(1)

I enlighet med artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (2) offentliggjorde kommissionen den 29 oktober 2015 ett tillkännagivande (nedan kallat inledningstillkännagivandet) i Europeiska unionens officiella tidning (3) om inledande av ett antidumpningsförfarande beträffande import av vissa stumsvetsrördelar av rostfritt stål, även inte färdigbearbetade, med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina) och Taiwan (nedan kallade de berörda länderna).

(2)

Förfarandet inleddes med anledning av att branschorganisationen Defence Committee of the Stainless Steel Butt-Welding Fittings Industry of the European Union (nedan kallad klaganden) den 14 september 2015 hade ingett ett klagomål för ett antal unionstillverkare som står för mellan 37 % och 48 % av unionens sammanlagda produktion. En tillverkare som motsätter sig klagomålet har gett sig till känna.

(3)

Därför var de relevanta tröskelvärdena i artikel 5.4 i grundförordningen uppfylla när ärendet inleddes. Artikeln lyder: ”En undersökning enligt punkt 1 ska endast inledas om det, på grundval av en granskning av i vilken grad det bland unionsproducenter av en likadan produkt finns stöd för eller motstånd mot klagomålet, fastställs att klagomålet är ingivet av unionsindustrin eller för dess räkning. Framställningen ska anses vara gjord av unionsindustrin eller för dess räkning om den stöds av unionstillverkare, vars sammanlagda produktion utgör mer än 50 % av den totala produktionen av den likadana produkten för den del av unionsindustrin som antingen uttrycker stöd för eller motsätter sig framställningen. Undersökningen ska dock inte inledas om de unionstillverkare som uttryckligen stöder framställningen tillsammans svarar för mindre än 25 % av unionsindustrins sammanlagda produktion av den likadana produkten.” När en undersökning inleds, är det inte nödvändigt att villkoren för talerätt är uppfyllda under hela undersökningen. Domstolen har bekräftat att detta gäller i en situation där ett företag drar tillbaka sitt stöd för klagomålet (4). Samma resonemang kan tillämpas analogt i en situation där produktdefinitionen förändras.

(4)

I samband med inledandet av förfarandet hävdade en av de berörda parterna att kommissionen felaktigt hade beräknat klagandens andel av unionsindustrins sammanlagda produktion. Denna part hävdade att den nuvarande klagande inte kan stå för 43–49 % av unionens produktion eftersom åtta företag i ett tidigare ärende som omfattade en liknande produkt stod för 48 % av unionens produktion. Kommissionen konstaterade att även om båda undersökningarna omfattar liknande produkter skiljer sig den exakta produktdefinitionen och undersökningsperioden i den aktuella undersökningen från produktdefinitionen och undersökningsperioden i den tidigare undersökningen. De bedömningar som gjordes och resultatet av dessa skiljer sig därför åt (dvs. andra unionstillverkare gav sig till känna i den aktuella undersökningen än i den undersökning som inleddes 2012, och dessa unionstillverkare definierades på grundval av den likadana produkten i 2012 års undersökning). I meddelandet om talerätt av den 28 oktober 2015 fastställs den totala unionsproduktionen av den likadana produkten till 8 600 ton under perioden den 1 april 2014 till den 31 mars 2015. För den tidigare undersökning som inleddes 2012 fastställs i meddelandet om talerätt av den 9 november 2012 den totala unionsproduktionen av den likadana produkten till 21 600 ton.

(5)

Samma berörda part hävdade att endast ett fåtal företag stöder klagomålet (3 av 16 unionstillverkare), och begärde att kommissionen skulle undersöka varför de andra unionstillverkarna inte hade yttrat sig. Som svar på detta konstaterade kommissionen att när ett ärende inleds saknar det betydelse hur många företag som stöder ett klagomål. Enligt artikel 5.4 i grundförordningen är det endast deras andel av unionsindustrins produktion som har betydelse.

(6)

Den berörda parten ifrågasatte dessutom inkluderandet av en viss unionstillverkare i definitionen av unionsindustrin, eftersom denna unionstillverkare tillverkade rördelar med ett betydligt högre mervärde än de andra unionstillverkarna. Undersökningen bekräftade emellertid att denna unionstillverkare även tillverkade och sålde den likadana produkten och att det var motiverat att låta tillverkaren ingå i stickprovsurvalet. Stickprovsurvalet omfattade endast den tillverkarens produktionsvolymer som omfattas av undersökningens räckvidd. Påståendet avvisades därför.

(7)

Kommissionen underrättade officiellt klaganden, alla unionstillverkare, importörer, handlare och användare som den visste var berörda och deras intresseorganisationer, samt de exporterande tillverkarna och myndigheterna i de berörda länderna, om inledandet av förfarandet.

(8)

Kommissionen kontaktade även tillverkare i Brasilien, Indien, Malaysia, Sydkorea, Schweiz, Thailand och Förenta staterna, som i inledningstillkännagivandet angavs som tänkbara jämförbara länder för fastställandet av ett normalvärde för Kina.

(9)

Berörda parter gavs möjlighet inom den tidsfrist som angavs i inledningstillkännagivandet att skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Samtliga berörda parter som begärde att bli hörda och visade att det fanns särskilda skäl till detta gavs tillfälle att bli hörda.

(10)

I inledningstillkännagivandet angav kommissionen att den kunde komma att besluta om att göra ett urval bland de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(11)

Med tanke på det stora antalet unionstillverkare som ingick i undersökningen slog kommissionen i inledningstillkännagivandet fast att den skulle begränsa sin analys till ett rimligt antal unionstillverkare. Vid tidpunkten för inledandet av förfarandet gav de tillverkare som anges i skäl 2 sig till känna, dvs. en unionstillverkare och en grupp av två dotterbolag belägna i unionen som tillverkar den likadana produkten.

(12)

Efter offentliggörandet av inledningstillkännagivandet begärde en annan unionstillverkare att få ingå i urvalet. De fyra samarbetsvilliga tillverkarna inkluderades därför i urvalet. De unionstillverkare som ingick i urvalet stod för omkring 47 % av den uppskattade totala produktionen i unionen, och urvalet ansågs representativt för unionsindustrin.

(13)

En av de unionstillverkare som ingick i urvalet, nämligen Springer GmbH, meddelade dock senare att den hade beslutat att inte samarbeta. Denna tillverkare undersöktes därför inte vidare. Enligt kommissionen var emellertid de tre andra unionstillverkare som ingick i urvalet, vilka stod för 43 % av den uppskattade totala produktionen i unionen, fortfarande representativa för unionsindustrin. Ovannämnda unionstillverkare informerade även kommissionen om att den inte bara var en unionstillverkare utan även hade ingått ett avtal om passiv förädling med en kinesisk tillverkare.

(14)

Kommissionen gjorde även en bedömning av hur beslutet att inte låta flänsade rördelar och rördelar med blank yta ingå i produktdefinitionen (se avsnitt 2.2 nedan) påverkade urvalets representativitet. Kommissionen fann att det saknades betydande tillverkning av flänsade rördelar och rördelar med blank yta, vilket gällde både de unionstillverkare som ingick i urvalet och den totala unionsproduktionen, och att representativiteten hos det urval som gjorts därför inte påverkades.

(15)

En berörd part uppgav att andra unionstillverkare än de som stödde klagomålet ökade sina försäljningssiffror under perioden 2010–2015 tack vare både höjda priser och ökade volymer, enligt Eurostats statistik om handeln inom unionen.

(16)

Kommissionen analyserade den potentiella skada som orsakats av importen från de berörda länderna i förhållande till unionsindustrin, inbegripet alla unionstillverkare, med hjälp av makroekonomiska uppgifter (se skälen 193–207). Kommissionen konstaterade dessutom att den berörda parten grundade sin analys på KN-nummer som inte bara omfattade den berörda produkten utan även produkter som inte täcks av denna undersökning. I regel avser dessutom den volym som anges i statistiken om handeln inom unionen inte enbart unionsproduktionen utan även återförsäljning av importerade produkter. Inga slutsatser gick därför att dra beträffande unionstillverkarnas försäljningspris eller volymer. I vilket fall anses de mikroekonomiska uppgifter som ingår i stickprovet vara representativa för unionsindustrin. Att dessa uppgifter inte omfattar de tillverkare som inte har ställt sig bakom klagomålet följer av att dessa inte gav sig till känna för att ingå i urvalet.

(17)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla icke-närstående importörer att kontakta kommissionen och lämna de uppgifter som anges i inledningstillkännagivandet.

(18)

Tre icke-närstående importörer tillhandahöll uppgifter och samtyckte till att ingå i stickprovsurvalet. Tillsammans stod dessa för 10 % av den uppskattade importvolymen från Kina och Taiwan under undersökningsperioden. Eftersom kommissionen kunde undersöka alla importörer som gav sig till känna var ett stickprovsförfarande inte nödvändigt.

(19)

För att kommissionen skulle kunna besluta huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads i inledningstillkännagivandet alla exporterande tillverkare i Taiwan att kontakta kommissionen och lämna de uppgifter som anges i inledningstillkännagivandet. Uppgifterna om inledandet av undersökningen och inledningstillkännagivandet (som inkluderade ett stickprovsformulär) skickades till de tio taiwanesiska företag som i klagomålet angavs som exporterande tillverkare av den berörda produkten till unionen. Dessutom ombads Taipeis representation till Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta de andra exporterande tillverkare som eventuellt fanns.

(20)

Fyra exporterande tillverkare i Taiwan lämnade den information som begärts i inledningstillkännagivandet och samtyckte till att ingå i urvalet. Med tanke på antalet samarbetsvilliga taiwanesiska exporterande tillverkare ansågs ett stickprovsförfarande inte nödvändigt.

(21)

Under undersökningen beslutade två av fyra företag att inte längre samarbeta. Kommissionen underrättade dessa företag om att enligt artikel 18.1 i grundförordningen får provisoriska eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden fattas på grundval av tillgängliga uppgifter.

(22)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads alla exporterande tillverkare i Kina att kontakta kommissionen och lämna de upplysningar som anges i inledningstillkännagivandet. Dessutom ombads Kinas delegation vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta de eventuellt andra exporterande tillverkarna.

(23)

Nio exporterande tillverkare i Kina tillhandahöll de begärda upplysningarna och begärde att få ingå i urvalet. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval av fyra företag eller grupper av företag, vilka stod för omkring 79 % av de samarbetsvilliga, till unionen exporterande tillverkarna och uppskattningsvis 35 % av den samlade exporten från Kina till unionen under undersökningsperioden. Det kriterium som användes för att välja ut de fyra företag som ingick i urvalet var exportvolymen av den berörda produkten till unionen under undersökningsperioden. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen genomfördes ett samråd om urvalet med alla kända exporterande berörda tillverkare och myndigheterna i det berörda landet. Inga synpunkter har mottagits i detta avseende.

(24)

Under undersökningen beslutade ett av de fyra företag som ingick i urvalet att inte längre samarbeta. Kommissionen underrättade detta företag om att enligt artikel 18.1 i grundförordningen får provisoriska eller slutgiltiga, positiva eller negativa avgöranden fattas på grundval av tillgängliga uppgifter.

(25)

Ingen av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i Kina ansökte om marknadsekonomisk status. Fem exporterande tillverkare i Kina som inte ingick i urvalet begärde emellertid en individuell undersökning i enlighet med artikel 17.3 i grundförordningen. Som nämndes i skäl 99 beviljades inte dessa begäranden.

(26)

Frågeformulär skickades till de fyra företagen i Taiwan och de fyra kinesiska företagen som ingick i urvalet, till de fyra unionstillverkare som ingick i urvalet och till de tre importörer som ingick i urvalet.

(27)

Svar på frågeformuläret mottogs endast från två företag i Taiwan, tre företag i Kina, tre unionstillverkare och tre importörer.

(28)

Efter ett preliminärt utlämnande av uppgifter mottogs även ett svar på frågeformuläret från en tillverkare i Schweiz, ett av de potentiellt jämförbara länderna.

(29)

Kommissionen införskaffade och kontrollerade all den information den ansåg nödvändig för att fastställa dumpning, skadan därav och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags/intresseorganisationers lokaler:

(30)

Ett kontrollbesök gjordes även på det schweiziska företaget Rohrbogen AG (Basel), som ansågs vara en potentiell tillverkare i ett jämförbart land. Kontrollbesöket genomfördes efter det preliminära utlämnandet av uppgifter.

(31)

I det preliminära skedet av undersökningen beslutade kommissionen att inte införa preliminära anitidumpningsåtgärder. Det främsta skälet till detta var det pågående arbetet med att hitta ett lämpligt jämförbart land som kunde ligga till grund för fastställandet av normalvärdet för de kinesiska exporterande tillverkarna. I avsaknad av fastställandet av en dumpningsmarginal för Kina kunde inte heller omfattningen av den kumulerade dumpade importen från båda berörda länder fastställas. Även om det fanns tillgång till uppgifter om unionsindustrin för att göra en analys av de olika skadeindikatorerna är den dumpade importens volym och priser en oumbärlig beståndsdel i fastställandet av skada enligt artikel 3 i grundförordningen. Inget fastställande av skada, och följaktligen av orsakssambandet mellan skada och dumpad import, gjordes därför i det preliminära skedet av undersökningen.

(32)

Berörda parter mottog ett preliminärt utlämnande av uppgifter den 13 juli 2016. Efter det preliminära utlämnandet av uppgifter mottogs synpunkter från en taiwanesisk exporterande tillverkare, en kinesisk exporterande tillverkare, Kinas handelskammare för importörer och exportörer av metall, mineraler och kemikalier (nedan kallad CCCMC) och klaganden. Alla dessa synpunkter behandlas i de efterföljande skälen.

(33)

Berörda parter mottog det slutliga utlämnandet av uppgifter den 27 oktober 2016. Kommissionen uppmanade de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden senast den 16 november 2016.

(34)

De kinesiska exporterande tillverkarna, CCCMC, två unionsimportörer och klaganden inkom med synpunkter efter det slutliga utlämnandet av uppgifter, och den unionstillverkare som även hade ingått ett avtal om passiv förädling begärde att bli hörd av förhörsombudet, och CCCMC begärde att bli hörd av kommissionen.

(35)

Under utfrågningen med förhörsombudet begärde unionstillverkaren att de produkter som återimporteras efter att ha förädlats ska undantas från tull, på grund av att de inte skadar unionsindustrin eftersom de i mycket liten utsträckning överlappar med klagandenas produktion och eftersom det inte ligger i unionens intresse att påföra tullar, med tanke på unionstillverkarens status som ett litet eller medelstort företag, det faktum att tillverkaren har fått stöd från EU:s strukturfonder för att uppföra sin fabrik och det faktum att påförandet av tullar skulle förstöra tillverkarens affärsverksamhet. Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med eventuella synpunkter på detta.

