21.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 86/14

(1)

Telekommunikationsnät och -tjänster blir i allt högre grad internetbaserade infrastrukturer, där bredbandsnät och digitala tjänster har ett nära samband. Internet är på väg att bli den dominerande plattformen för kommunikation, tjänster, utbildning, deltagande i samhällsliv och politik, kulturellt innehåll samt affärsverksamhet. Därför är den transeuropeiska tillgången till omfattande, säker internetuppkoppling med hög hastighet och digitala tjänster i allmänhetens intresse av avgörande betydelse för den sociala och ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften, den sociala integrationen och den inre marknaden.

(2)

Den 17 juni 2010 gav Europeiska rådet sitt stöd till kommissionens meddelande av den 26 augusti 2010 om en digital agenda för Europa, som syftar till att lägga upp en plan för att maximera informations- och kommunikationsteknikens sociala och ekonomiska potential. Den syftar till att stimulera tillgång och efterfrågan på konkurrenskraftig infrastruktur för höghastighetsinternet och internetbaserade digitala tjänster med sikte på utvecklingen mot en verklig digital inre marknad, vilket är en förutsättning för smart och hållbar tillväxt för alla.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 (4) fastställs villkoren, metoderna och förfarandena för finansiellt stöd från unionen till transeuropeiska nät inom sektorerna transport, telekommunikation och energinfrastrukturer. I och med att det finns samma typ av utmaningar och möjligheter inom de sektorer som omfattas av Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), finns det stort utrymme för att utnyttja synergieffekter, inbegripet genom att kombinera finansiering från FSE med andra finansieringskällor.

(4)

Det finns redan ett stort antal gränsöverskridande digitala tjänster för utbyten mellan europeiska offentliga förvaltningar till stöd för unionspolitik. Vid tillhandahållande av nya lösningar är det viktigt att utnyttja befintliga lösningar som införts inom ramen för andra europeiska initiativ, att undvika dubbelarbete och att säkerställa samordning och anpassning av metoder och lösningar inom olika initiativ och politiska strategier, såsom ISA-programmet inrättat genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 922/2009/EG (5) Fiscalis-programmet inrättatat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2013 (6) och Horisont 2020 inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (7). Det är likaledes viktigt att lösningarna överensstämmer med antagna internationella och/eller europeiska standarder eller öppna specifikationer för interoperabilitet, särskilt de som fastställs av kommissionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (8), och andra relevanta specifikationer och riktlinjer, som det europeiska ramverket för interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster.

(5)

Utvecklingen av bredbandsnät med hög hastighet kommer att dra nytta av europeiska tekniska standarder. Om unionen ska spela en framträdande roll inom telekommunikationssektorn, behöver unionen satsa på forsknings- och utvecklingsprogram och ökad övervakning av standardiseringsförfaranden.

(6)

Storskaliga pilotprojekt mellan medlemsstater som samfinansieras av programmet för konkurrenskraft (9) och innovation, såsom Peppol, Stork, epSOS, eCodex och Spocs, har validerat viktiga gränsöverskridande digitala tjänster på den inre marknaden, baserade på gemensamma byggstenar, vilka håller på att befästas genom eSENS-projektet. Dessa pilotprojekt har redan kommit så långt i utvecklingen att de nu eller inom en nära framtid kan införas. Befintliga projekt av gemensamt intresse har redan visat att det finns ett klart mervärde med åtgärder på europeisk nivå, t.ex. inom områdena kulturarv (Europeana), skydd av barn (säkrare internet) och social trygghet (EESSI), medan andra projekt har föreslagits, t.ex. inom området konsumentskydd (ODR).

(7)

När det gäller infrastrukturer för digitala tjänster bör byggstenarna ha företräde framför andra infrastrukturer för digitala tjänster, eftersom de är en förutsättning för dessa. Infrastrukturer för digitala tjänster bör bland annat skapa ett europeiskt mervärde och tillgodose styrkta behov. De bör vara tillräckligt utvecklade, både tekniskt och operativt, för att kunna införas, vilket bör ha visats genom lyckade pilotprojekt. De bör baseras på en konkret hållbarhetsplan som säkerställer driften av kärnplattformar på medellång till lång sikt, även efter FSE. Finansiellt stöd inom ramen för denna förordning bör därför när så är möjligt fasas ut över tiden, och andra finansieringskällor än FSE bör mobiliseras när så är lämpligt.

