15.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 77/77

(1)

Unionen bör sträva efter att utveckla förbindelser och bygga partnerskap med tredjeländer. Denna förordning utgör ett nytt och kompletterande instrument som direkt understöder unionens yttre politik och utvidgar samarbetspartnerskapen och den politiska dialogen till områden och ämnen utanför utvecklingssamarbete. Det bygger vidare på erfarenheterna i samband med industriländer och höginkomstländer och territorier enligt rådets förordning (EG) nr 1934/2006 (3).

(2)

Samarbetet inom ramen för de geografiska program med utvecklingsländer, territorier och regioner som fastställs genom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1905/2006 (4), har nästan uteslutande begränsats till finansiering av åtgärder som har utformats för att uppfylla de kriterier för offentligt utvecklingsbistånd (ODA) som fastställts av OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (OECD/DAC).

(3)

Under det senaste årtiondet har unionen konsekvent stärkt sina bilaterala förbindelser med ett stort antal industriländer och andra höginkomst- eller medelinkomstländer och höginkomst- eller medelinkomstterritorier i olika delar av världen.

(4)

Unionen behöver ett utrikespolitiskt finansiellt instrument med global täckning, som tillåter finansiering av åtgärder som kanske inte kan betraktas som ODA men som är av stor betydelse för att fördjupa och befästa unionens förbindelser med de berörda tredjeländerna, särskilt genom politisk dialog och utvecklandet av partnerskapet. Det nya instrumentet, som är innovativt med avseende på tillämpningsområde och mål, bör stärka de strategiska partnerskapen och skapa gynnsamma förutsättningar för en fördjupad förbindelse mellan unionen och berörda tredjeländer, samt bör främja unionens kärnintressen.

(5)

Det ligger i unionens intresse att fördjupa sina förbindelser och sin dialog med länder med vilka unionen har ett strategiskt intresse av att främja förbindelser, framför allt utvecklade länder och utvecklingsländer som spelar en allt viktigare roll i internationella frågor, däribland i global styrning, utrikespolitik, den internationella ekonomin, multilaterala forum och organ som G8 och G20, och av att bemöta globala utmaningar.

(6)

Unionen behöver bygga upp heltäckande partnerskap med nya aktörer på den internationella arenan för att kunna främja en stabil internationell ordning för alla, eftersträva globala kollektiva nyttigheter, främja unionens kärnintressen och öka kunskapen om unionen i dessa länder.

(7)

Denna förordnings tillämpningsområde bör omfatta hela världen för att, efter behov, möjliggöra stöd till samarbetsåtgärder för att stärka förbindelserna med alla de länder i vilka unionen har strategiska intressen, i enlighet med denna förordnings mål.

(8)

Det ligger i unionens intresse att fortsätta att främja dialog och samarbete med länder som inte längre omfattas av bilaterala program inom ramen instrumentet för utvecklingssamarbete inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 (5) (nedan kallat instrumentet för utvecklingssamarbete).

(9)

Det ligger vidare i unionens intresse att ha inkluderande globala institutioner som grundas på faktisk multilateralism och att arbeta för det målet.

(10)

Enligt denna förordning bör unionen stödja genomförandet av den yttre dimensionen i den strategi som kommissionen beskriver i sitt meddelande av den 3 mars 2010 med titeln Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (nedan kallad Europa 2020), som sammanför de tre pelarna ekonomi, samhälle och miljö. I synnerhet bör denna förordning stödja mål som gäller globala frågor, såsom klimatförändringen, energitrygghet och resurseffektivitet, övergången till en grönare ekonomi, vetenskap, innovation och konkurrenskraft, rörlighet, handel och investeringar, ekonomiska partnerskap, samarbete med tredjeländer om företagande, sysselsättning och tillsyn samt förbättrat marknadstillträde för företag från unionen, inbegripet internationaliseringen av små och medelstora företag. Den bör även främja offentlig diplomati, samarbete inom utbildningsområdet och det akademiska området och upplysningsverksamhet.

(11)

Bekämpning av klimatförändringen erkänns i synnerhet som en av de stora globala utmaningar som unionen och det bredare internationella samfundet står inför. Klimatförändringen är ett område där internationella åtgärder krävs utan dröjsmål och där samarbete med partnerländer fordras för att unionens klimatmål ska uppnås. Unionen bör därför intensifiera sina ansträngningar för att främja globalt samförstånd på detta område. I enlighet med kommissionens meddelande av den 29 juni 2011 med titeln En budget för Europa 2020, som uppmanar unionen att öka den klimatrelaterade andelen av dess budget till minst 20 %, bör denna förordning bidra till att uppnå det målet.

(12)

Gränsöverskridande utmaningar, såsom miljöförstöring samt tillgång till och hållbar användning av råvaror och sällsynta jordartsmetaller, kräver en regelbaserad, inkluderande strategi.

(13)

Unionen har som åtagande att bidra till att uppfylla de globala 2020-målen för biologisk mångfald och den tillhörande strategin för resursmobilisering.

(14)

Unionens åtagande gentemot sina partner i hela världen är att främja anständigt arbete för alla, samt ratificering och effektivt genomförande av internationellt erkända arbetsnormer och multilaterala miljööverenskommelser.

