(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

Genom artikel 15.6 i den förordningen ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

Belgien, Danmark, Frankrike, Förenade kungariket, Nederländerna, Sverige och Tyskland har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Nordsjön. Efter samråd med den rådgivande nämnden för Nordsjön, lämnade dessa medlemsstater den 3 juni 2016 in en gemensam rekommendation till kommissionen om en ny utkastplan för vissa demersala fisken i Nordsjön. Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). Den 14 juli hölls ett expertgruppmöte där de berörda åtgärderna diskuterades. Vid mötet närvarade 28 medlemsstater och kommissionen samt Europaparlamentet som observatör.

(4)

De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(5)

Vid tillämpning av den förordningen omfattar Nordsjön Ices-zonerna IIIa och IV. Eftersom vissa demersala bestånd som är relevanta för den föreslagna utkastplanen även förekommer i unionens vatten i Ices-sektion IIa rekommenderar de berörda medlemsstaterna att även Ices-sektion IIa omfattas av utkastplanen.

(6)

När det gäller Nordsjön ska, i enlighet med artikel 15.1 c i förordning (EU) nr 1380/2013, landningsskyldigheten gälla senast från och med den 1 januari 2016 inom följande fisken:

I enlighet med artikel 15.5 i förordning (EU) nr 1380/2013, anges i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2440 (3) vilka arter som måste landas från och med den 1 januari 2016. Dessa arter är gråsej, kolja, havskräfta, tunga, rödspätta, kummel och nordhavsräka. I delegerad förordning (EU) 2015/2440 fastställs också en skyldighet att landa bifångster av nordhavsräka. Den här förordningen bör återinföra bestämmelserna i delegerad förordning (EU) 2015/2440 om vilka arter som ska landas och bör ange de ytterligare arter och fisken som kommer att omfattas av landningsskyldigheten under 2017 och 2018.

(7)

De berörda medlemsstaterna hävdar att reglerna om fiskeansträngningen i kapitel III i rådets förordning (EG) nr 1342/2008 (4) utgör ett hinder för ett framgångsrikt genomförande av landningsskyldigheten för torsk eftersom den fiskeansträngningsordning som fastställs i det kapitlet skulle hämma den flexibilitet som krävs för att anpassa fiskemönstren, såsom valet av område och fiskeredskap, när landningsskyldigheten väl införs. Förordning (EG) nr 1342/2008 är för närvarande föremål för en översyn av medlagstiftarna. För att förhindra att fiskeansträngningsordningen och landningsskyldigheten för torsk tillämpas samtidigt bör landningsskyldigheten för torsk tillämpas först när fiskeansträngningsordningen upphör att gälla.

(8)

Genom delegerad förordning (EU) 2015/2440 infördes ett undantag från skyldigheten att landa all fångst för arter för vilka det finns vetenskapliga belägg för en hög överlevnadsgrad (”undantag grundat på hög överlevnadsgrad”) som gäller för fångster av havskräfta i Ices-sektion IIIa, under förutsättning att burar eller vissa bottentrålar används. Enligt den delegerade förordningen måste medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse i Nordsjön för kommissionen lägga fram ytterligare vetenskaplig information till stöd för undantaget för de specificerade bottentrålarna. Denna information har lämnats in och STECF har dragit slutsatsen att informationen är tillräcklig. Därför bör detta undantag ingå i den nya utkastplanen.

(9)

Den gemensamma rekommendationen innehåller ett undantag grundat på hög överlevnadsgrad för fångst av havskräfta i Ices-delområde IV för vissa redskap, på villkor att en selektivitetsanordning i form av en nätrist används.

(10)

Den gemensamma rekommendationen innehåller ett undantag grundat på hög överlevnadsgrad för fångst av tunga i Ices-delområde IV med vissa redskap och förutsatt att vissa villkor som främjar överlevnadsförmågan för tunga uppfylls.

(11)

På grundval av de vetenskapliga belägg som presenteras i den gemensamma rekommendationen och som granskats av STECF och med beaktande av redskapens, fiskemetodernas och ekosystemets egenskaper, bör dessa undantag tas med i denna förordning för år 2017. Medlemsstaterna bör lämna ytterligare uppgifter så att STECF ytterligare kan bedöma överlevnadsgraden för havskräfta och tunga som fångas i Ices-delområde IV med de aktuella tråltyperna och så att kommissionen kan se över det relevanta undantaget.

(12)

Genom delegerad förordning (EU) 2015/2440 införs undantag av mindre betydelse för

Den gemensamma rekommendationen föreslår en fortsatt tillämpning av dessa undantag. De bör därför ingå i den nya utkastplanen.

(13)

Den gemensamma rekommendationen innehåller ett undantag av mindre betydelse för kombinationen tunga, kolja och vitling som fångas med vissa bottentrålar i Ices-sektion IIIa, ett undantag av mindre betydelse för kombinationen tunga, kolja och vitling som fångas med burar i Ices-sektion IIIa och, för år 2018, ett undantag av mindre betydelse för vitling som fångas med bottentrålar i Ices-sektion IVc.

