27.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 20/6

(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den föregående undersökningen) införde rådet genom förordning (EG) nr 1256/2008 (2) en slutgiltig antidumpningstull (nedan kallad de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna) på import av vissa svetsade rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Vitryssland, Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina), Ryssland, Thailand och Ukraina som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7306 30 41, ex 7306 30 49, ex 7306 30 72 och ex 7306 30 77. Åtgärderna infördes i form av en värdetull på mellan 10,1 % och 90,6 %.

(2)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att de nu gällande slutgiltiga antidumpningsåtgärderna snart skulle upphöra att gälla (3), mottog kommissionen den 18 september 2013 en begäran om inledande av en översyn av dessa åtgärder enligt artikel 11.2 i grundförordningen. Begäran ingavs av Defence Committee of the welded steel tubes industry of the European Union (nedan kallad sökanden) såsom företrädare för producenter som svarar för över 25 % av unionens sammanlagda produktion av svetsade rör.

(3)

Begäran grundades på att dumpningen och skadan för unionsindustrin sannolikt skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(4)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång och offentliggjorde den 19 december 2013 i Europeiska unionens officiella tidning  (4) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(5)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden 1 oktober 2012–30 september 2013 (nedan kallad översynsperioden eller ÖP i tabeller). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2010 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(6)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden och övriga kända producenter i unionen, exporterande producenter i Vitryssland, Kina, Ryssland och Ukraina (nedan kallade de berörda länderna), icke-närstående importörer och användare som den visste var berörda samt företrädarna för de berörda länderna om att en undersökning vid giltighetstidens utgång hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tid som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda.

(7)

Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(8)

Eftersom ett stort antal exporterande producenter i Kina, Ryssland och Ukraina föreföll vara berörda angav kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den i enlighet med artikel 17 i grundförordningen kunde komma att besluta att tillämpa ett stickprovsförfarande. För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads de parter som nämns ovan att ge sig till känna inom 15 dagar efter det att översynen hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(9)

Kommissionen mottog till slut inga svar på stickprovsfrågeformuläret från exporterande producenter i Kina. Ett svar på stickprovsfrågeformuläret mottogs från en exporterande producent i Ukraina. Tre svar på stickprovsfrågeformuläret mottogs från exporterande producenter i Ryssland. Kommissionen ansåg därför att ett stickprovsförfarande för exporterande producenter inte var nödvändigt.

(10)

Eftersom ett stort antal icke-närstående importörer i unionen föreföll vara berörda angav kommissionen i tillkännagivandet om inledande att den i enlighet med artikel 17 i grundförordningen kunde komma att besluta att tillämpa ett stickprovsförfarande. För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads de parter som nämns ovan att ge sig till känna inom 15 dagar efter det att översynen hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande. Eftersom inga svar hade tagits emot från icke-närstående importörer, tillämpades inget stickprovsförfarande på icke-närstående importörer.

(11)

Eftersom ett stort antal unionsproducenter berördes, angavs det i tillkännagivandet om inledande att kommissionen hade gjort ett preliminärt urval av unionsproducenter för att fastställa skadan i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Det preliminära urvalet hade gjorts genom att kommissionen använde de uppgifter som var tillgängliga i inledningsskedet och de byggde på producenternas produktionsvolym och geografiska läge i unionen. Urvalet motsvarade den största representativa produktions- och säljvolym som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande och motsvarade 52 % av unionsindustrins totala produktion och försäljning till icke-närstående kunder i EU. Urvalet var dessutom representativt när det gäller företagens geografiska läge eftersom det omfattade fyra olika medlemsstater. EU-producenterna rådfrågades om det föreslagna urvalet det datum då tillkännagivandet om inledande offentliggjordes. Eftersom inga fler producenter gav sig till känna och inga synpunkter på urvalet mottogs, bekräftades det föreslagna urvalet.

(12)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för fastställandet av unionens intresse. I detta syfte sände kommissionen frågeformulär till de exporterande producenterna och unionsproducenterna i urvalet. Kontrollbesök genomfördes i lokalerna tillhörande följande företag:

(13)

Den berörda produkten är svetsade rör av järn eller olegerat stå, med runt tvärsnitt och en ytterdiameter som inte överstiger 168,3 mm, med undantag för linjerör som används i olje- och gasledningar, ledningar som används för olje- eller gasborrning, precisionsrör och rör med röranslutningar lämpliga för ledning av gaser eller vätskor som används i civil luftfart, med ursprung i Vitryssland, Kina, Ryssland och Ukraina som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7306 30 41, ex 7306 30 49, ex 7306 30 72 och ex 7306 30 77.

(14)

Undersökningen visade att de olika typerna av den berörda produkten alla har samma grundläggande fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper och huvudsakligen används för samma ändamål.

(15)

De svetsade rör som produceras och säljs i unionen av unionsindustrin och de svetsade rör som produceras och säljs i de berörda länderna och det jämförbara landet konstaterades ha huvudsakligen samma fysikaliska, kemiska och tekniska egenskaper och användas på samma sätt som de svetsade rör som produceras i de berörda länderna och säljs på export till unionen. De anses därför vara likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(16)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida ett upphörande av gällande åtgärder sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från de fyra berörda länderna.

(17)

Alla de fyra länder som ingår i undersökningen exporterade obetydliga volymer av den berörda produkten under översynsperioden. Därför finns det ingen risk för fortsatt dumpning för något av de fyra länder som ingår i undersökningen. Bedömningen har begränsats till sannolikheten för återkommande dumpning baserat på exportpriserna till andra tredjeländer. Liksom vid den föregående undersökningen, togs för detta ändamål ingen hänsyn till exporten till Vitryssland.

(18)

I enlighet med bestämmelserna i artikel 2.7 a i grundförordningen, betraktas Vitryssland och Kina inte som länder med marknadsekonomi. I den föregående undersökningen användes Förenta staterna som jämförbart land för att fastställa normalvärdet. I tillkännagivandet om inledande angavs att Förenta staterna skulle användas som jämförbart land vid denna översyn vid giltighetstidens utgång, vilket sökanden har föreslagit.

(19)

Kommissionen har mottagit synpunkter både från Mogilev och från de vitryska myndigheterna. Inga synpunkter har mottagits från berörda parter eller från Kina.

(20)

De vitryska parterna hävdade att Förenta staterna inte var ett lämpligt val på grund av påstådda kopplingar mellan den enda samarbetsvilliga amerikanska producenten och unionsindustrin.

(21)

De vitryska parterna föreslog att Ryssland skulle användas som jämförbart land, eftersom den ryska stålindustrin påstås likna den i Vitryssland på grund av de gemensamma banden till före detta Sovjetunionen.

(22)

Undersökningen visade dock att värdet av naturgas inte återspeglades korrekt i tillverkningskostnaden hos den enda samarbetsvilliga producenten i Ryssland (se skäl 69). Dessutom var denna producent inte tillräckligt samarbetsvillig (se skäl 61). Därför ansågs inte Ryssland vara ett lämpligt val.

(23)

Kommissionen har även identifierat andra tredje länder som exporterar den berörda produkten till unionen. Kommissionen kontaktade 14 kända producenter i stålproducerande länder. Dessa omfattade bland annat länder som Brasilien, Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Serbien, Sydafrika, Sydkorea och Taiwan.

