17.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 338/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 1601/2001 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Ryska federationen, Turkiet, Thailand och Tjeckien. Dessa åtgärder kallas nedan de ursprungliga åtgärderna och den undersökning som resulterade i dessa åtgärder kallas nedan den ursprungliga undersökningen.

(2)

Kommissionen godtog i augusti 2001 ett erbjudande om prisåtagande från en rysk tillverkare (JSC Severstal-Metiz). Detta avtal om prisåtagande upphävdes i oktober 2007 (3) eftersom det inte ansågs fungera på grund av svårigheter gällande korrekt klassificering av det stora antalet produkttyper som företaget exporterade.

(3)

Genom rådets förordning (EG) nr 1279/2007 (4) bibehölls de ursprungliga åtgärderna mot Ryska federationen efter en partiell interimsöversyn och en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. Dessa åtgärder kallas nedan de gällande åtgärderna, och undersökningen vid giltighetstidens utgång kallas nedan den senaste undersökningen. Genom förordning (EG) nr 1279/2007 upphävdes även åtgärderna gällande import av linor och kablar av stål med ursprung i Turkiet och Thailand.

(4)

Det finns för närvarande (5) även gällande åtgärder mot linor och kablar av järn eller stål från Ukraina och Folkrepubliken Kina, vilka utvidgades till att omfatta import av linor och kablar av järn eller stål som avsänts från Marocko, Moldavien och Republiken Korea.

(5)

Den 27 oktober 2012 tillkännagav kommissionen genom ett meddelande (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) (6), som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning, att en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen skulle inledas beträffande de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Ryska federationen.

(6)

Översynen inleddes till följd av att en motiverad ansökan lämnats in av Liaison Committee of European Union Wire Rope Industries (nedan kallad EWRIS eller sökanden) såsom företrädare för unionstillverkare som svarar för mer än 50 % av unionens totala produktion av vissa linor och kablar av järn eller stål. Ansökan grundades på påståendet att det är sannolikt att dumpningen fortsätter och att skadan för unionsindustrin återkommer om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(7)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2011 till och med den30 september 2012 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de tendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2009 fram till slutet av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(8)

Kommissionen underrättade officiellt kända exporterande tillverkare, unionstillverkare, importörer och användare samt sökanden och myndigheterna i exportlandet. Berörda parter gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna sina synpunkter och begära att bli hörda.

(9)

På grund av det stora antalet exporterande tillverkare i Ryska federationen som förefaller vara berörda av undersökningen angavs inledningsvis i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande kunde komma att tillämpas i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, ombads exporterande tillverkare från Ryska federationen att inom två veckor från och med inledandet av förfarandet ge sig till känna och till kommissionen lämna de upplysningar som begärdes i tillkännagivandet om inledande.

(10)

Eftersom endast två exporterande tillverkare i Ryska federationen lämnade de upplysningar som begärdes i tillkännagivandet om inledande och förklarade sig villiga att samarbeta ytterligare med kommissionen, beslutade man att inte tillämpa stickprovsförfarandet för exporterande tillverkare.

(11)

Kommissionen meddelade i tillkännagivandet om inledande att ett preliminärt urval av unionstillverkare hade gjorts och uppmanade berörda parter att yttra sig om detta inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande. Det preliminära urvalet bestod av fem unionstillverkare som ansågs vara representativa för unionsindustrin vad gäller produktionsvolym och försäljning av den likadana produkten i unionen.

(12)

Eftersom inga synpunkter lämnades in blev de föreslagna företagen utvalda till att inbegripas i det slutgiltiga urvalet och berörda parter underrättades om detta. Ett av de slutgiltigt utvalda företagen drog sig dock senare ur stickprovet. Kommissionen beslutade därför att reducera urvalet till de fyra återstående företagen, som fortfarande ansågs vara representativa för unionsindustrin vad gäller produktionsvolym (29,3 %) och försäljning (20,9 %) av den likadana produkten i unionen.

(13)

Trots att stickprovsförfarandet angavs i tillkännagivandet om inledande för icke-närstående importörer, var det inte någon icke-närstående importör eller användare som gav sig till känna. Stickprovsförfarandet tillämpades därför inte på icke-närstående importörer.

(14)

Frågeformulär skickades till de fyra unionstillverkarna som ingick i stickprovet, de två exporterande tillverkarna från Ryska federationen och den närstående importören.

(15)

Frågeformuläret besvarades av de fyra unionstillverkarna i stickprovet, den närstående importören och en av de exporterande tillverkarna från Ryska federationen.

(16)

Trots att två exporterande tillverkare från Ryska federationen ursprungligen gav sig till känna, besvarade endast en av dem frågeformuläret och betraktas som samarbetsvillig i undersökningen. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren har ett helägt dotterbolag med säte i Italien som också tillverkar linor och kablar av järn eller stål och importerar den berörda produkten från Ryska federationen. Den andra exporterande tillverkaren lämnade ett bidrag vid tidpunkten för inledande av undersökningen men underlät att besvara frågeformuläret, trots inbjudan att göra detta. Den andra exporterande tillverkaren betraktas därför inte som samarbetsvillig i undersökningen.

