3.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 114/3

(1)

Den 16 november 2016 införde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) en preliminär antidumpningstull på import till unionen av visst lätt termopapper med ursprung i Republiken Korea (nedan kallat det berörda landet) genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/2005 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull).

(2)

Undersökningen inleddes den 18 februari 2016 (3) till följd av ett klagomål som ingavs den 4 januari 2016 av European Thermal Paper Association (nedan kallad ETPA eller klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av visst lätt termopapper.

(3)

Såsom anges i skäl 14 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden 1 januari 2015–31 december 2015 (nedan kallad undersökningsperioden eller IP i tabeller). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2012 och fram till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa en preliminär antidumpningstull hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet om uppgifter), lämnade tre berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära avgörandena. De parter som så önskade gavs tillfälle att bli hörda.

(5)

Både Hansol Group och ETPA begärde att förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden (nedan kallat förhörsombudet) skulle ingripa. Under hearingen den 13 december 2016 och den 2 mars 2017 återkom Hansol Group om de frågor som diskuterats vid hearingen den 10 mars 2016 (dvs. om befrielse från att besvara frågeformuläret för flera närstående bearbetningsföretag) och ifrågasatte den metod som använts för beräkningen av dumpning och av skada. Vid den muntliga hearingen den 22 mars 2017 hänvisade Hansol Group till vissa frågor rörande dumpningsberäkningarna och föreslog en ändring av åtgärdernas form. Vid hearingen den 24 januari 2017 uttryckte ETPA oro över vissa frågor som rör sekretess och ifrågasatte Hansol Groups påståenden om produktdefinitionen och nivån på stöden för åtgärder.

(6)

Efter införandet av de preliminära åtgärderna fortsatte kommissionen att inhämta och kontrollera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. Kommissionen underrättade alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för dess avsikt att införa en definitiv antidumpningstull på import till unionen av visst lätt termopapper med ursprung i Republiken Korea (det slutliga meddelandet om uppgifter). Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutgiltiga meddelandet om uppgifter. Efter det slutliga meddelandet om uppgifter gjordes ytterligare ändringar av beräkningen av dumpning och skada som alla parter underrättades om och de beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter (det ytterligare slutgiltiga meddelandet om uppgifter). Därefter beviljades alla parter en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på ändringen av åtgärdernas form.

(7)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(8)

Såsom anges i skäl 15 i förordningen om preliminär tull är den berörda produkten lätt termopapper som väger högst 65 g/m2 i rullar med en bredd på minst 20 cm, en rullvikt (inklusive papper) på minst 50 kg och en rulldiameter (inklusive papper) på minst 40 cm (s.k. jumborullar) med eller utan en beläggning på ena eller båda sidorna, beskiktade med ett värmekänsligt ämne (dvs. en blandning av färg och en framkallare som reagerar och skapar en bild vid uppvärmning) på ena eller båda sidorna, och med eller utan toppbeläggning, med ursprung i Republiken Korea, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 4809 90 00, ex 4811 90 00, ex 4816 90 00 och ex 4823 90 85.

(9)

Hansol Group upprepade sin begäran om undantag för fenolfritt lätt termopapper från produktdefinitionen på grund av att kommissionen har underlåtit att genomföra en lämplig bedömning av en rad faktorer. Enligt Hansol Group har fenolfritt termopapper och andra typer av lätt termopapper olika kemisk sammansättning, produktionsprocesser och uppfattningar hos kunderna.

(10)

När det gäller kemisk sammansättning uppgav parten att fenolhaltigt lätt termopapper och fenolfritt lätt termopapper har mycket olika kemisk sammansättning på grund av att de behandlas olika på EU:s marknad ur ett lagstiftningsperspektiv, beroende på den framkallare som används vid tillverkningen. Det bör dock noteras att bara bisfenol A (BPA), dvs. en av de många tänkbara fenolhaltiga framkallarna, nyligen förbjöds i unionen med verkan från och med 2020 och att det inte finns någon annan rättslig behandling för alla andra fenolhaltiga framkallare. Den påstådda intensiva rättsliga granskningen av två bisfenolhaltiga framkallare visar inte att alla bisfenoler och fenoliska ämnen som används som framkallare skiljer sig från andra färgframkallare. Dessutom bör det noteras att framkallaren, även om det är av central betydelse, bara är en av de många typer av kemikalier som krävs för att tillverka lätt termopapper. Dessutom finns det inget i ärendet som stöder påståendet att lätt termopapper som innehåller bisfenol A redan har förbjudits i vissa medlemsstater. Därför dras slutsatsen att fenolhaltigt lätt termopapper och fenolfritt lätt termopapper, ur materiell synpunkt, inte har en annan kemisk sammansättning. Påståendet tillbakavisas därför.

(11)

Vad gäller tillverkningsprocessen hävdade parten att det inte är möjligt att tillverka fenolfritt och bisfenol A-fritt lätt termopapper under samma tillverkningsprocess. Undersökningen visade emellertid att det tekniskt sett är möjligt att tillverka fenolfritt lätt termopapper och fenolhaltigt lätt termopapper under samma tillverkningsprocess, om än i olika omgångar, och att unionstillverkare gör det.

(12)

När det gäller hur konsumenterna uppfattar produkten hävdade parten att konsumenterna är medvetna om förekomsten av bisfenol i lätt termopapper. Vidare påstod Hansol Group att en amerikansk tillverkare av lätt termopapper hade börjat framställa fenolfritt lätt termopapper på kundernas begäran och att en stormarknadskedja i unionen hade uttryckte oro över den typ av framkallare som används i lätt termopapper. Även om det kanske finns olika konsumentpreferenser är alla produkttyper i allmänhet utbytbara ur efterfrågesynvinkel (utan att slutanvändarna gör några förändringar) och konkurrerar med varandra.

(13)

Hansol Group påstod också att det finns begränsad tillgång till Pergafast 201 (en fenolfri färgframkallare) och en betydande prisskillnad mellan fenolfritt och fenolhaltigt lätt termopapper mot bakgrund av inköpspriserna för två till Hansol Group närstående företag i unionen.

(14)

Med tanke på att det finns många olika typer av framkallare är den påstått begränsade tillgången av en särskild typ, dvs. Pergafast 201 (som Hansol Group i vilket fall som helst inte förefaller ha använt) irrelevant, eftersom det finns andra alternativa källor. Under 2015 ansåg till exempel Europeiska kemikaliemyndighetens kommittéer, nämligen riskbedömningskommittén (RAC) och kommittén för socioekonomisk analys (SEAC), att det fanns omkring 10 realistiska alternativ till bisfenol A i termopapper plus nya lovande alternativ (4). Leverantörerna av kemiska framkallare förväntas vara redo för förbudet mot bisfenol A som nämns i skäl 10 när patentet på Pergafast 201 upphör att gälla under 2019.

(15)

Vad beträffar den påstådda prisskillnaden är det vanligt att den produkt som omfattas av en antidumpningsundersökning inbegriper olika typer med olika prisintervall. Denna prisskillnad är emellertid inte i sig själv tillräcklig för att bedöma olika typer som olika produkter för att definiera en produkt som är föremål för en antidumpningsundersökning, så länge de olika typerna har samma grundläggande egenskaper och konkurrerar med varandra, vilket är fallet här. Under alla omständigheter ska eventuella faktorer som påverkar priserna beaktas vid en prisjämförelse. Hansol Group upprepade att det finns en betydande prisskillnad mellan fenolfritt och fenolhaltigt lätt termopapper (enligt inköpspriserna för dess bearbetningsföretag i unionen), vilket påstås visa att det rör sig om olika produkter. Dessutom kan inte den övergripande slutsatsen i skäl 113 i förordningen om preliminär tull vad gäller att gemenskapsindustrins försäljningspriser per enhet för fenolfritt lätt termopapper minskade mindre än försäljningspriserna per enhet för fenolhaltigt lätt termopapper motsägas av inköpspriserna för två företag i unionen som är närstående med Hansol Group, vilka bara står för en liten andel av förbrukningen i unionen.

(16)

Hansol Group hävdade först att fenolfritt lätt termopapper inte bör omfattas av undersökningen på grund av att fenolfritt lätt termopapper varken tillverkas eller exporteras från Republiken Korea. I detta avseende visar Hansol Groups webbsidor att denna part har bisfenolfritt termopapper och lätt termopapper utan bisfenol A till försäljning.

(17)

Hansol Group hävdade också att det var felaktigt av kommissionen att fastställa en alltför bred produktdefinition, eftersom det kommer att hämma framtida teknisk utveckling. I synnerhet hävdade parten att de klagandes kataloger inte visar lätt termopapper som väger mindre än 44 g/m2 och upprepade sitt påstående som nämns i skäl 20 i förordningen om preliminär tull att denna typ av lätt termopapper bör undantas.

(18)

Detta påstående stöddes dock inte av något bevismaterial. För det första finns det inga uppgifter i ärendet som visar att lätt termopapper som väger mindre än 44 g/m2 har olika fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, användning, konsumenternas uppfattning, distributionskanaler, tillverkningsprocess, tillverkningskostnad och kvalitet från andra lätta termopapper eller inte är utbytbara. För det andra finns det inga tekniska hinder som skulle hindra tillverkare från att framställa lätta termopapper som väger mindre än 44 g/m2. Faktum är att en unionstillverkare för närvarande säljer lätta termopapper som väger 42 g/m2. För det tredje finns det ingen klar skiljelinje när det gäller gramvikt. Tillverkare av termopapper arbetar med en tolerans i fråga om vikt. Det är till exempel möjligt att ett papper som saluförs som 45 g/m2 faktiskt väger en aning mindre eller att ett papper som saluförs som 44 g/m2 väger mer än vad som tillkännagetts. Därför tillbakavisades påståendet.