(36)

En av de kinesiska exporterande tillverkarna begärde dessutom en rättelse av sitt felstavade namn, och en unionstillverkare föreslog en mer exakt definition av begreppet ”rördelar med blank yta”, vilket kommissionen godtog.

(37)

I fråga om det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade två kinesiska exporterande tillverkare och CCCMC att den tid som kommissionen hade avsatt för att inkomma med synpunkter från berörda parter var otillräcklig och inte gjorde det möjligt för dem att på ett heltäckande sätt belysa alla uppgifter och resonemang, eftersom dessa hade presenterats för första gången i det slutliga utlämnandet av uppgifter. De ansåg att detta utgjorde ett allvarligt brott mot de berörda parternas rätt till försvar i det aktuella förfarandet.

(38)

Kommissionen konstaterade att ett antidumpningsförfarande som inleds i enlighet med artikel 5 i grundförordningen ska omgärdas av strikta tidsfrister. De berörda parterna i fråga har underrättats om kommissionens beslut att inte införa preliminära åtgärder och om kommissionens förslag om införandet av definitiva åtgärder samt har getts rimligt med tid att reagera på detta. Enligt artikel 20.5 i grundförordningen ska kommissionen fastställa en frist på minst tio dagar för att inkomma med synpunkter efter ett slutligt utlämnande av uppgifter. Genom att fastställa en frist på 22 dagar har kommissionen uppfyllt detta krav. Ingen berörd part begärde en förlängning av fristen i detta avseende. Kommissionen framhöll också att inga ytterligare uppgifter kunde lämnas ut i det preliminära skedet, varken när det gäller slutsatserna om dumpning från Kinas sida eller när det gäller fastställande av skada. I avsaknad av fastställandet av en dumpningsmarginal för Kina kunde inte omfattningen av den dumpade importen från de berörda länderna fastställas. Även om det finns tillgång till uppgifter om unionsindustrin för att göra en analys av de olika skadeindikatorerna är den dumpade importens volym och priser en oumbärlig beståndsdel i fastställandet av skada enligt artikel 3 i grundförordningen. Inget fastställande av skada gjordes därför under det preliminära skedet av undersökningen. Påståendet avvisades därför.

(39)

Efter att ha mottagit synpunkter och begäranden från vissa av de berörda parterna efter det slutliga utlämnandet av uppgifter meddelade kommissionen senare kompletterande uppgifter och information. Detta kompletterande utlämnande av uppgifter gjordes den 25 november 2016. Efter detta mottogs synpunkter från två kinesiska exporterande tillverkare, CCCMC, klaganden och tre unionsimportörer.

(40)

Under utfrågningen med förhörsombudet begärde klaganden att den begäran om undantag för ett avtal om passiv förädling som ingetts av en av unionstillverkarna, och som togs upp i skäl 35, inte skulle beviljas eftersom den aktuella unionstillverkaren även importerar den berörda produkten som tillverkas i Kina. Tvärtemot vad denna tillverkare hade påstått konkurrerar dennes produkter med de produkter som unionsindustrin tillverkar. Under samma utfrågning förklarade klaganden även att majoriteten av handlarna i unionen lagrar produkter som är certifierade både enligt EN/DIN- och ASME/ANSI-standarderna. Tvärtemot vad en av handlarna påstod är produkter som omfattas av olika standarder dessutom utbytbara.

(41)

Två kinesiska exporterande tillverkare och CCCMC upprepade sina påståenden, särskilt i fråga om att inga uppgifter hade lämnats om fastställande av skada under det preliminära skedet av förfarandet, vilket enligt dem inte kunde motiveras av att det saknades uppgifter.

(42)

Som svar på dessa påståenden konstaterar kommissionen att slutsatserna om skadeindikatorer endast kan lämnas ut efter det att volymen av dumpad import har fastställts. I detta särskilda fall hade dumpningsvolymen inte fastställts för Kina. Den omständigheten att rådatan för skadeindikatorer hade samlats in innebär inte att det gick att dra några slutsatser om skadeindikatorer. Kommissionens utlämnande av uppgifter var förenligt med artikel 20 i grundförordningen. Kommissionen anser att dessa berörda parters rätt till försvar respekterades.

(43)

Undersökningen av dumpning omfattade perioden den 1 oktober 2014 till den 31 oktober 2015 (nedan kallad undersökningsperioden).

(44)

Undersökningen av de faktorer som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2012 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(45)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade flera berörda parter att kommissionen borde ha undersökt perioden från 2010 till undersökningsperioden i stället för 2012 till undersökningsperioden. Det är vedertagen praxis för kommissionen att använda en fyraårsperiod för att analysera skadetrender. Parterna har inte lagt fram några bevis till stöd för slutsatsen att skadeundersökningsperioden var olämplig.

(46)

Efter det kompletterande utlämnandet av uppgifter upprepade två kinesiska exporterande tillverkare och CCCMC sina påståenden om den period som avsatts gällande skadetrender. Som påpekades ovan är det vedertagen praxis för kommissionen att använda en fyraårsperiod vid sin bedömning av skada, på grund av kommissionens stora utrymme för skönsmässig bedömning inom ramen för handelspolitiska skyddsundersökningar. De berörda parterna lade dessutom inte fram någon övertygande bevisning som skulle ha tvingat kommissionen att avvika från sin vedertagna praxis. Det ärende (5) som de berörda parterna hänvisar till avslutades dessutom genom att klagomålet drogs tillbaka. Ingen skadebedömning gjordes därför i det ärendet. Den berörda produkten i denna undersökning skiljer sig dessutom från den berörda produkten i den avslutade undersökningen. Påståendet avvisades därför.

(47)

Den produkt som omfattas av denna undersökning är oflänsade stumsvetsrördelar av austenitiskt rostfritt stål, motsvarande AISI-typerna 304, 304L, 316, 316L, 316Ti, 321 och 321H och deras motsvarigheter i andra standarder, med en utvändig diameter av högst 406,4 mm och med en väggtjocklek av högst 16 mm, med en ytjämnheten på minst 0,8 mikrometer, även inte färdigbearbetade, med ursprung i Kina och Taiwan. Produkten klassificeras enligt KN-nummer ex 7307 23 10 och ex 7307 23 90.

(48)

Den berörda produkten tillverkas huvudsakligen genom att skära och forma rördelar. Den berörda produkten används för att foga samman rör och förekommer i flera olika utföranden, t.ex. som knärör, förminskningsrör, T-rör och gavlar.

(49)

Den berörda produkten används i en rad olika konsumentindustrier och sluttillämpningar. Exempel på sådana är

(50)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade en av unionsimportörerna att gavlar inte borde ha ingått i produktdefinitionen eftersom de inte tillverkas genom att skära och forma rör.

(51)

Som svar på detta påstående konstateras att den berörda produkten ”huvudsakligen” men inte ”uteslutande” tillverkas genom att skära och forma rör. Ur ett marknadsperspektiv konstateras vidare att gavlar är ett slags rördel och presenteras som sådana i företagens kataloger. Påståendet avvisades därför.

(52)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter påstod flera parter att de importerade produkterna och unionens tillverkning inte är tekniskt utbytbara på grund av olika tekniska standarder, nämligen EN/DIN och ASME/ANSI, eller att produkter som tillverkas enligt standarderna EN/DIN inte bör ingå i produktdefinitionen.

(53)

För det första är det viktigt att klargöra att både unionsindustrin och de exporterande tillverkarna som är föremål för undersökningsförfarandet tillverkar produkter enligt båda typerna av tekniska standarder. Detta gäller även de företag som ingick i urvalet. Samma maskiner används dessutom för att tillverka produkter som uppfyller olika standarder och produktionsprocessen ser likadan ut.

(54)

För det andra har en undersökning och en utfrågning med den unionstillverkare som även har ingått ett avtal om passiv förädling dessutom visat att de fysiska, tekniska och kemiska egenskaperna hos produkter som har godkänts enligt standarderna EN/DIN och ASME/ANSI är jämförbara. Även om dessa standarder kan kräva vissa skillnader i tjocklek och motstånd varierar dessa skillnader för varje produkttyp, och för många produkttyper överlappar de helt eller delvis.

(55)

För det tredje konkurrerar båda produkterna med varandra. Det stämmer visserligen att vissa projektspecifikationer kräver att antingen EN/DIN eller ASME/ANSI används, men båda specifikationerna konkurrerar med varandra när ingenjörerna gör sitt val av standard. Detta framgår av att standarderna EN/DIN och ASME/ANSI av historiska skäl ser olika ut i olika medlemsstater. Det finns dock inget som hindrar att man vid nya projekt använder vilken som helst av standarderna överallt i unionen.

(56)

Slutligen förekommer till och med direkt konkurrens efter valet av standard om standarderna överlappar helt, vilket är fallet för vissa produkttyper.

(57)

Kommissionen konstaterar också att den inte har mottagit några bevis för att den likadana produkten och den berörda produkten inte konkurrerar med varandra, trots att den särskilt begärde att den samarbetsvilliga importören skulle lägga fram sådana bevis.

(58)

Påståendet avvisades därför.

(59)

Sedan kompletterande uppgifter lämnats ut bekräftade flera berörda parter, däribland en icke-närstående importör, ovanstående undersökningsresultat. Dessa berörda parter upprepade att standarderna ASME/ANSI och EN/DIN i stor utsträckning är utbytbara. En berörd part uppgav dessutom att unionens rördelsleverantörer levererar produkter som är certifierade enligt båda standarderna och vilken tillverkare som helst som tillverkar den berörda produkten kan också få en sådan dubbel certifiering. Denna berörda part uppgav dessutom att en majoritet av handlarnas lager av den berörda produkten och den likadana produkten är dubbelt certifierade.

(60)

I brist på ytterligare synpunkter om produktstandarder avvisades påståendet att den berörda produkten och den likadana produkten borde ha varit föremål för separata bedömningar grundat på standarderna ASME/ANSI och EN/DIN.

(61)

Tre icke-närstående importörer, CCCMC och två kinesiska exporterande tillverkare hävdade att produktdefinitionen inte i tillräckligt hög grad skiljer mellan industriella rördelar och ”sanitära rördelar”, trots att de har olika fysiska egenskaper. De uppgav dessutom att unionsindustrin inte tillverkar ”sanitära rördelar” och att därför endast ”industriella rördelar” bör ingå i det aktuella antidumpningsförfarandet.

(62)

Under en gemensam utfrågning lade de tre icke-närstående importörerna fram bevis till stöd för sitt påstående och visade på en rad viktiga skillnader mellan ”industriella rördelar” och ”sanitära rördelar”, grundat på fysiska egenskaper, paketering, slutanvändning och prisnivå.

(63)

Det var nödvändigt att utifrån fysiska egenskaper göra en ny definition av skillnaden mellan produkterna, och den aspekt som ansågs lämplig för detta ändamål var rördelarnas ytjämnhet. I stället för att använda begreppet ”sanitära rördelar” är det därför lämpligt att tala om ”rördelar med blank yta”, dvs. rördelar med ett Ra-värde för ytjämnheten på högst 0,8 mikrometer. Dessa rördelar används i livsmedels- och dryckesindustrin, halvledarindustrin och i läkemedels- och hälsovårdsindustrierna.

(64)

De skiljer sig åt på avgörande sätt i fråga om ytjämnhet och ytfinish. Änden på rördelar med blank yta är vanligtvis kvadratisk (till skillnad mot avfasad) och har i regel mindre tjocka väggar och mindre utvändig diameter. Förekomsten av separata standarder är inte uppenbar vilket även gäller att råmaterialet för rördelar med blank yta alltid är kallvalsade ringar eller kalldragna rör (medan varmvalsade ringar används för rördelar med grov yta). Slutligen är rördelar med blank yta styckförpackade i plastpåsar, medan rördelar med grov yta förpackas i storförpackningar av kartong.

(65)

De olika produkttyperna är inte utbytbara. På grund av hygienkrav kan de industrisektorer som använder rördelar med blank yta inte använda rördelar med grov yta. Å andra sidan lämpar sig inte rördelar med blank yta för tillämpningar som använder rördelar med grov yta på grund av de förstnämnda rördelarnas lägre tryck- och temperaturbeständighetskrav och högre pris. Undersökningen visade att kilopriset för rördelar med blank yta i snitt är två till tre gånger högre. Detta beror främst på en arbetsintensiv produktion som är kopplad till ytbehandling och kompletterande kvalitetskontroller.

(66)

Eftersom frågeformulären redan hade skickats ut när utfrågning hölls var det inte längre möjligt att göra några grundläggande ändringar av produktkodnumret (PCN). Genom att lägga till den fysiska egenskapen ”ytjämnhet” som en kolumn i tabellen över de enskilda transaktionerna, och som ett kompletterande kriterium i tabellen över produktionskostnader i svaret på frågeformuläret, gick det att göra åtskillnad mellan de två typerna av rördelar. Både unionsindustrin och unionsimportörerna enades till slut om att rördelar med ett Ra-värde för ytjämnheten på högst 0,8 mikrometer inte ska betraktas som berörd produkt. Under det preliminära skedet av undersökningen ansåg kommissionen därför att dessa rördelar skulle uteslutas från räckvidden för undersökningen.

(67)

Sedan preliminära uppgifter lämnats ut, hävdade en av de kinesiska tillverkarna som ingick i urvalet att rördelar med blank yta inte borde uteslutas från produktdefinitionen. Det aktuella företaget ifrågasatte även de berörda parternas påståenden om skillnaderna i fysiska egenskaper, förpackningsmaterial, kostnads-/prisnivå och brist på utbytbarhet mellan rördelar med blank och grov yta. Frågan om skillnaderna i fysiska egenskaper, förpackningsmaterial och prisnivåer mellan rördelar med blank och grov yta kontrollerades och bekräftades emellertid på plats i Taiwan. Påståendet avvisades därför.

(68)

En kinesisk-taiwanesisk exporterande tillverkare hävdade att flänsade rördelar, dvs. rördelar med ändar formade som flänsar, inte ska anses utgöra berörd produkt sett till definitionen i inledningstillkännagivandet.

(69)

Det bör påpekas att formen på änden är avgörande för vilken teknik som kan användas för att sammanfoga rördelarna med rören. Olika tekniker används för att tillverka stumsvetsrördelar och flänsade rördelar. Stumsvetsrördelar tillverkas med hjälp av svetsteknik, medan kläm- och bultteknik används vid tillverkningen av flänsade rördelar. I de förklarande anmärkningarna till KN-numren för produktdefinitionen anges dessutom att ändarna på stumsvetsrördelar bör ha ett kvadratiskt tvärsnitt eller vara fasade för att göra det lättare att svetsa ihop dem med rören.

(70)

Det har också visat sig att tillverkningen av flänsade rördelar innebär ökade kostnader, på grund av högre användning av råmaterial och insatsvaror och en mer raffinerad tillverkningsprocess. Ur ett produktionsperspektiv kan stumsvetsrördelar betraktas som halvfabrikat för att tillverka flänsade rördelar.