(8)

Det är viktigt att finansiera infrastrukturer för digitala tjänster som krävs för att fullgöra rättsliga förpliktelser enligt unionsrätten och/eller som utvecklar eller tillhandahåller byggstenar, med stora potentiella effekter på utvecklingen av paneuropeiska offentliga tjänster, så att man stöder många infrastrukturer för digitala tjänster och gradvis bygger upp ett europeiskt ekosystem för interoperabilitet. I detta sammanhang avser rättsliga förpliktelser särskilda bestämmelser som kräver antingen utveckling eller användning av infrastruktur för digitala tjänster eller som kräver resultat som endast kan uppnås genom europeiska infrastrukturer för digitala tjänster.

(9)

Väletablerade infrastrukturer för digitala tjänster, Europeana och säkrare internet för barn bör prioriteras när det gäller finansiering. Framför allt bör kontinuiteten i unionens finansiering från andra unionssprogram till FSE säkerställas under de första åren av den fleråriga budgetram för perioden 2014-2020 som fastställs genom rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (10) för att möjliggöra ett oavbrutet och framgångsrikt tillhandahållande av tjänster på samma nivå som inom ramen för det nuvarande finansieringsprogrammet. Den 10 maj 2012 betonade rådet den avgörande betydelsen av att säkerställa den långsiktiga genomförbarheten för Europeana inbegripet vad beträffar styrning och finansiering. (11)

(10)

En säker, inkluderande och positiv onlinemiljö för barn och ungdomar bör säkerställas. Som en avgörande åtgärd för att skydda och stärka barns rättigheter i onlinemiljön bör verksamheten i programmet för ett säkrare internet säkerställas efter 2014. Genom genomförande av denna förordning bör genomförandet av den europeiska strategin för ett bättre internet för barn på unionsnivå samt på nationell nivå få finansiellt stöd, särskilt när det gäller centrumen för ett säkrare internet (SIC – Safer Internet Centres) i medlemsstaterna. Verksamheten vid dessa centrum, inbegripet kontaktpunkter för ökad medvetenhet och andra verksamheter för ökad medvetenhet, hjälplinjer dit barn, föräldrar och vårdnadshavare kan vända sig för att få information om hur barn bäst kan använda internet samt journummer för rapportering av innehåll som utgör sexuella övergrepp mot barn på internet, är grundläggande element och en förutsättning för att strategin ska lyckas.

(11)

En framtida unionsrättsakt om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för elektroniska transaktioner på den inre marknaden ska fastställa de exakta kraven och villkoren för ömsesidigt erkännande av grundläggande funktioner, nedan kallade byggstenarna i de digitala tjänsteinfrastrukturerna. Den akten kommer att omfatta flera av de viktigaste byggstenarna, exempelvis elektronisk identifiering och elektronisk signatur, som en del av de projekt av gemensamt intresse som återfinns i bilagan till den här förordningen.

(12)

Infrastrukturer för digitala tjänster som införs i enlighet med beslut nr 922/2009/EG kommer att underlätta gränsöverskridande och sektorsöverskridande elektronisk samverkan mellan europeiska offentliga förvaltningar. Detta kommer i sin tur att möjliggöra tillhandahållandet av grundläggande tjänster inom bland annat sådana områden som elektronisk identifiering och elektronisk autentisering och elektronisk upphandling, sammankoppling av företagsregister över gränser, interoperabla och gränsöverskridande elektroniska hälso- och sjukvårdstjänster samt samarbete över gränserna om it-säkerhet, vilket bidrar till den digitala inre marknaden. Sådan samverkan mellan förvaltningar kommer att uppnås genom inrättande och/eller förbättring av interoperabla kärnplattformar, som bygger på befintliga gemensamma byggstenar och/eller tillhandahåller kompletterande byggstenar som krävs för utvecklingen av andra kärnplattformar, samt besläktade bastjänster som kopplar ihop nationella infrastrukturer med kärnplattformar för tillhandahållande av gränsöverskridande digitala tjänster.

(13)

Medlemsstaterna bör uppmuntra lokala och regionala myndigheter att fullt ut och på ett effektivt sätt delta i styrningen av infrastrukturerna för digitala tjänster och se till att projekt av gemensamt intresse som rör gränsöverskridande tillhandahållande av e-förvaltningstjänster tar hänsyn till EIF-rekommendationerna.

