27.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 189/155

(1)

Den 8 december 2012, vid sitt åttonde sammanträde, antog partskonferensen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad UNFCCC), i dess funktion som Kyotoprotokollets partsmöte, Dohaändringen där man fastställde en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet, vilken inleddes den 1 januari 2013 och avslutas den 31 december 2020 (nedan kallad Dohaändringen).

(2)

I artikel 4 i Kyotoprotokollet fastställs möjligheten för parterna att fullgöra sina åtaganden enligt artikel 3 i Kyotoprotokollet gemensamt. Vid tidpunkten för antagandet av Dohaändringen konstaterade unionen och dess medlemsstater tillsammans med Kroatien och Island att de kvantifierade åtagandena om begränsning och minskning av utsläpp för unionen, dess medlemsstater, Kroatien och Island för Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod bygger på förutsättningen att dessa ska fullgöras gemensamt i enlighet med artikel 4 i Kyotoprotokollet. Detta konstaterande återspeglas i konferensrapporten och bekräftades av rådet den 17 december 2012.

(3)

Enligt Kyotoprotokollet ska parter som träffat en överenskommelse om att gemensamt fullgöra sina åtaganden enligt artikel 3 i Kyotoprotokollet i den överenskommelsen ange den utsläppsnivå som tilldelats var och en. Enligt Kyotoprotokollet ska parterna som träffat en överenskommelse om gemensamt fullgörande till sekretariatet för UNFCCC anmäla bestämmelserna i den överenskommelsen den dag som de deponerar sina godtagandeinstrument.

(4)

Ingåendet av Dohaändringen, genomförandet av åtföljande beslut av partskonferensen för UNFCCC i dess funktion som Kyotoprotokollets partsmöte liksom en överenskommelse om gemensamt fullgörande förutsätter att det fastställs regler för att säkerställa det tekniska genomförandet av Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod i unionen, inbegripet övergången från den första till den andra åtagandeperioden, för att möjliggöra att en överenskommelse om gemensamt fullgörande kan genomföras på ett verkningsfullt sätt samt för att säkerställa en anpassning till unionens utsläppshandelssystem, som inrättats genom Europaparlamentets och rådet direktiv 2003/87/EG (3) och Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG (4).

(5)

Under Kyotoprotokollets första åtagandeperiod genomfördes de internationellt överenskomna kraven för redovisning och administration av utsläpp och enheter liksom unionens och dess medlemsstaters gemensamma fullgörande enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 280/2004/EG (5), kommissionens förordning (EG) nr 2216/2004 (6) och kommissionens förordning nr (EU) 920/2010 (7). Förordningarna (EG) nr 2216/2004 och (EU) 920/2010 har ersatts av kommissionens förordning (EU) nr 389/2013 (8), som nu innehåller bestämmelser för administration av enheter i samband med genomförandet och driften av EU:s utsläppshandelssystem och beslut nr 406/2009/EG. Europaparlamentets och rådets nyligen antagna förordning (EU) nr 525/2013 (9), som upphävde och ersatte beslut nr 280/2004/EG, innehåller inte den rättsliga grund som krävs för att kommissionen ska kunna anta de nödvändiga tekniska genomförandereglerna för Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod i överensstämmelse med bestämmelserna i Dohaändringen, beslut av partskonferensen för UNFCCC i dess funktion som Kyotoprotokollets partsmöte samt en överenskommelse om gemensamt fullgörande.

(6)

Om en medlemsstat missgynnas allvarligt med anledning av en särskild och exceptionell situation, inbegripet inkonsekvenser i redovisningsförfarandet vid anpassningen av genomförandet av unionslagstiftning till Kyotoprotokollets bestämmelser bör kommissionen, utan att det påverkar uppfyllandet av medlemsstaternas skyldigheter enligt beslut nr 406/2009/EG, beroende på tillgången på enheter i slutet av Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod, anta åtgärder för att ta itu med situationen genom att överföra certifierade utsläppsminskningar (CER), utsläppsminskningsenheter (ERU) eller tilldelade utsläppsenheter (AAU) från unionsregistret till den medlemsstatens register.

(7)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av artikel 10.7 i förordning (EU) nr 525/2013 bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (10).

(8)

Genom beslut 1/CMP.8 från partskonferensen i dess funktion som Kyotoprotokollets partsmöte (nedan kallat beslut 1/CMP.8) ändras reglerna för fastställande av rätten att delta i de flexibla mekanismerna under Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod. I beslutet anges även begränsningar för överföring av enheter från den första till den andra åtagandeperioden samt ett krav på att varje part ska upprätta ett konto för reserven av föregående periods överskott. Dessutom fastställs i det beslutet att en avgift på 2 % ska tas ut för de första internationella överföringarna av AAU och för utfärdandet av ERU för projekt som bygger på gemensamt genomförande, omedelbart efter det att AAU eller sänkkrediter (RMU) som tidigare innehades av parterna har omvandlats till ERU. Ytterligare regler för genomförandet av Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod håller för närvarande på att förhandlas fram.