(71)

Unionsindustrin delade uppfattningen att flänsade rördelar var en annan produkt och att denna skulle uteslutas från produktdefinitionen.

(72)

Redan under det preliminära skedet av undersökningen ansåg kommissionen därför att flänsade rördelar skulle uteslutas från räckvidden för undersökningen. Inga synpunkter mottogs från berörda parter som ifrågasatte denna slutsats och därför fastställs detta beslut.

(73)

Undersökningen visade att följande produkter har samma grundläggande fysiska egenskaper och samma grundläggande användningsområden:

(74)

Kommissionen fastställde därför att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(75)

Som angavs i skäl 27 var det endast två taiwanesiska företag som samarbetade under undersökningen och gav fullständiga svar på antidumpningsfrågeformulären. Under undersökningsperioden stod dessa företags försäljning för 36 % av importen av den berörda produkten till unionen från Taiwan.

(76)

Ett av de samarbetsvilliga företagen tillverkade i huvudsak rördelar som inte omfattas av undersökningens reviderade produktdefinition, vilken beskrivs i skälen 61–71 (rördelar med ett Ra-värde för ytjämnheten på högst 0,8 mikrometer och/eller flänsade rördelar). Denna tillverkare sålde inte den likadana produkten på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(77)

Det andra samarbetsvilliga företaget har däremot en omfattande tillverkning av rördelar av standardtyp, som omfattas av undersökningens räckvidd. Företaget tillverkar endast sina produkter med svetsade rör som bas, endast från stålsorterna 304 och 316 och endast knärör och T-rör (och T-rör endast med samma diameter på huvud- och grenröret, som inte är svetsade utan tillverkade från en rörbit där mellersta delen har ”dragits ned” för att bilda ett T-format rör). Tillverkaren sålde inte den likadana produkten på hemmamarknaden under undersökningsperioden.

(78)

I båda de taiwanesiska exporterande tillverkarnas fall hade normalvärdet, på grund av att den likadana produkten inte såldes på hemmamarknaden, fastställts i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen genom att till den genomsnittliga produktionskostnaden för den relevanta produkten lägga uppkomna försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader samt en rimlig vinst.

(79)

För det första samarbetsvilliga företaget fastställdes beloppen för försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader samt vinst i enlighet med artikel 2.6 b i grundförordningen, dvs. på grundval av de faktiska beloppen för tillverkning och försäljning, vid normal handel, av samma generella produktkategori för den aktuella tillverkaren på hemmamarknaden i ursprungslandet, nämligen försäljning på hemmamarknaden av rördelar med ett Ra-värde för ytjämnheten på högst 0,8 mikrometer.

(80)

På det andra samarbetsvilliga företaget tillämpades artikel 2.6 c i grundförordningen, eftersom den likadana produkten eller samma generella produktkategori inte såldes på hemmamarknaden. För att fastställa normalvärdet använde kommissionen därför samma belopp för försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader samt vinst som användes för det första företaget, eftersom dessa uppgifter var de enda som fanns tillgängliga, som hade kontrollerats och som hänvisade till försäljning av samma generella produktkategori på den taiwanesiska marknaden.

(81)

Sedan preliminära uppgifter lämnats ut, framförde den andra taiwanesiska exporterande tillverkaren viss kritik mot att uppgifterna från den första taiwanesiska tillverkaren hade använts för att fastställa dess normalvärde. För det första hävdade företaget (på grundval av den öppna versionen av svaret på frågeformuläret och den andra tillverkarens svar på skrivelsen med begäran om komplettering) att den första tillverkaren över huvud taget inte kan betraktas som en exporterande tillverkare av den berörda produkten eftersom detta företag endast lär tillverka och exportera sådana produkttyper till unionen som uteslöts från produktdefinitionen, dvs. rördelar med blank yta och flänsade rördelar. För det andra hävdar företaget att användningen av ett enda företags försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader för att fastställa normalvärdet för ett annat företag strider mot slutsatserna från WTO:s överprövningsorgan (6) om att ett enda företags försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader inte kan användas för att fastställa normalvärden.

(82)

Som svar på ovanstående påståenden fastställde kommissionen vid kontrollen på plats i det aktuella företagets lokaler att en del av företagets tillverkning och försäljning till unionen under skadeundersökningsperioden (nämligen vakuumrördelar med kompletterande ytbehandling som resulterade i en ytjämnhet på mer än 0,8 mikrometer) omfattades av räckvidden för denna undersökning. Därför betraktades företaget som en exporterande tillverkare av den berörda produkten och en dumpningsmarginal beräknades för detta företag. Det bör understrykas att det berörda företaget inte sålde denna produkttyp på sin hemmamarknad i Taiwan under skadeundersökningsperioden, vilket påverkar metoden för att fastställa normalvärdet för de två taiwanesiska exporterande tillverkarna (se skälen 79–80). För det andra bör det även noteras att det avgörande från WTO:s överprövningsorgan som den berörda parten hänvisar till rör den situation som beskrivs i artikel 2.6 a i grundförordningen, dvs. det vägda genomsnittet för försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader för andra tillverkare avseende tillverkning och försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden i ursprungslandet. I förevarande fall grundades emellertid fastställandet av normalvärdet på artikel 2.6 c i grundförordningen, dvs. att försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader fastställdes på grundval av ”någon annan rimlig metod, under förutsättning att det fastställda tillägget för vinst inte överstiger den vinst som andra exportörer eller producenter normalt får vid försäljning av produkter inom samma generella produktkategori på hemmamarknaden i ursprungslandet”. Mot bakgrund av det ovanstående bekräftar kommissionen sitt beslut om den uppgiftskälla som använts för att fastställa normalvärdet. Det bör noteras att kommissionen även undersökte en alternativ uppgiftskälla för att fastställa försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader för att fastställa normalvärdet, i form av de uppgifter som tillhandahölls av den samarbetsvilliga jämförbara tillverkaren i Schweiz. Sifferuppgiften i fråga tillhandahölls inte för skadeundersökningsperioden men det har bekräftats att den under räkenskapsåren 2014 och 2015 varierade mellan 8 % och 12 %, vilket är jämförbart med det justerade belopp för försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader som till slut användes vid beräkningen (se skäl 86).

(83)

Den taiwanesiska exporterande tillverkaren hävdade i sin inlaga dessutom att de utlämnande uppgifterna inte i tillräcklig utsträckning redovisade vilka mycket viktiga uppgifter som använts för att fastställa normalvärdet. Av affärssekretesskäl gick det vid detta specifika utlämnande av uppgifter inte att redovisa de sifferuppgifter beträffande försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader, vinst och kostnadsjusteringar som användes vid beräkningarna. Företaget, som känner till sina egna tillverkningskostnader, kunde lätt beräkna de övergripande genomsnittliga justeringar som gjorts. Det begärde emellertid att få ut specifika sifferuppgifter om vissa inslag i beräkningen, nämligen nivån på försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader samt på vinsten, nivån på normal justering av kostnader och priser och mervärdesskattejusteringar till normalvärdet.

(84)

Som svar på denna begäran är det nödvändigt att framhålla att de exakta sifferuppgifterna för försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader, vinst och justeringar av de kostnader som används vid fastställandet av normalvärdet inte kan lämnas ut, eftersom uppgifterna kommer från ett enda företag, som är en taiwanesisk konkurrent till det företag som begär informationen, och det företaget har begärt konfidentiell behandling eftersom uppgifterna innehåller affärshemligheter. Detta är naturligtvis en berättigad begäran. De viktigaste sifferuppgifterna, nämligen de försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader och den vinst som användes vid den slutliga beräkningen, meddelas emellertid som intervaller i skäl 86. Det bör även noteras att nivån på kostnadsjusteringarna var mycket låg och hade en obetydlig inverkan på normalvärdesnivån och dumpningsmarginalen. Inga prisjusteringar tillämpades eftersom priserna på hemmamarknaden inte användes vid fastställandet av normalvärdet. I Taiwans fall gjordes inte heller någon mervärdesskattejustering av normalvärdet.

(85)

Slutligen hävdade detta företag att storleken på dess konkurrents försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader inte är representativt för dem. Företaget hävdade att den andra tillverkaren i Taiwan bedriver småskalig tillverkning och säljer ytterst specialiserade produkter, medan det själv ägnar sig åt storskalig tillverkning och försäljning av standardprodukter.

(86)

Under kontrollbesöken bekräftades det faktiskt att de produkter som tillverkas och säljs av de två företagen skiljer sig åt och att deras försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader följaktligen också skiljer sig åt. Kommissionen beslutade därför att minska storleken på de försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader som användes för att fastställa normalvärdet för denna andra samarbetsvilliga exporterande tillverkare med andelen arbetskostnader i förhållande till kvalitetskontrollkostnader och kostnader för forskning och utveckling. Detta medförde att justeringen för försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader sänktes till 7–13 % av omsättningen, vilket i sin tur minskade storleken på företagets dumpningsmarginal. Samtidigt ansåg kommissionen att den vinstmarginal som användes för att fastställa normalvärdet (1–5 % av omsättningen) var rimlig. Den slutliga övergripande justeringen av tillverkningskostnaderna vid fastställandet av normalvärdet för den aktuella exporterande tillverkaren låg på 15,36 %.

(87)

De två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna genomförde sin exportförsäljning till unionen direkt till oberoende kunder i unionen.

(88)

Exportpriserna fastställdes på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export från det exporterande landet i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(89)

Normalvärdet och exportpriset för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna jämfördes på nivån fritt fabrik.

(90)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet genom en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(91)

På grundval av detta gjordes justeringar för kostnader för transport, sjötransport och försäkringar, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader, rabatter och provisioner som hade visats påverka prisernas jämförbarhet. De totala justeringarna varierade mellan 1 och 10 %, grundat på faktiska värden som de taiwanesiska exporterande tillverkarna hade rapporterat och som hade kontrollerats på plats. Dessa sifferuppgifter är de uppgifter som de taiwanesiska exporterande tillverkarna har rapporterat för de relevanta kostnadsposterna, och som har kunnat kontrolleras eftersom de redovisades i de specifika fallen av utlämnade uppgifter.

(92)

Vid fastställandet avvisade kommissionen en justering för valutaomräkning som hade begärts av en av de berörda parterna. Den parten hade bett kommissionen att i stället för att använda växelkursen på faktureringsdagen använda växelkursen på betalningsdagen. I grundförordningen anges att fakturadatum normalt används för att fastställa växelkursen, men att det i extraordinära situationer är tillåtet att använda ett tidigare datum (t.ex. dagen för kontraktet). Grundförordningen innehåller emellertid inte någon rättslig grund för användningen av ett senare datum än fakturadatumet. Skälet till detta är att priset på fakturadatumet är ett fast pris som företaget inte längre kan påverka och besluta sig för att dumpa eller inte dumpa. Även om det hade varit möjligt att använda ett senare datum, vilket det alltså inte är, har klaganden, vilket redan förklarades i de preliminära uppgifter som utämnats, i vilket fall som helst inte visat att det extra villkoret är uppfyllt, nämligen att växelkurserna har fluktuerat.

(93)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes för varje samarbetsvilligt företag det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten.

(94)

På grundval av detta är de vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta som andel av priset cif vid unionens gräns, före tull, följande:

(95)

För icke-samarbetsvilliga tillverkare var kommissionen i enlighet med artikel 18.6 i grundförordningen tvungen att förlita sig på de uppgifter som den redan förfogade över. Genom att inte samarbeta kan de berörda exporterande tillverkarna välja att inte lämna ut de företagsspecifika uppgifterna på grundval av vilka tillverkarnas faktiska exportbeteende kan bedömas, vilket tvingar kommissionen att använda de bästa uppgifter som den har tillgång till avseende dem. I sin beslutspraxis skiljer kommissionen därför mellan undersökningar som präglas av en hög grad av samarbete (dvs. över 80 % av rapporterad export till unionen), och situationer som präglas av en låg grad av samarbete (en samarbetsgrad på 80 % eller lägre). I förevarande fall var samarbetsgraden avsevärt lägre än 80 %. I en sådan situation anser kommissionen att det inte är lämpligt att utgå från de samarbetsvilliga tillverkarnas högsta dumpningstull för att uppskatta de icke samarbetsvilliga tillverkarnas dumpningstull. Skälen till detta är följande: Det kan misstänkas att ett av skälen till att så många tillverkare valde att inte samarbeta är att de var medvetna om att deras dumpningstullar skulle bli avsevärt högre än de samarbetsvilliga tillverkarnas tullar. Att samarbetet i detta ärende upphörde under undersökningen stöder denna uppfattning. Kommissionen anser därför att det bästa sättet att fastställa de icke samarbetsvilliga tillverkarnas dumpningstull är att utgå från storleken på den högsta dumpningsmarginal som fastställts för volymen av en representativ typ av produkt, nämligen en volym som motsvarar mer än 10 % av exporten till unionen, för den samarbetsvilliga exporterande tillverkare som har befunnits skyldig till dumpning.

(96)

Efter justering av de försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader som använts för beräkningen av dumpningsmarginalen för den taiwanesiska samarbetsvilliga exporterande tillverkaren (se skäl 86), fastställdes dumpningsmarginalen för hela landet, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 12,1 %.

(97)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade klaganden att den resterande tullen för Taiwan skulle grundas på klagomål och uppgå till 34,8 %. Klaganden hävdade att de flesta av de taiwanesiska tillverkarna av den berörda produkten medvetet underlät att samarbeta i förfarandet för att kommissionen inte skulle kunna använda deras försäljning på hemmamarknaden för fastställandet av normalvärdet. Enligt klaganden bör därför fastställandet av normalvärdet i klagomålet, som grundades på priserna på hemmamarknaden i Taiwan, betraktas som bästa tillgängliga uppgifter.

(98)

Som svar på det ovanstående noteras att kommissionen vid sin beräkning av resterande tull för Taiwan använder bästa tillgängliga uppgifter utifrån de uppgifter som har samlats in och kontrollerats i undersökningen. Denna invändning avvisas därför.

(99)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status bestämmas på grundval av priset eller det fastställda värdet i ett tredjeland med marknadsekonomi (nedan kallat jämförbart land). Ingen av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna ansökte om marknadsekonomisk status.

(100)

Klaganden föreslog Förenta staterna som ett potentiellt jämförbart land. Enligt tillgänglig information tillverkas dessutom den likadana produkten i en mängd andra länder världen över, t.ex. i Brasilien, Indien, Japan, Malaysia, Sydkorea, Schweiz och Thailand. Dessa länder betraktades alla som potentiella jämförbara länder.

(101)

Alla kända tillverkare 52 av den likadana produkten i de ovannämnda länderna kontaktades, men ingen var samarbetsvillig. Endast ett malaysiskt företag gick med på att samarbeta men tillhandahöll otillräckliga uppgifter. Företaget kunde inte tillhandahålla uppgifter om kostnader och priset på hemmamarknaden för varje produktkodnummer. De bristfälliga uppgifterna kunde därför inte användas för att fastställa normalvärdet. Dessutom noteras att det aktuella malaysiska företaget hade vägrat att låta de tillhandahållna uppgifterna kontrolleras på plats.

