en segmenterad analys för att undersöka huruvida den dumpade importen från Kina vållade unionsindustrin väsentlig skada.

(195)

Kommissionen konstaterade att den relativa ökningen av andelen av unionsmarknaden för import från Indien är något högre än för Kina under skadeundersökningsperioden, men att Indiens importvolymer och marknadsandel i absoluta termer är mycket lägre än Kinas importvolymer och marknadsandel under samma period och under undersökningsperioden.

(196)

Kommissionen konstaterade att den på grundval av absoluta volymer inte kan dra slutsatsen att unionsindustrins minskade marknadsandel helt och hållet beror på den indiska importens ökade marknadsandel.

(197)

Kommissionen konstaterade dessutom att CCCME:s påstående om importvolymernas utveckling från 2014 fram till undersökningsperioden motsägs av fakta. Importvolymerna från både Indien och Kina utvecklades på samma sätt jämfört med utvecklingen av unionsindustrins produktions- och försäljningsvolym.

(198)

Kommissionen bekräftade dock prisunderskridandet från Indien och sin slutsats i skäl 179 i förordningen om provisorisk tull om att de genomsnittliga prisskillnaderna inte ger någon ledning, eftersom importen från Indien och Kina hade olika produktmix.

(199)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CCCME att den saknade uppgifter för att kunna kommentera kommissionens slutsats om att prisskillnaderna inte gav någon ledning, och höll därför inte med om kommissionens slutsats.

(200)

När kommissionen bedömde utvecklingen av importvolymer, marknadsandel och priser, bekräftade den att den indiska importen kan ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit. Det kan dock inte förutsättas att importen från Indien var den enda orsaken till unionsindustrins förvärrade situation. Om effekterna av den indiska importen hypotetiskt sett skulle undanröjas skulle importen från Kina fortfarande i sig vara en oberoende skadevållande orsak. Framför allt är importvolymen från Kina under undersökningsperioden mycket större (mer än tre gånger högre) än importvolymen från Indien under samma period.

(201)

Kommissionen drog därför slutsatsen att det är sannolikt att importen från Indien kan ha bidragit till den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Denna import bröt emellertid inte orsakssambandet mellan den skada som unionsindustrin lidit och den dumpade importen från Kina på grund av den lägre volymen och marknadsandelen. Kommissionen konstaterade dessutom att eventuella verkningar av importen från Indien inte tillskrivs Kina, eftersom den nivå för undanröjande av skada som beräknats för genomförandet av regeln om lägsta tull endast beaktar verkningarna av den dumpade importen från Kina.

(202)

Kommissionen bekräftade sina undersökningsresultat i skälen 175–182 i förordningen om provisorisk tull på de grunder som anges ovan och avvisar därför CCCME:s påståenden.

(203)

FCI hävdade att unionsindustrins lönsamhet påverkades negativt av unionsindustrins ökade import till tredjeländer till priser under tillverkningskostnaden per enhet.

(204)

Kommissionen konstaterade att exporten till tredjeländer endast svarar för omkring 10 % av försäljningen under skadeundersökningsperioden för de unionstillverkare som ingick i urvalet. Kommissionen drog därför slutsatsen att exporten till tredjeländer endast kunde ha en marginell inverkan på den skadevållande situationen för unionsindustrin under undersökningsperioden, och således inte kunde bryta orsakssambandet mellan den kinesiska dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(205)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter begärde FCI att kommissionen skulle förklara hur kombinationen av ökad import och mycket låga priser inte kunde bryta orsakssambandet mellan den påstådda skada som unionen lidit och importen av den berörda produkten från Kina. FCI hävdade att unionsindustrin kunde ha förbättrat sin vinstmarginal med 17,20 % om den inte hade sålt sina produkter till tredje marknader, och i stället hade sålt den delen av produktionen inrikes, till genomsnittliga unionspriser.

