8.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 135/1

(1)

Utöver sin huvuduppgift att finansiera investeringar i Europeiska unionen, som förblir dess prioritering och främsta mål, finansierar Europeiska investeringsbanken (EIB) verksamhet utanför unionen för att stödja unionens politik för yttre förbindelser. Härigenom kan de av unionens budgetmedel som är tillgängliga för externa regioner kompletteras med EIB:s finansiella resurser, till nytta för de mottagande tredjeländerna. Genom sådana finansieringstransaktioner bidrar EIB indirekt till unionens allmänna principer och politiska mål som inbegriper att minska fattigdomen genom tillväxt för alla och en hållbar ekonomi, miljömässig och social utveckling samt främjande av unionens välstånd i den nya globala ekonomiska situationen.

(2)

I artikel 209.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), jämförd med artikel 208 i samma fördrag, föreskrivs att EIB enligt villkoren i sin stadga ska bidra till att genomföra de åtgärder som krävs för att främja målen för unionens politik för utvecklingssamarbete.

(3)

För att stödja unionens yttre åtgärder och möjliggöra för EIB att finansiera investeringar utanför unionen utan att det påverkar EIB:s kreditvärdighet har den största delen av EIB:s verksamhet i externa regioner åtnjutit en EU-budgetgaranti (nedan kallad EU-garanti) som förvaltas av kommissionen. Detta stöder ytterligare EIB:s kreditvärdighet mot de finansiella marknaderna, vilket är av största betydelse.

(4)

De senaste EU-garantierna för EIB:s finansieringstransaktioner, som undertecknats under perioden från 1 februari 2007 till den 31 december 2013, inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1080/2011/EU (2). En EU-garanti för EIB:s finansieringstransaktioner utanför unionen till stöd för unionens politik bör inrättas för den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

(5)

Garantifonden för åtgärder avseende tredjeland (nedan kallad garantifonden), som inrättades genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 (3), utgör en likviditetsbuffert för unionens budget mot förluster vid EIB:s finansieringstransaktioner och vid makroekonomiskt stöd och Euratomlån utanför unionen.

(6)

En förteckning över länder som är potentiellt berättigade till EIB-finansiering inom ramen för EU-garantin bör upprättas, liksom en förteckning över länder som är potentiellt berättigade till EIB-finansiering med EU-garantin.

(7)

Bhutan bör läggas till i den förteckning över länder som faktiskt är berättigade till EIB-finansiering och Myanmar/Burma/Myanmar bör föras in på båda förteckningarna efter den senaste utvecklingen som har möjliggjort för unionen att inleda ett nytt kapitel i sina relationer med Bhutan och Myanmar/Burma/Myanmar för att stödja de fortgående politiska och ekonomiska reformerna i båda länderna.

(8)

I syfte att återspegla utvecklingen av politiken på viktiga områden bör förteckningen över länder som faktiskt är berättigade till EIB:s finansieringstransaktioner inom ramen för EU garantin revideras på lämpligt sätt och befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av bilaga III till detta beslut. Kommissionens ändringar av bilaga III bör grundas på en övergripande ekonomisk, social, miljörelaterad och politisk bedömning, särskilt aspekter som rör demokrati, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(9)

För att kunna anpassa beloppen till den faktiska utvecklingen av garantifondens tillförselbehov i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 bör det maximala taket för EU-garantin indelas i ett fast tak på högst 27 000 000 000 EUR och ett fakultativt ytterligare belopp på 3 000 000 000 EUR. Tilldelningen av anslag till garantifonden i unionens allmänna budget (budgetrubrik 01 03 06) sker i efterhand på grundval av resultatsiffrorna för utestående garanterad utlåning till tredje land i slutet av år n-2. Enligt förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1638/2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument har återflöden från riskkapital och låneinvesteringar som avser Medelhavsområdet inom ramen för verksamhet som avslutats före 2007 och som kommer från EU-medel ackumulerats på ett förvaltningskonto som inrättats genom faciliteten för investering och partnerskap för Europa-Medelhavsområdet (Femip). Dessa återflöden bör delvis användas för garantifonden som undantagsåtgärd för att säkerställa att taket för EIB:s finansieringstransaktioner enligt detta beslut bibehålls på en lämplig nivå för perioden 2014–2020. Återstående medel bör återbetalas till unionens allmänna budget.

