15.4.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 98/1

(1)

Den ram för beräkning av marginalriskperioder som används för att beräkna clearingmedlemmarnas kapitalbaskrav för exponeringar mot sina kunder bör vara lämpliga både för institut som använder metoden med interna modeller och för dem som använder de standardiserade metoderna. Den bör också återspegla förändringar i marknadsvillkoren för att utgöra en stabilitetsmässigt sund strategi, utan att samtidigt ålägga en alltför stor operativ börda på dessa institutioner.

(2)

Även om den definition på avvecklingsperioder som används av centrala motparter inte är identisk med den definition på marginalriskperioder som används av clearingmedlemmar för att beräkna kapitalbaskraven för exponeringar mot sina kunder, är de förstnämnda emellertid mycket lika de sistnämnda vad gäller innehållet. Under avvecklingsperioder återspeglas förändringar i marknadsvillkoren och hänsyn tas till slutavräkningsperioder för kontrakt och transaktioner. Centrala motparters uppskattningar av avvecklingsperioderna bör därför tjäna som en proxyvariabel för marginalriskperioderna för beräkningen av clearingmedlemmarnas kapitalbaskrav för exponeringar mot sina kunder.

(3)

Användningen av avvecklingsperioder skulle också ge en heltäckande bild av alla typer av produkter och transaktioner som anges i artikel 301.1 i förordning (EU) nr 575/2013 som clearas av centrala motparter och skulle ha den extra fördelen att det inte krävs någon uppdatering till denna delegerade förordning varje gång en central motpart börjar cleara en ny typ av produkt eller transaktion.

(4)

Till skillnad från marginalriskperioder innehåller de avvecklingsperioder som uppges av de centrala motparterna ibland ytterligare perioder för att möjliggöra novation av positioner till en clearingmedlem som inte är på obestånd. Eftersom dessa ytterligare perioder är specifika för avvecklingsperioder och inte återspeglar några skillnader i risker för clearingmedlemmarna, behöver de inte läggas till den marginalriskperiod som instituten får använda vid beräkningen av kapitalbaskraven för sina exponeringar mot en kund när de agerar som clearingmedlemmar.

(5)

För att säkerställa att dessa beräkningar är föremål för tillsynsmyndighetens godkännande, bör endast de avvecklingsperioder som beräknats av kvalificerade centrala motparter enligt definitionen i artikel 4.1 led 88 i förordning (EU) nr 575/2013 få användas som proxyvariabel för marginalriskperioderna för beräkning av clearingmedlemmarnas kapitalbaskrav för exponeringar mot sina kunder.

(6)

Eftersom marginalriskperioden syftar till att fånga upp förändringar i marknadsvärdet för en nettningsmängd transaktioner under tidpunkten från den senaste utväxlingen av säkerheter för denna nettningsmängd med en motpart på obestånd fram till dess att transaktionerna har slutavräknats och den marknadsrisk som uppstått har säkrats på nytt, och eftersom marknaderna kan stängas under vissa dagar, bör marginalriskperioderna uttryckas i bankdagar. Detta kommer att säkerställa att kapitalbaskravet för dessa transaktioner helt och hållet återger de risker som institutet är utsatt för under marginalriskperioden. Det är därför lämpligt att fastställa att gränsvärdet för den marginalriskperiod som ska användas för ändamålet med artikel 304.3 i förordning (EU) nr 575/2013 motsvarar fem bankdagar, dvs. en längre period än den minsta period om fem dagar som föreskrivs i den artikeln. Gränsvärdet för marginalriskperioden skulle på så vis också anpassas till bestämmelserna i avsnitt 6 i kapitel 6 i avdelning II i del tre i förordning (EU) nr 575/2013 som omfattar kraven för användningen av metoden med interna modeller.

(7)

I enlighet med artikel 304.3 och 304.4 i förordning (EU) nr 575/2013 är de kortare marginalriskperioder som instituten får tillämpa vid beräkningen av kapitalbaskraven för exponeringar mot en kund bara tillämpliga när instituten agerar som clearingmedlemmar. Därför är de regler för marginalriskperioder som instituten får använda enligt dessa bestämmelser inte tillämpliga om instituten beräknar kapitalbaskrav för exponeringar mot en kund, men inte agerar som clearingmedlemmar för dessa exponeringar. Detta gäller oberoende av om dessa institut tillämpar metoden med interna modeller eller inte, och oavsett om de relevanta exponeringarna mot kunder är centralt clearade eller inte.

(8)

Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har lagt fram för kommissionen.

(9)

Europeiska bankmyndigheten har genomfört öppna offentliga samråd om de förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (2).

a)

Fem bankdagar.

b)

Den längsta avvecklingsperioden för de kontrakt eller transaktioner som ingår i nettningsmängden, som den kvalificerade centrala motparten meddelat i enlighet med artikel 10.1 b vi i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 153/2013 (3), med vilken sådana avtal eller transaktioner clearas.