(14)

I sin resolution av den 6 juli 2011 om den europeiska bredbandssektorn: investeringar i digitalt baserad tillväxt (12) betonade Europaparlamentet att bredbandstjänster är av avgörande vikt för konkurrenskraften hos unionens näringsliv och på ett betydande sätt bidrar till den ekonomiska tillväxten, den sociala sammanhållningen och sysselsättning av hög kvalitet inom unionen. Investeringar i den allra senaste, framtidssäkrade tekniken är av avgörande betydelse om unionen ska kunna utgöra ett centrum för innovation, kunskap och tjänster.

(15)

En europeisk marknad med nästan 500 miljoner människor som är anslutna till höghastighetsbredband skulle fungera som en spjutspets för utvecklingen av den inre marknaden och skapa en globalt sett unik kritisk massa av användare, där alla regioner exponeras för nya möjligheter och där varje användare ges ett ökat värde och unionen får möjlighet att bli en världsledande kunskapsbaserad ekonomi. En snabb utbyggnad av bredbandsnät med hög hastighet är avgörande för utvecklingen av unionens produktivitet och för framväxten av nya företag och småföretag som kan bli ledande inom olika sektorer, såsom hälso- och sjukvård, tillverkning och tjänsteindustrin.

(16)

Kombinationen av nya möjligheter när det gäller infrastruktur och nya, innovativa och interoperabla tjänster bör skapa en god cirkel genom att stimulera till ökad efterfrågan på höghastighetsbredband, som det från kommersiell synpunkt vore klokt att tillgodose.

(17)

I den digitala agendan för Europa anges att alla européer senast 2020 bör ha tillgång till internethastigheter över 30 Mbps och att 50 % eller mer av de europeiska hushållen bör abonnera på internetanslutningar över 100 Mbps.

(18)

Med tanke på den snabba utvecklingen av digitala tjänster och tillämpningar som kräver allt snabbare internetförbindelser och den snabba utvecklingen av den toppmodern teknik som möjliggör detta är det lämpligt att inom ramen för en utvärdering av den digitala agendan för Europa beakta översynen av bredbandsmålen för 2020 för att säkerställa att unionen har konkurrenskraftiga bredbandshastigheter i jämförelse med andra ekonomier i världen.

(19)

En del av bredbandsprojekten bör visa högre ambitioner och sikta mot högre hastigheter och därigenom tjäna som pilotprojekt för snabbare anslutningsmöjligheter och modeller som kan reproduceras.

(20)

I sin resolution av den 12 september 2013 om den digitala agendan för tillväxt, rörlighet och sysselsättning: dags att lägga i en högre växel betonade Europaparlamentet att det bör vara ett mål för en reviderad framtidsinriktad digital agenda för Europa att alla hushåll i unionen till år 2020 har bredbandsuppkoppling som kan leverera 100 megabit/sekund, och att 50 % av hushållen abonnerar på 1 gigabit/sekund eller mer.

(21)

Den privata sektorn bör vara ledande i utbyggnaden och moderniseringen av bredbandsnät, med stöd av en konkurrensfrämjande och investeringsvänlig rättslig ram. Då de privata investeringarna inte räcker, bör medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att uppnå målen för den digitala agendan för Europa. Det offentliga finansiella bredbandsstödet bör begränsas till program eller initiativ som är inriktade på projekt som den privata sektorn inte kan finansiera på egen hand, vilket bekräftas genom en förhandsutvärdering där marknadsmisslyckanden och suboptimala investeringssituationer identifieras, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (13).

(22)

Finansieringsinstrument för bredbandsnät får inte otillbörligen snedvrida konkurrensen, tränga ut privata investeringar eller avskräcka privata operatörer från att investera. De bör i synnerhet vara förenliga med artiklarna 101, 102, 106 och 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) samt i förekommande fall med unionens riktlinjer för tillämpningen av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät.

(23)

Offentlig finansiering av bredbandsnät får användas endast för infrastrukturer som är förenliga med tillämplig rätt, särskilt konkurrensrätten, och med tillträdesskyldigheterna enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG (14).