(10)

Frågor som ska behandlas inför ianspråktagande av hela eller delar av det fakultativa ytterligare beloppet bör inbegripa framsteg i EIB:s genomförande av detta beslut, särskilt resultatet av EIB:s verksamhet på grundval av information från bland annat ramen för mätning av resultaten (nedan kallad REM), inbegripet en bedömning av utvecklingseffekten, behoven av inbetalningar till garantifonden med beaktande av tidigare och framtida utestående belopp för all verksamhet som täcks av garantifonden samt den makroekonomiska, finansiella och politiska situationen i berättigade regioner och länder vid tidpunkten för halvtidsöversynen.

(11)

De belopp som täcks av EU-garantin i respektive region bör fortsätta att utgöra tak för EIB-finansieringen inom ramen för EU-garantin, och de bör således inte utgöra mål som EIB måste uppnå. Taken bör utvärderas som en del av halvtidsöversynen av detta beslut särskilt med avseende på förändringar i den förteckning över regioner och länder som faktiskt är berättigade till EIB-finansiering.

(12)

EIB:s finansieringstransaktioner ska vara förenliga med mottagarländernas utvecklingsstrategier. Mot denna bakgrund och för att öka samstämmigheten och inrikta EIB:s externa finansieringstransaktioner på att stödja unionens politik och för att ge maximala fördelar till förmånstagarna fastställs i beslut nr 1080/2011/EU allmänna mål för EIB:s finansieringstransaktioner i samtliga berättigade regioner och länder, särskilt när det gäller stöd till små och medelstora företag, social och ekonomisk infrastruktur samt begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, med utgångspunkt i EIB:s relativa styrka på områden där banken har väldokumenterad erfarenhet. Dessa mål bör bibehållas i detta beslut för att ytterligare främja hållbar tillväxt och skapande av arbetstillfällen.

(13)

Att förbättra möjligheterna till finansiering för små och medelstora företag, inbegripet små och medelstora företag från unionen som investerar i regioner som omfattas av detta beslut, kan spela en avgörande roll när det gäller att stimulera ekonomisk utveckling och att bekämpa arbetslöshet. För att effektivt nå ut till små och medelstora företag bör EIB:s finansieringstransaktioner vara resultatorienterade. EIB bör om möjligt investera i små och medelstora företags forsknings- och innovationsverksamhet i syfte att stödja lokal utveckling. EIB bör i de länder som är berättigade till finansiering samarbeta med lokala finansiella förmedlingsinstitut som bör integreras i den lokala ekonomin särskilt för att säkerställa att finansiella fördelar överförs till deras kunder och att mervärde tillhandahålls i jämförelse med andra finansieringskällor. EIB bör också i möjligaste mån öka diversifieringen av sina finansiella partner i de länder där insatserna görs. Under förfarandet för due diligence bör EIB avgöra om finansieringstransaktionerna till stöd för små och medelstora företag är förenliga med de regionala tekniska operativa riktlinjerna, REM och EIB:s standarder. EIB bör inrätta en rapporteringsmekanism för att säkerställa att de medel som avsetts för små och medelstora företag används till förmån för dessa. En konsoliderad rapport om finansieringen av små och medelstora företag enligt detta direktiv bör tillhandahållas av EIB som en del av dess bidrag till halvtidsöversynen.

(14)

EU-garantins omfattning, som är begränsad till risker som avser självständighet och risker av politisk natur, är inte i sig själv tillräcklig för att säkerställa en meningsfull verksamhet för EIB när det gäller stöd för mikrofinansiering. Därför bör sådana aktiviteter i lämpliga fall genomföras med hjälp av budgetmedel som är tillgängliga genom andra instrument och genom förmedlingsinstitut också på lokal nivå som en möjlighet att främja tillväxt och bidra till att minska fattigdomen i fattiga länder.

(15)

EIB bör fortsätta att finansiera investeringsprojekt inom områdena social, miljömässig och ekonomisk infrastruktur, inklusive transport och energi, och bör överväga att öka sin aktivitet till stöd för infrastruktur inom hälsa och utbildning när det finns ett tydligt mervärde i att göra detta.

