|
30.11.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 315/40 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV (EU) 2017/2108
av den 15 november 2017
om ändring av direktiv 2009/45/EG om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 100.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och
av följande skäl:
|
(1) |
För att en hög säkerhetsnivå, och därigenom passagerarnas förtroende, enligt gemensamma säkerhetsnormer som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG (3) ska kunna upprätthållas, och för att bevara lika villkor, är det nödvändigt att förbättra tillämpningen av det direktivet. Direktiv 2009/45/EG bör endast vara tillämpligt på de passagerarfartyg för vilka det direktivets säkerhetsnormer utformades. Ett antal specifika fartygstyper bör därför undantas från det direktivets tillämpningsområde, särskilt tenderbåtar, segelfartyg och fartyg som transporterar, exempelvis till havsbaserade anläggningar, utbildad personal som inte deltar i fartygets verksamhet. |
|
(2) |
Tenderbåtar som medförs ombord på fartyg används för att transportera passagerare från passagerarfartyg direkt till land och tillbaka, längs den rutt som är den kortaste säkra rutten. De är inte lämpliga för, och bör inte användas för, andra typer av tjänster, såsom sightseeingutflykter längs kuster. Sådana utflykter bör tillhandahållas av fartyg som uppfyller kuststatens krav för passagerarfartyg enligt bland annat IMO:s riktlinjer (MSC.1/Circ. 1417 om riktlinjer för tenderbåtar för passagerarfartyg). Medlemsstaterna och kommissionen bör främja diskussioner inom IMO, i syfte att se över riktlinjerna för att öka säkerheten. Kommissionen bör bedöma behovet av att göra riktlinjerna obligatoriska. |
|
(3) |
Direktiv 2009/45/EG är inte tillämpligt på passagerarfartyg som inte drivs mekaniskt. Segelfartyg bör inte certifieras i enlighet med det direktivet när den mekaniska framdrivningen på dessa fartyg endast är avsedd att användas som hjälp och i nödsituationer. Kommissionen bör därför bedöma behovet av gemensamma europeiska krav för denna kategori av passagerarfartyg senast 2020. |
|
(4) |
Havsbaserade anläggningar betjänas av fartyg som transporterar industripersonal. Denna industripersonal är skyldig att med godkänt resultat genomgå obligatorisk säkerhetsutbildning och uppfylla vissa obligatoriska krav avseende medicinsk lämplighet. Industripersonalen bör därför omfattas av andra och specifika säkerhetsbestämmelser som ligger utanför tillämpningsområdet för detta direktiv. Medlemsstaterna och kommissionen bör aktivt stödja IMO:s pågående arbete beträffande säkerhetsnormer för fartyg inom offshoresektorn med hänvisning till IMO:s resolution MSC.418(97). |
|
(5) |
Programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet) har visat att inte alla medlemsstater certifierar fartyg i aluminium enligt direktiv 2009/45/EG. Detta skapar en ojämlik situation som undergräver målet att uppnå en gemensam hög säkerhetsnivå för passagerare som färdas ombord på fartyg på inrikes resa i unionen. För att undvika olikheter vid tillämpningen till följd av skilda tolkningar av definitionen av aluminium som ett likvärdigt material och tillämpligheten av motsvarande brandskyddsnormer, som leder till olika tolkningar av direktivets tillämpningsområde, bör definitionen av likvärdigt material i direktiv 2009/45/EG förtydligas. Medlemsstaterna bör kunna välja strängare åtgärder för förebyggande av bränder i enlighet med bestämmelserna i det här direktivet om ytterligare säkerhetskrav. |
|
(6) |
Ett betydande antal passagerarfartyg byggda i aluminiumlegering erbjuder regelbundna och ofta förekommande sjöförbindelser mellan olika hamnar i en och samma medlemsstat. På grund av att efterlevnaden av kraven i detta direktiv skulle få allvarliga konsekvenser för denna transportverksamhet och de därmed förknippade socioekonomiska förhållandena samt ekonomiska och tekniska följder för existerande och nya fartyg, bör de medlemsstaterna ha möjlighet att under en begränsad tidsperiod tillämpa nationell rätt på sådana passagerarfartyg, samtidigt som de säkerställer att säkerhetsnivån upprätthålls på lämpligt sätt. |
|
(7) |