(19)

Följaktligen bekräftades slutsatserna beträffande den berörda produkten och den likadana produkten i skälen 16–24 i förordningen om preliminär tull.

(20)

Såsom förklaras i skäl 12 i förordningen om preliminär tull består Hansol Group av de koreanska exporterande tillverkarna Hansol Paper och Artone. När det gäller Artone fanns det två produkttyper utan inhemsk försäljning eller inhemsk försäljning som inte är representativ. För dessa två produkttyper beräknades normalvärdet, i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, på grundval av tillverkningskostnaderna i Artone (se skälen 34–36 i förordningen om preliminär tull). Efter meddelandet om uppgifter hävdade Hansol Group, vid fastställandet av normalvärdet för dessa två produkttyper, att kommissionen borde ha använt de priser som togs ut av den andra tillverkaren, Hansol Paper, i stället för att konstruera normalvärdet på grundval av Artones tillverkningskostnad. Detta påstående upprepades efter det slutliga meddelandet om uppgifter.

(21)

Detta påstående tillbakavisades, eftersom kommissionen fastställde att Artones kostnadsstruktur och försäljningspriser skilde sig avsevärt från dem för Hansol Paper. Dessutom fann man att den inhemska försäljningen inte var representativ för en av dessa två produkttyper som såldes av Hansol Paper. Kommissionen har därför bekräftat att det under dessa omständigheter vore lämpligare att normalvärdet för dessa produkttyper beräknas på grundval av Artones tillverkningskostnader plus ett skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader samt vinst, i enlighet med det första alternativet i artikel 2.3 i grundförordningen.

(22)

I sina synpunkter på det preliminära meddelandet om uppgifter ifrågasatte Hansol Group införandet av små rullar i dumpningsberäkningarna av två orsaker. För det första skulle volymen av jumborullar som säljs till icke-närstående parter vara betydande och därför skulle en beräkning på grundval av denna försäljning vara representativ. För det andra är små rullar inte den berörda produkten.

(23)

Såsom anges i skälen 25 och 37 i förordningen om preliminär tull var den stora majoriteten (mellan 75 och 85 %) av Hansol Papers och Artones försäljning i unionen till närstående parter avsedd för omvandling till små rullar. Mot bakgrund av den betydande mängd av jumborullar som omvandlades till små rullar och först därefter såldes vidare till icke-närstående kunder, vidhöll kommissionen att dessa små rullar inte kunde ignoreras i beräkningarna. Det bekräftades således att för försäljningen av jumborullar till närstående parter för omvandling till små rullar fastställdes exportpriset, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, utifrån det pris till vilket den importerade och bearbetade produkten första gången såldes vidare till oberoende köpare i unionen.

(24)

Efter det slutliga meddelandet om uppgifter upprepade Hansol Group sin invändning mot införandet av små rullar i dumpningsberäkningen. Inga nya uppgifter lades dock fram.

(25)

Dessutom kritiserade Hansol Group det faktum att dumpningsmarginalen, när det gäller försäljning genom närstående parter, baserades på uppgifter från ett närstående bearbetningsföretag och inte på uppgifter från alla fyra närstående bearbetningsföretag.

(26)

I detta sammanhang bör följande noteras. Den 19 februari 2016 begärde Hansol Group att kommissionen fullt ut skulle undanta tre av de fyra närstående bearbetningsföretagen från att besvara frågeformuläret. Den 23 februari 2016 godtog kommissionen denna begäran samtidigt som den förbehöll sig rätten att göra ytterligare undersökningar eller begäran om upplysningar om och när det är nödvändigt med hänsyn till dessa tre andra närstående bearbetningsföretag. Den 7 mars 2016 begärde kommissionen, efter att ytterligare ha analyserat de uppgifter som Hansol Group lämnade vid ett möte den 22 februari 2016, att dessa tre närstående bearbetningsföretag skulle svara på en anpassad version av frågeformuläret, som bland annat innehöll en begäran om uppgifter om bearbetningskostnader och återförsäljning av små rullar. Den 8 mars 2016 begärde Hansol Group en hearing med förhörsombudet, som hölls den 10 mars 2016. Det motiverade sin begäran om hearing genom att upprepa sin begäran om undantag för de tre närstående bearbetningsföretagen från att besvara frågeformuläret eftersom det inte kunde förstå varför kommissionen skulle begära kostnads- och försäljningsuppgifter för den produkt som inte var berörd och hur dessa uppgifter skulle kunna användas på ett meningsfullt sätt i föreliggande undersökning. Denna ståndpunkt upprepades under hearingen.

(27)

Förhörsombudet föreslog att man skulle försöka finna en kompromiss mellan kommissionen och den berörda parten om hur man ska kontrollera om uppgiftsvolymen, spårbarheten och konstruktionen av exportpriset baserat på försäljningen av små rullar var relevant för undersökningen, och föreslog ett besök före kontrollen av den fjärde närstående importören, för vilken inget undantag hade begärts, för att kontrollera om partens förklaringar ovan var korrekta och, på grundval av de positiva resultaten, en begränsning av undersökningen av den parten till att bara omfatta konstruktionen av exportpriset för Hansol Groups försäljning av små rullar. Utöver dessa förslag bedömde kommissionen hur det kunde vara möjligt att minska bördan för de närstående bearbetningsföretagen och hur man kunde upprätta spårbarhet mellan försäljningen av små rullar och importen av jumborullar.

(28)

Efter den första hearingen i mars 2016 och det därpå följande besöket på plats fastställde kommissionen följande. För det första köpte, bland de fyra närstående bearbetningsföretagen, ett närstående bearbetningsföretag den lägsta andelen jumborullar för bearbetning från andra icke-närstående icke-koreanska jumborullstillverkare (dvs. mindre än 25 % av dess inköp av jumborullar). För det andra köpte samma närstående bearbetningsföretag de största volymerna jumborullar för omvandling till små rullar från Hansol Group. För det tredje stod samma närstående bearbetningsföretag för merparten av Hansol Groups försäljning av jumborullar till närstående bearbetningsföretag i unionen och det stod också för den största volymen återförsäljning av jumborullar till oberoende kunder. Slutligen var dess försäljningsvolym till icke-närstående kunder av små rullar också betydligt högre än volymerna för samtliga fyra närstående bearbetningsföretag, utom ett. Men denna strategi förvärvades först under den andra hälften av undersökningsperioden och var således mindre representativ.

(29)

Mot denna bakgrund beslutade kommissionen att basera sina resultat med hänsyn till Hansol Groups försäljning genom närstående bearbetningsföretag på uppgifterna från det närstående bearbetningsföretag som ansågs vara det mest representativa. Dessa resultat betraktades som representativa för företagets försäljning genom närstående bearbetningsföretag mot bakgrund av detta närstående bearbetningsföretags små inköpsvolymer av jumborullar för bearbetning som inte hade sitt ursprung i Korea samt Hansol Groups höga försäljningsvolymer till icke-närstående parter.

(30)

Såsom anges i skäl 25 i förordningen om preliminär tull gavs båda försäljningskanalerna (dvs. försäljning av jumborullar till icke-närstående parter och försäljning av jumborullar till närstående parter för omvandling till små rullar) tillbörlig vikt. Såsom också förklaras i skäl 45 i förordningen om preliminär tull extrapolerades resultaten vad gäller försäljningen av jumborullar till närstående parter för omvandling till och vidareförsäljning av små rullar till icke-närstående parter för att återspegla Hansol Groups faktiska försäljningsflöden under undersökningsperioden. Kommissionen bekräftade att denna metod var lämplig av följande orsaker. Det erinrades om att under undersökningsperioden gjordes 75–85 % av Hansol Groups försäljning till unionen genom närstående bearbetningsföretag för omvandling till små rullar. Undersökningen visade att denna försäljning, beräknad tillbaka till nivån för jumborullar, skedde till olika priser jämfört med försäljningen av jumborullar till icke-närstående kunder. För att på ett korrekt sätt återspegla den dumpning som tillämpas, i förekommande fall, hade båda försäljningskanalerna tilldelats tillbörlig vikt, med vederbörlig hänsyn tagen till försäljningsvolymerna och försäljningsvärdena för varje försäljningskanal.

(31)

Efter det slutliga meddelandet om uppgifter hävdade Hansol Group vidare att kommissionen hade tagit med det närstående bearbetningsföretaget i urvalet. Det gjorde gällande att, genom att inte ha informerat Hansol Group under undersökningen och framför allt före det preliminära meddelandet om uppgifter om att resultatet avseende försäljningen av jumborullar till närstående parter för omvandling till och vidareförsäljning av små rullar till icke-närstående parter skulle extrapoleras för att återspegla Hansol Groups försäljningsflöden, skulle kommissionen ha överträtt artikel 17 i grundförordningen. Detta påstående upprepades efter det ytterligare slutliga meddelandet om uppgifter. Hansol Group hävdade vidare att kommissionens beslut att extrapolera det närstående bearbetningsföretagets undersökningsresultat saknade rättslig grund.