(9)

I de delegerade akter som ska antas i enlighet med denna förordning bör kommissionen föreskriva ett clearingförfarande i slutet av Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod, varigenom eventuella nettoöverföringar av årliga utsläppstilldelningar i enlighet med beslut 406/2009/EG och eventuella nettoöverföringar av rättigheter till och från tredjeländer som deltar i EU:s system för handel med utsläppsrätter och som inte är parter i en överenskommelse om gemensamt fullgörande med unionen och dess medlemsstater, följs av en överföring av ett motsvarande antal AAU.

(10)

De relevanta internationella bestämmelserna för redovisning av utsläpp och framsteg mot uppnåendet av åtagandena förväntas bli antagna vid nästa klimatkonferens som ska hållas i Lima i december 2014. Unionen och dess medlemsstater förväntas samarbeta med tredjeländer för att bidra till detta.

(11)

Enligt beslut 1/CMP.8, som kräver att parterna ser över sina åtaganden för den andra åtagandeperioden senast 2014, kan parterna överväga att annullera ett antal AAU, CER och ERU för att öka ambitionsnivån för sitt åtagande.

(12)

För att fastställa samstämmiga regler för att säkerställa det tekniska genomförandet av Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod i unionen, inbegripet övergången från den första till den andra åtagandeperioden, för att möjliggöra ett effektivt gemensamt fullgörande av unionens, dess medlemsstaters och Islands åtaganden för den andra åtagandeperioden och för att säkerställa en anpassning till unionens utsläppshandelssystem och beslut nr 406/2009/EG bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt från och med den dag då unionen ingår Dohaändringen till och med utgången av tilläggsperioden för uppfyllande av åtaganden under Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt, och att de är förenliga med internationellt överenskomna redovisningskrav, en överenskommelse om gemensamt fullgörande som träffats mellan unionen, dess medlemsstater och tredjeländer enligt artiklarna 3 och 4 i Kyotoprotokollet samt tillämplig unionslagstiftning.

(13)

I rådets slutsatser av den 9 mars 2012 anges att unionens kvantifierade åtaganden om begränsning och minskning av utsläpp för den andra åtagandeperioden fastställs på grundval av den totala mängd utsläpp av växthusgaser som tillåts i unionen under perioden 2013–2020 i enlighet med unionens lagstiftningspaket om klimat och energi varigenom de återspeglar unionens ensidiga åtagande om en minskning på 20 % senast 2020, och i detta sammanhang bekräftas att genom detta tillvägagångssätt bör enskilda medlemsstaters skyldigheter att minska utsläppen inte gå utöver deras skyldigheter enligt unionslagstiftningen.

(14)

Efterlevnad av de begränsningar som fastställts genom relevanta beslut av organ som avses i UNFCCC eller Kyotoprotokollet om överföring av CER och ERU från den första till den andra åtagandeperioden bör säkerställas.

(15)

Förordning (EU) nr 525/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 3 ska följande led läggas till:

”13a.   reserv för åtagandeperioden (CPR): den reserv som upprättats enligt bilagan till beslut 11/CMP.1 eller andra relevanta beslut av organ som avses i UNFCCC eller Kyotoprotokollet,

13b.   reserv av överskott från föregående period (PPSR): det konto som upprättats enligt beslut 1/CMP.8 från partskonferensen i dess funktion som Kyotoprotokollets partsmöte (nedan kallat beslut 1/CMP.8) eller andra relevanta beslut av organ som avses under UNFCCC eller Kyotoprotokollet,

13c.   överenskommelse om gemensamt fullgörande: bestämmelser i en överenskommelse enligt artikel 4 i Kyotoprotokollet mellan unionen, dess medlemsstater och ett tredjeland om att fullgöra sina åtaganden enligt artikel 3 i Kyotoprotokollet för den andra åtagandeperioden gemensamt,”

2.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

3.

I artikel 11 ska följande punkt läggas till:

”3.   Unionen och dess medlemsstater ska var och en, vid slutet av den andra åtagandeperioden för Kyotoprotokollet och i enlighet med beslut 1/CMP.8 eller andra relevanta beslut av organ under UNFCCC eller Kyotoprotokollet samt en överenskommelse om gemensamt fullgörande, återlösa från sina respektive register AAU, RMU, ERU, CER, tCER eller ICER som motsvarar växthusgasutsläppen från källor och upptag i sänkor som ryms inom deras respektive tilldelade mängder.”

4.

Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

5.

I artikel 26 ska följande punkt läggas till:

”3.   När det gäller artikel 10.7 ska kommissionen, om kommittén inte avger något yttrande, inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.”