(24)

Kommissionen såg till slut inga tecken på samarbetsvilja från producenter i Förenta staterna. Den mottog dock fullständigt ifyllda frågeformulär från producenter i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Sydafrika. Kommissionen ansåg Sydafrika vara lämpligast på grund av den sydafrikanska producentens stora inhemska försäljning.

(25)

Den största kända producenten i Vitryssland, OJSC Mogilev Metallurgical Works (nedan kallad Mogilev) samarbetade i undersökningen. Mogilev exporterade dock inte den berörda produkten till unionen under översynsperioden. Uppgifter om sannolika exportpriser till unionen fastställdes därför på grundval av exportpriserna till andra tredjeländer, såsom anges i skäl 27.

(26)

Normalvärdet för Vitryssland fastställdes per produkttyp för den likadana produkten på grundval av de inhemska försäljningspriserna till icke-närstående kunder vid normal handel i Sydafrika (nedan kallat det jämförbara landet). I det fall då det inte förekom någon försäljning av den likadana produkten vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa kvantiteter på den inhemska marknaden i Sydafrika, fastställde kommissionen ett konstruerat normalvärde genom att lägga till försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader och vinst till produktionskostnaderna för den likadana produkten.

(27)

Under översynsperioden exporterade Mogilev inte den berörda produkten till unionen. Det sannolika exportpriset fastställdes därför på grundval av försäljningspriser till andra tredjeländer.

(28)

Normalvärdet och det sannolika exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att en rättvis jämförelse skulle kunna göras togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn till olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet.

(29)

Justeringar för olikheter i transportkostnader, avdrag, rabatter och handelsnivån genomfördes där det var nödvändigt.

(30)

På grundval av ovanstående fastställdes den sannolika dumpningsmarginalen i den mening som avses i artikel 11.2 i grundförordningen till 28,4 %.

(31)

Produktionslinjerna för Mogilev utnyttjades både för produktion av svetsade rör och för produktion av ihåliga profiler (endast ett mindre tillverkningssteg skiljer produktionen av de två produkterna åt). Mogilev tillverkade en betydande mängd ihåliga profiler och exporterade dem bland annat till unionen, eftersom det inte finns några gällande antidumpningstullar på dessa varor. Dessutom tillverkade Mogilev svetsade rör med en diameter över 168,3 mm (nedan kallade stora rör) som inte omfattas av antidumpningstullar i unionen.

(32)

På grundval av den nuvarande produktblandningen beräknas Mogilevs outnyttjade kapacitet vara ca 20 000 ton, eller cirka 5 % av unionens förbrukning.

(33)

Om åtgärderna skulle upphöra att gälla, finns det således risk för att Mogilev kommer att sälja betydande mängder svetsade rör till unionen till dumpade priser.

(34)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade Mogilev att dess faktiska outnyttjade kapacitet är betydligt lägre på grund av en flaskhals i den hydrauliska provningen. Hydraulisk provning är dock endast ett mindre moment i produktionsprocessen för den berörda produkten och en sådan flaskhals är därför relativt lätt att undanröja. Argumentet att fastställa anläggningens outnyttjade kapacitetet på grundval av flaskhalsen i utrustningen för hydraulisk provning kan därför inte godtas.

(35)

Såsom anges i skäl 31 är det för närvarande mer lukrativt för Mogilev att tillverka ihåliga profiler, eftersom dessa till skillnad från svetsade rör inte omfattas av antidumpningstullar i unionen. Under översynsperioden var produktionen starkt inriktad på produkter som inte omfattas av antidumpningstullar i unionen, vilka stod för den största delen av produktsortimentet. I avsaknad av åtgärder för svetsade rör kan man förvänta sig att Mogilev kommer att tillverka en mer balanserad produktblandning, och lägga om sin produktion från produkter som för närvarande inte omfattas av åtgärder till svetsade rör.

(36)

Det finns därför en betydande risk att Mogilev åtminstone delvis kommer att lägga om produktionen från produkter som inte omfattas av antidumpningstullar till svetsade rör för unionsmarknaden till dumpade priser om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(37)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade Mogilev att man inte omedelbart kommer att lägga om sin produktmix från ihåliga profiler till svetsade rör, eftersom man under ett antal år har sålt ihåliga profiler i mycket större omfattning än svetsade rör, och att det inte skulle finnas skäl att ändra på detta.

(38)

I detta sammanhang bör det påpekas att EU är Mogilevs största marknad för ihåliga profiler och att Mogilev för närvarande inte säljer några svetsade rör på unionsmarknaden. Mogilev lade inte fram någon bevisning för att försäljningsproportionen till EU mellan de olika produkterna inte skulle förändras om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Därför bibehålls slutsatsen att om åtgärderna skulle upphöra att gälla kommer Mogilev sannolikt att tillverka en mer balanserad produktmix och åtminstone delvis lägga om produktionen från ihåliga profiler till svetsade rör för unionsmarknaden.

(39)

Såsom anges i skäl 27 förekom ingen export av den berörda produkten från Vitryssland till unionen under översynsperioden. Sannolikheten för omläggning av handeln till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla skulle därför behöva grundas på följande:

(40)

Vid en jämförelse mellan Mogilevs genomsnittliga försäljningspris till andra länder och priserna på unionsmarknaden kan det konstateras att nivån på prisunderskridandet är stor. Jämfört med unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris varierar nivån på prisunderskridandet mellan 30 % och 50 %. Mogilevs priser är också lägre än hos andra källor till import till unionsmarknaden såsom Indien och Turkiet.

(41)

Unionsmarknadens sannolika attraktionskraft förstärks också av det faktum att Mogilev redan har befintliga försäljningskanaler som för närvarande används för försäljning av andra produkter, men som också skulle kunna användas för att sälja den berörda produkten om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(42)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att om åtgärderna skulle upphöra att gälla, finns det en betydande risk för omläggning av exporten till unionen till dumpade priser, eftersom unionsmarknaden är mer attraktiv i fråga om priser.

(43)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade Mogilev att den stora ökningen av dess försäljning av svetsade rör på den inhemska och den ryska marknaden under skadeundersökningsperioden inte hade beaktats på rätt sätt. I detta sammanhang bör det noteras att ökningen av försäljningsvolymen på dessa marknader har bekräftats under undersökningen. I sina kommentarer efter meddelandet av uppgifter bekräftade Mogilev även att svetsade rör säljs till priser som är lägre än rådande marknadspriser på EU-marknaden. Det faktum att försäljningsvolymen av dessa produkter har ökat med tiden både på den inhemska och på den ryska marknaden minskar eller undanröjer därför inte risken för omläggning till unionsmarknaden, på grund av de mer attraktiva priserna i EU. Mogilevs påstående avvisas därför.

(44)

Mot bakgrund av den outnyttjade kapaciteten i Vitryssland, risken för omläggning av produktionen från andra produkter till den berörda produkten och den attraktiva prisnivån på unionsmarknaden, kan man dra slutsatsen att det finns en risk för att den vitryska exporten av den berörda produkten till dumpade priser skulle öka om de gällande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(45)

Såsom anges i skäl 9 erhöll kommissionen inte något svar från Kina. Eftersom ingen kinesisk exporterande producent samarbetade, grundar sig den övergripande analysen, där dumpningsberäkningen ingår, på tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen. De kinesiska myndigheterna underrättades om kommissionens avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen och att grunda sina slutsatser på tillgängliga uppgifter.

