6.5.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 115/11

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG (4) antogs i syfte att förebygga eller minska den inverkan som förpackningar och förpackningsavfall har på miljön. Även om plastbärkassar utgör förpackningar i den mening som avses i det direktivet, innehåller det inte specifika bestämmelser om förbrukningen av sådana kassar.

(2)

Den nuvarande förbrukningsnivån för plastbärkassar leder till stor nedskräpning och ett ineffektivt utnyttjande av resurser, vilket förväntas öka om inga åtgärder vidtas. Nedskräpning med plastbärkassar leder till förorening av miljön och förvärrar det utbredda problemet med avfall i vattenförekomster, vilket hotar de akvatiska ekosystemen världen över.

(3)

Dessutom har anhopningen av plastbärkassar i miljön en tydligt negativ inverkan på vissa näringsverksamheter.

(4)

Plastbärkassar med en väggtjocklek under 50 mikrometer (nedan kallade tunna plastbärkassar), som utgör den största delen av det totala antalet plastbärkassar som förbrukas inom unionen, återanvänds mindre ofta än tjockare plastbärkassar. Tunna plastbärkassar blir därför avfall snabbare och orsakar på grund av sin låga vikt mer nedskräpning.

(5)

Materialåtervinningsgraden för tunna plastbärkassar ligger för närvarande på mycket låga nivåer och kommer på grund av en rad praktiska och ekonomiska svårigheter sannolikt inte att nå några högre nivåer under den närmaste framtiden.

(6)

Enligt avfallshierarkin kommer förebyggande först. Plastbärkassar tjänar fler syften och förbrukningen av sådana kommer att fortsätta i framtiden. För att säkerställa att de plastbärkassar som behövs inte hamnar som avfall i miljön bör lämpliga åtgärder genomföras och konsumenterna informeras om korrekt avfallsbehandling.

(7)

Förbrukningen av plastbärkassar varierar avsevärt inom unionen beroende på skillnader i konsumtionsmönster, miljömedvetenhet och hur effektiva politiska åtgärder medlemsstaterna vidtar. Vissa medlemsstater har lyckats få ner förbrukningen av plastbärkassar avsevärt och genomsnittsförbrukningen i de sju medlemsstater som har uppnått de bästa resultaten uppgår till endast 20 % av unionens genomsnittsförbrukning.

(8)

Tillgången på uppgifter om nuvarande förbrukningsnivåer för tunna plastbärkassar och dessa uppgifters riktighet varierar mellan medlemsstaterna. Korrekta och jämförbara uppgifter om förbrukningen är avgörande för att bedöma minskningsåtgärdernas effektivitet och säkerställa enhetliga villkor för genomförandet. En gemensam metod bör därför utvecklas för att beräkna den årliga förbrukningen av tunna plastbärkassar per person i syfte att övervaka framstegen i fråga om att minska förbrukningen av sådana kassar.

(9)

Det har också visat sig att information till konsumenter spelar en avgörande roll för uppnåendet av mål om att minska förbrukningen av plastbärkassar. Därför är det nödvändigt att institutionerna medverkar till att öka kunskapen om plastbärkassars miljöpåverkan i syfte att korrigera den rådande uppfattningen att plast är ett ofarligt och billigt material.

(10)

För att främja varaktiga minskningar av genomsnittsförbrukningen av tunna plastbärkassar bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att avsevärt minska förbrukningen av tunna plastbärkassar i linje med de övergripande mål för unionens avfallspolitik och avfallshierarki som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (5). Sådana åtgärder bör ta hänsyn till nuvarande förbrukningsnivåer för plastbärkassar i enskilda medlemsstater eftersom högre nivåer kräver mer ambitiösa ansträngningar och ta hänsyn till minskningar som redan uppnåtts. För att övervaka framstegen när det gäller att minska förbrukningen av tunna plastbärkassar är det nödvändigt att de nationella myndigheterna lämnar uppgifter om förbrukningen av dem i enlighet med artikel 12 i direktiv 94/62/EG.