(16)

För att förstärka EU-garantins klimatförändringsdimension bör det införas ett övergripande mål för volymen av transaktioner och ett system som möjliggör förhandsbedömning av växthusgasutsläppen från projekt som stöds av EU-garantin. EIB:s finansieringstransaktioner till stöd för begränsning av och anpassning till klimatförändringar bör motsvara minst 25 % av EIB:s sammanlagda finansieringstransaktioner för att främja unionens klimatmål på global nivå. EIB bör tillhandahålla teknisk expertis i nära samarbete med kommissionen för att stödja offentliga och privata motparter som utnyttjar EIB:s finansieringstransaktioner när det gäller att hantera klimatförändringar och använda tillgänglig finansiering på bästa möjliga sätt. Subventionerade medel bör göras tillgängliga för projekt som syftar till begränsning och anpassning. EIB:s finansieringstransaktioner bör när så är möjligt och lämpligt kompletteras med medel från unionens allmänna budget, genom att bidrag och lån kombineras effektivt och konsekvent för att finansiera klimatförändringsåtgärder inom ramen för unionens externa bistånd. I detta avseende bör kommissionens årsrapport till Europaparlamentet och rådet innehålla en detaljerad redogörelse för vilka finansieringsinstrument som har använts för att finansiera dessa projekt, med angivande av beloppen för EIB:s finansieringstransaktioner enligt det externa mandatet samt motsvarande bidragsbelopp.

(17)

Inom de områden som omfattas av de allmänna målen bör regional integrering mellan länder, särskilt ekonomisk integrering mellan föranslutningsländer, grannländer och unionen, vara ett underliggande mål för EIB:s finansieringstransaktioner. I detta sammanhang bör EIB inom de områden som omfattas av de allmänna målen kunna stödja partnerländer genom utländska direktinvesteringar från företag från unionen som främjar ekonomisk integrering med unionen och bidrar till att främja teknik- och kunskapsöverföring, förutsatt att man iakttagit lämplig aktsamhet under investeringsprojektet för att minimera riskerna för att EIB:s finansieringstransaktioner leder till negativa återverkningar när det gäller sysselsättningen inom unionen. EIB bör även uppmuntras att stödja utländska direktinvesteringar i partnerländer från företag i unionen på dess egen risk med beaktande av EIB:s riskkapacitet.

(18)

EIB bör regelbundet genomföra efterhands- eller halvtidsutvärderingar av verksamhet som är föremål för stöd enligt detta beslut i syfte att bedöma deras relevans, resultat och utvecklingseffekter och att identifiera aspekter som skulle kunna bidra till en förbättring av den framtida verksamheten. Sådana utvärderingar bör bidra till ansvarighet och hållbarhetsanalys.

(19)

Åtgärderna för att omsätta EU-garantins mål enligt det allmänna mandatet i praktiken kommer att anges i regionala, tekniska och operativa riktlinjer. Sådana riktlinjer bör överensstämma med den breda ramen för unionens regionalpolitik, inklusive principen om differentiering inom den europeiska grannskapspolitiken. De regionala tekniska operativa riktlinjerna bör ses över efter antagandet av detta beslut och uppdateras ytterligare efter halvtidsöversynen för att anpassa dem till utvecklingen i unionens externa politik och prioriteringar. Uppdateringen av de regionala tekniska operativa riktlinjerna bör bland annat beakta relevant utveckling i berättigade länder.

(20)

I enlighet med protokoll nr 5 om Europeiska investeringsbankens stadga, som fogats till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och EUF-fördraget, ska ansökningar som lämnas direkt till EIB om EIB-finansieringstransaktioner som ska ske i enlighet med detta beslut föreläggas kommissionen för yttrande om överensstämmelse med relevant unionslagstiftning och unionspolitik. När det gäller EIB-finansieringstransaktioner enligt detta beslut bör sådana transaktioner inte omfattas av EU-garantin om de avstyrks av kommissionen.

(21)