(206)

Kommissionen påpekade att FCI:s antagande om att unionstillverkarna kunde sälja de produkter som de hade exporterat på unionsmarknaden till samma pris som deras försäljningspris i unionen grundas inte på bevisning och är därför ren spekulation. För det första är unionsindustrins priser pressade på grund av den dumpade importen från Kina. För det andra leder ökad tillgång till lägre priser på marknaden enligt den grundläggande ekonomiska principen om tillgång och efterfrågan. Produktmixen av de produkter som exporteras av unionstillverkarna i urvalet kan skilja sig från deras genomsnittliga produktion och motsvarande produktionskostnad. Kommissionen avvisade därför FCI:s påstående om att unionstillverkarna kunde ha förbättrat sin vinstmarginal genom att sälja sin export på unionsmarknaden.

(207)

FCI lämnade bevisning enligt vilken stängningen av de gjuterier som nämns i skäl 190 i förordningen om provisorisk tull kunde tillskrivas andra faktorer än den ökade importen av den berörda produkten från Kina.

(208)

Vad gäller ACO konstaterar kommissionen att allmänt tillgänglig information visade att pristrycket och konkurrensen från Kina var ett av skälen till att gjuteriet i unionen stängdes. Vad gäller de andra stängningarna lämnade FCI ingen avgörande bevisning för skälen till stängningarna. I alla händelser var det inte dessa stängningar som pressade ned försäljningspriserna och lönsamheten för unionstillverkarna i urvalet, eftersom de återspeglar ett konkurrensbortfall på unionsmarknaden. Kommissionen avvisar därför detta påstående och anser fortfarande att stängningarna sammanföll med den skada som unionen lidit, och att de därför inte heller bryter orsakssambandet mellan den kinesiska dumpade importen och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(209)

CCCME hävdade att kommissionen borde ha avgränsat och skilt den skadevållande verkningen av den minskade förbrukningen från de påstått skadevållande verkningarna av importen från Kina, eftersom det vid en bedömning av utvecklingen för unionsindustrins försäljnings- och produktionsvolymer står klart att denna minskning inte kan tillskrivas importen från Kina.

(210)

CCCME hävdade dessutom att den ökade importen från Kina inte sammanfaller med unionsindustrins minskande försäljningsvolymer, vilket innebär att det inte finns någon faktisk grund för kommissionens påstående om att eftersom ökningen av importen från Kina är större än minskningen av unionsindustrins förbrukning och försäljning, kan den minskade efterfrågan inte bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit.

(211)

Kommissionen konstaterar att den ökade importen från Kina, tvärtemot vad CCCME hävdar, faktiskt sammanfaller med unionsindustrins minskande försäljningsvolym när hela perioden för bedömning av skada beaktas.

(212)

Kommissionen avvisar därför detta påstående och bekräftar sina slutsatser i skälen 189–191 i förordningen om provisorisk tull.

(213)

FCI hävdade att nationella standarder och skiljaktiga krav i medlemsstaterna leder till en segmentering av unionens nationella marknader för gjutjärnsartiklar.

(214)

Kommissionen konstaterade att trots att det finns nationella standarder för olika produkttyper kan både unionstillverkare och exporterande tillverkare uppfylla dessa nationella krav på produktcertifiering. Detta påstående avvisades därför.

(215)

FCI hävdade dessutom att vikten på de sålda artiklarna har minskat och att den motsvarande produktionsvolymen i ton därför visar på ett ökat antal sålda artiklar. Enligt FCI bör en utebliven ökning av vinst och marknadsandelar tillskrivas en strukturell förändring i tekniken och produktionsprocesserna, snarare än konkurrensen med produkter som tillverkats i Kina.

(216)

Kommissionen konstaterar att den på grundval av uppgifterna från de unionstillverkare som ingick i urvalet inte kunde fastställa någon betydande viktminskning under skadeundersökningsperioden. Påståendet avvisas därför.

(217)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FCI att det har varit en allmän minskning av vikten för gjutjärnsartiklar. Det faktum att produktionsvolymerna i unionen under undersökningsperioden motsvarade situationen under 2013 (96 %) visar att unionsindustrin nödvändigtvis har ökat antalet sålda artiklar. Eventuell skada bör därför tillskrivas en strukturell förändring i tekniken och produktionsprocesserna, snarare än konkurrensen med produkter som tillverkats i Kina.

