4.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 58/50

(1)

Genom direktiv 2009/138/EG inrättas en riskbaserad tillsynsordning för försäkrings- och återförsäkringsföretag inom unionen. Direktiv 2009/138/EG kommer att tillämpas fullt ut för försäkrings- och återförsäkringsgivare i unionen från och med den 1 januari 2016.

(2)

I enlighet med artikel 311 i direktiv 2009/138/EG får kommissionen anta delegerade akter som föreskrivs i detta direktiv också före den dag då det börjar tillämpas.

(3)

Artikel 172 i direktiv 2009/138/EG rör likvärdighet för solvensordningen i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamhet som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet. Ett positivt fastställande av likvärdighet gör det möjligt för återförsäkringsavtal som sluts med företag med huvudkontor i det tredjelandet att behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal som sluts med företag som auktoriserats i enlighet med det direktivet.

(4)

Artikel 227 i direktiv 2009/138/EG rör likvärdighet för tredjeländers försäkringsgivare som ingår i grupper med huvudkontor i unionen. Ett positivt fastställande av likvärdighet gör det möjligt för sådana grupper, när de använder avräknings- och sammanläggningsmetoden som koncernredovisningsmetod, att ta hänsyn till beräkningen av kapitalkrav och tillgängligt kapital (kapitalbasen) enligt reglerna i den jurisdiktion som står utanför unionen, i stället för att beräkna dessa på grundval av direktiv 2009/138/EG i syfte att beräkna gruppens solvenskrav och medräkningsbara kapitalbas.

(5)

Artikel 260 i direktiv 2009/138/EG rör likvärdighet för försäkrings- och återförsäkringsföretag vars moderföretag har sitt huvudkontor utanför unionen. I enlighet med artikel 261.1 i direktiv 2009/138/EG ska medlemsstaterna, vid ett positivt fastställande av likvärdighet, förlita sig på att tillsynsmyndigheterna i tredjelandet utövar en likvärdig grupptillsyn.

(6)

Ett tredjelands rättsliga ordning ska betraktas som fullständigt likvärdig med den som upprättats genom direktiv 2009/138/EG om den uppfyller de krav som föreskriver en jämförbar skyddsnivå för försäkrings- och förmånstagare.

(7)

Den 11 mars 2015 bistod Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) kommissionen i enlighet med artikel 33.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (2) om det regelverk och tillsynssystem för försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som gäller i Bermuda. Efter att Bermuda antagit ändrad försäkringslagstiftning i juli 2015 uppdaterade Eiopa sina rekommendationer den 31 juli 2015. Eiopas rekommendationer bygger på Bermudas relevanta lagstiftningsram, inklusive ändring av försäkringslagen (nr 2) 2015 (nedan kallad lagen), som antogs i juli 2015 och som trädde i kraft den 1 januari 2016, försäkringsuppförandekoden, som har ändrats med verkan från juli 2015, och de reviderade tillsynsregler på försäkringsområdet som antagits av the Bermuda Monetary Authority (nedan kallad BMA) och som trädde i kraft den 1 januari 2016. Kommissionen har grundat sin bedömning på informationen från Eiopa.

(8)

Med beaktande av bestämmelserna i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (3), särskilt artiklarna 378, 379 och 380, liksom Eiopas rekommendationer, ska ett antal kriterier tillämpas för att bedöma likvärdighet i enlighet med artiklarna 172.2, 227.4 och 260.3 i direktiv 2009/138/EG.

(9)

Dessa kriterier inbegriper vissa krav som är gemensamma för två eller flera av artiklarna 378, 379 och 380 i den delegerade förordningen (EU) 2015/35, vilka är giltiga på nivån för enskilda försäkrings- eller återförsäkringsföretag och på nivån för försäkrings- och återförsäkringsgrupper. I den föreliggande akten specificerar vi huruvida vi betraktar försäkringsföretag på individuell nivå eller på gruppnivå, eftersom enskilda försäkringsföretag kan ingå i grupperna. Kriterierna täcker områdena befogenheter, solvens, styrning, transparens, samarbete mellan myndigheter och hantering av konfidentiell information, och verkningarna av besluten om finansiell stabilitet.

(10)

När det gäller medel, befogenheter och ansvarsområden har den lokala tillsynsmyndigheten BMA befogenhet att effektivt övervaka försäkrings- och återförsäkringsverksamhet och vid behov vidta sanktioner eller verkställighetsåtgärder, till exempel för att upphäva ett företags näringstillstånd eller helt eller delvis ersätta dess ledning. BMA förfogar över nödvändiga finansiella och personalresurser, sakkunskap, kapacitet och mandat för att effektivt skydda samtliga försäkrings- och förmånstagare.