(24)

Eftersom de ekonomiska resurser som är tillgängliga inom FSE är begränsade, bör det finansiella stödet inriktas på inrättandet av finansieringsmekanismer på unionsnivå som kan locka till sig ytterligare investeringar och främja en multiplikatoreffekt och därigenom underlätta en effektiv användning av privata och andra offentliga medel för investeringar. På så sätt möjliggörs bidrag från näringslivet och institutionella aktörer som är betydligt mer omfattande än de finansieringsnivåer som kan erhållas direkt från FSE.

(25)

Eftersom de ekonomiska resurser som är tillgängliga inom FSE är begränsade och för att säkerställa tillräcklig finansiering för infrastrukturer för digitala tjänster, bör det sammanlagda budgetanslaget till bredband inte överstiga det minimibelopp som är nödvändigt för att inrätta en kostnadseffektiv åtgärd, som bör fastställas genom en förhandsbedömning där man beaktar bland annat typen av planerade finansieringsinstrument, den möjliga hävstångseffekten för minsta möjliga effektiva projektportfölj samt marknadsvillkoren.

(26)

Stödet till bredbandsutbyggnad från FSE bör komplettera det stöd som tillhandahålls inom ramen för andra unionsprogram och unionsinitiativ, inbegripet de europeiska struktur- och investeringsfonderna, i de fall då man vid en förhandsbedömning identifierar marknadsbrister eller suboptimala investeringssituationer och där så beslutas av förvaltningsmyndigheter. Det finansiella stödet till bredbandsutbyggnad från FSE bör bidra till medlemsstaternas insatser både direkt och genom att fungera som ett investeringsverktyg för frivilliga, öronmärkta bidrag från andra källor, inklusive de europeiska struktur- och investeringsfonderna, och på så sätt göra det möjligt för medlemsstaterna att dra nytta av kunnandet och skaleffekterna av faciliteter som förvaltas av unionen med sikte på att öka de offentliga utgifternas effektivitet.

(27)

För att kunna säkerställa största möjliga ekonomisk nytta och med tanke på de begränsade resurserna bör finansieringen från FSE vara tillgänglig för projekt som bygger på den för det specifika projektet mest lämpade tekniken, som kan bidra till att ge incitament till innovativa företagsmodeller och som visar stor potential för att kunna reproduceras. Om projekt finansieras genom frivilliga bidrag inom ramen för FSE, såsom europeiska struktur- och innovationsfonder eller genom nationell eller regional finansiering, bör kriterierna för stödberättigande vara mer flexibla och bland annat ta hänsyn till den specifika situationen och de specifika förhållandena inom de områden som sådan finansiering är avsedd att tjäna.

(28)

Unionen får stödja utbyggnaden av bredbandsnät som bidrar till målen för den digitala agendan för Europa på alla slags områden. Minskningen av den digitala klyftan samt ökningen av den digitala delaktigheten är viktiga mål i den digitala agendan för Europa. Alla unionens åtgärder på bredbandsområdet bör därför ta upp de särskilda behoven i städers ytterområden, landsbygdsområden och i synnerhet glesbygd och mindre utvecklade regioner, som har behov av att få tillgång till anslutningarna. Detta innefattar utbyggnaden av bredbandsnät för att förbinda öar, inlandsområden, bergsområden, avlägsna områden och perifera områden, inbegripet ömedlemsstater, med unionens centrala områden, och/eller åtgärder för att förbättra tillförlitligheten eller prestandan för anslutningar mellan sådana områden och unionens centrala områden.

(29)

För att fullborda den digitala inre marknaden bör man främja kompatibiliteten mellan programmet för FSE och nationella och regionala bredbandsåtgärder.

(30)

Vid genomförandet av denna förordning bör formerna för finansiellt stöd anpassas till åtgärderna i fråga. När det gäller infrastrukturer för digitala tjänster bör därför kärnplattformar som inte kan finansieras från andra källor prioriteras för finansiering genom upphandling eller i undantagsfall genom bidrag, medan bastjänster endast bör ges begränsat finansiellt stöd från FSE. Allt finansiellt stöd från fonden bör syfta till en effektiv användning av unionens medel, och därför bör bredbandsnät stödjas genom finansieringsinstrument som ger större hävstångseffekter än bidrag.

