27.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 364/3

(1)

Genom förordning (EG) nr 1005/2008 (nedan kallad IUU-förordningen) upprättas ett unionssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske).

(2)

I kapitel VI i IUU-förordningen fastställs förfarandet för identifiering av icke-samarbetande tredjeländer, åtgärderna med avseende på dessa länder, upprättandet av en förteckning över dessa länder, avförandet från förteckningen, offentliggörandet av förteckningen och eventuella nödåtgärder.

(3)

Enligt artikel 31 i IUU-förordningen ska kommissionen identifiera de länder den anser vara icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske. Ett tredjeland identifieras som ett icke-samarbetande tredjeland om det inte fullgör sina skyldigheter enligt internationell rätt att som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat vidta åtgärder i syfte att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske.

(4)

Innan kommissionen identifierar tredjeländer som icke-samarbetande tredjeländer i enlighet med artikel 31 i IUU-förordningen, måste den meddela tredjeländerna att de kan komma att identifieras som icke-samarbetande tredjeländer i enlighet med artikel 32 i den förordningen. Ett sådant meddelande är av preliminär karaktär. Meddelandet bör baseras på kriterierna i artikel 31 i IUU-förordningen. Kommissionen bör också ta hänsyn till alla åtgärder som anges i artikel 32 i den förordningen med avseende på de tredjeländer som meddelandet är riktat till. Kommissionen bör i meddelandet i synnerhet redogöra för de huvudsakliga faktauppgifterna och motiveringarna bakom en sådan identifiering och ge länderna möjlighet att svara och inkomma med bevis som vederlägger identifieringen eller, vid behov, en handlingsplan för att förbättra situationen och information om åtgärder som vidtagits för att rätta till situationen. Kommissionen måste ge de berörda tredjeländerna tillräcklig tid för att besvara meddelandet och rimlig tid för att rätta till situationen.

(5)

Identifieringen av icke-samarbetande tredjeländer i enlighet med artikel 31 i IUU-förordningen bör bygga på en genomgång av all information som avses i artikel 31.2 i den förordningen.

(6)

Enligt artikel 33 i IUU-förordningen ska rådet upprätta en förteckning över icke-samarbetande länder. De åtgärder som anges bland annat i artikel 38 i IUU-förordningen gäller för dessa länder.

(7)

För att fångstintyg som godkänts av flaggstater som är tredjeländer ska accepteras måste dessa flaggstater, enligt artikel 20.1 i IUU-förordningen, underrätta kommissionen om förfarandena för genomförande, kontroll och tillsyn av lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa.

(8)

Enligt artikel 20.4 i IUU-förordningen ska kommissionen samarbeta administrativt med tredjeländer när det gäller genomförandet av bestämmelserna om fångstintyg i den förordningen.

(9)

Flaggstatsmeddelande från Socialistiska republiken Vietnam (nedan kallad Vietnam) inkom till kommissionen i enlighet med artikel 20 i IUU-förordningen den 27 oktober 2009.

(10)

Till följd av detta meddelande inledde kommissionen ett förfarande för administrativt samarbete med myndigheterna i Vietnam i enlighet med artikel 20.4 i IUU-förordningen. Samarbetet omfattade frågor rörande nationella förfaranden för kontroll av fångstintyg och genomförande, kontroll och tillsyn av lagar och förordningar samt bevarande- och förvaltningsåtgärder som landets fiskefartyg måste följa och utföra. Det innebar även att muntliga och skriftliga synpunkter utbyttes samt att det gjordes fyra besök i Vietnam den 17–21 september 2012, 26–30 november 2012, 21–24 juni 2016 och 15–19 maj 2017, då kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg nödvändiga angående de åtgärder som Vietnam vidtagit för att fullgöra sina skyldigheter när det gäller bekämpning av IUU-fiske.

(11)

När det gäller Kommissionen för fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet (WCPFC) är Vietnam samarbetande icke-medlem. Vietnam har ratificerat FN:s havsrättskonvention från 1982 (Unclos) (2).