(102)

I ett senare skede trädde ett schweiziskt företag fram som en potentiell jämförbar tillverkare och gick med på att samarbeta. Företaget överlämnade de begärda svaren på frågeformuläret, vilka kontrollerades på plats. På grund av det ganska begränsade sortimentet av produkttyper som detta företag tillverkade, jämfört med det stora sortiment av produkttyper som de kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet exporterade till unionen, beslutade kommissionen trots det att de uppgifter som det schweiziska företaget hade lämnat inte lämpade sig för att fastställa normalvärdet för de kinesiska exporterande tillverkarna. Med beaktande av detta noteras att endast 4,6 % av de produkttyper som kinesiska tillverkare exporterar till unionen, vilka omfattar 4,2 % av den kinesiska exportvolymen, var direkt jämförbara med de produkttyper som tillverkas av den schweiziska tillverkaren. När det gäller Taiwan, som till slut användes som jämförbart land, var siffrorna för de produkttyper som var direkt jämförbara med de produkttyper som exporteras till unionen av kinesiska tillverkare 7,7 % i fråga om antalet produkttyper och 11,1 % i fråga om exportvolym.

(103)

I det läget beslutade kommissionen att använda det andra land som är föremål för undersökningen, dvs. Taiwan, som jämförbart land trots de argument som klaganden inledningsvis anförde om att taiwanesiska företag i huvudsak tillverkade rördelstyper med svetsade rör som råmaterial (till skillnad från den kinesiska tillverkaren, som i huvudsak använder sömlösa rör). Samma argument anfördes även av de kinesiska exporterande tillverkarna. I sin inlaga efter det slutliga utlämnandet av uppgifter ansåg CCCMC däremot att det hade varit bättre att utgå från uppgifterna om de taiwanesiska tillverkningskostnaderna vid fastställandet av normalvärdet än uppgifterna från unionstillverkarna, vilket även kommissionen övervägde som ett alternativ i det preliminära utlämnandet av uppgifter.

(104)

Taiwan ansågs lämpligt som jämförbart land eftersom de överlämnade uppgifterna, tvärtemot vad klagandena hävdade och trots att andra råmaterial användes, gjorde det möjligt att använda sig av en ordentlig metod för att fördela kostnaderna i förhållande till produktkodnumrens olika egenskaper. Dessutom råder stor konkurrens på den taiwanesiska marknaden eftersom det finns åtminstone tio kända inhemska tillverkare av den berörda produkten, och detta avspeglas även i stor import från olika länder, som omfattas av ganska låga tullar (7,5–10 %).

(105)

Av ovanstående skäl beslutade kommissionen att använda Taiwan som jämförbart land för Kina.

(106)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade två kinesiska exporterande tillverkare och CCCMC att valet av Taiwan som jämförbart land var olämpligt eftersom de tillverkningskostnader som användes endast kom från ett taiwanesiskt företag som inte bedrev någon försäljning på hemmamarknaden. De aktuella parterna hävdade även att graden av matchning mellan jämförbara produkter var för låg. Argument om en låg grad av matchning av jämförbara produkter anfördes av en av unionsimportörerna. Detta företag uppgav också att Kina inte kunde jämföras med Taiwan eftersom dessa två enheter hamnar på olika nivåer i FN:s index för mänsklig utveckling (HDI) och har olika BNP per capita.

(107)

Beträffande dessa påståenden erinras det för det första om att WTO:s avgörande (7) innebär att alla produkttyper som exporteras av kinesiska exporterande tillverkare bör tilldelas ett normalvärde. Kommissionen anser att uppgifter från en exporterande tillverkare i ett jämförbart land räcker som bas för återstående produkttyper, eftersom den produkttyp som hittats gör det möjligt att gå vidare och fastställa de saknade produkttyperna. Att det endast finns en sådan exporterande tillverkare är varken exceptionellt eller en ny praxis. I grundförordningen förutsätts dessutom att normalvärdet, om det inte bedrivs någon försäljning på hemmamarknaden, kan fastställas utifrån tillverkningskostnaden. För det andra erinras det om att HDI- och BNP-nivåerna inte är faktorer som beaktas vid fastställandet av huruvida ett jämförbart land är lämpligt. För att fastställa rätt jämförbart land går kommissionen tillväga på det sätt som beskrivs i skäl 104. Ovanstående påståenden avvisades därför.

(108)

Slutligen tog två kinesiska exporterande tillverkare och CCCMC upp frågor om en påstått allvarlig brist i förfarandet baserat på det faktum att kommissionen beräknade de kinesiska tillverkarnas dumpningsmarginaler grundat på bestämmelserna om länder utan marknadsekonomi i grundförordningen. Parterna hävdade att den rättsliga behörigheten att tillämpa metoden med länder utan marknadsekonomi för att fastställa normalvärdet för de kinesiska exporterande tillverkarna löper ut den 11 december 2016. Enligt de aktuella parterna är kommissionen därför enligt WTO-bestämmelserna skyldig att för alla slutliga antidumpningsåtgärder som antas efter det datumet, vilket blir fallet i detta förfarande, tillämpa standardmetoden för fastställande av dumpningsmarginal.

(109)

Kommissionen noterar i detta avseende att den inte har något utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om huruvida den ska eller inte ska tillämpa de bestämmelser som anges i grundförordningen. Denna invändning avvisades därför.

(110)

Som förklarades i skäl 103 fastställdes normalvärdet för de exporterande tillverkarna i Kina på grundval av det fastställda värdet i det jämförbara landet, i detta fall Taiwan, i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen.

(111)

På grund av att den likadana produkten inte såldes på hemmamarknaden fastställdes emellertid normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen genom att till den genomsnittliga tillverkningskostnaden för den relevanta produkten lägga beloppen för försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader och den vinst som gjorts på den taiwanesiska marknaden under undersökningsperioden.

(112)

För att fastställa tillverkningskostnader använde kommissionen uppgifter från en av de samarbetsvilliga taiwanesiska tillverkarna (Ta Chen). Det bör noteras att den andra samarbetsvilliga taiwanesiska tillverkaren (King Lai) tillverkade mycket små volymer av den berörda produkten under undersökningsperioden och att denna tillverkning utgjordes av ytterst specialiserade produkttyper. I den lilla del av sin tillverkning som fortfarande betraktas som den berörda produkten tillverkar King Lai produkter som kan betraktas som rördelar med blank yta, men som har getts en extra ytbehandling som gör att deras ytjämnhet överskrider 0,8 mikrometer och enligt definitionen i skäl 47 således utgör den berörda produkten. Tillverkningskostnaderna för dessa rördelar är väldigt höga och att ta hänsyn till dessa kostnader skulle snedvrida beräkningarna. Dessa produkttyper exporteras dessutom inte till EU av de kinesiska tillverkare som ingick i urvalet (även om de eventuellt omfattas av deras produktkodnummer eftersom ytjämnhet inte är en av parametrarna vid utformningen av produktkodnummer). Kommissionen ansåg därför att detta företags uppgifter om tillverkningskostnader inte lämpade sig för fastställandet av normalvärdet för de kinesiska tillverkarna.

(113)

När det gäller fastställandet av normalvärdet hävdade en unionsimportör att tillverkningskostnaderna för det taiwanesiska företaget King Lai inte kunde användas som grund för beräkningen av normalvärdet för de kinesiska företagen eftersom King Lai tillverkar en annan produkt som inte kan betraktas som industriell rördel och att detta även innebär en annan produktionsmetod och andra typer av vinster.

(114)

Som svar på det påståendet upprepas att kommissionen inte använde några uppgifter om King Lais tillverkningskostnader för att göra en jämförelse med andra företag. För att fastställa andra företags normalvärde använde kommissionen endast King Lais försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader för samma generella produktkategori som såldes på hemmamarknaden, i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen. Det erinras också om att de försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader som användes för dessa beräkningar justerades för att ta hänsyn till skillnader mellan de produkter som tillverkades av King Lai och andra företag. När det gäller den vinst som användes framhålls att den inte skiljer sig från andra företag (1–5 %).

(115)

Samma unionsimportör hävdade även att den andra taiwanesiska tillverkaren, Ta Chen, vars tillverkningskostnader användes som beräkningsgrund för normalvärdet för de kinesiska exporterande tillverkarna, är ett stort och integrerat företag och därför kan ”optimera kostnader”. Det företaget kan därför inte jämföras med de små kinesiska fabrikerna.

(116)

I detta avseende erinrade kommissionen om att de kinesiska tillverkarnas tillverkningskostnader inte ingick i analysen i detta förfarande eftersom ingen av de kinesiska tillverkarna hade begärt marknadsekonomisk status. Det bör dock påpekas att den taiwanesiska tillverkarens påstått ”optimerade kostnader” endast kan resultera i ett lägre fastställt normalvärde och därför i lägre dumpningsmarginaler för de kinesiska exporterande tillverkarna.

(117)

Med beaktande av att endast ett begränsat antal produkttyper som exporteras till unionen av de kinesiska tillverkare som ingick i urvalet kunde identifieras i Taiwan, har kommissionen fastställt normalvärdet för de återstående produkttyperna på tillverkningskostnaderna för de mest liknande produkttyper som tillverkas i Taiwan för att få en fullständig och rättvis jämförelse. Jämförelsen grundas på tillverkningskostnaderna med justering för följande:

(118)

CCCMC föreslog i sin inlaga efter det preliminära utlämnandet av uppgifter en alternativ justeringsgrund av punkterna a och b och lade fram uppgifter från den kinesiska marknaden i detta avseende. Dessa uppgifter är emellertid för det första obekräftade och kommer för det andra från ett land som inte är en marknadsekonomi. Användningen av dem gör därför att metoden med jämförbart land för beräkning av normalvärdet blir verkningslös. CCCMC:s påstående avvisades därför.

(119)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade CCCMC och två kinesiska exporterande tillverkare att det var orimligt att justera de taiwanesiska kostnadsuppgifterna med hjälp av kostnadsuppgifter för unionsindustrin. De aktuella parterna hänvisade till vedertagen unionspraxis och att detta inte hade gjorts i tidigare fall.

(120)

Som nämndes ovan reviderades EU:s tidigare praxis mot bakgrund av det WTO-avgörande som det hänvisas till i skäl 107. För att fastställa normalvärdet för de saknade produkttyperna förlitade sig kommissionen på taiwanesiska kostnadsuppgifter och justerade de upptäckta och kontrollerade kostnaderna genom att tillämpa proportionella justeringar som upptäcktes på samma nivå som unionsindustrins tillverkningskostnader. CCCMC har inte kunnat visa varför detta var orimligt och/eller föreslagit något alternativt tillvägagångssätt.

(121)

Sedan kompletterande uppgifter utlämnats, upprepade CCCMC och de två kinesiska exporterande tillverkarna sina invändningar mot att unionsindustriuppgifter användes för att justera tillverkningskostnaderna vid fastställandet av normalvärdet för saknade produkttyper. Parterna underströk att kommissionen inte hade visat att skillnader i fråga om råmaterialkostnader på EU-marknaden låg på samma nivå som på den taiwanesiska marknaden. Parterna upprepade dessutom sina påståenden om att kommissionen kunde använda skillnaderna i kinesiska exportförsäljningspriser på sömlösa och svetsade rördelar för ovannämnda justering eftersom försäljningspriser ”i viss utsträckning avspeglar skillnader i tillverkningskostnader”.

(122)

Som svar på ovanstående påståenden betonas först och främst att kommissionen inte kunde jämföra justeringsnivån för typer av rör som användes som råmaterial eller stålsorter med uppgifterna från den taiwanesiska marknaden, eftersom den taiwanesiska tillverkare vars tillverkningskostnader låg till grund för fastställandet av normalvärdet helt enkelt inte använde vissa typer av råmaterial. Detta var grundorsaken till att varför kommissionen över huvud taget övervägde att leta efter de saknade kostnadsuppgifterna utanför det jämförbara landets marknad. När det gäller användningen av kinesiska priser upprepas det för det andra att ingen av de kinesiska tillverkarna hade begärt marknadsekonomisk status i detta förfarande. Den kinesiska tillverkningskostnaden var därför inte tillgänglig och undersöktes därför inte. Kommissionen kan därför inte dra några slutsatser beträffande ”i vilken utsträckning” skillnader i försäljningspriset avspeglar skillnader i tillverkningskostnaderna för olika typer av rördelar (8). Även om det hade gått att dra sådana slutsatser skulle dessa ha gällt tillverkningskostnaderna i ett land utan marknadsekonomi. Därför avvisades ovanstående påståenden.

(123)

Samma berörda parter ifrågasätter dessutom den justering som gör att rördelar från sömlösa rör blir 2,12–2,97 gånger så dyra att tillverka som rördelar från svetsade rör. De hänvisar till ett icke styrkt påstående som CCCMC gjorde efter de preliminära uppgifter som utlämnats om prisnivåer, enligt vilket skillnaden mellan svetsade och sömlösa rör sägs vara mindre än 30 % av priset på svetsade rör.

(124)

I detta avseende noteras att den justering som kommissionen gjort grundas på den observerade kostnadsskillnaden mellan rördelar som tillverkas av sömlösa rör och rördelar som tillverkas av svetsade rör, och inte på prisskillnaden mellan svetsade och sömlösa rör som sådan. Det bör också noteras att ingen av de kinesiska exporterande tillverkarna begärde marknadsekonomisk status. Till följd av detta hade de kinesiska exporterande tillverkarna inte överlämnat några uppgifter om tillverkningskostnader och gjorde inte heller detta när de ifrågasatte de kostnader och skillnader som kommissionen har fastställt. Standardprislistor fungerar dessutom ännu sämre som underlag för fastställandet av kostnader och priser eftersom de inte visar de priser som faktiskt togs ut, och än mindre kostnadsnivåerna.

(125)

Till stöd för sina påståenden lämnade de berörda parterna en analys av skillnader som grundades på prisnivån hos tillverkarna Zhejiang Good och Zhejiang Jndia, och drog slutsatsen att den prisjustering som ska tillämpas bör ligga på 0,43–1,70, respektive 0,64–1,80.

(126)

Utöver att dessa intervall avser priser och inte kostnader utgör den omständigheten att rördelar baserade på att svetsade rör ibland säljs till högre priser än rördelar baserade på sömlösa rör inget bevis för att kostnaderna borde vara högre. De prisnivåer som det hänvisas till visar i stället att det helt saknas en ekonomisk koppling mellan kostnaderna och det pris som uppges till kunden, eller alternativt innebär att andra faktorer har spelat roll, som t.ex. orderstorlek. Av sekretesskäl kan kommissionen inte lämna ut de underliggande sifferuppgifterna men kan avslöja ytterligare faktiska uppgifter, enligt vilka den justering från svetsrördelar till rördelar från sömlösa rör som används för jämförelsen enligt produktkodnumret är följande:

Andra omräkningar behövdes inte för att fastställa de produkttyper som exporteras av de kinesiska exporterande tillverkarna.

