21.10.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 301/27

(1)

Genom rådets genomförandebeslut 2011/384/EU (2) bemyndigades Sverige att tillämpa en nedsatt energiskattesats för el till fartyg i hamn (landström) i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG till och med den 25 juni 2014.

(2)

Genom en skrivelse av den 13 december 2013 ansökte Sverige om tillstånd att fortsätta att tillämpa en nedsatt energiskattesats för landström i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG.

(3)

Genom den planerade skattenedsättningen vill Sverige fortsätta att främja en mer utbredd användning av landström som ett från miljösynpunkt mindre skadligt sätt för fartyg att tillgodose sitt elbehov när de ligger i hamn jämfört med förbränning av bunkerbränsle ombord på fartyget.

(4)

Eftersom man vid användning av landström undviker de utsläpp av luftföroreningar som är förenade med förbränningen av bunkerbränsle ombord på fartyg i hamn, bidrar detta till att förbättra den lokala luftkvaliteten i hamnstäderna. Med beaktande av elproduktionens särskilda struktur i den berörda regionen, det vill säga den nordiska elmarknaden, som omfattar Sverige, Danmark, Finland och Norge, förväntas användningen av el från kraftnätet på land i stället för el framställd genom förbränning av bunkerbränsle ombord även leda till minskade koldioxidutsläpp. Åtgärden förväntas därför bidra till målen för unionens miljö-, hälso- och klimatpolitik.

(5)

Att tillåta Sverige att tillämpa en nedsatt energiskattesats för landström går inte utöver vad som är nödvändigt för att öka användningen av landström, eftersom elframställning ombord i de flesta fall kommer att förbli det mer konkurrenskraftiga alternativet. Av samma skäl, och på grund av att den aktuella tekniken för närvarande har relativt liten marknadsspridning, är det inte troligt att åtgärden kommer att leda till betydande snedvridningar av konkurrensen under den tid den är tillämplig och den kommer således inte att inverka negativt på den inre marknadens funktion.

(6)

Det följer av artikel 19.2 i direktiv 2003/96/EG att varje tillstånd som beviljas med stöd av den bestämmelsen måste vara strikt tidsbegränsat. Med hänsyn till att tillämpningsperioden behöver vara tillräckligt lång inte bara för att man ska kunna utvärdera åtgärden, utan även för att den befintliga rättsliga ramens framtida utveckling inte får undergrävas, är det lämpligt att bevilja det ansökta tillståndet för en sexårsperiod.

(7)

För att skapa rättslig säkerhet för hamn- och fartygsoperatörer, och för att undvika den potentiella ökning av den administrativa bördan för distributörer och återförsäljare av el som skulle kunna uppstå till följd av ändringar av punktskattesatsen för landström, bör det säkerställas att Sverige kan tillämpa den befintliga specifika skattenedsättning som detta beslut avser utan avbrott. Det ansökta tillståndet bör därför beviljas med verkan från och med den 26 juni 2014, så att det blir tillämpligt omedelbart efter det att det tidigare arrangemanget enligt genomförandebeslut 2011/384/EU upphört att gälla.

(8)

Detta beslut bör upphöra att gälla den dag allmänna regler om skatteförmåner för landström blir tillämpliga genom en framtida unionslagstiftningsakt.

(9)

Detta beslut påverkar inte tillämpningen av unionsreglerna för statligt stöd.