(46)

Bedömningen av risken för fortsatt eller återkommande dumpning gjordes därför med utgångspunkt i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång och andra informationskällor, till exempel handelsstatistik om import och export (Eurostat och kinesiska exportdata) och Metal Bulletin.

(47)

Avsaknaden av samarbete påverkade jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset på de olika produkttyperna. Det ansågs lämpligt att fastställa både normalvärdet och exportpriset på global basis, alltså på genomsnittliga värden, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(48)

Normalvärdet för Kina fastställdes på grundval av de genomsnittliga inhemska försäljningspriserna till icke-närstående kunder vid normal handel i Sydafrika (nedan kallat det jämförbara landet).

(49)

Eftersom de exporterande producenterna i Kina inte samarbetade, måste exportpriset i enlighet med artikel 18 i grundförordningen fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter.

(50)

Kommissionen analyserade först statistik från Eurostat. Importen från Kina av produkten var dock mycket begränsad och priserna ansågs därför inte vara representativa. Det sannolika exportpriset fastställdes därför på grundval av kinesisk handelsstatistik över export till tredjeländer.

(51)

Normalvärdet och det sannolika exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att en rättvis jämförelse skulle kunna göras togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn till olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet.

(52)

Justeringar för olikheter i transportkostnader, försäkringskostnader, moms som inte återbetalas, exportkostnader, rabatter och avdrag gjordes där detta var nödvändigt.

(53)

På grundval av ovanstående fastställdes den sannolika dumpningsmarginalen i den mening som avses i artikel 11.2 i grundförordningen till 39,3 %.

(54)

Eftersom ingen exporterande producent i Kina samarbetade har följande källor använts:

(55)

Den kinesiska industrin för svetsade rör är känd som den ojämförligt största marknaden i världen. Metal Bulletin har rapporterat en årsproduktion av svetsade rör på runt 35 miljoner ton för 2012. Sökanden uppskattar att produktionskapaciteten för svetsade rör i Kina uppgår till långt mer än 45 miljoner ton per år. Den totala outnyttjade kapaciteten skulle därmed överstiga 10 miljoner ton, vilket är 25 gånger mer än EU:s totala uppskattade förbrukning av svetsade rör.

(56)

Om åtgärderna skulle upphöra att gälla, finns det en överhängande risk för att de exporterande producenterna i Kina kommer att sälja betydande mängder svetsade rör till unionen till dumpade priser.

(57)

Eftersom ingen exporterande producent i Kina samarbetade, baseras slutsatserna på tillgängliga uppgifter. Risken för omläggning av handeln till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra baseras således på allmänt tillgängliga källor.

(58)

Allmänt tillgängliga källor såsom Metal Bulletin rapporterade att prisnivån i Kina ligger långt under de genomsnittliga försäljningspriserna för unionsindustrin på 848 euro/ton och de genomsnittliga priserna på import till unionen från större exporterande länder som Indien och Turkiet. Jämfört med unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris varierar nivån på prisunderskridandet mellan 30 % och 50 %. Det visar tydligt unionsmarknadens attraktionskraft och kinesernas förmåga att konkurrera med priserna om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(59)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att det på grund den stora prisskillnaden som nämns ovan finns en betydande risk för omläggning av handeln från billigare tredjeländer till den mer lukrativa EU-marknaden om åtgärderna skulle upphävas.

(60)

Mot bakgrund av den outnyttjade kapaciteten i Kina och den attraktiva prisnivån på unionsmarknaden kan man dra slutsatsen att det finns en betydande risk för att den kinesiska exporten till dumpade priser av den berörda produkten skulle öka om de gällande åtgärderna skulle upphöra.

(61)

Två ryska exporterande producenter som svarar för ca 75 % av den ryska produktionen och som lämnade in svar på stickprovsfrågeformuläret meddelade senare kommissionen att de inte hade för avsikt att besvara den exporterande producentens frågeformulär. Endast en liten producent med ingen export alls till unionen och obetydlig export till andra länder visade sig samarbetsvillig i undersökningen genom att besvara frågeformuläret och godta ett kontrollbesök. Eftersom nästan ingen rysk exporterande producent samarbetade, grundar sig den övergripande analysen, där dumpningsberäkningen ingår, på tillgängliga uppgifter enligt artikel 18 i grundförordningen. De ryska exporterande producenter som inte samarbetade och de ryska myndigheterna underrättades om kommissionens avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen och att grunda sina slutsatser på tillgängliga uppgifter.

(62)

Bedömningen av risken för fortsatt eller återkommande dumpning gjordes därför med utgångspunkt i begäran om översyn vid giltighetstidens utgång och andra informationskällor, till exempel Eurostat, ryska exportdata och Metal Bulletin.

(63)

Den betydande bristen på samarbete påverkade jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset på de olika typerna av den berörda produkten. Det ansågs lämpligt att fastställa både normalvärdet och exportpriset på global basis, alltså på genomsnittliga värden, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(64)

Kommissionen konstaterade att statistik från Eurostat visade att det förekom viss import av den berörda produkten från Ryssland. Det visade sig dock att det inte rörde sig om särskilt stora mängder och därför ansågs priserna på denna import inte vara representativa. Uppgifter om sannolika exportpriser till unionen fastställdes därför på grundval av exportpriserna till andra tredjeländer, såsom anges i skäl 73.

(65)

Såsom anges i skäl 61 tvingade den bristande samarbetsviljan från de exporterande producenterna i Ryssland kommissionen att använda tillgängliga uppgifter för att fastställa normalvärdet. Således användes uppgifterna från den samarbetsvilliga ryska producenten.

(66)

Normalvärdet fastställdes i enlighet med artikel 2.2 första meningen i grundförordningen. Först fastställdes det om den sammanlagda inhemska försäljningen av den likadana produkten under översynsperioden var representativ i förhållande till den ryska exportförsäljningen till tredjeländer. Den inhemska försäljningen befanns vara representativ om försäljningsvolymen för den likadana produkten motsvarade minst 5 % av Rysslands exportförsäljning till tredjeländer.

(67)

Kommissionen undersökte därefter om den likadana produkten såldes vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Detta gjordes genom att man fastställde andelen lönsam försäljning av den berörda produkttypen till oberoende kunder på hemmamarknaden.

(68)

För att undersöka om försäljningen skett vid normal handel beaktades den genomsnittliga produktionskostnaden. När det gäller produktionskostnaderna, och särskilt energikostnaderna avseende gas, undersöktes om de gaspriser som den enda exporterande producenten betalade på ett rimligt sätt återspeglade kostnaderna för produktionen och distributionen av gas.

(69)

Man fann att det inhemska gaspris som de exporterande producenterna betalade var ungefär 30 % av exportpriset på naturgas från Ryssland. Alla tillgängliga uppgifter tyder på att de inhemska gaspriserna i Ryssland är reglerade priser som ligger långt under de marknadspriser som betalas för rysk naturgas på icke-reglerade exportmarknader. Eftersom gaskostnaderna inte på ett rimligt sätt avspeglades i den exporterande producentens bokföring, såsom föreskrivs i artikel 2.5 i grundförordningen, justerades de i enlighet med detta. Eftersom det inte fanns några ryska inhemska gaspriser som var tillräckligt representativa och inte snedvridna, blev det enligt artikel 2.5 i grundförordningen nödvändigt att grunda justeringen på uppgifter hämtade från andra representativa marknader. Det justerade priset baserades på det genomsnittliga exportpriset på rysk gas vid gränsen mellan Tyskland och Tjeckien (Waidhaus), med avdrag för lokala distributionskostnader. Waidhaus är den viktigaste leveranspunkten för rysk försäljning av gas till EU, som både är den största marknaden för rysk gas och har priser som på ett rimligt sätt avspeglar kostnaderna. Den kan därför anses vara en representativ marknad i den mening som avses i artikel 2.5 i grundförordningen.