(127)

Kommissionen gjorde dessutom justeringar genom att räkna om kostnaderna för den billigaste stålsorten W1 till andra stålsorter och/eller andra stålsorter baserade på sömlösa rör, återigen med hjälp av uppgifter om unionsindustrins tillverkningskostnader. Av sekretesskäl kan kommissionen inte lämna ut de underliggande sifferuppgifterna men kan tillhandahålla följande faktiska uppgifter:

Andra omräkningar behövdes inte för att fastställa de produkttyper som exporteras av de kinesiska exporterande tillverkarna.

(128)

Kommissionen vill också lyfta fram att de berörda parterna, i sina synpunkter beträffande dessa justeringsfaktorer, inte hänvisar till prisnivåerna för de två kinesiska exporterande tillverkarna, som de gjorde när det gäller de övriga justeringarna, förmodligen för att dessa sifferuppgifter inte ifrågasätter kommissionens metod.

(129)

När det gäller skillnader i form gjordes justeringarna på grundval av de fyra utvalda exporterande tillverkarnas försäljningsprisuppgifter, som är mer heltäckande än uppgifterna från de två tillverkare som de kinesiska berörda parterna representerar.

Med prisnivån för knärör som bas är proportionerna följande:

(130)

I nästa steg i fastställandet av normalvärdet justerade kommissionen de tillverkningskostnader som beräknats i enlighet med skälen 112–117 genom att lägga till försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader samt vinst. På grund av att de två samarbetsvilliga taiwanesiska tillverkarna inte sålde den likadana produkten på hemmamarknaden, och en av dem (Ta Chen) inte sålde produkter inom samma generella produktkategori, var det nödvändigt att tillämpa artikel 2.6 c i grundförordningen. För att fastställa normalvärdet använde kommissionen det belopp för försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader samt vinst som angavs i uppgifterna från det andra taiwanesiska företaget (King Lai), vilka var de enda tillgängliga och kontrollerade uppgifterna som hänvisade till försäljning av samma generella produktkategori på den taiwanesiska marknaden.

(131)

Det bör noteras att de försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader som används för beräkning av normalvärdet för kinesiska exporterande tillverkare justerades (minskades), eftersom det bekräftades att de tre kinesiska tillverkare som ingick i urvalet också mestadels tillverkade och sålde standardprodukter (se skäl 86). Justeringarna av normalvärdet för att ta hänsyn till försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader samt vinst hamnar därför till slut på samma nivå som angavs i det skälet.

(132)

När det gäller justeringar för försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader håller de två kinesiska exporterande tillverkarna och CCCMC med om i sin inlaga efter det slutliga utlämnandet av uppgifter att de försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader som används för att fastställa normalvärdet bör minskas. Detta beror på att den taiwanesiska exportör vars uppgifter användes i detta syfte inte tillverkar standardprodukten. Samtidigt ifrågasätter parterna huruvida kommissionen gjorde en ordentlig bedömning av nivån på denna minskning.

(133)

I detta avseende noteras att justeringarna gjordes på grundval av en jämförelse mellan hur försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader generellt såg ut hos det taiwanesiska företaget King Lai och det andra taiwanesiska företaget Ta Chen. Valet av detta tillvägagångssätt berodde på att King Lai var det enda företaget med inhemsk försäljning i Taiwan (Ta Chen sålde varken den berörda produkten eller någon annan produkt inom samma generella produktkategori på hemmamarknaden). Justeringarna är motiverade eftersom det första företaget tillverkar en ytterst sofistikerad och specialiserad produkt, medan det andra företaget tillverkar standardprodukter (och vissa delar av företagens försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader skiljer sig därför klart åt). På grundval av denna jämförelse drog kommissionen av kostnader för forskning och utveckling och en del av kvalitetskontrollavdelningens arbetskraftskostnader från King Lais försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader. Det fanns inga andra väsentliga skillnader mellan de två företagen inom andra kategorier av försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader. Det bör understrykas att kommissionen genom denna justering drog av de två hela kategorier av försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader som nämndes ovan. Kommissionen valde därför en försiktig strategi när den beviljade denna justering, och lät den bli högre snarare än lägre.

(134)

De berörda parterna hävdar vidare att kommissionen inte gjorde en jämförelse mellan vad det aktuella taiwanesiska företagets och de kinesiska exporterande tillverkarnas försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader bestod av.

(135)

Eftersom Taiwan är ett jämförbart land erinras det om att det är de taiwanesiska försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader som rör försäljningen på hemmamarknaden som bör användas. Justeringen av dessa på grundval av en jämförelse med kinesiska tillverkares försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader skulle innebära att man använder en kostnad från landet utan marknadsekonomi som ett riktmärke. Det framhålls likväl att de försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader som användes för beräkningen av normalvärdet, till följd av kommissionens justering, minskades till en nivå som inte är orimlig i jämförelse med försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader för de kinesiska företag som ingick i urvalet. Två av tre av de kinesiska företag som ingick i urvalet har faktiskt rapporterat högre försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader än de som användes för att fastställa normalvärdet.

(136)

De samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas export till unionen gick antingen direkt till oberoende kunder eller ägde rum via icke-närstående handelsföretag belägna utanför unionen.

(137)

Exportpriserna fastställdes på grundval av det pris som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid export från det exporterande landet i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen.

(138)

Normalvärde och exportpris för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna jämfördes på nivån fritt fabrik.

(139)

För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet genom en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(140)

På denna grund gjordes justeringar för transportkostnader, sjöfrakts- och försäkringskostnader, hanterings- och lastningskostnader samt därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader, rabatter och provisioner, i de fall dessa visats påverka prisernas jämförbarhet. De totala justeringarna varierade mellan 5 % och 16 %, grundat på faktiska värden som de kinesiska exporterande tillverkarna hade rapporterat och som hade kontrollerats på plats. Sifferuppgifterna är de uppgifter som de kinesiska företagen har rapporterat för de relevanta kostnadsposterna, och har meddelats dem för kontroll i de specifika fallen av utlämnade uppgifter.

(141)

I Kina återbetalas mervärdesskatten endast delvis vid export, och mervärdesskatten på 8 % återbetalas inte i detta fall. För att säkerställa att normalvärdet och exportpriset jämfördes på samma skattemässiga nivå justerades normalvärdet uppåt med den del av den mervärdesskatt som togs ut på exporten av sömlösa rör med stor diameter, vilken inte återbetalades till de kinesiska exporterande tillverkarna (9).

(142)

Ovanstående justering kommenterades i de inlagor som ingavs av de två kinesiska exporterande tillverkarna och CCCMC efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. De berörda parterna invände mot principen att det skulle göras korrigeringar för den mervärdesskatt som inte återbetalas vid export. Eftersom normalvärdet är betydligt högre än exportpriset hävdade de berörda parterna emellertid att justeringen på 8 % bör tillämpas på exportpriset på grund av avsaknaden av marknadsekonomisk status och högre dumpningsmarginaler.

(143)

I det avseendet noteras att kommissionens justerade normalvärde ligger i linje med tribunalens dom i mål T-423/09. Denna invändning avvisades därför.

(144)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes för varje samarbetsvilligt företag det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten.

(145)

På grundval av detta är de vägda genomsnittliga dumpningsmarginalerna, uttryckta som andel av priset cif vid unionens gräns, före tull, följande:

(146)

En vägd genomsnittlig dumpningsmarginal ska tillämpas på samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet.

(147)

Med beaktande av det ovanstående hävdade en unionsimportör i sin inlaga efter det slutliga utlämnandet av uppgifter att skillnaden mellan de beräknade dumpningsmarginalerna för det taiwanesiska företaget King Lai (0 %) och dess närstående bolag i Kina (41,9 %) är orimlig eftersom båda företagen tillverkar samma typ av rördel som inte omfattas av produktdefinitionen.

(148)

Som svar på det ovanstående framhålls för det första att det taiwanesiska företaget King Lai inte fick en dumpningsmarginal på 0 % på grund av att det tillverkar rördelar som inte omfattas av produktdefinitionen, vilket denna unionsimportör tycks tro. Produkter som inte omfattas av produktdefinitionen beaktades inte vid beräkningen av King Lais dumpningsmarginal. Företaget tillverkade och exporterade till unionen emellertid även en liten volym produkter som faller inom räckvidden för produktdefinitionen i denna undersökning. Det var därför nödvändigt att beräkna en dumpningsmarginal för detta företag, som visade sig bli negativ. Å andra sidan ingick King Lai i Kina inte i urvalet och därför beräknades ingen enskild dumpningsmarginal för företaget. Företaget fick därför samma vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som de kinesiska företag som ingick i urvalet. Ingen antidumpningstull ska emellertid tas ut på en produkt som inte omfattas av produktdefinitionen i denna undersökning. Om det stämmer att King Lai i Kina exporterar en produkt till EU som inte omfattas av produktdefinitionen i denna undersökning ska företaget således inte påföras antidumpningstullar vid import.

(149)

På grund av att de kinesiska exporterande tillverkarna samarbetade så lite, och till följd av resonemanget i skäl 95, fastställdes dumpningsmarginalen för Kina på samma nivå som den högsta fastställda dumpningsmarginalen beträffande volymen av en representativ produkttyp för den samarbetsvilliga exporterande tillverkare som befanns skyldig till dumpning.

(150)

Med beaktande av det ovanstående fastställdes dumpningsmarginalen för hela landet, uttryckt i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till 64,9 %.

(151)

Fem kinesiska exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet begärde en enskild undersökning inom ramen för detta förfarande. Med tanke på det stora antalet ansökningar fann kommissionen att det skulle bli för svårt att avsluta förfarandet i tid om någon av dessa ansökningar beviljades. Det noteras i detta avseende att om de aktuella företagens ansökningar beviljades skulle detta mer än fördubbla antalet företag för vilka det skulle krävas enskilda beräkningar av dumpningsmarginalen, eftersom det ursprungliga urvalet bestod av fyra exporterande tillverkare. Det konstateras vidare att vissa av de företag som har ansökt om enskild undersökning ingår i företagsgrupperna. Enligt de aktuella företagens preliminära svar (på frågorna i urvalsformuläret) skulle en enskild undersökning kräva analys och kontroll av frågeformulärsvar från minst sju företag.

(152)

Baserat på tillgänglig information från klaganden och den efterföljande undersökningen tillverkades den likadana produkten av minst 16 unionstillverkare under undersökningsperioden. De unionstillverkare som svarar för unionens sammanlagda tillverkning utgör unionsindustrin i enlighet med artikel 4.1 i grundförordningen och kommer nedan att kallas unionsindustrin.

(153)

Den sammanlagda unionstillverkningen under undersökningsperioden uppskattades till cirka 8 270 ton. Kommissionen fastställde denna siffra utifrån de kontrollerade frågeformulärsvaren från de unionstillverkare som ingick i urvalet samt de uppskattningar som lämnats av klaganden. Som nämns i skälen 11–13, tillämpades ett stickprovsförfarande för att fastställa den eventuella skada som unionsindustrin lidit. De unionstillverkare som ingick i urvalet svarade för cirka 43 % av unionens samlade uppskattade tillverkning av den likadana produkten.

(154)

En part begärde att kommissionen skulle förklara varför den samlade unionstillverkningsvolymen minskade med 80 ton mellan det preliminära och slutliga utlämnandet av uppgifter. I det preliminära utlämnandet av uppgifter uppskattades unionens samlade tillverkning till omkring 8 350 ton. I skälet ovan anges att unionens samlade tillverkning fastställdes till omkring 8 270 ton. Orsaken till skillnaden är att kommissionens avdelningar under det preliminära stadiet gjorde en felaktig uppskattning av tillverkningsvolymen för en av de unionstillverkare som inte ingick i urvalet. Denna unionstillverkare upphörde med sin tillverkning under undersökningsperioden. Därför gjordes en ny beräkning av unionstillverkarens tillverkning, med hänsyn till att den hade lagt ned verksamheten. Kommissionen bekräftade att unionens totala tillverkning uppskattades till omkring 8 270 ton under undersökningsperioden.

(155)

Eftersom de företag som ingick i urvalet endast består av en tillverkare och en företagsgrupp, måste alla uppgifter om mikroindikatorer indexeras för att skydda konfidentialiteten enligt artikel 19 i grundförordningen.

(156)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av unionsindustrins totala uppskattade försäljningsvolym på unionsmarknaden och på den totala importvolymen för den berörda produkten till unionen.

(157)

Unionsindustrins försäljningsvolym för den likadana produkten uppskattades på grundval av faktiska kontrollerade uppgifter som de tillverkare som ingick i urvalet hade lämnat i sina frågeformulärsvar. För de icke samarbetsvilliga tillverkarna baserades uppskattningen på uppgifter som lämnats av klaganden.

(158)

Som förklaras i skäl 47 klassificeras den berörda produkten enligt två KN-nummer: ex 7307 23 10 och ex 7307 23 90. Dessa två KN-nummer inbegriper dock inte bara den berörda produkten, utan även produkter som inte omfattas av denna undersökning. Det var därför nödvändigt att dra av den importvolym som inte omfattas av denna undersökning från den totala importvolym som registrerats enligt de ovannämnda KN-numren.

(159)

Klaganden uppskattade importvolymen för den berörda produkten med ursprung i alla länder på grundval av sin kunskap om marknaden. När det gäller de berörda länderna ansåg klaganden att de undersökta produkterna utgjorde den stora majoriteten av den volym som rapporterats enligt de ovannämnda två KN-numren för Kina och Taiwan, 90 % respektive 100 %.

(160)

För att kontrollera denna uppskattning använde kommissionen information som den mottagit i samband med en tidigare undersökning angående rördelar av rostfritt stål, som inleddes den 10 november 2012. Denna undersökning omfattade samtliga produkter som klassificeras enligt de två KN-numren, inbegripet den produkt som berörs av den aktuella undersökningen. Av den analys som gjordes framgår att minst 22,3 % av de produkter som de kinesiska exporterande tillverkarna exporterar enligt dessa KN-nummer inte omfattas av denna undersökning. För Taiwan är den procentsats som angetts av klaganden bekräftad, dvs. 100 %.

(161)

I Kinas fall beslutade kommissionen att justera importvolymerna på grundval av den lägsta kvoten, dvs. 22,3 %.

