(1)

Genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 (2) (nedan kallad den ursprungliga förordningen) införde rådet slutgiltiga utjämningstullar på upp till 11,5 % på import av solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel från Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina). Dessa åtgärder kallas nedan de gällande åtgärderna, och den undersökning som ledde till att åtgärderna infördes genom den ursprungliga förordningen kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Kommissionen bekräftade genom genomförandebeslut 2013/707/EU (3) att den godtog prisåtagandet i dess ändrade lydelse (nedan kallat åtagandet) under perioden för tillämpning av slutgiltiga åtgärder. Sedan dess har kommissionen antagit genomförandebeslut 2014/657/EU (4) som klargör genomförandet av åtagandet. Kommissionen har också antagit fem genomförandeförordningar som återtar godtagandet av åtagandet för flera exporterande tillverkare (5).

(3)

Den 5 maj 2015 offentliggjorde kommissionen ett tillkännagivande om inledande av en partiell interimsöversyn av de antidumpnings- och utjämningsåtgärder som är tillämpliga på importen av den produkt som översynen gäller (6). Översynen gällde endast det riktmärke som används som referens för den prisjusteringsmekanism som anges i ovannämnda åtagande. Den avslutades i januari 2016 genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/12 (7).

(4)

Genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2016/184 (8), till följd av en undersökning rörande ett eventuellt kringgående, utvidgade rådet den slutgiltiga utjämningstull som införts genom genomförandeförordning (EU) nr 1239/2013 på import till unionen av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Kina till att även omfatta import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) som avsänts från Malaysia och Taiwan, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Malaysia och Taiwan eller inte.

(5)

Efter offentliggörande av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (9) för de utjämningsåtgärder som gäller för import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Kina tog Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) emot en begäran om översyn enligt artikel 18 i rådets förordning (EG) nr 597/2009 (10) (nedan kallad grundförordningen).

(6)

Begäran lämnades in den 4 september 2015 av EU ProSun (nedan kallad sökanden) på uppdrag av tillverkare som representerade mer än 25 % av den sammanlagda tillverkningen i unionen av solcellsmoduler av kristallint kisel samt väsentliga komponenter (dvs. celler), och den stöddes av unionstillverkare vars samlade produktion utgör mer än 50 % av den sammanlagda tillverkningen av den likadana produkten av den andel av unionsindustrin som antingen uttryckte stöd för eller motsatte sig begäran. Begäran grundades på påståendet att det var sannolikt att subventioneringen skulle fortsätta och skadan för unionsindustrin skulle återkomma, om åtgärderna upphörde att gälla.

(7)

Efter att ha samrått med den kommitté som inrättas genom artikel 25.1 i grundförordningen fastställdes att det förelåg tillräckliga bevis för att motivera inledandet av en översyn när åtgärderna upphör att gälla. Därför tillkännagav kommissionen den 5 december 2015, genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) (11), att man skulle inleda en översyn när åtgärderna upphör att gälla enligt artikel 18 i grundförordningen.

(8)

Samma dag inledde kommissionen en översyn vid giltighetstidens utgång (12) och en partiell interimsöversyn (13) av de gällande antidumpningsåtgärderna beträffande import av solcellsmoduler av kristallint kisel och väsentliga komponenter (dvs. celler) med ursprung i eller avsända från Kina. Detta är ett parallellt men separat förfarande som hanteras genom en separat förordning.

(9)

Innan översynen när åtgärderna upphör att gälla inleddes underrättade kommissionen i enlighet med artiklarna 10.7 och 33 a i grundförordningen de kinesiska myndigheterna om att den hade mottagit en vederbörligen underbyggd begäran om översyn och uppmanade dem att inleda samråd i syfte att klargöra situationen när det gäller innehållet i begäran om översyn och uppnå en ömsesidigt tillfredsställande lösning. De kinesiska myndigheterna godtog erbjudandet om samråd, vilket därefter hölls den 2 december 2015. Vid samrådet fann man ingen lösning som kunde godtas av båda parter. Kommissionen beaktade emellertid synpunkterna från Kinas myndigheter.

(10)

Samma dag inledde kommissionen på eget initiativ en partiell interimsöversyn enligt artikel 19.3 i grundförordningen som var begränsad till huruvida det ligger i unionens intresse att behålla de nu gällande åtgärderna beträffande celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel (14) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande av en interimsöversyn).

(11)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande subventionering omfattade perioden 1 oktober 2014–30 september 2015 (nedan kallad översynsperioden). Granskningen av tendenser av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden 1 januari 2012–30 september 2015 (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(12)

I tillkännagivandena om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom underrättade kommissionen uttryckligen sökanden, andra kända unionstillverkare, kända exporterande tillverkare i Kina och de kinesiska myndigheterna, kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer som veterligen var berörda om inledandet av undersökningen, och bjöd in dem att delta.

(13)

De berörda parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(14)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den kunde komma att använda sig av ett stickprovsförfarande vad gäller de berörda parterna i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(15)

I tillkännagivandena om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen baserade stickprovet på den största representativa försäljningsvolym i unionen som rimligen kan undersökas inom den tid som står till förfogande, med hänsyn tagen till produktionsvolym och geografisk belägenhet. Urvalet bestod av sex unionstillverkare för moduler och tre för celler. Både vertikalt integrerade och icke-integrerade tillverkare inkluderades i urvalet. Kommissionen uppmanade alla berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Alla tillverkare som valdes ut preliminärt samtyckte till att ingå i urvalet.

(16)

Synpunkter om det föreslagna urvalet togs emot från flera berörda parter. De kritiserade det faktum att flera unionstillverkares namn och belägenhet hölls konfidentiella, vilket hindrade dem från att lämna synpunkter om de utvalda tillverkarnas andel av unionsindustrins totala tillverknings- och försäljningsvolymer.

(17)

Kommissionen påminde om att alla unionstillverkare i urvalet, med undantag av SolarWorld, WARIS Srl (nedan kallat Waris) och Sillia VL (nedan kallat Sillia), i inledningsskedet bad om att deras namn skulle vara konfidentiella. Kommissionen respekterade detta, men uppmanade tillverkarna att bekräfta om de ville förbli anonyma under hela översynen och att motivera sin begäran. Alla berörda företag förutom ett bekräftade sin ursprungliga begäran och motiverade detta. Framför allt uppgav företagen att de var rädda att förlora affärsverksamhet i Kina och/eller leveranser av råvaror och komponenter som köps in från Kina. Dessa skäl ansågs giltiga. Kommissionen beslutade därför att gå med på deras krav på att vara anonyma och att avslå förfrågningarna från berörda parter om att avslöja identiteten på och belägenheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet. Bland de anonyma företagen gick endast Jabil Assembly Poland sp. zoo. (nedan kallat Jabil) med på att dess namn fick avslöjas i det slutliga urvalet.

(18)

En exporterande tillverkare hävdade att kommissionen misslyckats med att definiera unionsindustrin innan den sammanställde det preliminära urvalet från denna. Därför kunde denna tillverkare inte lämna synpunkter på huruvida urvalet är representativt. Dessutom är vissa av de utvalda unionstillverkarna, t.ex. SolarWorld, vertikalt integrerade eftersom de tillverkar celler som främst används för den egna tillverkningen av moduler. Det finns därför en risk att tillverkningen av samma slutprodukt, modulerna, har räknats med två gånger.

(19)

Av tillkännagivandena om inledande kan man utläsa att unionsindustrin omfattar alla unionstillverkare av moduler och väsentliga komponenter (dvs. celler). Därutöver hade unionsindustrin redan definierats tydligt i den ursprungliga undersökningen. Slutligen har den företagsinterna användningen av tillverkade celler dragits av när man granskat unionsindustrins representativitet. Detta påstående avvisades därför.

(20)

Flera andra berörda parter menade att kommissionen inte skulle ha inkluderat Waris och Sillia i urvalet eftersom de är små unionstillverkare av moduler. De har därför mycket specifika affärsmodeller som inte är representativa. Kommissionen borde snarare ha tagit med stora och medelstora företag som Jabil.

(21)

Kommissionen avvisade detta argument eftersom den i sitt urval inkluderade ett betydande antal stora och medelstora modultillverkare. Waris och Sillia togs med för att säkerställa en bredare geografisk representativitet.

(22)

När förfarandet hade inletts var kommissionen tvungen att utesluta företaget Sillia från urvalet på grund av bristande samarbete. Som ett resultat stod de återstående unionstillverkarna i urvalet för 38,8 % av den totala EU-försäljningen och 55 % av den totala unionstillverkningen av moduler. Vad gäller celler stod de för 76,6 % av EU:s totala försäljningsvolym och 77 % av den totala unionstillverkningen. Det ändrade urvalet ansågs därför fortfarande vara representativt för unionsindustrin.

(23)

För att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandena om inledande.

(24)

Två icke-närstående importörer lämnade de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i urvalet. Med hänsyn till det låga antalet beslutade kommissionen att det inte behövdes något stickprovsförfarande.

(25)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt, och i så fall göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare i Kina att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen de kinesiska myndigheterna att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(26)

Medan 86 exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare i Kina tillhandahöll den information som efterfrågades i bilaga I till tillkännagivandet om inledande för urvalet lämnade inte de tre största exporterande tillverkarna/grupperna av exporterande tillverkare (i fråga om exportförsäljning av den produkt som översynen gäller till unionen enligt artikel 14.6-databasen) den efterfrågade information. Under dessa omständigheter valde kommissionen ut följande tre exporterande tillverkare/grupper av exporterande tillverkare med den högsta exportförsäljningsvolymen till unionen som tillhandahöll den efterfrågade informationen och samarbetade med undersökningen:

(27)

I enlighet med artikel 27.2 i grundförordningen skedde ett samråd om urvalet med alla kända exporterande tillverkare som berördes och myndigheterna i Kina. Inga synpunkter lämnades.

(28)

Ett frågeformulär skickades till de kinesiska myndigheterna, inklusive särskilda frågeformulär för China Development Bank, Export Import Bank of China (EXIM), Bank of Beijing, China Construction Bank (CCB), Industrial and Commercial Bank of China (ICBC), China Merchants Bank (MEB), China Mingsheng Bank (MiB), Ping An Bank, Suzhou Bank och China Export & Credit Insurance Corporation (Sinosure), eftersom de hade beviljat lån och tillhandahållit finansiella tjänster till solcellsindustrin enligt upplysningarna i begäran. Dessutom ombads de kinesiska myndigheterna att vidarebefordra ett frågeformulär för banker till andra eventuella finansinstitut som myndigheterna vet har beviljat lån till den berörda industrin (nedan kallad solcellsindustrin). Detta frågeformulär för myndigheterna inbegrep också särskilda frågeformulär för sådana tillverkare av polykristallint kisel, aluminiumprofiler och glas som helt eller delvis ägs av staten, och som levererade dessa råvaror till solcellsindustrin under översynsperioden. Frågeformulär skickades också till tre (grupper av) exporterande tillverkare i urvalet, till unionstillverkarna i urvalet liksom till alla importörer och exportörer som gett sig till känna.

(29)

Kommissionen tog emot svar på frågeformuläret från EXIM, CCB, ICBC, MEB, MiB och Sinosure, men inte från de andra finansinstitut som anges i föregående skäl, de tre (grupperna av) exporterande tillverkare som ingick i urvalet, från unionstillverkarna i urvalet och från fyra importörer/användare.

(30)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde var nödvändiga för att bedöma sannolikheten för fortsatt och återkommande subventionering, sannolikheten för återkommande skada och unionens intresse:

(31)

Svaret på frågeformuläret från MiB, som togs emot via de kinesiska myndigheterna, kontrollerades inte eftersom banken den 30 juni 2016 uppgav att man inte skulle gå med på en kontroll på plats. Av den information som tillhandahölls av de tre tillverkarna i urvalet tycks det som att 18 finansinstitut, nämligen Agricultural Bank of China, Bank of China, Bank of Communication, China Development Bank, China Everbright Bank, China Trust Commercial Bank, Hua Xia Bank, Industrial Bank of China, Jiangnan Rural Commercial Bank, Ping An Bank, Rural Commercial Bank, Shanghai Pudong Development Bank och Xiantao Finance Bureau, hade beviljat lån till tillverkarna i urvalet, utöver EXIM, CCB, ICB, MEB och MiB.

(32)

Den 20 december 2016 meddelade kommissionen alla berörda parter de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för dess förslag att bibehålla de gällande utjämningsåtgärderna och uppmanade alla berörda parter att lämna synpunkter. Kommissionen övervägde de synpunkter som inkom från de berörda parterna och beaktade dem när så var lämpligt. Efter utlämnandet av uppgifter begärde den kinesiska handelskammaren, Wacker, Solar Power Europe (nedan kallat SPE) och Solar Alliance for Europe (nedan kallat Safe) att få bli hörda, och de hördes sedan av förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(33)

Efter att den kommitté som avses i skäl 790 inte avgett något yttrande meddelade kommissionen sin avsikt att minska åtgärdernas tillämpningsperiod från 24 månader till 18 månader. Den gav berörda parter möjlighet att kommentera detta.

(34)

Den produkt som översynen gäller är densamma som i den undersökning som ledde till införandet av de befintliga åtgärderna (nedan kallad den ursprungliga undersökningen), dvs. solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel samt celler av den typ som används i solcellsmoduler eller solcellspaneler av kristallint kisel (cellernas tjocklek är högst 400 mikrometer) (nedan kallad den produkt som översynen gäller eller den berörda produkten), som för närvarande omfattas av KN-numren ex 8501 31 00, ex 8501 32 00, ex 8501 33 00, ex 8501 34 00, ex 8501 61 20, ex 8501 61 80, ex 8501 62 00, ex 8501 63 00, ex 8501 64 00 och ex 8541 40 90 (Taric-nummer 8501310081, 8501310089, 8501320041, 8501320049, 8501330061, 8501330069, 8501340041, 8501340049, 8501612041, 8501612049, 8501618041, 8501618049, 8501620061, 8501620069, 8501630041, 8501630049, 8501640041, 8501640049, 8541409021, 8541409029, 8541409031 och 8541409039) och med ursprung i eller avsända från Folkrepubliken Kina, om de inte befinner sig under transitering i den mening som avses i artikel V i Gatt.

(35)

Följande produkttyper är uteslutna från definitionen av den produkt som översynen gäller:

(36)

Liksom i den ursprungliga undersökningen har den produkt som översynen gäller och den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och samma grundläggande slutanvändning. På samma sätt delar den produkt som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Kina och som säljs för export till unionen samma fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden. De anses därför vara likadana produkter enligt artikel 2 c i grundförordningen.

(37)

I enlighet med artikel 18.1 och 18.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till en fortsatt eller återkommande subventionering.

(38)

På de kinesiska myndigheternas begäran beviljade kommissionen en förlängning av tidsfristen på 14 dagar för att svara på frågeformuläret, vilket ledde till en sammanlagd period på 50 dagar för inlämning av svaret på frågeformuläret.

(39)

Efter utlämnandet av uppgifter kommenterade myndigheterna att med tanke på frågeformulärets omfattning var de 50 dagar som beviljats för att fylla i frågeformuläret inte tillräckligt med tid. De kinesiska myndigheterna uppgav att kommissionen inte handlade efter bästa förmåga eftersom den gav sig själv elva månader för att bedöma den information som den krävde att myndigheterna skulle lämna in inom 50 dagar. Myndigheterna jämförde också de tidsfrister som beviljades och/eller tillämpades i den ursprungliga undersökningen och andra antisubventionsundersökningar med dem för denna översyn när åtgärderna upphör att gälla. De påstod även att de tidsfrister som uppgavs i översynen när åtgärderna upphör att gälla syftade till att försätta dem i en svår situation och förhindra dem från att samarbeta efter bästa förmåga. Kommissionen noterar att det i grundförordningen anges att minst 30 dagar ska beviljas berörda parter för att lämna in ett svar på frågeformuläret och som mest 15 månader för att slutföra en översyn när åtgärderna upphör att gälla. Dessa rättsliga tidsfrister har iakttagits och de kinesiska myndigheterna fick 20 dagar mer än den angivna minimifristen. Myndigheternas argument är därför inte giltigt.

(40)

I sin skrivelse om förlängning av tidsfristen av den 7 januari 2016 påminde kommissionen de kinesiska myndigheterna om att svaret på frågeformuläret bör omfatta subventionsprogram och förmåner till alla exporterande tillverkare av den produkt som översynen gäller. De kinesiska myndigheterna svarade med en skrivelse den 21 januari 2016 där de uttryckte oro över frågeformulärets omfattning och informerade kommissionen om att de företagsspecifika uppgifterna i dess svar på frågeformuläret, liksom i den ursprungliga undersökningen, endast skulle omfatta utvalda (grupper av) exporterande tillverkare. I en skrivelse av den 22 januari 2016 meddelade kommissionen att den inte höll med de kinesiska myndigheterna i denna fråga. Den påpekade att till skillnad från den ursprungliga undersökningen samarbetade inte flera av de största exporterande tillverkarna under översynen, bland annat de tre största i fråga om exportvolym till unionen av den produkt som översynen gäller, och detta ledde till en samarbetsnivå som var betydligt lägre än i den ursprungliga undersökningen. Det var alltså troligt att viktig information för att fastställa resultaten av subventionerna skulle utelämnas om de kinesiska myndigheternas svar på frågeformuläret endast skulle omfatta den grupp av exporterande tillverkare som ingick i urvalet. För att få till ett gott samarbete gick kommissionen i skrivelsen som ett undantag med på att låta de kinesiska myndigheterna begränsa de företagsspecifika uppgifterna i sitt svar på frågeformuläret till de tio största (grupperna av) exporterande tillverkare under översynsperioden, som förtecknades med namn i skrivelsen och som inkluderade de tre företagen i urvalet, och uttryckte att den var villig att bevilja ytterligare en förlängning av tidsfristen fram till den 2 februari 2016.

(41)

De kinesiska myndigheterna lämnade in ett ofullständigt svar på frågeformuläret i tre delar: Den första den 26 januari 2016, den andra den 3 februari 2016 och den tredje den 5 februari 2016. I följebrevet till inlagan av den 26 januari 2016 uppgav de kinesiska myndigheterna att de önskade förklara varför svaret på frågeformuläret var ofullständigt, och de upprepade sin ståndpunkt om varför svaret på frågeformuläret var begränsat till de tre grupperna av exporterande tillverkare i urvalet, något som också upprepades genom hela svaret på frågeformuläret.

(42)

Efter utlämnandet av uppgifter uttryckte myndigheterna sitt missnöje över att kommissionen kritiserat det faktum att de lämnat informationen efter den 26 januari 2016. Kommissionen noterar att skälet ovan är en faktisk redogörelse för hur de kinesiska myndigheterna lämnade in sitt svar på frågeformuläret. Inga rättsliga konsekvenser har följt av det sena svaret.

(43)

Kommissionen skickade skrivelser om ofullständigt svar till de kinesiska myndigheterna den 14 mars 2016 (nedan kallad den första skrivelsen om ofullständigt svar) och den 14 juli 2016 (nedan kallad den andra skrivelsen om ofullständigt svar), som myndigheterna besvarade den 8 april 2016 och den 22 juli 2016. Den 14 juli 2016 skickade kommissionen tidsplanen för kontroll till myndigheterna och bad dem att kommentera och komplettera de logistikuppgifter som saknades.

(44)

För att få till ett gott samarbete skickade kommissionen en utförlig skrivelse före kontrollen den 19 juli 2016. De kinesiska myndigheterna svarade den 2 augusti 2016 och föreslog en annan tidsstruktur för kontrollen, däribland ändrad varaktighet för vissa av de avsnitt som skulle kontrolleras. Såsom kommissionen förklarade i ett svar samma dag kunde man inte godta detta eftersom den ändrade tidsplanen inte längre följde ett logiskt flöde. Dessutom kunde kommissionen inte gå med på de ändringar som gjorts i tilldelningen av kontrolltid för varje avsnitt.

(45)

Efter utlämnandet av uppgifter kommenterade de kinesiska myndigheterna att det som nämns ovan visade att myndigheterna var flexibla i sitt samarbete, medan kommissionen inte var det. Kommissionen vill understryka att ovannämnda skäl är en faktisk redogörelse för utbytena innan kontrollbesöket.

(46)

Kontrollbesöket anordnades mellan den 8 augusti 2016 och den 12 augusti 2016 baserat på den tidsplan som föreslagits av kommissionen.

(47)

Inga av de banker som nämns i skäl 29 lämnade den efterfrågade informationen om solcellsindustrin. De hävdade i stället att de var bundna av rättsliga krav och avtalsbestämmelser om sekretess med avseende på företagsspecifik låneinformation. Bankerna uppmanade kommissionen att förlita sig på den information som tillhandahållits av de (grupper av) exporterande tillverkare som ingick i urvalet.

(48)

I sin andra skrivelse om ofullständigt svar uppmanade kommissionen de kinesiska myndigheterna att be de tio största (grupperna av) exporterande tillverkare av den produkt som översynen gäller att godkänna att bankerna lämnade företagsspecifik information till kommissionen inom ramen för den aktuella översynen när åtgärderna upphör att gälla. Myndigheterna uppgav att de inte kunde be, tvinga eller förmå de kinesiska exporterande tillverkarna att samarbeta i samband med denna undersökning eller någon annan undersökning. Detta uttalande har dock inte att göra med kommissionens uppmaning. Myndigheterna uppgav därtill att kommissionen kunde vända sig direkt till dessa företag och be dem tillhandahålla den relevanta informationen. Kommissionen har använt den relevanta information som tillhandahållits av de tre företagen i urvalet. Eftersom begäran om godkännande dock rörde uppgifter som finansinstituten förfogar över, i synnerhet kreditriskbedömningar, kunde de tre företagen i urvalet inte lämna all relevant information. Kommissionen anser att det var de kinesiska myndigheterna som ansvarade för att underlätta de nödvändiga kontakterna mellan bankerna och de exporterande tillverkarna, så att bankerna skulle ha kunnat lämna den efterfrågade informationen.

(49)

Myndigheterna påstod under kontrollbesöket att de hade bett de exporterande tillverkarna i urvalet att vidarebefordra den relevanta bilagan till frågeformuläret för de kinesiska myndigheterna till de finansinstitut som de hade erhållit lån, kreditramar och/eller kreditförsäkring från. Myndigheterna hävdade också att de hade vidarebefordrat bilagan till de andra finansinstitut som nämns i följebrevet till frågeformuläret. När de tillfrågades om detta under kontrollbesöket kunde inga spår av dessa åtgärder uppvisas för kommissionen.

(50)

Efter utlämnandet av uppgifter uttryckte myndigheterna sitt missnöje med framställningen ovan. Kommissionen noterar att skäl 49 innehåller en faktisk redogörelse för händelseförloppet.

(51)

Under kontrollbesöket vid de kinesiska myndigheterna försökte kommissionen i enlighet med artiklarna 11 och 26 i grundförordningen kontrollera svaret på frågeformuläret och bad om de styrkande handlingar som hade använts för utarbetandet av det. Med få undantag fanns de styrkande handlingarna, trots att och även då de specifikt efterfrågades, inte tillgängliga. Detta gjorde att man inte helt kunde kontrollera svaret på frågeformuläret. Därför sammanställde kommissionen, utöver standardförteckningen över erfordrade handlingar, även en förteckning över de handlingar som begärdes på plats men som inte överlämnades. I slutet av kontrollen granskades denna förteckning tillsammans med de kinesiska myndigheterna och undertecknades av dem och kommissionen (nedan kallad förteckningen över handlingar som inte överlämnades). Förteckningen innehöll 28 poster och förklaringar/kommentarer för varje post.

(52)

Efter utlämnandet av uppgifter kommenterade de kinesiska myndigheterna att förteckningen över handlingar som efterfrågades men inte överlämnades kunde delas in i fyra kategorier, nämligen de handlingar som enligt vad som påstås inte existerar, handlingar som håller på att tas fram och som inte utfärdats officiellt, känsliga och konfidentiella kreditriskbedömningsrapporter och information som anges i övriga handlingar som lämnats in. Kommissionen noterar att förteckningen över handlingar som inte överlämnades inbegriper posten gällande bevis för liberalisering av de finansiella marknaderna (People's Bank of China, nedan kallad PBOC), som myndigheterna verkade ha synpunkter på efter utlämnandet av uppgifter.

(53)

Dessutom hävdade myndigheterna att om man stryker de handlingar som omfattas av en av de fyra ovannämnda kategorierna skulle förteckningen endast innehålla ett fåtal handlingar som efterfrågades men inte överlämnades. Kommissionen godkände inte denna förklaring. När det gäller de så kallade handlingar som inte existerar hade kommissionen skäl att be om dem då de hade nämnts i andra handlingar som lämnats in tidigare under denna och/eller den ursprungliga undersökningen. För de handlingar som håller på att tas fram och som inte utfärdats officiellt kunde vissa av dem ha överlämnats till kommissionen efter att de antagits formellt, men detta skedde inte. Vad beträffar de känsliga och konfidentiella kreditriskbedömningsrapporterna erbjuder grundförordningen flera förfarandemässiga garantier för att sådan information ska skyddas mot ytterligare spridning. Även om kommissionen hade gått med på att information lämnades i andra handlingar utgjorde dessa handlingar endast en mindre del av förteckningen.

(54)

Efter utlämnandet av uppgifter menade de kinesiska myndigheterna också att kommissionen tillämpade tillgängliga uppgifter för vissa handlingar som saknades, utan att koppla dessa handlingar till den information som kommissionen behövde. Myndigheterna påstod att kommissionen därigenom tillämpade tillgängliga uppgifter på okänt innehåll, vilket strider mot WTO:s bestämmelser. Kommissionen noterar att skälen till varför handlingarna efterfrågades uppgavs i frågeformuläret, under kontrollbesöket, i kommissionens skrivelser till myndigheterna av den 22 januari 2016 och den 23 september 2016, samt i dokumentet om utlämnande av uppgifter.

(55)

Till följd av kontrollbesöket på plats meddelande kommissionen den 23 september 2016 de kinesiska myndigheterna att den övervägde att använda sig av tillgängliga uppgifter för den information som saknades och underrättade myndigheterna om följderna av bristande samarbete i enlighet med artikel 28.1 och 28.6 i grundförordningen.

(56)

I sin skrivelse av den 13 oktober 2016 invände de kinesiska myndigheterna mot att kommissionen övervägde att tillämpa bestämmelserna i artikel 28 i grundförordningen, och menade att detta inte kunde motiveras ur rättslig synvinkel och av de faktiska omständigheterna. De kinesiska myndigheterna uppgav också att det faktum att bankerna inte hade överlämnat den efterfrågade informationen till kommissionen visade att myndigheterna inte utövade någon meningsfull kontroll över dem. De upprepade också sina tidigare förklaringar till varför den efterfrågade informationen inte kunde lämnas.

(57)

De uppgav att kommissionen inte hade lyckats förklara varför den information som lämnats av myndigheterna var otillräcklig, och varför ytterligare information behövdes. Kommissionen hade förklarat för myndigheterna varför det ansågs nödvändigt att få tag på den efterfrågade informationen (se skäl 40).

(58)

Myndigheterna uppgav vidare att kommissionens skrivelse om att den avsåg använda sig av tillgängliga uppgifter hade varit extremt otydlig och oprecis. De upprepade i sina kommentarer efter utlämnandet av uppgifter att kommissionens skrivelse innehöll extremt kortfattad information om varför tillgängliga uppgifter skulle användas. Kommissionen noterar att bristerna förtecknades per ämne, subventionssystem och/eller enhet (t.ex. finansinstitut) och att en förteckning över handlingar som inte överlämnats hade upprättats och godkänts gemensamt (se skäl 51).

(59)

Myndigheterna hävdade att kommissionen inte kunde belasta dem för det bristande samarbetet från de kinesiska exporterande tillverkarnas sida eftersom dessa företag är oberoende och myndigheterna inte utövar någon kontroll över dem. De lämnade inte någon information alls om dem.

(60)

Kommissionen belastar inte de kinesiska myndigheterna för det bristande samarbetet. De är dock ansvariga för sitt eget svar på frågeformuläret, som, vad gäller den företagsspecifika informationen, endast omfattade de tre exporterande tillverkarna i urvalet. Kommissionen anser därför att myndigheterna inte handlade efter bästa förmåga, eftersom de inte tillhandahöll den efterfrågade informationen.

(61)

Myndigheterna ifrågasatte även hur bristande tillgång till exemplar av vissa handlingar på något sätt kunde skada eller misskreditera den tillgängliga informationen eller hindra undersökningen. Myndigheterna menade i sin skrivelse att de bevis som inte lämnats hade lågt bevisvärde (utan att precisera vilka otillgängliga bevis som det rörde sig om) och därför borde den bristande tillgången till sådana bevis inte ifrågasätta Kinas rättsliga ram. Kommissionen håller inte med om att den information som inte lämnats av de kinesiska myndigheterna har lågt bevisvärde. Det är bara när information lämnas som dess bevisvärde kan bedömas. Kontrollförfarandet syftar till att säkerställa att svaret på frågeformuläret är korrekt. Därför bekräftas det att kontrollbesöken inte gjorde det möjligt för kommissionen att till fullo förvissa sig om att den tillgängliga informationen var riktig.

(62)

De kinesiska myndigheterna påstod också att kommissionen felaktigt hade identifierat sex handlingar som inte överlämnades under kontrollförfarandet och att tillämpningen av artikel 28 saknade grund. I detta avseende räcker det att påminna om att man hade sammanställt den förteckning över handlingar som inte överlämnats gemensamt.

(63)

Myndigheterna hänvisade till bilaga II till WTO:s antidumpningsavtal och artikel 28.3 i grundförordningen, om att ”[a]lla uppgifter som går att kontrollera, och som är vederbörligen överlämnade och användbara utan större svårigheter, och som är överlämnade i tid, och som, i förekommande fall, är överlämnade i begärt format eller datorspråk, skall beaktas av myndigheterna när beslut fattas”. Det hänvisas även till flera avgöranden från WTO-panelen (15) där orden ”går att kontrollera” inte innebär att uppgifterna faktiskt bör kontrolleras på plats. Myndigheterna påstod att kommissionen inte kan förkasta information och använda sig av tillgängliga uppgifter oberoende av sammanhang och omständigheternas natur, varje gång som vissa uppgifter inte fanns tillgängliga under kontrollen.

(64)

Kommissionen noterar att den information som ska beaktas först bör kunna kontrolleras. I panelrapporten gällande tvisten om stålplattor definieras ordet kontrollera som att förvissa sig om eller testa riktigheten eller korrektheten hos, i synnerhet genom granskning eller jämförelse av uppgifter etc., kontrollera eller fastställa genom undersökning. I detta specifika fall anser kommissionen att den följde de panelrapporter som nämns i skälet ovan.

(65)

Efter utlämnandet av uppgifter kommenterade de kinesiska myndigheterna det faktum att kommissionen hade utvidgat sina skäl och argument beträffande användningen av tillämpliga uppgifter, vilket enligt myndigheterna inte var i linje med WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder och artikel 28.4 i grundförordningen. Kommissionen noterar att i enlighet med artikel 28.4 i grundförordningen informerades de kinesiska myndigheterna om skälen i en skrivelse av den 23 september 2016 och att de gavs möjlighet att kommentera detta i en skrivelse den 6 oktober 2016. Efter att ha bett om och beviljats en förlängning av den tidsfristen gjorde myndigheterna detta genom en skrivelse av den 13 oktober 2016. I artikel 28.4 i grundförordningen anges också att ”[o]m förklaringarna inte anses tillfredsställande ska underrättelse om skälen till att dessa bevis eller uppgifter avvisas lämnas och de ska också anges i de avgöranden som offentliggörs”, vilket följdes i och med den allmänna handling om utlämnande av uppgifter som utfärdades den 20 december 2016.

(66)

Myndigheterna uppgav också att kommissionens användning av tillgängliga uppgifter är rättsligt inkonsekvent eftersom kommissionen, å ena sidan, fokuserade på ändringar sedan den ursprungliga undersökningen medan, å andra sidan, frågeformuläret och de bifogade bilagorna var alltför betungande i fråga om de upplysningar som begärdes. De kritiserade också det faktum att kommissionen i frågeformuläret inte uppgav att den skulle fokusera på möjliga ändringar sedan den ursprungliga undersökningen. Dessutom menade myndigheterna att kommissionen hade bett om mer information jämfört med den ursprungliga undersökningen. Kommissionen avfärdar dessa kommentarer. För att analysera de möjliga ändringarna måste kommissionen för det första också samla in information om status quo under översynsperioden. För det andra skilde sig inte frågeformuläret från några andra standardmässiga frågeformulär till myndigheter i en antisubventionsundersökning, även om det naturligtvis anpassades efter de system som nämndes i begäran. Detta innebär att informationen om subventionsposter som inte identifierades i den ursprungliga undersökningen men som identifierades därefter efterfrågades i frågeformuläret.

(67)

Myndigheterna insisterade i sina kommenterar till utlämnandet av uppgifter på att information om fem, inte sju, exporterande tillverkare saknades. Kommissionen godtog denna uppgift med följande förbehåll: Av de tio största exporterande tillverkarna till unionen ingick tre i urvalet. Ytterligare två hade lämnat in ett svar inom ramen för stickprovsförfarandet, medan övriga fem inte gjorde det. I frågeformuläret till myndigheterna hade kommissionen bett de kinesiska myndigheterna att besvara frågorna åt solcellsindustrin, som då, för att minska arbetsmängden, hade begränsats till de tio största exporterande tillverkarna. Myndigheterna besvarade dock frågeformuläret genom att endast ta hänsyn till de tre företagen i urvalet och lämnade inte information om de sju andra exporterande tillverkarna.