(32)

Kommissionen påpekade redan från början att den inte tillämpade artikel 17 i grundförordningen. Eftersom Hansol Group hade invänt mot att besvara ett frågeformulär för alla fyra närstående bearbetningsföretag och för att ta hänsyn till förhörsombudets förslag att begränsa bördan för den berörda parten och ändå komma fram till tillförlitliga resultat avseende försäljningen av små rullar och vidareförsäljning av jumborullar, fokuserade kommissionen på det närstående bearbetningsföretaget i fråga eftersom det, på grundval av den information som lämnats av Hansol Group och som kontrollerats under det senaste besöket på plats, är bäst lämpat att lämna de mest exakta siffrorna när det gäller merparten av Hansol Groups försäljning (dvs. dess försäljning till närstående bearbetningsföretag för vidareförsäljning som små rullar till icke-närstående kunder). När det gäller de tre övriga närstående bearbetningsföretagen konstaterade kommissionen att deras försäljning till EU var mycket mindre exakt och representativ på grund av ett antal faktorer som beskrivs i skäl 28. I själva verket skulle de mycket högre nivåerna av jumborullar som inte hade sitt ursprung i Korea och det faktum att ett av de tre andra närstående bearbetningsföretag som förvärvades först i mitten av undersökningsperioden ha lett till ett mindre tillförlitligt undersökningsresultat vad gäller försäljningen från Korea om de hade tagits med i analysen. Kommissionen använde sig därför inte av artikel 17 i grundförordningen och Hansol Groups påstående att kommissionen gjort stickprov med avseende på de närstående bearbetningsföretagen är inte korrekt. Snarare har kommissionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, försökt att, under de särskilda omständigheterna i det aktuella ärende som anges i skälen 28 och 29, fastställa det mest tillförlitliga exportpriset vid försäljning av jumborullar till närstående parter avsedda för omvandling till små rullar. I enlighet med artikel 6.8 i grundförordningen undersökte kommissionen riktigheten i de uppgifter som lämnats av den berörda parten i den mån det var möjligt.

(33)

Dessutom borde Hansol Group redan från början av undersökningen ha varit medveten om betydelsen av försäljningen genom närstående bearbetningsföretag. För det första uppmärksammade klaganden redan i klagomålet, när denne lämnade en dumpningsmarginal, att huvuddelen av Hansol Groups försäljning till unionen skedde genom närstående bearbetningsföretag och att dumpningen för denna försäljning var betydligt högre än dumpningen för dess direktförsäljning. Den klagande beräknade två marginaler (en för direktförsäljning och en för försäljning genom närstående företag) och för vilka det också fastställde ett enkelt genomsnitt eftersom den inte kunde veta exakt hur stor Hansol Groups direktförsäljning till icke-närstående parter var (det procenttal som anges i klagomålet för denna andel av Hansol Groups totala försäljning i unionen låg emellertid mycket nära verkligheten). För det andra klargjorde kommissionen för Hansol Group redan under den första hearingen att den inte kunde ignorera att merparten av Hansol Groups försäljning gjordes genom närstående bearbetningsföretag och att de bör redovisas korrekt i dumpningsberäkningen. Av denna anledning hade kommissionen i frågeformuläret till närstående bearbetningsföretag inkluderat en begäran om fullständiga uppgifter om vidareförsäljning av små rullar och om kostnaderna för omvandling av jumborullar till små rullar. För det tredje fick kommissionens efterföljande diskussioner och godkännande av Hansol Groups begäran, genom e-post av den 21 mars 2016, om att ta bort kravet på att de tre andra närstående bearbetningsföretagen skulle svara på frågeformuläret till följd att kommissionen blev tvungen att begränsa sin analys av försäljningen till det närstående bearbetningsföretaget i fråga.

(34)

Slutligen lämnade kommissionen information om alla orsaker och siffror bakom den extrapolering som gjorts beträffande denna försäljning vid tidpunkten för införandet av preliminära åtgärder samt i det slutliga meddelandet om uppgifter. Den berörda partens rättigheter har således beaktats fullt ut. Hansol Groups påståenden tillbakavisas därför.

(35)

Hansol Group hävdade också att de priser som togs ut av dess närstående bearbetningsföretag var marknadspriser. Det hävdade att det för dess försäljning genom närstående bearbetningsföretag inte fanns någon anledning att konstruera exportpriserna med hjälp av försäljningspriserna för små rullar till icke-närstående kunder.

(36)

Kommissionen tillbakavisade detta påstående, eftersom tillgängliga uppgifter inte stödde det. För det första såldes den mest sålda produkttypen (som motsvarar mer än 30 % av Hansol Groups sammanlagda unionsförsäljning) till närstående parter till ett försäljningspris som var mellan 8–15 % högre än det genomsnittliga försäljningspriset till icke-närstående kunder. För det andra betalade de närstående företagen, för alla produkttyper tillsammans, ett pris som var mellan 3–6 % högre än det pris som togs ut av icke-närstående kunder. Därför bekräftades inte påståendet att Hansol Groups försäljningspriser till närstående bearbetningsföretag var marknadsmässiga genom uppgifterna i ärendet. Kommissionen har vidare konstaterat att de två kontrollerade närstående parterna i unionen båda gått med stor förlust när det gäller den berörda produkten. Detta bekräftar resultatet ovan vad gäller att det inköpspris som betalats av Hansol Groups närstående företag i unionen inte är ett marknadspris för jumborullar, med tanke på de kostnader de tvingas ådra sig antingen som bearbetningskostnader och/eller försäljnings- och administrationskostnader, beroende på det närstående företaget. Utifrån denna grund ansåg kommissionen att den var berättigad att konstruera exportpriserna för dess försäljning genom närstående parter.

(37)

Hansol Group hävdade också att vissa överväganden vid avslutandet av antidumpnings- och antisubventionsförfarandena vad gäller lax  (5) och antidumpningsförfarandet för vissa sömlösa rör  (6), skulle visa att kommissionen har som praxis att använda de priser som betalats av närstående parter under liknande omständigheter som dem i föreliggande förfarande. Vad gäller dessa två hänvisningar upprepade kommissionen, såsom förklarats i skäl 36, att försäljningen till närstående inte gjordes till marknadspriser utan till snedvridna internpriser och därför inte ansågs tillförlitliga för fastställandet av exportpriset. Dessa omständigheter skiljer sig från de förfaranden som nämns av Hansol Group, eftersom det i dessa fall konstaterades att försäljningen till närstående parter gjordes till priser som var helt i linje med de priser som togs ut av oberoende kunder. Dessutom fastställde kommissionen också i dessa förfaranden att de närstående parterna bedrev sin verksamhet med tämligen god vinst, vilket inte är fallet i föreliggande förfarande (se skäl 36). Synpunkterna tillbakavisades därför.

(38)

Hansol Group påpekade också att kommissionen genom att använda försäljningen av små rullar hade inkluderat viss försäljning av små rullar som inte hade tillverkats (dvs. bearbetats) av det närstående bearbetningsföretaget i fråga, utan hade köpts från närstående och icke-närstående leverantörer.

(39)

Kommissionen hade ingen information om inköpspriserna eller identiteten på de leverantörer som köper små rullar av detta närstående bearbetningsföretag. Det kunde emellertid kontrolleras att sådan försäljning av köpta små rullar svarade för 10–15 % (i vikt) av den totala försäljningen av små rullar till icke-närstående kunder. Med tanke på att 85–90 % av de små rullar som såldes omvandlades från jumborullar av bearbetningsföretaget i fråga, ansåg kommissionen dess tillvägagångssätt vara rimligt. Dessutom byggde dumpningsberäkningen på försäljningspriserna för små rullar. Samtidigt styrkte inte Hansol Group sitt påstående med någon bevisning som visade att försäljningspriset för små rullar skulle skilja sig för egenproducerade små rullar jämfört med köpta små rullar. Därför finns inget bevis på att den mindre andelen inköpta små rullar påverkade dumpningsberäkningen. Kommissionen tillbakavisade därför detta påstående.

(40)

Efter det preliminära meddelandet om uppgifter och det slutliga meddelandet om uppgifter kritiserade Hansol Group införandet av jumborullar från unionen i dumpningsberäkningen för små rullar. Såsom förklaras i skäl 43 i förordningen om preliminär tull kunde små rullar som tillverkas från jumborullar med annat ursprung än från Hansol Group, på grund av avsaknaden av spårbarhet mellan försäljning av små rullar och motsvarande jumborullar, inte uteslutas från konstruktionen av exportpriset på jumborullar som omvandlas till och säljs som mindre rullar. Denna fråga har bara uppkommit eftersom Hansol Group inte har ett spårbarhetssystem, som andra bearbetningsföretag i unionen har. I vilket fall som helst, såsom anges i skälen 28–29 ovan, begränsade kommissionen den potentiella volymen jumborullar som inte kommer från Hansol i denna exportpriskonstruktion genom att begränsa sin beräkning av denna försäljning till det närstående bearbetningsföretaget i fråga. Det sistnämnda tillverkade och vidaresålde främst små rullar från jumborullar som tillverkades av och köptes upp från Hansol Group under undersökningsperioden. Det ansågs därför att införlivandet av dessa rullar bara hade en obetydlig inverkan på dumpningsberäkningen, om någon alls, på grund av den relativt begränsade andelen jumborullar som inte kommer från Hansol Group. I vilket fall som helst byggde dumpningsberäkningen på försäljningspriset för små rullar, som sannolikt var identiskt, oberoende av varifrån jumborullarna kommer. Påståendet tillbakavisades således.