(12)

För att utvärdera hur Vietnam fullgör sina internationella skyldigheter som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat enligt de internationella avtal som avses i skäl (11), och som har fastställts av de berörda regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, har kommissionen efterfrågat, samlat in och analyserat all information som behövs för utvärderingen.

(13)

I enlighet med artikel 31.3 i IUU-förordningen har kommissionen analyserat Vietnamns skyldigheter som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat. Vid analysen har kommissionen tagit hänsyn till kriterierna i artikel 31.4–31.7 i IUU-förordningen.

(14)

I enlighet med artikel 31.4 a undersökte kommissionen de åtgärder som Vietnam har vidtagit när det gäller det återkommande IUU-fiske som har bedrivits eller fått stöd av fiskefartyg som för landets flagg eller av dess medborgare, eller av fiskefartyg som verkar i landets marina vatten eller använder dess hamnar.

(15)

På grundval av uppgifter i skriftliga bekräftelser från berörda kuststatstredjeländer fastställde kommissionen att under 2015–2017 hade minst åtta fartyg som för vietnamesisk flagg begått allvarliga IUU-överträdelser inom angränsande länders exklusiva ekonomiska zoner och i arkipelagvatten tillhörande små östater under utveckling i centrala och västra Stilla havet.

(16)

På grundval av dessa uppgifter anses nämnda fartyg som för vietnamesisk flagg ha begått nedanstående allvarliga överträdelser i strid med de bevarande- och förvaltningsåtgärder som vidtagits av de berörda kuststaterna inom fiskeområden i vatten under deras nationella jurisdiktion. De fartyg som för vietnamesisk flagg har fiskat utan giltig licens, godkännande eller tillstånd utfärdat av flaggstaten och kuststaten i fråga och har hindrat kuststatens inspektörer från att utföra sina arbetsuppgifter vid kontroll av efterlevnaden av gällande bevarande- och förvaltningsåtgärder, bland annat när det gäller arter som är föremål för ett fullständigt fångstförbud, t.ex. sjögurkor och revlevande fiskar. De berörda kuststaterna rapporterade utan dröjsmål den olagliga verksamhet som bedrivits av vietnamesiska fartyg till myndigheterna i Vietnam, men dessa gav inte något stöd för att lagföra fallen och rättsligt pröva de vietnamesiska medborgare som anhållits. Allt inhämtat underlag lades fram för de vietnamesiska myndigheterna under besöket den 15–19 maj 2017.

(17)

Miljövärdet av målarterna och det särskilda skydd som kuststaternas bevarande- och förvaltningsåtgärder ger genom förbud mot att fånga dessa arter utgör ytterligare indikationer på hur allvarliga överträdelserna är.

(18)

Kuststaternas bristande efterlevnad av lagstadgade krav på att genomföra förbudsperioder för fiske efter sjögurkor äventyrar särskilt hållbarheten hos fiskeresurserna i de berörda kuststaterna under utveckling och försämrar lokalbefolkningens försörjningsmöjligheter.

(19)

Kommissionen ansåg att man vid fastställandet av allvaret i situationen skulle ta hänsyn till beteendemönstret hos dessa fartyg som för vietnamesisk flagg. I detta avseende förstärkte de vietnamesiska fartygens konstanta samarbetsovilja allvaret i överträdelserna.