(68)

När det gäller representativitet håller inte kommissionen med om myndigheternas kommentar om att kommissionens enträgna begäran om att de skulle lämna information om de tio största exporterande tillverkarna skulle innebära att dess urval inte är representativt för avgörandena i denna undersökning. Kommissionen vill klargöra att urvalet är representativt eftersom det uppfyller villkoren i grundförordningen: Det omfattar de största tillverkarna enligt volym som har samarbetat. De kinesiska myndigheterna ifrågasatte i sin inlaga efter utlämnandet av uppgifter vilken skillnad som de ytterligare uppgifterna skulle ha gjort. Kommissionen konstaterar att den inte från början kunde utesluta att det skulle bli nödvändigt att tillämpa artikel 27.4 i grundförordningen. I en sådan situation skulle informationen om de tio största exporterande tillverkarna bara ha ökat kvaliteten ytterligare på avgörandena, eftersom informationsbasen skulle ha varit större.

(69)

Kommissionen överträdde inte vid någon tidpunkt sina skyldigheter inom ramen för undersökningen på eget initiativ, vilket de kinesiska myndigheterna påstod efter utlämnandet av uppgifter. Tvärtemot undersökte kommissionen den information som fanns tillgänglig trots att den var ofullständig, och gjorde allt den kunde för att fylla luckorna i den tillgängliga informationen.

(70)

Kommissionen avvisar därför myndigheternas kommenterar om att den efterfrågade informationen var irrelevant.

(71)

Myndigheterna hävdade också att kommissionen i den allmänna handlingen om utlämnande av uppgifter hade överdrivit hur mycket information som saknades, och framhöll de många uppgifter som faktiskt överlämnats.

(72)

Vad gäller finansinstituten och leverantörerna av insatsvaror kommenterade myndigheterna att det är ologiskt att kommissionen kräver att 3 800 banker liksom alla leverantörer av insatsvaror samarbetar. Kommissionen noterar att denna kommentar är felaktig. Den bad endast de kinesiska myndigheterna att vidarebefordra de specifika frågeformulären till finansinstituten och leverantörerna av insatsvaror, vilket anges ovan i skäl 28.

(73)

Med avseende på myndigheternas kommentarer om sitt påstådda fullständiga samarbete konstaterade kommissionen att följande huvudsakliga brister inte avhjälptes på ett tillfredsställande sätt förrän i slutet av undersökningen: Myndigheterna lämnade inte några av de uppgifter som efterfrågades i den skrivelse som kommissionen skickade den 23 september 2016. De lämnade inte ut information om de tio största exporterande tillverkarna. De underlättade inte heller mottagandet av svaren på frågeformulären från China Development Bank, Bank of Beijing, Ping An Bank eller Suzhou Bank. Informationen om marknadsandelarna för marknaderna för polykristallint kisel, glas och aluminium i Kina saknades också. Slutligen vägrade de kinesiska myndigheterna att vidarebefordra de specifika frågeformulären till i) några andra finansinstitut som myndigheterna visste hade tillhandahållit lån till de tio största exporterande tillverkarna och ii) leverantörer av polykristallint kisel, glas och aluminium. Vad gäller den senare punkten uppgav de kinesiska myndigheterna att de inte hade ansett det nödvändigt att vidarebefordra bilagan.

(74)

Mot bakgrund av uppgifterna i detta avsnitt anser kommissionen att villkoren för att använda sig av tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 28 i grundförordningen i princip uppfylls.

(75)

För att svara på kommentarerna om utlämnandet av uppgifter har kommissionen för vart och ett av subventionssystemen i följande avsnitt analyserat exakt vilken information som det har bortsetts från på grundval av tillgängliga uppgifter, och med vilken information den har ersatts.

(76)

En exporterande tillverkare i urvalet kritiserade användningen av artikel 28 i grundförordningen eftersom denna exporterande tillverkare upplevde det som att användningen av artikeln var riktad mot denne. Den exporterande tillverkaren i fråga påpekade att kommissionen gentemot denne inte hade följt förfarandet i den artikeln. Kommissionen kan inte dela denna ståndpunkt. Kommissionen har inte förbisett några uppgifter som lämnats av denna exporterande tillverkare. Den har snarare använt sig av all tillgänglig information, även information från den exporterande tillverkaren.

(77)

Alla subventionssystem som bedöms har sin grund i genomförandet av central planering, liksom i den ursprungliga undersökningen.

(78)

Med tanke på den förkortade varaktigheten för utjämningsåtgärderna beträffande import av den produkt som översynen gäller koncentrerade kommissionen sin analys på eventuella ändringar av policyer, planeringsdokument och de rättsliga/praktiska genomföranden som sådana ändringar skulle innebära.

(79)

Efter utlämnandet av uppgifter uppgav de kinesiska myndigheterna att kommissionen inte hade varit tillräckligt noggrann för att kunna dra en välmotiverad slutsats om fortsatt subventionering, eftersom den i hög grad hade förlitat sig på sina uppgifter om subventionering i den ursprungliga undersökningen, som myndigheterna bestred under den undersökningen. De hänvisade också till rapporten China – Anti-Dumping and Countervailing Duties on Certain Automobiles from the United States från WTO:s överprövningsorgan (punkt 354), enligt vilken en enkel hänvisning till resultatet av en undersökning inte räcker som en motiverad och lämplig förklaring.

(80)

De kommentarer som de kinesiska myndigheterna lämnade i den ursprungliga undersökningen analyserades och behandlades i den ursprungliga förordningen, och de slutsatser som drogs i den ursprungliga undersökningen bestreds inte i domstol (16). I detta sammanhang ser inte kommissionen hur sådana resultat inte kan vara del av den grund som kommissionen utgått från för att dra sina slutsatser i den aktuella undersökningen, då den under översynen konstaterat att de fakta som underbygger dessa slutsatser inte har ändrats, eftersom detta innebär att de bedömts på nytt. Såsom framgår av analysen av den information som samlats in under undersökningen och som speglas i denna förordning håller kommissionen dessutom inte med om att den i hög grad ska ha förlitat sig på slutsatserna från den ursprungliga undersökningen. I detta avseende, och med tanke på den delvisa tillämpningen av artikel 28 i grundförordningen på myndigheterna, använde sig kommissionen av tillgängliga uppgifter, som, i vissa fall, gjorde att den baserade sina resultat på slutsatserna från den ursprungliga undersökningen.

(81)

Sökanden hävdade att Kina fortsätter att kraftigt subventionera sin solcellsindustri och hänvisade som stöd för detta till en rad policy- och planeringsdokument liksom till lagstiftning som ligger till grund för det statliga stödet till industrin. Kommissionen granskade och analyserade de handlingar som nämns i begäran samt de ytterligare handlingar som lämnats in av de kinesiska myndigheterna och de exporterande tillverkarna i urvalet under undersökningen.

(82)

I den ursprungliga undersökningen slogs fast att de kinesiska myndigheterna hade inkluderat solcellsindustrin bland de ”strategiska” industrierna i den tolfte femårsplanen (17). De kinesiska myndigheterna hade också utarbetat en särskild plan för solcellsindustrin (som är underordnad den huvudsakliga tolfte femårsplanen), dvs. den tolfte femårsplanen för solcellsindustrin. I denna plan uttryckte de kinesiska myndigheterna sitt stöd för ”överlägsna företag” (18) och ”nyckelföretag” (19), åtog sig att ”främja genomförandet av olika stöd till solcellsindustrin” (20) och att ”utarbeta övergripande förberedelser för stöd av industrin, finansiering, beskattning […]” (21). Dessa planer omfattade perioden 2011–2015 och således också översynsperioden i fråga.

(83)

I mars 2016 släpptes den trettonde femårsplanen, som omfattar perioden 2016–2020. Som en reaktion på den andra skrivelsen om ofullständigt svar lämnade myndigheterna bara in den kinesiska versionen, åtföljd av en engelsk översättning av innehållsförteckningen. Den trettonde femårsplanen inkluderar solcellsindustrin i denna strategiska plan (22). Denna plans inriktning på tekniska framsteg sträcker sig till energirelaterade produkter och tjänster, och omfattar i synnerhet den nya generationens solceller.

(84)

Efter utlämnandet av uppgifter påstod myndigheterna att de hade överlämnat den trettonde femårsplanen och att detta dokument visade att solenergiindustrin inte främjas.

(85)

Den engelska versionen av den trettonde femårsplanen efterfrågades under kontrollbesöket och inbegreps i förteckningen över handlingar som inte överlämnats. Ett tryckt exemplar av den engelska versionen fanns tillgänglig för de kinesiska myndigheterna under kontrollbesöket, som myndigheterna lovade att lämna in när den väl kunde göras tillgänglig för kommissionen. Såsom framgår av NDRC:s webbplats (23) utfärdades den engelska versionen av det dokumentet den 7 december 2016 och överlämnades aldrig till kommissionen. I avsaknad av en fullständig och officiell engelsk version av planen inlämnad av de kinesiska myndigheterna var kommissionen tvungen att förlita sig på en intern översättning av detta dokument och konfronterade myndigheterna under kontrollbesöket med de utdrag som nämns i skäl 83. Trots att myndigheterna uppgav att dessa hänvisningar stakade ut riktningen för den tekniska innovationen förnekade de inte att sådana hänvisningar existerade. Slutligen bör noteras att utan en fullständig engelsk version av den plan som lämnats in av de kinesiska myndigheterna förlitade sig kommissionen på sin interna översättning till engelska i dokumentet om utlämnande av uppgifter (se fotnot 22).

(86)

Myndigheterna hävdade därtill att de utdrag som avses i skälen 83 och 87 rör utvecklingen av inhemska moderna infrastrukturnätverk, inklusive användning/produktion av solkraft, men inte tillverkningen av material för att producera denna. De uppgav även att kapitel 23, som beskriver de framväxande och strategiska industrierna, inte alls hänvisar till solenergiindustrin och förnekade att det förekom en hänvisning till solceller i ruta 8 i samma kapitel.

(87)

I kapitel 30 i planen anges följande: Vi kommer att fortsätta att satsa på utvecklingen av vind- och solkraft. En enkel tolkning av detta uttalande antyder att stöd till ”solkraft” inbegriper stöd till den kinesiska solcellsindustrin. Denna tolkning bekräftas i ruta 8, Utveckling av strategiska framväxande industrier, i kapitel 23, Utveckla strategiska framväxande industrier. I denna ruta hänvisas till att göra framsteg inom och främja den industriella användningen av viktig teknik, såsom nästa generations solceller, vilket är en tydlig hänvisning till det material som behövs för att generera energi. En annan hänvisning i detta avseende finns i avsnitt 1 i samma kapitel, dvs.: Vi kommer att stödja utvecklingen av nästa generations informationsteknik samt miljövänlig och koldioxidsnål teknik. I detta sammanhang förknippas miljövänlig teknik i Kina i regel med solcellsindustrin. Dessutom, vilket anges i skälen 378 och 389, tas solcellsindustrin upp som en främjad industri i katalogen över viktiga industrier, produkter och tekniker vars utveckling främjas av staten. På grundval av dessa uppgifter bekräftade kommissionen att solcellsindustrin ingår i denna strategiska plan.

(88)

När det gäller den specifika trettonde femårsplanen för solcellsindustrin uppgav de kinesiska myndigheterna i sitt svar av den 22 juli 2016 att dokumentet ännu inte hade publicerats. Under kontrollbesöket, dvs. mindre än 20 dagar senare, påstod de kinesiska myndigheterna i stället att de inte kommer att utfärda något sådant policydokument, utan förklara detta närmare. Slutligen hänvisade de kinesiska myndigheterna till att det faktum att den trettonde femårsplanen för solenergiindustrin saknades var ytterligare ett tecken på att denna industri inte främjas.

(89)

Beslut 40 från statsrådet, statsrådets beslut av den 10 oktober 2010 och den nationella översikten över den vetenskapliga och tekniska utvecklingen på medellång och lång sikt (2006–2020), som stöder utvecklingen av solcellsindustrin och uppmuntrar finansiellt och skattemässigt stöd till solcellsindustrin på olika sätt, enligt vad som anges i skäl 102 i den ursprungliga förordningen, gäller emellertid fortfarande. Även den kinesiska lagen om vetenskapliga och tekniska framsteg, som innehåller flera åtgärder till stöd för solcellsindustrin, är fortfarande i kraft. Även om ingen specifik trettonde femårsplan för solenergiindustrin utfärdas innebär detta alltså inget upphävande av det statliga stödet till solcellsindustrin, eftersom alla återstående statliga planer, projekt och övriga handlingar är tillräckliga för att stödja denna slutsats.

(90)

Sammanfattningsvis hade man i den ursprungliga undersökningen (24) slagit fast att de kinesiska myndigheterna har som policy att ge solcellsektorn förmånliga lån. De kinesiska myndigheterna har under denna undersökning inte tillhandahållit några bevis för att denna situation har förändrats. Undersökningen avslöjade inte några uppgifter som strider mot slutsatsen ovan, utan tog fram nya bevis som bekräftade den tidigare slutsatsen.

(91)

Dessutom bekräftade de rapporter om Kinas penningpolitik som utfärdas av ett statligt organ, den penningpolitiska analysgruppen vid People's Bank of China, att de kinesiska myndigheterna hade en policy eftersom de under hela översynsperioden rapporterade att finanssektorns roll kommer att förstärkas för att tillhandahålla bättre finansiella tjänster och för att främja reformen och utvecklingen av järnvägen […] och andra nyckelindustrier (25), att det kommer att ges mer stöd till […] de strategiska framväxande industrierna och andra viktiga delar av den nationella ekonomin (26), att PBOC kommer att följa de strategiska arrangemang som inrättas av partiets centralkommitté och statsrådet (27) och att bättre finansiella tjänster kommer att tillhandahållas för att stödja strategin för innovationsdriven utveckling, finansieringsprodukter som skräddarsytts för behoven hos företag inom teknisk innovation kommer att utformas och finansinstitut kommer att uppmuntras att främja stödet till […] de strategiska framväxande industrierna och andra viktiga områden (28), eller att finansinstitut kommer att uppmuntras att öka stödet till strategin för att omvandla Kina från en kvantitets- till en kvalitetstillverkare genom att tillhandahålla bra finansiella tjänster för strategisk anpassning av industristrukturen, uppförandet av infrastruktur, fartygsbyggande, logistik, energi, vetenskap och teknik, kultur och andra viktiga områden (29).

(92)

Under denna undersökning bekräftades detta också av de slutsatser som dragits för de tre exporterande tillverkare som ingår i urvalet. I den årsrapport för 2014 som lämnades in till Förenta staternas värdepappersinspektion (SEC, United States Securities and Exchange Commission) av en av de exporterande tillverkarna i urvalet uppgavs till exempel följande: Historiskt sett har China Development Bank och China Minsheng Bank beviljat oss lån för finansieringen av våra solkraftsprojekt. Eftersom dessa lån delvis baseras på politiska hänsynstaganden, i den mån som myndigheterna ändrar sin ståndpunkt om solenergiindustrin, kan villkoren för och tillgången till dessa lån komma att ändras. Om vi inte erhåller finansiering på affärsmässigt attraktiva villkor från dessa banker eller andra banker framöver kan vi ha svårt att finansiera våra projekt. Vi kan inte garantera att vi kommer att kunna hitta ytterligare lämpliga finansieringskällor inom den tid som krävs eller alls, eller på villkor eller till kostnader som vi anser attraktiva eller godtagbara, vilket kan göra det svårt eller omöjligt för oss att genomföra våra tillväxtplaner (30).

(93)

Efter utlämnandet av uppgifter påstod de kinesiska myndigheterna att solcellsindustrin inte ingår bland de viktiga, strategiska eller framväxande industrierna och att ovannämnda policyer därför inte hänvisar till den.

(94)

I detta avseende hänvisas till skäl 87, där det slås fast att solcellsindustrin anses vara en viktig/strategisk industri.

(95)

Såsom anges i skälen 333 och 400 i den ursprungliga förordningen och som bekräftas av denna undersökning, bland annat i skäl 83, ses solcellsindustrin som en viktig/strategisk industri och de slutsatser som fastställs i den ursprungliga förordningen förblir giltiga och bekräftas därför.

(96)

Kommissionen har analyserat alla subventionssystem som identifierades i begäran om översyn och har bett de kinesiska myndigheterna att lämna information om andra eventuella och relaterade subventionssystem. På grundval av uppgifterna i begäran om översyn begärde kommissionen information om följande system, som påstods inbegripa subventioner från den statliga myndigheten:

(97)

Begäran innehöll anklagelser om att de kinesiska myndigheterna hade fortsatt att subventionera sin solcellsindustri genom förmånliga statliga lån.

(98)

Den rättsliga grunden för de förmånliga lånen är identisk med den i den ursprungliga undersökningen, dvs. den kinesiska lagen om affärsbanker (nedan kallad banklagen), de allmänna lånereglerna (som tillämpas av People's Bank of China) och beslut 40 från statsrådet om kungörelse och genomförande av de tillfälliga bestämmelserna om främjande av industriell strukturanpassning.

(99)

Dessa rättsliga bestämmelser genomförs genom beslut från statsägda banker, som är offentliga organ i den mening som avses i artikel 2 b i grundförordningen jämförd med artikel 3.1 a i i grundförordningen (se nästa avsnitt), eller, alternativt, styrs av staten i den mening som avses i artikel 3.1 a iv första strecksatsen i grundförordningen.

(100)

Subventionerna i form av statliga lån har beviljats av statsägda banker. Man måste därför fastställa att de bankerna är offentliga organ.

(101)

Enligt WTO:s överprövningsorgan (DS 379, punkt 318) är det tillämpliga testet för att fastställa huruvida ett statsägt företag är ett offentligt organ följande: Det relevanta är huruvida en enhet har ålagts att utföra myndighetsuppgifter, snarare än hur detta uppnås. Det finns många olika sätt som staten snävt tolkat skulle kunna ge enheter befogenheter på. I enlighet därmed kan olika typer av bevis vara relevanta för att visa att sådana befogenheter har anförtrotts en viss enhet. Bevis för att en enhet faktiskt utför myndighetsuppgifter kan fungera som bevis för att den har eller har anförtrotts myndighetsbefogenheter, särskilt när sådana bevis pekar på ett sammanhängande och systematiskt handlade. Enligt vår mening kan belägg för att staten utövar meningsfull kontroll över en enhet och dess agerande, under vissa omständigheter, användas som bevis för att den berörda enheten har myndighetsbefogenheter och utövar dessa befogenheter genom att utföra myndighetsuppgifter. Vi betonar dock att vid sidan av en uttrycklig delegering av befogenheter i ett rättsligt instrument är förekomsten av rent formella kopplingar mellan en enhet och staten i en snäv tolkning sannolikt inte tillräckligt för att fastställa ett nödvändigt innehav av myndighetsbefogenheter. Till exempel visar alltså inte det rena faktum att en stat är majoritetsägare i en enhet att staten utövar meningsfull kontroll över den enhetens beteende, och än mindre att staten har gett den myndighetsbefogenheter. I vissa fall, om det visar sig finnas åtskilliga formella tecken på statlig kontroll, liksom belägg för att denna kontroll har utövats på ett meningsfullt sätt, är det dock möjligt att sluta sig till att den berörda enheten utövar myndighetsbefogenheter.

(102)

I det aktuella fallet baseras slutsatsen om att de statsägda banker som har försett de tre tillverkarna i urvalet med förmånliga statliga lån har ålagts befogenheter att utföra myndighetsuppgifter på följande överväganden.

(103)

Kommissionen sökte efter information om statligt ägande av finansinstitut, eftersom detta är ett formellt tecken som, kombinerat med bevis för att en sådan formell kontroll har utövats på ett meningsfullt sätt, kan tillåta en slutledning om att den berörda enheten utövar myndighetsbefogenheter. I svaret på frågeformuläret lämnade de kinesiska myndigheterna information om aktieinnehav för 17 finansinstitut vars balansräkning enligt vad som påstås står för 80 % av den totala bankindustrin. Den information som lämnades baserades på flera olika källor. I synnerhet stod de kinesiska myndigheterna fast vid att fyra banker är statsägda (ICBC, Agricultural Bank, Bank of China och China Construction Bank). Enligt myndigheterna ägde staten mindre än 50 % av aktierna i fyra andra banker (Bank of Communications, China Everbright Bank, Industrial Bank och Shanghai Pudong Development Bank). Återstående nio banker påstås sakna aktier som ägs av staten.

(104)

Under kontrollen föreföll informationen om andelsinnehav som lämnats vara felaktig, eftersom den inte tog med de andelar som ägdes indirekt av staten trots att vissa av de offentligt tillgängliga uppgifterna rapporterade detta innehav. Myndigheterna ombads att se över sitt svar på frågeformuläret i detta avseende och att rapportera både direkt och indirekt ägande. De kinesiska myndigheterna vägrade att göra detta. Kommissionen kunde alltså inte kontrollera huruvida de uppgifter som lämnades om statens ägarandelar i banker och andra finansinstitut var korrekta.

(105)

De kommenterade efter utlämnandet av uppgifter att informationen om aktieinnehav rörde institut som redan täckte 80 % av den sammanlagda bankindustrin, att information om indirekt statligt ägande inte finns tillgänglig och att kommissionens begäran därför var orimlig. Myndigheterna påstod även att kommissionen skulle ha ansett att deras samarbete var otillräckligt, oavsett hur landet samarbetade. Kommissionen tillbakavisar den senare anklagelsen. Dessutom måste det klargöras att utan någon annan information till kommissionen kunde den påstådda uppgiften om att den information om aktieinnehav som myndigheterna lämnade täckte 80 % av den sammanlagda bankindustrin inte kontrolleras av kommissionen. Om detta okontrollerade påstående var sant skulle informationen om aktieinnehav inte bevisa myndigheternas poäng om den juridiska klassificeringen av de bankerna.

(106)

Kommissionen drog därför följande slutsatser: För det första konstaterade den att ICBC, Agricultural Bank, Bank of China och CCB var offentligägda enligt svaret på frågeformuläret från de kinesiska myndigheterna. För det andra tillämpade kommissionen tillgängliga uppgifter med avseende på Bank of Communications, China Everbright Bank, Industrial Bank och Shanghai Pudong Development Bank genom att inkludera indirekt ägande utifrån de uppgifter som fanns tillgängliga i detta avseende. Av de återstående nio bankerna, som av de kinesiska myndigheterna identifierades som att de till majoriteten var privatägda, beviljade bara tre stycken lån till företagen i urvalet. De sex övriga bankerna undersöktes därför inte vidare. En av dem var MEB som man upptäckte ägdes av staten efter kontroll (se skälen 167 till 187) på grundval av en bedömning av alla tillgängliga uppgifter. De två andra bankerna, Hua Xia Bank och Ping An Bank, undersöktes inte vidare av kommissionen eftersom deras procentandel av lånen till tillverkarna i urvalet var obetydlig. Inom ramen för denna undersökning slog kommissionen alltså fast att de nio bankerna ICBC, Agricultural Bank, Bank of China, CCB, MEB, Bank of Communications, China Everbright Bank, Industrial Bank och Shanghai Pudong Development Bank var offentligägda.

(107)

Kommissionen bad de kinesiska myndigheterna lämna uppgifter om den andel lån som kom från banker där staten är den största eller enda ägaren, banker där staten är ägare men inte den största, banker där staten inte är ägare och banker som har utländska ägare, både när det gäller lån till industrin som helhet och till solcellsindustrin. De kinesiska myndigheterna lämnade inget meningsfullt svar på denna fråga, inte ens när frågan hade begränsats till de banker som tillhandahåller finansiering till de tio största (grupperna av) exporterande tillverkare. De kinesiska myndigheterna lämnade inga förslag på andra källor där man skulle kunna få tag på dessa uppgifter. Syftet med denna begäran har varit att fastställa huruvida utlåningsmönstret uppvisar skillnader som beror på ägandet. Om denna information faktiskt skulle ha visat att statsägda banker har en större andel industrisektorer som ska gynnas enligt central planering skulle detta utgöra ett tecken på att myndighetsbefogenheter utövas på ett meningsfullt sätt.

(108)

När man diskuterade begäran om information under kontrollbesöket svarade de kinesiska myndigheterna att bankerna i Kina inte tillhandahöll några förmånliga lån och/eller kreditramar till solcellsindustrin. Denna information strider mot uppgifterna för de tre exporterande tillverkarna i urvalet, som alla tog emot förmånliga lån och/eller kreditramar från de fyra kontrollerade bankerna liksom från de andra banker som anges i skäl 29.

(109)

Därför baserade kommissionen sina uppgifter om statsägda banker som offentliga organ på de svar på frågeformuläret som erhållits via myndigheterna från EXIM, CCB, ICBC, MEB och MiB och från de tre exporterande tillverkarna i urvalet, kontrollbesöken, den information som finns tillgänglig från andra källor, begäran om översyn liksom de resultat av den ursprungliga undersökningen som inte hade ändrats.

(110)

Syftet med det särskilda frågeformuläret för finansinstitut (”bilaga A”) var att kontrollera anklagelserna i klagomålet om att statsägda kinesiska banker är offentliga organ. Kommissionen sökte efter information om huruvida de statsägda bankerna hade ålagts befogenheter att utföra myndighetsuppgifter med avseende på solcellsindustrin, t.ex. genom sammansättningen av styrelsen och bolagsstyrelsen i enlighet med bolagsordningen, protokoll från bolagsstämmor/styrelsemöten, aktieägarnas/styrelseledamöternas nationalitet, utlåningspolicyer och riskbedömning med avseende på lån till solcellsindustrin och de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i urvalet.

(111)

I sin skrivelse före kontrollen uppgav kommissionen att man planerade att kontrollera de fyra banker som lämnat in svar på bilaga A till frågeformuläret och som beviljat lån till de exporterande tillverkarna i urvalet (EXIM, ICBC, CCB och MEB). Skrivelsen innehöll en icke uttömmande förteckning över ämnen som skulle tas upp under kontrollen. I skrivelsen före kontrollen uppmanade kommissionen de kinesiska myndigheterna att se till att alla styrkande handlingar som använts för utarbetandet av svaret finns tillgängliga, inklusive ursprungliga källdokument och ansökningar.

(112)

I sin andra skrivelse om ofullständigt svar informerade kommissionen de kinesiska myndigheterna om att svaret från EXIM på bilaga A var ofullständigt och att EXIM hade underlåtit att lämna in en handling som uttryckligen efterfrågades, dvs. de kinesiska och engelska versionerna av bolagsordningen. EXIM uppgav i sitt svar på frågeformuläret att bolagsordningen är ett internt förvaltningsdokument och tillhandahöll inte denna. I svaret på skrivelsen om ofullständigt svar uppgavs att EXIM höll på att reformeras och att revideringen av bolagsordningen inte var klar ännu. Under kontrollen på plats uppgav EXIM att reformen inleddes i mars/april 2015 och att den gällande versionen av bolagsordningen, som höll på att revideras, upprättades 1994. EXIM lämnade dock inte över versionen från 1994. När EXIM ombads tillhandahålla bevis för den pågående reformen hänvisade EXIM sin till webbplats. Utan internetanslutning kunde denna information dock inte kontrolleras på plats.

(113)

De kinesiska myndigheterna hävdade i sina kommentarer på utlämnandet av uppgifter att kommissionen kunde ha kontrollerat EXIM:s webbplats i Bryssel innan kontrollbesöket på plats för att få tag på bevis om den pågående reformen, eller ha sett till att ha egna möjligheter att ansluta till internet på plats. I detta sammanhang upprepar kommissionen att EXIM trots flera förfrågningar inte lyckades överlämna någon version av sin bolagsordning, varken originalet eller den reviderade versionen.

(114)

Under kontrollen bad kommissionen att få en kopia på statsrådets tillkännagivande om inrättande av EXIM och av EXIM:s åtgärder beträffande förvaltningen av krediter till företag som säljer produkter med avancerad teknik på export. EXIM vägrade att tillhandahålla dessa dokument.

(115)

De kinesiska myndigheterna kommenterade efter utlämnandet av uppgifter att närmare uppgifter om inrättandet av EXIM också fanns på bankens webbplats och att den andra handling som anges i ovannämnda skäl hade återkallats. Myndigheterna ansåg därför att de båda handlingar som nämns i föregående skäl inte kan vara skäl nog att använda tillgängliga uppgifter. Kommissionen upprepar att den i sin skrivelse före kontrollen bad myndigheterna och finansinstituten att ha den efterfrågade informationen lätt tillgänglig på plats. Kommissionen påminner om att det var EXIM själv som hänvisat till den första handlingen i sitt svar på frågeformuläret. För att kontrollera svaret på frågeformuläret behövde kommissionen således få tag på handlingen. När det gäller den andra handlingen noterar kommissionen myndigheternas kommenterar om att den återkallats.

(116)

Beträffande aktieinnehavet och enligt vad som anges i EXIM:s svar på frågeformuläret slog kommissionen fast att banken är ett exportkreditinstitut som ägs av staten till 100 %. När det gäller dess styrelse och dennas sammansättning lämnade EXIM motsägelsefulla uppgifter under kontrollbesöket, i och med att den uppgav att styrelsen ännu inte hade bildats på grund av den pågående reformprocessen. I sitt svar på frågeformuläret hänvisade EXIM dock vid flera tillfällen till en sådan styrelse. Tillsynsstyrelsens sammansättning beskrevs inte och kunde inte heller kontrolleras. Kommissionen kunde därför varken kontrollera förekomsten eller sammansättningen av styrelsen och tillsynsstyrelsen.

(117)

De kinesiska myndigheterna förklarade i svaret på frågeformuläret att 1994 års bolagsordning styr EXIM:s funktion, och beskrev den funktionen. Myndigheterna överlämnade emellertid inte denna handling.

(118)

Efter utlämnandet av uppgifter instämde de kinesiska myndigheterna inte i kommissionens bedömning i skäl 113, och noterade att det i EXIM:s årsrapport för 2015 nämndes att inrättandet av styrelsen hade skyndats på, men att styrelsen inte nämndes därutöver. Kommissionen noterar att man i frågeformuläret och den andra skrivelsen om ofullständigt svar efterfrågade närmare uppgifter om styrelsens sammansättning (inte utnämningen av denna). Det klargjordes inte förrän vid kontrollen på plats att EXIM inte ska ha haft någon styrelse under översynsperioden.

(119)

Genom att använda tillgängliga uppgifter når kommissionen följande slutsats: Staten kontrollerar, i egenskap av hundraprocentig ägare av EXIM, denna bank genom att utse medlemmarna till dess tillsynsstyrelse. Dessa medlemmar representerar statens intresse, även politiska hänsynstaganden, vid EXIM:s sammanträden. Utan en styrelse är det tillsynsstyrelsen eller staten som direkt utser EXIM:s ledning.

(120)

Baserat på artiklarna 3 och 5 i den förordning som gäller tillsynsstyrelserna vid viktiga statsägda finansinstitut slog kommissionen fast att medlemmarna i tillsynsstyrelsen utses av och rapporterar till statsrådet.

(121)

Dessutom ålägger staten typiskt sett exportkreditinstitut befogenheter att utföra myndighetsuppgifter. Den myndighetsuppgift som åläggs är främjandet av export till andra länder och för varor för vilka kommersiell försäkring antingen inte ger något försäkringsskydd eller ger detta till premier som inte är tillgängliga för alla exportörer. Myndigheterna lämnar vanligtvis en statlig garanti till exportkreditinstitutet för att sänka dess lånekostnader på kapitalmarknaderna. Förekomsten av en sådan statlig garanti rättfärdigas av och är bevis för att instituten åläggs befogenheter att utföra myndighetsuppgifter. De verksamheter som bedrivs av dessa institut eftersträvar allmänpolitiska mål, nämligen främjandet av export. Mer specifikt tyder titeln på och innehållet (som sammanfattas i svaret på frågeformuläret) i statsrådets tillkännagivande om inrättande av EXIM att EXIM verkställer den kinesiska exportpolitiken. Såsom beskrivs i avsnitt 3.4.1 gynnas solcellsindustrin dessutom som en strategisk industri/nyckelindustri av sådant exportstöd.

(122)

Mot denna bakgrund sluter kommissionen, baserat på tillgängliga uppgifter, sig till att staten har utövat sin formella kontroll, som fastställts enligt dess ägarskap, i den dagliga affärsverksamheten vid EXIM på ett meningsfullt sätt, och att staten har ålagt EXIM befogenheter att utföra myndighetsuppgifter.

(123)

Den slutsatsen bekräftas dessutom av granskningen av utlåningspolicyn, som fastställts på grundval av årsrapporterna. Denna visar att EXIM känner sig tvingad att verkställa den statliga politiken när banken fattar utlåningsbeslut, av följande skäl:

(124)

När företaget ombads förklara sin utlåningspolicy, dvs. hur myndigheternas planer och projekt återspeglas och huruvida EXIM beaktar katalogen över kinesiska produkter med avancerad teknik avsedda för export (eller andra kataloger, förteckningar eller planer) i sin utlåningspolicy, uppgav EXIM att man analyserar planernas inverkan på låneprogram eller låntagare och att banken stöder företag som tillverkar produkter i denna katalog. Efter en analys av årsrapporten verkade det som att EXIM:s svar med flit förminskade de statliga planerna och projektens inverkan på dess utlåningspolicy. I årsrapporten för 2015 anges att EXIM:s huvudsakliga uppdrag är att underlätta import och export av kinesiska mekaniska och elektroniska produkter, komplett utrustning och nya och avancerade produkter, och därtill att banken till fullo utnyttjade den finanspolitiska roll som den spelade i genomförandet av Kinas nationella utvecklingsstrategi.

(125)

De kinesiska myndigheterna menade efter utlämnandet av uppgifter att främjandet av export inte nödvändigtvis innebär förmånliga lån och den nationella utvecklingsstrategin omfattar alla aspekter av den kinesiska ekonomin. Syftet med skäl 124 är dock att visa att statliga planer och projekt faktiskt påverkar EXIM:s utlåningspolicy, som speglas i dess uppdrag. De kinesiska myndigheternas kommentar avvisas därför.

