4.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 165/33

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 592/2014

av den 3 juni 2014

om ändring av förordning (EU) nr 142/2011 vad gäller användning av animaliska biprodukter och därav framställda produkter som bränsle i förbränningsanläggningar

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (nedan kallad biproduktsförordningen) (1), särskilt artikel 15.1 d, artikel 15.1 e, artikel 15.1 andra stycket, artikel 27 h, artikel 27 i, artikel 27 andra stycket och artikel 45.4 andra stycket, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 1069/2009 fastställs folk- och djurhälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter för att förhindra och minimera risker för människors eller djurs hälsa. I förordningen indelas sådana produkter i särskilda kategorier efter graden av sådana risker, och där anges även krav på säker användning och säkert bortskaffande av sådana produkter.

(2)

I kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 (2) fastställs tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1069/2009, däribland regler om användning och bortskaffande av gödsel.

(3)

Fjäderfägödsel produceras som en integrerad del av avel och uppfödning av fjäderfä på jordbruksföretag, och den kan användas på plats utan föregående behandling som bränsle vid förbränning, under förutsättning att relevanta miljö- och hälsoskyddskrav är uppfyllda och det aktuella användningsområdet inte får några negativa följder för miljön eller människors hälsa.

(4)

Förbränningsanläggningar som använder fjäderfägödsel som bränsle ska vidta nödvändiga hygienåtgärder för att förhindra eventuell spridning av patogener. Dessa åtgärder ska innefatta hantering av avloppsvatten från lagringsplatser för fjäderfägödsel.

(5)

Restprodukter från förbränning av fjäderfägödsel, främst aska, utgör en rik källa till mineraler som kan tas till vara för produktion av mineralgödselmedel, och kommissionen håller på att utveckla unionslagstiftning om sådana restprodukter. Det är därför lämpligt att göra det möjligt att utnyttja förbränningsresterna i stället för att bortskaffa dem som avfall.

(6)

I detta skede har kommissionen tagit emot heltäckande bevisning för att teknik har utvecklats för att använda enbart fjäderfägödsel som bränsle för förbränning på jordbruksföretag utan negativa effekter på miljön och människors hälsa. Om kommissionen får tillgång till bevisning för att naturgödsel från andra arter kan användas som bränsle vid förbränning med en likvärdig nivå på hälso- och miljöskyddet, kan de relevanta bestämmelserna i förordning (EU) nr 142/2011 ändras i enlighet med detta.

(7)

För att det ska vara lagligt att använda fjäderfägödsel som bränsle i förbränningsanläggningar bör ytterligare miljö- och hälsoskyddskrav för detta användningsområde fastställas för att förhindra negativa följder för miljön eller människors hälsa.

(8)

Harmoniserade krav som, på ett övergripande sätt, inriktas på kontrollen av risker för människors och djurs hälsa och för miljön på grund av användning av gödsel som bränsle i förbränningsanläggningar på jordbruksföretag underlättar också utvecklingen av teknik för förbränningsanläggningar som använder fjäderfägödsel på jordbruksföretag som en hållbar bränslekälla.

(9)

Det är därför lämpligt att ändra artikel 6 förordning (EU) nr 142/2011 och införa kompletterande krav för användning av animaliska biprodukter och därav framställda produkter som bränsle i förbränningsanläggningar.

(10)

De behöriga myndigheterna bör kontrollera eller låta kontrollera att driftansvariga uppfyller vissa miljökrav som omnämns i den här förordningen.

(11)

De bearbetningskrav som anges i kapitel IV avsnitt 2 punkt F i bilaga IV till förordning (EU) nr 142/2011 för värmepannor har godkänts som en alternativ metod i enlighet med artikel 20 i förordning (EG) nr 1069/2009. De kraven kan även med nödvändiga ändringar tillämpas på förbränning av animaliska fetter i stationära förbränningsmotorer.

(12)

Bilaga III till förordning (EU) nr 142/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

För tillämpningen av den här förordningen är det nödvändigt att införa krav på offentliga kontroller avseende förbränning av animaliska fetter och fjäderfägödsel som bränsle. Bilaga XVI till förordning (EU) nr 142/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EU) nr 142/2011 ska ändras på följande sätt:

1.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)

Rubriken till artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Bortskaffande genom förbränning, bortskaffande eller återvinning genom samförbränning eller användning som bränsle”

b)

Följande punkter ska läggas till:

”6.   Driftansvariga ska se till att andra förbränningsanläggningar än de som avses i kapitel IV avsnitt 2 i bilaga IV under deras kontroll där animaliska biprodukter eller därav framställda produkter används som bränsle uppfyller de allmänna villkor och särskilda krav som anges i kapitlen IV respektive V i bilaga III och har godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 24.1 d i förordning (EG) nr 1069/2009.

