(1)

I direktiv 2003/87/EG anges att auktionsmetoden bör vara huvudprincipen för tilldelning av utsläppsrätter för växthusgaser till verksamhetsutövare vid anläggningar som omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter i unionen (nedan kallat utsläppshandelssystemet) från 2013 och framåt. Behöriga verksamhetsutövare kommer emellertid även fortsättningsvis att tilldelas gratis utsläppsrätter mellan 2013 och 2020 i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2003/87/EG och kommissionens beslut 2011/278/EU (2).

(2)

Avsaknaden av ett ambitiöst internationellt avtal om klimatförändringar som syftar till att begränsa den globala temperaturökningen till 2 °C kan undergräva de positiva effekterna av unionens insatser. Avsaknaden av bindande åtgärder på internationell nivå kan leda till en ökning av växthusgasutsläppen i de tredjeländer där industrin inte omfattas av jämförbara koldioxidbegränsningar (nedan kallat koldioxidläckage). För att motverka risken för koldioxidläckage anges i direktiv 2003/87/EG att kommissionen, med förbehåll för resultaten av de internationella förhandlingarna, ska fastställa en förteckning över de sektorer och delsektorer som anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage (nedan kallad förteckning över sektorer och delsektorer). Dessa sektorer och delsektorer bör få gratis utsläppsrätter motsvarande 100 % av den kvantitet som fastställs i enlighet med direktiv 2003/87/EG och beslut 2011/278/EU, med förbehåll för den sektorsövergripande korrektionsfaktor som avses i artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG och som anges i bilaga II till kommissionens beslut 2013/448/EU (3).

(3)

I detta sammanhang har kommissionen undersökt i vilken utsträckning tredjeländer som står för en avgörande del av den globala produktionen inom sektorer och delsektorer på koldioxidläckageförteckningen tydligt förbinder sig att minska växthusgasutsläppen i berörda sektorer och huruvida dessa åtaganden är jämförbara med unionens åtaganden och utförs inom samma tidsram. Dessutom har kommissionen undersökt i vilken mån anläggningarna i dessa länder är lika effektiva som anläggningarna i unionen. Kommissionen kom fram till att det inte går att fastställa en tillräcklig jämförbarhet för åtagandena att minska växthusgasutsläppen och därmed är jämförbarheten för koldioxideffektivitet inte relevant.

(4)

Den första förteckningen över sektorer och delsektorer som anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage fastställdes år 2009 för åren 2013 och 2014 genom kommissionens beslut 2010/2/EU (4).

(5)

Bedömningen bör grunda sig på ett antal kvantitativa och kvalitativa kriterier, och bygga på uppgifter från de tre senaste åren. Kommissionen har använt uppgifter från åren 2009, 2010 och 2011, eftersom uppgifter från 2012 bara var tillgängliga för vissa parametrar.

(6)

För att kunna fastställa förteckningen över sektorer och delsektorer har kommissionen bedömt risken för koldioxidläckage i sektorer och delsektorer på Nace-nivå 4 i unionens statistiska näringsgrensindelning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1893/2006 (5). Nace-nivå 4 är den nivå som har optimal datatillgänglighet och exakt definition av sektorer. En sektor betecknas på en 4-siffrig nivå i Nace, och en delsektor betecknas på CPA-nivå (6 siffror) eller Prodcom-nivå (8 siffror), dvs. den produktklassificering som används för statistik över unionens industriproduktion, vilken följer direkt av Nace-klassificeringen.

(7)

Sektorerna bedömdes först på grundval av de kvantitativa kriterier som anges i artikel 10a.15 och 10a.16 i direktiv 2003/87/EG. För att tillämpa dessa kvantitativa kriterier var kommissionen tvungen att fastställa summan av direkta och indirekta merkostnader till följd av genomförandet av direktiv 2003/87/EG.

(8)

Direkta merkostnader föranledda av den kvantitet utsläppsrätter som sektorn skulle behöva köpa om den inte ansågs löpa avsevärd risk för koldioxidläckage beräknades på grundval av uppgifter om direkta koldioxidutsläpp på sektorsnivå. Europeiska unionens transaktionsförteckning, som anses vara den mest exakta och transparenta källan för information om koldioxidutsläpp på anläggningsnivå, har därför använts för att beräkna sektorernas direkta kostnader. För sektorer och växthusgaser som endast omfattas av utsläppshandelssystemet sedan den 1 januari 2013 finns det inga uppgifter om utsläpp i transaktionsförteckningen. I dessa fall använde kommissionen därför de uppgifter om direkta koldioxidutsläpp som medlemsstaterna lämnat i de nationella genomförandeåtgärderna enligt beslut 2011/278/EU.