(218)

Kommissionen hade inte bara begärt alla uppgifter räknat i antalet producerade ton från de unionstillverkare som ingick i urvalet, utan även i antalet producerade artiklar. Dessa kontrollerade uppgifter visar ingen större skillnad i den likadana produktens vikt. Kommissionen instämde därför inte i FCI:s påstående om att unionsindustrin nödvändigtvis hade ökat antalet sålda artiklar. Påståendet avvisades därför.

(219)

CCCME hävdade att unionsindustrin kunde behålla sin marknadsandel trots det påstådda prisunderskridandet under undersökningsperioden, vilket är svårt att få att gå ihop med fastställandet av ett orsakssamband.

(220)

Kommissionen konstaterar att unionsindustrin förlorade marknadsandelar under skadeundersökningsperioden, medan marknadsandelen för import från Kina ökade betydligt. Den fann också ett betydande prisunderskridande. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(221)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade CCCME sitt påstående om att det inte finns något tidsmässigt samband mellan importen från Kina och den påstådda skada som unionsindustrin lidit. CCCME påpekade att uppgifterna visade att det finns ett tidsmässigt samband med de berörda skadeindikatorerna och utvecklingen av förbrukningen, vilket enligt CCCME föreföll vara den faktiska orsaken till den påstådda skadan. CCCME hävdade dessutom att detta i sin tur påverkade andra skadeindikatorer, såsom lönsamhet. CCCME hävdade slutligen att kommissionen i sina analyser av skada och orsakssamband borde ha tagit hänsyn till importtendenserna under skadeundersökningsperioden i stället för att bara jämföra slutpunkterna, vilket överprövningsorganet har fastställt (4).

(222)

I motsats till överprövningsorganets rapport, som inte innehåller någon analys av tendenserna utan endast en jämförelse med start- och slutpunkten för skadeundersökningsperioden, gjorde kommissionen i detta fall en grundlig analys av de rådande tendenserna under hela skadeundersökningsperioden, även mellan varje år under perioden. På grundval av detta fann kommissionen ett tidsmässigt samband mellan importen från Kina och den skada som unionsindustrin lidit under den perioden. Påståendet avvisades därför.

(223)

Efter offentliggörandet av förordningen om provisorisk tull hävdade CCCME för första gången under undersökningen att den skada som unionsindustrin lidit kunde ha varit självförvållad, eftersom flera unionstillverkare började ersätta sin egen försäljning av den likadana produkten med försäljning av sammansatta produkter, som de också tillverkar. CCCME föreslog därför att konkurrensen från dessa produkter och unionstillverkarna själva borde ha beaktats, eftersom detta kan bryta det påstådda orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kina och den skada som unionsindustrin påstås ha lidit.

(224)

Kommissionen avvisade detta påpekande eftersom CCCME, förutom en ren produktbroschyr från en av unionstillverkarna, inte styrkte det med avgörande bevisning. Viktigast av allt är att kommissionens undersökningsresultat grundas på uppgifter om den undersökta produkten.

(225)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter upprepade klagandena än en gång att försäljningen av sammansatta produkter är minimal och utgör mindre än 1 % av deras verksamhet. Påståendena avvisades därför.

(226)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit bekräftade kommissionen sina slutsatser i skälen 202–205 i förordningen om provisorisk tull.

(227)

FCI hävdade att importen från Kina under skadeundersökningsperioden inte förorsakade någon nedgång i unionsindustrins inhemska priser på den undersökta produkten, eftersom de kinesiska priserna steg markant under perioden medan unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser samtidigt minskade successivt, och denna tendens låg i linje med en generell nedgång i tillverkningskostnaderna per enhet, vilket låg i unionsindustrins intresse.

(228)

Kommissionen avvisade detta påstående eftersom importen från Kina, även efter prishöjningen under skadeundersökningsperioden, betydligt underskred unionstillverkarnas priser och därför orsakade en prisnedgång i unionen. Detta faktum får stöd av unionsindustrins minskade försäljningspriser, som var större än minskningen av tillverkningskostnaden per enhet. Det ligger därför i unionsindustrins intresse att sätta stopp för en sådan prisminskning till följd av dumpad lågprisimport från Kina.