(162)

Dessutom justerades förbrukningen ytterligare för volymen av flänsade rördelar/rördelar med blank yta (se avsnitten 2.2.1 och 2.2.2), som båda undantogs från undersökningens produktdefinition. Den importerade volymen uppskattades utifrån frågeformulärsvaren till omkring 150 ton för Kina och 20 ton för Taiwan. Dessa mängder drogs därför av från den uppskattade importvolymen från Kina och Taiwan. För unionsindustrin visade undersökningen att den volym som tillverkats och sålts av dessa undantagna produkttyper är obetydlig.

(163)

På grundval av detta fastställdes förbrukningen i unionen till följande:

Tabell 1

Förbrukning i unionen (i ton)

(164)

Unionens förbrukning ökade med 3 % mellan 2012 och undersökningsperioden.

(165)

Kommissionen undersökte om importen av den berörda produkten med ursprung i de berörda länderna skulle bedömas sammantaget i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen.

(166)

De dumpningsmarginaler som fastställts för importen från Kina och Taiwan sammanfattas i skälen 145 och 94.

(167)

Med undantag för King Lai, överskrider samtliga dessa marginaler den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen. Såsom nämns i skäl 94 var volymen för den icke-dumpade importen obetydlig. I alla händelser undantogs denna icke-dumpade import från Taiwans totala importvolym för den berörda produkten.

(168)

Importvolymen från respektive berört land var inte försumbar i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen. Såsom nämns i skäl 181 hade Kina och Taiwan under undersökningsperioden en marknadsandel på 22,9 % respektive 7,8 %.

(169)

Dessutom var konkurrensvillkoren mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den likadana produkten jämförbara. De importerade produkterna konkurrerade verkligen med varandra och med den berörda produkten som tillverkades i unionen. Produkterna är utbytbara och marknadsfördes i unionen via jämförbara försäljningskanaler, och såldes till liknande kategorier av slutanvändare.

(170)

Därför uppfylldes alla kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen, och importen från de berörda länderna bedömdes sammantaget vid fastställandet av skada.

(171)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade flera parter att kommissionen inte hade undersökt konkurrensförhållandena tillräckligt, varken mellan kinesiska och taiwanesiska rördelar när de importerades till unionen, eller mellan importerade rördelar och unionstillverkningen.

(172)

Utifrån sin marknadskunskap hävdade dessa parter att det finns stora skillnader mellan rördelar som tillverkas och exporteras från Kina och från Taiwan till unionen. Parterna ansåg att det inte fanns någon konkurrens mellan de exporterade produkterna på grund av deras fysiska egenskaper, det faktum att produkterna i stor utsträckning kan användas till samma eller likartade slutanvändningsområden samt att konsumenterna i stor utsträckning uppfattar och behandlar produkterna som alternativa medel för att fullgöra vissa funktioner i syfte att uppfylla ett visst behov.

(173)

Parterna hävdade vidare att de omfattande justeringar som kommissionen gjort för att få en liknande prisjämförelse mellan de kinesiska och taiwanesiska produkterna visar att det finns stora skillnader mellan produkternas egenskaper i fråga om råvaror (sömlösa rör och svetsade rör), stålkvaliteter och tillverkningsprocess. Detta påverkar priset, vilket i sin tur hindrar deras utbytbarhet på marknaden. Pristrenden visar dessutom en prisskillnad mellan de två ursprungen.

(174)

För det första anser kommissionen att frågan om huruvida det råder konkurrens mellan olika produkttyper inte är avgörande för skadebedömningen. Så länge alla produkttyper utgör en enda produkt är det, av den orsak som anges i skälen 43–50, inte nödvändigt att dela upp skadebedömningen på grund av att olika produkttyper, enligt vad som påstås, utgör separata produktmarknader enligt konkurrenslagstiftningen.

(175)

För det andra, och även om frågan om den faktiska konkurrensen mellan produkttyperna var relevant, konstaterar kommissionen att påståendet om avsaknad av konkurrens inte underbyggs av tillgängliga bevis. Kommissionen konstaterade i själva verket att den berörda produkten som exporterades av den kinesiska exporterande tillverkaren och de taiwanesiska exporterande tillverkarna faktiskt konkurrerar på unionsmarknaden. Dessa produkter är i stor utsträckning utbytbara. Denna slutsats stöddes av genomsnittspriset för den berörda produkten. Det finns en tydlig överlappning när priserna är liknande för den berörda produkten tillverkad av sömlösa rör och den berörda produkten tillverkad av svetsade rör (10). Beträffande konkurrensen med unionsindustrin bekräftade undersökningen att unionstillverkarna som ingick i urvalet tillverkade eller kunde tillverka av båda råvarorna och alla produkttyper. Dessa påståenden avvisades därför och den sammantagna analysen av importens verkan bekräftades.

(176)

Efter det kompletterande utfärdandet av uppgifter upprepade dessa berörda parter sitt påstående att importen från de berörda länderna inte borde ha bedömts sammantaget. I detta avseende konstaterar kommissionen att även om konkurrensen mellan importen från de berörda länderna analyseras på grundval av produktkodnummer blir resultaten desamma, dvs. att det finns en tydlig priskonkurrens. Påståendet avvisades därför.

(177)

Dessa parter hävdade dessutom att en unionstillverkare främst tillverkar rördelar från speciella stålkvaliteter, medan 70 % av den kinesiska produktionen huvudsakligen består av 304 eller 316 austenitiska standardkvaliteter, vilket innebär att dessa produkter inte konkurrerar.

(178)

I fråga om dessa påståenden konstaterade kommissionen att konkurrensförhållandet mellan den berörda produkten och den likadana produkten bekräftades av undersökningen, vilket framgår av den sammantagna bedömningen i skäl 174. När det gäller stålkvaliteten tillverkade en av unionstillverkarna i urvalet mycket riktigt den likadana produkten från rostfritt stål av standardkvaliteter, som utgjorde omkring 90 % av tillverkarens produktion. Detta innebär att kinesiska produkter konkurrerar direkt med denna unionstillverkares produkter. Påståendet avvisades därför.

(179)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit beträffande artikel 3.4 i grundförordningen bekräftades den sammantagna bedömningen av importen från de berörda länderna.

(180)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av Eurostats databas, klagandens marknadskunskap och annan information som kommissionen hade tillgång till (se skälen 156–164). Importens marknadsandel fastställdes genom att importvolymerna jämfördes med förbrukningen i unionen, som framgår av tabell 1 ovan.

Tabell 2

Importvolym (i ton) och marknadsandel

(181)

Importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

(182)

Det framgår av tabellen ovan att importen från de berörda länderna ökade betydligt i absoluta tal under skadeundersökningsperioden (med 28 %). Den motsvarande marknadsandelen för den dumpade importen till unionen ökade med 6 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(183)

När det gäller importprisernas utveckling fick kommissionen förlita sig till Eurostat för att fastställa genomsnittspriserna för importen eftersom det inte fanns någon alternativ informationskälla. Det genomsnittliga priset på importen till unionen från de berörda länderna utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importpriser (i euro per ton)

(184)

De genomsnittliga priserna på den kinesiska dumpade importen minskade från 8 285 euro per ton 2012 till 6 936 euro per ton under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden (från 2012 till undersökningsperioden) minskade det genomsnittliga priset per enhet för den dumpade kinesiska importen med cirka 16 %. Under samma period minskade de genomsnittliga priserna för den taiwanesiska dumpade importen från 7 543 euro per ton 2012 till 5 840 euro per ton under undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade det genomsnittliga priset per enhet på den dumpade taiwanesiska importen med omkring 23 %.

(185)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade en berörd part att kommissionen borde ha bedömt hur det sänkta priset på nickel påverkade priset för den berörda produkten under undersökningsperioden, eftersom nickelprisets utveckling är en viktig faktor för priset på rostfritt stål. Det stämmer visserligen att nickel är en av de viktigaste kostnadsfaktorerna för tillverkningen av rör (råvara för den berörda produkten), men det finns inget direkt samband med den berörda produkten. Kommissionen konstaterade dessutom att priset på den berörda produkten inte har något samband med nickelpriset (11). Påståendet avvisades därför.

(186)

Kommissionen bedömde prisunderskridandet under undersökningsperioden genom att jämföra

(187)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering enligt de faktiska priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag enligt uppgifter från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av unionstillverkarnas omsättning under undersökningsperioden.

(188)

På grundval av det ovanstående fastställdes att den dumpade importen från Kina och Taiwan underskred unionsindustrins priser med 59,4 % respektive 76,1 %.

(189)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattar granskningen av den dumpade importens verkningar på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(190)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Kommissionen utvärderade de makroekonomiska indikatorerna på grundval av uppgifter och information i klagomålet och i förekommande fall av statistik från Eurostat, så att uppgifterna rör samtliga unionstillverkare. Kommissionen utvärderade de mikroekonomiska indikatorerna på grundval av vederbörligen kontrollerade uppgifter i svaren på frågeformuläret från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(191)

De makroekonomiska indikatorerna är följande: tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalernas storlek och återhämtning från tidigare dumpning.

(192)

De mikroekonomiska indikatorerna är följande: genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, avkastning på investeringar och kapitalanskaffningsförmåga.

(193)

Unionens totala tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 4

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(194)

Produktionsvolymen var förhållandevis stabil mellan 2012 och 2013. Unionsindustrins produktionsvolym minskade med 6 % mellan 2013 och undersökningsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade produktionsvolymen med totalt 8 %.

(195)

Samtidigt minskade produktionskapaciteten markant med 13 %. Detta kan huvudsakligen hänföras till att en unionstillverkare tvingades stänga och en annan unionstillverkares produktion minskade, vilket ledde till en minskning på omkring 3 600 ton av produktionskapaciteten.

(196)

De rapporterade kapacitetsuppgifterna hänför sig till den tekniska kapaciteten, vilket innebär att man beaktat de justeringar som gjorts (och som industrin anser vara standard) för ställtid, underhåll, flaskhalsar och andra normala uppehåll. Detta är dock unionsindustrins teoretiska produktionskapacitet.

(197)

Det är svårt att analysera kapacitetsutnyttjandet för just denna industri, eftersom det kan variera beroende på typ av utrustning och tillverkad volym. En av unionstillverkarna som ingick i urvalet ansåg att ett kapacitetsutnyttjande på 60 % var den högsta siffra som uppnåtts tidigare. Ovannämnda teoretiska produktionskapacitet är därför helt klart för högt angiven jämfört med den verkliga produktionskapaciteten.

(198)

Detta innebär att kapacitetsutnyttjandet förblev lågt, omkring 42 %, under skadeundersökningsperioden. Kapacitetsutnyttjandet ökade med 3 procentenheter under skadeundersökningsperioden till följd av att en unionstillverkare som ingick i urvalet omstrukturerade verksamheten och en annan unionstillverkare stängde. Lågt kapacitetsutnyttjande försämrar fördelningen av fasta kostnader, vilket är en av orsakerna till unionsindustrins dåliga lönsamhet under skadeundersökningsperioden.

(199)

Unionsindustrins försäljningsvolym i unionen till icke-närstående kunder och dess marknadsandel utvecklades enligt följande:

Tabell 5

Försäljningsvolym och marknadsandel

(200)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins försäljningsvolym med totalt 11 %, samtidigt som förbrukningen i unionen ökade med 3 %. Försäljningsvolymen för kinesiska och taiwanesiska dumpade produkter ökade med 945 ton (21 % respektive 55 %), medan förbrukningen i unionen ökade med 379 ton. I en situation med ökad förbrukning på unionsmarknaden sammanfaller unionsindustrins minskade försäljning och marknadsandel med ökad import från de berörda länderna. Till följd av det kontinuerliga pristrycket från den dumpade importen tvingades unionsindustrin dessutom att minska sin tillverkning för att undvika att sälja till förlustpriser.

(201)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Sysselsättning och produktivitet

(202)

Samtidigt som produktionen och försäljningen minskade kunde man också konstatera att sysselsättningen inom unionsindustrin minskade betydligt. Friställningen av anställda gjordes för att minska arbetsstyrkan, och motsvarar en minskning av antalet anställda på 17 %. Detta innebär att ökningen på 10 % av produktiviteten hos unionsindustrins arbetsstyrka, mätt som resultat per anställd och år, är mycket högre än ökningen med 3 procentenheter av kapacitetsutnyttjandet (se skäl 193). Detta tyder på att unionsindustrin försökte anpassa sig till de ändrade marknadsvillkoren (ökad volym av dumpad import) för att behålla sin konkurrenskraft.

(203)

Unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Lagerhållning

(204)

Under skadeundersökningsperioden minskade utgående lager med 23 %. De flesta typerna av den likadana produkten tillverkas av unionsindustrin utifrån specifika beställningar från användarna. Industrin måste dock även bibehålla ett lager av ett antal olika produkter för att kunna konkurrera med andra producenters snabba leveranstider. Detta bekräftas också om man ser till utvecklingen av utgående lager i procent av tillverkningen. Denna indikator var relativt stabil och låg på 20–24 % av tillverkningsvolymen.

(205)

Kommissionen drog slutsatsen att den minskade lagernivån främst berodde på strängare krav för rörelsekapital som införts av unionsindustrins ledning.

(206)

Med undantag för en mindre taiwanesisk exportör var samtliga dumpningsmarginaler betydligt högre än miniminivån. De höga faktiska dumpningsmarginalerna hade en icke-försumbar inverkan på unionsindustrin med tanke på volymen och priserna på importen från de berörda länderna.

(207)

Förbrukningen i unionen ökade med 3 % under skadeundersökningsperioden, medan unionsindustrins försäljningsvolym minskade med 11 %. Trots den ökade förbrukningen minskade unionsindustrin sin marknadsandel. Unionsindustrin upplevde därmed en viss förlust av marknadsandelar i motsats till importen från de berörda länderna vars marknadsandel ökade under skadeundersökningsperioden.

(208)

Unionstillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser i unionen

(209)

Tabellen ovan visar utvecklingen av försäljningspriset per enhet i unionen jämfört med motsvarande tillverkningskostnad. Det genomsnittliga försäljningspriset per enhet utvecklades i stort sett i linje med tillverkningskostnaderna. Produktionskostnaden minskade med 2 % från 2014 och fram till skadeundersökningsperioden till följd av sänkt pris på den viktigaste råvaran, men försäljningspriset per enhet minskade med 5 %.

(210)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade en berörd part att kommissionen inte hade tagit hänsyn till den allmänna marknadssituationen. En viktig faktor var att oljepriserna hade fallit, vilket innebar sänkta produktionskostnader. Parten lämnade emellertid inga bevis till stöd för detta påstående. Det stod i synnerhet inte klart exakt hur det sänkta världspriset på olja skulle påverka produktionskostnaden för denna särskilda likadana produkt. Kommissionens skadeanalys täckte dessutom perioden mellan 2012 och undersökningsperioden och beaktade samtliga råvaror, även energi. Påståendet avvisades därför.

(211)

Unionstillverkarnas genomsnittliga arbetskraftskostnad utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(212)

Under skadeundersökningsperioden ökade den genomsnittliga lönen per anställd med 10 %, vilket är något mer än den totala prisökningen i unionen på grund av inflationen. Detta bör dock ses mot bakgrund av de kraftiga minskningarna av personalstyrkan (se skäl 201 och 202).