(70)

Följaktligen använde kommissionen den genomsnittliga tillverkningskostnaden efter justeringen för gaskostnaden för att undersöka om försäljningen skett vid normal handel.

(71)

Normalvärdet fastställdes således som det genomsnittliga priset för den lönsamma inhemska försäljningen under översynsperioden, eftersom volymen av lönsam försäljning utgjorde 80 % eller mindre av den totala försäljningsvolymen.

(72)

Den bristande samarbetsviljan från de exporterande producenterna i Ryssland tvingade kommissionen att använda tillgängliga uppgifter för att fastställa normalvärdet. Uppgifterna från den enda samarbetsvilliga ryska producenten kunde inte användas, eftersom denna producent inte exporterade den berörda produkten till EU och endast exporterade obetydliga kvantiteter till andra tredjeländer.

(73)

Av denna anledning och eftersom exporten från Ryssland till unionen var obetydlig, fastställdes det sannolika exportpriset på grundval av rysk exportstatistik, baserat på exporten till andra tredjeländer. Export till andra tredjeländer skedde i betydande kvantiteter.

(74)

Eftersom den enda samarbetsvilliga ryska producenten endast tillverkade så kallade ”svarta rör” (dvs. icke-galvaniserade rör), användes endast uppgifterna om svarta rör för att fastställa exportpriset. Enligt rysk exportstatistik avser en överväldigande majoritet av den ryska exporten också svarta rör.

(75)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den enda samarbetsvilliga ryska producenten att företagets exportpriser borde ha använts eftersom de svarar för mer än 10 % av företagets sammanlagda försäljning. Denna försäljning utgör dock mindre än 2 % av den totala exporten enligt rysk exportstatistik. Därför bibehålls slutsatsen att denna producents exportpriser inte kan användas på grund av den obetydliga kvantiteten.

(76)

Normalvärdet och det sannolika exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. För att en rättvis jämförelse skulle kunna göras togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn till olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet.

(77)

Justeringar för olikheter i transportkostnader gjordes i tillämpliga fall.

(78)

På grundval av ovanstående fastställdes den sannolika dumpningsmarginalen i den mening som avses i artikel 11.2 i grundförordningen till 38,7 %.

(79)

Sökanden uppskattar att den outnyttjade kapaciteten för den berörda produkten i Ryssland överstiger den totala förbrukningen på EU-marknaden. Sökanden grundade sin uppskattning på uppgifter i Metal Expert. Sökanden har dessutom utgått från ett kapacitetsutnyttjande på 56 %, vilket bekräftas av de uppgifter som lämnats av den samarbetsvilliga exporterande producenten.

(80)

Om åtgärderna skulle upphöra att gälla, finns det en överhängande risk för att de exporterande producenterna i Ryssland kommer att sälja betydande mängder svetsade rör till unionen till dumpade priser.

(81)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade de icke-samarbetsvilliga ryska producenter som avses i skäl 61 att kommissionen hade bortsett från information som dessa lämnat om den påstådda attraktionskraften hos andra marknader, inklusive den ryska, och om den outnyttjade kapaciteten i Ryssland.

(82)

I detta sammanhang bör det påpekas att uppgifterna om outnyttjad kapacitet gällde ett större produktutbud, inklusive rör med stor diameter och ihåliga profiler. Denna information är därför mindre relevant än de upplysningar som har lämnats av sökanden. Även om man utgår från ett kapacitetsutnyttjande på 60–70 % så som de ryska producenterna hävdade, skulle den outnyttjade kapaciteten stå för merparten av förbrukningen på EU-marknaden.

(83)

När det gäller de uppgifter som de icke-samarbetsvilliga ryska producenterna lämnat om den påstådda attraktionskraften hos andra marknader, inklusive den ryska, ska det först konstateras att dessa uppgifter inte kunde kontrolleras på grund av bristande samarbete. För det andra strider dessa uppgifter mot de uppgifter som inhämtats under undersökningen, så som beskrivs i skälen 84–86, och som bygger på officiell rysk exportstatistik och inte har ifrågasatts av de två icke-samarbetsvilliga ryska producenterna.

(84)

Enligt rysk handelsstatistik ligger de genomsnittliga ryska exportpriserna på 647 euro/ton långt under unionens genomsnittliga försäljningspris på 848 euro/ton och är i linje med de genomsnittliga importpriserna från större exporterande länder som Indien och Turkiet.

(85)

Enligt samma handelsstatistik säljs 33 % av den totala ryska exporten till Azerbajdzjan, Rysslands viktigaste exportmarknad. Försäljningspriset till Azerbajdzjan är 586 euro/ton, och således betydligt lägre än unionsindustrins försäljningspris på 848 euro/ton, och även lägre än priserna hos andra viktiga exportörer till EU som Indien eller Turkiet. Dessutom motsvarar den ryska exporten till Azerbajdzjan cirka 15 % av EU:s förbrukning. Det finns således en risk för att exporten kommer att ledas om till EU om åtgärderna skulle upphävas.

(86)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att det finns en betydande risk för omläggning av handeln till EU-marknaden om åtgärderna skulle upphävas.

(87)

Mot bakgrund av den outnyttjade kapaciteten i Ryssland och den attraktiva prisnivån på unionsmarknaden kan man dra slutsatsen att det finns en risk för att den ryska exporten till dumpade priser av den berörda produkten skulle öka om de gällande åtgärderna skulle upphöra.

(88)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade de berörda parterna att det skulle vara diskriminering att bibehålla de gällande åtgärderna mot Ryssland och samtidigt upphäva de gällande åtgärderna mot Ukraina (se nedan), eftersom den outnyttjade kapaciteten i Ryssland och Ukraina uppgavs vara den samma.

(89)

Detta påstående stöds inte av undersökningsresultaten, som visade en betydande outnyttjad kapacitet i Ryssland som motsvarar åtminstone merparten av förbrukningen på EU-marknaden. I Ukraina däremot fastställdes det att den tillgängliga outnyttjade kapaciteten för export till alla länder är begränsad. På grund av denna stora skillnad i outnyttjad kapacitet, avvisas därför påståendet om diskriminering.

(90)

Endast en ukrainsk exporterande producent, Interpipe Group (nedan kallad Interpipe) var samarbetsvillig under undersökningen. Interpipe står för en stor del av Ukrainas produktion och för nästan hela den mycket begränsade ukrainska exporten till unionen. Det finns minst fyra kända ukrainska producenter som inte samarbetade, men enligt handelsstatistik är deras export till EU obetydlig.

(91)

Mot bakgrund av den obetydliga exporten från Ukraina till unionen, fastställdes det sannolika exportpriset på grundval av Interpipes försäljningspriser till andra tredjeländer så som beskrivs i skäl 17.

(92)

Kommissionen undersökte först huruvida den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden för den enda samarbetande exporterande producenten, Interpipe, var representativ, i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden är representativ om den totala försäljningsvolymen till oberoende kunder på hemmamarknaden av den likadana produkten utgör minst 5 % av den totala exportvolymen av den berörda produkten till andra tredjeländer under översynsperioden. Det konstaterades att Interpipes sammanlagda försäljning av den likadana produkten på hemmamarknaden var representativ.

