18.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 299/45

(1)

Den 26 november 2015 antog kommissionen den årliga tillväxtöversikten, som inledde 2016 års europeiska planeringstermin för samordning av den ekonomiska politiken. Prioriteringarna i den årliga tillväxtöversikten godkändes av Europeiska rådet den 17–18 mars 2016. Den 26 november 2015 antog kommissionen, på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 (2), rapporten om förvarningsmekanismen, där det angavs att Estland var en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning. Samma dag antog kommissionen också en rekommendation till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken för euroområdet. Den rekommendationen godkändes av Europeiska rådet den 18–19 februari 2016 och antogs av rådet den 8 mars 2016 (3). Med tanke på att ekonomierna i den ekonomiska och monetära unionen är tätt sammanvävda bör Estland, i egenskap av ett land som har euron som valuta, se till att dessa rekommendationer genomförs fullständigt och i tid.

(2)

Landsrapporten 2016 för Estland offentliggjordes den 26 februari 2016. Den innehöll en bedömning av hur väl Estland hade lyckats med de landsspecifika rekommendationer som antogs av rådet den 14 juli 2015 och med sina nationella Europa 2020-mål. Den innehöll också den fördjupade granskning som föreskrivs i artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011. Den 8 mars 2016 lade kommissionen fram resultatet av den fördjupade granskningen. Av analysen drog kommissionen slutsatsen att Estland inte har makroekonomiska obalanser.

(3)

Den 28 april 2016 lade Estland fram sitt stabilitetsprogram för 2016 och den 10 mars 2016 sitt nationella reformprogram för samma år. De båda programmen har bedömts samtidigt för att deras inbördes samband ska kunna tas i beaktande.

(4)

Vid programplaneringen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna för 2014–2020 har relevanta landsspecifika rekommendationer beaktats. Enligt artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (4) får kommissionen begära att en medlemsstat ska se över och föreslå ändringar av sin partnerskapsöverenskommelse och av relevanta program när så krävs för att stödja genomförandet av relevanta rekommendationer från rådet. Kommissionen har i riktlinjerna för tillämpning av åtgärder som sammanlänkar effektiva europeiska struktur- och investeringsfonder med sund ekonomisk styrning beskrivit närmare hur den kommer att tillämpa denna bestämmelse.

(5)

Estland omfattas för närvarande av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del. I stabilitetsprogrammet för 2016 förutser regeringen ett totalt underskott på cirka 0,5 % av BNP under 2016–2018 som därefter övergår i budgetbalans. I strukturella termer uppnår Estland det medelfristiga budgetmålet – ett strukturellt saldo – under hela programperioden. Enligt stabilitetsprogrammet förväntas den offentliga skuldkvoten ligga kvar på ungefär 10 % av BNP under 2017 och därefter minska till ungefär 9,5 % av BNP under 2020. Det makroekonomiska scenario som ligger till grund för dessa finanspolitiska prognoser är realistiskt för 2016 men optimistiskt för 2017. Enligt kommissionens vårprognos 2016 beräknas det strukturella saldot utvecklas från ett överskott på 0,6 % av BNP under 2015 till budgetbalans 2016 och ett litet underskott på 0,2 % av BNP 2017, vilket kan anses ligga nära det medelfristiga budgetmålet. Ytterligare avvikelser kommer att bedömas mot bakgrund av kravet på att det strukturella saldot ska vara i nivå med det medelfristiga budgetmålet. Rådet anser, på grundval av sin bedömning av stabilitetsprogrammet och kommissionens vårprognos 2016, att Estland kan förväntas följa stabilitets- och tillväxtpaktens regler.

(6)

Estland har vidtagit betydande åtgärder för att öka deltagandet på arbetsmarknaden, bland annat genom arbetskapacitetsreformen. Reformen trädde i kraft i januari 2016 och kommer att genomföras fullt ut från och med januari 2017, och den kommer att leda till att det totala arbetskraftsutbudet ökar. Det kommer att vara en utmaning att hjälpa personer som stått utanför arbetsmarknaden under en längre tid att återintegreras. Nya aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder håller på att införas för att hjälpa de personer som omfattas av arbetskapacitetsreformen att komma in och stanna kvar på arbetsmarknaden, och bidragssystemet har också ändrats.

(7)

Estland har vidtagit åtgärder för att öka incitamenten till arbete genom att minska skattetrycket på arbete för alla inkomstgrupper, inbegripet låginkomsttagare. Detta kan ha bidragit till att man i Estland har en lägre arbetslöshet och en högre sysselsättningsgrad för lågutbildade personer än genomsnittet i EU. Till de åtgärder som redan antagits hör en ytterligare skatteåterbäring för låginkomsttagare som enligt planerna ska införas 2017. Detta leder dock till höga effektiva marginalskattesatser, vilket kan skapa låglönefällor och uppmuntra svarta löner. Det går inte att säga vilka effekter dessa åtgärder får innan de har utvärderats.