För att öka den rättsliga klarheten och enhetligheten, och därmed höja säkerhetsnivån, bör ett antal definitioner och hänvisningar uppdateras och ytterligare anpassas till motsvarande internationella bestämmelser eller unionsbestämmelser. I samband med detta bör särskild försiktighet iakttas så att inte det nuvarande tillämpningsområdet för direktiv 2009/45/EG ändras. Särskilt definitionen av traditionsfartyg bör anpassas bättre till Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG (4), samtidigt som de nuvarande kriterierna för byggnadsår och typ av material behålls. Definitionen av fritidsfartyg bör anpassas bättre till den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss från 1974 (1974 års Solaskonvention). |
|
(8) |
Med tanke på proportionalitetsprincipen har nuvarande föreskrivande krav som härrör från 1974 års Solaskonvention visat sig vara svåra att anpassa till små passagerarfartyg med en längd under 24 meter. Dessutom är små fartyg huvudsakligen byggda av andra material än stål. Därför har endast ett mycket begränsat antal sådana fartyg certifierats enligt direktiv 2009/45/EG. Då inga specifika säkerhetsproblem föreligger och inga lämpliga normer föreskrivs i direktiv 2009/45/EG bör fartyg med en längd under 24 meter därför undantas från det direktivets tillämpningsområde och omfattas av särskilda säkerhetsnormer som fastställs av medlemsstaterna, som har bättre förutsättningar att bedöma de lokala trafikbegränsningarna för dessa fartyg när det gäller avstånd till land eller hamn och väderförhållanden. Vid fastställande av dessa normer bör medlemsstaterna beakta de riktlinjer som ska offentliggöras av kommissionen. Dessa riktlinjer bör när så är lämpligt beakta eventuella internationella överenskommelser och konventioner från IMO samt undvika att införa ytterligare krav utöver befintliga internationella bestämmelser. Kommissionen uppmanas att snarast möjligt anta sådana riktlinjer. |
|
(9) |
För att ytterligare förenkla definitionerna av fartområden som föreskrivs i direktiv 2009/45/EG och minimera bördan för medlemsstaterna bör överflödiga eller olämpliga kriterier tas bort. Samtidigt som säkerhetsnivån bibehålls bör definitionen av fartområden som fartyg i klasserna C och D får trafikera förenklas genom att kriteriet ”där nödställda kan ta sig i land” tas bort och avståndet till ”en skyddad plats” tas bort med avseende på fastställandet av fartområden. En viss kuststräckas lämplighet som skyddad plats är en dynamisk parameter som endast kan bedömas från fall till fall av medlemsstaterna. Vid behov bör operativa restriktioner för ett visst fartyg med avseende på dess avstånd till en skyddad plats anges i säkerhetscertifikatet för passagerarfartyg. |
|
(10) |
På grund av de geografiska och vädermässiga särdragen i Grekland och det stora antalet öar i landet som behöver regelbundna och ofta förekommande förbindelser, både med fastlandet och mellan öarna – och på grund av det stora antal möjliga sjöförbindelser som detta medför – bör Grekland tillåtas att avvika från kravet på att fastställa fartområden. I stället bör Grekland tillåtas att klassificera passagerarfartyg utifrån den angivna rutt de trafikerar, samtidigt som man upprätthåller samma kriterier för klassificering av passagerarfartyg och samma säkerhetsnormer som de som annars skulle vara tillämpliga. |
|
(11) |
För att undvika oavsiktliga negativa konsekvenser av de nuvarande bestämmelserna, i enlighet med vilka ombyggda lastfartyg inte får betraktas som nya passagerarfartyg, bör det förtydligas att kraven vid ombyggnad inte endast är tillämpliga på existerande passagerarfartyg, utan på alla fartyg. |
|
(12) |
Eftersom en hamnstat i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG (5) får inspektera ett passagerarfartyg eller ett höghastighetspassagerarfartyg som för en annan flagg än hamnstatens, när det används på inrikes resor, är de särskilda bestämmelserna i artikel 5.3 i direktiv 2009/45/EG överflödiga och bör utgå. |
|
(13) |
Med tanke på skillnaderna i upplägg mellan kraven i 1974 års Solaskonvention på skadestabilitet och unionens särskilda skadestabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/25/EG (6) bör behovet av direktiv 2003/25/EG och dess mervärde bedömas utifrån huruvida de kraven i 1974 års Solaskonvention säkerställer samma säkerhetsnivå. |