(20)

På grundval av insamlad information drog kommissionen slutsatsen att Vietnam inte fullgör sina skyldigheter som flaggstat att förhindra sin flotta från att bedriva IUU-verksamhet på det fria havet eller i tredjeländers vatten. Detta strider mot artikel 94.1 och 94.2 i FN:s havsrättskonvention, där det föreskrivs att varje stat ska utöva faktisk jurisdiktion och kontroll över fartyg som för dess flagg. Det är inte heller i överensstämmelse med punkt 24 i FAO:s (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA IUU) (3), där det fastställs en skyldighet att utöva omfattande och verkningsfull kontroll av fiskeverksamheten. Agerandet från de vietnamesiska medborgare som ansvarar för driften av denna flotta är också i strid med artikel 62.4 i FN:s havsrättskonvention, där det föreskrivs att andra staters medborgare som fiskar i den exklusiva ekonomiska zonen ska rätta sig efter beståndsbevarande åtgärder samt övriga villkor och bestämmelser i kuststatens lagar och andra författningar. Vietnams uppenbara ovilja att samarbeta med myndigheterna i berörda kuststater undergrävde dessutom deras möjligheter att vidta verkningsfulla tillsynsåtgärder.

(21)

I enlighet med artikel 31.4 b i IUU-förordningen granskade kommissionen de åtgärder som Vietnam hade vidtagit beträffande fiskeriprodukter från IUU-fiske som förekommer på landets marknad.

(22)

Av de skäl som anges nedan och i avsnitt 3.2 förefaller Vietnams rättsliga ram gällande fiskeriförvaltning, som framför allt grundar sig på 2003 års fiskerilag och dekret nr 103/2013/ND-CP om administrativa sanktioner inom fisket, inte innehålla åtgärder för en verkningsfull kontroll av landningarna i Vietnams hamnar av fisk och fiskeriprodukter från fiskefartyg som för vietnamesisk flagg och fartyg från tredjeland.

(23)

Kommissionen har analyserat dokumentationen och andra uppgifter om övervaknings- och kontrollförfaranden för både fisk och fiskeriprodukter från fiskeverksamhet som bedrivs av fiskefartyg som för vietnamesisk flagg och för fisk och fiskeriprodukter som importeras till Vietnam. På grundval av denna bedömning, anser kommissionen att Vietnam inte kan garantera att fisk och fiskeriprodukter som förs in på landets marknad eller till beredningsanläggningar via nationella hamnar inte kommer från IUU-fiske. De vietnamesiska myndigheterna har inte kunnat visa att de förfogar över all nödvändig information för att styrka att importerade och beredda produkter avsedda för Europeiska unionen och dess marknad är lagliga.

(24)

Den 13 januari 2016 landades ett parti på 179 ton antarktisk tandnoting i hamnen i Haiphong i Vietnam från fartyget Asian Warrior. Detta fartyg, även kallat Kunlun och Taishan, finns upptaget i Antarktiskommissionens (CCAMLR) förteckning över IUU-fartyg sedan 2013 och omfattas av ett ”Purple Notice” från Interpol sedan den 13 januari 2015. Enligt den information som lämnats av de vietnamesiska myndigheterna beslagtogs fångsten och släpptes ut på marknaden.

(25)

Att döma av de uppgifter som inhämtades av kommissionen i juni 2017, försökte en ekonomisk aktör sälja ett parti på 320 ton antarktisk tandnoting som lagrats i Vietnam till Europeiska unionen. I de tillgängliga uppgifterna finns det indikationer på att de berörda produkterna hade fångats i delområdena 88.1 och 88.2 inom det område som förvaltas av CCAMLR, efter det att fiskesäsongen för denna art i områdena hade avslutats.

(26)

De vietnamesiska myndigheterna kunde inte lämna någon utförlig information som visar att de har vidtagit nödvändiga korrigerande åtgärder för att förhindra att antarktisk tandnoting från IUU-fiske förs in till landets territorium. Detta stämmer inte överens med punkt 66 i FAO:s IPOA IUU, enligt vilken staterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder, i enlighet med internationell rätt, för att förhindra att fisk säljs eller importeras till deras territorium om den fångats av fartyg som av relevanta regionala fiskeriförvaltningsorganisationer har identifierats som fartyg som bedrivit IUU-fiske.