(126)

När det gäller exportstatistiken för olika produktkategorier som begärdes redan i frågeformuläret tillhandahöll EXIM inte den efterfrågade informationen och åberopade sekretessbestämmelser. Under kontrollbesöket ändrade EXIM sig och uppgav att informationen inte fanns tillgänglig. Kommissionen kan inte förstå varför EXIM ändrade sitt resonemang, och det är också oklart för kommissionen hur tillhandahållandet av icke-kundspecifika konsoliderade uppgifter kan bryta mot några sekretessbestämmelser. EXIM överlämnade ändå alla övergripande marknadsvärden för tre år men lämnade inte denna information för översynsperioden, varken före eller under kontrollbesöket. Följaktligen kunde kommissionen inte kontrollera de övergripande marknadsvärdena för exportkrediter under översynsperioden, eller de uppgifter som rörde andelen exportkrediter till solcellsindustrin.

(127)

De kinesiska myndigheterna uttryckte förvåning över det som kommissionen anser vara motstridiga uppgifter (se skäl 113). Kommissionen noterar att ingen statistik om exporten av olika produktkategorier tillhandahölls av EXIM. Det som lämnades under kontrollbesöket rörde övergripande marknadsvärden. Den förstnämnda statistiken skulle ha gjort det möjligt för kommissionen att isolera siffrorna för den berörda produkten, vilket inte var möjligt med de siffror som slutligen tillhandahölls under kontrollbesöket (endast övergripande siffror). De kinesiska myndigheterna hävdar också att kommissionen hade kunnat extrapolera siffrorna för översynsperioden genom att använda de övergripande marknadsvärdena för de tre år som lämnats, vilket inte stämmer eftersom dessa siffror inte lämnades för varje månad (såsom förklaras i skäl 11 sträcker sig översynsperioden från den 1 oktober 2014 till den 30 september 2015).

(128)

Under kontrollen försökte kommissionen kontrollera kreditvärdighetsbedömningen för de tio största exporterande tillverkarna av den produkt som översynen gäller, inklusive de tre tillverkarna i urvalet. EXIM uppgav att banken inte kunde ge tillgång till dessa uppgifter av sekretesskäl. När kommissionen försökte kontrollera EXIM:s system för bedömning av kreditvärdighet genom rent av ett tomt bedömningsformulär vägrade EXIM att överlämna ett sådant tomt dokument eftersom banken påstod att det innehöll hemlig affärsinformation.

(129)

Efter utlämnandet av uppgifter pekade de kinesiska myndigheterna på svaret på frågeformuläret och EXIM:s årsrapport för 2015, där betydelsen av en riskbedömning innan lånebeslut fattas ska vara uppenbar. Även om man godtar att ett sådant tänk hör till bankens allmänna policy hade EXIM inte lämnat exempel på hur detta utfördes för åtminstone de företag som ingick i urvalet. Denna kommentar ändrade därför inte kommissionens slutsatser.

(130)

Kommissionen bad också om en kopia på EXIM:s årsrapport för 2015. EXIM menade först att en sådan handling inte kunde tillhandahållas eller diskuteras fastän det hade blivit tydligt att den handling som efterfrågades redan fanns offentligt tillgänglig på EXIM:s webbplats. Kommissionen kunde slutligen ta en titt på den efterfrågade handlingen via internet, men fick inledningsvis inte ta någon kopia av handlingen eller göra några anteckningar. Den efterfrågade handlingen lämnades till slut in, men först efter det att EXIM:s representanter hade lämnat de lokaler där kontrollen utfördes. Handlingen kunde därför inte diskuteras vidare.

(131)

Efter det att kommissionen hade skickat skrivelsen om att den övervägde att tillämpa artikel 28 påstod de kinesiska myndigheterna att tillämpningen av artikel 28 inte är berättigad, trots att EXIM-banken inledningsvis nekade kommissionen tillgång till en offentligt tillgänglig handling under kontrollförfarandet (som myndigheterna slutligen överlämnade efter kontrollen). Myndigheterna framhöll att vem som tillhandahöll handlingen är irrelevant.

(132)

Kommissionen noterar att det försenade tillhandahållandet av årsrapporten för 2015 endast utgjorde en del av skälen bakom att tillämpa artikel 28 (se skälen 112–118). Det måste understrykas att genom att neka åtkomst till och vägra diskutera en offentligt tillgänglig handling under den tid som tilldelats det aktuella finansinstitutet hindrade och försenade EXIM-banken kontrollförfarandet. Det faktum att handlingen lämnades in efter det att representanterna för EXIM-banken hade gått gjorde att kommissionen inte heller kunde diskutera eller kontrollera denna handling på ett tillfredsställande sätt. Kommissionen anser därför att detta finansinstitut i hög grad hindrade kontrollarbetet.

(133)

När det gäller de handlingar som har att göra med inrättandet och förvaltningen av EXIM-bankens transaktioner, dvs. tillkännagivandet från statsrådet om inrättande av EXIM och bolagsordningen, påstod de kinesiska myndigheterna att de efterfrågade handlingarna inte hade någon koppling till subventionssystemet eller till de exporterande tillverkarna, att begäran var en ospecificerad eftersökning och att det saknades rättsliga grunder för att utreda ett system som inte utjämnades i den ursprungliga undersökningen.

(134)

I detta sammanhang framhåller kommissionen att de efterfrågade handlingarna behövdes för undersökningen, i synnerhet för att fastställa huruvida EXIM hade ålagts befogenheter att utföra myndighetsuppgifter, och att liknande handlingar hade efterfrågats från och tillhandahållits av myndigheterna för andra samarbetsvilliga finansinstitut. Vidare noteras att EXIM-banken vid flera tillfällen i sitt svar på frågeformuläret hänvisade till dessa handlingar i frågor om dess ägarskap, ledning, övervakning och transaktioner, och dessa handlingar behövdes således kontrolleras. Dessutom uppgav vissa av de exporterande tillverkarna i urvalet att de hade finansiella kontakter med detta finansinstitut, vilket var en annan aspekt som kommissionen önskade kontrollera och som visar att EXIM-banken var involverad i subventioner med anknytning till de som utjämnades i den ursprungliga undersökningen.

(135)

Titeln på och innehållet i statsrådets tillkännagivande om inrättande av EXIM, i den mån man kan sluta sig till det från svaret på frågeformuläret, visar slutligen att EXIM är ett verktyg i de kinesiska myndigheternas strävan efter allmänpolitiska mål och därför har ålagts befogenheter att utföra myndighetsuppgifter.

(136)

Genom att använda tillgängliga uppgifter slår kommissionen därför fast att EXIM är ett offentligt organ.

(137)

Kommissionen slog på grundval av ICBC:s svar på frågeformuläret, som bekräftades av dess årsrapport för 2015, fast att staten äger mer än 50 % av aktierna. ICBC kontrolleras därför formellt av staten.

(138)

Kommissionen kunde också på grundval av bolagsordningen och mer specifikt kapitlen 8–10 i denna, och av ICBC:s svar på frågeformuläret, fastställa att de kinesiska myndigheterna genom sitt aktieinnehav och via det kinesiska kommunistpartiets centralkommitté har makt att utse de viktigaste posterna inom bankens ledning, såsom styrelseordförande, vice styrelseordförande, vd, ordförande för tillsynsstyrelsen, ordförande och vice ordförande. Enligt ICBC:s bolagsordning kallar styrelsen bland annat till bolagsstämmor, beslutar om bankens affärsstrategi och budget, fattar beslut om investeringar (och sammanslagningar), beslutar om avsked inom företagsledningen, utformar riskhanteringssystemet samt beslutar om inrättande av avdelningar och filialer etc. Denna icke uttömmande förteckning över ansvarsområden visar på att staten utövar en meningsfull kontroll över ICBC:s dagliga verksamhet.

(139)

I artikel 34 i banklagen, som gäller för alla banker som är verksamma i Kina, fastställs att affärsbanker ska bedriva sin utlåningsverksamhet i enlighet med behoven av ekonomisk och social utveckling i landet och med vägledning från den statliga industripolitiken. Behoven av ekonomisk och social utveckling i landet och vägledningen från den statliga industripolitiken fastställs genom central planering, enligt vad som fastställs i avsnitt 3.2. Främjandet av solcellsindustrin utgör en del av detta.

(140)

Strävan efter ekonomipolitiska mål betraktas av unionens domstolar som ett sätt att utöva offentlig makt (31).

(141)

Artikel 34 i banklagen ålägger alltså alla banker befogenheter att utföra myndighetsuppgifter. När det gäller ICBC har den formella kontrollen via aktieinnehavet och de befogenheter som ges de kinesiska myndigheterna genom aktieinnehavet via bolagsordningen gjort det möjligt för myndigheterna att utföra denna myndighetsuppgift.

(142)

Slutligen har kommissionen försökt fastställa att kontroll har utövats på ett meningsfullt sätt genom en granskning av ICBC:s faktiska utlåningspolicy.

(143)

Kommissionen bad om relevanta uppgifter från de kinesiska myndigheterna för att kunna bedöma hur banker i Kina utför kreditriskbedömningar av företag som tillverkar solceller innan de beslutar om huruvida de ska beviljas lån (och/eller kreditramar) och till vilka villkor. I bilaga A till frågeformuläret begärde kommissionen in uppgifter om hur bankerna beaktar risk, hur låntagarens kreditvärdighet bedöms, vilka riskpremier banken tar ut för olika företag/industrier i Kina och vilka faktorer bankerna tar hänsyn till vid behandlingen av låne- eller kreditramsansökningar. Kommissionen ville också ha en beskrivning av låneansökan och godkännandeförfarandet. Medan ICBC lämnade ett muntligt svar på de frågor som tas upp ovan tillhandahöll varken de kinesiska myndigheterna eller ICBC tillfredsställande bevis i detta avseende. Under kontrollbesöket bad kommissionen om stödjande bevis på det muntliga svaret. De kinesiska myndigheterna lämnade emellertid endast allmänna svar som inte underbyggdes av någon bevisning på att det faktiskt utförs någon typ av kreditriskbedömning över huvud taget.

(144)

Kommissionen begärde också liknande upplysningar från de exporterande tillverkare som ingick i urvalet och försökte kontrollera dem under kontrollen på plats hos de exporterande tillverkarna i urvalet. De flesta exporterande tillverkare svarade att bankerna kräver vissa handlingar (såsom årsredovisningar) och gör någon form av kreditriskanalys innan lånen beviljas. De kunde dock inte stödja sina påståenden med några bevis, till exempel handlingar som de hade tillhandahållit. Vid kontrollen på plats bad kommissionen om bevis (såsom korrespondens etc.) för att bankerna faktiskt begärde sådana handlingar eller att dessa handlingar lämnades till bankerna av företagen eller någon form av rapport från bankerna om att denna kreditriskanalys verkligen genomfördes. Grupperna av exporterande tillverkare i urvalet kunde emellertid varken lämna den sortens bevis eller några andra bevis till stöd för sina påståenden.

(145)

Det första hindret i det avseendet var att de kinesiska myndigheterna vägrade att tillhandahålla den information som anges i avsnitt 3.1. Det andra hindret var att de kinesiska myndigheterna nekade kommissionen åtkomst till den bedömning av kreditvärdighet som utförts av ICBC.

(146)

I sin skrivelse om ofullständigt svar av den 14 mars 2016 informerade kommissionen myndigheterna om att ICBC:s svar på bilaga A var ofullständigt eftersom det inte innehöll följande information som efterfrågats: Lån till de tio största exporterande tillverkarna av den produkt som översynen gäller. Ett fullständigt svar gällande bedömningen av kreditvärdighet. Stöd från banken för genomförande av statliga planer och projekt.

(147)

Vad gäller de lån och/eller kreditramar som tillhandahållits de tio största exporterande tillverkarna av den produkt som översynen gäller lämnade ICBC inte någon information och hänvisade till rättsliga och avtalsmässiga skyldigheter med koppling till sekretess, och att den därför inte kan avslöja företagsspecifik låneinformation utan deras samtycke. Kommissionen kunde dock slutligen, för att fastställa förmånen för de tre samarbetsvilliga tillverkarna i urvalet, förlita sig på de kontrollerade inlagorna i deras svar på frågeformuläret.

(148)

Under kontrollen försökte kommissionen kontrollera bedömningen av kreditvärdigheten för de exporterande tillverkarna i urvalet, de tio största exporterade tillverkarna och solcellssektorn som helhet. ICBC lämnade ingen information i detta avseende och hänvisade till sekretessen. ICBC uppgav dessutom att den inte hade några rapporter över tillverkare inom solcellsektorn vid sitt huvudkontor. Medan ICBC lät kommissionen ta sig en snabb titt på en bedömningsrapport som den hade valt ut framhölls att denna handling inte hade att göra med något av de samarbetsvilliga företagen eller solcellssektorn. Med tanke på när inlagan inkom (på kinesiska) kunde kommissionen inte heller förstå innehållet inom den tid som avsatts för kontrollbesöket. Kommissionen fick dessutom inte ta någon kopia på dokumentet. I sina svar på frågeformuläret och skrivelsen om ofullständigt svar hade ICBC uppgett att den inte beaktade statlig industripolitik, statliga planer eller projekt eller andra lagar när den bedömde ett lån/en kreditram. Dock verkade bankens årsrapport visa på det motsatta eftersom den uppgav att ICBC justerade och förbättrade kreditpolicyn för industrin för att ge ekonomiskt stöd till den reala ekonomin i enlighet med den makroekonomiska politiken, de rådande tendenserna inom industripolitiken och industriverksamhetens egenskaper liksom landets viktiga strategiska initiativ, och att ICBC stödde företag som var verksamma inom energibesparing och miljöskydd och framträdande produktanläggningars försök att spridas globalt.

(149)

De kinesiska myndigheterna kommenterade efter utlämnandet av uppgifter att kommissionen hade tolkat citaten, och i synnerhet termen ”stöd” i dessa citat (se skäl 148), fel. Myndigheterna lämnade också ett antal citat ur årsrapporterna för två belgiska banker (nämligen KBC och Belfius) och en tysk bank (nämligen Deutsche Bank), där termen ”stöd” också användes. Medan ordet ”stöd” visst kan ha olika betydelser i olika sammanhang hänvisar den citerade frasen i ICBC:s årsrapport till ”ekonomiskt stöd”. Detta, tillsammans med övriga citat i skäl 139 och andra uppgifter, såsom det faktum att ICBC hade tillhandahållit förmånliga lån och kreditramar till vissa av de exporterande tillverkarna i urvalet under översynsperioden, har lett till slutsatsen att ICBC tar hänsyn till statlig industripolitik eller statliga planer eller projekt eller andra lagar när banken bedömer ett lån/en kreditram. Kommissionen står därför fast vid sina slutsatser i skälen 139–148.

(150)

Bedömningen av alla tillgängliga uppgifter ledde kommissionen till slutsatsen att ICBC har lånat ut till de tre tillverkarna i urvalet, vilka är representativa för solcellsindustrin, utan att ha gjort en kreditvärdighetsbedömning, eftersom banken inte har kunnat bevisa att en sådan bedömning faktiskt förekommer. Detta gör att man kan sluta sig till att ICBC har ålagts myndighetsbefogenheter och har utövat sådana befogenheter genom att tillhandahålla lån i linje med kraven i den centrala planeringen, och således utförde myndighetsuppgifter. Denna slutsats bekräftas dessutom av utdragen ur årsrapporterna.

(151)

Sammanfattningsvis slog kommissionen fast att ICBC är ett offentligt organ.

(152)

Kommissionen slog på grundval av CCB:s årsrapporter för 2015 fast att staten äger mer än 50 % av aktierna. CCB kontrolleras därför formellt av staten.

(153)

Såsom bekräftades av CCB under det administrativa förfarandet och som nämns i kapitlen 11 och 12 i bolagsordningen har de kinesiska myndigheterna, i sin egenskap av huvudsaklig aktieägare, makt att utse en majoritet av medlemmarna i styrelsen, som är det verkställande organet vid bolagsstämman och som ansvarar för ledningen av CCB och svarar inför banken. Samma gäller för tillsynsstyrelsen, dvs. tillsynsorganet över banken i enlighet med kapitel 16 i bolagsordningen. Enligt CCB:s bolagsordning och protokollet från ett styrelsemöte beslutar styrelsen dessutom bland annat om bankens budget och fattar investeringsbeslut samt beslutar om avsked av chefsrevisorn och styrelsens sekreterare. De tio icke verkställande medlemmarna i styrelsen av totalt 15 medlemmar representerar CCB:s ledning. Denna icke uttömmande förteckning av ansvarsområden visar på den meningsfulla kontroll som staten utöver över CCB:s dagliga verksamhet.

(154)

Under kontrollbesöket försökte kommissionen kontrollera kreditvärdighetsbedömningen för de exporterande tillverkarna i urvalet och solcellssektorn som helhet. CCB lämnade ingen information i detta avseende och hänvisade till sekretessen. Efter att kommissionen insisterat fick man titta snabbt på handlingarna med anknytning till kreditvärdighet. I detta avseende bör noteras att med tanke på de praktiska arrangemangen, dvs. det faktum att handlingarna (som var på kinesiska) bara kunde granskas som hastigast och inte tas med som bevismaterial, kunde kommissionen inte kontrollera informationen i svaret på frågeformuläret på ett tillfredsställande sätt. Därtill noterades att handlingarna varken hade att göra med den berörda sektorn eller översynsperioden. När kommissionen föreslog att de kunde överlämna en anonymiserad version av de efterfrågade handlingarna så att kommissionen kunde ta med dem som bevismaterial vägrade finansinstitutet i fråga. Därför kan det inte, såsom de kinesiska myndigheterna påstått, hävdas att detta finansinstitut handlade efter bästa förmåga.

(155)

De kinesiska myndigheterna uppgav i sitt svar på kommissionens skrivelse gällande övervägandet att tillämpa artikel 28 att kommissionen inte kan förvänta sig att banktjänstemän låter kommissionen ta kopior av alla möjliga dokument och har obegränsad tillgång till sådan information eftersom de är bundna av sekretessregler. Slutligen menade de att kommissionen la en orimlig bevisbörda på det exporterande landet och banker som påstås vara oberoende.

(156)

Kommissionen bad inte om alla möjliga dokument eller om att få obegränsad tillgång till sådana dokument. Kommentaren om att kommissionen hade ålagt de kinesiska myndigheterna eller finansinstituten en orimlig bevisbörda måste därför avvisas.

(157)

Efter utlämnandet av uppgifter lämnade de kinesiska myndigheterna in en allmän anmärkning gällande de fyra banker som besöktes på plats av kommissionen om att kommissionens analys är klart missvisande, eftersom årsrapporterna från de berörda bankerna innehåller bevis för att de inte beviljar förmånliga lån till främjade industrier.

(158)

Myndigheterna tillade att i den allmänna handlingen om utlämnande av uppgifter hänvisade kommissionen till beslut 40 som förtecknar de främjade industrierna, vilket slås fast i skäl 191 i den ursprungliga förordningen. Myndigheterna fann inkonsekvens gällande denna uppgift i årsrapporterna från två av de fyra banker som kontrollerats, som nämner striktare tillträdesnormer eller en minskning av de lån som beviljas till sektorerna som ska främjas enligt beslut 40.

(159)

Kommissionen vill understryka att det i undersökningen slogs fast att de fyra banker som kommissionen kontrollerat faktiskt beviljade förmånliga lån och/eller kreditramar till de tre exporterande tillverkarna i urvalet. Dessa uppgifter, som strider mot myndigheternas kommentarer i de två skälen ovan, baseras på den information som lämnats av de exporterande tillverkarna i urvalet. Inga av bankerna lämnade uppgifter om de lån och/eller kreditramar som beviljats till de tre företagen i urvalet eller solenergiindustrin i allmänhet under översynsperioden. Det förekom därför en skillnad mellan den kontrollerade informationen från företagen i urvalet och årsrapporterna från de två citerade bankerna. Kommissionen gav företräde åt den information som togs emot på plats av företagen i urvalet och avvisade därför myndigheternas kommentar. I svaren på frågeformuläret och skrivelsen om ofullständigt svar hade CCB angett att banken kan överväga den statliga industripolitiken som referens, men att detta inte binder bankens beslut med avseende på dess utlåningspolicy. I bankens årsrapport bekräftades dock att CCB genomför statliga planer, vilket bevisas av följande utdrag: ”Koncernen bemötte proaktivt statens strukturreform på försörjningssidan och har på lämpligt sätt reagerat på utvecklingsstrategierna. Vi gav stöd till strategiska framväxande industrier. Under 2015, i linje med den nationella industripolitiken och förändringarna i den externa driftsmiljön, optimerade koncernen vederbörligen kreditpolicyerna …”.

(160)

I sina kommentarer på utlämnandet av uppgifter noterade de kinesiska myndigheterna att följande citat – under 2015, i linje med den nationella industripolitiken och förändringarna i den externa driftsmiljön, optimerade koncernen vederbörligen kreditpolicyerna – inte speglar att banken gav vissa industrier förmånliga lån. Kommissionen avfärdar denna kommentar eftersom den citerade meningen måste läsas tillsammans med de andra citaten i föregående skäl. Hur som helst är den poäng som myndigheterna försöker göra oklar, eftersom de hänvisar till MEB, medan den citerade meningen togs från CCB:s årsrapport. Kommissionen antar för enkelhetens skull att ”MEB” är ett skrivfel.

(161)

Myndigheterna invände även mot citatet koncernen bemötte proaktivt statens strukturreform på försörjningssidan och har på lämpligt sätt reagerat på utvecklingsstrategierna, genom att hävda att det tagits ur sitt sammanhang och inte har något att göra med de främjade, strategiska eller framväxande industrierna eller sektorerna, och att kommissionen i vart fall har feltolkat användningen av ordet ”framväxande” i CCB:s årsrapport. Kommissionen noterar att hela citatet, inklusive den mening som följer direkt därefter, har följande lydelse: Vi främjade med kraft utvecklingen av den reala ekonomin. Koncernen bemötte proaktivt statens strukturreform på försörjningssidan och har på lämpligt sätt reagerat på utvecklingsstrategierna, även ”One Belt and One Road”, frihandelsområdena, den samordnade utvecklingen i Peking-Tianjin-Hebei-regionen och det ekonomiska distriktet kring Yangtzefloden. Vi gav stöd till viktiga nationella byggprojekt, stadsbyggnation av nya typer, ny bebyggelse på landsbygden och strategiska framväxande industrier. Eftersom dessa citat måste läsas tillsammans såg kommissionen inte heller några skäl att ändra sina slutsatser i skäl 159.

(162)

De kinesiska myndigheterna framhöll också att bankens kreditriskanalys- och ledningssystem beskrivs ingående i CCB:s årsrapport. Inga nya uppgifter har dock lagts fram av myndigheterna i detta avseende. Dessa är hur som helst abstrakta och möjliggör inte en bedömning av enskilda fall, och de utgör inte heller bevis för att en sådan bedömning faktiskt utförs. Därför såg kommissionen ingen anledning att ändra sina slutsatser i skälen 152–159.

(163)

I sitt svar på kommissionens skrivelse om att eventuellt tillämpa artikel 28 påstod de kinesiska myndigheterna att de efterfrågade handlingarna hur som helst inte var relevanta inom ramen för kontrollen och att kommissionen skulle ha förlitat sig på den information som den kunde samla in eller som redan lämnats i svaret på frågeformuläret. Det hävdades också att de handlingar som inte lämnades av CCB (eller de kinesiska myndigheterna) inte utgjorde tillräckliga skäl för att tillämpa artikel 28.

(164)

I detta avseende noteras att de efterfrågade handlingarna behövdes för att kontrollera påståendena i svaret på frågeformuläret och att kommissionen inte kunde nöja sig med de överlämnade handlingarna eftersom de inte hade att göra med påståendena i fråga eller bara delvis kunde stödja dem. Utan någon kontrollerad handling som visade att banken utförde en ordentlig riskbedömning stod kommissionen fast vid sin slutsats att CCB inte gjorde kreditvärdighetsbedömningar. Dess utlåning styrdes snarare av målet att verkställa statlig politik genom att bevilja företagen i urvalet förmånliga lån.

(165)

Bedömningen av alla tillgängliga uppgifter ledde kommissionen till slutsatsen att CCB har lånat ut till två tillverkare i urvalet, vilka är representativa för solcellsindustrin, utan att ha gjort en kreditvärdighetsbedömning, eftersom banken inte har kunnat bevisa att en sådan bedömning faktiskt förekommer. Detta gör att kommissionen kan sluta sig till att CCB har ålagts myndighetsbefogenheter och har utövat sådana befogenheter genom att tillhandahålla lån i linje med kraven i den centrala planeringen. Banken utförde således myndighetsuppgifter. Denna slutsats bekräftas dessutom av utdragen ur årsrapporterna.

(166)

Kommissionen drar därför slutsatsen att CCB är ett offentligt organ.

(167)

Kommissionen slog fast att MEB ingår i China Merchants Group, ett statsägt konglomerat som står under direkt tillsyn av statsrådets kommitté för tillsyn och förvaltning av statens tillgångar (32). På grundval av dess årsrapporter för 2014 och 2015 slås också fast att det indirekt ägs av staten. MEB kontrolleras därför formellt av staten.

(168)

I enlighet med kapitlen 10 och 13 i bolagsordningen har staten, som majoritetsägare, behörighet att utse en majoritet av medlemmarna i styrelsen och tillsynsstyrelsen. Enligt MEB:s bolagsordning kallar styrelsen bland annat till bolagsstämmor, formulerar bankens affärs- och investeringsplaner, inrättar kapitalförvaltningsstrategin och budgetplanen, beslutar om vinstfördelning och godkänner eller avskedar personer inom företagsledningen. Denna icke uttömmande förteckning över ansvarsområden visar på den meningsfulla kontroll som staten utöver över MEB:s dagliga verksamhet.

(169)

Under kontrollbesöket försökte kommissionen kontrollera kreditvärdighetsbedömningen för de exporterande tillverkarna i urvalet och solcellssektorn som helhet. MEB lämnade ingen information i detta avseende och hänvisade till sekretessen. Efter att kommissionen insisterat fick man titta snabbt på handlingarna med anknytning till kreditvärdighet. Medan dessa handlingar hade anknytning till den berörda sektorn avsåg de inte översynsperioden. I synnerhet tillhandahöll MEB inte sina kreditpolicyhandlingar för åren 2014 och 2015 när kommissionen bad om detta, och lät bara kommissionen titta snabbt på kreditpolicyhandlingen för 2016 (som inte ingår i översynsperioden). Kommissionen fick dock inte ta med sig handlingen som bevismaterial. Medan MEB lät kommissionen ta sig en titt på handlingarna med koppling till bedömningen av ett företags kreditvärdighet (på kinesiska) noteras att kommissionen inte fick göra några anteckningar med anknytning till den ovannämnda handlingen eller ta en kopia av den. Detta gjorde det omöjligt att förstå innehållet på ett tillfredsställande sätt inom den begränsade tid som var tillgänglig under kontrollbesöket.

(170)

Efter utlämnandet av uppgifter påstod de kinesiska myndigheterna att kommissionen, med tanke på att den hade förlitat sig på att det fanns en kreditrapport, tillstod att bankerna utför kreditriskbedömningar.

(171)

I detta avseende och vilket nämns i avsnitten 3.1 och 3.4.1 påminns om att varken myndigheterna eller de individuella bankerna lämnade tillfredsställande bevis med avseende på den kreditbedömning som de ska ha utfört och mer specifikt hur bankerna tar hänsyn till risken, hur låntagarens kreditvärdighet bedöms, vilka riskpremier som tas ut för olika företag/industrier i Kina och vilka faktorer bankerna beaktar när de bedömer låne- eller kreditramsansökningar. Det faktum att det finns en kreditgodkännanderapport på kinesiska, som kommissionen fick titta på snabbt under kontrollbesöket vid en av bankerna, kan inte ses som tillräckliga bevis för att visa att bankerna (och inte bara en bank som gjorde en kreditgodkännanderapport tillgänglig enligt vad som nämns ovan) gör kreditbedömningar. Hur som helst hänvisade den rapporten uttryckligen till statligt stöd som ett av skälen till att bevilja lånet och bekräftar därför att kreditbedömningen inte är marknadsbaserad.

(172)

Myndigheterna kommenterade också att en jämförelse mellan räntenivån för de lån som beviljats till de samarbetsvilliga tillverkarna i urvalet och PBOC stred mot slutsatsen att det saknas en kreditriskbedömning.

(173)

I detta avseende bör noteras att ovannämnda jämförelse inte håller eftersom det inte finns någon koppling mellan nivån på PBOC:s referensvärde och det faktum att bankerna inte gör kreditriskbedömningar. Kommissionen bestrider inte att det förekommer ett pålägg på PBOC:s referensvärde. Den anser att pålägget inte är i linje med marknadsvillkoren, utan speglar bankernas mål att genomföra myndigheternas policy att främja solcellsektorn.

(174)

I sina svar på frågeformuläret och skrivelsen om ofullständigt svar uppgav MEB att man inte tog hänsyn till statlig politik när man fattade beslut med koppling till bankens utlåningspolicy. I bankens årsrapport bekräftades dock att MEB genomför statliga planer, vilket bevisas av följande utdrag: MEB vägleds av nationell industripolitik. Styrelsen, tillsynsstyrelsen och de särskilda kommittéerna verkställde målmedvetet den nationella politiken.

(175)

Efter utlämnandet av uppgifter hänvisade de kinesiska myndigheterna till kommissionens skrivelse av den 23 september 2016, som innehöll ett citat ur MEB:s årsrapport för 2015 som liknar det första citatet i skäl 174. De kinesiska myndigheterna noterade att citatet vägleds av nationell industripolitik inte hänvisar till MEB, utan till CMB Financial Leasing. Kommissionen noterar att CMB Financial Leasing till fullo ägs av MEB.

(176)

Myndigheterna noterade också att kreditriskbedömningsprocesserna beskrivs ingående i MEB:s årsrapport och att solcellssektorn inte ingår bland bankens tio främsta utlåningssektorer. Myndigheterna ser därför inte någon motsägelse mellan uppgifterna från MEB i dess svar på frågeformuläret och skrivelsen om ofullständigt svar och innehållet i årsrapporten. Förutom att peka på att ett av citaten rör en enhet som ägs till 100 % av MEB har inga nya uppgifter lagts fram av myndigheterna. Utan någon kontrollerad handling som visade att banken gjorde en ordentlig riskbedömning i stället för att följa industripolitiken till stöd för solcellsindustrin stod kommissionen fast vid sin slutsats att MEB inte gjorde kreditvärdighetsbedömningar. Dess utlåning styrdes snarare av målet att verkställa den statliga politiken genom att bevilja företagen i urvalet förmånliga lån.

(177)

Vad gäller utlåningsbesluten och huruvida finansinstituten tar hänsyn till statens industripolitik och industriplaner hävdade de kinesiska myndigheterna att svaret på frågeformuläret från de olika bankerna utgör de mest direkta och viktiga fakta och bevis som kommissionen bör basera sin analys på.

(178)

Såsom framgår av de svar på frågeformuläret som beskrivs i skälen 137–185 skiljer sig svaren åt, men de tenderade överlag att antingen förneka eller åtminstone minimera förekomsten av utövande av myndighetsbefogenheter.

(179)

I årsrapporterna för var och en av bankerna görs dock tydliga hänvisningar till sådan statlig politik, sådana statliga planer eller strategiska framväxande industrier som vägledning för deras finansiella tjänster. De kinesiska myndigheterna anser att dessa uppgifter inte är oförenliga eftersom svaren på frågeformuläret inte passar ihop med innehållet i bankernas årsrapporter. Kommissionen anser däremot att uppgifterna i bankernas årsrapporter enligt ovan tydligt motsäger och undergräver uppgifterna från samma banker i deras svar på frågeformuläret.

(180)

Efter utlämnandet av uppgifter menade de kinesiska myndigheterna att de inte höll med om att kommissionen inte kunde kontrollera kreditbedömnings- och beslutsprocessen. De hänvisade till de handlingar som CCB, MEB och ICBC lämnat till kommissionen under kontrollen på plats. Kommissionen påminner om att dessa handlingar hade brister (se skälen 148 och 169).

(181)

Myndigheterna hänvisade också till finansinstitutens årsrapporter och motsvarande svar på frågeformuläret, som i deras mening räcker för att kontrollera kreditbedömnings- och beslutsprocessen. Kommissionen avvisar denna kommentar eftersom även det beskrivande innehållet i årsrapporterna och svaren på frågeformuläret måste kontrolleras mot relevanta bevis (dvs. för denna översynsperiod och solcellsindustrin) på plats. Vilket kommissionen också förklarade vid besöket på plats för de kinesiska myndigheterna och de banker som den försökte kontrollera behövde kommissionen också kunna kontrollera de bevis som utgjorde underlag till uppgiften om att kreditriskbedömnings- och beslutsprocesserna, enligt beskrivningen i svaren på frågeformuläret och årsrapporterna, också användes i samband med de faktiska affärstransaktionerna.

(182)

Myndigheterna tog också upp att en uppsättning handlingar inte kunde tillhandahållas på grund av deras konfidentiella karaktär, lagen om banksekretess och relevanta avtalsbestämmelser. De menade att kommissionen borde erkänna att bankerna handlat enligt bästa förmåga med tanke på den befintliga rättsliga och avtalsmässiga ramen. De kommenterade också att artikel 28 i grundförordningen endast innebär att kommissionen får bortse från information som är oriktig eller vilseledande, och antydde därför att information som inte lämnas utan beaktande och som lämnas enligt den berörda partens bästa praktiska förmåga är berättigad.

(183)

Detta argument har motbevisats i skäl 48. Dessutom noterar kommissionen att artikel 29 i grundförordningen (som speglar artikel 12.4 i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder) föreskriver att ”[u]ppgifter som till sin karaktär är konfidentiella […] eller som lämnas konfidentiellt av parter i en undersökning, ska, om godtagbara skäl härför anförs, behandlas konfidentiellt av myndigheterna”. I detta sammanhang anser kommissionen att den rättsliga ramen för denna undersökning innebär omfattande garantier med avseende på behandlingen av konfidentiella uppgifter. Mot denna bakgrund anser kommissionen att myndigheterna i det berörda landet inte har handlat efter bästa förmåga för att säkerställa tillgången till uppgifter som kan stödja de påståenden som lämnats i svaren på frågeformuläret.