(229)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade FCI att unionstillverkarna faktiskt köper in en del av sitt produktsortiment från Kina. Till följd av detta orsakar införandet av en provisorisk tull för Kina även problem för unionstillverkarna.

(230)

En av unionstillverkarna har dessutom nyligen gjort en stor investering för att anlägga ett nytt gjuteri i Förenta staterna. Införandet av en slutgiltig tull kommer att leda till ökad import från Förenta staterna och till att denna unionstillverkare befäster sin dominerande ställning för gjutjärnsartiklar på unionsmarknaden, till förfång för fri och rättvis konkurrens.

(231)

Kommissionen påpekade att införandet av antidumpningsåtgärder kan påverka alla aktörer på unionsmarknaden, inklusive unionstillverkarna. Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade klagandena och en tillverkare som stöder klagomålet att det ligger i unionsindustrins intresse att införa en slutgiltig tull som bidrar till att skapa lika villkor på marknaden.

(232)

Under kontrollbesöket hos den tillverkare som nämns i skäl 230 informerade företaget kommissionen om att investeringen i Förenta staterna görs för att ersätta en befintlig anläggning. Eftersom FCI inte har lämnat uppgifter som styrker påståendet att denna tillverkare kommer att använda investeringen för att öka importen från Förenta staterna till unionen, avvisade kommissionen detta påstående.

(233)

Klagandena hävdade att om de slutgiltiga tullsatserna sänks till de nivåer som föreslås i det slutliga utlämnandet av uppgifter kommer de inte att kunna konkurrera med den dumpade importen, eftersom importörer av den berörda produkten från Kina fortfarande kan underskrida unionsindustrins priser trots införandet av provisoriska tullar på i genomsnitt 33 %.

(234)

Antidumpningsåtgärderna fastställs till den nivå som är nödvändig för att undanröja effekten av skadlig dumpning. Det är därför möjligt att importpriserna fortfarande kan konkurrera med priserna för den likadana produkt som säljs av unionsindustrin, särskilt eftersom den provisoriska antidumpningstullen grundas på dumpningsmarginaler som befanns vara lägre än nivån för undanröjande av skada. Kommissionen avvisade därför detta påstående.

(235)

FCI hävdade att kommissionen underskattade den roll som ett stort konsortium av europeiska små och medelstora företag spelade på marknaden för den berörda produkten samt den sysselsättning som detta konsortium skapade.

(236)

Kommissionen påpekade att den under undersökningens gång har konstaterat att de icke-närstående importörerna bär vissa kostnader för formgivning, certifiering och FoU för den berörda produkten, och den beslutade därför att justera beräkningarna av nivån för prisunderskridande och undanröjande av skada i enlighet med detta, vilket anges i skälen 119–122. Nivån för prisunderskridande och undanröjande av skada förblir dock betydande även efter en sådan justering.

(237)

FCI hävdade att kommissionen inte tar hänsyn till vikten av certifieringar av den berörda produkten och förekomsten av långtidsavtal.

(238)

Kommissionen påpekade att den inte fann några bevis för förekomsten av sådana långtidsavtal under undersökningen. Kostnaderna för certifiering av den berörda produkten har tagits med i den justering som gjordes för FoU-kostnader i beräkningarna av prisunderskridande och undanröjande av skada.

(239)

Det totala antalet anställda hos FCI:s medlemsföretag uppskattas till omkring 1 200 för import från alla länder, vilket innebär att åtgärder på import från bara Kina eventuellt kan påverka ett mindre antal anställda.

(240)

FCI hävdade att unionsindustrin fortfarande kunde bibehålla sina aktuella sysselsättningsnivåer även i närvaro av import av den berörda produkten från Kina, medan de flesta av FCI:s medlemsföretag kommer att tvingas stänga eller friställa arbetstagare om kommissionen beslutar att införa en slutgiltig antidumpningstull.

(241)

Kommissionen avvisade detta argument eftersom FCI inte kunde styrka sitt påstående med bevisning eller analyser som visar att påtvingade stängningar eller personalnedskärningar skulle inträffa. Med tanke på det betydande prisunderskridandet kommer de kinesiska importpriserna tvärtom att vara fortsatt konkurrenskraftiga i förhållande till unionsindustrins priser, trots effekterna av en eventuell slutgiltig tull, och dessa kommer inte att föranleda sådana stängningar och personalnedskärningar.