Även om EIB:s styrka fortsatt ligger i dess särskilda modell som en offentligt ägd investeringsbank vars uppdrag är att tillhandahålla långsiktiga lån i syfte att uppfylla de mål som bankens aktieägare har fastställt, bör EIB:s finansieringstransaktioner bidra till att uppfylla de allmänna principer som vägleder unionens yttre åtgärder i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget, dvs. befästande och stödjande av demokrati och rättsstaten, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, samt till genomförandet av de internationella åtaganden och överenskommelser däribland miljöavtal i vilka unionen är part. EIB bör i synnerhet bidra till ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete med tredjeländer i enlighet med artikel 212 i EUF-fördraget. Dessutom bör EIB:s insatser stämma överens med folkrätten, bland annat principerna i Förenta nationernas stadga. EIB:s insatser bör under de olika projektetapperna också stämma överens med bestämmelserna i FN/ECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen). När det gäller i synnerhet utvecklingsländerna bör EIB:s finansieringstransaktioner främja en hållbar ekonomisk, social och miljövänlig utveckling, särskilt i de minst gynnade utvecklingsländerna, en smidig och gradvis integrering i världsekonomin, och uppfyllandet av de mål som unionen har godkänt inom ramen för Förenta nationerna och andra relevanta internationella organisationer. Samtidigt som EIB bidrar till genomförandet av de åtgärder som är nödvändiga för att främja målen för unionens politik för utvecklingssamarbete i enlighet med artikel 209.3 i EUF-fördraget, bör EIB sträva efter att indirekt stödja uppnåendet av Förenta nationernas millennieutvecklingsmål för 2015 och efter 2015 uppfyllandet av eventuellt nya utvecklingsmål som kan komma att ändra eller ersätta millennieutvecklingsmålen i alla regioner där banken är aktiv.

(22)

EIB:s aktiviteter enligt detta beslut bör stödja genomförandet det europeiska samförståndet om utveckling, om agendan för förändring och principerna för effektivare bistånd i enlighet med Parisförklaringen 2005, Accra-handlingsplanen 2008 och det partnerskapsavtal som slöts i Busan 2011. Dessutom bör det vara samstämmigt med EU:s strategiska ram och handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati som antogs av rådet det 25 juni 2012 samt med internationella avtal på miljöområdet, inklusive EU:s åtaganden i fråga om biologisk mångfald. Det bör genomföras genom att antal konkreta åtgärder, särskilt genom att man förstärker EIB:s kapacitet att bedöma miljömässiga, sociala, utvecklingsmässiga aspekter av projekt, t.ex. mänskliga rättigheter och konfliktrelaterade risker, och att aktivt främja lokalt samråd med offentliga myndigheter och civilsamhället. EIB bör i detta sammanhang genomföra och ytterligare utveckla sin REM, som innehåller en detaljerad uppsättning av utförandeindikatorer som mäter ekonomiska, miljömässiga, sociala och utvecklingsmässiga effekter på dess finansieringstransaktioner genom EIB:s hela projektcykel. Genomförandet av REM bör utvärderas som en del av halvtidsöversynen av detta beslut. Inom ramen för due diligence-granskningen av ett investeringsprojekt bör EIB när det är lämpligt och i enlighet med unionens sociala principer, miljöprinciper samt internationell bästa praxis liksom unionsrätten och mottagarlandets nationella rätt kräva att den projektansvarige genomför lokala samråd och redovisar resultatet av dessa samråd för allmänheten för att beakta dessa projekts inverkan på relevanta berörda parter. EIB bör kommunicera med projektansvariga och stödmottagare när det gäller de projekt som banken finansierar under hela projektplaneringsförfarandet. Finansieringskontrakt som undertecknats under den period som omfattas av detta beslut vad avser EIB-finansieringstransaktioner som inbegriper offentliga motparter bör uttryckligen innehålla möjligheten att ställa in utbetalningarna i de fall där berättigandet återkallas enligt detta beslut för ett land där ett investeringsprojekt genomförs.

(23)

Det bör på alla nivåer, från tidig strategisk planering till projektutformning på fältet, säkerställas att EIB:s finansieringstransaktioner överensstämmer med och stöder unionens politik för yttre förbindelser och de övergripande mål som anges i detta beslut. För att öka samstämmigheten i unionens yttre åtgärder bör dialogen om politik och strategier mellan kommissionen och EIB samt Europeiska utrikestjänsten stärkas ytterligare varvid Europaparlamentet och rådet ska hållas vederbörligen informerade. EIB:s kontor utanför unionen bör, där så är möjligt, placeras vid EU:s delegationskontor, så att det inbördes samarbetet förbättras samtidigt som driftskostnaderna kan delas. Samförståndsavtalet mellan Europeiska kommissionen och Europeiska investeringsbanken med anledning av samarbetet och samordningen i regioner som omfattas av det externa mandatet, som reviderades 2013 för att utöka samarbetet och ett tidigt ömsesidigt informationsutbyte mellan kommissionen, utrikestjänsten och EIB på operativ nivå, bör tillämpas även i fortsättningen. Samarbetet inom ramen för samförståndsavtalet bör i synnerhet omfatta en regelbunden översyn av tillämpningen av principen om differentiering i grannskapsländerna. Det är särskilt viktigt att det förs en tidig och systemisk diskussion mellan kommissionen och EIB, och även utrikestjänsten när så är tillämpligt, när det gäller utarbetande av relevanta planeringsdokument, så att synergieffekterna mellan deras verksamheter maximeras. Samarbetet avseende respekten för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och konfliktförebyggande insatser bör också förstärkas. EIB bör uppmuntras att samarbeta med unionsdelegationerna under EIB:s projektcykel.