(184)

Bedömningen av alla tillgängliga uppgifter gör att kommissionen drar slutsatsen att MEB har lånat ut pengar till en av tillverkarna i urvalet, som är representativ för solcellsindustrin, för att uppfylla allmänpolitiska mål. Detta gör att kommissionen kan sluta sig till att MEB har ålagts myndighetsbefogenheter och har utövat sådana befogenheter genom att tillhandahålla lån i linje med kraven i den centrala planeringen. Banken utförde således myndighetsuppgifter. Denna slutsats bekräftas dessutom av utdragen ur årsrapporterna.

(185)

Kommissionen drar därför slutsatsen att MEB är ett offentligt organ.

(186)

Vid sidan av dessa fyra kontrollerade banker slog kommissionen fast att majoriteten av de övriga banker som lånat ut pengar till tillverkarna i urvalet också var offentligägda (se skäl 106). Slutligen informerades kommissionen av minst ett av företagen i urvalet om att det hade beviljats stora lån av China Development Bank, som inte hade nämnts alls av de kinesiska myndigheterna. Med hjälp av offentligt tillgänglig information om denna bank slog kommissionen fast att den till mer än 50 % ägs av staten genom direkt och indirekt aktieinnehav. Inom ramen för denna undersökning slog kommissionen alltså fast att de tio bankerna ICBC, Agricultural Bank, Bank of China, CCB, MEB, China Development Bank, Bank of Communications, China Everbright Bank, Industrial Bank och Shanghai Pudong Development Bank var offentligägda. ICBC, Agricultural Bank, Bank of China och CCB stod för [40–50 %] av lånen till tillverkarna i urvalet under översynsperioden. Bank of Communications, China Everbright Bank, Industrial Bank och Shanghai Pudong Development Bank stod för [10–20 %] av lånen till tillverkarna i urvalet under översynsperioden. MeB stod för [0–10 %] och China Development Bank för [20–30 %]. De tillgängliga uppgifterna gjorde det inte möjligt att fastställa ägarstrukturen för de sex återstående banker för vilka myndigheterna inte hade lämnat någon information.

(187)

På grund av det bristande samarbetet från myndigheternas sida gällande de sex bankerna, utöver de fyra kontrollerade bankerna, var kommissionen tvungen att använda tillgängliga uppgifter för att bedöma huruvida dessa sex banker är offentliga organ.

(188)

Först och främst fastställde kommissionen att dessa banker är offentligägda (se föregående skäl och skäl 106).

(189)

För det andra slog kommissionen fast att de fyra bankerna i urvalet stod för en betydande andel [15–25 %] av de lån som de tre företagen i urvalet hade fått under översynsperioden. Därför kunde uppgifterna om dem anses vara representativa.

(190)

För det tredje observerade kommissionen att majoriteten av låneavtalen hos samtliga tio banker, som kommissionen hade erhållit från de tre samarbetsvilliga tillverkarna i urvalet, följde samma eller liknande mönster, och att den utlåningsränta som i majoriteten av fallen hade avtalats av alla banker baserades på PBOC:s referensvärde plus ett påslag som låg under marknadsräntan.

(191)

Kommissionen ansåg därför att resultaten för de fyra banker som hade kontrollerats utgör de bästa tillgängliga uppgifterna för att bedöma övriga offentligägda banker, på grund av dessa likheter och representativiteten hos de fyra banker som kontrollerades.

(192)

På denna grundval slår kommissionen fast att övriga sex banker, utöver de fyra banker som kontrollerats, också är offentliga organ.

(193)

I enlighet därmed beräknade kommissionen förmånerna när det gäller dessa tio offentligägda banker.

(194)

De kinesiska myndigheterna hävdade att kommissionens slutsatser i den ursprungliga undersökningen, om att statsägda kinesiska banker är offentliga organ, inte längre är giltiga eftersom People's Bank of China (nedan kallad PBOC) inte längre fastställer räntegolven för utlåning, och att myndigheterna därmed inte längre ingriper på den finansiella marknaden. Myndigheterna hävdade att PBOC inte längre kontrollerade räntan på de lån som erbjuds av finansinstitut sedan de den 20 juli 2013 avskaffade räntegolvet för utlåning. PBOC hade också beslutat sig för att avskaffa det rörliga räntetaket för inlåning i ett meddelande som offentliggjordes den 27 oktober 2015.

(195)

Kommissionen anser att detta påstående inte håller eftersom slutsatserna i föregående avsnitt i sig själva räcker för att fastställa att kinesiska offentligägda banker är offentliga organ.

(196)

I detta avseende noteras först och främst att kommissionens slutsats (som nåddes i den ursprungliga undersökningen) om att statsägda kinesiska banker är offentliga organ inte enbart baserades på det faktum att PBOC fastställer utlåningsräntorna och det rörliga räntetaket för inlåning utan följde av en analys av ett antal uppgifter som beskrevs i skälen 158–168 i den ursprungliga förordningen. För enkelhetens skull rörde dessa uppgifter i) det statliga ingripandet med koppling till det statliga ägandet av större banker, ii) det faktum att statsägda banker i Kina har en mycket stor marknadsandel, vilket lämnar väldigt lite handlingsutrymme till privatägda banker, och är dominerande aktörer på den kinesiska finansiella marknaden, iii) den statliga kontrollen genom ägande, administrativ kontroll av bankernas affärsbeteende eller till och med lagstadgade dokument, iv) PBOC:s roll i att sätta gränser för hur räntesatser fastställs och fluktuerar och v) rättsliga bestämmelser som kräver att banker speglar nationella policyer/sektoriella preferenser i sina kreditpolicyer. Inom ramen för denna översyn när åtgärderna upphör att gälla rör den enda ändring som de kinesiska myndigheterna tog upp led iv. Leden i–iii och led v har bekräftats genom den bedömning som gjorts i de direkt föregående skälen.

(197)

De beslut som nämns ovan i skäl 194 ska ha avskaffat räntetaken och räntegolven. Lydelsen i de berörda offentliggjorda PBOC-besluten uppmuntrade dock endast – och krävde inte – att finansinstituten anpassade sig till marknadsbaserad prissättning av utlåningsräntorna. Detta innebär att kinesiska statsägda banker fortfarande får låna ut pengar till förmånliga räntor, och faktiskt måste göra så på grundval av artikel 34 i banklagen, som har företräde framför den rena uppmuntran i PBOC:s beslut.

(198)

För det tredje, medan PBOC offentliggjorde ett beslut om att avskaffa räntegolvet, noteras också att artikel 38 i banklagen ändå föreskriver att affärsbanker ska fastställa utlåningsräntan i enlighet med de övre och lägre gränserna för de utlåningsräntor som föreskrivs av People's Bank of China. Banklagen ändrades bara för andra aspekter i ett senare skede. Detta visar att det inte har skett någon förändring i den rättsliga ram som banker måste följa, eftersom PBOC:s beslut endast är verkställande regleringsakter. Dessutom behåller PBOC den rättsliga grunden så att banken när som helst kan återinföra övre och lägre gränser.

(199)

För det fjärde nämnde flera av de fyra banker som kontrollerades på plats under kontrollbesöket att det fanns en ny utlåningsränta som baserades på offentliggjorda noteringar från banker på Shanghais internbankmarknad som infördes i oktober 2013. De kinesiska myndigheterna hade dock inte delat med sig av dessa uppgifter i sitt svar på frågeformuläret till stöd för deras påstående om att den kinesiska marknaden hade liberaliserats. Allmänt tillgängliga uppgifter tyder på att den så kallade bästa utlåningsräntan är en ettårig utlåningsränta som baseras på den bästa ränta som nämnts av nio utvalda statsstödda affärsbanker som referens för lånemarknaden. Medan PBOC påstod att införandet av den bästa utlåningsräntan kommer att främja en liberalisering av räntesatsen och förbättra referensvärdesystemet på de finansiella marknaderna slog oberoende analytiker fast att vid den tidpunkt som den infördes är Shanghais interbankmarknads roll inte tillräckligt effektiv för att påverka räntorna mellan bankerna och deras kunder (33). Efter en analys verkar det som att medan den bästa utlåningsräntan offentliggörs varje affärsdag efter att man tagit ett genomsnitt av de nio bankernas prisnoteringar (exklusive de högsta och lägsta priserna), ändrades dess nivå bara vid sex tillfällen under översynsperioden. Som en jämförelse ändrades den dagliga ettåriga internbanksräntan Euribor mer än 185 gånger under samma period. Dessutom noteras att den bästa utlåningsräntan tycks vara låst till det referensvärde som offentliggjorts av PBOC (nedan kallat PBOC:s referensvärde) (34) eftersom varje ändring av PBOC:s referensvärde under 2015 följdes av en ändring av den bästa utlåningsräntan följande arbetsdag. Vidare noterades också att variationerna i nivån på PBOC:s referensvärde och den bästa utlåningsräntan var identiska under 2015.

(200)

Därtill, medan de kontrollerade bankerna påstod att andelen kortsiktiga lån vars räntesats baserades på den bästa utlåningsräntan hade ökat påtagligt och stod för en stor andel av deras portfölj med kortsiktiga lån, kunde dessa påståenden varken stödjas av bevis från bankerna eller bekräftas under kontrollbesöken i de exporterande tillverkarnas lokaler. Detta stöder inte påståendet om att de banker som nämns ovan själva fastställer sina räntesatser eller följer en marknadsränta och att räntemarknaden har liberaliserats.

(201)

Därför slås det fast att trots det påstådda avskaffandet av räntegolvet för utlåning och räntetaket för inlåning har inte den liberalisering av räntemarknaden som de kinesiska myndigheterna påstår har inträffat förverkligats i praktiken. De slutsatser som drogs i den ursprungliga undersökningen, dvs. att statsägda kinesiska banker är offentliga organ i och med att de har, åläggs och utövar myndighetsbefogenheter, förblir giltiga även för översynsperioden och bekräftas därför.

(202)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionen felaktigt lagt bevisbördan på myndigheterna, då de påstår att i) den finansiella marknaden hade liberaliserats, ii) att myndigheternas policy med avseende på solcellssektorn hade upphört och att iii) de påstådda snedvridningarna av de kinesiska finansiella marknaderna hade försvunnit. Dessutom påstod de kinesiska myndigheterna att kommissionen inte kunde förlita sig på en landsomfattande bedömning av ”offentliga organ” och borde ha kontrollerat varje finansinstitut som berörs.

(203)

Vilket framgår i skälen 195–201 gjorde kommissionen en gedigen analys av de tillgängliga bevisen, inbegripet av huruvida den situation som fastställdes i den ursprungliga undersökningen hade förändrats i en utsträckning som innebar att slutsatserna inte längre är giltiga. Sådana påstådda ändringar inbegrep de som togs upp av de kinesiska myndigheterna och samtliga analyserades och behandlades ovan. Kommissionen noterar också att de nya bevis som lämnats in inom ramen för detta förfarande avseende finansinstituten var ganska begränsade. Det noterades också att de kinesiska myndigheterna under kontrollbesöket bekräftade att förutom de förändringar som avses ovan hade inga andra förändringar inträffat.

(204)

När det gäller bevisbördan och i enlighet med artikel 18.3 i grundförordningen påminns det om att bevis som läggs fram med anknytning till frågan om huruvida åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att subventionen och skadan fortsätter eller uppkommer på nytt vederbörligen ska dokumenteras. Kommissionen har analyserat alla relevanta uppgifter och bevis som lämnats in av de kinesiska myndigheterna i detta avseende ordentligt, och slog fast att de var otillräckliga för att bevisa att situationen i hög grad har förändrats jämfört med den ursprungliga undersökningen. Mot denna bakgrund och med tanke på de påstådda förändringar som myndigheterna hänvisade till ses det som att det var deras ansvar att visa att sådana förändringar faktiskt hade inträffat, och att kommissionen inte omotiverat lade en sådan börda på dem.

(205)

När det gäller den landspecifika bedömningen noterar kommissionen att den har genomfört en specifik analys av huruvida varje finansinstitut, för vilka myndigheterna har lämnat in den relevanta information som efterfrågats, är ett offentligt organ. Tyvärr har myndigheterna underlåtit att lämna in information om alla andra finansinstitut som beviljade lån till de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i urvalet, enligt vad som förklaras i avsnitt 3.1. Kommissionen kunde därför omöjligt analysera huruvida alla dessa andra finansinstitut är offentliga organ, och därför är de kinesiska myndigheternas argument ogiltigt. Som en följd var kommissionen tvingad att använda sig av tillgängliga uppgifter och gjorde en gedigen analys av huruvida finanssektorn i Kina beter sig som offentliga organ. Bland de relevanta uppgifterna beaktade kommissionen noga alla nya bevis som lämnats in av myndigheterna inom ramen för detta förfarande, tillsammans med slutsatserna från den ursprungliga undersökningen.

(206)

Dessutom hävdade myndigheterna också att kommissionen hade baserat sitt fastställande av ”offentliga organ” på att man faktiskt inte avskaffat räntegolven för utlåning. De hävdade vidare att kommissionen feltolkat det påstådda avskaffandet av räntegolvet för utlåning eftersom ett sådant avskaffande betydde att bankerna nu skulle kunna bevilja lån till räntesatser under 30 % av referensvärdet. Genom att neka att sådana räntegolv för utlåning avskaffats menade myndigheterna därtill att bankerna på så sätt inte skulle kunna bevilja förmånliga lån. Myndigheterna hävdade också att ett krav på att bankerna måste anpassa utlåningsräntorna efter marknadsbaserad prissättning skulle motsvara en kontroll av dessa banker och strider mot liberaliseringens syfte. De påstod även att artikel 38 i banklagen är fakultativ och att trots att de övre gränserna avskaffades flera år innan de lägre gränserna, ändrades inte banklagen. De hävdade också att teorin om samband mellan PBOC:s räntor och den bästa utlåningsräntan var felaktig och återgick till räntestatistik för de samarbetsvilliga exporterade tillverkarna i urvalet. De påstod dessutom att det aldrig har funnits några referensvärden eller gränser för lån i US-dollar eller euro.

(207)

När det gäller fastställandet av huruvida finansinstituten är offentliga organ påminns det först och främst om att de kinesiska myndigheterna själva tog upp frågan om de avskaffade räntegolven för utlåning till stöd för deras påstående om att kinesiska staten inte längre ingriper på den finansiella marknaden och att kinesiska statsägda banker inte kan betraktas som offentliga organ. Kommissionen analyserade påståendet om att räntegolven hade avskaffats och avvisade det på de grunder som tas upp i skälen 194–201. Eftersom myndigheterna inte nämnt några andra påtagliga förändringar förlitade sig kommissionen på de slutsatser som drogs i den ursprungliga undersökningen, som bekräftades av nya bevis för översynsperioden, och på nya uppgifter såsom förekomsten av en ny utlåningsränta (bästa utlåningsränta) för att dra sin slutsats i detta sammanhang.

(208)

När det gäller den påstådda feltolkningen av avskaffandet lyckas kommissionen inte se hur det faktum att ett räntegolv för utlåning avskaffas skulle kunna hindra banker från att tillhandahålla förmånliga lån, om räntegolvet för utlåning hur som helst låg 30 % under referensräntan.

(209)

Beträffande avsaknaden av krav på banker att erbjuda marknadsbaserade utlåningsräntor misslyckas kommissionen att se hur att tvinga banker att vara verksamma enligt principer på den fria marknaden kan ses som att man inför specifika policyer för banker. Sådan praxis härrör inte från en specifik policy utan snarare från att skapa en finansiell ram där marknadsbaserade principer gäller.

(210)

När det gäller artikel 38 i banklagen och enligt vad som uppgetts av myndigheterna i deras svar på frågeformuläret förstår kommissionen det som att alla finansiella enheter i Kina strikt ska följa banklagen och lyckas inte se hur den påstådda fakultativiteten kan vara förenlig med en sådan princip. Det faktum att räntegolvet för utlåning ska ha avskaffats är hur som helst inte oförenligt med det faktum att solcellsföretagen skulle gynnas av förmånliga lån.

(211)

När det gäller teorin om ett samband mellan PBOC:s räntor och den bästa utlåningsräntan noterar kommissionen att den inlämnade statistiken inte stöddes av underliggande beräkningar och att den därför inte kan tas i beaktande. Om statistiken är korrekt kan kommissionen inte se hur denna statistik är relevant för att bevisa att sambandsanalysen mellan PBOC och den bästa utlåningsräntan är felaktig (enligt vad som påstås). Vad gäller lån i US-dollar eller euro anser kommissionen att den påstådda avsaknaden av ett referensvärde eller gränser inte innebär att sådana lån inte kan beviljas till förmånliga räntor.

(212)

Dessutom hävdade de kinesiska myndigheterna att kommissionens analys och slutsats om att kinesiska statsägda banker är offentliga organ inte följde ens de mest grundläggande rättsliga standarderna och hänvisade också till de relevanta rättsliga standarderna och bevisstandarderna enligt vad som anges i överprövningsorganets avgörande i tvisten United States – Countervailing Measures on Certain Hot-rolled Carbon Steel Flat Products from India och bör gå längre än att fastställa statligt ägande och meningsfull statlig kontroll över enheter. Det vill säga detta fastställande ska inbegripa en analys av de huvudsakliga särdragen och funktionerna hos den berörda enheten, dess förhållande till staten och den rättsliga och ekonomiska miljö som råder i det land där den undersökta enheten bedriver verksamhet. Myndigheterna hänvisade också till slutsatserna om statligt ingripande vad gäller PBOC:s påverkan på utlåningsräntor och policyer och förlitandet på artikel 38 i banklagen. Slutligen menade de att kommissionens fastställande i den ursprungliga undersökningen enligt vad som noteras i skälen 163–167 i den ursprungliga förordningen är felaktigt och olämpligt.

(213)

I detta avseende finslipade kommissionen sin analys av denna fråga. I skälen 100–106 anger kommissionen närmare de fakta som ledde den till slutsatsen att de flesta banker som har beviljat lån till företagen i urvalet är offentligägda.

(214)

Vad beträffar den rättsliga och ekonomiska miljön hänvisar kommissionen härmed till de slutsatser som dras ovan i skäl 139 på grundval av artikel 34 i banklagen.

(215)

Det faktum att bankerna utövar myndighetsbefogenheter bekräftas också av artikel 7 och artikel 15 i de allmänna lånereglerna (som följs av PBOC) som reglerar egna lån, beställda lån och lån för särskilda ändamål (artikel 7) och räntesubventionering på lån (artikel 15) och beslut 40. Det finns också en hel del bevis för att statliga ingripanden fortfarande är mycket vanliga i det kinesiska finanssystemet, vilket bekräftas av oberoende studier och rapporter (se skälen 172 och 178 i den ursprungliga förordningen).

(216)

Efter utlämnandet av uppgifter uppgav de kinesiska myndigheterna att de särskilda lån som avses i artikel 7 i de allmänna låneregler som nämns ovan avskaffades 1999 genom ett cirkulär om förbättring av förvaltningen av särskilda lån (YINFA [1999] nr 228) och att artikel 15 hade blivit irrelevant i och med att PBOC inte längre fastställer de övre och lägre gränserna för lån. Myndigheterna påstod också att kommissionen hade gjort en felaktig tolkning av artikel 34 i banklagen, som inte ska ha något samband med den nationella politiken, de främjade industrierna, de strategiska industrierna eller de framväxande industrierna i egenskap av industrier och sektorer med företräde. De hänvisade också till artiklarna 4, 5, 7 och 35 i banklagen, som ska ha att göra med bankens oberoende, avsaknaden av ingripanden från enheter eller enskilda, myndigheter och granskningen av låntagarnas trovärdighet. Myndigheterna kommenterade vidare att artikel 34 inte bör läsas för sig själv. Slutligen uppgav de kinesiska myndigheterna att kommissionen inte förklarade hur beslut 40 visar att bankerna utövar myndighetsbefogenheter och hänvisade till inledningen och till artikel 17 i detta beslut. Det tilläggs också att detta beslut på det hela taget omfattar hela den kinesiska ekonomin och hörde till den elfte femårsperioden.

(217)

Kommissionen medger att särskilda lån avskaffades 1999. Detta ändrar inte de slutsatser som dragits, särskilt på grundval av de övriga tillgängliga uppgifterna.

(218)

När det gäller artikel 15 i de allmänna lånereglerna instämmer kommissionen inte i myndigheternas ståndpunkt. Artikeln har följande lydelse: I enlighet med den statliga politiken kan berörda myndigheter subventionera räntorna på lån för att främja tillväxten inom vissa industrier och den ekonomiska utvecklingen inom vissa områden. Detta är relevant även efter det att räntegolven och räntetaken har avskaffats. I vart fall hänvisar artikel 38 i banklagen ändå till gränser och kan när som helst återaktiveras, vilket förklaras i skäl 199.

(219)

När det gäller banklagen bör det först och främst noteras att artiklarna 4, 5 och 7 hör till Kapitel I: Allmänna bestämmelser, medan artiklarna 34 och 35 hör till Kapitel IV: Grundläggande bestämmelser för lån och andra affärstransaktioner. Vad beträffar artikel 4 anser inte kommissionen att en bestämmelse om att bankerna ska bedriva verksamhet som är fri från något ingripande från enheter eller enskilda är förenlig med det faktum att statsägda banker är offentliga organ, eller alternativt åläggs och styrs att utöva myndighetsbefogenheter. Kommissionen kontrollerade alltså affärsverksamheten och beslutsprocesserna för finansiella tjänster vid fyra statsägda banker. Eftersom inga relevanta uppgifter kunde erhållas för övriga banker måste uppgifterna för de bankerna utvidgas, på grundval av tillgängliga uppgifter, till alla andra statsägda banker. Eftersom väsentlig information som begärdes av kommissionen från dessa fyra banker inte lämnades, i synnerhet närmare uppgifter om kreditriskbedömningen, var kommissionen därtill tvungen att använda sig av tillgängliga uppgifter också när den drog slutsatser på grundval av svaren på frågeformuläret och kontrollbesöken vid dessa fyra banker.

(220)

De kinesiska myndigheterna hänvisade också till artikel 4 i banklagen, där det anges att affärsbankers affärstransaktioner ska styras av principerna om säkerhet, likviditet och effektivitet. Affärsbanker ska fatta egna beslut gällande sina affärstransaktioner, ta ansvar för sina egna risker, vara ensamt ansvariga för sina vinster och förluster och utöva självbegränsning. Affärsbanker ska enligt lag bedriva sin verksamhet utan ingripande från någon enhet eller enskild person. Affärsbanker ska självständigt ta på sig civilrättsligt ansvar med hela sin juridiska person.

(221)

I detta fall kunde kommissionen under kontrollen på plats varken juridiskt sett eller på faktamässiga grunder bekräfta riktigheten i påståendet att bankerna inte beaktar statens politik och planer när de fattar beslut i låneärenden. Kommissionen tog faktiskt inte emot en enda bedömning av kreditvärdigheten för solcellsindustrin och för översynsperioden. Kommissionen anser inte att artikel 4 i banklagen hindrar affärsbanker från att ta hänsyn till statlig industripolitik och statliga industriplaner eftersom denna artikel rör de principer som styr deras affärsverksamheter. Detta bekräftas också av artikel 34 i banklagen. Tvärtemot myndigheternas påstående att kommissionen hade avfärdat den rättsliga ramen för bankernas verksamhet genomförde kommissionen snarare en noggrann analys av den rättsliga ramen och kunde också fastställa en tydlig koppling mellan denna rättsliga ram och dessa finansinstituts transaktioner, vilka framgår av deras årsrapporter.

(222)

Myndigheterna hänvisade också till artikel 5 i banklagen, och menade att det i den framhålls att det inte får förekomma några ingripanden från lokala myndigheter och statliga ministerier på olika nivåer, offentliga organisationer eller enskilda i samband med bankernas affärstransaktioner. Den faktiska lydelsen av artikel 5 är dock följande: Affärsbanker ska följa principerna om jämlikhet, frivillighet, rättvisa och god tro vid affärer med sina kunder. Enligt kommissionens mening undantar denna formulering inte bankerna från deras skyldighet att tillämpa de politiska hänsynstaganden som anges i artikel 34.

(223)

Artiklarna 7 och 35 i banklagen rör granskningen av kreditvärdigheten, lånets ändamål och godkännandekedjan för lån och krediter. När det gäller dessa frågor och enligt vad som anges i skälen 128, 143, 155 och 171 lämnade de samarbetsvilliga bankerna inte in handlingar till stöd för sina påståenden, såsom de som rörde kreditvärdigheten eller godkännandeprocessen. På grundval av tillgängliga uppgifter kan dessa artiklar därför inte anses strida mot kommissionens tolkning av artikel 34.

(224)

Vad gäller beslut 40 och enligt vad som anges i skäl 102 i den ursprungliga undersökningen noteras till att börja med att detta beslut antyder att de kinesiska myndigheterna aktivt ska stödja utvecklingen av den nya energiindustrin och påskynda utvecklingen av solenergi. I beslutet beordrar statsrådet alla finansinstitut att endast bevilja krediter till främjade projekt (bl.a. solcellsprojekt) och lovar att också vidta andra åtgärder för förmånsbehandling av de främjade projekten. På den grundval som nämns ovan och särskilt det faktum att bankerna instrueras att bevilja solcellsindustrin krediter ses det som att beslut 40 visar att bankerna utövar myndighetsbefogenheter. Vad gäller artikel 17 i detta beslut och det faktum att kreditprinciper bör iakttas anser kommissionen inte att ett sådant förhållande är oförenligt med det faktum att bankerna utövar myndighetsbefogenheter. Med avseende på påståendet att beslut 40 omfattar hela den kinesiska ekonomin noterar kommissionen att detta beslut hänvisar till den vägledande katalogen över industriell omstrukturering, som själv skiljer mellan tre typer av industrier, dvs. främjade, begränsade och avskaffade projekt. Dessutom definieras det ”främjade innehållet” också i detta beslut. Vad gäller hänvisningen till den ”elfte femårsplanen” framhålls att denna plan har ersatts av den tolfte och senast den trettonde femårsplanen. Det noteras också att beslut 40 inte har upphävts och därför fortfarande gäller. Ingenting i kinesisk rätt tyder på att en läsning av hänvisningen till den elfte femårsplanen som en dynamisk hänvisning skulle vara olämplig.

(225)

Dessutom kan följande iakttagelser göras. I den ursprungliga undersökningen (35) slogs fast att den kinesiska finansiella marknaden hade snedvridits på olika sätt, dvs. det statliga ägandet kombinerat med snedvridningarna på de kinesiska finansiella marknaderna och med de kinesiska myndigheternas policy att rikta billiga pengar mot utvalda industrier (vilket således urholkar de lika villkoren inom internationell handel och ger kinesiska tillverkare otillbörliga fördelar), begränsningarna med anknytning till fastställandet av räntor, tillgången till billigt kapital, utlåningspolicyer som anpassas efter behoven inom den nationella ekonomin, den förmånliga tillgången till krediter för främjade projekt och/eller industrier med ny och avancerad teknik, tillgången till billiga, statliga valutareserver och den förmånliga finansieringen inom ramen för China Development Bank (CDB).

(226)

Förutom den påstådda räntereform som tas upp i skälen 197–201 lämnade de kinesiska myndigheterna inga bevis under denna undersökning om att situationen har förändrats. Under undersökningen framkom inte heller några uppgifter som stred mot slutsatserna ovan. De slutsatser som drogs i den ursprungliga undersökningen förblir giltiga även under översynsperioden och bekräftas därför.

(227)

Dessa slutsatser gör att det står klart att finanssektorn uppmuntras att bidra till de strategier som utformas av de statliga myndigheterna. När det gäller de kinesiska myndigheternas ingripanden för att påverka räntorna har denna fråga redan behandlats i skälen 197, 198, 206 och 207. När det gäller de slutsatser som dras i den ursprungliga undersökningen noteras att de kommentarer som de kinesiska myndigheterna lämnade i den ursprungliga undersökningen analyserades och togs upp i den ursprungliga förordningen och att de slutsatser som drogs i den ursprungliga undersökningen i detta avseende inte bestreds i domstol. Dessutom lämnade myndigheterna inte in några bevis som skulle kunna kullkasta de slutsatser som nåddes under den ursprungliga undersökningen, och under undersökningen framkom inte heller några sådana uppgifter. I detta sammanhang kan kommissionen inte se varför sådana uppgifter inte kan ingå i det underlag som kommissionen utgick från för att dra sina slutsatser i samband med den aktuella undersökningen.

(228)

Även om de statsägda bankerna inte skulle anses vara offentliga organ så skulle det, såsom slås fast i den ursprungliga undersökningen (36), ändå anses att de kinesiska myndigheterna ålägger dem uppgifter som normalt ligger inom myndigheternas kompetens i den mening som avses i artikel 3.1 a iv i grundförordningen.

(229)

Eftersom den andel lån som tillhandahållits av privatbanker i Kina till de tre exporterande tillverkarna i urvalet var obetydlig och inga av privatbankerna i Kina lämnade in svar på frågeformuläret drogs inga ytterligare slutsatser i detta avseende. Kommissionen beslutade att utelämna den marginalförmån som uppstår från dessa lån från beräkningen av subventionen. Kommissionen behövde därför inte lämna några kommentarer till de kinesiska myndigheterna i denna fråga.

(230)

I den aktuella undersökningen finns det inga uppgifter som ändrar kommissionens slutsatser från den ursprungliga undersökningen (37), där det slogs fast att de kinesiska myndigheterna styr förmånlig utlåning mot ett begränsat antal industrier, så kallade nyckelindustrier, och att solcellsindustrin är en av dem. Tvärtemot tillförde undersökningen ytterligare uppgifter som bekräftade de ursprungliga slutsatserna. En exporterande tillverkare i urvalet uppgav att historiskt sett har China Development Bank beviljat oss lån för finansieringen av våra solenergiprojekt. Eftersom dessa lån delvis baseras på politiska hänsynstaganden, i den mån som myndigheterna ändrar sin ståndpunkt om solenergiindustrin, kan villkoren för och tillgången till dessa lån komma att ändras, och att Kinas myndigheter också utövar en betydande kontroll över Kinas ekonomiska tillväxt genom att tilldela medel, kontrollera betalningen av obligationer i utländska valutor, fastställa penningpolitiken och ge vissa industrier eller företag förmånlig behandling (38). Dessutom ansågs det i en kreditgodkännanderapport positivt att solcellssektorn får statligt stöd och gynnas av den nationella politiken. På denna grund slås det fast att myndigheterna endast tillåter finansinstituten att ge förmånliga lån till ett begränsat antal industrier/företag som följer den statliga kinesiska politiken. Dessutom kunde inga berörda parter tillhandahålla bevis för att bankerna bedömde solcellsindustrins kreditvärdighet på ett lämpligt sätt.

(231)

Efter utlämnandet av uppgifter påstod de kinesiska myndigheterna att solcellsindustrin inte förtecknas i den trettonde femårsplan som nämns i skäl 83, och att kommissionen har tolkat beslut 40 felaktigt. Dessutom uppgav de att SEC:s handlingar om en kinesisk tillverkare inte innehåller bevis för att statlig politik har följts.

(232)

Det noteras först och främst att påståendena om den trettonde femårsplanen och beslut 40 har diskuterats i skälen 87 och 89. När det gäller SEC:s handlingar tillfogas detta till de bevis som redan samlats in och bekräftar att det finns en specifik statlig politik till stöd för solcellsindustrin.

(233)

Myndigheterna hänvisade också till sina kommentarer med avseende på skäl 172 i den ursprungliga förordningen och som redan behandlats i den ursprungliga förordningen. Dessutom uppges det att, baserat på rapporten från överprövningsorganet i tvisten om åtgärder för handel med stora civila flygplan (andra klagomålet), att analysen av selektivitet inte bara bör inriktas på de särskilda mottagare som identifieras i klagomålet utan också alla företag eller industrier som har rätt att få samma subvention (39) och att, enligt panelrapporten gällande ovannämnda tvist (40), en subvention måste, för att vara selektiv, ges till en tillräckligt begränsad ”grupp” av företag eller industrier, och detta kräver mer än att enkelt visa att inte alla företag eller industrier hade rätt att få denna subvention.

(234)

I detta sammanhang framhålls att de kommentarer som de kinesiska myndigheterna lämnade i den ursprungliga undersökningen analyserades och togs upp i den ursprungliga förordningen, och att de slutsatser som drogs i den ursprungliga undersökningen i detta avseende inte bestreds i unionens domstolar. Med avseende på hänvisningarna till överprövningsorganet och panelrapporterna hänvisas till de handlingar som togs upp i skäl 172 i den ursprungliga förordningen och till de handlingar som nämns ovan. I detta avseende anser kommissionen att hänvisningarna till solcellsindustrin är tillräckligt tydliga eftersom industrin antingen identifieras med sitt namn eller genom en tydlig hänvisning till den produkt som den tillverkar eller den industrigrupp som den tillhör.

(235)

På grundval av tillgängliga uppgifter konstateras att subventionerna i form av förmånliga lån inte är allmänt tillgängliga och därför är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Ingen av de berörda parterna lämnade heller in några bevis som tydde på att subventionen baseras på objektiva kriterier eller villkor enligt artikel 4.2 b i grundförordningen.

(236)

Det konstateras att de allra flesta lånen till grupperna av exporterande tillverkare i urvalet tillhandahålls av statsägda banker som har konstaterats vara offentliga organ i skäl 201, eftersom de har beviljats myndighetsbefogenheter och utför myndighetsuppgifter. Det finns ytterligare bevis för att dessa banker verkligen utövar myndighetsbefogenheter eftersom staten (dvs. PCOB) tydligt ingriper i affärsbankernas beslut om räntan på lån som ges till kinesiska företag (vilket förklaras i skälen 197–201). Under dessa omständigheter är dessa enheters utlåningspraxis direkt beroende av staten.