(17)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för fastställandet av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och därav följande skada och för fastställandet av unionens intresse. Kontrollbesök genomfördes på plats hos följande företag:

(18)

Den produkt som berörs är samma produkt som i den ursprungliga och i den senaste undersökningen, som ledde fram till införandet av de åtgärder som nu är i kraft, dvs. linor och kablar, inbegripet slutet tågvirke, av järn och stål, dock ej linor och kablar av rostfritt stål, med ett största tvärsnitt av mer än 3 mm, med eller utan anslutningar. De klassificeras för närvarande enligt KN-numren ex 7312 10 81, ex 7312 10 83, ex 7312 10 85, ex 7312 10 89 och ex 7312 10 98 (nedan kallade den berörda produkten).

(19)

Den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång bekräftade att linor och kablar av järn eller stål som har tillverkats i Ryska federationen och exporterats till unionen samt linor och kablar av järn eller stål som har tillverkats och sålts i unionen av unionstillverkare har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och samma användningsområden och anses därför vara likadana produkter enligt artikel 1.4 i grundförordningen.

(20)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersöktes om det förekom dumpning för närvarande och huruvida de gällande åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen skulle fortsätta eller återkomma.

(21)

Såsom anges i skäl 10 var det inte nödvändigt att göra ett urval av exporterande tillverkare i Ryska federationen. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren stod för 99 % av all export av den berörda produkten från Ryska federationen till unionen under översynsperioden. Mot den bakgrunden fastslogs det därför att samarbetsgraden var hög.

(22)

Eftersom två andra kända tillverkare i Ryska federationen inte samarbetade i undersökningen, var det nödvändigt att grunda slutsatserna om sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning som beskrivs nedan på bästa tillgängliga uppgifter, inklusive uppgifter från Eurostat, rysk officiell statistik och begränsade uppgifter från en andra tillverkare.

(23)

I begäran om översyn hävdades det att den genomsnittliga dumpningsmarginalen för exporten från Ryska federationen till unionen i genomsnitt låg på 130,8 %. Såsom nämns i tillkännagivandet om inledande (punkt 4.1) jämförde sökanden exportpriser från Ryska federationen till unionen (på nivån fritt fabrik) med de inhemska priserna i Ryska federationen.

(24)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen fastställdes det först för den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i urvalet huruvida dess totala försäljning av den likadana produkten till oberoende kunder på den ryska hemmamarknaden var representativ, dvs. om den totala försäljningsvolymen på hemmamarknaden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljningen till unionen. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens inhemska försäljning av den likadana produkten visade sig vara representativ totalt sett.

(25)

Kommissionen fastställde därefter vilka typer av den likadana produkten som den exporterande tillverkaren sålde på hemmamarknaden som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes för export till unionen.

(26)

Det undersöktes sedan om den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens försäljning på hemmamarknaden av var och en av produkttyperna var representativ, dvs. om försäljningen på den marknaden motsvarade minst 5 % av försäljningsvolymen till unionen av samma produkttyp. För de produkttyper som sålts i representativa kvantiteter undersöktes det sedan om försäljningen hade ägt rum vid normal handel, i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen.

(27)

För att undersöka om försäljningen på hemmamarknaden av varje produkttyp som sålts i representativa mängder på hemmamarknaden kunde anses ha ägt rum vid normal handel fastställdes andelen lönsam försäljning av den berörda typen till oberoende kunder. I samtliga fall där produkttypen i fråga såldes på hemmamarknaden i tillräckliga mängder och vid normal handel fastställdes normalvärdet på grundval av det faktiska priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av all försäljning på hemmamarknaden av den typen under översynsperioden.

(28)

För övriga produkttyper, där försäljningen på hemmamarknaden inte var representativ eller inte hade ägt rum vid normal handel, konstruerades normalvärdet i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Normalvärdet konstruerades följaktligen genom att man till tillverkningskostnaderna för de exporterade typerna, vid behov justerade, lade till en skälig procentandel för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal som baserades på faktiska uppgifter om tillverkningen och försäljningen av den likadana produkten vid normal handel, i enlighet med den första meningen i artikel 2.6 i grundförordningen.

(29)

För den exportförsäljning till unionsmarknaden från den samarbetsvilliga ryska exporterande tillverkaren som skedde direkt till de oberoende kunderna, fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten.

(30)

När exportförsäljningen till unionen skedde via ett närstående handelsföretag, fastställdes exportpriset på grundval av det pris till vilket det närstående handelsföretaget första gången sålde vidare produkterna till oberoende köpare i unionen, i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. Justeringar gjordes för att ta hänsyn till alla kostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen, samt för vinst, för att fastställa ett tillförlitligt exportpris. I brist på upplysningar om vinstnivån under översynsperioden från oberoende importörer användes en genomsnittlig vinstmarginal på 5 %.

