(1)

Genom förordning (EG) nr 925/2009 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Kina. Genom genomförandeförordning (EU) 2015/2384 (3) förlängde kommissionen den 17 december 2015 åtgärderna med ytterligare fem år enbart för exporten från Kina och avslutade åtgärderna för Brasilien.

(2)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/271 (4) (nedan kallad förordningen) utvidgades den slutgiltiga antidumpningstullen på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av viss obetydligt ändrad aluminiumfolie.

(3)

I artikel 1.1 i förordningen hänvisas till förordning (EG) nr 925/2009 när det gäller de tillämpliga antidumpningstullar som ska utvidgas till att omfatta något modifierad aluminiumfolie. Eftersom åtgärderna inte längre är i kraft för Armenien och Brasilien borde den korrekta hänvisningen ha utgjort den rättsliga grunden för de gällande åtgärderna för Kina, nämligen kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2384. Det är därför lämpligt att ändra artikel 1.1 i förordningen retroaktivt genom en hänvisning till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2384 i stället för rådets förordning (EG) nr 925/2009.

(4)

I syfte att begränsa risken för kringgående i artikel 1.3 i förordningen föreskrivs att den befrielse från tull som beviljats de företag som uttryckligen nämns i punkt 2 i samma artikel ska förutsätta uppvisande av en giltig faktura för medlemsstaternas tullmyndigheter. Denna faktura måste uppfylla kraven som anges i artikel 1.3 i förordningen.

(5)

Sedan förordningen trädde i kraft har denna faktura gett upphov till svårigheter med nationella tullmyndigheter, eftersom den endast kan utfärdas av tillverkaren. Undersökningen visade emellertid att de exporterande tillverkare som förtecknas i artikel 1.2 i förordningen normalt sett exporterar via icke-närstående handlare. Därmed kan de inte uppfylla detta krav utan betydande avbrott i sin verksamhet. Om dessa ekonomiska aktörer måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i förordningen, skulle de vara tvungna att ändra sina försäljningskanaler och sälja sina produkter direkt till unionen, eftersom möjligheten att bibehålla sina nuvarande försäljningskanaler, nämligen försäljning via icke-närstående handlare, kan resultera i att de blir föremål för den antidumpningstullsats som infördes genom artikel 1.2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2384.

(6)

De exporterande tillverkare som förtecknas i artikel 1.2 i förordningen är tillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling. Aluminiumfolie för vidare förädling har olika tekniska egenskaper, olika distributionskanaler och annan slutanvändning än den produkt som berörs av förordningen. Den konkurrerar inte med den berörda produkten och var inte heller avsedd att ingå i produktdefinitionen, men kunde inte uteslutas från produktdefinitionen enligt förklaringarna i skälen 60–72 i förordningen. Dessutom hade dessa exporterande tillverkare kontrollerats på platssåsom förklaras i skäl 80 i förordningen, och det konstaterades att de inte tidigare hade tillverkat den produkt som berörs av förordningen. Kommissionen anser därför att det finns en begränsad risk för att dessa exporterande tillverkare skulle försöka kringgå åtgärderna i framtiden.

(7)

Kommissionen har kommit fram till att det skulle bli orimligt betungande att begära av de undantagna företag som förtecknas i artikel 1.2 i förordningen att ändra sin vanliga affärsverksamhet och börja sälja direkt till unionen. Mot denna bakgrund är det lämpligt att stryka detta krav ur förordningen. Exporterande tillverkare som anges i artikel 1.2 i den förordningen kommer därmed inte att vara skyldiga att utfärda en sådan handelsfaktura.

(8)

Under alla omständigheter bör strykningen av denna skyldighet inte hindra tullmyndigheterna från att utföra ytterligare kontroller av transporten i fråga, i linje med riskprofilen i samband med den berörda importen, fram till dess att de kan försäkra sig om att den tillverkare som deklareras på handlingarna är korrekt.

(9)

För att skapa rättslig förutsebarhet för de ekonomiska aktörerna är det dessutom lämpligt att dessa ändringar tillämpas med retroaktiv verkan från och med den dag då denna förordning träder i kraft. Detta är i linje med befintlig rättspraxis i EU-domstolarna, eftersom ändringen har skett inom rimlig tid, så att inga berättigade förväntningar skapats för de berörda ekonomiska aktörerna. Under alla omständigheter ska ekonomiska aktörer som exporterar till unionen inte påverkas otillbörligt, eftersom strykningen av detta krav skapar rättssäkerhet för import till unionen både för exporterande tillverkare från Kina samt för importörer i unionen (5).

(10)

Den 7 augusti 2017 underrättade kommissionen alla berörda parter om de grundläggande fakta och överväganden på grundval av vilka den ansåg föreliggande ändring nödvändig, och uppmanade dem att inkomma med synpunkter.

(11)

Sökanden som hade begärt en utvidgning av tullarna invände mot kommissionens förslag att stryka kravet om handelsfaktura utfärdad av tillverkaren. Denne framhöll särskilt att kommissionen, genom att stryka detta krav, skulle skapa en risk för ytterligare kringgående och därmed ytterligare osäkerheter för unionstillverkare av aluminiumfolie för vidare förädling.

(12)

Som förklaras i skäl (8) skulle strykningen av denna skyldighet inte hindra tullmyndigheterna från att utföra ytterligare kontroller för att försäkra sig om att den tillverkare som deklareras i handlingarna är korrekt. Under alla omständigheter skulle detta uppmuntra tullmyndigheterna att utföra ytterligare kontroller i det fall det föranligger tvivel om att försändelserna i fråga verkligen härstammar från ett undantaget företag. Dessa undantagna exporterande tillverkare var dessutom inte inblandade i kringgående verksamhet tidigare, de tillverkar inte den berörda produkten och förvärvarna av aluminiumfolie för vidare förädling är andra än förvärvaren av den berörda produkten. Kommissionen drog därför slutsatsen att en strykning av kravet på att uppvisa en sådan handelsfaktura inte gav upphov till en ytterligare risk för kringgående, och avvisade påståendet.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i grundförordningen (EU) 2016/1036.

(14)

Mot bakgrund av ovanstående och i enlighet med artikel 13 i förordning (EU) 2016/1036, bör artikel 1 i genomförandeförordning (EU) 2017/271 ändras i enlighet med detta.

1)

Artikel 1.1 ska ersättas med följande:

2)

Artikel 1.3 ska utgå.