(237)

Slutligen kunde inte/vägrade de kinesiska myndigheterna att tillhandahålla uppgifter som skulle ha underlättat förståelsen för de statsägda bankernas förhållande till staten, vilket förklaras i skälen 51, 103 och 104. För de lån som tillhandahålls av statsägda banker i Kina drar kommissionen således slutsatsen att solcellstillverkare fortfarande får finansiella bidrag i form av en direkt överföring av offentliga medel i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen.

(238)

Baserat på den låne- och kreditramsinformation som erhållits från de exporterande tillverkarna i urvalet och den begränsade information som erhållits från de fyra bankerna fann kommissionen, baserat på tillgängliga uppgifter, att i verkligheten och i praktiken utövar statsägda banker myndighetsbefogenheter. Dessa banker bedriver även sin utlåningsverksamhet i enlighet med behoven hos den nationella ekonomiska och sociala utvecklingen och under vägledning från statens industripolitik, vilket anges i artikel 34 i banklagen.

(239)

En förmån i enlighet med artiklarna 3.2 och 6 b i grundförordningen föreligger eftersom villkoren för de statliga lånen, eller för lånen från privata organ som fått uppdrag eller direktiv från de kinesiska myndigheterna, är förmånligare än mottagaren skulle kunna få på marknaden. Icke-statliga lån i Kina ger inte ett lämpligt referensvärde för marknaden eftersom det har fastställts att den kinesiska finansmarknaden är snedvriden (se skälen 225 och 226). Referensvärden har därför konstruerats på det sätt som beskrivs i skälen 246–248. Detta referensvärde visar att villkoren för de lån som beviljas solcellsindustrin är gynnsammare än på marknaden.

(240)

Enligt vad som slås fast i skäl 191 i den ursprungliga förordningen hör solcellsindustrin till den främjade kategorin enligt beslut 40. Beslut 40 har inte ändrats sedan dess och innehåller bindande regler för alla ekonomiska institut i form av direktiv om att gynna och stödja främjade industrier, varav en är solcellsindustrin.

(241)

Såsom förklaras i skäl 172 i den ursprungliga förordningen styr de kinesiska myndigheterna förmånliga lån till ett begränsat antal industrier, bland annat solcellsindustrin. Det är alltså tydligt att samma slutsats kan dras, dvs. att myndigheterna endast tillåter finansinstituten att ge förmånliga lån till ett begränsat antal industrier/företag som följer den statliga utvecklingspolitiken. På grundval av tillgängliga uppgifter och de kinesiska myndigheternas bristande samarbete konstateras att subventionerna i form av förmånliga lån inte är allmänt tillgängliga och därför är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Ingen av de berörda parterna lämnade heller in några bevis som tydde på att subventionen baseras på objektiva kriterier eller villkor enligt artikel 4.2 b i grundförordningen.

(242)

Undersökningen visade att alla exporterande tillverkare i urvalet gynnades av den förmånliga långivningen under översynsperioden.

(243)

Finansieringen av solcellsindustrin bör därför betraktas som en subvention.

(244)

Eftersom det rör sig om ett finansiellt bidrag, en förmån för de exporterande tillverkarna och selektivitet bör subventionen anses vara utjämningsbar.

(245)

Genom att följa den metod som tillämpas i den ursprungliga undersökningen beräknas det utjämningsbara subventionsbeloppet utifrån den förmån som beviljats mottagarna under översynsperioden. I enlighet med artikel 6 b i grundförordningen anses den förmån som mottagaren får vara skillnaden mellan det räntebelopp som företaget betalar för det offentliga lånet och det belopp som företaget skulle behöva betala för ett likvärdigt kommersiellt lån på marknaden.

(246)

Såsom förklaras ovan i skälen 236–241 speglar de lån som tillhandahålls av kinesiska banker ett betydande statligt ingripande i banksektorn och reflekterar inte räntorna på en fungerande marknad. Ett lämpligt referensvärde för marknaden har därför konstruerats med hjälp av den metod som beskrivs nedan. På grund av de kinesiska myndigheternas bristande samarbete har kommissionen också förlitat sig på tillgängliga uppgifter för fastställandet av en lämplig referensränta.

(247)

Precis som i den ursprungliga undersökningen, för att konstruera ett lämpligt referensvärde för lån noterade i renminbi, är det rimligt att tillämpa kinesiska räntor justerade med hänsyn till normal marknadsrisk. Med tanke på att exportörernas nuvarande ekonomiska ställning har uppstått på en snedvriden marknad och att det inte finns någon tillförlitlig information från de kinesiska bankerna om riskmätningen och fastställandet av kreditbetyg ansåg kommissionen att de kinesiska exportörernas kreditvärdighet inte kan godkännas som sådan, utan att man måste tillämpa ett påslag för att avspegla den potentiella effekten av den snedvridna kinesiska marknaden på exportörernas ekonomiska situation. Följande referensvärden används (41):

(248)

När det gäller lån i utländska valutor finns en liknande situation vad gäller snedvridningar av marknaden och frånvaro av giltiga kreditvärderingar, eftersom dessa lån också beviljas av kinesiska banker. Liksom i den ursprungliga undersökningen användes de företagsobligationer med relevanta valutor som emitterades under översynsperioden av företag med kreditbetyget BB för att fastställa följande referensvärden (42):

(249)

Efter utlämnandet av uppgifter invände de kinesiska myndigheterna mot påförandet av ett påslag för att fastställa referensvärdet för lån i renminbi genom att hävda att kommissionen saknade faktamässig grund för att se det som att företagen i urvalet skulle ges betyget ”BB” med tanke på deras resultat- och lönsamhetsuppgifter och antydde att en sådan situation gällde för hela sektorn. De invände också mot den metod som använts för att fastställa referensvärdet för lån i euro och US-dollar genom att hävda att PBOC inte fastställde räntegolven för utlåning för lån i sådana valutor och att bankerna är fria att bevilja dem till vilka räntor de vill. Myndigheterna hänvisade också till en samarbetsvillig tillverkare för vilken det beräknade referensvärdet låg under den ränta som tillämpades för samtliga beviljade lån.

(250)

Beträffande det påslag och det kreditbetyg som använts tog kommissionen inte emot några riktlinjer från bankerna som de använder för att ge företag kreditbetyg. Dessutom kunde man inte förlita sig på de få handlingar som företagen själva uppvisade för att bedöma deras kreditvärdighet. I synnerhet lämnade ett företag in en kreditvärdering som rörde ett av dess många företag som inte är verksamma inom solcellssektorn. Ett annat företag lämnade in en handling som inte utfärdats av en bank utan av ett betalat kreditvärderingsinstitut. En tredje handling hade redan avvisats under den ursprungliga undersökningen och innehöll inga nya uppgifter.

(251)

Vad beträffar lån i euro och US-dollar hänvisas till skäl 237, där snedvridningar av marknaden tas upp. Sådana snedvridningar motiverar användning av externa referensvärden för också sådana lån. Med avseende på den samarbetsvilliga tillverkare som de kinesiska myndigheterna hänvisar till stöddes detta påstående inte av den tillgängliga informationen.

(252)

En exporterande tillverkare kommenterade att PBOC:s ränta är det korrekta referensvärdet för att kontrollera huruvida lån beviljas till förmånliga villkor. PBOC-räntan avser dock bland annat internbanklån. Den är inte ett lämpligt referensvärde för solcellsföretag under de omständigheter som gäller i denna undersökning, särskilt när man tänker på att det förklaras ovan att referensvärdet bör vara för företag med ett betyg på BB, medan bankerna typiskt sett har mycket bättre betyg om de vill få tillgång till internbanklån.

(253)

Parten kommenterade även att kommissionen inte hade gjort något avdrag av förmånen för de få lån som beviljats ovanför det beräknade referensvärdet. Liksom i den ursprungliga undersökningen ansågs det emellertid att sådana lån inte skulle påverka beräkningen.

(254)

Slutligen ville den exporterande tillverkaren behandlas annorlunda jämfört med de andra företagen i urvalet, eftersom denne ansåg att dess ekonomiska situation inte längre motsvarande betyget BB. Med tanke på att kommissionen tillämpade betyget BB på alla företag (såsom den gjorde i den ursprungliga undersökningen och vilket förklaras i skäl 256) avvisades denna begäran.

(255)

En exporterande tillverkare som ingick i urvalet uppgav att vissa av dess lån endast rörde exportverksamhet. Detta beaktades när man beräknade den förmån som hörde ihop med dessa lån.

(256)

Både de kinesiska myndigheterna och de exporterande tillverkare som ingick i urvalet ombads lämna uppgifter om de kinesiska bankernas utlåningspolicyer och om hur lån tilldelats de exporterande tillverkarna (se skälen 47, 107 och 110). Trots upprepade förfrågningar inkom inga sådana uppgifter. Med tanke på det bristande samarbetet och en samlad bild av de tillgängliga uppgifterna, och i överensstämmelse med bestämmelserna i artikel 28.6 i grundförordningen, anses det liksom i den ursprungliga undersökningen att det är rimligt att anta att alla solcellstillverkare i Kina skulle betygsättas som låntagare utan tillfredsställande kreditbetyg (”non-investment grade”, betyget BB från Bloomberg), och att tillämpa en premie som vore rimlig på obligationer som emitterats av företag med samma betyg enligt standardutlåningsräntan hos People's Bank of China.

(257)

Det påstods att den kinesiska solcellsindustrins kreditbetyg borde sänkas från BB till C eller lägre med tanke på de rådande bristerna och de extremt svaga balansräkningarna för till och med Kinas största tillverkare.

(258)

Detta påstående måste avvisas eftersom det inte finns några tillgängliga uppgifter som antyder att solcellsindustrin skulle befinna sig i en värre eller bättre situation än i den ursprungliga undersökningen. Därför ansågs det lämpligt att bibehålla den metod som användes i den ursprungliga undersökningen.

(259)

Förmånen för de exporterande tillverkarna har som en följd beräknats genom att multiplicera ränteskillnaden, uttryckt i procent, med den utestående delen av lånet, dvs. den ränta som inte erlagts under översynsperioden. Detta belopp fördelades sedan över den totala omsättningen för de berörda exporterande tillverkarna, eller den totala exportomsättningen där så är lämpligt.

(260)

Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under översynsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet uppgår till följande:

(261)

Begäran innehöll påståenden om att de kinesiska bankerna hade beviljat oproportionerligt stora kreditramar till de kinesiska exportörerna av den produkt som översynen gäller. Undersökningen bekräftade att alla undersökta företag fick mycket stora kreditramar från kinesiska banker, i de flesta fall avgiftsfritt.

(262)

Panelrapporten i tvisten om åtgärder för handel med stora civila flygplan bekräftade att sådana kreditramar, utöver effekterna av enskilda lån, kan utgöra potentiella direkta överföringar av medel enligt den WTO-lagstiftning som motsvarar artikel 3.1 a i i grundförordningen och att de därmed är finansiella bidrag. Panelen konstaterade att förmånen av en potentiell överföring av medel uppstår i och med blotta förekomsten av en skyldighet att göra en direkt överföring av medel. Panelen fann även att en kreditram i sig skulle kunna medföra en förmån för det mottagande företaget och att den därmed utgjorde en potentiell överföring av medel utöver varje direkt överföring av medel i form av individuella lån (43).

(263)

Kreditramarna till de exporterande tillverkare som ingick i urvalet tillhandahölls av samma banker som de som beviljade de förmånliga lån som beskrivs ovan i avsnitt 3.4.1.1. Dessa banker är offentliga organ (se skälen 136, 151, 166, 185 och 186). De utför en myndighetsuppgift som består i att främja solcellsindustrin i linje med den centrala planering som avses i avsnitt 3.2.

(264)

Enligt svaren på frågeformulären från de tre exporterande tillverkarna i urvalet tog dessa emot sina kreditramar kostnadsfritt. Under normala marknadsförhållanden tar bankerna dock ut betydande avgifter på garantiåtaganden och administrativa avgifter för kreditramar för att kompensera för kostnaderna och riskerna.

(265)

Förmånen består i att de exporterande tillverkare som ingick i urvalet i de flesta fall hade befriats från de avgifter som normalt gäller för kommersiella kreditramar till företag. Kommissionen använde de avgifter som en utländsk affärsbank tog ut för en kreditram som hade getts till en av de exporterande tillverkare som ingick i urvalet enligt den ursprungliga undersökningen (44). Ingen sådan kreditram för något av de tre företagen i urvalet existerade under den aktuella undersökningen. Eftersom avgifterna beräknas som en enkel procentandel av transaktionsvärdena fanns inget behov av att uppdatera det referensvärde som användes i den ursprungliga undersökningen. Inget annat referensvärde föreslogs heller i den nuvarande undersökningen.

(266)

Av samma skäl som i skälen 230–235 är subventionerna i form av oproportionerliga kreditramar inte allmänt tillgängliga och är därför selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Ingen av de berörda parterna lämnade heller in några bevis som tydde på att subventionen baseras på objektiva kriterier eller villkor enligt artikel 4.2 b i grundförordningen.

(267)

Efter utlämnandet av uppgifterna klagade en exporterande tillverkare på att kommissionen inkluderat ett samarbetsavtal mellan en bank och företaget i dess förteckning över kreditramar. Kommissionen anser att inkluderingen av ett sådant avtal är rättfärdigad eftersom det har samma egenskaper som de avtal som beskrivs i skälen 434–438 i den ursprungliga förordningen. Utan ett sådant avtal skulle marknaden uppenbarligen uppfatta det som att exportören befann sig i en svagare ställning. Följaktligen kvalificeras avtalet som en potentiell överföring av medel eller som tillhandahållande av finansiella tjänster. En sådan värdefull ”garanti” skulle ha ett visst värde på marknaden och göra att mottagaren ”klarade sig bättre” än vad denne skulle ha gjort utan avtalet. Liksom i den ursprungliga undersökningen, där ett avtal med samma bank till samma belopp hade utjämnats, står kommissionen fast vid att ett sådant avtal är utjämningsbart.

(268)

Undersökningen visade att alla (grupper av) exporterande tillverkare som ingick i urvalet gynnades av kreditramar som tillhandahölls avgiftsfritt eller under gängse kostnad på marknaden under översynsperioden.

(269)

Sådana kreditramar till solcellsindustrin bör därför betraktas som en subvention.

(270)

Eftersom det rör sig om ett finansiellt bidrag, en förmån för de exporterande tillverkarna och selektivitet bör subventionen anses vara utjämningsbar.

(271)

Tillhandahållande av kreditramar avgiftsfritt eller under gängse avgifter på marknaden betraktas som tillhandahållande av finansiella tjänster (artikel 3.1 a iii i grundförordningen) mot för låg ersättning. Det utjämningsbara subventionsbeloppet beräknas utifrån den förmån som beviljats mottagarna under översynsperioden. På grund av de snedvridningar av marknaden som beskrivs i skälen 225 och 226 kunde det inte fastställas huruvida ersättningen för de finansiella tjänsterna (i detta fall tillhandahållande av kreditramar) var rimliga i förhållande till de rådande marknadsvillkoren i Kina. I enlighet med artikel 6 d ii i grundförordningen anses den förmån som mottagarna får vara skillnaden mellan det belopp som företaget betalar för de kreditramar de beviljats av kinesiska banker och det belopp som företaget skulle ha behövt betala för en likvärdig kommersiell kreditram som kan erhållas på marknaden. Kreditramar skulle även kunna ses som en möjlig överföring av medel enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen.

(272)

Enligt den ursprungliga undersökningen erhöll en av de exporterande tillverkarna i urvalet en kreditram från den bank vars huvudkontor är etablerat i en annan finansiell jurisdiktion än Kina och betalade avgifter på garantiåtaganden och administrativa avgifter enligt sedvanlig praxis på den globala finansmarknaden. Trots att kreditramen beviljats av bankens kinesiska dotterbolag ansågs avgifterna vara ett rimligt substitut för ett referensvärde. Liksom för beräkningen av subventionsbeloppet för detta system i den aktuella översynen när åtgärderna upphör att gälla ansågs avgifterna för denna kreditram kunna användas som referensvärde i enlighet med artikel 6 d ii i grundförordningen. Såsom anges i skäl 267 kunde inget bättre riktmärke fastställas.

(273)

Subventionsbeloppet räknades ut genom att de avgiftsbelopp som användes som referensvärde tillämpades proportionellt på beloppet för varje berörd kreditram (minus eventuella avgifter som faktiskt erlagts). För kreditramar som gällde mer än ett år fördelades det totala subventionsbeloppet över kreditramens löptid och ett lämpligt belopp hänfördes till översynsperioden.

(274)

Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under översynsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet uppgår till följande:

(275)

Undersökningen bekräftade att företagen i urvalet inte hade mottagit några förmåner genom detta program under översynsperioden. Hur som helst finns ingen uppgift om att det ursprungliga programmet för exportsubvention har dragits tillbaka.

(276)

Begäran innehöll anklagelser om att Sinosure fortsatt att tillhandahålla exportkreditförsäkring till förmånliga villkor till tillverkarna av den produkt som översynen gäller. Enligt klagomålet är inte Sinosures exportkreditförsäkring ens lämplig för att täcka Sinosures verksamhet på lång sikt, och Sinosure bedriver verksamhet i en situation med långsiktiga förluster.

(277)

Vilket nämns i skälen 279–283 bad kommissionen om information i frågeformuläret, i skrivelserna om ofullständigt svar och vid kontrollbesöket på plats hos de kinesiska myndigheterna och Sinosure. Ett stort antal uppgifter tillhandahölls inte av dessa myndigheter och/eller Sinosure, varför kommissionen inte kunde verifiera alla viktiga aspekter och upplysningar med en tydlig objektiv koppling till systemet, såsom de handlingar och uppgifter som nämns nedan.

(278)

När det gäller aktieinnehav och den interna beslutsprocessen överlämnades inte den nya/reviderade bolagsordningen. Efter utlämnandet av uppgifter underströk de kinesiska myndigheterna att kommissionen inte uppgav vilken specifik aspekt av bolagsordningen som inte var tillgänglig och hur den påverkade kommissionens analys, och att den förlitade sig på den föråldrade versionen av bolagsordningen. I detta avseende noterar kommissionen att den baserade sina slutsatser på den version av bolagsordningen som fanns tillgänglig och var obestridd.

(279)

När det gäller de interna regler som styr transaktionerna och riskbedömningsprocessen lämnade Sinosure inte in den efterfrågade handlingen med grundläggande regler för omfattande riskhantering för China Export & Credit Insurance Corporation eller systemet för särskilt godkännande av policybaserade exportkreditförsäkringsprogram vid China Export & Credit Insurance Corporation, som tas upp i det styrelseprotokoll som hade lämnats i svaret på frågeformuläret. Efter utlämnandet av uppgifter sa de kinesiska myndigheterna att det är ologiskt att nämna att den andra handlingen inte tillhandahölls eftersom enligt vad kommissionen noterat i sin egen förteckning över handlingar som upprättades under kontrollen existerar inte denna handling enligt Sinosure. Kommissionen överraskas dock av att styrelsens protokoll hänvisar till en handling som inte finns. Faktum är att handlingen inte överlämnades och därför finns med i förteckningen, vilken myndigheterna därtill godkände och undertecknade i slutet av kontrollbesöket. De skäl som noterats till varför handlingen inte lämnades var de skäl som myndigheterna uppgav, och dessa registrerades för att undvika missförstånd.

(280)

Medan Sinosure lät kommissionen ta sig en snabb titt på siffran för de vinster/förluster som uppnåtts endast för kortsiktiga kreditförsäkringar inom ramen för exportkreditförsäkringsprogrammet framhålls det att kommissionen inte tilläts granska eller ta en kopia av handlingen, och att den beräknade lönsamheten inte kunde stödjas av några bevis.

(281)

Efter utlämnandet av uppgifter anser de kinesiska myndigheterna att kommissionen medger att den granskat vinst- och förlustsiffrorna i skäl 280. Myndigheterna bör dock också ta hänsyn till resten av skälet i fråga, som leder till slutsatsen att kommissionen inte var nöjd med den information som tillhandahållits. Myndigheterna menade även att Sinosure visst lämnade utförlig information i sitt svar på frågeformuläret om den kortfristiga exportkreditförsäkring som beviljats för export av solenergiprodukter till unionen. I detta avseende noterar kommissionen att de siffror som presenterades under kontrollbesöket var omöjliga att kontrollera på plats.

(282)

Information om exportkreditförsäkring per sektor, från de tio största exporterande tillverkarna eller från de tre exporterande tillverkare som ingick i urvalet, tillhandahölls inte heller. Påståendena efter utlämnandet av uppgifter om de tio största exporterande tillverkarna tas upp i skäl 67. Vad gäller de kinesiska myndigheternas påstående om att informationen för de tre exporterande tillverkarna i urvalet hur som helst fanns tillgänglig för kommissionen via de exporterande tillverkarna själva noterar kommissionen att den information som efterfrågades från Sinosure borde ha tillhandahållits av Sinosure själv. Sinosure kunde inte anta att information om exportkreditförsäkring skulle lämnas av de tre exporterande tillverkarna i urvalet, och hur som helst kunde Sinosure helt enkelt inte utgå från att denna information skulle vara fullständig eller korrekt. Det ingår i den undersökande myndighetens ansvar att samla in information från olika källor, en uppgift som har hindrats av bristande samarbete.

(283)

Dessutom påstod Sinosure att inga av de tre exporterande tillverkarna i urvalet hade tecknat försäkringar hos Sinosure under översynsperioden. Påståendet konstaterades vara felaktigt och strider mot den information som tillhandahölls av de tre exporterande tillverkarna i urvalet.

(284)

I den ursprungliga undersökningen (45) slogs fast att Sinosure är ett offentligt organ. Varken de kinesiska myndigheterna eller Sinosure tillhandahöll några bevis under denna undersökning om att denna situation har förändrats. Vid undersökningen framkom inte heller några uppgifter som stred mot slutsatsen ovan. Tvärtemot bekräftade Sinosures årsrapport för 2014 slutsatsen i den ursprungliga undersökningen eftersom det i denna uppges att Sinosure gjorde allt för att stödja Kinas nationella politik och arbetade för detta genom att undersöka nya idéer och koncept, förbättra arbetsmetoderna, finslipa produkter och tjänster samt förbättra effektiviteten i verkställandet av dess politiska uppgifter, och att det har en roll som ett organ som stöder politiken. De slutsatser som drogs i den ursprungliga undersökningen förblir alltså giltiga även under översynsperioden och bekräftas.

(285)

Den rättsliga grunden är identisk med den i den ursprungliga undersökningen, dvs. följande: Tillkännagivande om genomförandet av strategin för främjande av handel genom vetenskap och teknik med hjälp av exportkreditförsäkring (Shang Ji Fa [2004] nr 368); som utfärdades gemensamt av det kinesiska handelsministeriet och Sinosure. 2006 års register över kinesiska produkter med ny och avancerad teknik. Den s.k. Plan 840 i statsrådets tillkännagivande av den 27 maj 2009. Den s.k. Plan 421 i Tillkännagivande om praktiska frågor kring genomförandet av specialarrangemangen för finansiering av exportförsäkring för stor, komplett utrustning, som utfärdades gemensamt av handelsministeriet och finansministeriet den 22 juni 2009. Statsrådets Tillkännagivande om utveckling av strategiska tillväxtindustrier (Guo Fa [2010] nr 32 av den 18 oktober 2010) och riktlinjerna för tillämpning av detta (Guo Fa [2011] nr 310 av den 21 oktober 2011).

(286)

Eftersom Sinosure är ett offentligt organ som har myndighetsbefogenheter och verkställer statliga lagar och planer utgör den exportkreditförsäkring som erbjuds tillverkare av den produkt som översynen gäller ett finansiellt bidrag i form av möjlig direkt överföring av medel från myndigheterna i den mening som avses i artikel 3.1 a i i grundförordningen.

(287)

Vissa lokala myndigheter beviljade en rabatt på en del av den premie som de exporterande tillverkarna betalade till Sinosure. Denna rabatt på en del av den premie som betalas av de exporterande tillverkarna utgör också en direkt överföring av medel i form av ett bidrag enligt artikel 3.1 a i i grundförordningen.

(288)

När Sinosure tillhandahåller exportkreditförsäkring till förmånligare villkor än vad mottagaren normalt sett skulle kunna få på marknaden, eller erbjuder ett försäkringsskydd som annars inte skulle vara tillgängligt på marknaden rör det sig om en förmån i enlighet med artiklarna 3.2 och 6 c i grundförordningen. Exporterande tillverkare omfattas även av en ytterligare förmån i den mening som avses i artikel 3.2, nämligen kontantrabatt på en del av försäkringspremien till Sinosure som beviljades av vissa lokala myndigheter på de orter där vissa exporterande tillverkare var etablerade.

(289)

För att kunna konstatera om det handlar om en förmån undersökte kommissionen i vilken utsträckning Sinosures premier täckte kostnaderna för de kortfristiga exportkreditförsäkringarna. Vilket förklaras i skäl 280 tillhandahöll Sinosure en lönsamhetsanalys som täckte perioden 2011–2015, vilken visar att Sinosure enligt vad som påstås totalt sett var lönsamt under denna period, men att företaget drabbades av förluster under 2015. För det första noterar kommissionen att denna handling, som ska komma från ekonomiavdelningen, endast kunde granskas snabbt och inte fick kopieras/skrivas ut och tas med som bevismaterial. För det andra kunde informationen i rapporten endast kontrolleras i mycket liten utsträckning eftersom den uppvisade bevishandlingen inte möjliggjorde en ordentlig avstämning av informationen med Sinosures årsrapport för 2014. Kommissionen var därför inte nöjd med den information som tillhandahölls.

(290)

Sinosures argument grundade sig vidare på led j i bilaga 1 till WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder, enligt vilket en exportkreditförsäkring vars premier inte täcker de långsiktiga kostnaderna och förlusterna är en ”förbjuden” exportsubvention enligt artikel 3.1 a i det avtalet. I svaret på frågeformuläret hänvisade Sinosure endast till den ackumulerade vinsten under de fem senaste åren och drog slutsatsen att eftersom man totalt sett gått med vinst under denna period kan exportkreditförsäkring till de exporterande tillverkarna inte utgöra en subvention enligt WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. I detta avseende noteras att kommissionen, på grundval av den information som lämnats in, dvs. en ackumulerad siffra som rör lönsamheten under en period på fem år, inte kan dra några meningsfulla slutsatser.

(291)

Utan den tillförlitliga och verifierbara information som skulle ha behövts för att göra en analys av det ”program” som avses i led j i bilaga 1 till WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder var kommissionen tvungen att använda tillgängliga uppgifter som grund för sina slutsatser. I detta avseende förlitade sig kommissionen på den årsrapport för 2014 som erhölls under kontrollbesöket. Granskningen av denna handling avslöjade att den totala exportkreditverksamheten vid Sinosure skulle ha gått med förlust under 2013 och 2014 om viss icke-rörelserelaterad inkomst inte hade registrerats. Sådana icke-rörelserelaterade inkomster rör inte Sinosures normala verksamhet och bör därför uteslutas ur detta instituts lönsamhetsanalys. Situationen förblir lik den i den ursprungliga undersökningen.

(292)

Efter utlämnandet av uppgifter bestred de kinesiska myndigheterna kommissionens bedömning om att Sinosures övergripande exportkreditförsäkringsverksamhet skulle gå med förlust och kommissionens beräkningsmetod, genom att hänvisa till myndigheternas kommentarer av den 27 september 2013. De sistnämnda kommentarerna har redan tagits upp och avfärdats i avsnitt 3.5.3 i den ursprungliga förordningen.

(293)

Utöver förklaringarna i skälen 280, 289 och 290, och vilket fastställs i den ursprungliga undersökningen, anges i artikel 11 i den enligt vad som påstås vara den föråldrade version av bolagsordningen som lämnades i svaret på frågeformuläret att företaget ska uppnå nollresultat. Sinosure strävar alltså enligt stadgarna inte efter att maximera sin vinst, utan behöver som det enda officiella exportkreditförsäkringsföretaget i Kina bara uppnå nollresultat. De uppgifter kommissionen har tillgång till visar att Sinosure verkar i en rättslig och politisk miljö där företaget som en del av sitt politiska uppdrag förväntas genomföra statens politik och planer. Bland de utvalda industrier och företag som specifikt fått stöd av staten har de exporterande tillverkarna haft full tillgång till den exportkreditförsäkring som Sinosure tillhandahållit till förmånliga priser. Sinosure ger alltså solcellsindustrin obegränsad tillgång till försäkringsskydd och de låga försäkringspremier som tas ut speglar inte de faktiska försäkringsriskerna vid export inom denna sektor. Mot bakgrund av de uppgifter som fanns att tillgå kan det redan slås fast att de premier som tas ut av Sinosure förblir otillräckliga för att täcka företagets verksamhet på lång sikt.

(294)

Det påminns även om att vissa slutsatser som pekar i samma riktning redan drogs i den ursprungliga undersökningen (46). De kinesiska myndigheterna tillhandahöll inte några bevis under denna undersökning om att denna situation har förändrats. Vid undersökningen framkom inte några uppgifter som stred mot slutsatsen ovan.

(295)

På grundval av uppgifterna ovan, med tanke på att Sinosure fortsätter att gå med förlust i sitt program för exportkreditförsäkring, fastställs förekomsten av en förmån genom att jämföra de premier som betalas av de exporterande tillverkarna med de som finns tillgängliga på marknaden.

(296)

Sinosure påstod att fyra andra företag tillhandahåller sådana tjänster på den kinesiska marknaden. Ingen information om deras marknadsandelar kunde dock lämnas i detta avseende. I vart fall är Sinosure det enda officiella exportkreditförsäkringsföretaget och har en dominerande ställning på den kinesiska marknaden. Följaktligen finns det inte några kommersiella referensvärden i Kina för sådana instrument och eftersom den finansiella marknaden i Kina förblir snedvriden av statliga ingripanden är det rimligt att använda ett referensvärde utanför Kina.

(297)

Subventionerna är knutna till exportresultat i den mening som avses i artikel 4.4 a i grundförordningen, eftersom de inte kan erhållas om man inte bedriver export. De är dessutom selektiva enligt artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom de endast är tillgängliga för vissa företag. Eftersom ingenting har ändrats i detta avseende hänvisas till skälen 246 och 247 i den ursprungliga förordningen, där det slogs fast att de förmåner som tillverkarna av den produkt som översynen gäller har beviljats av Sinosure och/eller av de lokala myndigheterna är selektiva i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen. Eftersom det inte fanns någon bevisning för att subventionerna skulle bygga på objektiva kriterier eller villkor enligt artikel 4.2 b i grundförordningen är förmånen selektiv även i detta avseende.

(298)

Tvärtemot vad de kinesiska myndigheterna och en exporterande tillverkare hävdade efter utlämnandet av uppgifter avvisades inte den information som lämnades in av företagen om premier som betalats. Slutligen användes den emellertid inte i den beräkning som beskrivs i skälen 302 och 303, eftersom kommissionen använde sig av tillgängliga uppgifter.

(299)

Undersökningen visade att de tre grupperna av exporterande tillverkare i urvalet gynnades av Sinosures exportkreditförsäkring under översynsperioden.

(300)

Den exportkreditförsäkring som Sinosure tillhandahöll solcellsindustrin bör betraktas som en subvention eftersom premierna är lägre än de på marknaden.

(301)

Eftersom det rör sig om ett finansiellt bidrag, en förmån för de exporterande tillverkarna och selektivitet bör subventionen anses vara utjämningsbar.

(302)

Det utjämningsbara subventionsbeloppet beräknas utifrån den förmån som beviljats mottagarna under översynsperioden. Beräkningen av förmånen gjordes på motsvarande sätt som för lånegarantier. I enlighet med artikel 6 c i grundförordningen anses den förmån som mottagaren får vara skillnaden mellan det premiebelopp som företaget betalar för den kortfristiga försäkring som tillhandahålls av Sinosure och det belopp som företaget skulle ha behövt betala för en jämförbar exportkreditförsäkring som kan erhållas på marknaden.

(303)

Såsom nämns i skälen 277–283 kunde kommissionen inte kontrollera ett antal uppgifter gällande Sinosures tillhandahållande av exportkreditförsäkring till de exporterande tillverkarna som ingick i urvalet, till de största exporterande tillverkarna eller till den berörda sektorn. Med tanke på det bristande samarbetet från de kinesiska myndigheternas och Sinosures sida använde sig kommissionen av tillgängliga uppgifter för att beräkna den förmån som beviljats mottagarna. I detta avseende ansågs det rimligt att förlita sig på de förmånsnivåer som tillämpades i den ursprungliga undersökningen. De företag som ingick i urvalet under denna översyn och som ingick i urvalet i den ursprungliga undersökningen får den förmånsnivå som fastställdes i den ursprungliga undersökningen. Vad gäller den grupp som inte ingick i urvalet i den ursprungliga undersökningen är dess förmånsnivå det vägda genomsnittet för de samarbetsvilliga företagen i den ursprungliga undersökningen.

(304)

De subventionsnivåer som fastställdes för detta system under översynsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet uppgår till följande:

(305)

Undersökningen visade att företagen i urvalet inte hade mottagit några förmåner från dessa program under översynsperioden. Hur som helst finns ingen uppgift om att de ursprungliga subventionsprogrammen har dragits tillbaka.

(306)

I den ursprungliga undersökningen slogs det fast att tillverkarna inom solcellssektorn tog emot subventioner inom ramen för programmet Golden Sun Demonstration (nedan kallat Golden Sun).

