(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

I kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1394/2014 (2) fastställs en utkastplan för vissa pelagiska fisken i de sydvästliga vattnen för att underlätta genomförandet av landningsskyldigheten genom vissa flexibilitetsmekanismer.

(4)

Enligt artikel 15.5 e i förordning (EU) nr 1380/2013 kan utkastplaner fastställa minsta referensstorlek för bevarande.

(5)

Belgien, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i de sydvästliga vattnen. Efter att ha konsulterat den rådgivande nämnden för sydvästliga vatten och den rådgivande nämnden för pelagiska bestånd lämnade dessa medlemsstater den 30 maj 2016 en gemensam rekommendation till kommissionen om att minsta referensstorlek för bevarande i fråga om taggmakrill (Trachurus spp.) genom undantag från bestämmelserna i bilaga XII till rådets förordning (EG) nr 850/98 (3) bör fastställas till 12 cm för 5 % av Spaniens och Portugals respektive kvoter i Ices-sektion VIIIc och Ices-delområde IX. I den gemensamma rekommendationen föreslogs dessutom att inom denna gräns på 5 % av kvoten för taggmakrill skulle 1 % av Portugals kvot få fiskas i storlekar under 12 cm vid småskaligt strandfiske med landvader i Ices-sektion IXa.

(6)

Vetenskapligt underlag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). STECF drog slutsatsen att en sänkning av minsta referensstorlek för bevarande såsom föreslås i den gemensamma rekommendationen medför en försumbar risk för att de sedan länge etablerade fiskemönstren inom de berörda fiskena kommer att förändras. Detta nyttjandemönster i kombination med måttliga nyttjandegrader tycks inte inverka menligt på dynamiken i de berörda bestånden. STECF påpekade samtidigt att det kan bli problematiskt att kontrollera fångster med olika storleksbegränsningar och att utan vederbörliga kontroller kan fiskedödligheten öka. Det är dessutom viktigt att de fastställda procentuella begränsningarna för de mindre storlekarna iakttas. Därför är det viktigt att berörda medlemsstater vidtar lämpliga kontrollåtgärder gällande aktuella fiskena.

(7)

De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och kan därför ingå i utkastplanen för vissa pelagiska fisken i de sydvästliga vattnen.

(8)

Den delegerade förordningen (EU) nr 1394/2014 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till unionsfartygens planering av fiskeåret, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2017.