(14)

På grundval av de övertygande belägg som medlemsstaterna lagt fram för de undantag som granskats av STECF, som fann att undantagen var baserade på motiverade argument för att en ytterligare förbättring av selektiviteten är svår att uppnå och/eller innebär oproportionella kostnader i hantering av oönskade fångster, anser kommissionen att det är lämpligt att fastställa undantagen av mindre betydelse i enlighet med den procentsats som föreslås i den gemensamma rekommendationen, inom de gränser som anges i artikel 15.5 c i förordning (EU) nr 1380/2013.

(15)

Genom artikel 18a i förordning (EG) nr 850/98 ges kommissionen befogenhet att, med avseende på att anta utkastplaner och för de arter som omfattas av landningsskyldigheten, fastställa en minsta referensstorlek för bevarande i syfte att säkerställa skydd av unga exemplar av marina organismer. Dessa minsta referensstorlekar för bevarande får, vid behov, avvika från de storlekar som fastställs i bilaga XII till förordning (EG) nr 850/98. För havskräfta i Ices-sektion IIIa är det lämpligt att behålla de minsta referensstorlekar för bevarande som fastställs i delegerad förordning (EU) 2015/2440, dvs. en total längd på 105 mm och en ryggsköldslängd på 32 mm. En minsta stjärtlängd på 59 mm bör läggas till, grundat på den gemensamma rekommendationen och STECF:s bedömning som anger att denna stjärtlängd motsvarar de gällande värdena vad gäller total längd och ryggsköldslängd.

(16)

Utkastplanerna får också inbegripa tekniska åtgärder för fisken eller arter som omfattas av landningsskyldigheten. För att öka fiskeredskapens selektivitet och minska oönskade fångster i Skagerrak, är det lämpligt att behålla ett antal tekniska åtgärder, vilka unionen och Norge kom överens om under 2011 (5) och 2012 (6).

(17)

För att garantera lämplig kontroll bör det fastställas särskilda krav på att medlemsstaterna upprättar förteckningar över fartyg som omfattas av denna förordning.

(18)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till unionsfartygens planering av fiskeåret, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas 1 januari 2017–31 december 2018 för att vara förenlig med den tidsram som anges i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013.

a)

För tunga, upp till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av denna art med fartyg som använder grimgarn och nät (GN, GNS, GND, GNC, GTN, GTR, GEN, GNF), i Ices-sektion IIIa, Ices-delområde IV och unionens vatten i Ices-sektion IIa.

b)

För tunga under minsta referensstorlek för bevarande upp till högst 7 %, under 2017, och 6 %, under 2018, av de totala årliga fångsterna av denna art med fartyg som använder bomtrålar (TBB) med en maskstorlek på 80–119 mm och med en ökad maskstorlek i bomtrålens förlängning, i Ices-delområde IV.

c)

För havskräfta under minsta referensstorlek för bevarande, upp till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna art med fartyg som använder bomtrålar (OTB, TBN, OTT, TB) med en maskstorlek på 80–99 mm, i Ices-delområde IV och unionens vatten i Ices-sektion IIa.

d)

Under 2017, för kombinationen tunga och kolja under minsta referensstorlek för bevarande, upp till högst 2 % av de totala årliga fångsterna av havskräfta, tunga, kolja och nordhavsräka inom fisket efter havskräfta med fartyg som använder bottentrålar (OTB, TBN) med en maskstorlek på minst 70 mm och utrustade med en artsorterande rist med ett spaltavstånd på högst 35 mm, i Ices-sektion IIIa.

e)

Under 2018, för kombinationen tunga, kolja och vitling under minsta referensstorlek för bevarande, upp till högst 4 % av de totala årliga fångsterna av havskräfta, tunga, kolja, vitling och nordhavsräka inom fisket efter havskräfta med fartyg som använder bottentrålar (OTB, TBN) med en maskstorlek på minst 70 mm och utrustade med en artsorterande rist med ett spaltavstånd på högst 35 mm, i Ices-sektion IIIa.

f)

För kombinationen tunga, kolja och vitling under minsta referensstorlek för bevarande, upp till högst 1 % av de totala årliga fångsterna av havskräfta, tunga, kolja, vitling och nordhavsräka inom fisket efter nordhavsräka med fartyg som använder bottentrålar (OTB) med en maskstorlek på minst 35 mm och utrustade med en artsorterande rist med ett spaltavstånd på högst 19 mm, med ett oblockerat fiskutsläpp, i Ices-sektion IIIa.

g)

För kombinationen tunga, kolja och vitling, upp till högst 0,5 % av de totala årliga fångsterna av havskräfta, tunga, kolja, vitling och nordhavsräka inom fisket efter havskräfta med burar (FPO), i Ices-sektion IIIa.

h)

Under 2018, för vitling, upp till högst 7 % av de totala årliga fångsterna av havskräfta, kolja, tunga, nordhavsräka, vitling, rödspätta, gråsej och torsk inom blandfisket efter tunga, vitling och arter utan fångstbegränsningar med fartyg som använder bottentrålar (OTB, OTT) med en maskstorlek på 70–99 mm, i Ices-sektion IVc.

a)

Total längd: 105 mm.

b)

Stjärtlängd: 59 mm.

c)

Ryggsköldslängd: 32 mm.