(31)

Åtgärder inom ramen för denna förordning bör sträva efter att uppnå synergieffekter och interoperabilitet mellan olika projekt av gemensamt intresse som beskrivs i bilagan samt med andra infrastrukturer, inklusive transport- och energiinfrastrukturer som stöds av FSE, relevanta forskningsinfrastrukturer som stöds av bland annat Horisont 2020 samt relevanta infrastrukturer som stöds av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, samtidigt som dubbelarbete och onödiga administrativa bördor undviks.

(32)

Finansiellt stöd till projekt av gemensamt intresse bör kompletteras med övergripande åtgärder, inklusive tekniskt bistånd, efterfrågestimulerande åtgärder och samordning, som bör syfta till att maximera effekterna av unionsåtgärderna.

(33)

När medel avsätts för åtgärder avseende bredbandsnät bör kommissionen ta vederbörlig hänsyn till resultaten från utvärderingarna av unionens befintliga finansieringsinstrument.

(34)

Kommissionen bör bistås av en expertgrupp med företrädare för alla medlemsstater som bör konsulteras om och bidra till bland annat övervakningen av genomförandet av denna förording, planering, utvärdering och åtgärdande av genomförandeproblem.

(35)

Expertgruppen bör också samarbeta med de enheter som deltar i genomförandet av denna förordning, såsom lokala och regionala myndigheter, internetleverantörer, offentliga nätoperatörer och tillverkare av utrustning samt nationella tillsynsmyndigheter och Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (nedan kallat Berec), inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 (15).

(36)

Genom förordning (EU) nr 1316/2013 inrättas en samordningskommitté för FSE, som också är en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (16). Genom förordning (EU) nr 1316/2013 tilldelas också kommissionen befogenheter att i enlighet med granskningsförfarandet anta årliga och fleråriga arbetsprogram, inbegripet inom telekommunikationssektorn, vilken omfattas av denna förordning.. Det är viktigt att i detta avseende klargöra att medlemsstaterna, när frågor som avser denna förordning diskuteras, särskilt utkast till årliga och fleråriga arbetsprogram, bör företrädas av experter inom sektorn för telekommunikationsinfrastruktur i samordningskommittén för FSE.

(37)

Eftersom målen för denna förordning, särskilt samordnad utveckling av transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av den gränsöverskridande karaktärem hos de infrastrukturer som stöds och deras inverkan på hela unionens territorium, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(38)

För att stödja projekt av gemensamt intresse inom sektorerna för transport-, telekommunikations- och energiinfrastrukturer fastställs i förordning (EU) nr 1316/2013 villkoren, metoderna och förfarandena för att bevilja finansiellt stöd från unionen till transeuropeiska nät. Däri fastställs även fördelningen av de resurser som ska vara tillgängliga enligt förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 inom alla tre sektorerna. Förordning (EU) nr 1316/2013 är tillämplig från och med den 1 januari 2014. Det är därför lämpligt att anpassa tillämpningen av den här förordningen till tillämpningen av förordning (EU) nr 1316/2013 och förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013. Därför bör den här förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2014.

(39)

Europaparlamentets och rådets beslut nr 1336/97/EG (17) bör upphävas.

a)

Målen för och de operativa prioriteringarna för projekt av gemensamt intresse.

b)

Fastställandet av projekt av gemensamt intresse.

c)

De kriterier i enlighet med vilka åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse ska ge rätt till finansiellt stöd från unionen i enlighet med förordning (EU) nr 1316/2013 i samband med utveckling, genomförande, utbyggnad, sammankoppling och interoperabilitet.

d)

Prioriteringarna för finansieringen av projekt av gemensamt intresse.

a)

Ekonomisk tillväxt och stöd till fullbordandet av en fungerande inre marknad till stöd för konkurrenskraften inom den europeiska ekonomin, inklusive små och medelstora företag.

b)

Förbättringar i det dagliga livet för medborgare, företag och offentliga myndigheter på alla nivåer genom främjande av bredbandsnät, de nationella, regionala och lokala bredbandsnätens sammankoppling och interoperabilitet samt icke-diskriminerande tillgång till sådana nät och digital delaktighet.

a)

Interoperabilitet, anslutbarhet, hållbar utbyggnad, drift och uppgradering av transeuropeiska infrastrukturer för digitala tjänster samt samordning på europeisk nivå.

b)

Ett effektivt flöde av privata och offentliga investeringar för att främja utbyggnaden och moderniseringen av bredbandsnät för att bidra till bredbandsmålen i den digitala agendan för Europa.

