(1)

Bestämmelserna i denna förordning är nära förbundna med varandra eftersom de handlar om förutsättningarna för genomförande av åtgärderna i förordning (EU) nr 909/2014. För att säkerställa samstämmighet mellan dessa åtgärder och göra det lättare för rättssubjekten att få överblick över och hitta dem bör alla dessa förutsättningar för åtgärder enligt förordning (EU) nr 909/2014 samlas i en enda förordning.

(2)

Enligt förordning (EU) nr 909/2014 ska värdepapperscentraler ta ut sanktionsavgifter av deltagare i sina avvecklingssystem för värdepapper som orsakar uteblivna avvecklingar (nedan kallat ansvariga deltagare).

(3)

För att säkerställa att de sanktionsavgifter som tas ut av ansvariga deltagare verkligen har en avskräckande effekt bör parametrarna för beräkning av sanktionsavgifternas storlek vara nära kopplade till värdet på de finansiella instrument som inte levereras och lämpliga avgiftssatser tillämpas på detta värde. Värdet på transaktionens underliggande finansiella instrument bör även ligga till grund för beräkningen av sanktionsavgiftens storlek, om den uteblivna avvecklingen beror på brist på kontantmedel. Sanktionsavgifternas storlek bör fungera som ett incitament för ansvariga deltagare att omgående avveckla transaktioner vars avveckling har uteblivit. För att säkerställa att målet med införandet av sanktionsavgifter verkligen uppnås bör det på grundval av avgifternas effekter på marknaden fortlöpande kontrolleras att de parametrar som används för att beräkna dem är lämpliga, så att de vid behov kan justeras.

(4)

Med tanke på de betydande prisskillnaderna mellan de många transaktionernas underliggande finansiella instrument och för att underlätta beräkningen av sanktionsavgifter, bör de finansiella instrumentens värde baseras på ett gemensamt referenspris. Värdepapperscentraler bör använda samma referenspris en given dag för att beräkna sanktionsavgifterna för utebliven avveckling av identiska finansiella instrument. Sanktionsavgifterna bör således fastställas genom att antalet underliggande finansiella instrument i den transaktion vars avveckling uteblivit multipliceras med det relevanta referenspriset. Fastställandet av referenspriser bör baseras på objektiva och tillförlitliga uppgifter och metoder.

(5)

En automatisk beräkning av sanktionsavgifterna bör säkerställa att de faktiskt tillämpas av värdepapperscentralerna och lämpliga avgiftssatser bör därför utgå från en gemensam tabell med värden som är enkla att automatisera och tillämpa. Avgiftssatserna för olika typer av finansiella instrument bör fastställas på nivåer som leder till att sanktionsavgifterna uppfyller villkoren i förordning (EU) nr 909/2014.

(6)

Avvecklingen av aktietransaktioner är normalt mycket standardiserad. Om det finns en likvid marknad för aktierna och det därför är lätt att köpa dem bör uteblivna avvecklingar påföras den högsta avgiftssatsen, så att ansvariga deltagare får ett incitament att avveckla uteblivna transaktioner utan onödigt dröjsmål. För aktier där det inte finns en likvid marknad bör avgiftssatsen vara lägre eftersom även en lägre avgift kan ha en avskräckande effekt men inte inverkar på de berörda marknadernas smidiga och ordnade funktion.

(7)

Storleken på sanktionsavgifterna för utebliven avveckling av transaktioner med räntebärande instrument utgivna av stater bör ta hänsyn till att dessa transaktioner normalt är stora och av betydelse för finansmarknadernas smidiga och ordnade funktion. Uteblivna avvecklingar bör därför påföras den lägsta avgiftssatsen. Denna avgiftssats bör emellertid ändå ha en avskräckande effekt och fungera som ett incitament för avveckling utan onödigt dröjsmål.

(8)

För räntebärande instrument som inte ges ut av stater är marknaderna inte lika likvida och storleken på transaktioner med sådana instrument är mindre. Sådana räntebärande instrument har dessutom inte samma inverkan på finansmarknadernas smidiga och ordnade funktion som räntebärande instrument utgivna av stater. Avgiftssatsen för uteblivna avvecklingar bör därför vara högre än för räntebärande instrument utgivna av stater.

(9)

Utebliven avveckling av transaktioner med räntebärande instrument bör påföras en lägre avgiftssats än utebliven avveckling av transaktioner med andra finansiella instrument, med tanke på deras i allmänhet större storlek, icke-standardiserade avveckling, större gränsöverskridande dimension och betydelse för finansmarknadernas smidiga och ordnade funktion. Denna lägre avgiftssats bör emellertid ändå ha en avskräckande effekt och fungera som ett incitament för avveckling utan onödigt dröjsmål.