|
(14) |
För att öka insynen och underlätta medlemsstaternas anmälan av undantag, motsvarigheter och ytterligare säkerhetsåtgärder bör en databas inrättas och underhållas av kommissionen. Den bör innehålla både utkasten till de anmälda åtgärderna och den antagna versionen. De antagna åtgärderna bör göras tillgängliga för allmänheten. |
|
(15) |
Mot bakgrund av de ändringar som fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har medfört bör kommissionens befogenheter att genomföra direktiv 2009/45/EG uppdateras i enlighet därmed. Genomförandeakter bör antas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (7). |
|
(16) |
I syfte att ta hänsyn till utvecklingen på internationell nivå och erfarenheter samt för att öka öppenheten bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att ändringar av internationella instrument om nödvändigt inte ska tillämpas vid tillämpningen av detta direktiv, och med avseende på uppdatering av tekniska krav. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till mötena i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. |
|
(17) |
Eftersom de särskilda hänvisningarna i artikel 14 till det pågående arbetet inom IMO har blivit inaktuella bör den artikeln utgå. De internationella åtgärdernas allmänna mål att förbättra passagerarfartygs säkerhet och skapa lika villkor är dock fortfarande av relevans och bör eftersträvas i enlighet med fördragen. I detta syfte bör medlemsstaterna och kommissionen arbeta inom ramen för IMO för att revidera och förbättra reglerna i 1974 års Solaskonvention. |
|
(18) |
Det är viktigt att eventuella sanktioner som fastställs av medlemsstaterna genomförs korrekt och att de är effektiva, proportionella och avskräckande. |
|
(19) |
Mot bakgrund av den kompletta cykeln för Europeiska sjösäkerhetsbyråns (Emsa) kontrollbesök bör kommissionen utvärdera genomförandet av direktiv 2009/45/EG senast den 21 december 2026 och lägga fram en rapport om detta till Europaparlamentet och rådet. Medlemsstaterna bör samarbeta med kommissionen för att samla in alla uppgifter som behövs för den utvärderingen. |
|
(20) |
För att inte lägga en oproportionell administrativ börda på kustlösa medlemsstater, vilka inte har några kusthamnar och vilka inte har några fartyg som för deras flagg som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde, bör dessa medlemsstater ges rätt att avvika från bestämmelserna i detta direktiv. Detta innebär att så länge dessa villkor är uppfyllda är de inte skyldiga att införliva detta direktiv. |
|
(21) |
Den mänskliga faktorn är en grundläggande del av sjösäkerheten och därmed sammanhängande förfaranden. För att bibehålla en hög säkerhetsnivå är det nödvändigt att beakta sambandet mellan säkerhet, boendeförhållanden ombord, arbetsvillkor och utbildning, inbegripet utbildning som avser gränsöverskridande räddnings- och nödinsatser i enlighet med internationella krav. Medlemsstaterna och kommissionen bör därför spela en proaktiv roll på internationell nivå i syfte att övervaka och förbättra den sociala dimensionen för sjömän på fartyg. |
|
(22) |
För att underlätta genomförandeprocessen bör Emsa stödja kommissionen och medlemsstaterna i enlighet med de relevanta bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 (8). |
|
(23) |
Direktiv 2009/45/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av direktiv 2009/45/EG
Direktiv 2009/45/EG ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
|
|
2. |
Artikel 3 ska ersättas med följande: ”Artikel 3 Tillämpningsområde 1. Detta direktiv ska tillämpas på följande passagerarfartyg, oberoende av vilken flagg de för, när de används på inrikes resor:
Varje medlemsstat ska i sin egenskap av hamnstat säkerställa att passagerarfartyg och höghastighetspassagerarfartyg som för en icke-medlemsstats flagg uppfyller kraven i detta direktiv till fullo innan de får användas på inrikes resor i medlemsstaten. 2. Detta direktiv ska inte tillämpas på