(11)

När det gäller solvens, förlitar sig Bermudas bedömning av solvenskravkapital (BSCT) av den finansiella ställningen i försäkrings- och återförsäkringsföretag eller grupper på sunda ekonomiska principer och solvenskraven grundar sig på en ekonomisk värdering av samtliga tillgångar och skulder kallad den ekonomiska balansräkningen. Detta säkerställer jämförbarhet mellan försäkringsgivare. BSCR kräver att försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar tillräckliga finansiella resurser och fastställer kriterier för försäkringstekniska avsättningar, investeringar, kapitalkrav (inbegripet minimikapitalkrav) och kapitalbas, och att BMA ingriper i god tid om kapitalkraven inte är uppfyllda eller om försäkringstagarnas intressen hotas. Kapitalkraven är riskbaserade och syftar till att täcka kvantifierbara risker. Huvudkapitalkravet, som benämns förstärkt kapitalkrav (ECR), beräknas för att täcka oväntade förluster som uppkommer i den befintliga verksamheten. Dessutom är det absoluta lägsta kapitalkravet, kallat den minsta solvensmarginalen, för närvarande inte riskbaserat, men BMA kommer att ändra det och tillämpa en gräns på 25 % av det förstärkta kapitalkravet på alla försäkringsgivare, med verkan från och med den 1 januari 2017. BMA kommer att införa dessa lagstadgade kapital- och överskottskrav från och med slutet av 2015 för alla klasser av försäkringsgivare, med undantag för captivebolag och special purpose insurers. När det gäller modeller får försäkringsföretagen använda en standardformel eller en intern modell.

(12)

När det gäller styrning, kräver Bermudas solvensregelverk att försäkrings- och återförsäkringsföretagen har inrättat ett effektivt styrningssystem som ålägger dem en tydlig organisationsstruktur, lämplighetskrav på dem som faktiskt leder företagen, ändamålsenliga processer för överföring av information inom företagen och till BMA. Dessutom utövar BMA tillsyn över funktioner och verksamhet som kontrakterats ut.

(13)

BSCR kräver också att försäkrings- och återförsäkringsföretag eller grupper upprätthåller funktioner för riskhantering, regelefterlevnad, internrevision och aktuarifunktion. BSCR ålägger företag att upprätthålla ett system för riskhantering som kan identifiera, mäta, övervaka, hantera och rapportera risker samt ett effektivt internt kontrollsystem.

(14)

Den i Bermuda gällande ordningen kräver att ändringar i inriktningen eller förvaltningen av försäkrings- och återförsäkringsföretag eller grupper eller kvalificerade innehav i sådana företag eller grupper överensstämmer med principen om sund och ansvarsfull ledning. I synnerhet måste förvärv av företag, ändringar i affärsplanen eller i kvalificerade innehav i försäkrings- och återförsäkringsföretag eller grupper anmälas till BMA som vid behov kan vidta lämpliga sanktioner, såsom att förbjuda ett förvärv. Lagen innehåller bestämmelser om förlängning av kraven för aktieägare om att anmäla avyttring av aktier i offentliga och privata företag.

(15)

När det gäller transparens, måste försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper lämna all information till BMA som krävs för utövandet av tillsyn, och åtminstone en gång om året offentliggöra en rapport om sin solvens och finansiella situation. De typer av kvalitativ och kvantitativ information som ska offentliggöras i enlighet med direktiv 2009/138/EG. Kraven på försäkringsföretag och försäkringsgrupper att offentliggöra en rapport motsvarar i stor utsträckning bestämmelserna i direktiv 2009/138/EG. Undantag kan beviljas om offentliggörandet skulle leda till konkurrensnackdelar för företagen, men även i dessa fall skulle den viktigaste informationen om solvens och finansiell ställning offentliggöras enligt bestämmelser tillämpliga i Bermuda.

(16)

När det gäller tystnadsplikt, samarbete och utbyte av information, föreskrivs i den i Bermuda gällande ordningen tystnadsplikt för samtliga personer som tjänstgör eller har tjänstgjort hos BMA, inbegripet revisorer och experter som är verksamma för BMA:s räkning. Dessa skyldigheter föreskriver också att konfidentiell information inte ska röjas utom i ett sammandrag eller i en sammanställning, utan att det påverkar fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning. Dessutom ska BMA bara använda konfidentiell information som inhämtats från andra tillsynsmyndigheter vid utövandet av sina tillsynsfunktioner och för de ändamål som lagen föreskriver. Den i Bermuda gällande ordningen föreskriver också att, i de fall där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har försatts i konkurs eller tvångslikviderats, får konfidentiell information röjas om den inte berör tredje part som deltar i ett försök att rädda företaget. BMA får utbyta konfidentiell information som erhålls från andra tillsynsmyndigheter med andra myndigheter, organ eller personer som omfattas av tystnadsplikt i Bermuda först efter det att ett uttryckligt tillstånd från den berörda tillsynsmyndigheten inhämtats. Den har undertecknat samförståndsavtal med unionens medlemsstater för att samordna det internationella samarbetet, särskilt för utbyte av konfidentiell information.