(41)

Efter det slutliga meddelandet om uppgifter hävdade Hansol Group att för vissa transaktioner hade transportkostnaderna dragits av två gånger vid beräkningen av det konstruerade exportpriset och detta dubbla avdrag hade också tillämpats på det konstruerade priset för kostnader, försäkring och frakt (cif) som hade använts som nämnare. Påståendet kontrollerades och det konstaterades att för det närstående bearbetningsföretagets försäljning av små rullar som hade köpts från Hansol Group genom den närstående handlaren hade vissa justeringar dragits av två gånger. Detta fel korrigerades med hänsyn till både exportpriset och det konstruerade cif-priset.

(42)

Också när det gäller beräkningen av det konstruerade exportpriset hävdade Hansol Group att när det gäller avdrag av justeringar från försäljningspriset för små rullar till icke-närstående kunder hade man inte i tillräcklig utsträckning beaktat förekomsten av vissa volymer av icke-koreanska råmaterial, vilket ledde till höga justeringar överlag. Efter att ha kontrollerat detta påstående konstaterades att det inte var motiverat att tillämpa justeringarna för att beräkna ett koreanskt exportpris fritt fabrik för den andel små rullar som tillverkades från europeiska jumborullar. Detta korrigerades genom att man bara gjorde avdrag, för en representativ volym av försäljningen av små rullar, av justeringar upp till cif-nivå. På grundval av de uppgifter som finns tillgängliga kunde det fastställas att de europeiska tillverkarna hade sålt jumborullarna till Hansols närstående bearbetningsföretag enligt leveransvillkoren fraktfritt inklusive försäkring (cip). Det beräknade cif-värdet för denna försäljning ansågs vara jämförbart med värdet fritt fabrik av andelen av försäljningen med ursprung i Korea.

(43)

Efter det ytterligare slutliga meddelandet om uppgifter invände Hansol Group mot att de reviderade justeringarna per enhet hade beräknats som ett vägt genomsnitt för alla produkttyper och det föreslog att man skulle basera det, för en produkttyp, på de särskilda justeringar som uppkommit i samband med företagsinterna försäljningar enbart för denna produkttyp. Kommissionen ansåg att det närstående bearbetningsföretagets inköpsvolym av denna produkttyp, som kan användas för beräkningen inte var tillräckligt representativ under undersökningsperioden för att utgöra en tillförlitlig grund för att fastställa justeringarna för att beräkna ett exportpris fritt fabrik av den produkttypen. De flesta volymer av den produkttypen hade anskaffats genom en annan närstående inköpskanal som inte användes för denna beräkning. Dessutom kunde inte Hansol Group påvisa att kommissionens metod för att beräkna och tillämpa ett genomsnitt inte var korrekt. Påståendet tillbakavisades därför.

(44)

Med beaktande av de försäljnings- och administrationskostnader som beräknas och tillämpas för försäljning genom en närstående handlare i unionen invände Hansol Group, efter det preliminära och ännu en gång efter det slutliga meddelandet om uppgifter, mot det belopp som kommissionen lagt till som kostnad i den närstående handlarens resultaträkning när det gäller administrationskostnader. I detta sammanhang påminner kommissionen om att den närstående handlaren i fråga, både från Hansol Korea och från andra närstående bearbetningsföretag, hade erhållit ett finansiellt bidrag för administrationskostnader. Avgifterna ingick i den närstående handlarens resultaträkning som en intäkt som hade godtagits av kommissionen. Kommissionen fann det lämpligt att, under dessa omständigheter, också ta hänsyn till samtliga kostnader, dvs. lönekostnader för cheferna i fråga. Dessa kostnader hade konstaterats under kontrollen på plats i Korea och räknades om till euro med hjälp av den genomsnittliga växelkurs som kommissionen lämnat för undersökningsperioden och som fördes upp i den närstående handlarens resultaträkning som en kostnad. På detta sätt har en avvägning av behandlingen av förvaltningsavgifterna (intäkt) gjorts med den för chefernas löner (kostnad).

(45)

Hansol Group hävdade att den närstående handlaren bara hade genererat omsättning för en del av den undersökta perioden och att ingen av cheferna hade varit inblandade i försäljningen av den berörda produkten. Därför hade man överskattat de försäljnings- och administrationskostnader som använts. Kommissionens tillvägagångssätt var att fastställa försäljnings- och administrationskostnadsnivån (inklusive utgifterna i fråga) för den närstående handlaren i förhållande till handlarens totala omsättning. Denna omsättning avser den berörda produkten i sin helhet. Även om kostnaderna för försäljning och administration delvis kan anses ha uppstått innan omsättningen genererades kan inte dessa kopplas bort från omsättningen, eftersom kostnaderna hade uppkommit i syfte att uppnå denna omsättning. Följaktligen ansåg kommissionen att den metod som använts var korrekt. Påståendet tillbakavisades således.

(46)

Efter det preliminära och det slutliga meddelandet om uppgifter hävdade Hansol Group att kommissionen borde ha omklassificerat försäljningen av en produkttyp genom det närstående bearbetningsföretaget, eftersom slutkonsumenten hade fakturerats en annan produkttyp än den som han faktiskt hade erhållit. När det gäller denna fråga konstaterade kommissionen vid kontrollbesöket på plats att det närstående bearbetningsföretaget köpte vissa kvantiteter jumborullar från Hansol Group innehållande framkallaren bisfenol-S som därefter sålts vidare till en icke-närstående kund som en produkt innehållande bisfenol-A. Påståendet kontrollerades och följande noterades. För det första är de två produkterna klart olika produkttyper med olika produktionskostnader och säljs på den koreanska marknaden till olika priser. För det andra är det faktum att det närstående bearbetningsföretaget, enligt sin fakturering, har sålt produkten som en annan produkttyp på unionsmarknaden inte ett giltigt skäl till att inte beakta de faktiska produktspecifikationerna för en prisjämförelse. Parten hade inte lämnat några bevis på att den vilseledande produktbeskrivningen vid återförsäljningsskedet också påverkade dess försäljningspris. Påståendet tillbakavisades därför.

(47)

När så var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, normalvärdet och/eller exportpriset, för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisjämförbarheten.

(48)

Till följd av synpunkterna från Hansol Group efter det preliminära meddelandet om uppgifter godtogs ett påstående avseende beräkningsmetoden och tillämpningen av bearbetningskostnaderna. Denna korrigering har också lett till att ett liknande metodfel identifierades i samband med avdrag för vissa transportkostnadsjusteringar, som på så sätt korrigerats. Dessutom har ett skrivfel i beräkningen rättats till efter Hansol Groups synpunkter. Slutligen hävdade Hansol Group också att ett antal justeringar (relaterade till kreditkostnader och tullrestitution) borde ha beviljats och att den metod som använts för beräkningen av fraktkostnader i det berörda landet bör ses över genom tillämpning av den fördelningsmetod som lämnats av Hansol Group. Kommissionen godtog också dessa påståenden och justerade normalvärdet och/eller exportprisberäkningarna i enlighet därmed.

(49)

Såsom förklaras i skäl 46 i förordningen om preliminär tull var den preliminära dumpningsmarginal som fastställdes för Hansol Group ett vägt genomsnitt av de dumpningsmarginaler som fastställdes för försäljningen av jumborullar (marginal på 0,5–5 % med en vikt på 15–25 %) och försäljning av små rullar (marginal på 10–15 % med en vikt på 75–85 %). Denna viktning grundades på Hansol Groups försäljningsvolym i unionen till närstående och icke-närstående kunder under undersökningsperioden.

(50)

Efter det preliminära och slutgiltiga meddelandet om uppgifter hävdade Hansol Group att det inte fanns någon rättslig grund för att tillämpa en sådan viktning och att viktningen baserades på ogrundade antaganden. Denna begäran avslogs, eftersom viktningen grundades på importerade volymer av den berörda produkten under undersökningsperioden, enligt vad som rapporterats av Hansol Group. Kommissionen anser att det är lämpligt att justera vikten på den dumpningsmarginal som fastställts för försäljningen till närstående parter (för vidareförsäljning som små rullar till icke-närstående kunder) till dess faktiska vikt sådan den var vid unionens gräns under undersökningsperioden.

(51)

Hansol Group invände vidare mot att kommissionen konstruerade det cif-pris som användes som nämnare för denna försäljning som först omvandlades av närstående parter i unionen till små rullar innan de såldes till icke-närstående användare. Det föreslog att kommissionen skulle använda det genomsnittliga rapporterade cif-priset för jumborullar eller ett beräknat genomsnittligt cif-värde per ton på grundval av Hansol Groups direktförsäljning till icke-närstående kunder av denna försäljning. Om kommissionen inte avsåg att använda en av de ovannämnda metoderna uppmanade Hansol Group kommissionen att tillämpa en antidumpningstull i form av ett specifikt belopp per ton i stället för en värdetull. Parten hävdade att en tull i form av ett särskilt belopp per ton på ett ändamålsenligt sätt skulle behandla dess farhågor vad gäller att den antidumpningsvärdetull som tagits ut påstods överstiga det konstaterade dumpningsbeloppet.