(24)

Unionens yttre förbindelser bör stödjas av flera instrument, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 236/2014 (4). I syfte att förstärka den övergripande samstämmigheten av stöd från unionen i de berörda regionerna bör man ta tillvara på möjligheter att kombinera EIB:s finansiering med unionens budgetmedel när och i vilken form det är lämpligt, i form av finansieringsinstrument som fastställs i avdelning VIII i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (5) och tekniskt stöd för projektutveckling och projektgenomförande, genom instrumentet för stöd inför anslutningen II som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 (6), det europeiska grannskapsinstrumentet som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 (7), instrumentet för utvecklingssamarbete som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 (8), partnerskapsinstrumentet för samarbete med tredjeländer som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 234/2014 (9), instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 235/2014 (10), instrumentet som bidrar till stabilitets och freds som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 (11) och instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete som inrättats genom rådets förordning (Euratom) nr 237/2014 (12). I enlighet med beslut nr 1080/2011/EU har kommissionen etablerat EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete med målet att optimera användningen av instrumenten för att kombinera bidrag och lån till regioner utanför unionen i synnerhet vid genomförandet av unionens allmänna budget och EIB-lån samt vid utbyte av bästa praxis för förvaltning och utvärderingskriterier på projektnivå. EIB:s och andra finansinstituts deltagande i mekanismer för kombinerad finansiering bör till fullo överensstämma med unionens externa mål, biståndseffektivitet och kraven på transparens.

(25)

EIB bör när det gäller de finansieringstransaktioner utanför unionen som omfattas av detta beslut sträva efter att ytterligare förstärka samordningen och samarbetet med europeiska och internationella finansinstitut, särskilt med dem som deltar i EU-plattformen för kombinerade mekanismer vid externt samarbete. Detta samarbete omfattar där så är lämpligt sektorsspecifika villkor och ömsesidig tillit till förfaranden, användning av samfinansiering och deltagande i globala initiativ, exempelvis sådana som främjar stödets samordning och effektivitet. Denna samordning och detta samarbete bör syfta till att minimera eventuell dubblering av kostnader och onödig överlappning. Samarbetet bör helt och hållet bygga på principen om ömsesidighet. Ömsesidig tillgång för EIB till finansieringsinstrument som inrättas av andra europeiska och internationella finansinstitut bör vid behov främjas. Det trepartsavtal om samförstånd mellan kommissionen, EIB-gruppen och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) avseende samarbete utanför unionen, som medger att EIB-gruppen och EBRD kompletterar varandra genom att utnyttja sina respektive komparativa fördelar uppdaterades 2012 för att omfatta utvidgningen av EBRD:s geografiska räckvidd till Medelhavsregionen och bör även fortsättningsvis tillämpas. Principerna i detta beslut bör tillämpas även när EIB:s finansiering genomförs genom samarbetsavtal med andra europeiska och internationella finansinstitut.

(26)

EIB bör uppmuntras att fortsätta finansieringen av transaktioner utanför unionen också på egen risk, även till stöd för unionens ekonomiska intressen, i länder och till förmån för investeringsprojekt som har tillräcklig kreditvärdighet enligt EIB:s bedömning och med beaktande av dess egen rikshanteringsförmåga, så att användningen av EU-garantin kan koncentreras på länder och investeringsprojekt där EU-garantin tillför ett mervärde även i form av en hållbar ekonomisk, social och miljövänlig utveckling.