(213)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och avkastning på investeringar utvecklades på följande sätt för unionstillverkarna under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och avkastning på investeringar

(214)

Kommissionen fastställde lönsamheten för unionstillverkarna genom att nettoförlusten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av omsättningen.

(215)

Lönsamheten utvecklades negativt från [8–10 %] år 2012 till [2–4 %] under 2013 och 2014 och förbättrades under undersökningsperioden, då den nådde [4–6 %]. Under skadeundersökningsperioden förlorade företagen som ingick i urvalet volymer och marknadsandelar, och beslutade att koncentrera sig på högprissegment där den dumpade importen var mindre märkbar. Tack vare denna strategi kunde de öka sin lönsamhet under undersökningsperioden.

(216)

Under 2013 och 2014 kunde företagen som ingick i urvalet inte överföra de ökade produktionskostnaderna till sina kunder, men under undersökningsperioden gynnades lönsamheten av de minskade produktionskostnaderna på grund av högre kapacitetsutnyttjande och lägre konkurrenstryck i marknadens högprissegment.

(217)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet. Kassaflödet följde en nedåtgående trend (– 43 %), främst på grund av den minskade lagerhållningen.

(218)

Avkastningen på investeringar minskade mellan 2012 och 2014, men återhämtade sig under undersökningsperioden och följde lönsamhetstrenden. Unionsindustrin ökade sina investeringar med 22 % mellan 2012 och undersökningsperioden. Denna ökning på 22 % bör dock ses i ljuset av de faktiska siffrorna. Investeringarna för urvalet av företag från unionsindustrin uppgick till mindre än 1 miljon euro 2012 och nådde 1 miljon euro under undersökningsperioden, främst avseende utgifter för normalt underhåll och säkerhetsutrustning.

(219)

Flera parter hävdade att den minskade lönsamheten från 2012 till 2013 bör tolkas mot bakgrund av den betydliga ökningen av investeringar i unionsindustrin. De påpekade att investeringarna hade ökat med 78 % mellan 2012 och 2013. Efter det andra utlämnandet av uppgifter upprepade dessa parter sitt påstående och menade att ökningen på 78 % borde betraktas som en ”enorm” investeringsutgift.

(220)

I detta avseende konstaterade kommissionen att unionstillverkarna inte investerade för att förbättra sin produktmetod, utan i obligatorisk säkerhetsutrustning och underhåll, vilket nämns ovan. Investeringarna ökade visserligen, men samtidigt minskade avkastningen på investeringar betydligt. Investeringarna bör dessutom jämföras med den totala försäljningen av den likadana produkten, och investeringen i fråga utgjorde endast 2–4 % av den totala försäljningen av den likadana produkten. Investeringar är slutligen endast en av skadeindikatorerna och ska inte analyseras separat.

(221)

Kommissionen drar slutsatsen att de flesta skadeindikatorer uppvisar en negativ trend under skadeundersökningsperioden. Skadeindikatorerna avseende produktion och marknadsandelar för unionstillverkarna visar särskilt på unionsindustrins allvarliga svårigheter och förekomsten av ihållande prisunderskridande. Den enda positiva indikatorn, dvs. en liten ökning av lönsamheten under undersökningsperioden, uppnåddes på bekostnad av försäljningsvolymer och marknadsandelar genom att företagen gick in i högprissegmentet. Den kanske inte håller i sig om dumpad import också går in i högprissegmenten. Bedömningen av samtliga makro- och mikroindikatorer visar således en generellt negativ trend. Därför dras slutsatsen att unionsindustrin vållades väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(222)

I enlighet med artikel 3.6 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den dumpade importen från de berörda länderna vållat unionsindustrin väsentlig skada. I enlighet med artikel 3.7 i grundförordningen undersökte kommissionen även huruvida andra kända faktorer samtidigt kunde ha vållat unionsindustrin skada. Kommissionen säkerställde att all skada som eventuellt orsakats av andra faktorer än den dumpade importen från de berörda länderna inte tillskrevs den dumpade importen.

(223)

Det rör sig om följande faktorer: import från tredjeländer, unionstillverkarnas exportförsäljningsresultat, unionsindustrins låga kapacitetsutnyttjande och icke-dumpad import från Taiwan.

(224)

De exporterande tillverkarnas försäljningspriser minskade i genomsnitt från 8 129 euro per ton 2012 till 6 658 euro per ton under undersökningsperioden (– 18,1 %). Genom att kontinuerligt sänka sina försäljningspriser per enhet under skadeundersökningsperioden kunde de exporterande tillverkarna från de berörda länderna öka sin marknadsandel mellan 2012 (24,7 %) och undersökningsperioden (30,7 %).

(225)

Sedan 2012 hade den kontinuerliga ökningen av import från de berörda länderna till priser som underskred unionsindustrins priser en klar negativ inverkan på unionsindustrins ekonomiska resultat. Samtidigt som unionsindustrin skar ned sina kostnader genom att minska antalet anställda och stänga anläggningar ökade faktiskt volymerna av dumpad import till konstant fallande priser, vilket tvingade unionsindustrin att minska sin försäljningsvolym. Till följd av detta förlorade unionsindustrin marknadsandelar och kunde inte dra fördel av den ökade förbrukningen.

(226)

Mot bakgrund av det klart fastställda tidsmässiga sambandet mellan, å ena sidan, den ständigt ökande nivån av dumpad import till ständigt minskande priser och, å andra sidan, unionsindustrins minskade försäljningsvolym, dras slutsatsen att den dumpade importen ledde till den skadevållande situationen för unionsindustrin.

(227)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter hävdade en berörd part att de exporterande tillverkarnas sänkta försäljningspriser kan förklaras av det fallande nickelpriset. Som förklaras i skäl 185 finns det dock inget direkt samband mellan nickelpriset och importpriserna. Påståendet avvisades därför.

(228)

Flera parter hävdade att den skada unionsindustrin lidit inte kan tillskrivas dumpad import från de berörda länderna, eftersom endast en unionstillverkare i urvalet sänkte sina priser under skadeundersökningsperioden och de andra unionstillverkarna som ingick i urvalet kunde behålla sina försäljningspriser. Detta påstående avvisas av följande skäl: EU-intern statistik är inte tillförlitlig i det här fallet eftersom den inte bara omfattar den berörda produkten, utan även andra typer av rördelar. Unionsindustrin krympte dessutom inte betydligt under skadeundersökningsperioden (– 5 %), dock på bekostnad av försäljningsvolymen, som minskade med 11 %, och marknadsandelen, som minskade med 5,5 % under samma period.

(229)

Efter det andra utlämnandet av uppgifter hävdade de berörda parterna, tvärtemot kommissionens konstaterande i skäl 228, att de uppgifter som rapporteras i Eurostat visar på unionstillverkarnas prisbeteende, och att det därför är korrekt att konstatera att unionstillverkarnas priser var stabila under skadeundersökningsperioden. I detta avseende noterar kommissionen följande. Som förklaras ovan är definitionen av det relevanta KN-numret bredare än definitionen av den berörda produkten och den likadana produkten (se skäl 158). Dessa berörda parter har dessutom fel när de hävdar att unionstillverkarna endast producerar den likadana produkt som omfattas av de två KN-numren i fråga. Unionsindustrin producerar i själva verket även produkter som inte omfattas av produktdefinitionen i denna förordning, och som omfattas av de två berörda KN-numren. Påståendet avvisades därför.

(230)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit bekräftade kommissionen att den dumpade importen av den berörda produkten vållade unionsindustrin väsentlig skada.

(231)

Importvolymen från tredjeländer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Importvolym från andra länder (i ton) och marknadsandel

(232)

Den största exportören av den berörda produkten till unionen efter Kina är Schweiz, som har en marknadsandel på 10 %, jämfört med Kinas/Taiwans på 30,7 %. Priset på denna import liknade unionsindustrins priser, dvs. 10 300 euro/ton.

(233)

Volymen och marknadsandelen för importen från alla andra länder var stabil under skadeundersökningsperioden, dvs. omkring 2 500 ton respektive 37 %. Därför dras slutsatsen att verkan av denna import inte bröt orsakssambandet mellan den kinesiska/taiwanesiska dumpade importen och den väsentliga skada unionsindustrin lidit.

(234)

Flera berörda parter hävdade att kommissionen borde ha analyserat priseffekten av importen från Indien. Efter det andra utlämnandet av uppgifter upprepades detta påstående, och parterna hävdade dessutom att de indiska genomsnittspriserna befann sig i fritt fall under skadeundersökningsperioden. Kommissionen konstaterade att den indiska importen har en marknadsandel på 1,4 %. Det genomsnittliga priset på den likadana produkten med ursprung i Indien var omkring 9 500 euro/ton under undersökningsperioden. Det stämmer visserligen att genomsnittspriset på produkten med ursprung i Indien minskade från omkring 13 700 euro/ton 2012 till omkring 9 500 euro/ton under undersökningsperioden, men de var fortfarande 27 % högre än genomsnittspriset för den berörda produkten med ursprung i Kina, och 61 % högre jämfört med de taiwanesiska priserna. Denna import bröt därför inte orsakssambandet.

(235)

Flera berörda parter hävdade att kommissionen borde ha analyserat importen av den likadana produkten från Ryssland. Klaganden hävdade däremot att denna import inte bör beaktas i analysen av orsakssambandet, eftersom de produkter som klassificeras enligt de berörda KN-numren inte är likadana produkter.

(236)

Kommissionen konstaterade att Rysslands importpriser, som rapporteras av Eurostat för de berörda KN-numren, låg på omkring 1 000 euro/ton för undersökningsperioden. Den ryska importen rör därför en annan produkt som är mer än sju gånger billigare jämfört med den kinesiska importen. Denna import ansågs därför vara irrelevant för analysen av orsakssambandet.

(237)

Efter det andra utlämnandet av uppgifter hävdade flera berörda parter att verkningarna av importen med ursprung i Ryssland och Indien bör bedömas sammantaget. Som anges i skäl 236 beaktades inte import med ursprung i Ryssland i analysen av orsakssambandet, eftersom kommissionen konstaterade att produkterna med ursprung i Ryssland inte omfattas av definitionen av den berörda produkten och därför inte ingår i denna undersökning. Det är därför inte möjligt att göra en sammantagen analys av denna import och importen från Indien. Påståendet avvisades därför.

(238)

Unionstillverkarnas exportvolym utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Exportresultat

(239)

Enligt uppgifter från de unionstillverkare som ingick i urvalet sjönk exportpriserna med 14 % under skadeundersökningsperioden och exportvolymen till icke-närstående kunder i tredjeländer sjönk med mindre än 1 % av unionsindustrins totala försäljning. Den förlust som unionsindustrin led under undersökningsperioden var dock inte väsentlig, eftersom den utgjorde mindre än 0,8 % av unionsindustrins totala omsättning.

(240)

Därför dras slutsatsen att unionsindustrins exportverksamhet inte bryter orsakssambandet.

(241)

Med tanke på det låga kapacitetsutnyttjande för företagen som ingick i urvalet under skadeundersökningsperioden har kommissionen också undersökt huruvida överkapacitet kan ha bidragit till skadan eller till och med brutit orsakssambandet. I detta skede anser kommissionen att så inte är fallet. För det första måste företagen, såsom förklaras i skäl 197, ha en stor teoretisk kapacitet för att kunna tillgodose alla kundbehov, men det är orealistiskt att använda denna teoretiska kapacitet fullständigt. För det andra var unionsindustrin lönsam med ett lägre kapacitetsutnyttjande 2012, vilket visar på att skadan inte orsakas av överkapacitet. Därför dras slutsatsen att verkan av det låga kapacitetsutnyttjandet är oväsentlig, och den kan därför inte bryta orsakssambandet.

(242)

Volymen för icke-dumpad import var obetydlig, 300 kg under undersökningsperioden, jämfört med unionsindustrins totala förbrukning på 14 145 ton. Därför dras slutsatsen att verkan av denna import på unionsindustrin är oväsentlig, och den kan därför inte bryta orsakssambandet.

(243)

Ett orsakssamband fastställdes mellan den skada som unionstillverkarna lidit och den dumpade importen från de berörda länderna.

(244)

Det avsevärda pris- och volymtryck som den ökande dumpade importen från de berörda länderna utövade mot unionsindustrin under skadeundersökningsperioden har lett till att unionsindustrin inte har kunnat dra fördel av EU-marknadens långsamma återhämtning. Den ovanstående analysen av skadeindikatorerna visar att unionsindustrins ekonomiska situation som helhet har påverkats av ökningen av dumpad lågprisimport från Kina och Taiwan, som underskred unionens priser. De kinesiska/taiwanesiska exportörerna lyckades vinna en betydande marknadsandel på unionsindustrins bekostnad (30,7 % under undersökningsperioden jämfört med en marknadsandel på 24,7 % 2012). Unionsindustrin förlorade 5,5 procentenheter av sin marknadsandel mellan 2012 och undersökningsperioden och 11 % av försäljningsvolymen, samtidigt som förbrukningen ökade på unionsmarknaden.

(245)

Kommissionen har särskilt och avgränsat verkningarna av alla kända faktorer som har betydelse för unionsindustrins situation från den dumpade importens skadevållande verkan. De andra fastställda faktorerna, dvs. import från tredjeländer, unionstillverkarnas försäljningsresultat, unionsindustrins låga kapacitetsutnyttjande och icke-dumpad import från Taiwan, befanns inte bryta orsakssambandet. Även om deras kombinerade verkningar beaktades ändrade kommissionen inte sin slutsats: unionsindustrin skulle inte ha påverkats negativt i samma utsträckning om den dumpade importen inte hade funnits. Framför allt skulle marknadsandelen inte ha sjunkit till sådana nivåer och en rimlig lönsamhet skulle ha uppnåtts.

(246)

På grundval av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen i detta skede att den väsentliga skada som unionsindustrin vållats hade orsakats av den dumpade importen från de berörda länderna och att de övriga faktorerna, sedda var för sig eller tillsammans, inte bröt orsakssambandet.

(247)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida den kunde fastslå att det inte finns några tvingande skäl som talar för att det inte låg i unionens intresse att vidta åtgärder i detta fall, trots att skadevållande dumpning hade fastställts. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berördes, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(248)

Unionsindustrin finns i tio medlemsstater (Österrike, Tjeckien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Italien, Polen, Spanien och Sverige) och sysselsätter omkring 500 anställda med avseende på stumsvetsrördelar av rostfritt stål.

(249)

Ingen av de kända tillverkarna motsatte sig inledandet av undersökningen. Såsom framgått ovan i samband med analysen av skadeindikatorerna försämrades situationen för unionsindustrin i dess helhet och påverkades negativt av den dumpade importen.