(242)

FCI hävdade att det är svårt för de icke-närstående importörerna att på kort tid finna alternativa försörjningskällor, och att unionstillverkarna inte kommer att sälja den undersökta produkten till de icke-närstående importörerna eftersom de konkurrerar direkt med varandra.

(243)

När det gäller användarnas synpunkter om att införandet av åtgärder skulle leda till problem med försörjningen av den undersökta produkten, konstaterar kommissionen först och främst att målet med antidumpningsåtgärder inte är att stänga unionsmarknaden för import, utan att återupprätta rättvis handel genom att undanröja effekterna av skadevållande dumpning. Importen från Kina bör därför inte upphöra, utan fortsätta, dock till rättvisa priser.

(244)

Samtidigt kan det i praktiken inte uteslutas att åtgärder mot Kina inte skulle vara verkningsfulla. Såsom anges i skäl 220 i förordningen om provisorisk tull kan de icke-närstående importörerna eventuellt börja importera från andra tredjeländer. I detta sammanhang fastställde kommissionen att de icke-närstående importörerna inte bara är beroende av import från Kina, utan att de under skadeundersökningsperioden även köpte den undersökta produkten från tillverkare i andra tredjeländer, såsom Indien, Turkiet och Brasilien. Kommissionen noterade ytterligare import från Vietnam, Egypten och Ukraina.

(245)

Under undersökningen fann kommissionen dessutom att unionsindustrin har outnyttjad kapacitet, eftersom den har haft ett kapacitetsutnyttjande på omkring 50 %. FCI lämnade ingen bevisning till stöd för påståendet att unionsindustrin inte kommer att sälja den undersökta produkten till de icke-närstående importörerna.

(246)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter tog FCI återigen upp frågan om försörjningstrygghet, och hävdade att unionstillverkarna aldrig har producerat och aldrig kommer att gå med på att producera gjutjärn för FCI:s medlemsföretags räkning. FCI:s medlemsföretag kontaktade flera gjuterier i unionen och de vägrade alla att leverera material producerade enligt FCI-medlemsföretagens mönster, eller förklarade att de inte kan producera gjutjärnsartiklar för alla begärda mått.

(247)

Vad gäller en eventuell omställning till andra tredjeländer hävdade FCI att inga av de länder som nämns i denna förordning utgör ett praktiskt möjligt alternativ till Kina. Indien och Turkiet är inte rimliga alternativ. De exporterade endast begränsade kvantiteter av den berörda produkten under undersökningsperioden. Tillverkarna i Indien producerar nästan uteslutande gråjärnsprodukter, medan tillverkarna i Kina främst producerar segjärnsprodukter. Endast 30 000 ton gjutjärnsartiklar importerades från andra tredjeländer än Indien under undersökningsperioden, och enligt FCI är det därför otänkbart att börja producera tillräckliga volymer av gjutjärn inom rimlig tid i andra länder än Kina. Eventuella omställningar av importkällorna för den berörda produkten kommer dessutom att medföra ytterligare kostnader för de icke-närstående importörerna. Alla investeringar i de mönster som ägs av tillverkarna i Kina kan inte användas någon annanstans, och de kommer därför att förlora sitt värde om en slutgiltig tull införs. Eventuella produktionsomställningar kommer dessutom att kräva tid, och denna försening kommer att leda till att icke-närstående importörer lämnar unionsmarknaden.

(248)

Kommissionen påpekade att FCI inte har lämnat några relevanta bevis för påståendet att unionstillverkarna aldrig kommer att gå med på att producera gjutjärn för FCI-medlemsföretagens räkning.

(249)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter har klagandena däremot förklarat att de är villiga att leverera till importörerna och har lämnat bevisning för att de redan gör så. Därför avvisades detta påstående.