(10)

När det gäller andra finansiella instrument än aktier och räntebärande instrument som omfattas av förordning (EU) nr 909/2014, t.ex. depåbevis, utsläppsrätter och börshandlade fonder, är avvecklingen normalt inte starkt standardiserad och marknaderna inte likvida. De handlas dessutom ofta direkt mellan köpare och säljare (over-the-counter, OTC). Med tanke på transaktionernas begränsade volym och storlek, och för att ta hänsyn till deras icke-standardiserade handel och avveckling, bör uteblivna avvecklingar påföras ungefär samma avgiftssats som aktier för vilka det inte finns någon likvid marknad.

(11)

Parametrarna för att beräkna sanktionsavgifter bör anpassas till kännetecknen hos vissa handelsplatser, t.ex. tillväxtmarknader för små och medelstora företag, såsom de definieras i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (2). Sanktionsavgifter för uteblivna avvecklingar bör inte göra det svårare för små och medelstora företag att få tillgång till kapitalmarknader som ett alternativ till banklån. Enligt förordning (EU) nr 909/2014 behöver tillväxtmarknaderna för små och medelstora företag dessutom inte tillämpa ersättningsköpsprocessen vid uteblivna avvecklingar förrän upp till 15 dagar efter den avsedda avvecklingsdagen. Sanktionsavgifterna för utebliven avveckling av finansiella instrument som handlas på tillväxtmarknader för små och medelstora företag kan därför tillämpas under en längre period än för andra finansiella instrument. Med tanke på hur länge sanktionsavgifterna tillämpas, den lägre likviditeten och särdragen hos tillväxtmarknaderna för små och medelstora företag bör avgiftssatsen för utebliven avveckling av transaktioner med finansiella instrument som handlas på sådana handelsplatser ligga på en nivå som ger incitament till avveckling utan onödigt dröjsmål, men inte påverkar deras smidiga och ordnade funktion. Det är även lämpligt att säkerställa att utebliven avveckling av transaktioner med vissa finansiella instrument, t.ex. räntebärande instrument som handlas på sådana handelsplatser, påförs en lägre avgiftssats än liknande räntebärande instrument som handlas på andra marknader.

(12)

Utebliven avveckling till följd av brist på kontantmedel bör påföras en och samma avgiftssats för alla transaktioner, eftersom en sådan situation inte har något samband med det berörda finansiella instrumentets tillgångsslag och likviditet eller typen av transaktion. För att säkerställa en avskräckande effekt och skapa incitament för ansvariga deltagare att avveckla utan onödigt dröjsmål genom att låna kontantmedel är det lämpligt att kostnaderna för att låna kontantmedel används som underlag för avgiftssatsen. Den lämpligaste avgiftssatsen bör vara den styrränta som sätts av den centralbank som ger ut avvecklingsvalutan och som bör visa lånekostnaderna för denna valuta.

(13)

Enligt förordning (EU) nr 909/2014 får värdepapperscentraler erbjuda sina tjänster i unionen under tillsyn av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten. För att säkerställa en lämplig grad av säkerhet i värdepapperscentralers tillhandahållande av tjänster i värdmedlemsstater är behöriga och relevanta myndigheter i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten enligt förordning (EU) nr 909/2014 skyldiga att upprätta samarbetsarrangemang för tillsynen över värdepapperscentralers verksamhet i värdmedlemsstaten när denna är av väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna i den berörda värdmedlemsstaten.

(14)

För att göra en samlad bedömning av om värdepapperscentralers verksamhet har kommit att bli av väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna i värdmedlemsstaterna, är det lämpligt att säkerställa att bedömningskriterierna tar hänsyn till sådana huvudtjänster som värdepapperscentraler tillhandahåller i värdmedlemsstater som räknas upp i avsnitt A i bilagan till förordning (EU) nr 909/2014 eftersom värdepapperscentralerna tillhandahåller dessa huvudtjänster i egenskap av finansmarknadsinfrastruktur.

(15)

För att bedöma vilken betydelse värdepapperscentralers verksamhet har i värdmedlemsstater bör bedömningskriterierna ta hänsyn till omfattningen av de huvudtjänster som värdepapperscentraler tillhandahåller användare från värdmedlemsstater, inbegripet emittenter, deltagare i avvecklingssystem för värdepapper eller andra innehavare av värdepapperskonton hos värdepapperscentraler. Om omfattningen av de huvudtjänster som värdepapperscentraler tillhandahåller användare från värdmedlemsstater är tillräckligt stor bör värdepapperscentralernas verksamhet i dessa värdmedlemsstater anses vara av väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna, eftersom eventuella fel eller brister i dessa värdepapperscentralers verksamhet kan påverka värdepappersmarknadernas smidiga funktion och skyddet av investerarna i de berörda värdmedlemsstaterna. För att säkerställa en samlad bedömning är det lämpligt att tillämpa bedömningskriterier som beaktar omfattningen av varje huvudtjänst som värdepapperscentraler tillhandahåller användare från värdmedlemsstater var för sig.