7.   Den behöriga myndigheten får enbart godkänna sådana förbränningsanläggningar som avses i punkt 6 för användning av animaliska biprodukter och därav framställda produkter som bränsle under förutsättning att

a)

förbränningsanläggningarna omfattas av kapitel V i bilaga III till den här förordningen,

b)

förbränningsanläggningarna uppfyller alla relevanta allmänna villkor och särskilda krav i kapitlen IV och V i bilaga III till den här förordningen,

c)

administrativa förfaranden har införts för att se till att kraven för godkännande av förbränningsanläggningar kontrolleras varje år.

8.   För användning av fjäderfägödsel som bränsle vid förbränning enligt kapitel V i bilaga III ska följande regler tillämpas utöver dem som avses i punkt 7 i denna artikel:

a)

Ansökningar om godkännande som lämnas av driftansvariga till den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 24.1 d i förordning (EG) nr 1069/2009 ska innehålla bevis, certifierade av den behöriga myndigheten eller av en yrkesorganisation som är godkänd av medlemsstatens behöriga myndigheter, för att förbränningsanläggningen där fjäderfägödsel används som bränsle till fullo uppfyller de utsläppsgränsvärden och övervakningskrav som anges i kapitel V avsnitt B punkt 4 i bilaga III till den här förordningen.

b)

Det förfarande för godkännande som föreskrivs i artikel 44 i förordning (EG) nr 1069/2009 får inte betraktas som genomfört förrän minst två på varandra följande kontroller, varav en oanmäld, har utförts av den behöriga myndigheten eller av en yrkesorganisation som är godkänd av den myndigheten, under de första sex månaderna av förbränningsanläggningens drift, inbegripet nödvändiga mätningar av temperatur och utsläpp. Efter det att dessa mätningar visat att parametrarna i kapitel V avsnitt B punkt 4 i bilaga III till den här förordningen är uppfyllda får ett fullständigt godkännande beviljas.”

2.

Bilagorna III och XVI ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Under en övergångsperiod av två år efter den dag som avses i artikel 3 första stycket får medlemsstaterna tillåta drift vid förbränningsanläggningar som använder utsmält fett eller fjäderfägödsel som bränsle i enlighet med godkännanden enligt nationell lagstiftning.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 15 juli 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 3 juni 2014.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1)  EUT L 300, 14.11.2009, s. 1.

(2)  Kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 av den 25 februari 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen (EUT L 54, 26.2.2011, s. 1).

BILAGA

Bilagorna III och XVI till förordning (EU) nr 142/2011 ska ändras på följande sätt:

1.

Bilaga III ska ändras på följande sätt:

a)

I bilaga III ska rubriken ersättas med följande:

”BILAGA III

BORTSKAFFANDE, ÅTERVINNING OCH ANVÄNDNING SOM BRÄNSLE”

b)

Följande kapitel ska läggas till som kapitlen IV och V:

”KAPITEL IV

ALLMÄNNA KRAV FÖR ANVÄNDNING AV ANIMALISKA BIPRODUKTER OCH DÄRAV FRAMSTÄLLDA PRODUKTER SOM BRÄNSLE

Avsnitt 1

Allmänna krav för förbränning av animaliska biprodukter och därav framställda produkter som bränsle

1.

Driftansvariga för sådana förbränningsanläggningar som avses i artikel 6.6 ska se till att följande villkor är uppfyllda i de förbränningsanläggningar de har under sin kontroll:

a)

Animaliska biprodukter och därav framställda produkter som är avsedda att användas som bränsle ska användas för det ändamålet så snart som möjligt eller lagras på ett säkert sätt fram till användningen.

b)

Förbränningsanläggningarna ska ha lämpliga åtgärder för att garantera att rengöring och desinficering av behållare och fordon genomförs i ett utsett område på anläggningen varifrån avloppsvattnet kan samlas upp och bortskaffas i enlighet med unionslagstiftningen, för att undvika förorening av miljön.

