29.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 247/67

(1)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för tillväxt och sysselsättning, Europa 2020, som bygger på en ökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt och konkurrenskraft i EU.

(2)

Den 13 juli 2010 antog rådet på grundval av kommissionens förslag en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 29 juni 2012 beslutade medlemsstaternas stats- och regeringschefer om en tillväxt- och sysselsättningspakt, som ger ett enhetligt ramverk för insatser på nationell nivå, EU-nivå och euroområdesnivå med hjälp av alla tänkbara medel, instrument och politiska åtgärder. De beslutade om insatser som ska utföras på medlemsstatsnivå och uttryckte i synnerhet sitt fulla åtagande att uppnå målen i Europa 2020-strategin och genomföra de landsspecifika rekommendationerna.

(4)

Den 9 juli 2013 antog rådet en rekommendation (3) om Litauens nationella reformprogram 2013 och avgav ett yttrande om Litauens uppdaterade konvergensprogram för 2012–2016.

(5)

Den 13 november 2013 antog kommissionen den årliga tillväxtöversikten, som markerar inledningen av 2014 års europeiska planeringstermin för samordning av den ekonomiska politiken. Den 13 november 2013 antog kommissionen även, på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 (4), rapporten om varningsmekanismen, i vilken Litauen inte angavs som en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning.

(6)

Den 20 december 2013 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för att säkerställa finansiell stabilitet, finanspolitisk konsolidering och tillväxtfrämjande åtgärder. Det betonade behovet av att eftersträva differentierad och tillväxtfrämjande konsolidering av de offentliga finanserna, återställa normala lånevillkor i ekonomin, främja tillväxt och konkurrenskraft, bekämpa arbetslöshet och krisens sociala följdverkningar samt modernisera den offentliga förvaltningen.

(7)

Den 1 april 2014 lade Litauen fram sitt nationella reformprogram för 2014 och den 22 april 2014 sitt konvergensprogram för 2014. För att beakta deras inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt.

(8)

Målet för den finanspolitiska strategin i konvergensprogrammet för 2014 är att uppfylla det medelfristiga budgetmålet senast 2015 och att uppnå ett strukturellt överskott på 0,9 % av BNP vid konvergensprogrammets slut 2017. I konvergensprogrammet bekräftas det tidigare medelfristiga målet på ‐ 1 % av BNP, vilket speglar kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Baserat på den (omräknade) strukturella budgetbalansen motsvarar den årliga utvecklingen i riktning mot det medelfristiga budgetmålet minst 0,5 % av BNP under 2014 och 2015. Samtidigt finns det 2015 risk för avvikelse från riktmärket för utgifter. Totalt sett är anpassningsbanan mot det medelfristiga målet i stort sett i linje med kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Konvergensprogrammet visar att skulden minskar betydligt under programperioden till omkring 35 % senast 2017. Det makroekonomiska scenario som ligger till grund för de finanspolitiska beräkningarna i programmet är i stort sett rimligt. Samtidigt återstår det att ange konsolideringsåtgärder för åren 2015–2017. Enligt kommissionens avdelningars vårprognos 2014 förväntas den strukturella anpassningen 2014 och 2015 uppgå till 0,2 % respektive 0,6 % av BNP och därmed för 2014 ligga 0,3 % av BNP under den nödvändiga åtstramningen på 0,5 % av BNP. Dessutom finns det 2014 risk för en betydande avvikelse från riktmärket för utgifter, och en ytterligare om än mer begränsad avvikelse 2015. Baserat på en bedömning av konvergensprogrammet och kommissionens prognos enligt förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att det finns risk för en betydande avvikelse från anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet från och med 2014.

(9)

Den relativa betydelsen av skatter som anses vara mindre tillväxthämmande, som fastighets- och miljöskatter, är fortsatt låg. Skatteintäkterna kommer till stor del från indirekt beskattning och beskattning av arbete medan den andel som miljöbeskattning står för är fortsatt låg. Ökade intäkter från mer tillväxtfrämjande skatter skulle kunna användas för att minska skattetrycket på låginkomsttagare, i synnerhet lågutbildade arbetstagare. En delöversyn av skattesystemet gjordes i början av 2013 och regeringen beslutade att anpassa kapitalbeskattningen, höja tröskeln för skattepliktig inkomst, vilket medför ökad progressivitet i beskattningen av inkomsten för fysiska personer för att gynna låginkomsttagarna, och höja punktskatterna på tobak och alkohol. Totalt sett kommer dock dessa åtgärder snarast att påverka inkomsterna negativt. Det är därför även i fortsättningen viktigt med ytterligare steg för att förbättra de offentliga finansernas hållbarhet och för att förstärka intäktssidan. Inga större åtgärder har vidtagits angående miljöbeskattning sedan 2013 års landsspecifika rekommendation. Endast begränsade framsteg har gjorts med att stärka det finanspolitiska ramverket, eftersom utgiftstaken fortfarande är otillräckligt bindande och förändringar i lagstiftningen ännu inte har godkänts. När det gäller uppfyllelsen av skattskyldighet står Litauen även fortsättningsvis inför utmaningar när landet genom bland annat förstärkta riskhanteringsåtgärder ska ta sig an momsbedrägerier. Handlingsplanen för 2013–2014 för uppfyllelse av skattskyldighet är under genomförande och de första uppskattningarna tyder på vissa positiva effekter. Ett antal åtgärder vidtogs 2013 för att förbättra uppfyllelsen av skattskyldighet när det gäller moms och punktskatter. En ny riktad strategi har initierats för 2014–2015.