a)

syfta till inrättande och/eller förbättring av interoperabla och, om möjligt, internationellt kompatibla kärnplattformar, tillsammans med bastjänster för infrastrukturer för digitala tjänster, och

b)

tillhandahålla effektiva investeringsverktyg för bredbandsnät, locka nya kategorier av investerare och projektansvariga och främja reproducerbarhet för innovativa projekt och affärsmodeller.

a)

upphandling och/eller

b)

bidrag.

a)

finansieringsinstrument enligt definitionen i förordning (EU) nr 1316/2013, som ska vara öppna för kompletterande bidrag från andra sektorer av FSE, andra instrument, program och budgetposter i unionens budget samt medlemsstater – inklusive regionala och lokala myndigheter – och andra investerare – inklusive privata investerare i enlighet med artikel 15.2 i förordning (EU) nr 1316/2013, och/eller

b)

en kombination av finansieringsinstrument och bidrag från andra offentliga källor än FSE, oavsett om det är offentliga unionskällor eller nationella källor.

a)

upphandling och/eller

b)

bidrag.

a)

ha en tillräcklig utvecklingsgrad för att kunna genomföras, vilket i synnerhet ska styrkas genom lyckade pilotprojekt inom program som unionens innovations- och forskningsprogram,

b)

bidra till unionens politik och åtgärder till stöd för den inre marknaden,

c)

skapa europeiskt mervärde och ha en strategi och plan för långsiktig hållbarhet, när så är lämpligt genom andra finansieringskällor än Fonden för ett sammanlänkat Europa, vars kvalitet ska visas genom en genomförbarhets- och en kostnadsnyttoanalys; denna strategi ska uppdateras vid behov,

d)

uppfylla antagna internationella och/eller europeiska standarder eller öppna specifikationer och riktlinjer för interoperabilitet, såsom den europeiska interoperabilitetsramen, och utnyttja befintliga lösningar.

a)

De ska på ett betydande sätt bidra till förverkligandet av målen i den digitala agendan för Europa.

b)

Projektutvecklingen och förberedelsearbetet ska ha tillräcklig utvecklingsgrad och stödjas av effektiva genomförandemekanismer.

c)

De ska inriktas på marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer.

d)

De får inte medföra marknadssnedvridning eller tränga ut privata investeringar.

e)

De ska använda den teknik som anses mest lämpad med tanke på behoven i det berörda geografiska området med beaktande av geografiska, sociala och ekonomiska faktorer på grundval av objektiva kriterier och i överensstämmelse med teknikneutraliteten.

f)

De ska använda den teknik som är mest lämpad för det specifika projektet och samtidigt föreslå den bästa avvägningen mellan olika toppmoderna tekniker i fråga om dataflödeskapacitet, överföringssäkerhet, nätverkens motståndskraft och kostnadseffektivitet.

g)

De ska ha stor potential för reproducerbarhet och/eller baseras på innovativa affärsmodeller.

a)

De ska förbereda eller stödja genomförandeåtgärder när det gäller utbyggnad, styrning och åtgärdande av befintliga eller nya genomförandeproblem.

b)

De ska skapa ny efterfrågan på infrastrukturer för digitala tjänster.

a)

övervakning av genomförandet av denna förordning,

b)

beaktande av nationella planer eller nationella strategier, i förekommande fall,

c)

åtgärder för att utvärdera genomförandet av arbetsprogrammet på ett ekonomiskt och tekniskt plan, och

d)

lösningar på befintliga eller nya problem vid projektgenomförandet,

e)

fastställande av strategiska riktlinjer före utarbetandet av de årliga och fleråriga arbetsprogram som avses i artikel 17 i förordning (EU) nr 1316/2013, med särskilt beaktande av urvalet och upphävandet av åtgärder som bidrar till projekt av gemensamt intresse och fastställandet av budgetens fördelning samt översynen av de arbetsprogrammen.

a)

tillgången till infrastrukturer för digitala tjänster, mätt utifrån antalet medlemsstater som anslutits till varje infrastruktur för digitala tjänster,

b)

procentandelen medborgare och företag som använder infrastrukturer för digitala tjänster och tillgången till sådana tjänster över gränser, och

c)

den investeringsvolym som lockats till bredbandsområdet och investeringarnas hävstångseffekter för projekt som finansierats genom bidrag från sådana offentliga källor som avses i artikel 5.5 b.