18.10.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 280/30

(1)

I fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) föreskrivs att medlemsstaterna och unionen ska arbeta för att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi och särskilt för att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar i syfte att uppnå de mål som uppställs i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen.

(2)

Den av kommissionen föreslagna Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla (nedan kallad Europa2020-strategin) gör det möjligt för unionen att inrikta sin ekonomi på en smart och hållbar tillväxt för alla i kombination med hög sysselsättning, hög produktivitet och en hög grad av social sammanhållning. Fem överordnade mål utgör de gemensamma målen för medlemsstaternas åtgärder, med beaktande av medlemsstaternas olika utgångslägen och förutsättningar samt unionens ståndpunkter och förutsättningar. Den 14 juli 2015 antog rådet rekommendation (EU) 2015/1184 (4) om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik. Vidare antog rådet den 5 oktober 2015 beslut (EU) 2015/1848 (5) om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik för 2015 (nedan kallat riktlinjer för sysselsättningen). Dessa två uppsättningar riktlinjer utgör tillsammans de integrerade riktlinjerna för genomförandet av Europa 2020-strategin (nedan kallade integrerade riktlinjer för Europa 2020). Den europeiska sysselsättningsstrategin är av central betydelse för förverkligandet av de sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiska målen i Europa 2020-strategin.

(3)

De integrerade riktlinjerna för Europa 2020 ligger i linje med Europeiska rådets slutsatser av den 17 och den 18 mars 2016 och med stabilitets- och tillväxtpakten. De ger medlemsstaterna tydlig vägledning när dessa upprättar sina nationella reformprogram och genomför reformer, samtidigt som de återspeglar det ömsesidiga beroendet. Riktlinjerna för sysselsättningen bör ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan rikta till medlemsstaterna i enlighet med artikel 148.4 i EUF-fördraget, parallellt med de landsspecifika rekommendationer som riktas till medlemsstaterna i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget. Riktlinjerna för sysselsättningen bör också ligga till grund för utarbetandet av den gemensamma sysselsättningsrapport som rådet och kommissionen varje år lägger fram för Europeiska rådet.

(4)

Genomgången av medlemsstaternas nationella reformprogram i den gemensamma sysselsättningsrapporten visar att medlemsstaterna bör göra sitt yttersta för att öka arbetskraftsefterfrågan, öka arbetskraftsutbudet, arbetskraftens färdigheter och kompetens, förbättra arbetsmarknadens funktionssätt, främja social delaktighet, bekämpa fattigdom och främja lika möjligheter.

(5)

Medlemsstaterna bör undersöka hur Europeiska socialfonden kan utnyttjas i samband med genomförandet av riktlinjerna för sysselsättningen.

(6)

Riktlinjerna för sysselsättningen bör förbli stabila, så att man kan inrikta sig på genomförandet av dem. Endast strikt begränsade uppdateringar bör därför göras av riktlinjerna för sysselsättningen. Med beaktande av en utvärdering av utvecklingen på arbetsmarknaderna och den sociala situationen efter det att riktlinjerna för sysselsättningen antogs 2015 är det inte nödvändigt att göra en uppdatering. De skäl som låg till grund för deras antagande 2015 är fortfarande giltiga, och de riktlinjerna bör därför fortsätta att gälla.