(52)

Vad gäller det sistnämnda argumentet behandlas detta särskilt och godtas i skälen 127 och 128. Kommissionen behöver därför inte ta ställning till de två alternativ till alternativa cif-värden som föreslagits av Hansol Group, eftersom de förlorat sitt syfte.

(53)

Efter det slutliga meddelandet om uppgifter invände Hansol Group mot avdraget för kreditkostnader vid beräkningen av det konstruerade cif-värdet. Detta påstående kunde godtas. Dessutom påverkades det cif-pris som användes som nämnare av de förändringar som beskrivs i skälen 41–42.

(54)

Med beaktande av de justeringar vid fastställandet av exportpriset, normalvärdet och cif-priset som anges i skälen 41, 42, 48 och 53 och mot bakgrund av de övriga undersökningsresultaten i skälen 25–47 i förordningen om preliminär tull, var den slutgiltiga viktade genomsnittliga dumpningsmarginalen för Hansol Group, uttryckt som procentandel av cif-priset vid unionens gräns före tull 10,3 %. Såsom anges i skälen 49 och 50 i förordningen om preliminär tull fastställdes den övriga dumpningsmarginalen till samma nivå.

(55)

Hansol Group hävdade att unionsindustrins situation inte försämrades på grund av att ett antal skadeindikatorer utvecklades positivt eller var stabila. Detta påstående hade redan tillbakavisats i skälen 95–96 i förordningen om preliminär tull och avvisas härmed slutgiltigt.

(56)

För att dra slutsatsen att väsentlig skada föreligger är det inte nödvändigt att skadeanalysen visar att varje enskild indikator pekar på en skadevållande situation. I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen behöver en eller flera av de relevanta skadefaktorerna inte nödvändigtvis vara utslagsgivande. I detta fall är den konstaterade skadan väsentlig. Detta framgår särskilt av lönsamhetsnivån, prisindikatorerna och unionsindustrins marknadsandel. Alla tillverkare som ingick i stickprovet upplevde en kraftig linjär minskning av vinster och kassaflöden som sammanföll i tiden med ökningen av importen från Republiken Korea. Dessutom förblev unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden relativt stabil, men eftersom det skedde i samband med en väsentlig ökning av unionens förbrukning (+ 15 %) minskade unionstillverkarnas marknadsandel i praktiken. Även om vissa skadefaktorer som kapacitetsutnyttjande, sysselsättning, arbetskraftskostnader och investeringar inte kunde ge avgörande vägledning om den skadevållande situationen för unionstillverkarna, står de varken i strid med eller utesluter undersökningsresultatet vad gäller väsentlig skada.

(57)

De specifika argument som Hansol Group tagit upp om särskilda skadeindikatorer behandlas närmare i resten av detta avsnitt.

(58)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande definitionen av unionsindustrin och unionstillverkningen, bekräftades slutsatserna i skälen 51 och 52 i förordningen om preliminär tull.

(59)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande förbrukningen i unionen, bekräftades slutsatserna i skälen 53–55 i förordningen om preliminär tull.

(60)

Importvolymen från det berörda landet under undersökningsperioden låg långt över den försumbara nivån (7).

(61)

Eftersom inga synpunkter inkommit beträffande volym och marknadsandel för importen från det berörda landet bekräftades slutsatserna i skälen 56–58 i förordningen om preliminär tull.

(62)

Hansol Group ansåg inte den prisunderskridandemarginal på 8,1 % som preliminärt fastställts vara betydande på grund av den begränsade importvolymen (13,6 % av unionens förbrukning). Parten hävdade att WTO:s panelrapport om DRAM Chips  (8) anser att ”betydande” avser viktig, stor, avsevärd, vilket är mer än bara en nominell eller marginell rörelse. Den citerar också två ärenden (Dense sodium carbonate  (9) och Certain laser optical reading systems  (10)) där kommissionen ansåg att prisunderskridandemarginalen var begränsad.

(63)

Kommissionen tillbakavisade Hansol Groups påståenden på följande grunder. För det första, även om kommissionen i ärendet Dense sodium carbonate inte betraktade en prisunderskridandemarginal på 6 % som betydande ska det noteras att marknadsandelen för import i det ärendet var mycket lägre (3,2 % före 1983, 1,4 % efter) än i föreliggande ärende. För det andra gällde beslutet om Certain laser optical reading systems främst icke-homogena produkter med en stor mängd olika egenskaper och tekniska skillnader och snabb teknisk utveckling, vilket inte är fallet med lätta termopapper. Sist men inte minst fann kommissionen att för lätta termopapper var en prisunderskridandemarginal på 8,1 % betydande med tanke på att nivån på dumpad import var betydande och att den ökade kraftigt under skadeundersökningsperioden. Såsom anges i skäl 67 var den slutgiltiga prisunderskridandemarginalen ännu högre än den preliminära, vilket också tillbakavisar argumentet att marginalen skulle anses vara begränsad.

(64)

Hansol Groups påstående att beräkningen av prisunderskridandet var rättsstridig tillbakavisades på liknande grunder som de som angivits i avsnitt 6.1.

(65)

För att följa samma metod som vid dumpningsberäkningen beslutade man i det slutgiltiga skedet att beräkna prisunderskridande genom att tillämpa samma viktning som i avsnitt 2.4.1 i denna förordning. Den underskridandemarginal som fastställdes för Hansol Group var ett vägt genomsnitt av de marginaler som fastställdes för försäljningen av jumborullar (med en marginal på – 5–0 % och en vikt på 15–25 %) och försäljningen av små rullar (marginal på 10–20 % och en vikt av 75–85 %). Denna strategi och de korrigeringar som förklaras i avsnitt 2 ledde till en översyn av den prisunderskridandemarginal som fastställdes i det preliminära skedet.

(66)

Efter det slutliga meddelandet om uppgifter hävdade Hansol Group att kommissionen inte bedömde konsekvenserna av den negativa prisunderskridandemarginalen för en del av försäljningen och därmed överträdde artiklarna 3.2 och 3.3 i grundförordningen. Detta påstående tillbakavisades emellertid, eftersom kommissionen drog sina slutsatser utifrån den övergripande prisunderskridandemarginalen, i överensstämmelse med sin normala praxis.

(67)

Den slutgiltiga prisunderskridandemarginalen uppgår till 9,4 %.

(68)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande priset för importerade produkter från det berörda landet och med undantag för prisunderskridandemarginalen, som förklaras i skälen ovan, bekräftades slutsatserna i skälen 59–64 i förordningen om preliminär tull.

(69)

Hansol Group hävdade att unionsindustrins situation inte försämrades på grund av att, med undantag för ett företag, tillverkningsresultaten var imponerande och vissa unionstillverkare ökade sin tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande. Företaget hävdade också att kapacitetsutnyttjandet låg nära full kapacitet.

(70)

När det gäller tillverkningen framgick i skäl 70 i förordningen om preliminär tull att unionsindustrins tillverkningsvolym totalt minskade med en procent. Denna negativa trend är i överensstämmelse med konstaterandet att unionsindustrin befann sig i en skadevållande situation, med tanke på de höga fasta kostnaderna. Detta allmänna konstaterande kan inte undermineras av situationen för vissa enskilda tillverkare. Under alla omständigheter var den betydande ökning av tillverkningen hos en tillverkare som inte ingick i stickprovet bara det matematiska resultatet av en omstart av verksamheter som tillfälligt hade avbrutits, såsom förklaras i skäl 71 i förordningen om preliminär tull. Dessutom fasade en tillverkare ut tillverkningen av lätta termopapper. Detta ägde rum i samband med en ökad förbrukning i unionen under skadeundersökningsperioden (+ 15 %). I tidigare ärenden, som i Certain candles  (11), fann kommissionen skada i närvaro av en ökning av tillverkningen (vilket inte är fallet i lätta termopapper), om denna ökning var mindre än ökningen av förbrukningen i unionen.

(71)

Vad gäller produktionskapacitet är det inte korrekt att, såsom parten hävdade, samtliga unionstillverkare ökade sin produktionskapacitet, utom för ett företag. Den unionstillverkare som avses i skäl 71 i förordningen om preliminär tull ökade inte sin tillverkningskapacitet som sådan. Den startade bara om en tillverkningsanläggning som inte var tillgänglig för användning under 2012, och därmed inte betraktas som befintlig kapacitet under det året. Dessutom belyses i skäl 70 i förordningen om preliminär tull de svårigheter som ett av företagen i stickprovet erfor vad gäller tillverkning.

(72)

Vad gäller det totala kapacitetsutnyttjandet visas i tabell 4 i förordningen om preliminär tull inte en ökning, utan ett minskat kapacitetsutnyttjande inom unionsindustrin under skadeundersökningsperioden. En tillverkares betydande ökning av sitt kapacitetsutnyttjande var resultatet av en omstart av verksamheten efter det stopp som anges i skäl 71 i förordningen om preliminär tull.