3. Medlemsstater vilka inte har några kusthamnar och vilka inte har några passagerarfartyg som för deras flagg och som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde får avvika från bestämmelserna i detta direktiv, med undantag för den skyldighet som anges i andra stycket. De medlemsstater som har för avsikt att utnyttja möjligheten till en sådan avvikelse ska meddela kommissionen senast den 21 december 2019 om villkoren är uppfyllda och ska därefter årligen informera kommissionen om eventuella senare ändringar. Sådana medlemsstater får inte tillåta att passagerarfartyg som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde för deras flagg förrän de har införlivat och genomfört detta direktiv.” |
|
3. |
Artikel 4 ska ersättas med följande: ”Artikel 4 Kategorisering av fartområden och klassificering av passagerarfartyg 1. Fartområden indelas i följande kategorier:
2. Varje medlemsstat ska
3. Genom avvikelse från skyldigheten att upprätta en förteckning över fartområden får Grekland upprätta och vid behov uppdatera en förteckning över rutter som omfattar rutterna i Grekland enligt de motsvarande kriterierna för kategorier i punkt 1. 4. Passagerarfartyg indelas i följande klasser beroende på vilket fartområde de får trafikera:
5. För höghastighetspassagerarfartyg ska de kategorier som definieras i kapitel 1 punkt 1.4.10 och 1.4.11 i 1994 års kod för höghastighetsfartyg eller i kapitel 1 punkt 1.4.12 och 1.4.13 i 2000 års kod för höghastighetsfartyg tillämpas.” |
|
4. |
Artikel 5 ska ändras på följande sätt:
|
|
5. |
Artikel 6 ska ändras på följande sätt:
|
|
6. |
Artikel 7 ska ändras på följande sätt:
|
|
7. |
Artikel 8 ska ändras på följande sätt:
|
|
8. |
Artikel 9 ska ändras på följande sätt:
|
|
9. |
Artikel 10 ska ändras på följande sätt:
|
|
10. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 10a Utövande av delegeringen 1. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10.3 och 10.4 ska ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i den här artikeln. 2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 10.3 och 10.4 ska ges till kommissionen för en period på sju år från och med den 20 december 2017. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på sju år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. 3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 10.3 och 10.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. 4. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. 5. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 6. En delegerad akt som antas enligt artikel 10.3 eller 10.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.” |
|
11. |
Artikel 11 ska ändras på följande sätt:
|
|
12. |
Artikel 12 ska ändras på följande sätt:
|
|
13. |
Artikel 13 ska ändras på följande sätt:
|
|
14. |
Artikel 14 ska utgå. |
|
15. |
Följande artikel ska införas: ”Artikel 16a Översyn Kommissionen ska utvärdera genomförandet av detta direktiv och lägga fram resultaten av utvärderingen för Europaparlamentet och rådet senast den 22 december 2026.” |
|
16. |
Bilaga I ska ändras på följande sätt:
|
Artikel 2
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska senast den 21 december 2019 anta och offentliggöra de bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast underrätta kommissionen om detta.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 21 december 2019.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 15 november 2017.
På Europaparlamentets vägnar
A. TAJANI
Ordförande
På rådets vägnar
M. MAASIKAS
Ordförande
(1) EUT C 34, 2.2.2017, s. 167.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 oktober 2017 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 23 oktober 2017.
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/45/EG av den 6 maj 2009 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (EUT L 163, 25.6.2009, s. 1).
(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (EGT L 208, 5.8.2002, s. 10).
(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (EUT L 131, 28.5.2009, s. 57).
(6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/25/EG av den 14 april 2003 om särskilda stabilitetskrav för ro-ro-passagerarfartyg (EUT L 123, 17.5.2003, s. 22).
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).
(8) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (EGT L 208, 5.8.2002, s. 1).