(1)

Referensvärden spelar en viktig roll för att fastställa priset på många finansiella instrument och finansiella avtal och för att mäta många investeringsfonders resultat. Inrapporteringen av uppgifter för och administrationen av referensvärden är i många fall känsliga för manipulation och de inblandade ställs ofta inför intressekonflikter.

(2)

För att fylla sin funktion i ekonomin måste referensvärden vara representativa för den underliggande marknad eller ekonomiska verklighet som de avspeglar. Om ett referensvärde inte längre är representativt för en underliggande marknad, till exempel interbankräntemarknaden, finns det risk för negativ påverkan på bland annat marknadens integritet, hushållens finansiering (lån och bolån) och företagens finansiering i unionen.

(3)

Riskerna för användare, marknader och unionens ekonomi ökar i regel om det totala värdet av finansiella instrument, finansiella avtal och investeringsfonder som ligger till grund för ett visst referensvärde är högt. Genom förordning (EU) 2016/1011 fastställs därför olika kategorier av referensvärden och ytterligare krav för att säkerställa att referensvärden som betraktas som kritiska referensvärden är väl underbyggda och inte kan utsättas för otillbörlig påverkan, samt en befogenhet för behöriga myndigheter att under vissa förhållanden kräva obligatorisk rapportering till eller administration av kritiska referensvärden.

(4)

De ytterligare skyldigheterna och befogenheterna för myndigheter som har behörighet över administratörer av kritiska referensvärden innebär att det behövs ett formellt förfarande för att fastställa kritiska referensvärden. Enligt artikel 20.1 a i förordning (EU) 2016/1011 ska ett referensvärde anses vara ett kritiskt referensvärde om det används direkt eller indirekt inom en kombination av referensvärden som en referens för finansiella instrument eller finansiella avtal eller för att mäta resultatet hos investeringsfonder som har ett totalt värde på minst 500 miljarder euro, baserat på referensvärdets alla löptider, i tillämpliga fall.

(5)

London Interbank Offered Rate (Libor) mäter osäkrade interbankräntor i fem valutor, inklusive euro, med sju löptider, från dagslåneränta till tolvmånadersränta. Det är ett av världens viktigaste referensvärden för räntor. Det används som referens för den rörliga räntan för många finansiella avtal, som ränteswappar, studielån, hypotekslån och instrument för företagsfinansiering.

(6)

Financial Conduct Authority (FCA) har konstaterat att OTC-derivat med ett värde på cirka 156,8 biljoner US-dollar använde Libor som referensvärde i oktober 2016.

(7)

FCA påpekar dessutom att Libor används i många börshandlade derivat, statsobligationer och företagsobligationer, och att dessa exponeringar är relevanta med avseende på systemrisk och den reala ekonomin.

(8)

Den förteckning över kritiska referensvärden som upprättas genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/1368 (2) bör därför ändras genom att Libor läggs till.

(9)

Mot bakgrund av Libors avgörande betydelse för interbankmarknaden och det stora antalet finansiella instrument inom unionen som använder Liber som referens bör denna förordning träda i kraft snarast möjligt.

(10)

I enlighet med artikel 20.1 i förordning (EU) 2016/1011 måste den administratör som tillhandahåller ett kritiskt referensvärde finnas inom unionen för att den här förordningen ska vara tillämplig.

(11)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.