Med avvikelse från kraven i första stycket får behållare och fordon som används för transport av utsmälta fetter rengöras och desinficeras på lastningsanläggningen eller på varje annan anläggning som godkänts eller registrerats enligt förordning (EG) nr 1069/2009.

c)

Förbränningsanläggningarna ska vara belägna på ett väldränerat, hårt underlag.

d)

Förbränningsanläggningarna ska ha tillfredsställande skyddsanordningar mot skadegörare. Det ska för detta ändamål användas ett dokumenterat program för bekämpning av skadegörare.

e)

Personalen ska ha tillgång till lämpliga installationer för personlig hygien, såsom toaletter, omklädningsrum och tvättställ, om detta är nödvändigt för att undvika risk för kontaminering av utrustning för hantering av husdjur eller foder till husdjur.

f)

Det ska ha införts dokumenterade rengörings- och desinficeringsrutiner för alla delar av förbränningsanläggningen. Det ska finnas lämplig utrustning för rengöring och lämpliga rengöringsmedel.

g)

Hygienkontrollen ska omfatta regelbundna inspektioner av miljön och utrustningen. Inspektionsscheman och resultat ska dokumenteras och ska sparas i minst två år.

h)

Om utsmälta fetter används som bränsle för förbränning i stationära förbränningsmotorer belägna inom godkända eller registrerade livsmedels- eller foderbearbetningsanläggningar, ska all bearbetning av livsmedel eller foder på platsen ske under strikt separation.

2.

Driftansvariga för förbränningsanläggningar ska vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder i fråga om mottagandet av animaliska biprodukter eller därav framställda produkter för att förhindra eller, så långt det är praktiskt möjligt, begränsa risker för människors eller djurs hälsa eller för miljön.

3.

Djur får inte ha tillgång till förbränningsanläggningen, till animaliska biprodukter och därav framställda produkter som väntar på förbränning eller aska som uppstått vid förbränningen.

4.

Om förbränningsanläggningen är belägen på ett jordbruksföretag som håller djur av livsmedelsproducerande arter ska följande gälla:

a)

Förbränningsutrustningen ska hållas fullständigt fysiskt åtskild från djuren, inbegripet dessas foder och strö.

b)

Utrustningen får endast vara avsedd för drift av förbränningsanläggningen och får inte användas någon annanstans på jordbruksföretaget, om den inte rengörs och desinficeras effektivt innan den används för andra ändamål.

c)

Personal som arbetar på förbränningsanläggningen ska byta ytterkläder och skor och vidta åtgärder för den personliga hygienen innan de hanterar djur på detta eller något annat jordbruksföretag eller deras foder och strö.

5.

Animaliska biprodukter och därav framställda produkter som väntar på förbränning som bränsle och förbränningsrester ska lagras på ett inneslutet och övertäckt särskilt område eller i övertäckta och läckagefria behållare.

6.

Förbränning av animaliska biprodukter eller därav framställda produkter ska ske under förhållanden som förhindrar korskontaminering av djurfoder.

Avsnitt 2

Driftsförhållanden för förbränningsanläggningar

1.

Förbränningsanläggningar ska vara så konstruerade, byggda, utrustade och drivna att de animaliska biprodukterna och de därav framställda produkterna även under de mest ogynnsamma förhållandena behandlas i minst 2 sekunder vid en temperatur på 850 °C eller i minst 0,2 sekunder vid en temperatur på 1 100 °C.

2.

Gasen från processen ska på ett kontrollerat och homogent sätt i 2 sekunder värmas upp till en temperatur på 850 °C eller i 0,2 sekunder till en temperatur på 1 100 °C.

Temperaturen ska mätas nära förbränningskammarens innervägg, eller på en annan representativ punkt i förbränningskammaren, enligt vad den behöriga myndigheten godkänner.

3.

Automatiska metoder ska användas för att övervaka parametrar och förhållanden av betydelse för förbränningsprocessen.

4.

Alla temperaturmätvärden ska registreras automatiskt och visas på ett lämpligt sätt så att den behöriga myndigheten, enligt förfaranden som den relevanta myndigheten beslutar om, kan kontrollera att de tillåtna driftsvillkor som avses i punkterna 1 och 2 efterlevs.

5.

Driftansvariga vid förbränningsanläggningar ska se till att bränslet förbränns så att den totala mängden organiskt kol i slaggen och bottenaskan är mindre än 3 % eller glödningsförlusten är mindre än 5 % räknat på materialets torrvikt.

Avsnitt 3

Förbränningsrester

1.