(27)

Vid det senaste besöket, i maj 2017, konstaterades dessutom att fiskerimyndigheterna inte kontrollerade landningar av fiskeriprodukter avsedda för beredning, saluföring och/eller export från fartyg som för tredjestaters flagg. Vietnam kan därför inte garantera spårbarheten när det gäller fiskeriprodukter och verkar således inte beakta punkt 71 i IPOA IUU, där staterna rekommenderas att vidta åtgärder för att öka öppenheten på sina marknader i syfte att säkerställa spårbarheten för fisk och fiskeriprodukter.

(28)

Inför besöket i maj 2017 analyserade Europeiska fiskerikontrollbyrån ett stickprov av fångstintyg och beredningsdokument som presenterats vid unionens gränser för partier med ursprung i Vietnam. Fångstintygen och beredningsdokumenten hade godkänts av de vietnamesiska fiskerimyndigheterna på grundval enbart av information från aktörerna utan ytterligare kontroller.

(29)

Analysen av fångstintygen visade att det förekom ett antal inkonsekvenser när det gäller vikt, art, varubeskrivning och godkännandedatum och att föråldrade modeller använts. Dessutom visade mötena med de behöriga myndigheterna under besöket i maj 2017 att fiskefartygens verksamhet inte kontrolleras på något omfattande sätt innan fångstintygen godkänns. Beredningen av produkter med fångstintyg som innehåller uppenbara fel visar att Vietnam inte samarbetat med andra stater och regionala fiskeriorganisationer för att anta lämpliga marknadsrelaterade åtgärder som förebygger, motverkar eller undanröjer IUU-fiske, i enlighet med punkterna 68 och 72 i IPOA IUU.

(30)

Vad gäller beredningsdokument visade den analys som nämns i det föregående skälet, och som styrkts av underlag som samlades in under besöket i maj 2017, att det inte genomförs kontroller av importen av fiskråvaror och att det saknas omräkningsfaktorer för att kontrollera om den beredda vikt som deklarerats av det exporterande företaget är förenlig med den tillgängliga råvarans vikt och typen av beredning som utförs vid de berörda beredningsanläggningarna.

(31)

Informationen i detta avsnitt visar att fiskeriprodukter som beretts i Vietnam eller som är föremål för handel via landet inte är förenliga med reglerna för hållbarhet efter fångst som beskrivs i artikel 11 i FAO:s uppförandekod. Vietnam har dessutom underlåtit att införa regler för att garantera ett lämpligt samarbete med flaggstater som är tredjeländer när det gäller fisk och fiskeriprodukter från deras fiskeverksamhet i enlighet med åtgärder som garanterar öppenhet och spårbarhet för importerade fiskprodukter i hela marknadskedjan, så som föreskrivs i punkterna 67–69 och 71–72 i den nationella handlingsplanen mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

(32)

Mot bakgrund av vad som anförts i detta avsnitt, alla fakta som kommissionen har samlat in och alla förklaringar som de behöriga myndigheterna i Vietnam har lämnat kan det, i enlighet med artikel 31.3, 31.4 a och 31.4 b i IUU-förordningen, fastställas att Vietnam inte fullgör sina skyldigheter enligt internationell rätt som flagg-, hamn-, kust- och marknadsstat när det gäller IUU-fartyg och IUU-fiske som bedrivs eller stöds av fartyg som för landets flagg eller av landets medborgare och att landet inte förhindrar att produkter från IUU-fiske får tillträde till landets marknad.

(33)

I enlighet med artikel 31.5 a i IUU-förordningen har kommissionen analyserat sitt samarbete med Vietnam för att se om landet effektivt samarbetat genom att besvara förfrågningar, komma med synpunkter och utreda frågor rörande IUU-fiske och verksamhet i samband med sådant fiske.

(34)

De vietnamesiska myndigheterna har visserligen i allmänhet varit samarbetsvilliga när det gäller att svara på förfrågningar om information och lämna synpunkter, men tillförlitligheten och korrektheten i deras svar undergrävdes av den föråldrade rättsliga ramen, som inte förefaller vara förenlig med landets internationella rättsliga skyldigheter, och av de bristande systemen för övervakning och kontroll, som beskrivs i skälen 42 och 43.