(10)

En ogynnsam demografisk utveckling skapar tveksamhet om Litauens långsiktiga finanspolitiska hållbarhet. Utgifterna för pensioner väntas öka betydligt och beräknas uppgå till nästan dubbla EU-genomsnittet om 50 år. Den gradvisa ökningen av den lagstadgade pensionsåldern som inleddes 2012 är inte tillräcklig för att hålla jämna steg med arbetskraftens minskning och den ökade förväntade livslängden. Den kraftiga ökningen av fattigdom och allvarlig materiell fattigdom bland äldre medborgare visar dessutom på problemen i fråga om tillräckliga pensioner. Litauen har gjort viktiga men isolerade steg i rätt riktning och betydligt större förändringar behövs för att genomföra en övergripande reform. Landet har slutfört reformen av den andra pensionspelaren, men varken tjänstepensionsplaner eller frivillig ackumulering av pensioner används i större utsträckning. Vid sidan om höjningen av den lagstadgade pensionsåldern är åtgärder som säkerställer äldre arbetstagares anställbarhet och en arbetsmiljö som underlättar för äldre arbetstagare också nödvändiga.

(11)

Den totala arbetslösheten har sjunkit men den strukturella arbetslösheten är fortsatt hög, vilket tyder på ett kompetensglapp, särskilt för lågutbildade. Ungdomsarbetslösheten och andelen ungdomar som varken arbetar eller studerar minskar, men är fortsatt höga. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken brister fortfarande i omfattning och måste bli ändamålsenligare och på ett bättre sätt sättas in i tid. Bristen på utbildad arbetskraft beräknas bli ännu större i framtiden. För att öka ungdomars anställbarhet är det viktigt att förbättra yrkesutbildningens och den högre utbildningens relevans för arbetsmarknaden samt höja kvaliteten i system för lärlingsutbildning och lärande på arbetsplatsen, i samarbete med den privata sektorn, däribland små och medelstora företag. Ökningen av deltagandet i program för livslångt lärande förblir otillräcklig. En övergripande arbetsrättslig översyn i samarbete med arbetsmarknadens parter behövs för att finna sätt att lätta de administrativa bördorna för arbetsgivare. I första hand är det nödvändigt att kartlägga och undanröja onödiga restriktioner som påverkar flexibla avtal, uppsägningsregler och arbetstidssystem.

(12)

Trots förbättringar på senaste tiden fortsätter fattigdomen i arbetsför ålder att ligga över EU-genomsnittet. Höjningar av minimimånadslönen och tröskeln för att betala skatt har bidragit till att motverka fattigdomen. Fattigdom och allvarlig materiell fattigdom bland äldre medborgare har dock ökat kraftigt under senare år. Ett pilotprojekt med en reform av de kontanta socialbidragen under 2012–2013 resulterade i ett lägre antal socialbidragstagare och minskade utgifter för kontanta socialbidrag. Under 2014 utsträcktes pilotprojektet till samtliga kommuner. Det finns ett behov av att säkerställa övervakning och utvärdering när det gäller reformens effekter på de mest behövande. Långtidsarbetslösa bidragstagare omfattas inte i tillräcklig utsträckning av aktiveringsåtgärder. Dessutom är dessa åtgärder fortfarande inriktade på system för offentliga arbeten och de erbjuder därmed inkomststöd men ökar inte bidragstagarnas anställbarhet. Reformens effekter på låginkomsttagare behöver utvärderas. Litauen har antagit en handlingsplan för att öka den sociala integrationen under perioden 2014–2020. Det finns dock fortfarande ett behov att fastställa huvudsakliga målgrupper, budget och konkreta åtgärder och att specificera hur målen ska uppnås och hur de olika ministerier, lokalförvaltningar och aktörer i det civila samhället som genomför handlingsplanen ska samarbeta.

(13)

Sedan 2010 genomför regeringen en långtgående reform av de statligt ägda företagen. De slutliga rättsakterna godkändes i december 2013 och ändrar riktlinjerna om insyn så att alla statligt ägda företag blir skyldiga att tillhandahålla separata uppgifter om kommersiell och icke-kommersiell verksamhet i sina årsrapporter från och med 2014. En första rapport som beskriver denna uppdelning planeras till augusti 2014. Den bör medge en mer detaljerad bedömning av framgången med denna ändring. Antalet oberoende styrelseledamöter i statligt ägda företag är dock fortfarande lågt, delvis beroende på de rättsliga restriktioner som gäller för statliga och kommunala företag. Förslag finns om rättsliga ändringar som skulle göra det möjligt att utnämna oberoende ledamöter till styrelserna i alla statligt ägda företag. Det måste utvärderas hur ändamålsenlig uppdelningen mellan kommersiella och icke-kommersiella funktioner och professionaliseringen av styrelserna är, när detta väl genomförts fullt ut.