(73)

Även om ett kapacitetsutnyttjande på 92 % kan tyckas högt, anses ett gap på 8 % mellan produktionskapaciteten och den faktiska användningen inte vara obetydligt, särskilt i en industri med höga fasta kostnader. Tillverkare av lätta termopapper måste upprätthålla en konstant orderbok, försäljning och tillverkning i syfte att undvika tomgångstid på sina tillverkningslinjer. En papperstillverkare skulle föredra att sälja en produkt till ett lägre pris än att tillverka mindre, eftersom maskiner som går på tomgång förmodligen skulle orsaka ännu större skada. Med tanke på pappersindustrins höga kapitalintensiva karaktär och det ofta begränsade utrymmet vad gäller prissättning vid försäljning är ett högt kapacitetsutnyttjande av avgörande betydelse för lönsamheten. Därför kan marginella ändringar av kapacitetutnyttjandet vara avgörande för ett företag. När det gäller skillnaden på 8 %, vilket motsvarar 32 240 ton tillverkning av lätta termopapper, är det mer än Hansol Groups importvolym under 2015. Dessutom har unionstillverkarna multifunktionell utrustning som innebär att tillverkningen kan ställas om till en annan produkt och lätt kan erbjuda mer kapacitet, vilket framgår av skäl 125 i förordningen om preliminär tull. Tillverkningen kan dock inte ställas om till en annan produkt på en marknad där dumpning förekommer.

(74)

Följaktligen tillbakavisades ovan nämnda påståenden och bekräftade, i frånvaro av ytterligare synpunkter, slutsatserna i skälen 69–72 i förordningen om preliminär tull.

(75)

Hansol Group hävdade att unionsindustrins situation inte försämrades eftersom i) unionstillverkarna ökade sin försäljning inom unionen och ii) beslutade att minska försäljningen av den berörda produkten till unionsmarknaden i syfte att koncentrera sina insatser på tredjelandsmarknaderna.

(76)

De ovanstående påståendena tillbakavisades eftersom, även om unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden ökade med 1 % under skadeundersökningsperioden, kunde inte unionstillverkarna dra full nytta av den ökade förbrukningen i unionen (+ 15 %). Detta ledde till en betydande förlust av marknadsandelar. När det gäller påståendet om den minskade försäljningen på unionsmarknaden står det i strid med påståendets första del.

(77)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter bekräftades slutsatserna i skälen 73–75 i förordningen om preliminär tull.

(78)

Hansol Group hävdade att unionsindustrins situation inte försämrades eftersom tabell 6 i förordningen om preliminär tull innehåller en sammanfattning av unionsindustrins goda resultat vad gäller sysselsättning. Parten menade också att det inte fanns någon inflation som skulle kunna förklara en ökning av arbetskraftskostnaderna.

(79)

När det gäller sysselsättningen fann inte kommissionen att unionsindustrin presterade väl. Såsom förklaras i förordningen om preliminär tull fann kommissionen i stället att sysselsättningen gick ned med 1 %. Enligt de berörda parternas handlingar ökade sysselsättningsnivån betydligt för två av unionstillverkarna. Med tanke på dessa tillverkares storlek ledde detta till färre arbetstillfällen i absoluta tal och till en minskning av unionsindustrin som helhet. Under alla omständigheter, med tanke på att sysselsättningsnivån inom denna sektor följer tillverkningen mycket nära, anses inte sysselsättning vara en indikator som ger unionstillverkarna avgörande vägledning om den skadevållande situationen.

(80)

Efter det slutgiltiga meddelandet om uppgifter hävdade Hansol Group att arbetskraften från två unionstillverkare borde uteslutas från tabell 6 i förordningen om preliminär tull på grund av deras specifika situation. Detta påstående tillbakavisades eftersom ingen motivering lämnades för att göra det möjligt för kommissionen att avvika från sin normala praxis när det gäller analysen av de makroekonomiska skadeindikatorerna.

(81)

Vad gäller arbetskraftskostnader ska skäl 86 i förordningen om preliminär tull tolkas som att de ökade arbetskraftskostnaderna inte föreföll alltför höga mot bakgrund av den årliga inflationstakten.

(82)

Följaktligen tillbakavisades ovan nämnda påståenden och bekräftade, i frånvaro av ytterligare synpunkter, slutsatserna i skälen 77–79 och 85–86 i förordningen om preliminär tull.

(83)

Hansol Group hävdade att unionstillverkarnas prissättning i unionen bör undersökas ytterligare. Denna part ifrågasatte avsaknaden av prishöjningar från unionstillverkarna under undersökningsperioden på grundval av påståendet att vissa unionstillverkare ökade sina försäljningspriser. Hansol Group uppgav också att den sänkning av försäljningspriset som ägde rum mellan 2013 och 2014 berodde på det faktum att en unionstillverkare översvämmade unionsmarknaden med varor som den inte kunde sälja i Amerikas förenta stater (nedan kallade Förenta staterna).

(84)

Ovanstående påståenden tillbakavisades. När det gäller det första påståendet innebar det faktum att vissa tillverkare hade tillkännagett en rad prishöjningar inte att alla ökningar ägde rum. Partens påstående grundas på prishöjningar för unionsindustrins försäljning till sina närstående företag, vilka bara utgör en liten andel av förbrukningen i unionen. Enligt tabell 7 i förordningen om preliminär tull, som baseras på kontrollerade uppgifter, förekom ingen övergripande ökning av priserna i unionen. Sist men inte minst sammanföll nedgången i försäljningspriserna mellan 2013 och 2014 i tiden med den största minskningen av importpriserna från Republiken Korea enligt tabell 3 i förordningen om preliminär tull.

(85)

Vad gäller det andra påståendet, visar tabell 5 i förordningen om preliminär tull (unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden) inte några tecken på en påstådd översvämning. Mellan 2013 och 2014 rörde sig indexet från 101 till 97.

(86)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter bekräftades slutsatserna i skälen 82–84 i förordningen om preliminär tull.

(87)

Hansol Group hävdade att unionsindustrins situation inte försämrades på grund av att lagernivåerna minskade, både i absoluta och relativa tal, och därigenom hade inte unionsindustrin några svårigheter att sälja sin produktion.

(88)

De ovanstående påståendena avvisades eftersom, såsom anges i skäl 88 i förordningen om preliminär tull, den likadana produkten i allmänhet tillverkas på grundval av specifika beställningar från användarna. Därför anses inte lager vara en viktig skadeindikator för denna typ av industri, eftersom de följer tillverkningen och fortsatte att konsekvent under skadeundersökningsperioden inte vara större än en månadstillverkning.

(89)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter bekräftades slutsatserna i skälen 87–88 i förordningen om preliminär tull.

(90)

Hansol Group hävdade att unionsindustrins situation inte försämrades på grund av att dess investeringar mer än fördubblades under undersökningsperioden. Enligt Hansol Group styrker inte tabell 10 i förordningen om preliminär tull och tillgänglig bevisning konstaterandet i skäl 93 i förordningen om preliminär tull att de tillverkare som ingick i stickprovet behöll sina investeringsnivåer till de belopp som är absolut nödvändiga för att fortsätta driften. Det hävdade vidare att två unionstillverkare som ingick i stickprovet gjorde stora investeringar under 2014.

(91)

Ovanstående påståenden tillbakavisades dock eftersom, trots att investeringarna fördubblades, den absoluta nivån på investeringarna fortfarande är begränsad, särskilt med tanke på det faktum att exempelvis värdet av en ny tillverkningslinje för lätta termopapper uppskattas till 120 miljoner euro. Under skadeundersökningsperioden, såsom angavs i skäl 119 i förordningen om preliminär tull, sköt unionsindustrin upp vissa investeringar på grund av lägre vinster.

(92)

Samma part begärde också en ny bedömning av unionsindustrins lönsamhet, eftersom problemen med en unionstillverkare som ingick i stickprovet påstås härröra från faktorer som inte är relaterade till dumpad import, utan i synnerhet enorma kostnader för nedläggning av två tillverkningsanläggningar, och dessutom till följd av ett annat företags avsättningar för att täcka framtida utbetalningar av antidumpningstullar i Förenta staterna. Den tillade att eventuella avvikelser avseende de marknadsstrategier som genomfördes av de andra två företagen i stickprovet på olika geografiska marknader bör undanröjas och påstod att de två företagen på det hela taget genererade stora vinster under undersökningsperioden.

(93)

Kommissionen ansåg att det inte fanns något behov av en ny bedömning av unionsindustrins lönsamhet, eftersom alla påstådda extraordinära kostnader redan var isolerade och undantagna från fastställandet av den lönsamhet som visades i det preliminära skedet. Vidare fastställde kommissionen, vilket också anges i skäl 90 i förordningen om preliminär tull, lönsamheten för unionstillverkarna i stickprovet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen som procentandel av omsättningen av denna försäljning, dvs. lönsamheten på marknader i tredjeländer togs inte med. Dessa påståenden tillbakavisades därför.

(94)

Eftersom det inte inkommit några andra synpunkter bekräftades slutsatserna i skälen 89–91 och, vad gäller investeringar, i skäl 93 i förordningen om preliminär tull.

(95)

Eftersom inga synpunkter inkom avseende dumpningsmarginalens storlek, tillväxt, kassaflöde, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga bekräftades slutsatserna i skälen 76, 80–81, 92, 93 när det gäller räntabilitet och skäl 94 i förordningen om preliminär tull.

(96)

På grundval av analysen av synpunkterna, som sammanfattas i skälen 55–95 ovan, bekräftades slutsatserna i skälen 95–98 i förordningen om preliminär tull.