(9)

För att fastställa de indirekta merkostnaderna har kommissionen samlat in uppgifter om elförbrukning på sektorsnivå från medlemsstaterna och i samband med detta sett till att det inte har förekommit dubbelräkning av elförbrukning under olika Nace-koder. För att fastställa utsläppen från produktion av el som förbrukas inom de olika sektorerna för förteckningen över sektorer och delsektorer i beslut 2010/2/EU använde kommissionen en genomsnittlig emissionsfaktor som beräknats från den sammanlagda bränslemixen för elproduktion eftersom den ansågs vara grundad på de mest tillförlitliga uppgifterna. Samma genomsnittliga emissionsfaktor har använts för de bedömningar som ligger till grund för detta beslut.

(10)

För att fastställa direkta och indirekta merkostnader måste kommissionen dessutom göra en uppskattning av det genomsnittliga koldioxidpriset. För den första förteckningen över sektorer och delsektorer gjordes bedömningarna med användning av ett uppskattat koldioxidpris på 30 euro per ton koldioxidekvivalenter. Under perioden för tillämpning av beslut 2010/2/EU har det uppskattade koldioxidpriset skiljt sig avsevärt från det faktiska koldioxidpriset, vilket har varit betydligt lägre. Kommissionen föreslog dock i sitt meddelande En klimat- och energipolitisk ram för perioden 2020–2030 (6) ett ovillkorligt utsläppsminskningsmål på 40 % fram till 2030 jämfört med 1990, och ett motsvarande mål för förnybar energi. Kommissionen har också föreslagit att inrätta en reserv för marknadsstabilitet i utsläppshandelssystemet. Under dessa omständigheter förväntas koldioxidpriset i framtiden påverkas kraftigare av utsläppsminskningar på medellång och lång sikt. Det är därför berättigat att fortsätta att använda ett uppskattat koldioxidpris på 30 euro per ton koldioxidekvivalenter för de bedömningar som ligger till grund för detta beslut.

(11)

De direkta och indirekta merkostnaderna bör beräknas som en andel av bruttoförädlingsvärdet. När det gäller uppskattningen av bruttoförädlingsvärdet på sektorsnivå har uppgifter från Eurostats statistik rörande företagsstrukturer använts.

(12)

Kommissionen har även bedömt handelsintensitet för varje sektor och delsektor på grundval av uppgifter från Eurostats Comext-databas.

(13)

Totalt har kommissionen bedömt 245 industrisektorer och 24 delsektorer som klassificeras under ”Utvinning av mineral” och ”Tillverkning” i Nace. De sektorer och delsektorer som förtecknas i punkt 1 i bilagan till detta beslut uppfyller kriterierna i artikel 10a.15 och 10a.16 i direktiv 2003/87/EG och bör anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage.

(14)

Bedömningar på grundval av de kvalitativa kriterierna i artikel 10a.17 i direktiv 2003/87/EG har gjorts för ett antal sektorer som inte ansågs löpa risk för koldioxidläckage på grundval av de kvantitativa kriterierna i artikel 10a.15 och 10a.16. En kvalitativ bedömning gjordes för sektorer som uppfyllde de kvalitativa kriterierna vid upprättandet av den föregående förteckningen, för sektorer som bedömdes vara gränsfall, och på begäran av företrädare för industrin.

(15)

För sektorerna ”Blekning, färgning och annan textilberedning” (Nace-kod 1330), ”Tillverkning av murtegel, takpannor och andra byggvaror av tegel” (Nace-kod 2332), ”Tillverkning av gipsvaror för byggändamål” (Nace-kod 2362), ”Gjutning av järn” (Nace-kod 2451) och ”Gjutning av lättmetall” (Nace-kod 2453), har en uppdatering gjorts av de kvalitativa bedömningar som gjordes inom ramen för den föregående förteckningen över sektorer och delsektorer vilken är giltig för åren 2013 och 2014. Det slogs fast att de omständigheter som berättigar att dessa sektorer läggs till i förteckningen över sektorer och delsektorer fortfarande föreligger. Därför bör dessa sektorer anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage även under perioden 2015–2019.

(16)

En kvalitativ bedömning har gjorts för sektorn ”Framställning av malt” (Nace-kod 1106) eftersom denna sektor utgjorde ett gränsfall med beaktande av artikel 10a.16 b i direktiv 2003/87/EG. Med beaktande av de ökade kostnaderna till följd av genomförandet av direktiv 2003/87/EG visade bedömningen en hög handelsintensitet och en betydande lönsamhetsminskning inom sektorn i unionen. De låga vinstmarginalerna begränsar anläggningarnas förmåga att göra investeringar och minska utsläppen. Dessa faktorer i kombination gör att sektorn bör anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage.

(17)

De sektorer som förtecknas i punkt 2 i bilagan bör anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage på grundval av kvalitativa kriterier.

(18)

Eftersom förteckningen i bilagan över sektorer och delsektorer som anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage kommer att gälla för perioden 2015–2019 bör detta beslut gälla från och med den 1 januari 2015.

(19)

Av rättssäkerhetsskäl och tydlighetsskäl bör beslut 2010/2/EU upphöra att gälla från och med den 1 januari 2015.

(20)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från kommittén för klimatförändringar.