(27)

EIB bör utöka sitt utbud av innovativa finansiella instrument, inbegripet genom att inrikta sig på att utveckla garantiinstrument. EIB bör dessutom aktivt delta i riskdelningsinstrument och marknaden för lånekapitalfinansiering för projekt med stabil och förutsägbar generering av kassaflöde. Särskilt bör det överväga att stödja instrument för lånekapitalfinansiering som utfärdas eller beviljas till förmån för investeringsprojekt som utförs i berättigade länder. Dessutom bör EIB öka sin utlåning i lokala valutor och ge ut obligationer på lokala marknader, under förutsättning att mottagarländerna har genomfört de nödvändiga strukturella reformerna, särskilt inom finanssektorn, samt andra åtgärder för att underlätta EIB:s verksamhet. Vid diversifieringen och utökningen av instrument för lånekapitalfinansiering bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att se till att sådana instrument inte leder till riskfyllda finansiella metoder och skuldsättning och därmed utgör ett hot mot den finansiella stabiliteten.

(28)

Kommissionen bör varje år avlägga en rapport till Europaparlamentet och rådet. Rapporten bör innehålla en bedömning av EIB:s finansieringstransaktioner och hur dessa uppfyller kraven i detta beslut, deras mervärde och bidrag till unionens politik för yttre förbindelser, deras kvalitet, deras utvecklingseffekt med stöd av EIB:s REM och de finansiella förmåner som överförs till mottagarna. Rapporten bör också innehålla information om de faktiska anspråken på EU-garantin, finansieringen av klimatförändring och biologisk mångfald inom ramen för detta beslut, uppföljningen av samförståndsavtalet mellan EIB och Europeiska ombudsmannen och en beskrivning av samarbetet med kommissionen och andra europeiska och internationella finansinstitut, inklusive samfinansiering. Rapporten bör offentliggöras för att ge relevanta berörda parter t.ex. det civila samhället möjlighet att ge uttryck för sina uppfattningar.

(29)

EIB:s finansieringstransaktioner till stöd för unionens politik för yttre förbindelser bör fortsätta att genomföras i enlighet med principen om sund bankpraxis. De bör även fortsättningsvis förvaltas i enlighet med EIB:s egna regler och förfaranden, vilka bör återspegla dessa principer – bland annat lämpliga kontrollåtgärder – och i överensstämmelse med EIB:s uttalande om sociala och miljömässiga normer, samt med relevanta regler och förfaranden avseende revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). I sina finansieringstransaktioner bör EIB på ett tillfredsställande sätt genomföra sin politik gentemot svagt reglerade eller icke samarbetsvilliga jurisdiktioner som definierats som icke samarbetsvilliga av unionen, Förenta nationerna, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling eller arbetsgruppen för finansiella åtgärder för att bidra till den internationella kampen mot skattebedrägerier, skatteundandragande och penningtvätt. För transparensens skull ska EIB i samarbete med de lokala finansiella intermediärerna utarbeta en förteckning över de slutliga låntagarna.

(30)

EIB bör vidta lämpliga åtgärder för att se till att unionens ekonomiska intressen skyddas i de fall finansieringstransaktioner omfattas av EU-garantin genom att förebygga bedrägeri, korruption, penningtvätt och annan illegal verksamhet, och se till att Olaf ges rätt att göra kontroller och inspektioner på plats i förmånstagarnas lokaler. I linje med sin Policy för att förebygga och avskräcka från otillåtet beteende inom Europeiska investeringsbankens verksamhet (EIB:s bedrägeribekämpningspolicy), som antogs 2008 och reviderades 2013, bör EIB bedriva nära samarbete med behöriga myndigheter i unionen och medlemsstaterna för att skärpa de åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism som gäller för närvarande och bidra till att förbättra deras tillämpning. I enlighet med sitt tillvägagångssätt för larm om missförhållanden bör EIB också särskilt uppmärksamma information från personer som slår larm om missförhållanden som avser eventuella fall av bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet och skapa utrymme för en seriös uppföljning, återkoppling och skydd mot vedergällning.

(31)

EIB:s styrande organ bör uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att anpassa EIB:s verksamhet så att den bidrar effektivt till EU:s politik för yttre förbindelser och på lämpligt sätt uppfyller kraven i detta beslut.

a)

ett fast tak på högst 27 000 000 000 EUR,

b)

ett fakultativt belopp på 3 000 000 000 EUR.

a)

Utveckling av lokal privat sektor, i synnerhet stöd till små och medelstora företag.

b)

Utveckling av social och ekonomisk infrastruktur inbegripet transport, energi, miljöinfrastruktur och informations- och kommunikationsteknik.

c)

Begränsning av och anpassning till klimatförändringarna.

a)

Strategidokument som utarbetas av kommissionen eller utrikestjänsten, exempelvis landstrategidokument, regionstrategidokument, vägledande program, handlingsplaner och föranslutningsdokument.