(14)

El- och gasförbindelserna med grannmedlemsstaterna är fortsatt underutvecklade, vilket resulterar i begränsad konkurrens och höga priser. Konkurrensen på de inhemska marknaderna har ökat genom liberaliseringen av gas- och elmarknaderna, men än så länge har kunderna inte utnyttjat sin rätt att byta leverantörer. Även om regeringen har gjort sammankopplingar av energinät till en prioritet så har dessa ännu inte slutförts. En viktig gasledning har beställts och LNG-terminalen i Klaipeda beräknas att tas i drift i december 2014. Vissa framsteg har gjorts när det gäller sammankopplingen av det litauiska energinätet med EU:s energimarknad. Energieffektiviteten behöver också förbättras. Litauen har gjort vissa framsteg när det gäller byggnaders energieffektivitet, bland annat med avseende på investeringar inom ramen för holdingfonden Jessica. Under 2013 vidtogs lagstiftningsåtgärder för att påskynda holdingfondens absorption. I början av 2014 hade vissa projekt slutförts och de inledande ansökningarna ökat betydligt. De rättsliga förändringarna innebär att värmesubventioner reduceras om de boende inte accepterar en renovering, så att de negativa incitamenten för renovering alltså försvinner.

(15)

Kommissionen har inom ramen för den europeiska planeringsterminen gjort en omfattande analys av Litauens ekonomiska politik. Den har bedömt det nationella reformprogrammet och konvergensprogrammet. Kommissionen har beaktat inte bara programmens relevans för hållbarheten i finanspolitiken och den socioekonomiska politiken i Litauen utan också i vilken utsträckning EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Kommissionens rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen återspeglas i rekommendationerna 1–6.

(16)

Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat konvergensprogrammet och dess yttrande (5) återspeglas särskilt i rekommendation 1.

1.

Förstärka budgetåtgärderna för 2014 mot bakgrund av utgiftsökningen som överskrider riktmärket och det framväxande gapet på 0,3 % av BNP i fråga om strukturåtgärder baserade på kommissionens avdelningars vårprognos 2014, vilket visar på att det finns risk för en betydlig avvikelse i förhållande till stabilitets- och tillväxtpaktens preventiva aspekt. Förstärka budgetstrategin under 2015 för att säkerställa den nödvändiga anpassningen på 0,5 % av BNP mot det medelfristiga målet. Därefter se till att det medelfristiga målet verkligen uppnås. Komplettera budgetstrategin med ett än mer förstärkt finanspolitiskt ramverk, framför allt genom att säkerställa bindande utgiftstak när den medelfristiga budgetramen fastställs. Dessutom se över skattesystemet och överväga att höja de skatter som är minst tillväxthämmande, såsom återkommande fastighetsskatter och miljöskatter, och samtidigt fortsätta att förbättra uppfyllelsen av skattskyldighet.

2.

Anta och genomföra lagstiftning om en genomgripande reform av pensionssystemet. I synnerhet anpassa den lagstadgade pensionsåldern till den förväntade livslängden, begränsa möjligheterna till förtida pensionering, fastställa tydliga regler för indexering av pensioner och främja användningen av tilläggspensionssystem. Underbygga pensionsreformen med åtgärder som ökar anställbarheten för äldre arbetstagare.

3.

På ett bättre sätt rikta de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna mot lågutbildade och långtidsarbetslösa. Förbättra arbetslöshetsersättningens omfattning och tillräcklighet och koppla den till aktivering. Motarbeta det ihållande kompetensglappet genom att förbättra utbildningens relevans för arbetsmarknaden bland annat på grundval av system för kvalifikationsprognoser och genom att främja livslångt lärande. Prioritera att erbjuda lärlingsplatser av hög kvalitet och andra former av lärande på arbetsplatsen och förstärka samarbetet med den privata sektorn i syfte att öka ungdomars anställbarhet. I samråd med arbetsmarknadens parter se över arbetslagstiftningens ändamålsenlighet, framför allt när det gäller ramverket för anställningsavtal och arbetstidssystem.

4.

Se till att de mest behövande omfattas i tillräcklig utsträckning och fortsätta att stärka kopplingen mellan kontanta socialbidrag och aktiveringsåtgärder.

5.

Slutföra genomförandet av reformen av de statligt ägda företagen enligt planen, framför allt genom att finalisera uppdelningen mellan kommersiell och icke-kommersiell verksamhet, ytterligare professionalisera styrelserna och noggrant övervaka efterlevnaden av reformens krav.

6.

Intensifiera åtgärder för energieffektivisering av byggnader, bland annat genom ett snabbt genomförande av holdingfonden. Fortsätta utvecklingen av gränsöverskridande förbindelser för el och gas med grannmedlemsstaterna i syfte att diversifiera energiförsörjningen och främja konkurrensen genom en förbättrad integration av de baltiska energimarknaderna.