(93)

Därefter identifierades produkttyper som sålts på hemmamarknaden och som var identiska eller jämförbara med de produkttyper som såldes på export av Interpipe.

(94)

Kommissionen undersökte därefter om Interpipes försäljning på hemmamarknaden av varje produkttyp som är identisk eller jämförbar med en produkttyp som såldes på export var representativ i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av en produkttyp är representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen av produkten till oberoende kunder på hemmamarknaden under översynsperioden motsvarade minst 5 % av den totala exportvolymen av den identiska eller jämförbara produkttypen. Kommissionen fastställde att försäljningen av de flesta av produkttyperna skedde i representativa mängder.

(95)

Därefter fastställde kommissionen andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje produkttyp under översynsperioden för att avgöra om man kunde använda den faktiska försäljningen på hemmamarknaden för beräkningen av normalvärdet enligt artikel 2.4 i grundförordningen.

(96)

Normalvärdet grundas på det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp oavsett om denna försäljning är lönsam eller inte, om

(97)

I detta fall är normalvärdet det viktade genomsnittet av priserna för all inhemsk försäljning av produkttypen under översynsperioden.

(98)

Normalvärdet är det faktiska priset på hemmamarknaden per produkttyp för endast den lönsamma försäljningen på hemmamarknaden av produkttyperna under översynsperioden, om

(99)

Analysen av försäljningen på hemmamarknaden visade att normalvärdet beräknades som ett viktat genomsnitt av priserna för all försäljning på hemmamarknaden under översynsperioden eller ett viktat genomsnitt av endast den lönsamma försäljningen beroende på produkttyp.

(100)

Om ingen försäljning av en typ av den likadana produkten förekommit vid normal handel eller om en produkttyp inte sålts i representativa volymer på hemmamarknaden, använde kommissionen ett konstruerat normalvärde i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen.

(101)

Normalvärdet beräknades genom att man till produktionskostnaden för Interpipes likadana produkt under översynsperiod lade till

(102)

Eftersom det inte förekom någon betydande export från Ukraina till unionen, fastställdes det sannolika exportpriset på grundval av Interpipes priser på försäljning till andra tredjeländer (se skäl 17), vilken förekom i betydande mängder.

(103)

All Interpipes försäljning skedde direkt till icke-närstående kunder i tredjeländer. Försäljningspriset fastställdes därför på grundval av de priser som betalats eller ska betalas av dessa oberoende kunder.

(104)

Normalvärdet och det sannolika exportpriset jämfördes på nivån fritt fabrik. I enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen togs hänsyn till olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet för att en rättvis jämförelse skulle kunna göras.

(105)

Justeringar för olikheter i transport- och kreditkostnader gjordes i tillämpliga fall.

(106)

På grundval av ovanstående fastställdes den sannolika dumpningsmarginalen i den mening som avses i artikel 11.2 i grundförordningen till 16 %.

(107)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter att kommissionen hade fastställt nivån för fortsatt dumpning till 16 % när det gäller Ukraina. Detta påstående är dock ogrundat och verkar bero på ett missförstånd. Såsom anges i skäl 17 exporterade alla länder, inklusive Ukraina, obetydliga mängder av den berörda produkten till unionen under översynsperioden. Inga rimliga slutsatser kan därför dras av dessa kvantiteter och ingen fortsatt dumpning fastställdes för Ukraina. Påståendet avvisas därför.

(108)

I den föregående undersökningen fastställde kommissionen att produktionskapaciteten i Ukraina översteg 400 000 ton per år. Sedan denna undersökning genomfördes har två av de kända producenterna lagt ned tillverkningen av svetsade rör, nämligen Lugansk Tube Plant och Interpipe Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant, en av de anläggningar som tillhör Interpipe Group. Eftersom det inte har skett någon bekräftad ökning av produktionskapaciteten i Ukraina sedan dess, är den nuvarande kapaciteten betydligt lägre än i den föregående undersökningen.

(109)

Vad gäller det kapacitetsutnyttjande som avses i skäl 108, arbetade Interpipe med nästan fullt kapacitetsutnyttjande under översynsperioden, om man beaktar anläggningarnas tekniska begränsningar.

(110)

En annan viktig aspekt är de ukrainska anläggningarnas geografiska läge. De befinner sig främst i östra Ukraina och påverkas antingen direkt eller indirekt av det aktuella säkerhetsläget i denna del av landet. Därför är det osäkert i vilken utsträckning dessa företag till fullo kan utveckla sin produktionskapacitet.

(111)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter att en inte oväsentlig del av Ukrainas produktion är belägen utanför det område som påverkas av den aktuella säkerhetssituationen. Det bör dock påpekas att även företag utanför detta område påverkas indirekt av säkerhetssituationen, till exempel genom brist på råvaror. Därför dras slutsatsen att de flesta ukrainska anläggningar påverkas antingen direkt eller indirekt av den aktuella säkerhetssituationen. Påståendet avvisas därför.

(112)

Med hänsyn till den speciella situation som rått i Ukraina efter slutet av översynsperioden kan man samtidigt förvänta sig att byggbranschen kommer att absorbera extra kapacitet på den inhemska marknaden när säkerhetssituationen normaliserats. Den likadana produkten används även för byggnads- och anläggningsarbeten, t.ex. på bärande konstruktioner, rörstängsel, skyddsanordningar och byggnadsställningar.

(113)

Med tanke på den minskade produktionskapaciteten och den väntade ökningen av den inhemska efterfrågan, dras slutsatsen att den tillgängliga outnyttjade kapaciteten för export till alla länder är begränsad.

(114)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter att det finns betydande outnyttjad kapacitet i Ukraina. Dessa påståenden understöddes inte av faktisk bevisning och avvisades därför.

(115)

Berörda parter hävdade dessutom att Interpipe tillkännagett att de kommer att öka sin export till EU med cirka 60 %, vilket motsäger argumentet om den begränsade outnyttjade kapacitet som är tillgänglig för export i Ukraina. Detta argument kan emellertid inte godtas. Interpipes tillkännagivande gällde företaget i allmänhet och inte specifikt den berörda produkten. Även om det hade varit relevant för den berörda produkten, skulle den betydande ökningen på ca 60 % endast leda till en marknadsandel i EU på cirka 0,5 %, vilken fortfarande anses vara obetydlig. Detta argument strider därför inte mot slutsatsen att den tillgängliga outnyttjade kapaciteten för export till alla länder är begränsad.

(116)

Samma berörda parter hävdade att den outnyttjade kapaciteten inte bör ingå i dumpningsanalysen, eftersom kapacitetsutnyttjandet inte anses vara en relevant skadeindikator i skadeanalysen såsom anges i skäl 139.

(117)

Detta påstående kan inte godtas. Syftet med dessa två bedömningar är olika. I skadeanalysen bedömer man om ett lågt kapacitetsutnyttjande kan betraktas som ett tecken på skada för unionsindustrin, något som inte nödvändigtvis är fallet när den återstående kapaciteten kan användas för tillverkning av andra produkter. Dumpningsanalysen är inriktad på den outnyttjade kapaciteten i sig, det vill säga en vilande kapacitet som inte används för framställning av några produkter och därför enkelt kan användas för produktion av den berörda produkten.