(250)

Det faktum att det endast förekom begränsad import från andra tredjeländer än Kina under undersökningsperioden utesluter inte möjligheten att produktionen ställs om till andra tredjeländer. Syftet med åtgärderna är inte heller att stänga unionsmarknaden för kinesisk import, utan att återupprätta rättvis handel genom att undanröja effekten av skadevållande dumpning. Eftersom de slutgiltiga tullsatserna är lägre än nivån för undanröjande av skada och till och med är lägre än prisunderskridandemarginalerna för alla kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet, förväntas de inte orsaka en hämmande effekt på import från Kina. Detta stöds av importstatistik efter införandet av de provisoriska antidumpningsåtgärderna, som fortfarande visar en betydande import från Kina.

(251)

Ytterligare kostnader i samband med en eventuell omställning av produktionen är därför främst suggestiva, och har inget naturligt samband med införandet av antidumpningsåtgärder.

(252)

Mot den bakgrunden avvisade kommissionen alla påståenden från FCI om försörjningstrygghet.

(253)

FCI hävdade att åtgärderna skulle strida mot olika behov och särdrag hos offentliga myndigheter och privata företag som är beroende av import från icke-närstående importörer, särskilt i regioner som inte ligger tillräckligt nära unionstillverkarna.

(254)

Kommissionen upprepade att slutanvändarna inte kan förlita sig på dumpade priser till förfång för unionsindustrin. Undersökningen har dessutom visat att det redan finns handel med den berörda produkten och den likadana produkten inom unionen, även till regioner som inte finns nära unionstillverkarna.

(255)

Sammanfattningsvis påvisar inget av de argument som framlagts av berörda parter att det finns övertygande skäl mot att införa åtgärder på import av den berörda produkten från Kina.

(256)

Eventuella negativa verkningar på de icke-närstående importörerna kan inte anses vara oproportionerliga och begränsas av tillgången till alternativa försörjningskällor, antingen från tredjeländer eller från unionsindustrin. De positiva verkningarna av antidumpningsåtgärderna på unionsmarknaden uppväger de eventuella negativa verkningarna för andra intressegrupper.

(257)

Eftersom inga ytterligare synpunkter har inkommit bekräftar kommissionen sina slutsatser i skäl 226 i förordningen om provisorisk tull.

(258)

Med tanke på att ingen dumpning har fastställts avslutas förfarandet avseende import med ursprung i Indien.

(259)

Klagandena uppgav att de inte instämde i den lönsamhetssiffra på 5,3 % som använts i bedömningen av nivån för undanröjande av skada. De hävdade att unionstillverkarnas lönsamhet uppgick till omkring 10 % 2006. Den lönsamhetssiffra som använts i bedömningen av skada är dock den lönsamhet som de unionstillverkare som ingick i urvalet nådde 2013.

(260)

Såsom anges i skäl 231 i förordningen om provisorisk tull anses det att 2013 års vinstnivå återspeglar vad som rimligen skulle kunna uppnås under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom någon dumpad import. Detta vinstmål överensstämmer dessutom med den procentandel som klagandena föreslagit för målprisunderskridandet i sitt klagomål.

(261)

FCI hävdade att de provisoriska beräkningarna av nivån för undanröjande av skada är vilseledande, eftersom de utgörs av en jämförelse mellan priserna på de produkter som säljs av kinesiska gjuterier till importörer i unionen och priserna på produkter som säljs av unionsindustrin till slutkunder, samtidigt som utgifter som endast de icke-närstående importörerna hade inte beaktas. Sådana kostnader omfattar kostnader för FoU, skapande av mönster och prototyper, certifiering, godkännande, kvalitets- och överensstämmelsekontroller samt lagrings- och försäljningskostnader.

(262)

Kommissionen har kontrollerat dessa uppgifter och har beslutat att justera prisunderskridandemarginalen (se skälen 119–122) och nivån för undanröjande av skada för sådana kostnader, genom att justera unionsindustrins priser fritt fabrik nedåt på grundval av vägda genomsnittliga FoU-kostnader på omsättningen för de unionstillverkare som ingick i urvalet. Dessutom gjordes en justering av importpriset för kontrollerade kostnader efter import.

(263)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningstullar införas på import av den berörda produkten. Dessa tullar bör enligt regeln om lägsta tull fastställas till en nivå motsvarande dumpningsmarginalen.