(17)

När det gäller konsekvenserna av dess beslut är BMA och övriga myndigheter i Bermuda med mandat att säkerställa väl fungerande finansmarknader utrustade för att bedöma hur deras beslut påverkar stabiliteten i finanssystemen globalt, särskilt i krissituationer, samt för att ta hänsyn till eventuella procykliska effekter när exceptionella rörelser på finansmarknaderna förekommer. Enligt den i Bermuda gällande ordningen äger regelbundna möten rum mellan de ovannämnda myndigheterna för att utbyta information om risker för den finansiella stabiliteten och för att samordna åtgärder. Detsamma sker på internationell nivå där myndigheter i Bermuda utbyter information med t.ex. tillsynsmyndigheter i unionens medlemsstater och med Eiopa om frågor rörande finansiell stabilitet.

(18)

I artiklarna 378 och 380 i den delegerade förordningen (EU) 2015/35 fastställs också specifika kriterier gällande likvärdighet för återförsäkringsverksamhet och grupptillsyn.

(19)

När det gäller specifika kriterier för återförsäkringsverksamhet i enlighet med artikel 378 i den delegerade förordningen (EU) 2015/35, måste upptagande av återförsäkringsverksamhet först auktoriseras av BMA.

(20)

När det gäller specifika kriterier för grupptillsyn i enlighet med artikel 380 i den delegerade förordningen (EU) 2015/35, har BMA befogenhet att fastställa vilka företag som omfattas av tillsyn på gruppnivå och utöva tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp. BMA utövar tillsyn över samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag där ett företag med ägarintresse, enligt definitionen i artikel 212.1 a i direktiv 2009/138/EG, utövar ett bestämmande eller betydande inflytande.

(21)

BMA har kapacitet att bedöma riskprofil, finansiell ställning och solvens i försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp samt den gruppens affärsstrategi.

(22)

Reglerna för rapportering och redovisning ger utrymme för övervakning av riskkoncentrationer och transaktioner inom grupper, vilka försäkrings- och återförsäkringsgrupperna ska rapportera åtminstone en gång om året.

(23)

BMA begränsar ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags användning av kapitalbasen om denna inte kan göras tillgänglig för att täcka kapitalkravet för det företag med ägarintresse för vilket gruppens solvens beräknas. Beräkningen av gruppens solvens leder till resultat som åtminstone är likvärdiga med de resultat som fås enligt de metoder som fastställs i artiklarna 230 och 233 i direktiv 2009/138/EG, exklusive dubbelräkning av poster i kapitalbasen och efter eliminering av kapital som skapats inom gruppen genom ömsesidig finansiering.

(24)

Eftersom det uppfyller samtliga kriterier som fastställts i artiklarna 378, 379 och 380 i den delegerade förordningen (EU) 2015/35, anses det i Bermuda gällande regelverket och dess tillsynsordning för försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper uppfylla de kriterier för full likvärdighet som fastställs i artiklarna 172.2, 227.4 och 260.3 i direktiv 2009/138/EG, med undantag för bestämmelserna för captivebolag och special purpose insurers.

(25)

Direktiv 2009/138/EG träder i kraft den 1 januari 2016. Detta beslut bör därför också från och med den dagen erkänna som likvärdig den ordning för solvens och tillsyn som gäller i Bermuda.

(26)

Genom kommissionens delegerade beslut (EU) 2015/2290 (4) beviljades tillfällig likvärdighet för de solvensordningar som gäller i Australien, Bermuda, Brasilien, Kanada, Mexiko och Amerikas förenta stater. För rättssäkerhetens skull och med tanke på att den solvensordning som gäller i Bermuda för försäkrings- eller återförsäkringsföretag och grupper uppfyller kriterierna för fullständig likvärdighet, med undantag för bestämmelserna för captivebolag och special purpose insurers, är det nödvändigt att ändra det beslutet.

1)

Rubriken ska ersättas med följande:

”Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2290 av den 5 juni 2015 om tillfällig likvärdighet hos de solvensordningar som gäller i Australien, Brasilien, Kanada, Mexiko och Amerikas förenta stater och som gäller för försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor i dessa länder.”

2)

Artikel 1 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

De solvensordningar som gäller i Australien, Brasilien, Kanada, Mexiko och Förenta staterna och som är tillämpliga på försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor i dessa länder ska preliminärt anses vara likvärdiga med den ordning som föreskrivs i avdelning I kapitel VI i direktiv 2009/138/EG.”