(35)

2003 års fiskerilag tvingar inte fiskefartyg att rapportera sina fångster med hjälp av loggböcker eller att lämna in en landningsdeklaration. Vietnam har således misslyckats med att fullgöra sitt ansvar som kuststat att säkerställa ett optimalt utnyttjande av fiskeresurserna i landets exklusiva ekonomiska zon på grundval av de vetenskapliga, miljömässiga och ekonomiska faktorer som föreskrivs i artiklarna 61 och 62 i FN:s havsrättskonvention.

(36)

2003 års fiskerilag behandlar inte heller den fiskeverksamhet som bedrivs av vietnamesiska fartyg och medborgare på det fria havet och i tredjeländers vatten. Detta kryphål i tillämpningsområdet för fiskerilagen när det gäller fiskeverksamhet utanför Vietnams exklusiva ekonomiska zon undergräver de behöriga myndigheternas förmåga att förhindra IUU-fiske i dessa områden.

(37)

Vietnams rättsliga ram innehåller endast begränsade bevarande- och förvaltningsåtgärder i territorialvattnen. De nationella bestämmelser och kontrollsystem som införts för att säkerställa efterlevnaden av bevarande- och förvaltningsåtgärder verkar inte vara tillräckliga. Detta strider mot artikel 61.2 i FN:s havsrättskonvention, enligt vilken kuststaterna, genom lämpliga åtgärder för bevarande och förvaltning, ska säkerställa att de levande tillgångarnas fortbestånd i den exklusiva ekonomiska zonen inte äventyras genom överexploatering.

(38)

I enlighet med artikel 31.5 b analyserade kommissionen befintliga tillsynsåtgärder för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske i Vietnam.

(39)

Det nuvarande sanktionssystemet har upprättats genom dekret nr 103/2013/ND-CP om administrativa sanktioner när det gäller fiskeverksamhet. De definitioner av IUU-fiske och allvarliga överträdelser som fastställs i fiskerilagen och nämnda dekret är dock inte förenliga med internationell rätt. De sanktionsnivåer som föreskrivs i den rättsliga ramen garanterar därför inte att sanktionssystemet är avskräckande och återspeglar inte punkt 21 i IPOA IUU, där stater rekommenderas att se till att de sanktioner som utdöms för IUU-fiske som bedrivs av fartyg och, i största möjliga utsträckning, av medborgare under dess jurisdiktion, är tillräckligt hårda för att beröva lagöverträdarna den vinning som härrör från sådant fiske.

(40)

Efter sitt besök i juni 2016 tog kommissionen upp dessa frågor, och uppmanade de vietnamesiska myndigheterna att samarbeta med kommissionen i detta avseende. I april 2017 lämnade de vietnamesiska myndigheterna slutligen in ett förslag till ny fiskerilag, som dock inte kommer att innebära att Vietnam uppfyller sina internationella skyldigheter.

(41)

I enlighet med artikel 31.5 c har kommissionen analyserat omfattningen och allvaret av det IUU-fiske som bedrivs av fartyg som för vietnamesisk flagg eller av fiskefartyg som bedriver verksamhet i marina vatten eller hamnar i Vietnam.

(42)

De besök som kommissionen gjorde visade att Vietnam inte har de resurser som krävs för att garantera en lämplig kontroll av de fartyg som för dess flagg, bland annat se till att fisket inte bedrivs på det fria havet och i tredjeländers vatten. Vietnam tillåter inte sina fartyg att bedriva verksamhet på det fria havet och i tredjeländers vatten, men såsom anges i skälen 14–19 har det konstaterats att vietnamesiska fartyg fortfarande bedriver sådan olaglig verksamhet i tredjeländers vatten (4).