(8)

Genomförandet av strategin för livslångt lärande 2020 samt yrkesutbildningsprogrammet 2015–2018 har bidragit till ett ökat deltagande i yrkesutbildning och till en utbildning som är mer relevant för arbetsmarknaden. Andelen studerande som deltar i lärlingsutbildning förväntas öka, men antalet avhopp inom yrkesutbildningen är fortfarande ett problem.

(9)

Det råder fortfarande brist på platser i förskoleverksamheten och barnomsorgen för 0–3-åringar, men situationen håller på att förbättras och ytterligare platser skapas varje år.

(10)

Löneskillnaderna mellan män och kvinnor i Estland var 28,3 % år 2014, vilket är högst i unionen. Detta innebär en risk för att kvinnors potential inte utnyttjas fullt ut. Löneskillnaderna beror bland annat på den könsuppdelade arbetsmarknaden inom vissa yrken och branscher, den bristande insynen i lönebildningen i den privata sektorn och kvinnors längre avbrott i karriären på grund av omsorgsansvar. Regeringen har tillkännagett en rad åtgärder för att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män. De planerade åtgärderna har ännu inte antagits eller genomförts, men de handlar bland annat om att förbättra insamlingen av uppgifter, ge yrkesinspektionerna i uppdrag att övervaka hur arbetsgivare tillämpar likalönsprincipen, främja insynen i lönebildningen, ge fäder incitament att ta ut en del av föräldraledigheten och öka tillgången till barnomsorg. Planen för social trygghet 2016–2023 innehåller jämställdhetsmål samt åtgärder mot könsuppdelningen på arbetsmarknaden och mot stereotypa föreställningar. Man planerar även åtgärder för att lätta på omsorgsansvaret i familjerna och få ut omsorgsgivare på arbetsmarknaden, vilket förväntas få positiva effekter för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

(11)

I Estland kan inte alla kommuner garantera tillgång till offentliga tjänster, och tillhandahållandet av högkvalitativa lokala tjänster på områden som transport, utbildning, långvarig vård och omsorg för äldre samt andra sociala tjänster är fortfarande en utmaning. I mars 2016 överlämnade regeringen ett utkast till lag om förvaltningsreform till parlamentet för att bana väg för reform av den lokala förvaltningen. Reformen kommer att innebära både frivilliga och offentligt initierade sammanslagningar i syfte att erbjuda tillgängliga och högkvalitativa tjänster och säkerställa en effektivare och mer kompetent förvaltning. I den ändrade lagen om social trygghet fastställs minimikrav för nio sociala tjänster, men genomförandet av den är osäkert på grund av bristerna i de tjänster som tillhandahålls av kommunerna. Förslaget till reform av den lokala förvaltningen har ännu inte antagits.

(12)

Andelen privata och offentliga investeringar i förhållande till BNP i Estland är bland de högsta. Vissa utmaningar kvarstår dock, och investeringsklimatet i landet behöver förbättras ytterligare. Estland har vidtagit åtgärder för att genomföra forsknings-, utvecklings- och innovationsstrategin ”Ett kunskapsbaserat Estland” och tillväxtstrategin för entreprenörskap, som tillsammans utgör landets ram för smart specialisering. Säkerställande av goda synergier mellan dessa strategier kan bidra till att främja privata investeringar i forskning, utveckling och innovation, särskilt med tanke på att företagens investeringar i forskning och teknik minskade till 0,6 % av BNP 2014, och Estland kommer sannolikt inte nå att sitt mål för forskning, utveckling och innovation, dvs. 3 % av BNP till 2020. Bara ett fåtal företag samarbetar med forskningsinstitutioner och antalet patentansökningar är därför lågt. Under de senaste åren verkar dessutom industrivaruexportens struktur ha skiftat till mindre värdefulla varor. Brist på arbetskraft och kompetens kan utgöra ett hinder för ökande investeringar i högteknologibranscher.

(13)

Kommissionen har inom ramen för den europeiska planeringsterminen gjort en omfattande analys av Estlands ekonomiska politik och offentliggjort den i 2016 års landsrapport. Kommissionen har också bedömt stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet samt uppföljningen av de rekommendationer Estland har fått tidigare år. Kommissionen har beaktat inte bara programmens relevans för hållbarheten i finanspolitiken och den socioekonomiska politiken i Estland utan även i vilken utsträckning EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen återspeglas i rekommendationerna 1 och 2 nedan.

(14)

Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat stabilitetsprogrammet, och anser att Estland förväntas följa stabilitets- och tillväxtpakten.

1.

Säkerställa tillhandahållande av och tillgång till högkvalitativa offentliga tjänster på lokal nivå, framför allt sociala tjänster, bland annat genom att anta och genomföra en reform av den lokala förvaltningen. Anta och genomföra åtgärder för att minska löneskillnaderna mellan könen, inbegripet de som anges i planen för social trygghet.

2.

Främja privata investeringar i forskning, utveckling och innovation bland annat genom att stärka samarbetet mellan universitet och företag.