19.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 343/2

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 1260/2001 (1), särskilt artikel 15.8 första strecksatsen och artiklarna 16.5 och 18.5, gavs kommissionen befogenhet att anta tillämpningsföreskrifter för de basproduktionsavgifter och avgifter som ska tas ut av kvotinnehavarare som är verksamma inom den gemensamma organisationen av marknaden för socker, koefficienten för tilläggsavgiften, och återbetalningen av del av avgifterna till säljarna av sockerbetor.

(2)

Kommissionen fastställde produktionsavgifterna för 2001/02 (2), 2002/03 (3), 2003/04 (4), 2004/05 (5) och 2005/06 (6).

(3)

Enligt artikel 18.2 i förordning (EG) nr 1260/2001 gällde att om en basproduktionsavgift var lägre än det maximibelopp som avses i artikel 15.3 eller om den B-avgift som avses i samma artikel var lägre än det maximibelopp som avses i artikel 15.4 i den förordningen, vid behov justerat i enlighet med artikel 15.5, skulle sockerproducenterna åläggas att till säljarna av sockerbetor betala 60 % av skillnaden mellan det maximala avgiftsbeloppet i fråga och storleken på den avgift som ska tas ut.

(4)

I enlighet med artikel 9.1 i kommissionens förordning (EG) nr 314/2002 (7), har de belopp som sockerproducenterna ska betala till säljarna av sockerbetor med avseende på skillnaden mellan den maximala basproduktionsavgiften och B-avgiften och de avgifter som tagits ut, fastställts för 2002/03 (8), 2003/04 (9) och 2005/06 (10).

(5)

Inom ramen för reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för socker har förordning (EG) nr 1260/2001 från och med regleringsåret 2006/07 upphävts och ersatts av rådets förordning (EG) nr 318/2006 (11). Genom förordning (EG) nr 318/2006, senare upphävd och införlivad i rådets förordning (EG) nr 1234/2007 (12), har självfinansieringssystemet med rörliga produktionsavgifter för socker och en ordning med produktionskvoter ersatts med en ny produktionsavgift som har till syfte att bidra till finansieringen av sådana utgifter inom sockersektorn som uppstår inom ramen för den gemensamma organisationen av marknaden för socker.

(6)

Den 8 maj 2008 ogiltigförklarade domstolen, i de förenade målen C-5/06 och C-23/06 till C-36/06, kommissionens förordning (EG) nr 1762/2003 (13) och kommissionens förordning (EG) nr 1775/2004 (14). I sin dom fastställde domstolen att samtliga produktkvantiteter som har exporterats ska beaktas vid fastställandet av den genomsnittliga förlusten per ton av produkten, oberoende av om bidrag faktiskt betalats ut eller inte.

(7)

Domstolen ogiltigförklarade också, i de förenade målen C-175/07 till C-184/07, och i målen C-466/06 och C-200/06 kommissionens förordning (EG) nr 1686/2005 (15).

(8)

För att följa domstolens dom antog kommissionen förordning (EG) nr 1193/2009 (16).

(9)

Den 29 september 2011 avkunnade tribunalen sin dom i mål T-4/06, i vilken den konstaterade att det inte fanns någon lämplig rättslig grund för en differentierad koefficient för tilläggsavgiften för socker och ogiltigförklarade artikel 2 i förordning (EG) nr 1686/2005, i dess ändrade lydelse enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1193/2009.

(10)

Den 27 september 2012 ogiltigförklarade domstolen, i de förenade målen C-113/10, C-147/10 och C-234/10, förordning (EG) nr 1193/2009 och förklarade att, vid fastställandet av den beräknade genomsnittliga förlusten per ton produkt skulle artikel 15.1 d i förordning (EG) nr 1260/2001 tolkas på så sätt att det totala bidragsbeloppet inkluderar det totala exportbidragsbeloppet som faktiskt har betalts.

(11)

Följaktligen bör avgifterna i sockersektorn fastställas till rätt nivå. För sådan export som anges i artikel 6.5 i kommissionens förordning (EG) nr 314/2002 bör den genomsnittliga förlusten i den mening som avses i artikel 15.1 d i förordning (EG) nr 1260/2001 beräknas genom att det faktiska totala exportbidrag som betalats ut divideras med de exporterade kvantiteterna, oberoende av om bidrag faktiskt har betalats ut eller inte. Det överskott som kan exporteras i den mening som avses i artikel 15.1 c i förordning (EG) nr 1260/2001 bör också beräknas på grundval av all export, oberoende av om ett bidrag har betalats ut eller inte.

(12)

Eftersom metoden för att beräkna avgifterna för regleringsåret 2001/02 var samma som den som domstolen ogiltigförklarade, bör även produktionsavgifterna och koefficienten för tilläggsavgiften för regleringsåret 2001/02 korrigeras i enlighet med detta.

(13)

Det följer av domstolens dom att de korrigerade avgifterna bör tillämpas från och med samma datum som de avgifter som har förklarats vara ogiltiga.

(14)

Som ett resultat av fastställandet av sockeravgifter enligt den metod som avses i skäl 11, bör även fastställandet av de belopp sockerproducenterna är skyldiga att betala till säljarna av sockerbetor med avseende på skillnaden mellan den maximala basproduktionsavgiften och den avgift som ska tas ut för regleringsåren 2002/03, 2003/04 och 2005/06 tillämpas retroaktivt.