Förbränningsresternas mängd och skadlighet ska minimeras. Resterna ska återvinnas, eller om det inte är lämpligt, bortskaffas eller användas i enlighet med relevant unionslagstiftning.

2.

Transport och mellanlagring av torra rester, inbegripet stoft, ska ske i slutna behållare eller på annat sätt som hindrar spridning i miljön.

Avsnitt 4

Haveri eller onormala driftsförhållanden

1.

Förbränningsanläggningen ska vara utrustad med anordningar som automatiskt avbryter driften i händelse av haveri eller vid onormala driftsförhållanden till dess att normal drift kan återupptas.

2.

Ofullständigt förbrända animaliska biprodukter och därav framställda produkter ska förbrännas igen eller bortskaffas på de sätt som avses i artiklarna 12, 13 och 14 i förordning (EG) nr 1069/2009 utom genom bortskaffande i en godkänd deponi.

KAPITEL V

TYPER AV ANLÄGGNINGAR OCH BRÄNSLEN SOM FÅR ANVÄNDAS FÖR FÖRBRÄNNING OCH SÄRSKILDA KRAV FÖR VISSA TYPER AV ANLÄGGNINGAR

A.   Stationära förbränningsmotorer

1.

Utgångsmaterial

För denna process får fettfraktioner från animaliska biprodukter av alla kategorier användas, förutsatt att de uppfyller följande villkor:

a)

Om inte sådan fiskolja eller sådant utsmält fett används som har framställts i enlighet med avsnitt VIII eller XII i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004, ska fettfraktionen av de animaliska biprodukterna först bearbetas enligt följande:

i)

När det gäller fettfraktioner av kategori 1- och 2-material, någon av bearbetningsmetoderna 1–5 i kapitel III i bilaga IV.

Om detta fett förflyttas från bearbetningsanläggningen för omedelbar direkt förbränning med hjälp av ett slutet transportörsystem som måste passeras, och förutsatt att systemet är godkänt av den behöriga myndigheten, ska det inte krävas någon permanent märkning med glyceroltriheptanoat (GTH) enligt kapitel V punkt 1 i bilaga VIII.

ii)

När det gäller fettfraktioner av kategori 3-material, någon av bearbetningsmetoderna 1–5 eller bearbetningsmetod 7 i kapitel III i bilaga IV.

iii)

När det gäller material som framställts av fisk, någon av bearbetningsmetoderna 1–7 i kapitel III i bilaga IV.

b)

Fettfraktionen ska åtskiljas från proteinet och, om det rör sig om fett från idisslare som ska förbrännas i en annan anläggning, ska olösliga föroreningar avlägsnas så att de utgör högst 0,15 viktprocent.

2.

Metod

Animaliskt fett ska förbrännas som bränsle i stationära förbränningsmotorer på följande sätt:

a)

De fettfraktioner som avses i punkterna 1 a och b ska förbrännas

i)

under de förhållanden som fastställs i avsnitt 2.1 i kapitel IV, eller

ii)

med processparametrar som leder till samma resultat som enligt led i och som den behöriga myndigheten har godkänt.

b)

Förbränning av annat animaliskt material än animaliskt fett får inte tillåtas.

c)

Animaliskt fett framställt av kategori 1- eller kategori 2-material som förbränns i anläggningar godkända eller registrerade enligt förordning (EG) nr 852/2004, (EG) nr 853/2004 eller (EG) nr 183/2005 eller på allmän plats måste ha bearbetats med bearbetningsmetod 1 i kapitel III i bilaga IV.

d)

Förbränning av animaliskt fett ska utföras i enlighet med unionslagstiftningen om miljöskydd, särskilt med avseende på den lagstiftningens normer och krav samt kraven enligt bästa tillgängliga teknik för kontroll och övervakning av utsläpp.

3.

Driftsförhållanden

Med avvikelse från kraven i kapitel IV avsnitt 2 punkt 2 första stycket får den behöriga miljöansvariga myndigheten godkänna krav som bygger på andra processparametrar, om detta garanterar ett likvärdigt miljöresultat.

B.   Förbränningsanläggningar på jordbruksföretaget där fjäderfägödsel används som bränsle

1.

Anläggningstyp

Förbränningsanläggningar på jordbruksföretaget med en total nominell termisk tillförd effekt på högst 5 MW.

2.

Utgångsmaterial och tillämpningsområde

Uteslutande obearbetad fjäderfägödsel som avses i artikel 9 a i förordning (EG) nr 1069/2009, avsedd att användas som bränsle vid förbränning i enlighet med kraven i punkterna 3–5.