(11)

De åtgärder som medlemsstaterna ska vidta kan bestå av ekonomiska instrument såsom prissättning, skatter och avgifter som visat sig särskilt effektiva när det gäller att begränsa förbrukningen av plastbärkassar samt begränsningar i fråga om utsläppande på marknaden såsom förbud genom undantag från artikel 18 i direktiv 94/62/EG under förutsättning att begränsningarna är proportionella och icke-diskriminerande.

(12)

Dessa åtgärder kan variera beroende på de tunna plastbärkassarnas miljöpåverkan när de återvinns eller bortskaffas, deras lämplighet för materialåtervinning och kompostering, deras livslängd eller dessa kassars specifika användningsområde samt med hänsyn till eventuella negativa substitutionseffekter.

(13)

Medlemsstaterna får välja att undanta plastbärkassar med en tjocklek på mindre än 15 mikrometer (nedan kallade mycket tunna plastbärkassar) som tillhandahålls som primära förpackningar för livsmedel som säljs i lösvikt, när det krävs av hygienskäl eller när användningen av dem förhindrar matsvinn.

(14)

Medlemsstaterna får fritt använda inkomster som härrör från åtgärder som vidtas i enlighet med direktiv 94/62/EG för att uppnå en varaktig minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar.

(15)

Program för ökad medvetenhet riktade till konsumenter i allmänhet och utbildningsinsatser till barn kan spela en viktig roll för att minska förbrukningen av plastbärkassar.

(16)

I den europeiska standarden EN 13432 Krav på förpackningar återvinningsbara genom kompostering och biologisk nedbrytning – Provningsschema och utvärderingskriterier för slutgiltigt godkännande av förpackningar fastställs vilka egenskaper ett material måste ha för att anses vara ”komposterbart”, nämligen att det kan materialåtervinnas genom en biologisk återvinningsprocess som utgörs av kompostering och anaerob nedbrytning. Kommissionen bör be Europeiska standardiseringskommittén ta fram en separat standard för förpackningar som kan hemkomposteras.

(17)

Det är viktigt att säkerställa unionsomfattande erkännande av märken eller märkning för biologiskt nedbrytbara och komposterbara plastbärkassar.

(18)

Vissa plastbärkassar betecknas av sina tillverkare som ”biologiskt nedbrytbara genom oxidation” eller ”nedbrytbara genom oxidation”. I sådana kassar har tillsatser tillförts konventionell plast. Till följd av förekomsten av dessa tillsatser fragmenteras plasten med tiden till små partiklar som stannar kvar i miljön. Det kan alltså vara vilseledande att beteckna sådana kassar som ”biologiskt nedbrytbara” eftersom de kanske inte utgör någon lösning på nedskräpningen, utan tvärtom kan öka föroreningarna. Kommissionen bör undersöka effekterna på miljön av användningen av plastkassar som är nedbrytbara genom oxidation och lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet, vid behov innehållande förslag till åtgärder för att minska deras förbrukning eller minska eventuella skadeverkningar.

(19)

De åtgärder som medlemsstaterna ska vidta för att minska förbrukningen av plastbärkassar bör leda till en varaktig minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar och bör inte leda till en ökning av den totala mängden förpackningar.

(20)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med kommissionens meddelande Färdplan för ett resurseffektivt Europa, och de bör bidra till åtgärder mot nedskräpning av haven som vidtas i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG (6).

(21)

Direktiv 94/62/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 3 ska följande punkter läggas till:

”1a.    plast : en polymer i den mening som avses i artikel 3.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (*) som kan ha tillförts tillsatser eller andra ämnen och som kan fungera som strukturell huvudbeståndsdel i bärkassar.

1b.    plastbärkassar : bärkassar, med eller utan handtag, av plast och som tillhandahålls konsumenter på försäljningsställen för varor och produkter.

1c.    tunna plastbärkassar : plastbärkassar med en väggtjocklek under 50 mikrometer.

1d.    mycket tunna plastbärkassar : plastbärkassar med en väggtjocklek under 15 mikrometer som behövs av hygienskäl eller som tillhandahålls som primära förpackningar för livsmedel som säljs i lösvikt, när detta förhindrar matsvinn.