(15)

För regleringsåret 2001/02 uppgår den totala förlusten, omräknad enligt den metod som avses i skäl 11, till 14 123 937 EUR. Den koefficient som avses i artikel 16.2 i förordning (EG) nr 1260/2001 bör fastställas i enlighet med detta och bör tillämpas retroaktivt för det nämnda regleringsåret.

(16)

För regleringsåret 2002/03 ger tillämpningen av den metod som avses i skäl 11 en basproduktionsavgift på 2 % och en B-avgift på 16,371 %, vilka bör tillämpas retroaktivt för det regleringsåret. Den omräknade sammanlagda förlusten täcks i sin helhet av intäkterna från basproduktionsavgiften och B-avgiften. Därför finns det ingen anledning att för det regleringsåret fastställa den koefficient som avses i artikel 16.2 i förordning (EG) nr 1260/2001.

(17)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1440/2002 (17) fastställdes för regleringsåret 2002/03 det maximala beloppet för B-avgiften till 37,5 % av interventionspriset för vitsocker. Den reviderade B-avgiften för nämnda regleringsår är 16,371 % av interventionspriset för vitsocker enligt den metod som avses i skäl 11 och som är tillämplig för det regleringsåret. Denna skillnad innebär att det belopp som ska betalas av sockerproducenterna till säljarna av sockerbetor fastställs per ton sockerbetor av standardkvalitet för det regleringsåret, i enlighet med artikel 18.2 i förordning (EG) nr 1260/2001.

(18)

För regleringsåret 2003/04 ger tillämpningen av den metod som avses i skäl 11 en basproduktionsavgift på 2 % och en B-avgift på 17,259 %. Den omräknade sammanlagda förlusten täcks i sin helhet av intäkterna från basproduktionsavgiften och B-avgiften. Därför finns det ingen anledning att för det regleringsåret fastställa den koefficient för tilläggsavgiften som avses i artikel 16.2 i förordning (EG) nr 1260/2001.

(19)

För regleringsåret 2003/04 fastställs i förordning (EG) nr 1440/2002 det maximala belopp för B-avgiften till 37,5 % av interventionspriset för vitsocker. B-avgiften för nämnda regleringsår är dock är 17,259 % av interventionspriset på vitsocker enligt den metod som avses i skäl 11. Denna skillnad innebär att det belopp som ska betalas av sockerproducenterna till säljarna av sockerbetor fastställs per ton sockerbetor av standardkvalitet för det regleringsåret, i enlighet med artikel 18.2 i förordning (EG) nr 1260/2001.

(20)

För regleringsåret 2004/05 ändrar tillämpningen av den metod som avses i skäl 11 varken basproduktionsavgiften eller B-avgiften. För det regleringsåret uppgår den totala förlusten beräknad enligt den metod som avses i skäl 11 till 57 648 788 EUR. Den koefficient som avses i artikel 16.2 i förordning (EG) nr 1260/2001 bör därför fastställas. Det följer av domstolens dom till vilken hänvisas i skäl 9, att koefficienten bör vara enhetlig för unionens medlemsstater i dess sammansättning den 30 april 2004 och unionens medlemsstater i dess sammansättning den 1 maj 2004.

(21)

För regleringsåret 2005/06 leder tillämpningen av den metod som avses i skäl 11 till en basproduktionsavgift på 1,2335 % utan att det krävs någon B-avgift. Den omräknade sammanlagda förlusten täcks i sin helhet av intäkterna från basproduktionsavgifterna, och det är inte nödvändigt att fastställa den koefficient för tilläggsavgiften som avses i artikel 16.2 i förordning (EG) nr 1260/2001, för det regleringsåret.

(22)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1296/2005 (18) fastställs det maximala beloppet för B-avgiften för regleringsåret 2005/06 till 37,5 % av interventionspriset på vitsocker. Då basproduktionsavgiften för nämnda regleringsår, reviderad i enlighet med den metod som avses i skäl 11, är 1,2335 % av interventionspriset för vitsocker, finns det inget behov av att fastställa en B-avgift. På grund av dessa skillnader är det nödvändigt att fastställa vilka belopp per ton sockerbetor av standardkvalitet som skulle betalas av sockerproducenterna till säljarna av sockerbetor för det regleringsåret, i enlighet med artikel 18.2 i förordning (EG) nr 1260/2001.

(23)

Av rättssäkerhetsskäl och för att säkerställa enhetlig behandling av de berörda aktörerna i de olika medlemsstaterna, är det nödvändigt att ange ett datum då de avgifter som fastställs genom den här förordningen bör ha fastlagts i enlighet med artikel 2.2 andra stycket i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 (19). Denna tidsfrist är dock inte tillämplig då medlemsstaterna enligt nationell lagstiftning är skyldiga att ersätta berörda operatörer efter detta datum.

—

16 oktober 2002 för regleringsåret 2001/02,

—

8 oktober 2003 för regleringsåret 2002/03,

—

15 oktober 2004 för regleringsåret 2003/04,

—

18 oktober 2005 för regleringsåret 2004/05,

—

23 februari 2007 för regleringsåret 2005/06.

—

16 oktober 2002 för regleringsåret 2001/02,

—

18 oktober 2005 för regleringsåret 2004/05.

—

8 oktober 2003 för regleringsåret 2002/03,

—

15 oktober 2004 för regleringsåret 2003/04,

—

23 februari 2007 för regleringsåret 2005/06.