Förbränning av andra animaliska biprodukter eller därav framställda produkter samt av naturgödsel från andra arter eller produkter som producerats utanför jordbruksföretaget får inte tillåtas för användning som bränsle i förbränningsanläggningar på jordbruksföretaget enligt punkt 1.

3.

Särskilda krav för fjäderfägödsel som bränsle:

a)

Gödseln ska lagras säkert i ett slutet lagringsutrymme för att minimera behovet av ytterligare hantering och för att undvika korskontaminering med andra områden på ett jordbruksföretag som håller djur av livsmedelsproducerande arter.

b)

Förbränningsanläggningen på jordbruksföretaget ska vara utrustad med

i)

ett automatiskt bränslesystem som för in bränslet direkt i förbränningskammaren utan vidare hantering,

ii)

en hjälpbrännare som ska användas under start- och stoppförlopp för att säkerställa att temperaturkraven i avsnitt 2.2 i kapitel IV är uppfyllda vid varje ögonblick under processen och så länge som oförbränt material finns i förbränningskammaren.

4.

Utsläppsgränsvärden och övervakningskrav

a)

Utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider (dvs. summan av kvävemonoxid och kvävedioxid, uttryckt som kvävedioxid) och partiklar får inte överstiga följande gränsvärden, uttryckta i mg/Nm3 vid en temperatur på 273,15 K, ett tryck på 101,3 kPa och en syrehalt på 11 %, efter korrigering för innehållet av vattenånga i rökgaserna:

Förorening

Gränsvärde för utsläpp i mg/Nm3

Svaveldioxid

50

Kväveoxider (NO2)

200

Partiklar

10

b)

Driftansvariga för förbränningsanläggningar på jordbruksföretag ska mäta svaveldioxid, kväveoxider och partiklar minst en gång om året.

Som ett alternativ till de mätningar som avses i första stycket kan andra förfaranden, efter prövning och godkännande av den behöriga myndigheten, användas för att fastställa utsläppen av svaveldioxid.

Övervakningen ska utföras av eller på uppdrag av den driftansvarige i enlighet med CEN-standarder. Om CEN-standarder saknas ska ISO-standarder, nationella eller andra internationella standarder som kan garantera data av likvärdig vetenskaplig kvalitet tillämpas.

c)

Alla resultat ska registreras, bearbetas och redovisas på ett sätt som gör det möjligt för den behöriga myndigheten att kontrollera efterlevnaden av gränsvärdena för utsläpp.

d)

Förbränningsanläggningar på jordbruksföretag som använder utrustning för sekundär rening i syfte att uppfylla gränsvärdena för utsläpp ska kontinuerligt övervaka att utrustningen fungerar effektivt och registrera resultaten.

e)

I fall av bristande efterlevnad av de gränsvärden för utsläpp som avses i led a eller där en förbränningsanläggning på ett jordbruksföretag inte uppfyller kraven i punkt 1 i avsnitt 2 i kapitel IV ska den driftansvarige omedelbart underrätta den behöriga myndigheten om detta och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att kraven åter uppfylls snarast möjligt. Om efterlevnaden inte kan återställas ska den behöriga myndigheten tillfälligt avbryta driften vid anläggningen och återkalla godkännandet.

5.

Ändringar av drift och haverier

a)

Driftansvariga ska underrätta den behöriga myndigheten om alla planerade ändringar av förbränningsanläggningar på jordbruksföretag som kan påverka utsläppen minst en månad före den dag då ändringen äger rum.

b)

Driftansvariga ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att start- och stopperioderna för förbränningsanläggningar på jordbruksföretag och eventuella driftsstörningar hålls så korta som möjligt. I händelse av driftstörning eller haveri i utrustningen för sekundär rening, ska den driftansvarige omedelbart underrätta den behöriga myndigheten.”

2.

I kapitel III i bilaga XVI ska följande avsnitt läggas till:

”Avsnitt 12

Offentliga kontroller avseende godkända anläggningar för förbränning av animaliska fetter och fjäderfägödsel som bränsle

Den behöriga myndigheten ska utföra dokumentkontroller i sådana godkända anläggningar för förbränning av animaliska fetter och fjäderfägödsel som bränsle som avses i kapitel V i bilaga III i enlighet med de förfaranden som avses i artikel 6.7 och 6.8.”