(97)

Hansol Group hävdade att skadan inte kunde tillskrivas importen av dumpad import från det berörda landet, utan på effekterna av den amerikanska antidumpningsåtgärden på en unionstillverkare som ingick i stickprovet, effekterna av tillverkningskostnader samt växelkurser och effekterna av priset på fenolfritt lätt termopapper. De flesta argumenten var en upprepning av de som redan framförts under det preliminära skedet. De tas alla upp i skälen 98–101.

(98)

När det gäller den amerikanska antidumpningsåtgärden konstaterade kommissionen att det i skäl 109 i förordningen om preliminär tull konstaterades att det förekom viss påverkan på unionstillverkaren i fråga. Även om dessa effekter inte var begränsade till det företaget, såsom förklaras i skäl 110 i förordningen om preliminär tull, var den totala effekten nästan obefintlig för unionsindustrin som helhet under undersökningsperioden. I skäl 110 i förordningen om preliminär tull fastställdes det att Förenta staterna bara införde höga tullar för en unionstillverkare, men att dessa upphävdes under 2015 och att de unionstillverkare som ingick i stickprovet delvis lyckades kompensera det genom att öka exporten till andra marknader. Huruvida unionstillverkaren i stickprovet helt lyckades kompensera utebliven försäljning i Förenta staterna och återhämta sig är irrelevant, eftersom dessa omständigheter inte skulle ha någon effekt på merparten av de uppgifter som rör denna unionstillverkare, såsom anges i skäl 109 i förordningen om preliminär tull. I motsats till vad Hansol Group antyder förekom ingen översvämning av lätta termopapper med ursprung i unionen vid den tidpunkt då Förenta staterna införde höga tullar (detta påstående motbevisas vidare i skäl 85) eller en ökning av försäljningspriserna under 2015 (i enlighet med vad som anges i tabellerna 3 och 7 i förordningen om preliminär tull). På grundval av ovanstående och undersökningsresultaten i det preliminära skedet drogs slutsatsen att de analyserade amerikanska antidumpningsåtgärderna inte ledde till en minskning av priserna och lönsamheten på unionsmarknaden.

(99)

När det gäller tillverkningskostnader fokuserade den första parten bara på perioden 2014–2015. Efter det slutgiltiga meddelandet om uppgifter utvidgade den påståendet till hela den undersökta perioden och hävdade att ökningen av råvarupriserna, tillsammans med den nedåtgående utvecklingen av eurons växelkurs särskilt drabbade unionsindustrin. Det har det dock konstaterats att den minskade lönsamheten under skadeundersökningsperioden berodde på att det saknades samband mellan kostnader (+ 3 %) och försäljningspriser (– 11 %), eftersom nedgången i priserna var högre än kostnadsökningarna. På grundval av ovanstående och undersökningsresultaten i det preliminära skedet drogs slutsatsen att kostnadsökningen inte bröt orsakssambandet mellan den väsentliga skadan och den dumpade importen från Republiken Korea.

(100)

När det gäller effekterna av priset på fenolfritt lätt termopapper motsäger inte de påstådda högre inköpspriserna för vissa företag som är närstående den exporterande tillverkaren den övergripande slutsatsen i skäl 113 i förordningen om preliminär tull att ”under skadeundersökningsperioden minskade försäljningspriserna per enhet för fenolfritt lätt termopapper mindre än försäljningspriserna per enhet av fenolhaltigt lätt termopapper”. Dessa företag företräder en mindre andel av förbrukningen i unionen. På grundval av ovanstående och undersökningsresultaten i det preliminära skedet drogs slutsatsen att unionsindustrins prisfall inte kunde tillskrivas den påstådda prissänkningen på fenolfritt lätt termopapper.

(101)

Hansol Group hävdade att även om ingen av de påstådda faktorerna hade ett avgörande inflytande bör kommissionen fortsätta att utreda de faktiska orsakerna till den påstådda skadan, inklusive deras aggregerade effekt. Detta påstående tillbakavisades dock, eftersom kommissionen redan genomförde en sådan kombinerad bedömning i skäl 121 i förordningen om preliminär tull, och inga nya synpunkter lades fram efter införandet av de preliminära åtgärderna.

(102)

På grundval av ovanstående och i frånvaro av ytterligare synpunkter bekräftades slutsatserna i skälen 99–121 i förordningen om preliminär tull.

(103)

Klaganden antydde förekomsten av ett hot om fortsatt skada mot unionstillverkare mot bakgrund av Hansol Groups tillkännagivande om att kraftigt öka sin termopapperskapacitet fram till 2019. Mot bakgrund av konstaterandena om väsentlig skada utförde inte kommissionen någon skaderiskanalys.

(104)

I frånvaro av eventuella synpunkter beträffande unionsindustrins intresse bekräftades slutsatserna i skälen 123–128 i förordningen om preliminär tull.

(105)

Den koreanska regeringen upprepade sitt påstående som anges i skäl 132 i förordningen om preliminär tull, utan att lämna någon ytterligare bevisning. Detta påstående tillbakavisades redan i ett preliminärt skede.

(106)

Republiken Koreas regering hävdade också att åtgärderna inte är i unionens intresse på grund av att många europeiska bearbetningsföretag och importörer uttryckte sina invändningar vid hearingen i september 2016 (se skäl 5 i förordningen om preliminär tull) att åtgärderna kommer att ha en negativ inverkan på Hansol Groups bearbetande dotterbolag, som består av ett senare led i industrin för lätta termopapper och att unionstillverkarna är stora företag, medan Hansol Groups bearbetande dotterbolag till största delen utgörs av små och medelstora företag utan större möjlighet att påverka priserna.

(107)

Ovanstående påståenden tillbakavisades. I undersökningen konstaterades inte att en majoritet av bearbetningsföretagen och importörerna i unionen skulle vara emot åtgärderna, vilket utvecklas ytterligare i skäl 109 nedan. Det var heller inte möjligt att fastställa i vilken utsträckning åtgärderna skulle inverka negativt på Hansol Groups dotterbolag i unionen, också med tanke på att Hansol Group själv belyste att ett av dessa dotterbolag hade negativa resultat på grund av dålig förvaltning. Vad gäller storleken på Hansol Groups bearbetande dotterbolag kan det noteras att de i slutändan tillhör en stor företagsgrupp. Eftersom Hansol Group själv medgav slutförbrukarnas ovilja att acceptera prishöjningar dras slutsatsen att kunderna har förhandlingsstyrka i prisförhandlingar.

(108)

Hansol Group hävdade att unionens industrier i senare led nästan enhälligt är emot införandet av åtgärder och att, enligt de handlingar som fanns tillgängliga för berörda parter, minst 36 icke-närstående bearbetningsföretag och slutanvändare uttryckte sitt starka motstånd mot åtgärderna. Efter det slutliga meddelandet om uppgifter hävdade parten att kommissionen hade förbisett det faktum att majoriteten av de samarbetsvilliga bearbetningsföretagen och användarna i senare led i unionen motsatte sig införandet av åtgärder. Det hävdades att det faktum att inte alla industrier i senare led i unionen inte motsatte sig, eller det faktum att många av dem inte upprepa sina synpunkter efter det preliminära meddelandet om uppgifter inte skulle undergräva deras motsättning.

(109)

Ovanstående påståenden tillbakavisades. I skäl 129 i förordningen om preliminär tull redovisas vissa parters begränsade samarbete. Många industrier i senare led i unionen uttalade sig inte under undersökningen och ingen industri i senare led gjorde något uttalande efter det preliminära eller slutgiltiga meddelandet om uppgifter. Denna tystnad kunde inte tolkas som en motsättning mot åtgärderna, utan som ”okänd ståndpunkt”. Såsom nämns i skäl 130 i förordningen om preliminär tull ges, vad gäller inköpsvolym av lätta termopapper, de bearbetningsföretag som trädde fram och uppgav sig vara positiva till åtgärder mer betydelse än de som inte framförde åsikter eller motsatte sig åtgärderna. Efter det slutliga meddelandet om uppgifter sade sig ytterligare ett bearbetningsföretag vara positivt till åtgärderna. Europeiska pappersindustriförbundet (CEPI), som i slutändan företräder många industrier i senare led, sade sig vara positivt till åtgärder både på ursprunglig och på slutgiltig nivå. Vad gäller de handlingar som fanns tillgängliga för de berörda parterna visar de att cirka en tredjedel av de icke-närstående bearbetningsföretagen och slutanvändarna i ovanstående skäl motsatte sig åtgärderna i något skede av förfarandet före det preliminära meddelandet om uppgifter.

(110)

Hansol Group hävdade att åtgärderna strider mot de europeiska företagens intressen på grund av att unionsmarknaden kan definieras som ett duopol/oligopol och konkurrensen bör främjas, eftersom det inte finns några alternativa leveranskällor, unionstillverkarna saknar konkurrenskraftig infrastruktur och inte skulle vara i stånd att effektivt ställa om tillverkningen till lätta termopapper och det är ytterst osannolikt att de mindre unionstillverkarna skulle besluta att återkalla ett affärsbeslut som lett till ökad lönsamhet och europeiska små och medelstora företag som är aktiva inom industrin i ett senare led kommer att få begränsad tillgång till leveranser i kombination med orimligt höga priser, vilket allvarligt kommer att äventyra deras överlevnad. Vidare skulle åtgärderna undanröja konkurrens och medföra förlorade arbetstillfällen för användarna.