(15)

Ett viktigt strategiskt intresse för unionen är att stärka tillväxten och sysselsättningen genom att främja rättvis och öppen handel och rättvisa och öppna investeringar på multilateral och bilateral nivå samt genom att stödja förhandlingarna om och genomförandet av handels- och investeringsavtal som unionen är part i. Inom ramen för denna förordning bör unionen bidra till att skapa ett säkert klimat för ökade handels- och investeringsmöjligheter i hela världen för företag från unionen, inte minst för små och medelstora företag, bland annat genom att stödja samarbete och konvergens på regleringsområdet, främja internationella standarder, förbättra skyddet av immateriella rättigheter och verka för ett upphävande av obefogade hinder för marknadstillträde.

(16)

I enlighet med artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska unionens åtgärder i internationella sammanhang utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i FN-stadgan och i folkrätten.

(17)

Unionen bör sträva efter den mest effektiva användningen av tillgängliga resurser i syfte att optimera effekterna av sina yttre åtgärder. Detta bör uppnås genom samstämmighet och komplementaritet mellan unionens instrument för yttre åtgärder samt genom skapande av synergieffekter mellan denna förordning, andra instrument för finansiering av yttre åtgärder och annan unionspolitik. Detta bör vidare leda till ömsesidigt förstärkande av de program som planeras inom ramen för instrumenten för finansiering av yttre åtgärder.

(18)

För att säkerställa synligheten för unionens stöd bland mottagarländernas medborgare och unionsmedborgarna bör om lämpligt riktad kommunikation och information förmedlas genom lämpliga medel.

(19)

För att uppnå denna förordnings mål krävs ett mångsidigt och flexibelt tillvägagångssätt med viktiga partnerländer, där hänsyn tas till deras ekonomiska, sociala och politiska sammanhang, samt till unionens särskilda intressen, politiska prioriteringar och strategier, samtidigt som kapaciteten att ingripa överallt i världen närhelst så krävs behålls. Unionen bör tillämpa en övergripande strategi inom utrikespolitiken inbegripet inom unionens sektorspolitik.

(20)

För att effektivare uppfylla sitt åtagande att främja och försvara sina intressen i sina förbindelser med tredjeländer, bör unionen på ett flexibelt sätt och i god tid kunna bemöta nya eller oförutsedda behov genom att anta särskilda åtgärder som inte omfattas av de fleråriga vägledande programmen.

(21)

Målen i denna förordning bör om möjligt och lämpligt uppnås i samråd med berörda partner och intressenter, däribland det civila samhällets organisationer och lokala myndigheter, med beaktande av den viktiga roll de spelar.

(22)

Unionens yttre åtgärder inom ramen för denna förordning bör bidra till tydliga resultat (som omfattar prestationer, resultat och effekter) i länder som får stöd från unionen. När det är lämpligt och möjligt bör resultaten av unionens yttre åtgärder och effektiviteten vad gäller det instrument som inrättas genom denna förordning övervakas och bedömas på grundval av på förhand fastställda, tydliga, öppna och i förekommande fall landsspecifika och mätbara indikatorer som är anpassade till det instrumentets särdrag och mål.

(23)

Vid åtgärder inom ramen för denna förordning bör i lämpliga fall vederbörlig hänsyn tas till Europaparlamentets resolutioner och rekommendationer.

(24)

I syfte att anpassa denna förordnings tillämpningsområde till den snabba utvecklingen i tredjeländer bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på de prioriteringar som anges i bilagan. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(25)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6). Med tanke på dessa genomförandeakters karaktär, särskilt deras policyinriktning och deras budgetkonsekvenser, bör granskningsförfarandet tillämpas vid antagandet av dem, utom när det gäller finansiellt småskaliga tekniska genomförandeåtgärder.

(26)

Gemensamma regler och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av yttre åtgärder fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 (7).

(27)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för dess tillämpningsperiod som ska utgöra det särskilda referensbeloppet, i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (8), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(28)

Hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder (Europeiska utrikestjänsten) ska organiseras och arbeta fastställs i rådets beslut 2010/427/EU (9).

(29)

Eftersom målen för denna förordning, särskilt inrättandet av ett partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(30)

Det är lämpligt att anpassa giltighetstiden för denna förordning efter giltighetstiden för rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (10). Den här förordningen bör därför gälla från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020.

a)

Stöd till unionens partnerskapsstrategier för bilateralt, regionalt och interregionalt samarbete, genom främjande av politisk dialog och utveckling av gemensamma strategier och reaktioner på globala utmaningar. Huruvida det målet har uppnåtts ska bland annat mätas genom de framsteg som viktiga partnerländer har gjort med bekämpningen av klimatförändringen eller främjandet av unionens miljöstandarder.

(b)

Genomförande av den internationella dimensionen av Europa 2020. Huruvida det målet har uppnåtts ska mätas genom viktiga partnerländers upptagning av politik och mål inom Europa 2020.

c)

Förbättring av tillträdet till partnerländers marknader och främjande av handel, investeringar och affärsmöjligheter för företag från unionen, samtidigt som hinder för marknadstillträde och investeringar undanröjs, med hjälp av ekonomiska partnerskap och företags- och regleringssamarbete. Huruvida det målet har uppnåtts ska mätas genom unionens andel i utrikeshandeln med viktiga partnerländer och genom handels- och investeringsflöden till de partnerländer mot vilka åtgärder och program enligt denna förordning är särskilt riktade.

d)

Arbete för en bred förståelse av och synlighet för unionen och dess roll på världsscenen genom offentlig diplomati, direkta personkontakter, samarbete inom utbildningsområdet och det akademiska området, samarbete med tankesmedjor samt upplysningsverksamhet för att främja unionens värderingar och intressen. Huruvida det målet har uppnåtts kan bland annat mätas genom opinionsundersökningar och utvärderingar.