1e.    plastbärkassar som är nedbrytbara genom oxidation : plastbärkassar av plastmaterial som innehåller tillsatsämnen som fungerar som katalysatorer för fragmentering av plast till mikrofragment.

(*)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).”"

2.

I artikel 4 ska följande punkter läggas till:

”1a.   Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att inom sitt territorium uppnå en varaktig minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar.

Dessa åtgärder får bestå av nationella minskningsmål, bibehållande eller införande av ekonomiska instrument och begränsningar i fråga om utsläppande på marknaden genom undantag från artikel 18, under förutsättning att begränsningarna är proportionella och icke-diskriminerande.

Sådana åtgärder får variera på grundval av de tunna plastbärkassarnas miljöpåverkan när de återvinns eller bortskaffas, deras komposteringsegenskaper, livslängd eller specifika avsedda användningsområde.

De åtgärder som medlemsstaterna vidtar ska omfatta antingen det ena av, eller båda, följande alternativ:

Från och med den 27 maj 2018 ska medlemsstaterna rapportera om den årliga förbrukningen av tunna plastbärkassar när de tillhandahåller uppgifter om förpackning och förpackningsavfall till kommissionen i enlighet med artikel 12.

Senast den 27 maj 2016 ska kommissionen anta en genomförandeakt om fastställande av metoden för beräkningen av den årliga förbrukningen av tunna plastbärkassar per person och om anpassning av de rapporteringsformat som antagits enligt artikel 12.3. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 21.2.

1b.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15 får medlemsstaterna vidta åtgärder, t.ex. införa ekonomiska instrument och nationella minskningsmål, när det gäller plastbärkassar, oavsett deras väggtjocklek.

1c.   Kommissionen och medlemsstaterna ska, åtminstone under det första året efter den 27 november 2016, aktivt främja allmänna informations- och upplysningskampanjer om de negativa miljöeffekterna av överdriven förbrukning av tunna plastbärkassar.”

3.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 8a

Särskilda åtgärder för biologiskt nedbrytbara och komposterbara plastbärkassar

Senast den 27 maj 2017 ska kommissionen anta en genomförandeakt som fastställer specifikationer för märken eller märkning för att säkerställa unionsomfattande erkännande av plastbärkassar som är biologiskt nedbrytbara och komposterbara och ge korrekt information till konsumenterna om dessa kassars komposteringsegenskaper. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 21.2.

Senast 18 månader efter antagandet av genomförandeakten ska medlemsstaterna se till att biologiskt nedbrytbara och komposterbara plastbärkassar är märkta i enlighet med de specifikationer som fastställts i den genomförandeakten.”

4.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 20a

Rapport om tunna plastbärkassar

1.   Senast den 27 november 2021 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en bedömning av effektiviteten av åtgärderna i artikel 4.1a på unionsnivå för att bekämpa nedskräpning, förändra konsumentbeteenden och främja förebyggande av avfall. Om bedömningen visar att de antagna åtgärderna inte är effektiva ska kommissionen undersöka andra möjligheter att uppnå en minskning av förbrukningen av tunna plastbärkassar, inbegripet ett fastställande av realistiska och uppnåbara mål på unionsnivå och, om det är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag.

2.   Senast den 27 maj 2017 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med en undersökning av effekterna på miljön av användningen av plastbärkassar som är nedbrytbara genom oxidation och i förekommande fall lägga fram ett lagstiftningsförslag.

3.   Senast den 27 maj 2017 ska kommissionen bedöma livscykelpåverkan av olika möjligheter för att minska förbrukningen av mycket tunna plastbärkassar och i förekommande fall lägga fram ett lagstiftningsförslag.”

5.

I artikel 22.3a ska första stycket ersättas med följande:

”3a.   Under förutsättning att de mål som ställs upp i artiklarna 4 och 6 uppnås får medlemsstaterna införliva bestämmelserna i artiklarna 4.1a och 7 genom avtal mellan de behöriga myndigheterna och de berörda ekonomiska sektorerna.”