(118)

Mot bakgrund av den begränsade outnyttjade kapaciteten i Ukraina och den begränsade risken för omläggning av dumpad export, kan man dra slutsatsen att det inte finns någon risk för att den ukrainska exporten till dumpade priser av den berörda produkten skulle öka avsevärt om de gällande åtgärderna skulle upphöra. Det är därför inte sannolikt att ett upphörande av antidumpningsåtgärderna mot Ukraina kommer att leda till återkommande dumpning i betydande kvantiteter i den mening som avses i artikel 5.7 i grundförordningen.

(119)

Under översynsperioden producerades den likadana produkten av omkring 20 unionsproducenter. Produktionen från dessa producenter (fastställd på grundval av information som samlats in från samarbetsvilliga producenter och på uppgifterna i begäran om översyn för de övriga unionsproducenterna) anses därför utgöra unionens sammanlagda tillverkning. Alla dessa producenter utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(120)

Såsom förklaras ovan i skäl 11 gjordes ett urval på grund av det stora antalet unionsproducenter. Vid skadeanalysen fastställdes skadeindikatorerna på följande två nivåer:

(121)

Förbrukningen i unionen fastställdes på grundval av försäljningsvolymen av unionsindustrins egen produktion avsedd för unionsmarknaden och importvolymerna till unionsmarknaden enligt uppgifter från Eurostat.

(122)

Under skadeundersökningsperioden minskade förbrukningen i EU med 28 %. Den sjönk med 6 % år 2011, med 8 procentenheter 2012 och med ytterligare 10 under översynsperioden. Den nedåtgående trenden kan delvis förklaras av att det skett en teknisk substitution, eftersom det för vattenledningar finns en tendens att ersätta stålrör med alternativa produkter som koppar, plast eller rostfritt stål.

(123)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter att förbrukningen i EU uppskattades alltför lågt. Dessa parter har dock inte kunnat lägga fram någon pålitlig bevisning till stöd för sina påståenden, vilka därför inte kan godtas.

(124)

Eftersom undersökningen visade att det inte finns någon sannolikhet för fortsatt eller återkommande dumpning från Ukraina (se skälen 17 och 118) har den begränsade importen från detta land inte undersökts tillsammans med importen från de andra berörda länderna i analysen nedan.

(125)

För att kunna göra en sammantagen bedömning av importen från Vitryssland, Kina och Ryssland, undersöktes varje lands situation mot bakgrund av de villkor som anges i artikel 3.4 i grundförordningen.

(126)

Med hänsyn till kvantiteterna och dumpningsmarginalerna och på grund av den obetydliga importen under översynsperioden genomförde kommissionen en framtidsanalys av de sannolika exportvolymerna och dumpningsmarginalerna för varje land om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Analysen visade att volymerna sannolikt skulle öka till nivåer över dem som nåddes under översynsperioden och definitivt överstiga den försumbara nivån, om åtgärderna skulle upphävas (se skälen 33, 56 och 80). Kommissionen fastställde att de sannolika dumpningsmarginalerna skulle vara betydande om åtgärderna skulle upphävas (se skälen 30, 53 och 78).

(127)

När det gäller det genomsnittliga importpriset, kan de obetydliga exportkvantiteterna inte användas för att dra några definitiva slutsatser.

(128)

Undersökningen visade dock också att de berörda aktörerna hade liknande konkurrensvillkor. Undersökningen visade att den berörda produkt som importerats från Vitryssland, Kina och Ryssland och den likadana produkt som tillverkas och säljs av unionsindustrin var likadana i fråga om samtliga väsentliga fysiska och tekniska egenskaper.

(129)

Mot denna bakgrund uppfylldes kriterierna i artikel 3.4 i grundförordningen när det gäller Vitryssland, Kina och Ryssland. Importen från dessa tre länder bedömdes därför sammantaget.

(130)

Volymen på importen av den berörda produkten från Vitryssland, Kina och Ryssland till unionen minskade med 60 % från cirka 7 000 ton under 2010 till cirka 2 900 ton under översynsperioden. Den ökade först med 31 % under 2011 innan den åter minskade med 62 procentenheter 2012 och ytterligare 28 procentenheter under översynsperioden.

(131)

Marknadsandelen för exportörerna från Vitryssland, Kina och Ryssland på unionsmarknaden minskade från 1,3 % 2010 till 0,7 % under översynsperioden. Närmare bestämt ökade marknadsandelen från 1,3 % år 2010 till 1,8 % år 2011, innan den åter minskade till 1,1 % år 2012 och till 0,7 % under översynsperioden.

(132)

Mellan 2010 och översynsperioden sjönk det genomsnittliga importpriset på den berörda produkten med ursprung i Vitryssland, Kina och Ryssland med 11 %, från 488 euro/ton 2010 till 528 euro/ton under översynsperioden. Närmare bestämt ökade priset med 9 % år 2011 och med 12 % år 2012, innan det minskade med 10 % under översynsperioden.

(133)

Den mycket begränsade försäljningen av den berörda produkten från Kina och Ryssland till unionen under översynsperioden kan inte användas som underlag för en meningsfull slutsats. Därför gjordes en jämförelse mellan priserna för den likadana produkten som tillverkas och säljs av unionsindustrin och priserna för den undersökta produkten som tillverkas i Vitryssland, Kina och Ryssland och säljs till resten av världen. Jämförelsen visade att prisunderskridandet var betydande.

(134)

Importen från Turkiet och Indien ökade under skadeundersökningsperioden. Marknadsandelen för importen från Ukraina låg kvar på en mycket låg nivå. Marknadsandelen för import från andra tredjeländer förblev relativt stabil under skadeundersökningsperioden.

(135)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade berörda parter att unionsindustrins förlust av marknadsandelen på 12 % nästan helt har absorberats av den ökande marknadsandelen för Indien och Turkiet tillsammans, och att lågprisimporten från Indien och Turkiet troligen är den viktigaste orsaken till unionsindustrins sårbara situation. I detta sammanhang bör det påpekas att syftet med den aktuella undersökningen är att undersöka huruvida ett upphävande av antidumpningsåtgärderna mot de tre länder för vilka en sannolikhet för återkommande dumpning har fastställts sannolikt kommer att leda till återkommande skada för unionsindustrin. Under undersökningen bekräftades det att det fanns ett betydande prisunderskridande vad gäller försäljning av produkter från Vitryssland, Kina och Ryssland till resten av världen. Om åtgärderna skulle upphöra att gälla, skulle den dumpade exporten från dessa länder till EU sannolikt återkomma, vilket sannolikt skulle leda till skada för EU-industrin. Det faktum att importen från Turkiet och Indien kan ha ökat under skadeundersökningsperioden påverkar inte denna bedömning om sannolikheten för återkommande dumpning och skada.

(136)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins situation.

(137)

Från en nivå på cirka 437 000 ton 2010 minskade unionsindustrins produktion med 37 % under skadeundersökningsperioden. Närmare bestämt sjönk den med 14 % 2011, med 19 procentenheter 2012 och med ytterligare 4 under översynsperioden. Den minskade produktionen berodde på en minskning av förbrukningen, men blev mer uttalad på grund av ökad import från Indien och Turkiet.

(138)

Produktionskapaciteten var mer än 1 700 000 ton under 2010, men minskade med 16 % under skadeundersökningsperioden. Minskningen berodde på att några unionsproducenter har minskat antalet dagliga produktionsskift.