(16)

Om värdepapperscentraler emitterar eller centralt kontoför stora mängder värdepapper för emittenter etablerade i värdmedlemsstater, eller har central kontoföring av stora mängder värdepapperskonton för deltagare i sina avvecklingssystem för värdepapper eller andra kontohavare etablerade i värdmedlemsstater, bör deras verksamhet anses vara av väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna i de berörda värdmedlemsstaterna.

(17)

Om värdepapperscentraler avvecklar stora värden av transaktioner med värdepapper utgivna av emittenter etablerade i värdmedlemsstater eller verkställer stora värden av avvecklingsinstruktioner från deltagare och andra innehavare av värdepapperskonton etablerade i värdmedlemsstater, bör deras verksamhet anses vara av väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna i de berörda värdmedlemsstaterna.

(18)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG (3) får medlemsstaterna vid tillämpning av detta direktiv beteckna avvecklingssystem för värdepapper som lyder under deras lagstiftning om de anser att systemrisken motiverar detta. När värdepapperscentraler driver avvecklingssystem för värdepapper som har betecknats av värdmedlemsstaterna i enlighet med direktiv 98/26/EG bör deras verksamhet därför anses vara av väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna i dessa värdmedlemsstater.

(19)

Bedömningar av värdepapperscentralers verksamhet bör göras tillräckligt ofta för att berörda myndigheter utan onödigt dröjsmål ska kunna slå fast när de relevanta värdepapperscentralernas verksamhet blir av väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna i värdmedlemsstaterna.

(20)

När värdepapperscentralers verksamhet blir av väsentlig betydelse för värdepappersmarknadernas funktion och för skyddet av investerarna i en värdmedlemsstat bör den anses vara av väsentlig betydelse under tillräckligt lång tid för att berörda myndigheter ska kunna upprätta effektiva och ändamålsenliga samarbetsarrangemang i enlighet med förordning (EU) nr 909/2014.

(21)

Beräkningar i samband med de bedömningar som ska göras enligt denna förordning bör baseras på objektiva och tillförlitliga uppgifter och metoder. Eftersom vissa beräkningar som ska göras enligt denna förordning grundar sig på bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 (4) bör dessa beräkningar endast göras när förordning (EU) nr 600/2014 är tillämplig.

(22)

Med tanke på att åtgärderna för att hantera uteblivna avvecklingar när det gäller beräkningen av sanktionsavgifter och vissa åtgärder för att fastställa väsentlig betydelse kan kräva betydande ändringar av it-system, marknadstester och ändringar av rättsliga arrangemang mellan de berörda parterna, däribland värdepapperscentraler och andra marknadsdeltagare, bör det avsättas tillräckligt med tid för tillämpningen av de relevanta åtgärderna för att säkerställa att värdepapperscentraler och andra berörda parter uppfyller nödvändiga krav.

a)

För de finansiella instrument som avses i artikel 3.1 i förordning (EU) nr 600/2014 och tas upp till handel på en handelsplats inom unionen ska det relevanta finansiella instrumentets marknadsvärde vara stängningskursen på den mest relevanta marknad i termer av likviditet som avses i artikel 4.1 a i förordning (EU) nr 600/2014.

b)

För andra finansiella instrument som tas upp till handel på en handelsplats inom unionen än de som avses i punkt a ska marknadsvärdet vara stängningskursen på den handelsplats i unionen som har störst omsättning.

c)

För andra finansiella instrument än de som avses i led a och b ska marknadsvärdet fastställas enligt en förhandsbestämd metod som godkänts av den relevanta värdepapperscentralens behöriga myndighet och som utgår från kriterier baserade på tillförlitliga marknadsdata, t.ex. marknadspriser som är tillgängliga från olika handelsplatser och värdepappersföretag.

a)

Artiklarna 2 och 3 ska tillämpas från och med ikraftträdandet av den delegerade akt som antas av kommissionen enligt artikel 7.15 i förordning (EU) nr 909/2014.

b)

Artikel 7 ska tillämpas från och med den dag som anges i artikel 55.2 i förordning (EU) nr 600/2014.

c)

Artikel 8 ska tillämpas från och med dagen för denna förordnings ikraftträdande.