b)

EIB:s strategiska planeringsdokument, projektplanering och EIB:s årliga rapporter till kommissionen.

c)

Övriga policyaspekter och operativa aspekter.

a)

Hinder för valutaöverföringar.

b)

Expropriation.

c)

Krig eller inre oroligheter.

d)

Rättsvägran vid avtalsbrott.

a)

En bedömning av EIB:s finansieringstransaktioner på projekt-, sektors- och landsnivå och på regional nivå och deras överensstämmelse med detta beslut.

b)

En utvärdering av det mervärde, det uppskattade resultatet och den utvecklingseffekt som EIB:s finansieringstransaktioner har på ackumulerad basis som stöder sig på EIB:s årsrapport för ramen för mätning av resultaten. I detta syfte ska EIB använda resultatindikatorer avseende utvecklings- och miljöaspekter samt sociala aspekter, inbegripet människorättsaspekter, för finansierade projekt med beaktande av relevanta indikatorer enligt 2005 års Parisdeklaration om biståndseffektivitet. Indikatorerna för projektens miljöaspekter ska innefatta kriterier för ren teknik, som i princip ska vara inriktade på energieffektivitet och teknik för att minska utsläppen.

c)

En bedömning av EIB-finansieringstransaktionernas bidrag till uppnåendet av målen för unionens yttre politik och strategiska mål, med hänsyn till de tekniska operativa riktlinjer som avses i artikel 5.

d)

En utvärdering av de finansiella förmåner som överförs till mottagarna av EIB:s finansieringstransaktioner på ackumulerad basis.

e)

En utvärdering av kvaliteten på EIB:s finansieringstransaktioner, i synnerhet huruvida EIB har tagit hänsyn till den miljömässiga och sociala hållbarheten med visande av tillbörlig aktsamhet och övervakning av finansierade investeringsprojekt.

f)

Närmare uppgifter om de faktiska anspråken på EU-garantin.

g)

Information om finansieringsvolymer för klimatförändring och biologisk mångfald inom ramen för detta beslut, konsekvenser för de absoluta och relativa utsläpp av växthusgaser som avses i artikel 9.4 på ackumulerad basis samt antalet projekt som utvärderas med hänsyn till klimatrisken.

h)

En beskrivning av samarbetet med kommissionen och andra europeiska och internationella finansinstitut, inklusive samfinansiering. Rapporten ska särskilt innehålla en uppdelning av unionens finansiella resurser och andra europeiska och internationella finansinstituts resurser som används i kombination med EIB-finansiering för att på sätt ge en överblick över den övergripande investering som stöds av EIB:s finansieringstransaktioner i enlighet med detta beslut. I rapporten ska även det nya samförståndsavtal mellan EIB och andra europeiska eller internationella finansinstitut nämnas som inverkar på EIB:s finansieringstransaktioner i enlighet med detta beslut.

i)

Information om uppföljningen av samförståndsavtalet mellan EIB och Europeiska ombudsmannen i den mån som avtalet berör de EIB-finansieringstransaktioner som omfattas av detta beslut.

a)

EIB:s samtliga finansieringstransaktioner som utförs enligt detta beslut, efter det att projektet godkänts, med särskilt angivande av att ett investeringsprojekt omfattas av EU-garantin och av hur det bidrar till målen för unionens yttre åtgärder, särskilt dess ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter,

b)

om inte krav på sekretess gäller, alla samförståndsavtal mellan EIB och andra europeiska eller internationella finansinstitut som berör EIB:s finansieringstransaktioner enligt detta beslut,

c)

om så är möjligt och lämpligt, befintliga ramavtal mellan EIB och ett mottagarland; vid undertecknandet av nya avtal eller ändring av befintliga sådana, ska EIB sträva efter att möjliggöra ett offentliggörande,

d)

EIB:s uppdelningspolitik.

a)

en bedömning av tillämpningen av uppdelningspolitiken,

b)

en bedömning av EIB:s rapportering och vid behov rekommendationer om hur den kan förbättras,

c)

en bedömning av REM, inbegripet resultatindikatorer och -kriterier, och deras bidrag till uppnåendet av målen för detta beslut,

d)

en detaljerad redogörelse för de kriterier som beaktas för rekommendationen om ett eventuellt ianspråktagande av hela eller delar av det fakultativa ytterligare beloppet.