(139)

Kapacitetsutnyttjandet var 25 % under 2010. Det minskade till 23 % 2011, till 22 % år 2012 och till 19 % under översynsperioden. Det låga kapacitetsutnyttjandet beror främst på att produkter som inte ingår i undersökningen (främst ihåliga profiler) kan tillverkas med samma utrustning som används för svetsade rör. Kapacitetsutnyttjandet är därför inte nödvändigtvis en lämplig indikator på skada för just denna industri.

(140)

Unionsindustrins försäljning av den egna tillverkningen till icke-närstående kunder i EU sjönk med 16 % år 2011, med 21 procentenheter 2012 och med ytterligare 3 procentenheter under översynsperioden. Sammantaget minskade försäljningen med cirka 40 % mellan 2010 och översynsperioden. Detta berodde på den minskade förbrukningen och på ökningen av importen från Indien och Turkiet.

(141)

Unionsindustrins marknadsandel var 73 % år 2010. Den minskade till 65 % år 2011 och vidare till 56 % år 2012, men ökade sedan till 61 % under översynsperioden. Sammantaget ökade unionsindustrins marknadsandel under skadeundersökningsperioden med 12 procentenheter.

(142)

Mellan 2010 och översynsperioden, när förbrukningen i unionen minskade med 28 %, minskade försäljningsvolymen till icke-närstående kunder i EU med 40 %. Detta ledde till att unionsindustrin tappade 12 procentenheter av sin marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin hade således ingen tillväxt under skadeundersökningsperioden.

(143)

Antalet anställda i unionsindustrin sjönk med 13 % år 2011, med 27 procentenheter 2012 och med ytterligare 3 procentenheter under översynsperioden. Sammantaget minskade sysselsättningen i unionsindustrin med 43 % under skadeundersökningsperioden, dvs. från cirka 1 600 personer till cirka 1 000 personer.

(144)

Produktiviteten hos de anställda i unionsindustrin, mätt som produktion (i ton) per sysselsatt person och år, var ursprungligen 264 ton per anställd och minskade till en början med 2 % år 2011. Den ökade därefter med 14 procentenheter 2012 och förblev stabil under undersökningsperioden. Unionsindustrins produktivitet ökade med sammanlagt 12 % under skadeundersökningsperioden.

(145)

Unionsindustrins enhetspriser på försäljning till icke-närstående kunder ökade med 5 % år 2011 och med 1 procentenhet 2012, men minskade med 4 procentenheter under översynsperioden. Sammantaget ökade dessa priser med 2 % under skadeundersökningsperioden, från en nivå på 833 euro/ton till 848 euro/ton under översynsperioden.

(146)

I undersökningen fastställdes det att det för Vitryssland, Kina och Ryssland finns sannolikhet för återkommande dumpning med betydande marginaler, vilkas storlek inte kan anses vara obetydlig.

(147)

Så som anges ovan har kommissionen inte konstaterat sannolikhet för fortsatt eller återkommande dumpning när det gäller Ukraina.

(148)

De makroekonomiska indikatorer som granskas ovan visar att unionsindustrins situation fortfarande är mycket sårbar och utsatt, även om antidumpningsåtgärderna delvis har fått avsett resultat genom att den skada som unionsproducenterna lidit har kunnat undanröjas. Under skadeundersökningsperioden minskade produktionsvolymen med 37 %, försäljningsvolymen till icke-närstående kunder i EU med 40 % och sysselsättningen med 43 %. Dessutom minskade unionsindustrins marknadsandel på EU-marknaden från 73 % år 2010 till 61 % under översynsperioden. Någon egentlig återhämtning från tidigare dumpning kunde således inte konstateras och unionsindustrin anses fortfarande vara mycket sårbar för de skadliga effekterna av en eventuell dumpad import på unionsmarknaden.

(149)

Nivån på de utgående lagren hos de unionsproducenter som ingick i urvalet var nästan oförändrad fram till 2011. Den ökade med 14 procentenheter 2012 och minskade sedan med 10 under översynsperioden. Nivån på lagren var således 5 % högre under översynsperioden än under 2010.

(150)

Under skadeundersökningsperioden minskade arbetskraftskostnaderna med 29 %. Närmare bestämt sjönk de med 2 % år 2011, med 15 procentenheter 2012 och med ytterligare 12 under översynsperioden. Den sammantagna minskningen under skadeundersökningsperioden hör ihop med den minskade sysselsättningen.

(151)

Under skadeundersökningsperioden ökade arbetskostnaderna per anställd med 25 %. Denna situation är sannolikt tillfällig, eftersom det uppstod uppsägningskostnader i samband med den stora minskningen av anställda.

(152)

Under skadeundersökningsperioden förbättrades lönsamheten för de utvalda unionsproducenternas försäljning på EU-marknaden, uttryckt i procent av nettoförsäljningen, från en förlust på mer än 7 % under 2010 till en vinst på nästan 1 % under översynsperioden. Närmare bestämt minskade de utvalda unionsproducenternas förlust från 7,3 % år 2010 till 5 % år 2011 och till 0,6 % år 2012, innan lönsamheten ökade något med 0,8 % under översynsperioden.

(153)

Den ökade lönsamheten beror på att försäljningspriserna ökade med 2 % under skadeundersökningsperioden, medan produktionskostnaderna (i huvudsak varmvalsade ringar eller rullar som står för mer än 60 % av produktionskostnaderna) minskade med 6 % under samma period, samtidigt som de årliga arbetskraftskostnaderna sjönk kraftigt. De unionsproducenter som ingick i urvalet har således successivt kunnat tillämpa lönsamma priser för sina kunder på EU-marknaden.

(154)

Räntabiliteten, uttryckt som vinst i procent av investeringarnas bokförda värde (netto), följde i stort sett lönsamhetsutvecklingen. Den förbättrades från en förlust på 19,2 % under 2010 till en förlust på 11,8 % under 2011 och ytterligare till en vinst på 0,5 % under 2012 och en vinst på 4,3 % under översynsperioden.

(155)

Kassaflödet (netto) från rörelsen låg på cirka – 44 miljoner euro 2010. Det ökade till cirka – 7 miljoner euro 2011, till cirka 17 miljoner euro 2012 och till omkring 20 miljoner euro under översynsperioden. Inga av de utvalda unionsproducenterna uppgav sig ha svårigheter att anskaffa kapital. Förbättringen beror på att produktions- och arbetskraftskostnaderna minskat och att priserna ökat något.

(156)

De utvalda unionsproducenternas årliga investeringar i tillverkningen av den likadana produkten minskade med 34 % år 2011, ökade sedan med 90 procentenheter 2012 och minskade slutligen med 59 procentenheter under översynsperioden. Under skadeundersökningsperioden minskade investeringarna med 3 %. Investeringarna var avsedda för underhåll och förnyelse av befintlig utrustning, inte för att öka produktionskapaciteten.

(157)

Ett antal indikatorer, särskilt de finansiella, har förbättrats väsentligt under skadeundersökningsperioden. Lönsamheten förbättrades från en förlust på över 7 % till en vinst på 0,8 %, vilket dock fortfarande ligger under målvinsten på 5 % från den tidigare undersökningen. Räntabiliteten förbättrades från en förlust på 19 % till en vinst på mer än 4 % och nivån på kassaflödet förbättrades från – 44 miljoner euro till 20 miljoner euro. Dessa faktorer tyder på att industrin delvis lyckades återhämta sig.