(307)

Kommissionen hade bett de kinesiska myndigheterna att överlämna ett antal handlingar, varav de flesta rörde budgetmålen i Golden Sun-programmet. I sitt svar på frågeformuläret påstod myndigheterna att de inte kunde hitta de efterfrågade handlingarna eftersom de frågor som kommissionen formulerat var ofullständiga. Under kontrollbesöket, efter att kommissionen ställt samma frågor (med samma detaljnivå som i frågeformuläret, dvs. namnen på de efterfrågade handlingarna), hävdade de kinesiska myndigheterna emellertid att dessa handlingar var konfidentiella och att de behövde kontrollera huruvida handlingarna kunde överlämnas till kommissionen. I detta sammanhang lyckas inte kommissionen se varför de saknade handlingarna bör betraktas som konfidentiella och inte kunde tillhandahållas inom ramen för en antisubventionsundersökning, där den undersökande myndigheten är bunden av strikta sekretessregler. Liksom i samband med den ursprungliga undersökningen återkom inte myndigheterna i frågan trots flera påminnelser under besöket på plats, och handlingarna överlämnades aldrig till kommissionen.

(308)

Dessutom hade myndigheterna i sitt svar på frågeformuläret uppgett att inga av de exporterande tillverkarna i urvalet hade gynnats av detta program under översynsperioden, eftersom programmet inte är avsett för tillverkare av den produkt som översynen gäller. Detta stred dock mot de uppgifter som tillhandahölls av de exporterande tillverkarna som ingick i urvalet. Under kontrollbesöket nyanserade de kinesiska myndigheterna sitt svar på frågeformuläret och erkände att betalningar kan ha utförts även fast programmet enligt vad som påstås hade upphört och hade ändrats till ett program för inmatningspriser. Myndigheterna lämnade in statsrådets yttrande från 2013 som stöd för denna sistnämnda uppgift. Kommissionen noterar att myndigheterna i sitt svar på frågeformuläret inte nämnde att detta program hade ändrats och de hade inte heller lämnat in några bevis i detta avseende. Kommissionen noterar också att den handling som lämnades under kontrollen inte har att göra med detta program eller den påstådda ersättningen av programmet med ett annat.

(309)

Till följd av denna brist på samarbete från de kinesiska myndigheternas sida har kommissionen inte kunnat kontrollera alla aspekter av Golden Sun-programmet och i synnerhet de förmåner som faktiskt getts tillverkarna av den produkt som översynen gäller och solcellsindustrin som helhet. Utöver detta lämnade de kinesiska myndigheterna inte in alla relevanta handlingar som begärdes, framför allt inte de budgetdokument om Golden Sun-anslagen som hade utfärdats av finansministeriet.

(310)

Gällande förmånerna noterar kommissionen vidare att de kinesiska myndigheterna hade blivit ombedda att lämna information om de förmåner som tillverkarna erhållit, men att myndigheterna, trots att informationen fanns tillgänglig för dem, bara uppgav att inga förmåner hade tagits emot.

(311)

Liksom vad som fastställs i den ursprungliga undersökningen är den huvudsakliga rättsliga grunden Tillkännagivande om genomförandet av Golden Sun Demonstration-programmet av den 16 juli 2009 och bilagan om tillfälliga åtgärder för förvaltningen av bidragsmedel inom programmet (dok. CaiJian nr 397 [2009]), från finansministeriet, vetenskapsministeriet och den nationella energimyndigheten, Cirkulär om framgångsrikt genomförande av uppdragen inom ramen för Golden Sun Demonstration-programmet (dok. nr 718 [2009]), Cirkulär om framgångsrikt genomförande av Golden Sun Demonstration-programmet 2010 (dok. nr 622 [2010]), cirkulär från finansministeriet av den 2 december 2010 med anvisningar om budgetposter för finansiering av konstruktionskostnader inom Golden Sun Demonstration-programmet 2010 (dok. nr 965 [2010]), Cirkulär om fördelning av budgetmålen för skattelättnader inom Golden Sun-programmen 2011 (JCJ-dok. nr 336) från finansmyndigheten i Hebei av den 1 september 2011, och Cirkulär om fördelning av budgetmålen för skattelättnader inom Golden Sun-programmen 2011 (HCJ-dok. nr 135) från den kommunala finansmyndigheten i Hengshui av den 8 november 2011.

(312)

Liksom i den ursprungliga undersökningen upprepade de kinesiska myndigheterna att detta bidragsprogram inte är avsett för tillverkare av den produkt som översynen gäller, utan riktar sig till projekt för elproduktion genom solceller. De kinesiska myndigheterna påstod också att sökanden inte hade tillhandahållit bevis för att visa att eventuella förmåner hade beviljats tillverkarna av de berörda produkterna under översynsperioden.

(313)

I den aktuella undersökningen finns inga uppgifter som kan ändra kommissionens slutsatser från den ursprungliga undersökningen i skälen 271–282, där det slogs fast att bidragen inom ramen för detta program är direkt kopplade till den produkt som översynen gäller, eftersom de stödberättigade solcellssystemen specifikt omfattar tillhandahållande av moduler och celler som en betydande del av projekten, och därför är kopplingen mellan den erhållna förmånen från staten och den produkt som översynen gäller direkt och oupplöslig.

(314)

Enligt vad som fastställs i den ursprungliga undersökningen beviljar Golden Sun-programmet en subvention i enlighet med artikel 3.1 a i och 3.2 i grundförordningen, i form av en överföring av medel från de kinesiska myndigheterna som ett bidrag till tillverkarna av den produkt som översynen gäller.

(315)

Kommissionen fastställde också att detta subventionssystem är selektivt i den betydelse som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen.

(316)

Golden Sun-programmet förblir en selektiv subvention i form av bidrag. Undersökningen har visat att exportörerna i urvalet har gynnats av denna subvention.

(317)

Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under översynsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet uppgår till följande:

(318)

I sitt svar på utlämnandet av uppgifter lämnade de kinesiska myndigheterna kommentarer om Golden Sun Demonstration-programmet genom att upprepa vissa tvistefrågor som de redan hade tagit upp. Eftersom dessa redan behandlas ovan krävs ingen ytterligare kommentar. Dessutom hävdade de att kommissionen inte hade fastställt att det förekom selektivitet med avseende på detta system.

(319)

Med tanke på att Golden Sun-bidragen endast beviljades kinesiska tillverkare inom sektorn förnybar energi följer det dock att deras selektivitet är uppenbar i enlighet med WTO:s normer.

(320)

Vidare hävdade myndigheterna att de hade tillhandahållit bevis för att detta system hade upphört. Eftersom dessa bidrag redovisades på kontot för upplupna intäkter hos de exporterande tillverkarna i urvalet kommer de emellertid att ge dem en förmån under många år framöver. Detta innebär att det i subventionstermer är vilseledande att hävda att systemet har avslutats. I själva verket tillåts inga nya förmånstagare med avseende på programmet, men på grund av den långa livslängden på de anläggningar som omfattas fortsätter ändå förmånerna att beviljas. Dessa påståenden avvisades därför också.

(321)

Med sin begäran lämnade sökanden in bevis som visade att främjade industrier i Kina kan ta emot flera enstaka eller återkommande bidrag från statliga myndigheter på olika nivåer, dvs. lokal, regional och nationell nivå.

(322)

I denna undersökning slogs faktiskt fast att de tre företag som ingick i urvalet också tog emot betydande enstaka eller återkommande bidrag från olika myndighetsnivåer, som ledde till att förmåner erhölls under översynsperioden. Vissa av dessa hade redan rapporterats av de företag som ingick i urvalet i deras respektive svar på frågeformuläret, medan andra konstaterades på plats under kontrollen. Inga av dem uppgavs i svaret på frågeformuläret från de kinesiska myndigheterna, vilket man bett om.

(323)

Dessa bidrag beviljades företagen av offentliga myndigheter på nationell nivå eller på provins-, stads-, läns- eller distriktsnivå, och samtliga tycktes vara selektivt riktade till de företag som ingick i urvalet eller selektiva med avseende på belägenhet eller typ av industri. De närmare rättsliga bestämmelserna om den exakta lag enligt vilken dessa förmåner beviljades, om det över huvud taget fanns någon rättslig grund för dem, lämnades inte ut, men kommissionen fick ibland en kopia av en handling som utfärdats av en offentlig myndighet som åtföljde beviljandet av medel (nedan kallat meddelandet).

(324)

Med tanke på de stora bidragsmängder som togs upp i begäran och/eller konstaterades i redovisningen hos företagen i urvalet presenteras bara en sammanfattning av de huvudsakliga resultaten i denna förordning. Bevis för att det förekom en mängd bidrag och det faktum att de hade beviljats av kinesiska myndigheter på olika nivåer tillhandahölls inledningsvis av de tre företagen i urvalet. Flera andra bidrag som inte rapporterades av dessa företag identifierades vid kontrollerna på plats.

(325)

Ett av de företag som ingick i urvalet tog emot fler än 130 av dessa bidrag under översynsperioden. Många av dessa beviljades av statliga myndigheter på stads-, distrikts- eller provinsnivå. Det största bidraget uppgick till mer än 7 miljoner renminbi och beviljades inom ramen för Trinity-systemet, en kommunfond för att främja omvandling och uppgradering av industriföretag. Andra bidrag utgjordes till exempel av patentfonder, fonder för vetenskap och teknik och stipendier, fonder för näringslivsutveckling, fonder för uppgradering och omvandling av industriföretag, bidrag till grundläggande infrastruktur, stödfonder som tillhandahålls på distriktsnivå, fonder för utveckling av ny och ren energi och markskattelättnader. Dessutom erhöll detta företag även bidrag för exportkreditförsäkringen av myndigheten på distriktsnivå.

(326)

Ett annat företag i urvalet erhöll också betydande bidrag från staten under översynsperioden, varav vissa hade att göra med det utvecklingsområde som företaget låg i (mer än 13 miljoner renminbi). Andra bidrag hade koppling till utgifter för vetenskap och teknik, förnybar energi och/eller industri- och informationsutveckling (t.ex. bidragen inom ramen för ”3 Famous”). Lättnaderna med anknytning till förvärv av markanvändningsrättigheter upptäcktes också på plats.

(327)

Ett av företagen i urvalet fick, som en grupp, olika bidrag som totalt uppgick till mer än 29 miljoner renminbi. Exempel på sådana bidrag är medel till utveckling av ny energi, reformprojekt för viktig teknik eller fonder med anknytning till det utvecklingsområde där mottagaren är belägen.

(328)

Med utgångspunkt i den bevisning som inhämtats när det gäller dessa bidrag till företagen i urvalet, och i avsaknad av andra uppgifter, anser kommissionen att bidragen utgör en subvention i den mening som avses i artikel 3.1 a i och 3.2 i grundförordningen, eftersom en överföring av medel från de kinesiska myndigheterna i form av bidrag till tillverkarna av den produkt som översynen gäller skedde och tillverkarna därmed beviljats en förmån.

(329)

Dessa bidrag är också selektiva i den betydelse som avses i artikel 4.2 a och 4.3 i grundförordningen, eftersom de tycks vara begränsade till vissa företag eller specifika projekt i specifika regioner och/eller solcellsindustrin. Dessa bidrag uppfyller inte kraven för att selektivitet inte ska anses föreligga enligt artikel 4.2 b i grundförordningen, eftersom villkoren för stödberättigande och de faktiska kriterierna för urval av stödberättigade företag inte är transparenta, inte är objektiva och inte tillämpas automatiskt. Det finns inte heller några belägg för att bidragen tillhör ett övergripande subventionsprogram.

(330)

I alla fall tillhandahöll företagen information om bidragsbeloppen, och från vilka bidragen tagits emot. De berörda företagen bokförde också oftast denna inkomst under rubriken ”stödinkomster” i sin bokföring och hade låtit dessa räkenskaper granskas i en oberoende revision. Detta har ansetts vara positiva bevis för en subvention som innebar en utjämningsbar förmån.

(331)

I tabellen nedan visas beräkningen av de förmåner som följt av dessa bidrag (som nämns ovan), med förmånen tagen som det belopp som erhållits under översynsperioden, eller bokförts för översynsperioden, i fall där beloppet skrivits ned av det berörda företaget.

(332)

I sitt svar på utlämnandet av uppgifter lämnade de kinesiska myndigheterna och en exporterande tillverkare kommentarer om ”övriga bidrag”. De menade att kommissionen inte lämnat tillräckliga uppgifter för att motivera förekomsten av utjämningsbara system.

(333)

Det bör dock påpekas att mycket knappa uppgifter lämnades till kommissionen med anknytning till dessa system i svaren på frågeformulären. De exporterande tillverkarna i urvalet ifrågasatte inte heller de belopp som kommissionen beräknat och som lämnades ut till berörd part. De ifrågasätter inte heller det faktum att dessa bidrag togs emot från de kinesiska myndigheterna.

(334)

Med tanke på det bristande samarbetet från myndigheternas sida beslutade kommissionen sig för att det var rimligt att försöka identifiera huruvida det förekom sådana bidrag under kontrollen på plats. Resultaten av kontrollerna var helt olika det antal och det sammanlagda värdet för bidrag som rapporterats i de kinesiska myndigheternas svar på frågeformuläret. Man beslutade sig för att resultaten från kontrollen på plats var en rimlig indikator på subventioneringsnivån i detta sammanhang. Kommissionen håller inte med om att denna strategi visar på några fel och brister när det gäller att motivera förekomsten av utjämningsbara system. Eftersom dessa bidrag har gemensamma drag, tilldelas av ett statligt organ och inte ingår i ett subventionssystem, utan är enskilda bidrag, kan kommissionen bedöma dem tillsammans enligt beskrivningen i skälen 324–327. Påståendet att kommissionen inte motiverade förekomsten av utjämningsbara system eller lämnade faktiska bevis för sådana system avvisas därför.

(335)

Undersökningen slog fast att företagen i urvalet inte hade mottagit några förmåner från detta program under översynsperioden.

(336)

Undersökningen slog fast att företagen i urvalet inte hade mottagit några förmåner från detta program under översynsperioden.

(337)

I den ursprungliga undersökningen fastställdes att skatteavdraget för forskning och utveckling som bedrivs av FIE-företag gav dessa företag rätt till skatteförmåner för sin forsknings- och utvecklingsverksamhet (FoU) genom ett skatteavdrag på 150 % för sina utgifter, när vissa tröskelvärden för utgifterna för forskning och utveckling uppnåddes. Det upptäcktes också att detta förmånliga program för avdrag av kostnader för FoU för FIE-företag ersattes av ett särskilt program under 2008, som här kallas för skatteavdrag för forskning och utveckling (dvs. genom att utesluta ”som bedrivs av FIE-företag”).

(338)

De kinesiska myndigheterna bestred att skatteavdraget för forskning och utveckling som bedrivs av FIE-företag hade ersatts under 2008, eftersom de två programmen skulle ha olika kriterier för stödberättigande. Myndigheterna hävdade också att programmet för skatteavdrag för forskning och utveckling inte är selektivt och därför inte är utjämningsbart.

(339)

Mot bakgrund av den ursprungliga undersökningen slogs det inledningsvis fast att den rättsliga grunden för ersättningsprogrammet (skatteavdrag för forskning och utveckling) är artikel 30.1 i EIT-lagen och artiklarna 93 och 95 i tillämpningsföreskrifterna för EIT-lagen, de administrativa åtgärderna beträffande bestämning av företag med ny och avancerad teknik (Guo Ke Fa Huo [2008] nr 172) och tillkännagivandet från den statliga skattemyndigheten om frågor rörande betalning av inkomstskatt för företag med ny och avancerad teknik (Guo Shui Han [2008] nr 985). Efter utlämnandet av uppgifter uppgav de kinesiska myndigheterna att dessa rättsliga grunder var irrelevanta, förutom artikel 30.1 i EIT-lagen och artikel 95 i tillämpningsföreskrifterna för EIT-lagen.

(340)

Under denna undersökning fastställdes även dessa dokument ingå i den rättsliga grunden: Administrativa åtgärder för skattereduktion för FoU-utgifter för företag (Guo Shui Fa [2008] nr 116) liksom Cirkulär om relevant politik för superavdraget för forsknings- och utvecklingsutgifter (2013/70) från finansministeriet och den statliga skattemyndigheten. Efter utlämnandet av uppgifter uppgav de kinesiska myndigheterna att de administrativa åtgärderna för skattereduktion för FoU-utgifter för företag (Guo Shui Fa [2008] nr 116) ska ha upphört att gälla den 1 januari 2016, dvs. efter översynsperioden.

(341)

Enligt artikel 95 ska ett ytterligare avdrag på 50 % av de FoU-utgifter som nämns i artikel 30.1 beviljas för sådana utgifter avseende produkter med ny och avancerad teknik, så att de omfattas av en avskrivning på 150 % av kostnaderna för immateriella tillgångar.

(342)

Det slås fast att de berörda rättsliga bestämmelserna visar att detta system ger en förmån som begränsats till företag enligt artikel 4 i de administrativa åtgärderna för skattereduktion för FoU-utgifter för företag (Guo Shui Fa [2008] nr 116), där det anges att de företag som har rätt till stöd är sådana som bedriver de forsknings- och utvecklingsverksamheter som förtecknas i vägledningen för prioriterade områden för prioriterad utveckling av avancerade industrier [2007] nr 6, som utfärdades av den nationella utvecklings- och reformkommissionen, vetenskaps- och teknikministeriet, handelsministeriet och byrån för immateriella rättigheter. Ett av de prioriterade områden som anges i detta vägledande dokument är solenergi (47).

(343)

Dessa företag måste ådra sig FoU-utgifter i syfte att utveckla nya tekniker, produkter och färdigheter. Stödberättigade företag kan dra av ytterligare 50 % av dessa utgifter från inkomstskatten. Utgifter för immateriella FoU-tillgångar berättigar också företagen till avdrag på 150 % av deras faktiska kostnader.

(344)

Företag som drar fördel av detta system måste lämna in sin skattedeklaration och berörda bilagor. Förmånens faktiska storlek inkluderas i deklarationen.

(345)

De tre exporterande tillverkarna Chint, Jinko och Trina erhöll förmåner enligt detta system.

(346)

Efter utlämnandet av uppgifter bestred de kinesiska myndigheterna och en exporterande tillverkare selektiviteten genom att hävda att alla företag i Kina är berättigade till det ytterligare avdraget på 150 %. Myndigheterna tillade att de kanadensiska myndigheterna inte ansåg att detta system var selektivt vad gäller enhetliga väggmoduler från Kina och citerade sedan panelrapporten i ärendet United States – Measures Affecting Trade in Large Civil Aircraft. Myndigheterna framhåller att i det fallet utgjorde en begränsning av finansieringen av FoU till framväxande och möjliggörande tekniker med höga risker och hög avkastning enligt panelen inte en tillräckligt begränsad grupp av företag eller industrier, i den mening som avses i artikel 2 i avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder. Myndigheterna hävdade att kommissionen felaktigt hade uppgett att ett kriterium för stödberättigande enligt detta program är att företaget är ett företag med ny och avancerad teknik, och att tribunalen i målet T-586/14 Xinyi PV products mot kommissionen slog fast att om ett företag klassas som ett företag med ny och avancerad teknik uppfyller det ett objektivt villkor för beviljandet av skatteförmånen.

(347)

Påståendena ovan avvisas. Det faktum att andra företag kan få jämförbara subventioner baserat på en annan rättslig grund innebär inte att detta system rättsligt sett inte är selektivt för endast en begränsad grupp av företag. Även om man medger att i teorin skulle alla företag ha rätt till det ytterligare avdraget på 150 % gynnades företagen i urvalet i detta fall av avdraget på så sätt att de kunde bocka för en specifik ruta i sin skattedeklaration som var kopplad till deras certifiering som företag med ny och avancerad teknik, vilket är mycket enklare än det alternativa förfarandet. Vad gäller domen i målet T-586/14 Xinyi PV products mot kommissionen gäller denna marknadsekonomisk status och inte huruvida en subvention är selektiv. Beträffande påståendet om att de kanadensiska myndigheterna inte konstaterat att det förelåg selektivitet för detta system lämnade ingen part in något underlag för dessa uppgifter.

(348)

Systemet utgör en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att de mottagande företagen beviljats en förmån.

(349)

Subventionen är selektiv i enlighet med artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom lagstiftningen själv begränsar tillämpningen av detta system till endast företag som ådrar sig vissa FoU-utgifter.

(350)

I enlighet därmed och enligt vad som fastställdes i den ursprungliga undersökningen bör denna subvention anses vara utjämningsbar.

(351)

Det utjämningsbara subventionsbeloppet beräknas utifrån den förmån som beviljats mottagarna under översynsperioden. Den förmån som beviljats mottagarna anses vara den totala skatt som ska betalas enligt den normala skattesatsen, med avdrag för det som betalades med det ytterligare avdraget på 50 % av de faktiska FoU-utgifterna för de godkända projekten. De utjämningsbara beloppen baseras på uppgifter i företagens skattedeklarationer för 2015. En exporterande tillverkare menade att skatteuppgifterna för översynsperioden skulle ha använts i stället. Detta påstående avvisades. Mot bakgrund av skäl 459 i den ursprungliga förordningen påminner kommissionen åter om vikten av att beräkningen av förmåner baseras på den slutliga granskade deklarationen för ett visst beskattningsår. Kommission tillägger att den slutliga regleringen av 2015 års skattedeklaration under översynsperioden innebär att de eventuella förmåner som yrkas blir slutgiltiga, vilket ytterligare visar att påståendet är korrekt. Kommissionen kan inte grunda sin beräkning på kvartalsvisa skattedeklarationer, eftersom dessa återspeglar den pågående preliminära situationen vid tidpunkten för inlämningen och per definition inte beaktar den slutliga konsoliderade situationen för beskattningsåret. Syftet med dessa deklarationer är att säkerställa likviditet till staten om skatterna betalas preliminärt, men de avspeglar endast den delvisa situationen vid den tidpunkt då de lämnas in. Dessutom omfattar skattedeklarationen för 2015 tre fjärdedelar av översynsperioden och är därför den mest relevanta årliga skattedeklaration som är tillgänglig.

(352)

I enlighet med artikel 7.2 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp (täljare) på den totala försäljningsomsättningen för de exporterande tillverkarna i urvalet under översynsperioden, eftersom subventionen inte är knuten till exportresultat och inte beviljas på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(353)

Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under översynsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet uppgår till följande:

(354)

Den ursprungliga undersökningen slog fast att enligt detta program kan ett företag som erkänts som ett företag med ny och avancerad teknik dra fördel av en sänkt inkomstskatt på 15 % jämfört med de vanliga 25 %. Inga förändringar har observerats under denna översyn när åtgärderna upphör att gälla.

(355)

Den rättsliga grunden för detta program omfattar artikel 28.2 i EIT-lagen tillsammans med de administrativa åtgärderna beträffande bestämning av företag med ny och avancerad teknik (Guo Ke Fa Huo [2008] nr. 172), artikel 93 i genomförandeförordningen för EIT-lagen tillsammans med tillkännagivandet från den statliga skattemyndigheten om frågor rörande betalning av inkomstskatt för företag med ny och avancerad teknik (Guo Shui Han [2008] nr 985), tillkännagivandet från vetenskaps- och teknikministeriet, finansministeriet och den statliga skattemyndigheten om utfärdande av riktlinjer för förvaltning av erkännandet av företag med avancerad teknik (Guo Ke Fa Huo [2008] nr 362), tillkännagivandet från den statliga skattemyndigheten om frågor som rör genomförandet av förmånsbehandlingen av inkomstskatt för företag med avancerad teknik (Guo Shui Han [2009] nr 203), tillkännagivandet från den statliga skattemyndigheten om förhandsbetalning av inkomstskatt för företag med avancerad teknik under översynsperioden ([2011] nr 4) och tillkännagivandet från finansministeriet och den statliga skattemyndigheten om frågor som rör tillämplig skattesats och skatterabatt för utländsk inkomst som erhålls av företag med avancerad teknik ([2011] nr 47).

(356)

Liksom i den ursprungliga undersökningen slogs det fast att systemet är tillgängligt för företag som erkänns som företag med ny och avancerad teknik och som är i behov av väsentligt stöd från staten. Företagen bör ha grundläggande och självständiga immateriella rättigheter och måste uppfylla ett antal villkor: i) Deras tillverkare ska omfattas av tillämpningsområdet för produkter inom de områden med ny och avancerad teknik som får väsentligt stöd från staten. ii) De totala FoU-utgifterna ska uppgå till en viss andel av de totala försäljningsintäkterna. iii) Inkomsterna från produkter med ny och avancerad teknik ska stå för en viss andel av de totala försäljningsintäkterna. iv) Anställda inom FoU ska stå för en viss andel av det totala antalet anställda. v) Andra villkor som fastställs i de administrativa åtgärderna beträffande företag med ny och avancerad teknik från 2008.

(357)

Efter utlämnandet av uppgifter bestred de kinesiska myndigheterna selektivitet genom att hävda att 1) kriterierna i skälet ovan är objektiva med hänvisning till tribunalens uttalanden i mål T-586/14 Xinyi PV products mot kommissionen, 2) att alla företag som uppfyller kriterierna automatiskt får skattesatsen på 15 % och 3) att kommissionens slutsatser inte stämmer överens med uppgifterna i avgörandet United States – Measures Affecting Trade in Large Civil Aircraft som preciseras i skäl 346. Dessa påståenden avvisas eftersom systemet rättsligt sett är selektivt eftersom endast en begränsad grupp företag kan dra nytta av förmånen i fråga enligt beskrivningen i skäl 355. Domen i målet T-586/14 Xinyi PV products mot kommissionen gäller för övrigt marknadsekonomisk status och inte huruvida en subvention är selektiv.

(358)

Företag som drar fördel av detta system måste lämna in sin skattedeklaration och berörda bilagor. Förmånens faktiska storlek inkluderas i deklarationen.

(359)

Inga förändringar i de slutsatser som sammanfattas i skälen 356 och 357 fastställdes i denna undersökning.

(360)

De tre exporterande tillverkarna i urvalet Chint, Jinko och Trina erhöll förmåner enligt detta system.

(361)

Systemet bör anses vara en subvention i enlighet med artikel 3.1 a ii och 3.2 i grundförordningen, eftersom det förekommer ett ekonomiskt bidrag i form av uteblivna statliga intäkter som innebär att de mottagande företagen beviljats en förmån. Förmånen för mottagaren är lika med den skatteminskning som programmet medför enligt artikel 3.2 i grundförordningen.

(362)

Subventionen är selektiv i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen, eftersom den är begränsad till de företag som certifieras som företag med ny och avancerad teknik och som uppfyller samtliga villkor i de administrativa åtgärderna från 2008. Det finns inte heller några objektiva kriterier som fastställts i lagstiftning eller av den beviljande myndigheten om berättigande till systemet, och det är inte heller automatiskt i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen.

(363)

I enlighet därmed och enligt vad som fastställdes i den ursprungliga undersökningen bör denna subvention anses vara utjämningsbar.

(364)

Det utjämningsbara subventionsbeloppet beräknas utifrån den förmån som beviljats mottagarna under översynsperioden. Den förmån som beviljats mottagarna anses vara den totala skatt som ska betalas enligt den normala skattesatsen, efter avdrag för det som betalades med den förmånliga skattesatsen. De utjämningsbara beloppen baseras på uppgifter i företagens skattedeklarationer för 2015.

(365)

Kommissionen förkastar Jinkos påstående om att när förmånen beräknades inom ramen för systemen för företagsinkomstskatt så skulle kommissionen ha dragit av de påstådda förmåner som erhållits enligt andra subventionssystem för att inte räkna vissa förmåner två gånger. Det är inte upp till den undersökande myndigheten att utföra en sådan artificiell beräkning.

(366)

Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under översynsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet uppgår till följande:

(367)

Undersökningen bekräftade att företagen i urvalet inte hade mottagit några förmåner från detta program under översynsperioden.

(368)

Undersökningen bekräftade att företagen i urvalet inte hade mottagit några förmåner från detta program under översynsperioden.

(369)

Undersökningen bekräftade att företagen i urvalet inte hade mottagit några förmåner från detta program under översynsperioden.

(370)

Undersökningen bekräftade att företagen i urvalet inte hade mottagit några förmåner från detta program under översynsperioden.

(371)

Undersökningen bekräftade att företagen i urvalet inte hade mottagit några förmåner från detta program under översynsperioden.

(372)

I den ursprungliga undersökningen slogs fast att detta program beviljar ett undantag från moms och importtullar till förmån för FIE-företag eller inhemska företag vid import av kapitalvaror som används i deras tillverkning. För att omfattas av undantaget får utrustningen inte finnas med i någon förteckning över icke stödberättigande utrustning, och det företag som ansöker om undantaget måste erhålla ett intyg om att det ingår i statligt främjade projekt från de kinesiska myndigheterna eller den nationella utvecklings- och reformkommissionen, i enlighet med relevant investerings-, skatte- och tullagstiftning. Inga förändringar har observerats under denna översyn när åtgärderna upphör att gälla.

(373)

Programmets rättsliga grund är statsrådets cirkulär om anpassning av skattepolitiken för importerad utrustning, Guo Fa nr 37/1997; finansministeriets, den allmänna tullmyndighetens och den statliga skattemyndighetens tillkännagivande om anpassning av vissa förmånliga importtullregler; finansministeriets, den allmänna tullmyndighetens och den statliga skattemyndighetens kungörelse (2008) nr 43; NDRC:s tillkännagivande om relevanta frågor rörande hantering av bekräftelsebrev för inhemskt eller utländskt finansierade projekt vars utveckling främjas av staten, (2006) nr 316, och katalogen över varor som inte är undantagna importtull för antingen FIE-företag eller inhemska företag, 2008.

(374)

Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen och såsom bekräftas i den aktuella översynen när åtgärderna upphör att gälla kan utrustning som importeras för att utveckla inhemska eller utländska investeringsprojekt i linje med politiken om att uppmuntra utländska eller inhemska investeringsprojekt undantas från betalning av moms och/eller importtullar, såvida inte utrustningskategorin finns förtecknad i katalogen över varor som inte är undantagna från tullar. För att gynnas av detta system måste företaget få ett bekräftelsebrev från den lokala myndighet som ansvarar för projektet, vilket måste lämnas till den lokala tullmyndigheten.

(375)

De kinesiska myndigheterna påstod att från och med den 1 januari 2009 är endast importtullar befriade medan moms på import av utrustning för eget bruk måste betalas.

(376)

Tvärtemot vad myndigheterna påstått för de tre exporterande tillverkarna i urvalet konstaterades dock befrielse från både moms och importtull under översynsperioden. Det handlade bland annat om utrustning för vilken förmånen skrevs av under denna utrustnings livslängd och fördelades delvis till översynsperioden. Medan kommissionen inte fann några bevis för att detta system användes under översynsperioden slog kommissionen på grundval av tillgängliga uppgifter fast att tillverkarna i urvalet fortfarande erhöll förmåner inom ramen för detta system.

(377)

Programmet anses vara ett ekonomiskt bidrag i form av uteblivna statliga intäkter i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen, eftersom FIE-företag och andra stödberättigade inhemska företag befrias från betalning av moms och/eller tullar som de annars skulle betala. De mottagande företagen beviljas därmed en förmån enligt artikel 3.2 i grundförordningen.

(378)

Programmet är selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom den lagstiftning enligt vilken den beviljande myndigheten agerar begränsar omfattningen till företag som investerar enligt särskilda affärskategorier som uttömmande definieras i lagstiftningen, och som antingen tillhör den främjade kategorin eller den begränsade kategorin B i katalogen över riktlinjer för industrier med utländska investeringar och tekniköverföring eller de som överensstämmer med katalogen över viktiga industrier, produkter och tekniker vars utveckling främjas av staten. Det finns inte heller några objektiva kriterier som begränsar berättigandet till programmet och inte några entydiga belägg för att berättigandet skulle vara automatiskt i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen.

(379)

Efter utlämnandet av uppgifter bad de kinesiska myndigheterna kommissionen att registrera de industrier och sektorer som omfattades av kategorierna ovan och hävdade att omfattningen av de industrier som omfattas gör programmet behörigt för företag inom alla ekonomiska sektorer. Kommissionen noterar dock att myndigheterna aldrig lämnade in relevanta bevis för att de industrier och sektorer som omfattas av kategorierna inte ingår i en främjad eller begränsad kategori. Kommissionen anser att de stödberättigade företagen är en tillräckligt begränsad grupp i detta fall. Kontrollbesöket vid företagen i urvalet visade inte att programmet var tillgängligt för företag inom alla ekonomiska sektorer.

(380)

Enligt en exporterande tillverkare behövde de produkter som tillverkas med de importerade maskinerna, för att företaget skulle erhålla denna förmån, förtecknas i den vägledande katalog över utlandsinvesterade industrier som avses i skäl 386.

(381)

Inledningsvis uppgav de kinesiska myndigheterna att bara Trina hade gynnats av detta system. På grundval av den information som lämnats av de exporterande tillverkarna i urvalet slogs det emellertid fast att alla tre gynnades av systemet. Myndigheterna förklarade att de hade förstått det som att bara utrustning som importerats under översynsperioden skulle rapporteras. Kommissionen framhöll att förmånen följer avskrivningen av den importerade utrustningen, och därför fördelades en del av den till översynsperioden.

(382)

Det utjämningsbara subventionsbeloppet beräknas utifrån den förmån som beviljats mottagarna under översynsperioden. Den förmån som beviljas mottagarna anses vara beloppet för den moms och de tullar på den importerade utrustningen som undantas. För att se till att det utjämningsbara beloppet bara omfattade översynsperioden avskrevs den mottagna förmånen för utrustningens hela livslängd i enlighet med företagets normala redovisningsförfaranden.

(383)

Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under översynsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet uppgår till följande:

(384)

Den ursprungliga undersökningen slog fast att detta program erbjuder undantag från moms vid FIE-företags inköp av inhemskt tillverkad utrustning. För att dra fördel av undantaget får utrustningen inte vara upptagen i en förteckning över icke-stödberättigande utrustning och dess värde får inte överstiga en viss nivå. Inga förändringar har observerats under denna översyn när åtgärderna upphör att gälla.