(250)

Införandet av slutgiltiga antidumpningstullar förväntas leda till att rättvisa handelsvillkor återställs på unionsmarknaden och att unionsindustrin får en möjlighet att återhämta sig. Detta skulle leda till att unionsindustrins lönsamhet ökar till sådana nivåer som anses vara nödvändiga inom denna kapitalintensiva industri. Unionsindustrin har lidit väsentlig skada som vållats av den dumpade importen från de berörda länderna. Det erinras om att de flesta skadeindikatorer uppvisade en negativ trend under skadeundersökningsperioden.

(251)

Skadeindikatorerna för unionstillverkarnas tillverkning, produktionskapacitet och marknadsandelar påverkades särskilt allvarligt. Det är därför viktigt att införa åtgärder för att återställa marknaden till nivån för icke-dumpade priser eller icke-skadevållande priser så att alla tillverkare kan agera på unionsmarknaden under rättvisa handelsvillkor. Vidtas inga åtgärder förefaller det däremot mycket troligt att unionsindustrins ekonomiska situation försämras ytterligare.

(252)

Med anledning av påståendet i skäl 35 kontrollerade kommissionen begäran (inbegripet ett kontrollbesök på plats vid unionsindustrins huvudkontor). I motsats till påståendet drog kommissionen slutsatsen att i) produkter som importeras enligt förfarandet för passiv förädling konkurrerar direkt med andra unionstillverkares produkter, ii) den påförda tullen, som är 41,9 % för den kinesiska tillverkare som EU-företaget har ingått överenskommelsen om passiv förädling med, bör ha en begränsad ekonomisk verkan (10–15 %) på den del av unionstillverkarens intäkter som kommer från passiv förädling, iii) lönsamheten för unionstillverkarens passiva förädlingsverksamhet säkerligen inte äventyras av införandet av åtgärder, vilket innebär att antalet anställda inte heller minskar, och syftet med EU-medlen riskeras inte. Påståendet avvisades därför. Kommissionen påminner även om att enligt unionens tullkodex gäller handelspolitiska försvarsåtgärder som regel för förfaranden för passiv förädling då den verksamhet som bedrivs utanför unionen inte medför att varan ges förmånsbehandling, vilket verkar vara fallet här. Tvärtom skulle ingen tull tas ut, om och i den utsträckning varornas icke-förmånsberättigande ursprungsstatus fortsatt skulle vara unionen.

(253)

Slutsatsen blir att det ligger i unionsindustrins intresse att antidumpningstullar införs. Om antidumpningsåtgärder infördes skulle unionsindustrin kunna återhämta sig från verkningarna av den konstaterade skadevållande dumpningen.

(254)

Som anges i skäl 18 lämnade endast en importör detaljerad information om antidumpningstullarnas verkan. Denna importör ansåg att den första effekten blir en prishöjning, med negativ inverkan på importörens resultat när det gäller leveranstider och konkurrenskraft. Importören förklarade dessutom att den kommer att börja inrikta sig mer på andra länder som producerar rördelar, dvs. Malaysia, Vietnam och Sydkorea. Att välja nya partner på annat håll kommer dock att kosta både tid och pengar. Det skulle dessutom orsaka diskontinuitet i lagren och produktkvaliteten, vilket i sin tur skulle inverka negativt på kvaliteten på den tjänst som tillhandahålls till kunderna.

(255)

Kommissionen konstaterade dock att importörer kan byta till andra leveranskällor, vilket innebär att åtgärdernas negativa verkningar kan lindras.

(256)

Den slutsatsen bestreds av en part efter det slutliga utlämnandet av uppgifter. Parten hävdade att unionstillverkarna inte kommer att kunna betjäna unionsmarknaden. De befintliga etablerade tillverkarna av rördelar, exempelvis i Malaysia och Thailand, skulle därtill inte kunna tillhandahålla den mängd och kvalitet som krävs för att betjäna unionsimportörerna.

(257)

Kommissionen avvisade detta påstående. För närvarande använder unionstillverkarna 42 % av sin kapacitet. Det är således sannolikt att de kommer att kunna öka sin produktion och leverera mer till unionsmarknaden än vad de gör i dag. Rördelar produceras dessutom i flera andra tredjeländer, till exempel Indien, Malaysia, Thailand, Sydkorea och Japan. Kommissionen anser därför att det inte finns någon risk för att det skulle uppstå en brist på produkten på unionsmarknaden.

(258)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att införandet av åtgärder inte kommer att få betydande negativa verkningar på importörerna.

(259)

Användarna av den berörda produkten och den likadana produkten finns inom flera industribranscher. Den centrala faktorn för användarna är att produkten finns tillgänglig i de mängder och till den kvalitet som de behöver.

(260)

Eftersom endast en användare samarbetade i undersökningen kunde kommissionen inte kvantifiera åtgärdernas verkningar på användarna generellt. Av svaret från denna samarbetsvilliga användare framgår dock att verkningarna av eventuella antidumpningsåtgärder på detta företags kostnader kommer att bli oväsentliga (mindre än 1 % av omsättningen). EU-industrin har i alla händelser kapacitet för att tillgodose efterfrågan i unionen och det finns även andra tredjeländer som kan försörja unionen om det råder rättvisa konkurrensvillkor.

(261)

Av de orsaker som anges ovan drogs slutsatsen att införandet av antidumpningsåtgärder inte kommer att få betydande verkningar på användarna.

(262)

Mot bakgrund av det ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som talar emot införandet av åtgärder mot import av den berörda produkten från de berörda länderna.

(263)

De eventuella negativa effekterna för de icke-närstående importörerna och användarna mildras av att det finns alternativa leveranskällor att tillgå.

(264)

Vid en bedömning av antidumpningsåtgärdernas totala inverkan på unionsmarknaden, kommer de positiva verkningarna, särskilt för unionsindustrin, av allt att döma att uppväga de eventuella negativa verkningarna för de andra intressegrupperna.

(265)

På grundval av kommissionens slutsatser beträffande dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse bör slutgiltiga åtgärder införas så att unionsindustrin kan återhämta sig från den skada som vållats av den dumpade importen.

(266)

För att bestämma nivån för åtgärderna fastställde kommissionen först det tullbelopp som krävs för att undanröja den skada som unionsindustrin lidit.

(267)

Skadan skulle vara undanröjd om unionsindustrin kunde täcka sina tillverkningskostnader och göra en vinst före skatt på försäljningen av den likadana produkten på unionsmarknaden som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå under normala konkurrensförhållanden, dvs. om det inte förekom dumpad import.

(268)

För att fastställa vinstmålet beaktade kommissionen den vinst på icke-närstående försäljning som användes för fastställandet av nivån för undanröjande av skada.

(269)

Målvinstmarginalen fastställdes preliminärt till [7–12 %] enligt vinsten från icke-närstående försäljning 2012 för de unionstillverkare som ingick i urvalet. Kinesisk och taiwanesisk import fanns redan på unionsmarknaden, men 2012 hade priserna på den dumpade importen ännu inte minskat väsentligt. Kommissionen anser därför att lönsamheten 2012 är den lönsamhet som skulle ha uppnåtts under normala marknadsförhållanden.

(270)

Kommissionen beräknade ett icke-skadevållande pris för den likadana produkten för unionsindustrin genom att lägga till den ovannämnda vinstmarginalen på [7–12 %] till de unionstillverkare som ingick i urvalets tillverkningskostnad under undersökningsperioden. Den tillverkningskostnad som rapporterats av en av de tre unionstillverkarna räknades om på grundval av standardkostnader (råvarukostnader, omställningskostnader plus försäljningskostnader, allmänna kostnader och administrativa kostnader), eftersom de faktiska kostnaderna inte var representativa på grund av de mycket små mängder som tillverkades av vissa produktkodnummer som såldes under undersökningsperioden.

(271)

Kommissionen fastställde nivån för undanröjande av skada på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset, justerat för importkostnader och tullar, för de samarbetande exporterande tillverkarna i de berörda länderna, vilket fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet, och det vägda genomsnittliga icke-skadevållande priset för den likadana produkten som sålts på unionsmarknaden av unionstillverkarna som ingick i urvalet under undersökningsperioden. Den skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes i procent av det vägda genomsnittliga importvärdet cif.

(272)

Till följd av detta sträcker sig målprisunderskridandemarginalen från 75,4 till 127,1 %, vid en jämförelse av de kinesiska cif-priserna med unionsindustrins priser fritt fabrik, och från 104,4 till 110,0 % vid en jämförelse av de taiwanesiska cif-priserna med unionsindustrins priser fritt fabrik.

(273)

Efter det slutliga utlämnandet av uppgifter begärde flera parter en mer detaljerad skadeberäkning. Kommissionen ansåg att alla berörda parter redan hade fått en detaljerad skadeberäkning. Kommissionen hade följt sina standardförfaranden för att meddela alla relevanta resultat, med vederbörlig hänsyn till källuppgifternas sekretess.

(274)

Flera parter hävdade att det är olämpligt att basera det icke-skadevållande priset på produktionskostnaderna för de tre unionstillverkare som ingick i urvalet, eftersom det inte finns några bevis för att deras produktionskostnader är representativa för hela unionsindustrin. Dessa parter kunde dock inte förklara varför kommissionen skulle frångå sin normala praxis att använda produktionskostnaderna för de tre unionstillverkare som ingick i urvalet i detta särskilda fall. Tvärtemot fastställdes det i undersökningen att produktionskostnaderna för de tre unionstillverkare som ingick i urvalet faktiskt är representativa för unionsindustrin. Kommissionen fastslog inga problem under undersökningen som tydde på att produktionskostnaderna för de tre unionstillverkare som ingick i urvalet inte var representativa för den likadana produkten.

(275)

De berörda parterna hävdade dessutom att beräkningen av målprisunderskridandemarginalerna är felaktig eftersom statistiken visar att genomsnittspriset för en av de tre unionstillverkare som ingick i urvalet är betydligt högre än de andras. Kommissionen bekräftar att en av unionstillverkarnas priser är högre än de andras, men konstaterar att en analys av priserna enligt KN-nummer är vilseledande eftersom den underliggande produktmixen inte tas med i beräkningen och vissa produkter utelämnades från produktdefinitionen. Som anges ovan grundades beräkningen av målprisunderskridandet dessutom på produktionskostnad per produkttyp. Följaktligen användes endast produktionskostnader för motsvarande produkttyper.

(276)

Även om kommissionen skulle ta bort kostnadsuppgifterna för just den unionstillverkaren och endast använda kostnadsuppgifterna för de andra unionstillverkare som ingick i urvalet, skulle resultatet dessutom bli ungefär detsamma. Baserat på denna metod sträcker sig målprisunderskridandemarginalerna från 60 till 95 % vid en jämförelse mellan de kinesiska cif-priserna och unionsindustrins målpriser fritt fabrik. Att godkänna detta påstående skulle dock inte påverka de slutliga åtgärderna. Det skulle dessutom bli nödvändigt att jämföra produkttyperna baserat på helt olika råvaror. Detta påstående avvisades därför.

(277)

Flera parter hävdade att kommissionens val att använda standardkostnader i stället för faktiska kostnader gav ett snedvridet målpris, eftersom flera produktegenskaper inte hade beaktats. I detta sammanhang konstaterade kommissionen att den hade bortsett från de produktionskostnader som rapporterats av en unionstillverkare som ingick i urvalet eftersom användning av faktiska produktionskostnader, tvärtemot vad de berörda parterna hävdar, skulle ha gett ett snedvridet resultat. Genom att använda standardkostnadsmetoden kunde kommissionen eliminera den snedvridning som orsakas av orepresentativt små mängder. Kommissionen bekräftade därför att den använda metoden var lämplig.

(278)

Flera parter hävdade att den metod som använts för beräkningen av underskridandet borde tillämpas på ett enhetligt sätt, dvs. samma produkttypgrupper borde användas för den berörda produkten och den likadana produkten. Kommissionen bekräftade bristen hos den metod som ursprungligen använts och såg över beräkningen av underskridandet enligt detta. Kommissionen konstaterade att denna ändring endast berörde produkttyper som har sömlösa rördelar som råvara, och endast de exporterande tillverkare som använder denna råvara. De nya underskridandemarginalerna sträcker sig därför från 75,7 % till 112,2 % vid en jämförelse mellan de kinesiska cif-priserna och unionsindustrins målpriser fritt fabrik.

(279)

Efter det andra utlämnandet av uppgifter hävdade flera berörda parter att det var olämpligt att jämföra de exporterande tillverkarnas pris med det målpris som fastställts på grundval av materialkvaliteter för rördelar som tillverkas av sömlösa rör. Parterna upprepade dessutom att målpriset borde ha fastställts för varje produkttyp i stället för varje materialkvalitet.

(280)

Kommissionen påpekar att den försökte göra beräkningen enligt de berörda parternas begäran, dvs. en analys mellan produktnummer. Kommissionen konstaterade dock att resultaten inte var tillförlitliga för vissa produktnummer, eftersom skillnaden mellan de mängder som importeras till unionen och de mängder som produceras av unionstillverkarna är betydande. Kommissionen konstaterade följaktligen att metoden som beskrivs i skälen 270 och 271 var lämpligare, och avvisade därför detta påstående.

(281)

Eftersom inga ytterligare synpunkter inkommit bekräftade kommissionen underskridandemarginalerna för Taiwan enligt skäl 272.

(282)

På grundval av det ovanstående föreslås följande slutgiltiga antidumpningstullsatser, uttryckta i priset cif vid unionens gräns, före tull:

(283)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglade alltså den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser är endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i de berörda länderna och har tillverkats av de rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten tillverkad av ett annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings operativa del, samt närstående enheter till de uttryckligen nämnda företagen, ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på ”alla övriga företag”. De bör inte omfattas av någon av de individuella antidumpningstullsatserna.

(284)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det ändrar namnet på enheten eller inrättar en ny tillverknings- eller försäljningsenhet. Denna begäran ska riktas till kommissionen. Begäran ska innehålla all relevant information, inbegripet följande: ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer vid behov att uppdatera förteckningen över företag med individuella antidumpningstullar.

(285)

För att minimera risken för att åtgärderna kringgås på grund av skillnaden i tullsatser krävs särskilda åtgärder för att säkerställa tillämpningen av de individuella utjämningstullarna. De företag som har individuella antidumpningstullar måste uppvisa en giltig faktura för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. Fakturan måste uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura kommer att bli föremål för den antidumpningstullsats som gäller för ”alla övriga företag”.

(286)

För att säkerställa att antidumpningstullarna genomförs korrekt bör antidumpningstullen för alla övriga företag inte bara gälla de icke-samarbetsvilliga exporterande tillverkarna i denna undersökning, utan även de tillverkare som inte exporterade till unionen under undersökningsperioden.

(287)

Enligt god förvaltningspraxis har kommissionen uppmanat de berörda parterna att inkomma med skriftliga synpunkter och/eller att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden inom en fastställd tidsfrist.

(288)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i förordning (EU) 2016/1036.