(43)

Enligt uppgifter från de vietnamesiska myndigheterna, består den vietnamesiska fiskeflottan av 109 000 fartyg, varav 33 000 är verksamma inom Vietnams exklusiva ekonomiska zon, längre ut än 24 nautiska mil från baslinjen. De vietnamesiska myndigheterna medgav att endast 10 % av de 33 000 fartyg som fiskar i området längre ut än 24 nautiska mil från baslinjen är utrustade med VMS och det finns ingen rättslig skyldighet för dem att aktivera utrustningen. Det senaste besöket vid centrumet för fiskerikontroll, i maj 2017, visade också att den personal som ansvarar för kontroll och övervakning inte var bekanta med de tillgängliga verktygen och att de grundläggande brister som konstaterats redan vid det föregående besöket i juni 2016 inte hade åtgärdats. Under besöket visade dessutom VMS-spårningen på skärmarna vid centrumet för fiskerikontroll att två vietnamesiska fiskefartyg befann sig utanför vietnamesiskt vatten, och centrumets personal medgav att inga åtgärder hade vidtagits. Otillräckliga loggbokskrav och avsaknaden av ett riskbaserat system för inspektioner i hamn och till havs undergräver ytterligare myndigheternas möjligheter att kontrollera den maritima verksamheten.

(44)

De fakta som beskrivs i detta avsnitt visar att även om den gällande fiskerilagstiftningen behöver ses över för att garantera att den nationella rätten överensstämmer med internationella regler, har Vietnam underlåtit att på ett verkningsfullt sätt samarbeta med kommissionen för att anpassa sin lagstiftning till relevanta internationella rättsliga instrument. Detta innebär en överträdelse av artikel 94 i FN:s havsrättskonvention, enligt vilken flaggstaten ska åta sig jurisdiktion enligt nationell rätt över varje fartyg som för dess flagg samt över dess befälhavare, övrigt befäl och manskap. Vietnam förefaller även ha underlåtit att genomföra rekommendationerna i punkt 24 i IPOA IUU, där flaggstaterna rekommenderas att säkerställa omfattande och verkningsfull kontroll och övervakning av fisket, från fångst till landningsplats och slutdestination, bland annat genom att använda VMS ombord på fiskefartyg i enlighet med relevanta nationella, regionala och internationella standarder.

(45)

Mot bakgrund av vad som anförts i detta avsnitt, alla fakta som kommissionen har samlat in och alla förklaringar som de vietnamesiska myndigheterna har lämnat kan det, i enlighet med artikel 31.3 och 31.5 i IUU-förordningen, fastställas att Vietnam inte har fullgjort sina skyldigheter enligt internationell rätt vad gäller samarbete och tillsyn.

(46)

I enlighet med artikel 31.6 a och b i IUU-förordningen undersökte kommissionen Vietnams ratificering av eller anslutning till relevanta internationella fiskeriinstrument och landets ställning som avtalspart i regionala fiskeriförvaltningsorganisationer eller dess samtycke till att tillämpa de bevarande- och förvaltningsåtgärder som har vidtagits av sådana organisationer.

(47)

Vietnam ratificerade Förenta nationernas havsrättskonvention 1994 och är samarbetande icke-medlem i Kommissionen för bevarande och förvaltning av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet.

(48)

Med undantag av FN:s havsrättskonvention har Vietnam inte ratificerat några internationella rättsliga instrument för fiskeriförvaltning. Vietnams agerande när det gäller genomförandet av internationella instrument är inte i överensstämmelse med rekommendationerna i punkt 11 i IPOA IUU, där staterna uppmanas att prioritera att ratificera, godta eller ansluta sig till avtalet om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd (Unfsa) och FAO:s iakttagandeavtal. Detta strider också mot punkt 14 i IPOA IUU, enligt vilken staterna till fullo och på ett ändamålsenligt sätt bör genomföra uppförandekoden med därtill hörande internationella handlingsplaner.