(385)

Såsom fastställdes i den ursprungliga undersökningen är de rättsliga grunderna de provisoriska åtgärderna för administration av skatteåterbäring vid köp av inhemskt tillverkad utrustning av FIE-företag som utfärdats av den statliga skatteförvaltningen, provåtgärderna för administration av skatterabatt vid köp av kinesiskt tillverkad utrustning för projekt med utländska investeringar och finansministeriets och den statliga skattemyndighetens tillkännagivande om upphörande av rabatt för köp av inhemsk utrustning av FIE-företag.

(386)

Systemet för återbetalning av moms gäller för all inhemskt tillverkad utrustning som köps in för utlandsfinansierade projekt, under förutsättning att projekten ingår bland de främjade projekt som anges i den vägledande katalogen över utlandsinvesterade industrier eller katalogen över fördelaktiga utlandsinvesterade industrier i Kinas centrala och västra regioner.

(387)

Liksom i den ursprungliga undersökningen hävdade de kinesiska myndigheterna i sitt svar på frågeformuläret att detta program hade lagts ner från och med den 1 januari 2009. Detta påstående avvisades redan i den ursprungliga undersökningen. Inom ramen för denna översyn när åtgärderna upphör att gälla lämnade dessutom två av exportörerna i urvalet in utförliga uppgifter om detta system, inklusive storleken på den förmån som erhållits under översynsperioden. Med beaktande av detta slogs det fast att de kinesiska myndigheterna utelämnade relevant information, såsom förteckningen över berörda mottagare och storleken på de förmåner som de mottagit.

(388)

Programmet anses vara ett ekonomiskt bidrag i form av uteblivna statliga intäkter i enlighet med artikel 3.1 a ii i grundförordningen, eftersom FIE-företag befrias från betalning av moms som de annars skulle betala. De mottagande företagen beviljas därmed en förmån enligt artikel 3.2 i grundförordningen.

(389)

Programmet är selektivt i den mening som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen eftersom den lagstiftning enligt vilken den beviljande myndigheten agerar begränsar omfattningen till FIE-företag som köper in inhemskt tillverkad utrustning, och som tillhör den främjade kategorin och den begränsade kategorin B i katalogen över utländskt finansierade företag, och till utrustning som köpts in på den inhemska marknaden som finns förtecknad i katalogen över viktiga industrier, produkter och tekniker som främjas av staten. Dessutom begränsar provåtgärderna för administration av skatterabatt vid köp av kinesiskt tillverkad utrustning för projekt med utländska investeringar och finansministeriets tillkännagivande förmånen till att gälla de FIE-företag som tillhör den främjade kategorin i den vägledande katalogen över industrier med utländska investeringar eller katalogen över fördelaktiga industrier med utländska investeringar i de centrala och västra regionerna i Kina. Det finns inte heller några objektiva kriterier som begränsar berättigandet till programmet och inte några entydiga belägg för att berättigandet skulle vara automatiskt i enlighet med artikel 4.2 b i grundförordningen. Programmet är också selektivt enligt artikel 4.4 b i grundförordningen eftersom det kräver att man använder inhemska framför importerade varor.

(390)

Efter utlämnandet av uppgifter bestred de kinesiska myndigheterna selektiviteten på grunder som liknar de som beskrevs i skäl 379. Detta påstående avvisas i samma skäl.

(391)

Det utjämningsbara subventionsbeloppet beräknas utifrån den förmån som beviljats mottagarna under översynsperioden. Den förmån som beviljas mottagarna anses vara den moms på den inhemska utrustningen som undantas. För att se till att det utjämningsbara beloppet bara omfattade översynsperioden avskrevs den mottagna förmånen över utrustningens hela livslängd i enlighet med normal branschstandard.

(392)

Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under översynsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet uppgår till följande:

(393)

Undersökningen bekräftade att företagen i urvalet inte hade mottagit några förmåner från detta program under översynsperioden. Hur som helst finns ingen uppgift om att de ursprungliga subventionsprogrammen har dragits tillbaka.

(394)

Utöver den allmänna beskrivningen i avsnitt 3.1 noterar kommissionen att fram till kontrollbesöket tillhandahöll inte de kinesiska myndigheterna några siffror över förbrukning eller marknadsandelar för polykristallint kisel, aluminium eller glas, trots att dessa efterfrågades vid flera tillfällen, till att börja med i frågeformuläret.

(395)

I slutet av kontrollbesöket, trots att siffrorna över förbrukning eller marknadsandelar för de tre ovannämnda varorna begärdes i början av kontrollen, överlämnades uppskattningar baserade på den inhemska tillverkningen liksom på export- och importvolymerna för de tre varorna, vilka på grund av tidsbrist inte kunde kontrolleras av kommissionen. Inga siffror gällande marknadsandelar tillhandahölls.

(396)

Myndigheterna menade att begäran innehöll otillräckliga bevis för subventioner till polykristallint kisel-, aluminium- och glastillverkare. Enligt myndigheterna var den information som efterfrågades i de specifika frågeformulären till polykristallint kisel-, aluminium- och glastillverkarna inte nödvändig för att kommissionen skulle kunna dra en slutsats, eftersom det saknades bevis för ett finansiellt bidrag från staten eller ett offentligt organ. Myndigheterna framhöll vidare att informationen är omöjlig att lämna eftersom de inte kontrollerar de berörda tillverkarna och inte har tillgång till den transaktionsspecifika information som efterfrågades av kommissionen. Därför bad inte myndigheterna några av tillverkarna av polykristallint kisel, aluminium eller glas att fylla i det specifika frågeformuläret.

(397)

Myndigheterna bad också kommissionen att hitta ett bättre sätt att få tag på den efterfrågade information som kommissionen ansåg nödvändig för att nå en slutsats.

(398)

För det första var den information som efterfrågades nödvändig för att få en bild av, liksom för att kunna kontrollera, transaktionerna hos (och möjligtvis subventioneringen av) tillverkarna av ovannämnda varor. För det andra var det inte upp till kommissionen att hitta ett fungerande sätt för de kinesiska myndigheterna att få tag på den efterfrågade informationen, som hur som helst bara skulle ha inneburit att de vidarebefordrade de specifika frågeformulären till de kända inhemska tillverkare av polykristallint kisel, aluminium och glas som uppfyllde kraven i skäl 28 och följde upp svaren (i förekommande fall).

(399)

När det gäller tillhandahållandet av mark och markanvändningsrättigheter avslöjade inte de kinesiska myndigheterna utgångspriserna, tröskelpriserna eller antalet deltagare i de budgivningar och auktioner om markanvändning som rapporterades av de exporterande tillverkarna i urvalet. De uppgav bara att denna information fanns tillgänglig på lägre lokala (myndighets-)nivåer. Det bör noteras att inom ramen för en antisubventionsundersökning representerar de kinesiska myndigheterna alla myndighetsnivåer.

(400)

Trots att detta efterfrågades vid flera tillfällen (till exempel i frågeformuläret till de kinesiska myndigheterna och även under kontrollbesöket på plats) överlämnades inte heller tillkännagivandena gällande de berörda budgivningarna och auktionerna. De kinesiska myndigheterna rådde kommissionen att själv hämta tillkännagivandena från webbplatsen för dynamisk övervakning av marknaden för mark (som är på kinesiska), trots att det, och vilket har uppgetts av myndigheterna, för transaktioner före 2007 kan hända att tillkännagivandena inte anges på webbplatsen.

(401)

Kommissionen kunde därför inte kontrollera uppgifterna om de exporterande tillverkarna i urvalets transaktioner när det gäller markanvändningsrättigheter.

(402)

Kommissionen informerade de kinesiska myndigheterna om att den övervägde att tillämpa artikel 28 i grundförordningen med avseende på detta subventionssystem. Eftersom de kinesiska myndigheterna i sitt svar på kommissionens skrivelse inte tillhandahöll en tillfredsställande förklaring eller några nya belägg i frågan var kommissionen tvungen att grunda sina resultat på tillgängliga uppgifter, dvs. i det här fallet de uppgifter som lämnades av de exporterande tillverkarna i urvalet och andra offentligt tillgängliga uppgifter.

(403)

I sitt svar på utlämnandet av uppgifter hävdade myndigheterna att kommissionen inte hade iakttagit artikel 28 i den grundläggande antisubventionsförordningen när den tillämpade bestämmelserna om ”tillgängliga uppgifter” med avseende på tillhandahållandet av varor mot för låg ersättning. Myndigheterna hävdade framför allt att kommissionen borde ha godtagit förbruknings-/marknadsandelsuppgifterna i slutet av kontrollen. Kommissionen ska också ha varit orimlig när den konstaterade att de kinesiska myndigheterna inte hade skickat ut bilaga B och samordnat svaren på den från olika leverantörssektorer. Slutligen ska kommissionen inte ha tillämpat bestämmelserna i artikel 28 korrekt när det gäller markanvändningsrättigheterna.

(404)

Vad gäller både förbruknings-/marknadsandelsuppgifterna och svaren på bilaga B bör det påminnas om att antisubventionsundersökningar omfattas av strikta tidsfrister och att det därför är viktigt att undersökningarna fortskrider som de ska. Det är också viktigt att förstå att kontrollerna på plats anordnas (normalt sett vid ett enda tillfälle) för att kontrollera uppgifter som redan har lämnats in. I denna undersökning hade uppgifter om denna aspekt av undersökningen efterfrågats i det ursprungliga frågeformuläret och i skrivelsen om ofullständigt svar. De kinesiska myndigheternas svar var att de inte hade som policy att lämna ut uppgifter (som rörde förbruknings-/marknadsandelar, bilaga B och markanvändningsrättigheter), och att de inte förstod varför de var relevanta för denna undersökning.

(405)

Mot bakgrund av detta svar bekräftar kommissionen att den inte kunde kontrollera uppgifterna, antingen för att de inte lämnades in alls eller eftersom de tillhandahölls så pass sent under kontrollen att de inte kunde kontrolleras. I synnerhet med avseende på de förbruknings-/marknadsandelsuppgifter som togs fram åt kommissionen mot slutet av kontrollbesöket kunde myndigheterna inte tillhandahålla den faktiska källan till siffrorna tillsammans med siffrorna. Dessutom klargjorde myndigheterna att de siffror som lämnades var uppskattningar som kommissionen skulle ha kunnat godta om den hade kunnat dubbelkontrollera och kontrollera dem mot den källa låg till grund för uppskattningarna. När det gäller myndigheternas hänvisning till panelrapporten i tvisten om antidumpningsåtgärden för odlad lax från Norge (WT/DS337/R, European Communities – Anti-Dumping Measure on Farmed Salmon from Norway) måste det understrykas att även panelen ansåg att man vid bedömningen av huruvida information lämnades ”i god tid” också bör ta hänsyn till när informationen först efterfrågades. För tydlighetens skull begärdes förbrukningssiffrorna och marknadsandelsuppgifterna för glas, aluminium och polykristallint kisel för första gången i det frågeformulär till de kinesiska myndigheterna som skickades den 7 december 2015. Kontrollbesöket hos de kinesiska myndigheterna anordnades mellan den 8 augusti 2016 och den 12 augusti 2016 och uppskattningarna överlämnades på kontrollbesökets sista dag, dvs. den 12 augusti 2016. Därför ser kommissionen inga skäl till varför man hänvisat till ovannämnda panelrapport.

(406)

Om uppgifterna dessutom hade tillhandahållits i god tid skulle det ha gått att analysera dem så att ytterligare förtydliganden eller förfrågningar om ytterligare uppgifter skulle ha varit möjliga. Med tanke på att kommissionen inte kunde göra en fullständig analys av systemen under rubriken tillhandahållande av varor och tjänster från myndigheter mot för låg ersättning bekräftar kommissionen att myndigheternas påståenden i detta avseende härmed avvisas.

(407)

Slutligen bör det noteras att kommissionen gjorde sitt bästa för att försöka analysera de uppgifter som den tog emot i god tid från både de kinesiska myndigheterna och företagen i urvalet, och att den använde sig i mycket liten utsträckning av bestämmelserna om tillgängliga uppgifter i artikel 28. När det gäller aluminium, polykristallint kisel, el, solfångarglas och vatten slog den faktiskt fast att ingen subventionsberäkning borde göras. Med avseende på de andra systemen av samma karaktär, trots att utjämningsbara system fastställdes, var den slutliga utvärderingen återhållsam och baserades på tillgängliga uppgifter. Anklagelsen om att kommissionen inte gjorde sitt bästa för att på ett rimligt och ansvarsfullt sätt undersöka de uppgifter som den erhållit i god tid avvisas därför.

(408)

Utifrån de uppgifter som fanns tillgängliga visade inte undersökningen att företagen i urvalet hade mottagit några förmåner enligt detta program under översynsperioden.

(409)

Utifrån de uppgifter som fanns tillgängliga visade inte undersökningen att företagen i urvalet hade mottagit några förmåner enligt detta program under översynsperioden.

(410)

Den 14 maj 2014 införde kommissionen slutgiltiga utjämningstullar på import av solfångarglas med ursprung i Kina (48). Olika subventionssystem konstaterades inom solfångarglassektorn, varav några är desamma som i detta förfarande om solcellsmoduler och solceller (t.ex. förmånliga lån, förmånlig inkomstskatt för företag med ny och avancerad teknik, skatteavdrag för FoU-utgifter och tillhandahållande av mark mot för låg ersättning).

(411)

Det fanns en tydlig överlappning mellan slutsatserna i fallet med solfångarglas och de subventionssystem som undersökts under detta förfarande.

(412)

Genom att be de kinesiska myndigheterna om relevant information försökte kommissionen fastställa huruvida hela eller delar av den subvention som beviljas solfångarglasindustrin i tidigare led fördes vidare till solpanelsindustrin.

(413)

Tyvärr kunde kommissionen inte slutföra denna undersökning utan lämpligt samarbete från myndigheternas sida och svar från tillverkarna av solfångarglas, enligt vad som nämns i skälen 43, 73, 394, 396 och 398.

(414)

Med tanke på att uppgifterna om detta subventionsprogram inte i betydande grad påverkar den sammantagna slutsatsen om att subventionering förekommer gick dock kommissionen inte vidare med sin analys av detta program, vilket förtydligas i skäl 73.

(415)

Undersökningen visade inte att företagen i urvalet hade mottagit några förmåner enligt detta program under översynsperioden. Hur som helst finns ingen uppgift om att de ursprungliga subventionsprogrammen har dragits tillbaka.

(416)

Undersökningen visade inte att företagen i urvalet hade mottagit några förmåner enligt detta program under översynsperioden.

(417)

I enlighet med vad som slogs fast i den ursprungliga undersökningen ägs marken av staten eftersom all mark ägs gemensamt av Kinas befolkning. Mark kan inte säljas, men markanvändningsrättigheter kan tilldelas i enlighet med lagstiftningen. De kinesiska myndigheterna hävdade att markanvändningsrättigheterna i Kina tilldelas genom budgivning, auktion och konkurrens, och att detta också föreskrivs i artikel 137 i Kinas lag om reala rättigheter.

(418)

I likhet med vad som slogs fast i den ursprungliga undersökningen regleras tillhandahållandet av rättigheter för markanvändning i Kina av den kinesiska lagen om markförvaltning.

(419)

Dessutom utgör även följande dokument en del av den rättsliga grunden: Kinas lag om fastighetsförvaltning i städer, Kinas interimsbestämmelser om tilldelning och överföring av rätten till användning av statligt ägd mark i stadsområden, förordningen om genomförande av den kinesiska lagen om markförvaltning och bestämmelsen om tilldelning av rättigheter till användning av statsägd byggnadsmark genom budgivning, auktion och prissättning.

(420)

De exporterande tillverkarna i urvalet lämnade uppgifter om den mark som de besitter samt om de flesta berörda kontrakten/intygen för markanvändningsrättigheter, men alla tillkännagivanden tillhandahölls inte av dessa tillverkare. Dessutom lämnade de kinesiska myndigheterna endast mycket begränsad information om prissättningen av dessa rättigheter.

(421)

Myndigheterna tillhandahöll varken information om villkoren för hur markanvändningsrättigheterna erhölls eller någon information om de tio största exporterande tillverkarna (i fråga om export av den produkt som översynen gäller till unionen under översynsperioden). Inga av de tillkännagivanden och/eller utgångspriser som efterfrågades tillhandahölls. Dessa behövdes för transaktionerna med avseende på markanvändningsrättigheterna enligt vad som rapporterats av de tre exporterande tillverkarna i urvalet. Myndigheterna hänvisade kommissionen till webbplatsen för dynamisk övervakning av marknaden för mark, men tillade att för transaktioner före 2007 kan det hända att tillkännagivandena inte finns på webbplatsen i fråga. Myndigheterna tillhandahöll inte heller någon information om antalet budgivare för de rapporterade transaktionerna med avseende på markanvändningsrättigheterna.

(422)

Liksom för de utgångspriser som saknas hänvisade de kinesiska myndigheterna till lägre (myndighets-)nivåer, vilka fastställer utgångspriserna och tröskelpriserna och som skulle ha information om antalet deltagare för varje budgivning och auktion. Kommissionen kunde inte godta detta argument eftersom de kinesiska myndigheterna representerar staten Kina på alla nivåer i ett antisubventionsförfarande.

(423)

På grund av det som nämns ovan var man tvungen att basera vissa av slutsatserna gällande tillhandahållande av mark och markanvändningsrättigheter på tillgängliga uppgifter.

(424)

Såsom fastställts i den ursprungliga undersökningen fastställer myndigheterna markpriserna enligt systemet för urban markvärdering. Inom ramen för denna översyn när åtgärderna upphör att gälla hänvisade de kinesiska myndigheterna till systemet för dynamisk övervakning av urbana markpriser, som sammanställs av ministeriet för mark och resurser och varje kvartal offentliggör markpriserna för 105 kinesiska städer.

(425)

Det slogs fast att dessa priser är högre än de lägsta referenspriser som fastställs av systemet för urban markvärdering och används av de lokala myndigheterna, eftersom de referenspriser som fastställs av systemet för urban markvärdering bara uppdateras vart tredje år, medan de dynamiska övervakningspriserna uppdateras varje kvartal. Dessutom fanns det inga uppgifter om att markpriserna baseras på de dynamiska övervakningspriserna. De kinesiska myndigheterna bekräftade under kontrollbesöket på plats att systemet för dynamisk övervakning av urbana markpriser övervakar de fluktuerande prisnivåerna för mark i vissa områden (dvs. 105 städer) i Kina och har utformats för att bedöma hur markpriserna utvecklas. Utgångspriserna för budgivningar och auktioner är dock baserade på de referensvärden som fastställs genom systemet för markvärdering.

(426)

Myndigheterna bekräftade också vid kontrollbesöket att det är praxis att bara välja ut ett antal budgivare eller deltagare (i händelse av auktioner) i stället för att låta alla registrerade parter delta.

(427)

I den ursprungliga undersökningen fastställdes att de priser som betalats för rättigheter till markanvändning i Kina inte är representativa för marknadspriset, som bestäms av tillgång och efterfrågan på en fri marknad. Det fastställdes också att överföringen av rättigheter till markanvändning påverkades av begränsningar i tillkännagivandet om överföring genom anbudsförfarande, auktion eller prissättning. Inga förändringar av dessa slutsatser observerades under denna översyn när åtgärderna upphör att gälla.

(428)

Inom ramen för denna undersökning konstaterade kommissionen också att vissa exporterande tillverkare i urvalet tog emot återbetalningar från de lokala myndigheterna för att kompensera de (redan låga) priser som de betalade för markanvändningsrättigheterna, till exempel för det arbete som utförts av företaget självt när det gäller grundläggande infrastruktur på marken.

(429)

De tillkännagivanden som tillhandahölls av en av de exporterande tillverkarna i urvalet visade tydligt att all industrimark som förvärvats av företaget var öronmärkt för solcellssektorn. De faktiska inköpspriser som betalats var nästan desamma som utgångspriserna i tillkännagivandena. För samma exporterande tillverkare i urvalet visade de insamlade bevisen att de priser för markanvändningsrättigheter som erhållits inte var baserade på ”marknadspriser” utan förhandlades fram med markmyndigheten.

(430)

Ovannämnda bevis strider mot de kinesiska myndigheternas påståenden om att de priser som betalats för markanvändningsrättigheterna i Kina är representativa för ett marknadspris som bestäms av tillgång och efterfrågan på en fri marknad. Kommissionen slog dessutom fast att överföringen av markanvändningsrättigheter inbegrep begränsningar i samband med anbuds-, auktions- och prissättningsförfarandena, vilket inverkar på sund konkurrens, och slog fast att vissa exporterande tillverkare i urvalet tog emot återbetalningar från lokala myndigheter för att kompensera de (redan låga) priser som de betalade för markanvändningsrättigheterna.

(431)

Resultatet av undersökningen bekräftar att läget när det gäller tillhandahållande och förvärv av mark i Kina är oklart och saknar öppenhet och att priserna ofta fastställs godtyckligt av myndigheterna. Myndigheterna fastställde priserna enligt systemet för urban markvärdering, som endast uppdateras vart tredje år.

(432)

De kinesiska myndigheternas tillhandahållande av rättigheter till markanvändning bör därför anses vara en subvention i enlighet med artikel 3.1 a iii och 3.2 i grundförordningen, i form av tillhandahållande av varor som innebär att de mottagande företagen beviljats en förmån. Såsom förklaras i skäl 427–430 finns det ingen fungerande marknad för mark i Kina och användningen av ett externt referensvärde (se skälen 435–437) visar att de belopp som betalas för markanvändningsrättigheterna av de exporterande tillverkarna i urvalet ligger långt under det normala marknadspriset.

(433)

Dessutom är återbetalningar från lokala myndigheter en direkt överföring av medel som innebär en förmån eftersom de utgör ett bidrag som inte är avsett att återbetalas och som inte finns tillgängligt på marknaden. Subventionen är selektiv enligt artikel 4.2 a och c i grundförordningen eftersom den förmånliga tillgången till mark för industriell användning begränsas till endast företag från vissa industrier, i detta fall solcellsindustrin, endast vissa transaktioner var föremål för ett anbudsförfarande, priserna fastställs ofta av myndigheterna och deras verksamhet på området är oklar och inte transparent.

(434)

Subventionen anses följaktligen vara utjämningsbar.

(435)

Liksom i den ursprungliga undersökningen och i enlighet med artikel 6 d ii i grundförordningen användes markpriserna från det separata tullområdet Taiwan som ett externt referensvärde.

(436)

Det utjämningsbara subventionsbeloppet beräknas utifrån den förmån som beviljats mottagarna under översynsperioden. Den förmån som beviljats mottagarna beräknas genom att beakta skillnaden mellan det belopp som faktiskt betalats av varje exporterande tillverkare i urvalet (minskat med summan av återbetalningarna/bidragen från lokala myndigheter, i förekommande fall) för markanvändningsrättigheter och det belopp som normalt skulle ha betalats utifrån det taiwanesiska referensvärdet.

(437)

Genom att följa den metod som tillämpades i den ursprungliga undersökningen använde kommissionen det genomsnittliga markpriset per kvadratmeter som fastställts för Taiwan, korrigerat för den valutadepreciering och den BNP-utveckling som inträffat efter det att kontrakten för respektive markanvändningsrättighet ingicks. Uppgifterna om priser på mark för industriell användning togs från webbplatsen för industrikontoret vid finansministeriet i Taiwan. Valutadeprecieringen och BNP-utvecklingen för Taiwan beräknades på grundval av inflationstakten och utvecklingen av BNP per capita i löpande priser i US-dollar för Taiwan som offentliggjordes av IMF under 2015. I enlighet med artikel 7.3 i grundförordningen fördelades detta subventionsbelopp (täljare) över översynsperioden genom att utgå från den normala livslängden för markanvändningsrättigheter för mark för industriell användning, dvs. 50 år. Beloppet fördelades sedan över den totala försäljningsomsättningen för de exporterande tillverkarna i urvalet under översynsperioden, eftersom subventionen inte är knuten till exportresultat och inte beviljas på grundval av framställda, producerade, exporterade eller transporterade kvantiteter.

(438)

Den subventionsnivå som fastställdes för detta system under översynsperioden för de exporterande tillverkarna i urvalet uppgår till följande:

(439)

I sitt svar på utlämnandet av uppgifter kom de kinesiska myndigheterna med olika påståenden om att kommissionen inte hade följt materiella rättsliga standarder och bevisstandarder när det gäller fastställandet av ett finansiellt bidrag och en finansiell förmån avseende detta system för markanvändningsrättigheter.

(440)

Myndigheterna uppgav på nytt sin syn på att systemet för markanvändningsrättigheter i Kina leder till att markanvändningsrättigheter som är representativa för marknadspriser beviljas, vilka fastställs av tillgången och efterfrågan på den fria marknaden. Vilket visades i den ursprungliga undersökningen i skälen 357–359 och bekräftades under denna undersökning misslyckades dock de kinesiska myndigheterna med att tillhandahålla viktig information för att möjliggöra en ordentlig analys för kommissionen. På grundval av den information som gjorts tillgänglig under den aktuella undersökningen står det för det andra fortfarande klart att förekomsten av ”systemet för dynamisk markövervakning” och ”systemet för urban markvärdering” inte säkerställde att marknadspriser gällde enligt principerna om tillgång och efterfrågan på marknaden. I och med att det saknades uppgifter från de kinesiska myndigheterna gick det inte att identifiera den sanna naturen hos det system som användes.

(441)

I enlighet med artikel 28 tydde i själva verket de uppgifter som fanns tillgängliga för kommissionen på att ett referensvärde krävdes, av de skäl som anges ovan. Utöver den information som fanns tillgänglig stod det klart, oavsett om markanvändningsrättigheterna hade tilldelats före den ursprungliga undersökningen eller efter den, att det för företagen i urvalet inte fanns några bevis för att ett korrekt fungerande auktionssystem (eller annat system) drevs utifrån marknadsprinciper. Däremot pekade de bevis som beskrivs ovan på ett system som beviljade solcellssektorn förmånliga priser på ett icke-transparent sätt. Såsom kommissionen visade i sin allmänna handling om utlämnande av uppgifter antydde de fåtal tillkännagivanden om mark som togs emot under undersökningen att mark endast erbjöds till vissa industrier genom ett system för ”sektorsorientering”. Priserna hade också fastställts innan auktionen och förändrades inte eftersom endast en, på förhand känd, budgivare deltog i densamma.

(442)

De transaktioner som granskats hos tillverkarna i urvalet visade även att det förekommit återbetalningar och andra avdrag när det gäller markanvändningsrättigheter, liksom bevis för att vissa priser hade förhandlats fram med markmyndigheten. De kinesiska myndigheterna kommenterade i sitt svar på utlämnandet av uppgifter att sådana frågor inte visade att systemet för markanvändningsrättigheter inte drevs enligt marknadsprinciper. Den enskilda subventionsmarginal som beräknats för varje företag i urvalet (inklusive avdrag etc. i förekommande fall) avslöjades för den berörda parten och inga kommentarer togs emot om att avdragen inte var korrekta i detta avseende. De kinesiska myndigheternas kommentarer kunde därför inte godtas.

(443)

Myndigheterna hävdade också att kommissionen betraktade alla markanvändningsrättigheter som erhållits under referensvärdet som en förmån och att detta inte räckte för att uppfylla kraven på selektivitet. Det bör dock påpekas att kommissionens syn på selektivitet är att det är förekomsten av ett snedvridet och icke-transparent system för markanvändningsrättigheter, sett tillsammans med tydliga bevis på att förmånliga transaktioner beviljats solcellssektorn, som visar på selektivitet i denna undersökning. Även detta argument avvisades därför.

(444)

En exporterande tillverkare tog upp frågan att markanvändningsrättigheter som förvärvats från enheter som säger sig vara privata parter inte borde ha tagits med i beräkningen av förmåner. Först och främst bör det noteras att den mesta mark som erhållits av tillverkarna i urvalet hade förvärvats direkt från en markbyrå vid de kinesiska myndigheterna. För det andra, även för det begränsade antal tillfällen då markanvändningsrättigheter hade erhållits från påstådda privata parter har frågan ingen relevans, i ett system som tydligt har visat sig inte fungera på grundval av marknadsprinciper och som gynnar vissa sektorer; den exporterande tillverkare som berörs förvärvade de relevanta markanvändningsrättigheterna till priser som också låg långt under det fastställda referensvärdet. Påståendet avvisades därför.

(445)

I pressen och på webbplatser tillhörande de exporterande tillverkarna i solcellsektorn har det konstaterats att det har skett flera stora räddningsaktioner av solpanelstillverkare sedan den ursprungliga undersökningen. De flesta företag som gynnats av sådana räddningsaktioner valde att inte samarbeta under denna undersökning och kommissionen var således tvungen att utgå från tillgängliga uppgifter.

(446)

Inga bevis tillhandahölls av de tre företagen i urvalet som kunde bekräfta att de hade gynnats av denna typ av system under översynsperioden. Minst fyra stora exporterande företag i Kina (varav tre inte samarbetade med undersökningen) tycks emellertid ha tagit emot omfattande förmåner under de senaste åren som skulle kunna tillskrivas detta system eller en kombination av detta system och ett förmånligt utlåningssystem. Några illustrativa exempel från pressen:

(447)

De totalbelopp som berörs är omfattande, även om någon form av avskrivning skulle behöva beaktas.

(448)

Eftersom de tre samarbetsvilliga tillverkarna i urvalet inte gynnades av denna subvention övervägdes bara dess effekter på den allmänna analysen av sannolikheten för fortsatta subventioner enligt 3.5.

(449)

Storleken på de utjämningsbara subventioner som identifierats under översynsperioden i enlighet med grundförordningens bestämmelser, uttryckt i värde, för de företag som ingick i urvalet anges i tabellen nedan:

(450)

Mot denna bakgrund slås det fast att subventioneringen har fortsatt under översynsperioden.

(451)

Med tanke på det bristande samarbetet från tre av de tio största exporterande tillverkarnas sida (i fråga om exportförsäljning till unionen), och de tillgängliga uppgifterna om att omfattande subventioner tagits emot av vissa av dem (se skäl 446), bör ovannämnda nivåer betraktas som försiktiga.

(452)

Kommissionen bad de kinesiska myndigheterna att meddela eventuella (tilltänkta) ändringar av deras planer och politik som skulle kunna påverka kommissionens subventionsslutsatser. Myndigheterna framhöll den nya trettonde femårsplanen, som trädde i kraft i mars 2016 (dvs. efter översynsperioden), och som kommer att gälla fram till 2020. Denna strategiska plan ersätter den tolfte femårsplanen, där stödet till solcellsindustrin tydligt framhölls.

(453)

Kommissionen analyserade den trettonde femårsplanen och fastställde också att den betonar det statliga stödet till tekniska framsteg på området energirelaterade produkter och tjänster, inbegripet den nya generationens solceller. Tillsammans med den tolfte femårsplanen utfärdade de kinesiska myndigheterna också en specifik plan för solcellsindustrin, men ingen liknande specifik plan upptäcktes för solcellsindustrin parallellt med den nya trettonde femårsplanen. Myndigheterna hävdade att de inte planerade att utfärda någon specifik plan för solcellsindustrin. Den uttalade tonvikten på den nya generationens solceller är likväl ett tydligt tecken på att stödet till solcellsindustrin kommer att fortsätta även under de kommande åren.

(454)

Den rättsliga grunden för stödet till solcellsindustrin, såsom Kinas lag om vetenskapliga och tekniska framsteg (se skäl 89), där stödåtgärder till förmån för solcellsindustrin uttryckligen nämns, gäller fortfarande. Inte vid något tillfälle under undersökningen uppgav de kinesiska myndigheterna att dessa lagar kommer att upphävas.

(455)

Såsom förklaras i skälen 445–447 har omfattande räddningsaktioner till förmån för solcellstillverkare utförts under åren efter de ursprungliga åtgärderna. De kinesiska tillverkarna av den produkt som översynen gäller och som berörts av dessa räddningsaktioner skulle troligen ha lämnat solcellsmarknaden om de inte hade erhållit statligt stöd i form av räddningsaktioner.

(456)

De räddningsaktioner som utförts är en tydlig indikation på de kinesiska myndigheternas avsikt att stödja solcellsindustrin och hålla igång den. Detta visar tydligt på myndigheternas motivation och beslutsamhet att fortsätta med sin stödjande politik.

(457)

Myndigheterna vägrade att tillhandahålla någon information om dessa räddningsaktioner, trots upprepade förfrågningar. De tillverkare som har omfattats av sådana räddningsaktioner samarbetade inte med undersökningen trots att de var bland de största tillverkarna/exportörerna till unionen. Mot denna bakgrund kan det enligt de tillgängliga uppgifterna bara slås fast att det är mycket troligt att denna typ av statligt stöd kommer att fortsätta även i framtiden.

(458)

Den snedvridna finansiella marknaden, det (dominerande) statliga ägandet av majoriteten av Kinas finansinstitut och de kinesiska myndigheternas kontroll över och inverkan på finansinstitutens transaktioner och affärsbeslut (avsnitten 3.4.1.1 och 3.4.1.2) är strukturella och bestående karaktärsdrag inom den kinesiska finanssektorn.

(459)

De kinesiska myndigheterna beskrev de pågående insatserna för att reformera finansmarknaden. Om man börjar med liberaliseringen av räntorna lades inga övertygande bevis fram om att den faktiskt kunde minska den förmånliga finansieringen till främjade industrier. Mer specifikt skulle en sådan reform inte påverka ägarstrukturen vid finansinstituten eller statens kontroll över deras lånebeslut i linje med den statliga politiken inom en överskådlig framtid.

(460)

Golden Sun-bidragen tilldelades mellan 2009 och 2012 och skrivs av över 20 år. Därför fortsätter förmånen till solcellsindustrin fram till 2029–2032.

(461)

De andra bidrag man stött på skrivs också av enligt deras särdrag och kan också fortsätta att ge en förmån även efter översynsperioden.