(264)

På grundval av ovanstående fastställs de satser till vilka en slutgiltig antidumpningstull införs i tabell 3 nedan:

Tabell 3

Dumpningsmarginal, nivå för undanröjande av skada och tullsatser

(265)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten i den nuvarande undersökningen. De avspeglar därför företagens situation såsom den konstaterats inom ramen för denna undersökning. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller för ”alla övriga företag”) är således endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i Kina och som tillverkats av företagen i fråga och därmed av de specifika rättsliga enheter som anges. Import av den berörda produkten som tillverkats av ett annat företag som inte specifikt omnämns i artikeldelen i denna förordning med namn och adress, inbegripet närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, omfattas inte av dessa tullsatser utan av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”.

(266)

Alla ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. till följd av en ändring av enhetens namn eller inrättandet av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (5) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande de eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, försäljning på hemmamarknaden och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter om så är nödvändigt att ändras i enlighet med detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(267)

För att minimera risken för att åtgärderna kringgås på grund av de vitt skilda tullsatserna krävs särskilda åtgärder för att säkerställa att de individuella antidumpningstullarna tillämpas. De företag som har individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura bör bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(268)

För att säkra en korrekt tillämpning av antidumpningstullen ska tullsatsen för ”alla övriga företag” tillämpas inte bara på de exporterande tillverkarna med bristande samarbetsvilja, utan också på de tillverkare som inte hade någon export till EU under undersökningsperioden, om de senare inte uppfyller villkoren i artikel 3.

(269)

En grupp av samarbetsvilliga exporterande tillverkare erbjöd tillsammans med CCCME ett gemensamt prisåtagande i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen. En bedömning sker nu av detta åtagande.

(270)

Enligt ny rättspraxis från EU-domstolen (6) är det lämpligt att föreskriva en dröjsmålsränta vid återbetalning av importtullar, eftersom de relevanta gällande bestämmelserna för tullar inte föreskriver en sådan ränta och tillämpningen av nationella regler skulle leda till otillbörlig snedvridning mellan ekonomiska aktörer beroende på vilken medlemsstat som väljs för förtullning.

(271)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter har CCCME och 64 exporterande tillverkare erbjudit ett prisåtagande i enlighet med artikel 8 i grundförordningen.

(272)

Kommissionen utvärderade detta prisåtagande och drog slutsatsen att det i den mening som avses i artikel 8 i grundförordningen skulle vara opraktiskt att godta det på grundval av följande faktorer:

(273)

CCCME och de berörda exporterande tillverkarna samt unionsindustrin informerades om skälen till att kommissionen hade för avsikt att avvisa det erbjudna åtagandet. Unionsindustrin samtyckte till att det skulle avvisas.

(274)

CCCME lämnade vissa synpunkter och förslag till svar på kommissionens utvärdering av erbjudandet om prisåtagande. CCCME erbjöd sig att använda genomsnittliga minimiimportpriser baserade på de dyraste produkttyperna i syfte att begränsa exporten av andra produkter och fastställa kriterier för behörighet för att minska antalet exporterande tillverkare som deltar i åtagandet. Även om dessa förslag i viss mån skulle kunna minska vissa övervakningsrisker, kunde kommissionen inte bedöma förslagen om att minska antalet exporterande tillverkare och risken i samband med tillförlitligheten hos deras räkenskaper, eftersom de inte var tillräckligt exakta för att utgöra ett reviderat åtagande. En begränsning av antalet deltagande exporterande tillverkare skulle dessutom kunna leda till att export från icke deltagande exporterande tillverkare kanaliseras via de exportörer som deltar. Kommissionen påminde även om att ett liknande åtagande som omfattar mycket färre exporterande tillverkare överträddes vid upprepade tillfällen och slutligen drogs tillbaka. Sammantaget ändrade CCCME:s synpunkter och förslag därför inte kommissionens bedömning.

(275)

Med hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalerna och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den provisoriska antidumpningstull som infördes genom förordningen om provisorisk tull slutgiltigt tas ut.

(276)

De slutgiltiga tullsatserna är lägre än de provisoriska tullsatserna. De belopp för vilka säkerhet ställts utöver den slutgiltiga antidumpningstullsatsen bör därför frisläppas.

(277)

Den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 har inte avgett något yttrande.