(49)

Vietnam har inte ratificerat FAO:s avtal om hamnstatsåtgärder från 2009. Det innebär också, såsom anges i skäl (27), att Vietnam inte genomför några hamnkontroller av landningar från utländska fiskefartyg, trots den betydande mängd fisk och fiskeriprodukter som importeras till landet för att förse beredningsindustrin.

(50)

Vietnams rättsliga ram och tillsynsåtgärder verkar också vara i strid med de grundläggande kraven i artiklarna 62 och 117–119 i FN:s havsrättskonvention som avser optimalt nyttjande av levande tillgångar, staternas skyldighet att med avseende på sina medborgare vidta åtgärder för bevarande av de levande tillgångarna i det fria havet, skyldigheten till samarbete för bevarande och förvaltning av levande tillgångar och skyldigheten att bevara de levande tillgångarna i det fria havet.

(51)

I enlighet med artikel 31.6 c har kommissionen analyserat om Vietnam kan ha varit ansvarigt för några åtgärder eller försummelser som kan ha minskat verkan av tillämpliga lagar, förordningar och internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(52)

Kommissionen noterar att Antarktiskommissionens (CCAMLR) årliga möte identifierat Vietnam som en icke-avtalsslutande part som möjligen deltagit i fångst och landning av och/eller handel med tandnoting, men att landet inte samarbetat med det fångstdokumentationssystem som infördes år 2000 för att spåra dessa arter från landningsplatsen och vidare genom hela handelskedjan.

(53)

Mot bakgrund av vad som anförts i detta avsnitt, alla fakta som kommissionen har samlat in och alla förklaringar som Vietnam har lämnat kan det, i enlighet med artikel 31.3 och 31.6 i IUU-förordningen, fastställas att Vietnam inte har fullgjort sina skyldigheter enligt internationell rätt i fråga om internationella regler och förordningar samt bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(54)

Enligt FN:s index för mänsklig utveckling (5) bedömdes Vietnam 2015 vara ett land med medelhög mänsklig utveckling (rankat som 115 av 188 länder).

(55)

Mot bakgrund av den rankning som Vietnam ges enligt FN:s index för mänsklig utveckling och konstateranden under besöken under 2012–2017 finns det inget som tyder på att Vietnams underlåtenhet att fullgöra sina skyldigheter enligt internationell rätt skulle bero på en låg utvecklingsnivå. Några konkreta bevis finns inte för att bristerna i lagstiftning, övervakning och kontroll och spårbarhetssystem på fiskeriområdet har ett samband med bristande kapacitet och infrastruktur. Kommissionen har godkänt Vietnams begäran från maj 2017 om stöd vid översynen av fiskerilagstiftningen.

(56)

Mot bakgrund av vad som anförts i detta avsnitt, alla fakta som kommissionen har samlat in och alla förklaringar som landet lämnat, kan det, i enlighet med artikel 31.7 i IUU-förordningen, fastställas att Vietnams utvecklingsstatus och samlade agerande på området fiskeriförvaltning inte har begränsats av landets utvecklingsnivå.

(57)

Mot bakgrund av slutsatserna att Vietnam har underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt internationell rätt som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat och att vidta åtgärder för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske, bör Vietnam, i enlighet med artikel 32 i IUU-förordningen, meddelas att kommissionen kan komma att identifiera landet som ett icke-samarbetande tredjeland när det gäller bekämpning av IUU-fiske.

(58)

Kommissionen bör också vidta alla åtgärder som beskrivs i artikel 32 i IUU-förordningen med avseende på Vietnam. Enligt god förvaltningssed bör det fastställas en period inom vilken landet skriftligen kan besvara meddelandet och rätta till situationen.

(59)

Meddelandet till Vietnam om möjligheten att landet kommer att identifieras av kommissionen som ett icke-samarbetande tredjeland enligt detta beslut varken utesluter eller medför automatiskt att kommissionen eller rådet senare vidtar ytterligare åtgärder för att identifiera icke-samarbetande tredjeländer och upprätta en förteckning över dem.