(158)

Å andra sidan har vissa indikatorer utvecklats negativt mellan 2010 och översynsperioden. Produktionsvolymen minskade med 37 %, kapacitetsutnyttjandet sjönk med 25 %, försäljningsvolymen till icke-närstående kunder i EU minskade med 40 %, unionsindustrins marknadsandel minskade med 12 procentenheter och sysselsättningen minskade med 43 %.

(159)

Syftet med antidumpningsåtgärderna har delvis uppnåtts genom att en del av den skada som uppstod till följd av den dumpade importen från de berörda länderna har undanröjts. Unionsindustrin har blivit lite lönsammare, men på bekostnad av sin marknadsandel på unionsmarknaden. Unionsindustrin har lyckats förbättra sin finansiella situation genom att sätta pris före volym. Det står därför klart att unionsindustrin fortfarande inte återhämtat sig fullständigt från effekterna av den tidigare dumpningen och fortfarande befinner sig i en bräcklig situation, vilket innebär att den är mycket sårbar för en eventuellt återkommande dumpad import.

(160)

Även om unionsindustrins bräckliga situation betraktades som en väsentlig skada, kan den inte tillskrivas importen från de berörda länderna. De tre berörda ländernas marknadsandel (för Ukraina fastställdes det i undersökningen att det inte finns någon sannolikhet för återkommande dumpning) utgör tillsammans mindre än 1 % av EU-marknaden. Eftersom det inte funnits något pristryck från de berörda länderna, har unionsindustrin kunnat bibehålla priserna på en nivå som är tillräckligt hög för att vara lönsam, även om den ligger betydligt under målvinsten.

(161)

Utifrån de trender som beskrivs ovan förefaller antidumpningsåtgärderna delvis ha lett till det avsedda resultatet att eliminera den skada som unionsproducenterna lidit. Å andra sidan visar den negativa utvecklingen av ett antal skadeindikatorer att industrins situation fortfarande är mycket sårbar.

(162)

Såsom nämns ovan har exportörerna i vart och ett av de tre berörda länderna reservkapacitet för att mycket snabbt öka sin export. Med tanke på de mer lukrativa priserna på EU-marknaden jämfört med på vissa tredjelandsmarknader, är det dessutom troligt att betydande mängder som i dagsläget exporteras till dessa länder kommer att styras över till EU-marknaden om antidumpningsåtgärderna inte längre skulle tillämpas. Denna ökning av dumpad import till priser som underskrider unionsindustrins priser kommer sannolikt att öka prispressen på unionsmarknaden, vilket skulle förvärra den redan bräckliga situationen för unionsindustrin. En sådan abrupt utveckling observerades redan i den ursprungliga undersökningen, när marknadsandelen för importen från de tre länderna till EU tredubblades på bara tre och ett halvt år, dvs. från 6,2 % år 2004 till 18,7 % under översynsperioden (1 juli 2006 till 30 juni 2007). De exporterande producenterna i Kina, Vitryssland och Ryssland har alltså redan visat att de snabbt kan öka exportvolymerna till unionen.

(163)

På grundval av ovanstående kan man därför dra slutsatsen att det finns en sannolikhet för att skadan återkommer om åtgärderna skulle upphävas.

(164)

Eftersom slutsatsen dragits att det inte är sannolikt att dumpningen från Ukraina fortsätter eller återkommer, krävs det här ingen närmare analys av sannolikheten för att skadan återkommer.

(165)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om ett bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intresse som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda intressen. I enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen gavs alla berörda parter tillfälle att lämna synpunkter.

(166)

Undersökningen har visat att unionsindustrin fortfarande är mycket sårbar. Syftet med antidumpningsåtgärderna har delvis uppnåtts genom att en del av den skada som uppstod till följd av den dumpade importen från de berörda länderna har undanröjts. Unionsindustrin har blivit lite lönsammare, men på bekostnad av sin marknadsandel på unionsmarknaden. Unionsindustrin har lyckats förbättra sin finansiella situation genom att sätta pris före volym tack vare de gällande åtgärderna. Om åtgärderna upphör att gälla, kommer prispressen på unionsmarknaden att öka och leda till nya förluster. Det ligger därför i unionsindustrins intresse att bibehålla åtgärderna.

(167)

Kommissionen kontaktade mer än 100 icke-närstående importörer och användare i unionen i syfte att försöka få till stånd ett samarbete, men ingen av dem svarade. Detta kan förklaras av att vart och ett av berörda länderna har mycket begränsade exportvolymer till unionsmarknaden. Det finns under inga omständigheter något som tyder på att importörerna eller användarna skulle drabbas oproportionerligt om åtgärderna skulle förlängas.

(168)

Mot bakgrund av vad som anförts ovan, är det därför inte sannolikt att importörernas och användarnas situation i unionen skulle påverkas väsentligt om åtgärderna skulle förlängas.

(169)

Förbrukningen i EU minskade med 28 % under skadeundersökningsperioden och uppgick till cirka 400 000 ton under översynsperioden. Unionsindustrins kapacitet har stadigt överstigit efterfrågan i EU under skadeundersökningsperioden och nådde en nivå på cirka 1 500 000 ton under översynsperioden. Det finns tillräcklig konkurrens mellan EU-producenterna. Dessutom är unionsindustrins kapacitetsutnyttjande endast 19 % under översynsperioden, eftersom man tillverkar olika produkter (den berörda produkten och andra produkter, t.ex. ihåliga profiler) med samma produktionsutrustning. Om efterfrågan skulle öka har unionsindustrin outnyttjad kapacitet för att kunna öka produktionen genom att ändra sin produktionsmix. Import från tredjeländer som inte omfattas av åtgärder, främst Indien och Turkiet, kan också tillgodose en del av efterfrågan.

(170)

I ljuset av ovanstående går det inte att dra slutsatsen att fortsatt tillämpning av antidumpningsåtgärderna skulle leda till ett bristande utbud eller en begränsning av konkurrensen på EU-marknaden.

(171)

Utifrån ovanstående bör fortsatta åtgärder endast ha en begränsad negativ inverkan som i vilket fall inte skulle vara oproportionerlig i förhållande till den nytta unionsindustrin skulle ha av en förlängning av åtgärderna.

(172)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de befintliga åtgärderna bibehålls. Parterna gavs även möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter meddelandet av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant när så var berättigat.

(173)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa svetsade rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Vitryssland, Folkrepubliken Kina och Ryssland bör bibehållas i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. Dessa åtgärder består alltså av värdetullar av olika storlek.

(174)

När det gäller Ukraina bör åtgärderna upphävas och förfarandet avslutas, eftersom det på grundval av undersökningsresultaten inte finns någon sannolikhet för fortsatt eller återkommande dumpning (se skälen 17 och 118).

(175)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i den här förordningen gäller endast import av den berörda produkten som tillverkats av dessa företag, det vill säga de specifika rättsliga enheter som nämns. Import av den berörda produkten som producerats av något annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i den här förordningens normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, ska inte omfattas av dessa tullsatser utan i stället av den tullsats som gäller för ”Alla övriga företag”.

(176)

Ett företag kan begära tillämpning av dessa individuella antidumpningstullsatser om den senare ändrar namn. Denna begäran ska riktas till kommissionen (5). Begäran ska innehålla alla uppgifter som behövs för att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som är tillämplig på det, kommer ett meddelande om namnbytet att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(177)

Denna förordning överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen.