29.7.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 247/50

(1)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för tillväxt och sysselsättning, Europa 2020, som bygger på en ökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt och konkurrenskraft i Europa.

(2)

Den 13 juli 2010 antog rådet på grundval av kommissionens förslag en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (3), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 29 juni 2012 beslutade medlemsstaternas stats- och regeringschefer om en tillväxt- och sysselsättningspakt, som ger ett enhetligt ramverk för insatser på nationell nivå, EU-nivå och euroområdesnivå med hjälp av alla tänkbara medel, instrument och politiska åtgärder. De beslutade om insatser som ska utföras på medlemsstatsnivå och förband sig särskilt att uppnå målen i Europa 2020-strategin och genomföra de landsspecifika rekommendationerna.

(4)

Kroatien deltog i 2013 års europeiska planeringstermin på frivillig och informell basis och lämnade in ett ekonomiskt program, men inga landsspecifika rekommendationer utfärdades. Den 21 juni 2013 antog rådet slutsatser där man välkomnade Kroatiens ekonomiska program och poängterade att Kroatien förväntas göra framsteg mot att uppfylla kraven i stabilitets- och tillväxtpakten och att landet måste slå in på en trovärdig kurs för konsolidering och samtidigt skydda tillväxtfrämjande utgifter och säkerställa utrymme för medfinansiering av inflödet av EU-medel.

(5)

Den 13 november 2013 antog kommissionen den årliga tillväxtöversikten, som markerar inledningen av 2014 års europeiska planeringstermin för samordning av den ekonomiska politiken. Den 13 november 2013 antog kommissionen även, på grundval av förordning (EU) nr 1176/2011, rapporten om varningsmekanismen, i vilken Malta identifierades som en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning.

(6)

Den 20 december 2013 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för att säkerställa finansiell stabilitet, finanspolitisk konsolidering och tillväxtfrämjande åtgärder. Det betonade behovet av att eftersträva differentierad och tillväxtfrämjande konsolidering av de offentliga finanserna, återställa normala lånevillkor i ekonomin, främja tillväxt och konkurrenskraft, bekämpa arbetslöshet och krisens sociala följdverkningar samt modernisera den offentliga förvaltningen.

(7)

Den 5 mars 2014 offentliggjorde kommissionen resultatet av sin fördjupade granskning av Kroatien, i enlighet med artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011. Av analysen drog kommissionen slutsatsen att Kroatien har stora makroekonomiska obalanser som kräver särskild övervakning och kraftfulla politiska åtgärder. Politiska åtgärder krävs framför allt med tanke på den sårbarhet som uppstår till följd av betydande skulder till utlandet, försämrat exportresultat, högt skuldsatta företag och en snabbt ökande offentlig skuld, allt i en situation med låg tillväxt och svag förmåga till anpassning.

(8)

Den 24 april 2014 lade Kroatien fram sitt nationella reformprogram för 2014 och sitt konvergensprogram för 2014. För att beakta deras inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt.

(9)

Målet för den finanspolitiska strategin i konvergensprogrammet för 2014 är att korrigera det alltför stora underskottet fram till 2016 och samtidigt återgå till en hållbar tillväxt. Detta är tänkt att uppnås genom en kontinuerlig minskning av skulden från 4,9 % av BNP för 2013 till under 3 % av BNP fram till 2016, vilket är tidsfristen för att korrigera det alltför stora underskottet. Enligt konvergensprogrammet förutspås det att den offentliga skulden kommer att kulminera 2014 med 72 %, minska något året därpå och sedan stabilisera sig. Det makroekonomiska scenario som ligger till grund för de finanspolitiska beräkningarna i konvergensprogrammet är optimistiskt för hela programperioden. Enligt konvergensprogrammets scenario kommer BNP att stagnera 2014, medan tillväxten förväntas bli måttlig på 1,2 % under 2015 Detta kan jämföras med kommissionens avdelningars vårprognos för 2014, som förutspår en minskning av BNP på 0,6 % respektive en tillväxt på 0,7 %. Uppgifterna i konvergensprogrammets budgetprognos avviker från standarderna i det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet (ENS), vilket leder till bristande överensstämmelse med tidigare uppgifter och det makroekonomiska scenariot, och försvårar en lämplig jämförelse med kommissionens avdelningars vårprognos 2014. Dessutom tillhandahåller konvergensprogrammet inte tillräckligt detaljerade uppgifter om konsolideringsåtgärderna för 2015 and 2016, i synnerhet vad gäller utgifterna. Enligt kommissionens avdelningars vårprognos 2014 väntas det nominella saldot uppgå till 3,8 % av BNP för 2014 respektive 3,1 % för 2015. Efter de nödvändiga anpassningarna för att dessa prognoser ska kunna jämföras med målen i förfarandet vid alltför stora underskott (dvs. frånräknat effekten av överföringar av tillgångar från den andra pelaren i pensionssystemet) blir kommissionens prognos för underskottet 4,6 % av BNP för 2014 och 3,8 % för 2015.

Eftersom konvergensprogrammet är den första rapporten om de åtgärder som vidtagits av myndigheteran efter inledandet av förfarandet vid alltför stora underskott den 28 januari 2014, bedömde kommissionen de åtgärder som Kroatien vidtagit i ett meddelande som offentliggjordes den 2 juni 2014. I synnerhet förutspås målet om det totala saldot nås under 2014, medan underskottet förväntas vara något högre än målet under 2015. Förbättringen av det strukturella saldot är något sämre än nödvändigt för både 2014 och 2015. Även om förändringen av det anpassade strukturella saldot inte når upp till det rekommenderade värdet, väntas dock den förbättring som mäts genom det underliggande antalet diskretionära åtgärder uppnås både 2014 och 2015. För att minska den negativa effekten på tillväxten och göra konsolideringen mer hållbar, krävs åtgärder av bättre kvalitet och en övergång till utgiftbaserade åtgärder. På grundval av dess bedömning av konvergensprogrammet och kommissionens prognos enligt förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att trots att Kroatien som rekommenderat vidtagit verkningsfulla åtgärder för att korrigera sitt alltför stora underskott fram till den 30 april 2014, krävs ytterligare ansträngningar för att följa rekommendationen inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott i syfte att korrigera underskottet fram till 2016 och säkerställa korrigeringens trovärdighet.

(10)

Åtgärderna för finanspolitisk konsolidering bör vara inriktade på att förbättra de offentliga finanserna i syfte att öka kostnadseffektiviteten framför allt hos utgifterna för löner, social trygghet och bidrag och skapa ett tillräckligt finanspolitiskt utrymme för att prioritera tillväxtfrämjande utgifter och investeringar, inklusive i EU-finansierade projekt. Kroatien har under de senaste åren genomfört viktiga reformer av sitt finanspolitiska ramverk. Det finns dock fortfarande brister i fråga om budgetplanering, effektiv kontroll av utgifter och konsekvent tillämpning av budgetbegränsningar, vilket ger negativa effekter på den finanspolitiska beslutsprocessen. Även om utformningen av de finanspolitiska reglerna nyligen har setts över, bör den förbättras ytterligare. Framför allt undermineras den finanspolitiska ramens effektivitet av att det saknas förebyggande mekanismer, att skuldkriteriet inte uppfylls i tillräckligt hög grad och att formuleringen av regeln om strukturell budgetbalans är tvetydig. Även om inrättandet av en finanspolitisk kommitté välkomnas, anses fler åtgärder vara nödvändiga för att stärka dess roll i fråga om budgetplanering och övervakning, särskilt att den är oberoende av alla budgetmyndigheter.

(11)

Kroatien står inför utmaningen att genomföra en budgetkonsolidering utan att detta påverkar konkurrenskraften och utsikterna till ekonomisk återhämtning negativt. Mot denna bakgrund begränsas de offentliga finansernas intäktssida av det faktum att de skatter som ger stabila intäkter och har en liten snedvridande effekt på tillväxten är begränsade. I detta sammanhang omfattar det nationella reformprogrammet en plan på att införa en återkommande fastighetsskatt 2016, men dess operativa utformning, bland annat skattebasen, har ännu inte fastställts. Kroatien tänker även begränsa den grå ekonomin genom att vidta åtgärder för att förbättra efterlevnaden av skattelagstiftningen. Steg har redan tagits i denna riktning. Genom att stegvis införa kassaregister har man lyckats få bättre översikt över transaktionerna, vilket har lett till ökade skatteintäkter. Omstruktureringen av skatteförvaltningen förväntas göra skatteuppbörden mer effektiv och ändamålsenlig och samtidigt minska efterlevnadskostnaderna för skattebetalarna. Mot bakgrund av behovet av budgetkonsolidering och även med hänsyn till uppgifter som tyder på att stora skattebelopp inte bärs upp, verkar det finnas utrymme för att göra skatteuppbörden mer effektiv, och fler åtgärder behövs för att förbättra efterlevnaden av skattelagstiftningen genom att erbjuda fler e-tjänster åt skattebetalarna.

(12)

Kroatien har vidtagit åtgärder för att se till att pensionerna blir mer hållbara och tillräckliga: sedan november 2010 har man stegvis höjt den lagstadgade pensionsåldern, åldern för förtida pensionering och kvalificeringstiden för kvinnor, och en fullständig harmonisering förväntas uppnås 2030. I och med reformen av pensionsförsäkringslagen som antogs i december 2013 höjs den lagstadgade pensionsåldern från 65 till 67 år och åldern för förtida pensionering från 60 till 62 år. Ändringarna kommer dock inte att börja gälla förrän 2031, vilket inte är tillräckligt ambitiöst med tanke på de demografiska trenderna. Trots de reformer som genomförts under de senaste åren finns det fortfarande olika möjligheter till förtida pensionering. Med tanke på de stora möjligheterna att utnyttja undantag skapar avdragen för förtida pensionering och bonusarna för sen pensionering små incitament att arbeta fram till den lagstadgade pensionsåldern, vilket ger negativa effekter på utbudet på arbetskraft och på pensionssystemets hållbarhet. Lagen om ett gemensamt rättsmedicinskt expertorgan antogs 2013 för att begränsa antalet förtidspensionärer och minska bedrägerier genom att harmonisera bedömningarna av funktionshinder. I kombination med fler inspektioner tillgodoser detta ett tydligt behov, men effekterna på utgifterna kommer att bero på hur åtgärderna genomförs och i vilken utsträckning besluten verkställs. Pensioner under särskilda system som låg över en viss nivå har skurits ned med 10 %, om än tillfälligt, och deras indexering har kopplats till BNP. Trots de senaste försöken att minska på utgifterna och skapa mer öppenhet, sker anpassningen av pensioner under särskilda system till de allmänna bestämmelserna långsamt och i begränsad omfattning, och de övergripande framstegen är fortfarande begränsade.

(13)

Hälso- och sjukvårdens resultat är relativt goda, med vissa regionala variationer, och tillgången till tjänster är god, men systemet bidrar avsevärt till att öka trycket på de offentliga finanserna. Myndigheterna har fastställt brister i sjukhusnätverket, vilka dock går att åtgärda. Den övergripande planen för omstrukturering av sjukhussystemet, som lades fram i mars 2014, föreskriver åtgärder för att förbättra kostnadseffektiviteten, såsom rationalisering av sjukhusnätverket, minskning av den genomsnittliga tiden för sjukhusvistelse, bättre tilldelning av sjukhussängar, bland annat för personer med långvarigt vårdbehov, samt fler reformer av sjukhusens finansiering. För att planen ska kunna genomföras i praktiken är det viktigt att det finns tillräcklig kapacitet för övervakning och genomförande både på sjukhusen och inom den centrala förvaltningen. Långtidsvården kännetecknas av att tjänsterna är uppdelade mellan hälso- och sjukvårdssystemet och de sociala trygghetssystemen samt av låg täckningsgrad, formell vård, höga kostnader och långa väntelistor.

(14)

Sysselsättnings- och aktivitetsgraden är en av de lägsta i unionen, särskilt bland ungdomar och äldre. Vid sidan av konjunkturutvecklingen beror de här arbetsmarknadsresultaten delvis på de institutionella och politiska ramarna. Kroatien har inlett reformer för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden. Under reformernas första fas, som avslutades 2013, fokuserade man på regleringen av tidsbegränsade anställningar. Regeringen antog ett andra lagstiftningsförslag i januari 2014, som föreskriver en minskning av uppsägningskostnaderna genom enklare och kortare förfaranden, samt en ökning av arbetstidsflexibiliteten. Dessutom tänker man införa mer flexibla arbetsformer, såsom deltidskontrakt. Genom de här reformerna skulle Kroatien hålla jämna steg med övriga medlemsstater i fråga om anställningstrygghet. Även om reformerna väntas ha en positiv effekt på sysselsättningen i helhet, medför de även en risk för splittring av arbetsmarknaden, till exempel genom utvecklingen av visstidskontrakt. Trots att lönerna i Kroatien är relativt höga och sysselsättningen mycket låg, planeras inga ändringar i lönebildningen. Även om arbetslösheten forsätter att öka ligger utgifterna för och täckningen av de aktiva arbetsmarknadsåtgärder som ska göra det lättare för personer att ta sig in och stanna kvar längre på arbetsmarknaden fortfarande under genomsnittet, i synnerhet sådana som riktar sig mot ungdomar, långtidsarbetslösa och äldre arbetstagare. Den administrativa kapaciteten hos den offentliga arbetsförmedlingen i Kroatien är under hård press, även på regional nivå. Det finns inget heltäckande system för att övervaka och utvärdera utvecklingen på arbetsmarknaden och arbetsmarknadens behov, bland annat kompetensprognoser, och det sker heller ingen regelbunden utvärdering av de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna. Andelen odeklarerat betalt arbete är hög.

(15)

Situationen på arbetsmarknaden är särskilt oroväckande för ungdomarna. Ungdomsarbetslösheten ökade dramatiskt och blev nästan 50 % under 2013, samtidigt som andelen unga som varken arbetar eller studerar fortsätter att öka. Viktiga utmaningar är bland annat att nå ut till arbetslösa ungdomar och att mobilisera den privata sektorn för att erbjuda fler praktikplatser i linje med målen för en ungdomsgaranti. Kroatien står även inför allvarliga utmatningar vad gäller utbildningens relevans för arbetsmarknaden samt kvaliteten på utbildningen inom alla sektorer. Arbetsbaserat lärande och yrkesvägledning saknas inom gymnasie- och högskoleutbildningen, och arbetsgivarna engagerar sig inte tillräckligt i den yrkesinriktade utbildningen eller i gymnasie- och högskoleutbildningen. Sysselsättningsnivån bland nyexaminerade är betydligt lägre än i resten av unionen. Det föråldrade systemet för yrkesinriktad utbildning håller på att reformeras genom test av nya läroplaner. Kroatiens ram för kvalifikationer och strategin för utbildning, vetenskap och teknik kvarstår att genomföra, men kommer sannolikt att förbättra utbildningsresultaten och anpassa dem till arbetsmarknadens behov.

(16)

Hög arbetslöshet och lågt deltagande på arbetsmarknaden har lett till att den sociala situationen i Kroatien har försämrats. Andelen personer som riskerar att hamna i fattigdom och social utestängning har ökat under de senaste åren och är betydligt höger än genomsnittet i EU. Utformningen av socialbidragssystemet gör det möjligt för bidragstagare att ansamla överlappande förmåner. När bidragstagarna börjar arbetar förlorar de rätten till vissa av dessa socialbidrag, vilket minskar motivationen till att ta sig in på arbetsmarknaden igen. Det finns utrymme för att göra socialförsäkringssystemet mer effektivt och öppet: nu sköts systemen för inkomststöd och förmåner av flera olika institutioner på olika förvaltningsnivåer, vilket leder till en inkonsekvent tillämpning av kriterier och till överlappningar. Genom lagen om social trygghet från 2013 infördes strängare behovsprövningar och fyra av mer än 70 förmåner på nationell nivå, bland annat förmåner som riktar sig till specifika grupper, slogs samman till en allmän minimilön. En övergripande myndighet som ska sköta administrationen av alla kontantförmåner på nationell nivå ska införas stegvis fram till 2016. Det blir dock svårt med systematisk övervakning och utvärdering, eftersom systemen för inkomststöd, de lokala och regionala programmen och de olika icke-behovsprövade kontantförmånerna för specifika befolkningsgrupper inte har integrerats. Trots att flera lagstiftningsreformer har genomförts sedan 2011, har man inte lyckats utforma socialbidragssystemet så att det effektivt når ut till de som har störst behov.

(17)

Den aktuella rättsliga ramen för att bedriva verksamhet i Kroatien innebär en stor börda för företagen, bland annat till följd av att det finns en brist på rättssäkerhet, att beslutsfattandet, främst på lokal nivå, sker utan insyn samt att företag måste betala många skatteliknande avgifter. Den kraftiga fragmenteringen inom den offentliga förvaltningen på regional och lokal nivå och en komplex uppdelning av befogenheter mellan ministerier och organ på central nivå försvårar affärsbeslut och förlänger de administrativa förfarandena. På statlig nivå har man antagit en strukturerad strategi för att kartlägga hindren för företagen, men man använder inte en konsekvent metod för att mäta den administrativa bördan, vilket gör att de åtgärder som redan vidtagits blir mindre effektiva. Den befintliga kontaktpunkten för företag har endast begränsade funktioner. Kontrollen över offentliga bidrag och garantier behöver rationaliseras och förbättras, och ett centralt register över företag och privatpersoner som får stöd hade varit ett första steg i denna riktning. Kroatien har inlett reformer av den offentliga förvaltningen för att stärka den administrativa kapaciteten och förbättra de offentliga tjänsternas kundorientering för medborgare och företag. Kvaliteten på den offentliga styrningen är dock fortfarande låg med bristande samordning mellan olika förvaltningsnivåer och liten eller alltför formell tillämpning av evidensbaserat beslutsfattande och utvärderingar. Antagandet av reformen av strategin för den offentliga förvaltningen är ett steg i rätt riktning och strategin bör genomföras fullt ut på alla styrelsenivåer. Erfarenheterna av utnyttjandet av föranslutningsmedlen pekar på brister i fråga om strategisk planering och institutionell kapacitet och på svårigheter med att utarbeta och följa upp projekt.

(18)

Företag som ägs eller kontrolleras av staten påverkas negativt av den bristfälliga styrningen, samtidigt som genomförandet av den nya strategin för hantering av offentliga tillgångar och företag är försenad. I nuläget finns inget urvalsförfarande för ledamöter i ledningar och styrelser, och tillsättningarna offentliggörs inte. Även om det har vidtagits åtgärder för att förbättra ramen för korruptionsbekämpning krävs större ansträngningar för att motverka korruption på alla förvaltningsnivåer. Det som främst saknas i den aktuella ramen är en effektiv kontrollmekanism för intressekonflikter och redovisning av offentliga tjänstemäns tillgångar, samt särskilda skyddsåtgärder för företag som ägs eller kontrolleras av staten. Kommittén för hantering av intressekonflikter är beroende av att andra myndigheter har lämplig befogenhet och agerar förebyggande för att den ska kunna utöva sin kontroll. Trots de framsteg som gjorts för att öka insynen i förfarandena för offentlig upphandling förekommer ingen systematisk användning av verktyg för riskbedömning, och sårbara sektorer priorieras inte i tillräckligt hög grad. Det krävs en starkare tillsyn över att bestämmelserna för offentlig upphandling tillämpas effektivt, inte minst på grund av de EU-medel som kommer att tilldelas under de närmaste åren.

(19)

Genom att flitigt tillämpa förfarandet för konkurshotade företag under 2013 har man till viss del lyckats ta itu med de skuldsättningsproblem som många företag har haft till följd av komplexa, dyra och långdragna konkursförfaranden. Detta instrument skulle dock kunna stärkas ytterligare om man lyckas komma till rätta med olika brister, till exempel genom att klargöra statens roll i förfarandet, stärka handelsdomstolarnas roll vad gäller att godkänna anspråk och sunda omstruktureringsplaner, utöka förfarandets tillämpningsområde för att göra det möjligt att genomföra en effektiv omstrukturering innan gäldenären går i konkurs och åtgärda brister i genomförandet av lagen. Trots att man har genomfört flera reformer för att göra rättsväsendet mer effektivt, är de rättsliga förfarandena i tvistemål av civil, kommersiell och administrativ natur onödigt långa, särskilt i första instans. Ärendebalansen ökade 2013 och var mycket hög, särskilt i fråga i fråga om civil- och straffrättsliga förfaranden. De här problemen hämmar affärsverksamheten i Kroatien och gör landet mindre attraktivt för utländska direktinvesterare. Därför krävs fler åtgärder som syftar till att skapa och stärka de rätta incitamenten för att klargöra förfaranden i tid och främja tvistlösning utanför domstol, främst när det rör sig om småmål.

(20)

Tack vare den kroatiska centralbankens konservativa hållning till makrotillsynsreglering, framför allt i fråga om kapitalnivåer, har bankerna kunnat bygga upp en viss motståndskraft som visat sig vara bra med tanke på de utmaningar som de står inför på grund av den svaga ekonomin. Med tanke på att landet går in på sitt sjätte år av recession och att antalet nödlidande lån ständigt ökar, hotas kvaliteten på bankernas tillgångar. Det är positivt att vissa portföljer från Kroatiens fyra största banker, som är utlandsägda, kommer att ingå den nya gemensamma tillsynsmekanismens stresstest och översyn av kvaliteten på tillgångar för euroområdet. Översynen omfattar dock inte vissa ur ett kroatiskt perspektiv materiellt viktiga portföljer, då dessa väljs ut baserat på sin relevans på bankkoncernnivå. Dessutom omfattar den inte små och medelstora banker som kan ha lägre kapitalnivåer och mindre stabil kvalitet på tillgångar och som kan vara viktiga för den ekonomiska stabiliteten. Genom att komplettera den gemensamma tillsynsmekanismens granskning med en diagnostisk översyn som utformats speciellt för det finansiella systemet i Kroatien (och som omfattar viktiga portföljer hos kroatiska filialbanker som inte ingår i den gemensamma tillsynsmekanismens granskning samt viktiga små och medelstora banker), skulle man kunna få en bättre helhetsbild av hur bankernas låneklassificering fungerar och om deras avsättningar för förlustreserver är tillräckliga.

(21)

Kommissionen har inom ramen för den europeiska planeringsterminen gjort en omfattande analys av Kroatiens ekonomiska politik. Den har bedömt det nationella reformprogrammet och konvergensprogrammet. Kommissionen har beaktat inte bara programmens relevans för hållbarheten i finanspolitiken och den socioekonomiska politiken i Kroatien utan också i vilken utsträckning EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Kommissionens rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen återspeglas i rekommendationerna 1–8.

(22)

Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat konvergensprogrammet, och dess yttrande (4) återspeglas framför allt i rekommendation 1 nedan.

(23)

Mot bakgrund av kommissionens fördjupade granskning och denna bedömning har rådet granskat det nationella reformprogrammet och konvergensprogrammet. Dess rekommendationer enligt artikel 6 i förordning (EU) nr 1176/2011 återspeglas i rekommendationerna 1–8.

1.

Genomföra de budgetåtgärder som antagits för 2014 fullt ut. Stärka budgetstrategin genom att ytterligare specificera de antagna åtgärderna för 2015 och 2016, och överväga ytterligare permanenta åtgärder som främjar tillväxten, för att på ett hållbart sätt korrigera det alltför stora underskottet fram till 2016. På samma gång se till att genomföra den strukturella anpassning som anges i rådets rekommendation enligt förfarandet vid alltför stora underskott. Se till att programmets prognoser stämmer överens med ENS-standarder och kraven i stabilitets- och tillväxtpakten. Vidta åtgärder för att stärka kontrollen över utgifterna. Genomföra en noggrann översyn av utgifterna senast i mars 2015. Stärka budgetplaneringen, främst genom att förbättra tillförlitligheten hos de makroekonomiska prognoserna och budgetprognoserna, göra utgiftstaken för de årliga och medelfristiga utgifterna mer bindande och förbättra utformningen av skattereglerna. Förankra den nya finanspolitiska kommittén i lagstiftningen senast i oktober 2014, göra den mer oberoende av alla budgetmyndigheter, utöka dess befogenheter, framför allt i fråga om övervakning av skatteregler och för- och efterhandsgranskning av prognoser, samt se till att den har tillräckliga resurser. Lägga fram en konkret strategi för reformering av den periodiskt återkommande fastighetsbeskattningen, med utgångspunkt i planerna i det nationella reformprogrammet. Inleda ett förfarande för rapportering och översyn av skatteutgifter. Förbättra skattedisciplinen, särskilt genom att öka effektiviteten inom skatteförvaltningen ytterligare, samt lägga fram en åtgärdsplan för detta i slutet av 2014.

2.

Begränsa möjligheterna till förtida pensionering. Påskynda den planerade harmoniseringen av den lagstadgade pensionsåldern för män och kvinnor och driva på den planerade höjningen av den lagstadgade pensionsåldern till 67 år genom att införa lämplig lagstiftning senast i mars 2015. Se till att det genomförs striktare bedömningar och kontroller av förtida pensioneringar och snabbare införliva pensioner enligt särskilda system i det allmänna pensionssystemet. Förbättra kostnadseffektiviteten inom hälso- och sjukvården, bland annat på sjukhusen.

3.

Efter samråd med arbetsmarknadens parter genomföra den andra fasen av arbetsmarknadsreformen senast i mars 2015, framför allt i fråga om villkoren för uppsägning och arbetstid, framför allt för att förbygga ytterligare splittring av arbetsmarknaden, till exempel vad gäller ungdomar. Se över systemet för lönebildning i syfte att skapa bättre överensstämmelse mellan produktivitetsutveckling och lönevillkor. Lägga fram resultaten av denna översyn vid slutet av 2014. Göra de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna mer effektiva genom att stärka de offentliga arbetsförmedlingarnas administrativa kapacitet, även på regional nivå, och se till att dessa åtgärder riktas in mer på unga, långtidsarbetslösa och äldre arbetstagare. Fokusera på att nå ut till arbetslösa ungdomar och mobilisera den privata sektorn så att den erbjuder fler praktikplatser, i linje med målen med en ungdomsgaranti. Ta fram planer för bekämpningen av odeklarerat arbete senast i slutet av 2014. Göra utbildningen mer relevant för arbetsmarknaden och förbättra utbildningsresultaten genom att modernisera kvalifikationssystemen, inrätta mekanismer för kvalitetssäkring och underlätta övergången från utbildning till arbete, framför allt genom att stärka den yrkesinriktade utbildningen och det arbetsbaserade lärandet.

4.

Se över skatte- och bidragssystemet fram till slutet av 2014 och lägga fram en åtgärdsplan för att icke förvärvsarbetande och arbetslösa personer ska få bättre tillgång till arbetsmarknaden. Öka effektiviteten och insynen i socialförsäkringssystemet genom att ytterligare konsolidera bidragen, harmonisera kriterierna för stödberättigande och samla data från alla relevanta nivåer och statliga enheter under samma tak. Göra de sociala bidragen mer effektiva och ändamålsenliga genom att se till att de målstyrs bättre.

5.

Vidta fler åtgärder för att förbättra företagsklimatet, framför allt genom att senast i mars 2015 sätta upp ett mål för att sänka de administrativa kraven, bland annat de skatteliknande avgifterna. Förenkla de administrativa förfarandena och klargöra ramarna för beslutsfattande och ansvarighet på olika nivåer av den offentliga förvaltningen och mellan ministerier och organ på central nivå, för att komma till rätta med problemen med stark splittring och överlappande ansvarsområden. Förbättra den administrativa kapaciteten och den strategiska planeringen hos enheter som sköter förvaltningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna och se till att de har tillräckligt mycket och stabil personal.

6.

Senast i oktober 2014 lägga fram en detaljerad plan för hantering av offentlig egendom för 2015. Se till att statliga företag sköts på ett öppet och ansvarsfullt sätt och i synnerhet införa strängare krav på kvalifikationer för ledamöter i ledningar och styrelser som utses av staten, samt inrätta ett offentligt register över tillsättningar. Stärka insatserna för att bekämpa korruption inom den offentliga förvaltningen och i företag som ägs eller kontrolleras av staten, bland annat genom att ge kommittén för hantering av intressekonflikter större kontrollbefogenheter. Göra förfarandena för offentlig upphandling både på central och lokal nivå mer öppna och effektiva samt anstränga sig mer för att övervaka genomförandet och upptäcka oegentligheter.

7.

Fram till slutet av 2014 stärka handelsdomstolarnas roll när det gäller att övervaka att förfarandet för konkurshotade företag tillämpas på ett öppet och rättsenligt sätt. Se över den obligatoriska prövningen av insolvens/illikviditet innan ackordförhandlingar inleds och effektivisera insolvens-/avvecklingsförfarandet så att det blir kortare. Förbättra rättsväsendets kvalitet och effektivitet, främst genom att skapa incitament för att tvistemål av civilrättslig, handelsrättslig och förvaltningsrättslig natur avgörs utan dröjsmål och för att använda tvistlösning utanför domstol när det rör sig om småmål.

8.

Komplettera Europeiska centralbankens översyner av tillgångarnas kvalitet och stresstester för 2014 med en omfattande portföljöversyn som utformats speciellt för den kroatiska finanssektorn, med fokus på viktiga portföljer som inte omfattas av centralbankens översyn, inbegripet små och medelstora banker.