(111)

Ovanstående påståenden tillbakavisades. Att det bara finnas ett fåtal tillverkare i unionen är irrelevant och, som påpekas i skäl 115 i förordningen om preliminär tull finns det inga bevis i handlingarna på att det skulle förekomma eventuella konkurrensbegränsande förfaranden. Enligt skäl 131 i förordningen om preliminär tull finns det flera leveranskällor i unionen. Ytterligare alternativ finns: Hansol Groups import (till rimliga priser) och mindre import från andra tredje länder. Påståendet om brist på konkurrenskraftig infrastruktur motsägs bland annat av Hansol Groups inlaga av den 8 december 2016 som beskriver unionsindustrin som ”högpresterande”. När det gäller mindre unionstillverkare kan man återkalla beslutet om det finns bättre utsikter för lätta termopapper. När det gäller industrin i senare led i förädlingskedjan ansågs det att den kommer att gynnas av unionsindustrins betydande kapacitet (se skäl 73), de olika leveranskällor som nämns ovan och från återställd konkurrens på unionsmarknaden.

(112)

Hansol Group hävdade också att åtgärderna skulle strida mot intressena hos konsumenterna, som kommer att förhindras från att få tillgång till rimligt prissatta lätta termopapper. I avsaknad av någon underbyggd bevisning till stöd för detta påstående, tillbakavisades detta.

(113)

Hansol Group gjorde vidare gällande att åtgärderna, utöver en uppsjö av kinesiska små rullar, skulle leda till uppförandet av nya bearbetningsanläggningar längs unionens gräns med fri tillgång till råmaterial, vilket innebär att många bearbetningsföretag i unionen måste läggas ned. Detta påstående tillbakavisades i avsaknad av någon underbyggd bevisning till stöd för detta.

(114)

I frånvaro av andra synpunkter beträffande andra berörda parters intressen bekräftades slutsatserna i skälen 129–134 i förordningen om preliminär tull.

(115)

Hansol Group hävdade att en utvald grupp av europeiska företag eftersträvar en konstlad ökning av sin vinst genom att försöka få kommissionen att missbruka antidumpningsinstrumentet.

(116)

Detta påstående styrktes inte ytterligare. Kommissionen understryker att undersökningen genomfördes inom gällande rättsliga ram med striktast tänkbara standarder för neutralitet och transparens.

(117)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit beträffande unionens intresse bekräftades slutsatserna i skäl 135 i förordningen om preliminär tull.

(118)

Efter det preliminära meddelandet om uppgifter lämnade inga parter synpunkter på den målvinst som preliminärt användes för att beräkna målprisunderskridandet. Inga parter hade synpunkter på vinstmålet i det slutgiltiga skedet heller.

(119)

Hansol Group ifrågasatte kommissionens tillämpning av artikel 2.9 för skadeberäkningen, och anförde att artikel 2.9 ingår i grundförordningens dumpningsbestämmelser och kan inte tillämpas analogt för skadeberäkningsmarginalen. Parten invände mot att beräkningen till stor del baseras på anpassade försäljningstransaktioner för små rullar, som är en annan produkt som inte omfattas av undersökningen. Enligt Hansol Group är det inte nödvändigt med konkurrens mellan försäljningen av små rullar till unionen genom dess närstående bearbetningsföretag och unionsindustrins försäljning av jumborullar och genom att beräkna skademarginalen på grundval av försäljningspriset för en produkt som inte är den likadana produkten i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen överträdde kommissionen artikel 3.3 i grundförordningen. Parten som styrkte sitt resonemang i fråga om orsakssamband genom att tillämpa artikel 3.6 i grundförordningen, rapporten från WTO:s överprövningsorgan i ärendet Kina om kornorienterade elektroplåtar (12) och WTO:s panelrapport i ärendet Kina om röntgenstrålning (13).

(120)

Syftet med att beräkna en skademarginal är att avgöra om det räcker att tillämpa en lägre tullsats (än den som bygger på dumpningsmarginalen) på exportpriset för den dumpade importen för att undanröja den skada som den dumpade importen orsakat. Denna bedömning bör grundas på exportpriset vid unionens gräns, vilket anses vara jämförbart med unionsindustrins pris fritt fabrik. När det gäller exportförsäljning via närstående importörer konstrueras exportpriset på grundval av återförsäljningspriset till den första oberoende kunden efter justering i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, vilket är analogt med den metod som använts för beräkningen av dumpningsmarginalen. Eftersom exportpriset är en nödvändig beståndsdel i beräkningen av skademarginalen och eftersom denna artikel är den enda artikel i grundförordningen som ger vägledning om konstruktionen av exportpriset, är det motiverat att tillämpa denna artikel analogt.

(121)

Kommissionen anser att fastställandet av det relevanta importpriset för beräkningen av prisunderskridande och målprisunderskridande inte bör påverkas av huruvida exporten sker till närstående eller oberoende aktörer i unionen. Kommissionens metod garanterar att båda fallen behandlas lika.

(122)

Beräkningen av skademarginalen bör normalt göras på grundval av en jämförelse mellan priserna på den nivå där konkurrensen inom EU äger rum. I detta fall görs bara en liten del av exportförsäljningen av den berörda produkten till icke-närstående kunder i EU. Den stora merparten av försäljningen av den berörda produkten görs till närstående bearbetningsföretag i unionen som omvandlar produkten till små rullar. Under dessa omständigheter äger merparten av konkurrensen rum mellan närstående bearbetningsföretag. I analogi med dumpningsberäkningen kunde inte dessa försäljningspriser betraktas som tillförlitliga för en objektiv prisjämförelse. Följaktligen var det nödvändigt att konstruera importpriserna för den berörda produkten. I avsnitt 2.2 ovan vidareutvecklas orsakerna till varför små rullar inte kunde ignoreras i beräkningarna och för vissa transaktioner, varför det var nödvändigt att konstruera exportpriserna.

(123)

I den mån kommissionen bekräftade sin strategi när det gäller att beakta små rullar för beräkningarna är hänvisningarna till artikel 3.3 och 3.6 i grundförordningen, rapporten från WTO:s överprövningsorgan i ärendet Kina om kornorienterade elektroplåtar och WTO:s panelrapport i ärendet Kina om röntgenstrålning, irrelevanta.

(124)

Av ovanstående orsaker ansåg kommissionen att den metod som använts var riktig och tillbakavisade påståendena.

(125)

För att följa samma metod som vid dumpningsberäkningen beslutade man i det slutgiltiga skedet att beräkna skademarginalen genom att tillämpa samma viktning som i avsnitt 2.4.1 i denna förordning. Denna strategi och de korrigeringar som förklaras i avsnitt 2 ovan ledde till en översyn av den skademarginal som fastställts i det preliminära skedet.

(126)

Den slutgiltiga skademarginal som fastställdes på detta sätt uppgick till 37,0 %.

(127)

Det erinras om att merparten av Hansol Groups försäljning görs genom närstående parter för omvandling till små rullar. Efter det slutliga meddelandet om uppgifter invände Hansol Group mot att kommissionen hade konstruerat det cif-pris som används som nämnare för denna försäljning (se skäl 51). I detta avseende hävdade det, bland annat, att det cif-pris som kommissionen preliminärt hade använt som nämnare vid dumpningsberäkningen för sådan försäljning skulle resultera i ett tullbelopp som var högre än den dumpningsmarginal som konstaterats. För att råda bot på denna påstådda missuppfattning föreslog Hansol Group att kommissionen skulle tillämpa en antidumpningstull i form av ett specifikt belopp per ton i stället för en värdetull.

(128)

Påståendet analyserades i vederbörlig ordning och mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i detta ärende vad gäller fastställandet av ett tillförlitligt cif-pris för denna försäljning drog kommissionen slutsatsen att det vore lämpligare att använda en form av tull som inte kräver ett fastställande av ett tillförlitligt cif-pris. Kommissionen beslutade följaktligen att antidumpningstullen bör införas som ett fast belopp per ton i euro per ton netto i stället för en värdetull som preliminärt infördes.

(129)

Med hänsyn till de frågor som anges i avsnittet ovan föreslås att följande preliminära antidumpningstullsatser, uttryckta i cif-priset vid unionens gräns före tull, bör vara baserade på dumpningsmarginalen och följande:

(130)

Efter det ytterligare slutliga meddelandet om uppgifter hävdade Hansol Group att den specifika tull som beräknats och rapporterats i sista kolumnen i tabellen ovan skulle återspegla ett dumpningsbelopp som var högre än det som konstaterades i undersökningen. Den beräkning som genomförts för att komma till en sådan slutsats var dock felaktig, eftersom den inte beaktade den viktning som anges i skäl 46 i förordningen om preliminär tull och skäl 49 ovan. Påståendet tillbakavisades därför.

(131)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten i den nuvarande undersökningen.

(132)

Så som även anges i skäl 50 i förordningen om preliminär tull var samarbetsnivån hög i detta fall, eftersom importen från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna utgjorde den totala exporten till unionen under undersökningsperioden. Därför baseras den övriga antidumpningstullen på samma nivå som för det samarbetsvilliga företaget.

(133)

För att säkerställa att antidumpningstullarna tillämpas korrekt kommer antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara att gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan också de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(134)

Med hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalerna och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull slutgiltigt tas ut. De belopp för vilka säkerhet ställts utöver den slutgiltiga tullsats som fastställs i enlighet med artikel 1.2 i den här förordningen bör frisläppas.

(135)

Den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036 har inte avgivit något yttrande.