(462)

Man har i denna undersökning dessutom stött på två bidrag som inte utjämnades i den ursprungliga undersökningen. Närmare uppgifter om dessa bidrag, nämligen fonden för utveckling av utrikeshandeln och 863- och 973-programmen, finns i skälen 464–488. Dessa bidrag visar att subventionerna i form av bidrag till solcellsindustrin har fortsatt och visar således tydligt att det är sannolikt att denna form av subventioner kommer att fortsätta om åtgärderna löper ut (och även om åtgärderna inte skulle upphöra att gälla). Eftersom dessa två bidrag inte utjämnades i den ursprungliga undersökningen ges ingen kvantifiering av subventionsnivån.

(463)

När det gäller framtida bidrag till solcellsindustrin anser kommissionen slutligen att detta är mycket troligt av två skäl: För det första tar den nya trettonde femårsplanen fortfarande upp solcellsindustrin. För det andra har de kinesiska myndigheterna inte meddelat att de forsknings- och utvecklingsprogram som styrs av den trettonde femårsplanen har upphävts eller kommer att upphävas.

(464)

Detta bidrag beviljar en klumpsumma för att stödja exportverksamhet. Programmet förvaltas av finansministeriet. För att få detta bidrag måste företaget ha godkänts och registrerats. Dessutom utjämnades detta system av de kanadensiska myndigheterna under 2015 (49).

(465)

De kinesiska myndigheterna tillhandahöll inga uppgifter om detta program. Alltså har kommissionen inte kunnat kontrollera alla aspekter av systemet och i synnerhet de förmåner som faktiskt ges de exporterande tillverkarna av den produkt som översynen gäller och solcellsindustrin som helhet. Vissa undersökningsresultat behövde följaktligen grundas på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(466)

Den huvudsakliga rättsliga grunden är åtgärden för förvaltning av fonden för utveckling av utrikeshandeln (Caiqi [2010] nr 114) från finansministeriet. För en exporterande tillverkare i urvalet skedde genomförandet av systemet under översynsperioden via cirkuläret från Jiangxis finansdepartement om beviljande av medel för utveckling och stöd från Jiangxis departement för utländsk ekonomi och handel (tredje omgången) från år 2013, GanCaiQiZhi (2014) nr 31, och cirkuläret från Jiangxis finansdepartement om beviljande av medel för utveckling och stöd från Jiangxis departement för utländsk ekonomi och handel (tredje omgången) från år 2014, GanCaiQiZhi (2015) nr 25.

(467)

Jinko lämnade in en hänvisning till den huvudsakliga rättsliga grunden och kopior av de två cirkulär som det hänvisas till i skälet ovan. Jinko förklarade att man hade erhållit bidrag inom ramen för detta program även under 2012.

(468)

Changzhou Trina Solar Energy Co. Ltd och närstående företag (nedan kallat Trina) rapporterade att bidrag tagits emot inom ramen för detta system under översynsperioden.

(469)

På grundval av den tillgängliga informationen tycks dessa program inte vara allmänt tillgängliga för alla företag i Kina.

(470)

De program som finansieras genom fonden för utveckling av utrikeshandeln beviljar subventioner i enlighet med artikel 3.1 a i och 3.2 i grundförordningen, i form av en överföring av medel från de kinesiska myndigheterna som ett bidrag till tillverkarna av den produkt som översynen gäller.

(471)

Kommissionen fastställde också att detta subventionssystem är selektivt i den betydelse som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen.

(472)

De program som finansieras genom fonden för utveckling av utrikeshandeln är selektiva subventioner i form av bidrag. Undersökningen har visat att en av exportörerna i urvalet har gynnats av denna subvention.

(473)

863-programmet är ett nationellt forsknings- och utvecklingsprogram för avancerad teknik som är inriktat på viktig teknik för industrialisering av högeffektiva solceller, såsom MW-klassade tunnfilmssolceller av kisel eller kristallint kisel med heteroövergångar och solceller med kiselbaserade nanotrådar. Bidragen inom ramen för detta program beviljas av vetenskaps- och teknikministeriet.

(474)

Företagen ansöker om dessa bidrag online (50). Bidrag tilldelas företag som uppfyller vissa villkor, t.ex. genom att vara företag med avancerad energiteknik eller genom att ha en stark FoU-kapacitet.

(475)

973-programmet är ett nationellt program för viktig och grundläggande forskning och utveckling. Det omfattar bland annat grundläggande forskning om gjutna lågeffektiva solceller och gjutna högeffektiva solceller. Liksom för 863-programmet måste företagen ansöka om dessa bidrag online (51), och de beviljas av vetenskaps- och teknikministeriet. De villkor som företagen måste uppfylla i fråga om projektegenskaper omfattar till exempel innovativa idéer, tydliga avancerade forskningsmål som är centrerade kring nationella grundläggande behov och tvärvetenskaplig forskning. Projekten ska också ha kinesiska egenskaper och vara av internationell betydelse.

(476)

Riktlinjerna för viktiga tekniker som kan få bidrag genom 863- och 973-programmen offentliggörs årligen.

(477)

I skrivelsen om ofullständigt svar bad kommissionen de kinesiska myndigheterna att överlämna vissa statliga planer som täckte de två programmen. Samtidigt som de kinesiska myndigheterna hänvisade till alla andra dokument som redan tillhandahållits kommissionen (varav de flesta inte ens hade att göra med de två programmen i fråga) bad de kommissionen att klargöra varför kommissionen behövde denna information och fortsatte sedan med att uppge att dessa planer inte existerade. Å andra sidan tillhandahölls ett antal provisoriska och administrativa åtgärder om förvaltningen av sådana planer (vars existens de kinesiska myndigheterna bestred).

(478)

När kommissionen under kontrollen på plats bad om de handlingar som utgör den rättsliga grunden för de två programmen (eftersom de kinesiska myndigheterna inte besvarade denna fråga i svaret på frågeformuläret) lämnade myndigheterna de administrativa åtgärderna för de tre statliga planerna med anknytning till forskning och utveckling av avancerad teknik, grundläggande forskning och utveckling och stöd till vetenskap och teknik (vilka var på kinesiska). På grund av den tidpunkt då informationen överlämnades och det faktum att handlingarna inte åtföljdes av en översättning till engelska kunde kommissionen inte kontrollera dessa handlingar på plats.

(479)

Kommissionen bad också myndigheterna att lämna statistik om den finansiering som beviljats inom ramen för dessa två projekt. De vägrade att lämna sådan statistik eftersom finansieringen, enligt myndigheterna, inte har att göra med tillverkningen av solcellsprodukter.

(480)

De kinesiska myndigheterna påstod också att inga av de exporterande tillverkarna i urvalet gynnades av någotdera av de två programmen (eller något av de program som förtecknas under ”olika bidrag” för den delen), vilket sa emot den information som lämnats av en av de exporterande tillverkarna i urvalet.

(481)

Alltså har kommissionen inte kunnat kontrollera flera viktiga aspekter av 863- och 973-programmen och i synnerhet de förmåner som faktiskt getts tillverkarna av den produkt som översynen gäller och solcellsindustrin som helhet. Vissa undersökningsresultat behövde följaktligen grundas på tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 28 i grundförordningen.

(482)

Den rättsliga grunden för de två programmen utgörs av administrativa åtgärder för den nationella forsknings- och utvecklingsplanen för avancerad teknik (863-planen), enligt översynen från 2011, administrativa åtgärder för den nationella planen för stöd till vetenskap och teknik, enligt översynen från 2011, och administrativa åtgärder för det nationella programmet för viktig grundläggande forskning och utveckling (973-programmet), enligt översynen från 2011.

(483)

De kinesiska myndigheterna uppgav att de bidrag som beviljas inom ramen för 863- och 973-programmen endast rör forskning och utveckling och inte tillverkning av den produkt som översynen gäller. Dessutom är de två programmen enligt myndigheterna inte utjämningsbara, eftersom de inte är selektiva.

(484)

Dessa argument avvisas. Det faktum att bidragen beviljades för forskning och utveckling av den produkt som översynen gäller innebär en direkt överföring av medel från de kinesiska myndigheterna, vilket påtagligt minskar de forsknings- och utvecklingskostnader som mottagaren annars skulle ha haft.

(485)

Bidragen anses vara selektiva eftersom bara företag som bedriver verksamhet med anknytning till de viktiga tekniker som förtecknas i riktlinjerna som offentliggörs årligen har rätt att ta emot dem. I riktlinjerna fastställs vilka viktiga tekniker som kan dra fördel av de två programmen. De kinesiska myndigheterna lämnade riktlinjerna för åren 2011, 2013 och 2014 till kommissionen på begäran. Riktlinjerna för 2014 om viktiga tekniker nämner uttryckligen forskning om solceller. De vägledande dokumenten för åren före 2014 nämner också uttryckligen antingen solceller och/eller solenergi.

(486)

863- och 973-programmen beviljar subventioner i enlighet med artikel 3.1 a i och 3.2 i grundförordningen, i form av en överföring av medel från de kinesiska myndigheterna som ett bidrag till tillverkarna av den produkt som översynen gäller.

(487)

Kommissionen fastställde också att detta subventionssystem är selektivt i den betydelse som avses i artikel 4.2 a i grundförordningen.

(488)

863- och 973-programmen är selektiva subventioner i form av bidrag. Undersökningen har visat att en av exportörerna i urvalet har gynnats av denna subvention.

(489)

Flera olika system för förmånlig beskattning gäller för företag inom solcellsindustrin och dessa system omfattas av den gällande skattelagen. Under samrådet och kontrollbesöket uppgav inte de kinesiska myndigheterna att man planerade att ändra landets skattelagar.

(490)

Liksom för de skatte- och tullbefrielser för utrustning som konstaterats för vissa av solcellstillverkarna minskar den utrustning som undantagen gällde för i värde, och därför skrivs förmånen i form av skatte- och/eller tullbefrielser i enlighet därmed av under de kommande åren (dvs. bortom översynsperioden).

(491)

Mot bakgrund av uppgifterna ovan anser kommissionen att upphörandet av åtgärderna sannolikt skulle leda till en fortsatt subventionering.

(492)

Kommissionen granskade också huruvida den subventionerade exporten från Kina till unionen skulle öka om åtgärderna upphörde att gälla. I detta avseende förlitade sig kommissionen på information från Bloomberg New Energy Finance och de svar på frågeformuläret som tillhandahållits av de samarbetsvilliga företagen i urvalet.

(493)

Såsom förklaras i avsnitt 5.1 är den befintliga kinesiska tillverkningskapaciteten mer än tjugo gånger större än unionens efterfrågan (se skäl 516), och nästan dubbelt så stor som världens efterfrågan.

(494)

Denna överkapacitet bekräftades också av de uppgifter som tillhandahölls av de samarbetsvilliga tillverkarna i urvalet, som alla visade på att de hade outnyttjad kapacitet vid sina befintliga produktionsanläggningar. Samtidigt höll nya produktionsanläggningar på att byggas som skulle tillföra ännu mer produktionskapacitet.

(495)

Såsom beskrivs närmare i avsnitt 5.2 anses unionsmarknaden dessutom vara mycket attraktiv för de kinesiska exporterande tillverkarna. Sist men inte minst skulle prisnivån i unionen, som är högre än på andra tredjemarknader, skapa incitament för de kinesiska tillverkarna att exportera till unionen snarare än till andra tredjelandsmarknader.

(496)

Kommissionen drar därför slutsatsen att det, mot bakgrund av sannolikheten för fortsatt subventionering, i kombination med den stora outnyttjade kapaciteten hos den kinesiska solcellsindustrin och unionsmarknadens attraktionskraft, är sannolikt att de kinesiska tillverkarna kommer att öka sin export av den produkt som översynen gäller till subventionerade priser till unionsmarknaden, om åtgärderna tillåts upphöra.

(497)

I enlighet med artikel 18.3 i grundförordningen drar kommissionen mot denna bakgrund slutsatsen att subventioneringen under översynsperioden har fortsatt och att det är mycket sannolikt att subventionerna till solcellsindustrin kommer att fortsätta om de åtgärder som är i kraft tillåts upphöra att gälla.

(498)

Den likadana produkten tillverkades av mer än 100 unionstillverkare under översynsperioden. De utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(499)

Alla tillgängliga uppgifter om unionsindustrin användes för att fastställa den sammanlagda unionstillverkningen för översynsperioden eftersom fullständiga offentliga uppgifter om tillverkningen inte var tillgängliga. Dessa uppgifter omfattade följande: Makroekonomiska uppgifter som lämnats av sökanden, men som samlats in å dennes vägnar av Europressedienst, ett oberoende konsultbolag. De svar angående representativitet från berörda parter som tillhandahölls innan undersökningen inleddes, och de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingår i urvalet.

(500)

På denna grundval beräknades unionens totala tillverkning under översynsperioden till omkring 3 409 MW för moduler och 1 270 MW för celler.

(501)

En del av unionsindustrin är vertikalt integrerad och i den mån som celltillverkning avses var en betydande andel av unionsindustrins tillverkning avsedd för företagsintern användning (96 %). Den fria marknaden för celler var därför i högsta grad marginell. Efter utlämnandet av uppgifter bestred en berörd part den sistnämnda uppgiften och menade att den fria marknaden utgör en stor del av den sammantagna cellmarknaden (som uppskattas till 3 409 MW, se tabell 11b). Kommissionen godtog denna korrigering eftersom unionens företagsinterna marknad faktiskt bara stod för 31,8 % av den totala cellförbrukningen. Detta ändrar inte slutsatsen att en betydande del av unionsindustrins celltillverkning var avsedd för företagsintern användning och påverkar inte den analys som gjorts av skadan och unionens intresse. Den fria marknaden för celler försörjs faktiskt mest genom import och inte av försäljning från unionens celltillverkare, med tanke på att de flesta celltillverkare lämnat marknaden under de senaste åren.

(502)

För att avgöra om unionsindustrin hade fortsatt att lida skada och för att fastställa förbrukningen och de olika ekonomiska indikatorerna för unionsindustrins situation undersökte kommissionen om, och i så fall i vilken utsträckning, man i denna analys borde beakta den efterföljande användningen (företagsintern användning) av den likadana produkt som tillverkas av unionsindustrin.

(503)

Kommissionen analyserade följande ekonomiska indikatorer genom hänvisning till all verksamhet (inklusive företagsintern användning): förbrukning, försäljningsvolym, tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, tillväxt, investeringar, lager, sysselsättning, produktivitet, kassaflöde, avkastning på investeringar, kapitalanskaffningsförmåga och subventionsmarginalens storlek.

(504)

För dessa indikatorer upptäckte kommissionen, liksom i den ursprungliga undersökningen, att den tillverkning som var avsedd för företagsintern användning i lika hög grad påverkades av den konkurrerande importen från det berörda landet. De celler som var avsedda för den företagsinterna marknaden användes som huvudsaklig komponent i tillverkningen av moduler. Därför utövade den direkta konkurrens som importen av moduler från det berörda landet, som drabbade unionens modultillverkare, också en indirekt press på det företagsinterna försäljningspriset och/eller produktionskostnaderna för de celler som används i dessa moduler. Dessutom ökade importen av celler från Kina pressen på modultillverkare som använder sig av företagsintern celltillverkning. De konkurrerade inte bara med moduler som monterats i tredjeländer av kinesiska celler, utan också med moduler som monterats i unionen utifrån dessa importerade kinesiska celler.

(505)

Som en följd, tvärtemot andra fall (52), där en åtskillnad mellan den företagsinterna och den fria marknaden var relevant för skadeanalysen eftersom de produkter som är avsedda för företagsintern användning inte var utsatta för direkt konkurrens från import, slog kommissionen i detta fall fast att för de flesta ekonomiska indikatorer rättfärdigades ingen åtskillnad mellan den företagsinterna och den fria marknaden.

(506)

När det gäller lönsamhet tittade kommissionen dock bara på försäljningen på den fria marknaden. Priserna på den företagsinterna marknaden fastställdes enligt olika prissättningspolicyer (internprissättning vid virtuella marknadspriser, överlåtelse på grundval av faktiska kostnader etc.). Således speglade de inte alltid priserna enligt armlängdsprincipen och kunde inte beaktas när denna indikator bedömdes.

(507)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade flera parter att situationen för unionens cellindustri borde ha bedömts separat för den företagsinterna marknaden och den fria marknaden. För det första hävdade de att kommissionen inte lyckades lägga fram ett ordentligt resonemang kring hur internmarknaden har påverkats i lika hög grad av konkurrensen från importen från Kina. För det andra påstod en part att eftersom kommissionen ansåg att priserna på den företagsinterna marknaden inte var tillförlitliga för att bedöma lönsamheten är det lika felaktigt att dra slutsatsen att de utsattes för press på grund av import av moduler. För det tredje motsäger en gemensam analys av de två marknaderna det faktum att cellförbrukningen minskade mindre än modulförbrukningen under skadeundersökningsperioden. Detta innebär enligt vad som påstås att det inte finns någon direkt koppling mellan importen av moduler och importen av celler, och mellan den minskade importen av celler och priserna på celler som exponeras för den fria marknaden.

(508)

Tvärtemot vad parterna hävdar la kommissionen för det första i skälen 503 och 504 fram ett detaljerat resonemang kring hur den företagsinterna marknaden har påverkats i lika hög grad av konkurrensen från importen från Kina. Eftersom cellen är den främsta komponenten vid tillverkning av en modul utövar importen av moduler från Kina en indirekt press på det företagsinterna försäljningspriset för celler, när internpriset baseras på ett virtuellt marknadspris. Alternativt, när internpriset baseras på faktisk kostnad, sätter importerade celler press på företag att effektivisera sin tillverkningsprocess. Även om man inte kan förlita sig på priserna på den företagsinterna marknaden för att bedöma lönsamheten så såg kommissionen för det andra utvecklingen av de priserna som en relevant faktor för bedömningen av huruvida den företagsinterna marknaden stod inför konkurrens från importen från Kina. För det tredje gjorde inte kommissionen gällande att det finns en direkt koppling mellan importen av moduler och importen av celler. Den observerade snarare att den företagsinterna användningen av celler också är föremål för direkt konkurrens från importen av celler, och indirekt konkurrens från importen av moduler eftersom de företagsinterna cellerna används för att tillverka moduler. För det tredje lyckades inte den berörda parten bevisa att det inte finns någon koppling mellan priserna på celler på den fria marknaden och en minskning av cellimporten. Det framgår av tabell 8b att försäljningspriserna för unionens cellindustri faktiskt ökade när importen av celler från Kina minskade, både i volym och i marknadsandel, mellan 2014, när åtgärderna började få full effekt, och översynsperioden. Dessa argument avvisades därför.

(509)

Efter utlämnandet av uppgifter påstod de kinesiska myndigheterna att en gemensam analys av den företagsinterna och fria marknaden för celler faktiskt gör en analys av den fria marknaden onödig, eftersom den bara står för 4 % av den sammanlagda celltillverkningen i unionen. Kommissionen lyckades således inte granska situationen för den inhemska industrin som helhet och uppfyller därför inte kravet på ”objektiv[itet]” i artikel 3.1 i antidumpningsavtalet.

(510)

Kommissionen såg inte hur den gemensamma analysen av den företagsinterna och den fria marknaden för celler gjorde en analys av den fria marknaden onödig. Kommissionen analyserade i själva verket ett antal skadeindikatorer enbart för den fria marknaden, till exempel lönsamhet, försäljningspriser och avkastning på investeringar. Dessutom analyseras ett antal indikatorer kumulativt, även i fall då en separat analys av den företagsinterna och icke företagsinterna marknaden görs (53). Dessa indikatorer är ofta följande: tillverkning, kapacitet, kapacitetsutnyttjande, investeringar, avkastning på investeringar, sysselsättning, produktivitet, lager och arbetskraftskostnad. Sist men inte minst följde skadeindikatorerna för de celltillverkare inom unionen som uteslutande sålde på den fria marknaden samma trender, och, som en följd, gäller de slutsatser som dragits för unionens hela cellindustri också för dem. De kinesiska myndigheterna insisterade på att enligt rättspraxis från WTO, i händelse av att det finns en företagsintern marknad för en del av den produkt som undersökningen gäller, måste en jämförande analys utföras. Kommissionen anser att detta krav, om det var tillämpligt på detta mycket specifika fall, hur som helst uppfylls. För den del av unionens celltillverkning som säljs på den företagsinterna marknaden har skadan fastställts på grundval av indirekt prispress när det gäller de moduler som dessa celler byggs in i. För den del av unionens cellproduktion som säljs på den fria marknaden har skadeindikatorerna också bedömts separat och visar på samma trender som den företagsinterna delen av marknaden (som, på grund av det faktum att den representerar 96 % av unionstillverkningen, är så gott som identisk med den samlade bedömningen). Detta argument avvisades följaktligen.

(511)

De kinesiska myndigheterna menade också att uppgiften att unionens modultillverkare konkurrerar med moduler som monterats ihop i tredjeländer med kinesiska celler olovligen utökar undersökningens omfattning. Dessa moduler inkluderades emellertid i undersökningens omfattning redan från början eftersom cellerna ger modulerna dess ursprung (54). Detta påstående avvisades därför.

(512)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade en annan part att analysen av lönsamheten på grundval av 4 % av unionens celltillverkning inte är representativ för en korrekt bedömning av behovet av att behålla tullarna. Kommissionen framhöll att bara lönsamheten bedömdes uteslutande på grundval av försäljningen av celler till oberoende kunder av de skäl som anges i skäl 506. För att bedöma situationen för unionens industri analyserades alla andra indikatorer med beaktande av både den företagsinterna och den fria cellmarknaden. Detta argument avvisades följaktligen.

(513)

Jabil monterade moduler på uppdrag av andra företag under översynsperioden som en kontraktstillverkare. För denna monteringstjänst betalade de andra företagen en avgift. De tog också det fullständiga kontraktsmässiga ansvaret för försäljningen av de moduler som monterats av Jabil. Följaktligen kom inte de intäkter som rapporterats av Jabil från försäljning av moduler, utan från serviceavgifter. Därför beslutade sig kommissionen att skilja Jabils vinst från vinsten för resten av unionens modulindustri (se skälen 563 och 565). För de återstående skadeindikatorerna kunde de monteringsverksamheter som Jabil utför åt icke samarbetsvilliga modultillverkare inte kontrolleras, och beaktades därför inte.

(514)

Efter utlämnandet av uppgifter bad en berörd part om ytterligare förtydliganden om vilka uppgifter från Jabil som beaktades eller inte och varför. För alla skadeindikatorer förutom lönsamhet har kommissionen tagit hänsyn till alla uppgifter från Jabil som rör de samarbetsvilliga modultillverkarna i unionen. Endast dessa uppgifter beaktades eftersom de kunde kontrolleras, medan resten lämnades utan avseende, med tanke på Jabils särskilda affärsmodell och det faktum att de slutliga försäljningspriserna inte kunde kontrolleras.

(515)

Kommissionen slog fast att unionens förbrukning utgjordes av den totala volymen av den berörda produkten som importerades samt den totala försäljningsvolymen för den likadana produkten i unionen, inklusive den som var avsedd för företagsintern användning. Unionsindustrins totala försäljning baserades på den information som tillhandahölls av Europressedienst, som där det var lämpligt korrigerades med uppgifterna i de svar angående representativitet från berörda parter som lämnats innan undersökningen inleddes och de kontrollerade svaren på frågeformuläret från företagen i urvalet. Vilket anges i skäl 519 baserades importuppgifterna på Comext och de uppgifter som rapporterats till kommissionen av medlemsstaterna i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen (nedan kallad artikel 14.6-databasen). Uppgifterna om förbrukning dubbelkontrollerades mot andra källor (55).

(516)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1 a

Unionens förbrukning av moduler (i MW)

Tabell 1 b

Unionens förbrukning av celler (i MW)

(517)

Sammantaget sjönk unionens förbrukning påtagligt mellan 2012 och översynsperioden. Unionens förbrukning av moduler sjönk med 56 %. Efter den dramatiska nedgången mellan 2012 och 2013 med 35 % förblev förbrukningen ganska stabil under 2014 och översynsperioden.

(518)

Vad gäller celler minskade förbrukningen något mindre, nämligen med 26 % under skadeundersökningsperioden. Förbrukningsnedgången skedde främst mellan 2013 och 2014, när förbrukningen sjönk med 26 %. Den började dock återhämta sig under översynsperioden, då den ökade med 4,5 % jämfört med 2014.

(519)

Importvolymerna och importvärdena baserades på olika källor. För 2012 och en del av 2013 baserades de på uppgifter som lämnats av sökanden, men som samlats in på dennes vägnar av Europressedienst, eftersom moduler och celler vid denna tidpunkt importerades till unionen under tullrubriker som även täckte andra produkter som inte omfattas av denna undersökning och Eurostat-uppgifter därför inte kunde användas. Efter det att registreringen av importen av moduler och celler hade införts den 6 mars 2013 (56) kunde uppgifter från Eurostat användas. För resten av 2013, 2014 och översynsperioden baserade kommissionen följaktligen sina uppgifter på Comext-databasen (57) och artikel 14.6-databasen.

(520)

Importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 2a

Import av moduler från Kina (i MW) och marknadsandelar  (58)

Tabell 2b

Import av celler från Kina (i MW) och marknadsandelar

(521)

Under skadeundersökningsperioden minskade importvolymen för moduler från Kina med 73 %, med en motsvarande minskning av marknadsandelen på 39 %, dvs. från 66 % under 2012 till 41 % under översynsperioden. Efter att de befintliga åtgärderna infördes under 2013 minskade importvolymerna för moduler med 45 % mellan 2013 och 2014, medan förbrukningen minskade med 31 %.

(522)

När det gäller celler ökade importvolymerna med 65 % under skadeundersökningsperioden, vilket ledde till en mycket större ökning av marknadsandelen, nämligen med 123 % (från 7 % 2012 till 16 % under översynsperioden), mot bakgrund av den krympande marknaden. Mellan 2013 och 2014 ökade samtidigt importen av celler med 59 %, vilket ledde till en ökning av marknadsandelen med 10 procentenheter. Trots att den plötsliga uppgången inte fortsatte under översynsperioden förblev importnivåerna mycket högre under översynsperioden än under 2012 och 2013.

(523)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av Comext och artikel 14.6-databasen.

(524)

Det genomsnittliga priset på importen till unionen från det berörda landet utvecklades på följande sätt:

Tabell 3a

Importpriser för moduler (i euro/kW)

Tabell 3b

Importpriser för celler (i euro/kW)

(525)

Det genomsnittliga importpriset från Kina sjönk med 22 % för moduler och med 43 % för celler under skadeundersökningsperioden. För moduler sjönk importpriset mellan 2012 och 2013 och sedan, när åtgärderna trädde i kraft, ökade priset med 6,3 % för moduler mellan 2013 och 2014. Det minskade något mer mellan 2014 och översynsperioden, nämligen med 1,6 %. För celler fortsatte importpriset att minska mellan 2013 och 2014 när det sjönk ytterligare med 19,4 %, men det ökade något mellan 2014 och översynsperioden, nämligen med 1,4 %.

(526)

Nästan alla exporterande tillverkare som sålde moduler och celler under översynsperioden hade dock ett prisåtagande och deras exportpriser till EU bestämdes av dessa prisåtaganden, som fastställer ett minimiimportpris. Bara 1,6 % av importvolymen för moduler och 0,6 % av densamma för celler uppstod utanför minimiimportpriset (59). Följaktligen kan sådana exportpriser inte ses som en relevant indikator för att fastställa prissättningsbeteendet för de exporterande tillverkarna om åtgärderna skulle slopas.

(527)

Efter utlämnandet av uppgifter hävdade flera parter att exportpriset till EU borde användas för att fastställa prisunderskridande och de beräknade att det inte förekom något prisunderskridande på denna grund. Det stämmer att det inte förekommer något prisunderskridande på grundval av exportpriserna till EU för moduler och att prisunderskridandet för celler är mycket litet. Kommissionen ansåg dock att avsaknaden av prisunderskridande på grund av efterlevnad av minimiimportpriset inte var den avgörande indikatorn för analysen av den aktuella situationen för unionsindustrin. Såsom anges i skäl 573 fastställde kommissionen att unionsindustrin fortsatte att lida skada av omfattningen av de subventioner som konstaterades under den tidigare undersökningen och från det kringgående som konstaterats (se skäl 4) och inte hade tillräckligt med tid för att återhämta sig.

(528)

Det genomsnittliga importpriset till unionen från tredjeländer baserades också på uppgifter från Comext och artikel 14.6-databasen och utvecklades på följande sätt:

Tabell 4a

Moduler – Import från tredjeländer

Tabell 4b

Celler – Import från tredjeländer

(529)

Under skadeundersökningsperioden ökade importen från tredjeländer till unionen med 30 % för moduler. Den största plötsliga ökningen skedde mellan 2013 och 2014, då volymerna ökade med 48 %. Marknadsandelen steg påtagligt, från 9 % under 2012 till 25 % under översynsperioden. Återigen skedde den största förändringen mellan 2013 och 2014, när marknadsandelen steg från 13 % till 28 %. Taiwan, Malaysia och Singapore var de största exportörerna efter Kina. Det bör noteras att importen från Taiwan och Malaysia kan ha inkluderat kringgående (se skäl 4).

(530)

När det gäller celler minskade importen från andra länder med 47 % under skadeundersökningsperioden. Den kraftigaste nedgången, med 52 %, inträffade mellan 2013 och 2014, medan siffrorna steg något, med 9 %, mellan 2014 och översynsperioden. Detta ledde till att marknadsandelen minskade från 70 % 2012 till 51 % under översynsperioden. Minskningen gick från 75 % till 48 % mellan 2013 och 2014 och steg sedan något, med tre procentenheter, under översynsperioden. För celler var Taiwan och Malaysia de största exportörerna, följt av Kina och Förenta staterna. Det bör noteras att importen från Taiwan och Malaysia kan ha inkluderat kringgående (se skäl 4).

(531)

De genomsnittliga exportpriserna från tredjeländer för både moduler och celler minskade påtagligt under skadeundersökningsperioden, i linje med de kinesiska priserna och unionspriserna. För moduler minskade de med 21 % och för celler med 45 % under skadeundersökningsperioden. Dessa priser kan emellertid ha påverkats av kringgåenden (se skäl 4).

(532)

I enlighet med artikel 8.4 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins situation under skadeundersökningsperioden.

(533)

I skadeanalysen gjorde kommissionen åtskillnad mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna baserat på de uppgifter som erhållits från sökanden, som dubbelkontrollerats mot de svar angående representativitet som skickats av ett antal unionstillverkare innan undersökningen inleddes och de kontrollerade svaren på frågeformuläret från unionstillverkarna i urvalet. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter i svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(534)

De makroekonomiska indikatorerna är följande: tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, subventionsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare subventionering.

(535)

De mikroekonomiska indikatorerna är följande: genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, avkastning på investeringar och kapitalanskaffningsförmåga.

(536)

Unionens totala tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5a

Moduler – Tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande

Tabell 5b

Celler – Tillverkning, tillverkningskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(537)

Den totala unionstillverkningen av moduler minskade med 26 % under skadeundersökningsperioden, men ökade med 4,5 % mellan 2014 och översynsperioden. Inför den minskade förbrukningen ändrades tillverkningskapaciteten efter den minskande tillverkningen och minskade också med 25 % under skadeundersökningsperioden. Kapacitetsutnyttjandegraden förblev alltså stabil mellan början och slutet av skadeundersökningsperioden, och nådde 53 % under översynsperioden. Det skedde dock en kraftig ökning i kapacitetsutnyttjandet med 9 procentenheter mellan 2014 och översynsperioden (en ökning med 19 %). Det bör noteras att de modultillverkare i unionen som ingick i urvalet hade en mycket högre kapacitetsutnyttjandegrad under skadeundersökningsperioden och nådde 85 % under översynsperioden, en ökning med 39 % jämfört med 2012 (61 %).

(538)

Tillverkningen av celler i unionen ökande med 19 % under skadeundersökningsperioden. Medan tillverkningen sjönk med 31 % mellan 2012 och 2013 ökade den med 49 % mellan 2013 och 2014, och med ytterligare 15 % mellan 2014 och översynsperioden. Detta sammanföll med införandet av utjämningsåtgärderna i december 2013, medan förbrukningen minskade konstant under perioden mellan 2012 och 2014, men ökade mellan 2014 och översynsperioden. Samtidigt minskade produktionskapaciteten med 24 % under skadeundersökningsperioden, vilket ledde till en betydande ökning av kapacitetsutnyttjandet, från 45 % under 2012 till 70 % under översynsperioden. I likhet med modultillverkarna hade celltillverkarna i urvalet en mycket högre kapacitetsutnyttjandegrad än unionsindustrin totalt sett (86 %), som förblev stabil under skadeundersökningsperioden.

(539)

Sammanfattningsvis minskade unionsindustrin sin kapacitet som svar på den minskade förbrukningen. Samtidigt ökade den sin tillverkning under översynsperioden jämfört med 2014, vilket förbättrade kapacitetsutnyttjandegraden ytterligare.

(540)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6a

Moduler – Försäljningsvolym och marknadsandel

Tabell 6b

Celler – Försäljningsvolym och marknadsandel

(541)

Under skadeundersökningsperioden minskade försäljningsvolymen för moduler med 40 %. I ett sammanhang där förbrukningen minskat med 56 % omsattes detta dock till en betydande ökning av marknadsandelen under skadeundersökningsperioden med 40 %, som uppnådde 35 % under översynsperioden.

(542)

När det gäller celler ökade unionsindustrins försäljningsvolym med 9 % under skadeundersökningsperioden. Detta ledde till en marknadsandel som ökade från 23 % under 2012 till 33 % under översynsperioden, medan förbrukningen minskade mycket mindre än för moduler, nämligen med 26 %.

(543)

I en situation med sjunkande förbrukning och ikraftträdandet av utjämningsåtgärderna lyckades unionsindustrin öka sin marknadsandel för både moduler och celler.

(544)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7a

Moduler – Sysselsättning och produktivitet

Tabell 7b

Celler – Sysselsättning och produktivitet