(31)

Jämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset gjordes på nivån fritt fabrik och i samma handelsled.

(32)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis, togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn till olikheter i faktorer som konstaterades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. I detta syfte tog man, där så var tillämpligt och motiverat, hänsyn i form av justeringar för skillnader i kostnader för transport, försäkring, hantering och lastning samt därmed sammanhängande kostnader, finansiella kostnader, förpackningskostnader, provisioner och rabatter.

(33)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet per varutyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten. Jämförelsen visade att dumpning förekom och uppgick till 4,7 % för den exporterande tillverkaren.

(34)

Utöver undersökningen av om det förekom dumpning under översynsperioden, undersöktes även sannolikheten för fortsatt dumpning om åtgärderna skulle upphävas. För detta ändamål undersöktes följande faktorer: volymer och priser för den dumpade importen från Ryska federationen, unionsmarknadens och andra tredjelandsmarknaders attraktionskraft samt produktions- och överskottskapacitet för export i Ryska federationen,

(35)

Enligt Eurostat ökade importen från Ryska federationen från 2 005 ton 2009 till 2 343 ton under översynsperioden, vilket står för cirka 1 % av förbrukningen i unionen under översynsperioden och under skadeundersökningsperioden. Såsom nämns ovan i skäl 33 skedde importen från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren till dumpade priser (4,7 %) trots den gällande antidumpningstullen.

(36)

Exporten till unionen utgjorde 3 % av den samarbetsvilliga tillverkarens totala försäljning, samtidigt som merparten av försäljningen (85 %) skedde på den ryska hemmamarknaden. Hemmamarknaden växte med 38 % under skadeundersökningsperioden (7) och kan komma att växa ytterligare om Ryska federationens BNP fortsätter att växa, såsom beräknat i allmänt tillgängliga källor som är specialiserade på ekonomisk analys. Informationen som samlades in under undersökningen visade vidare att den samarbetsvilliga tillverkaren inte tillverkar alla typer av den berörda produkten och att dess konkurrenstryck på unionen därför är begränsat. Detta är sannolikt även fallet för de två andra tillverkarna med tanke på att det inte finns några tillgängliga uppgifter vad gäller investeringar i nya maskiner, vilket till exempel skulle kunna tillåta tillverkning av den berörda produkten med en större diameter. Det begränsade konkurrenstrycket från Ryska federationen verkar vidare även bekräftas av unionstillverkarnas närvaro på den ryska marknaden. Enligt den officiella ryska tullstatistiken utgjorde unionstillverkarnas export av den likadana produkten till Ryska federationen 30 % av all import av den likadana produkten till den ryska marknaden under översynsperioden, vilket gör unionstillverkarna till den största exportören på den ryska marknaden.

(37)

Som svar på det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade sökanden att Rysslands beräknade BNP-tillväxt (omkring 3 %) är begränsad och inte kommer att möjliggöra någon fortsatt utveckling av den ryska marknaden för linor och kablar av järn eller stål. Följaktligen kommer den ryska marknaden kanske inte att kunna absorbera ytterligare volymer av den likadana produkten. I det avseendet bör det noteras att den ryska BNP-tillväxten under skadeundersökningsperioden, dvs. från 2009 till och med slutet av översynsperioden, var lägre än den beräknade tillväxten för år 2014 och att marknaden för linor och kablar av järn eller stål i Ryssland trots det växte med 38 %. Argumentet avvisades därför.

(38)

Sökanden påpekade även att den samarbetande exporterande tillverkaren nyligen har utvecklat nya produkttyper (i samarbete med dess dotterbolag med säte i unionen) och hävdade att detta bekräftar investeringarna som den tillverkaren har gjort under skadeundersökningsperioden. Detta motsäger dock inte slutsatsen att den samarbetsvilliga tillverkaren inte kan tillverka alla typer av linor (särskilt linor och kablar av järn eller stål i de högre prisklasserna). Argumentet avvisades därför.

(39)

Unionsmarknadens attraktionskraft bör även ses mot bakgrund av vissa av de ryska exporterande tillverkarnas förvärv av unionstillverkare. Två ryska tillverkare äger för närvarande dotterbolag med säte i unionen. Kontrollbesöket hos den samarbetsvilliga exportörens unionsbaserade dotterbolag avslöjade att dess försäljning till största delen skedde på den europeiska marknaden och att försäljningen till närstående parter mellan den samarbetsvilliga tillverkaren och dotterbolaget var begränsad under översynsperioden.

(40)

På grundval av uppgifter från den samarbetsvilliga exportören bör det noteras att den berörda ryska exportvolymen till tredjeländer översteg exportvolymen till unionen fyra gånger under översynsperioden. Den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens priser på export till tredjeländer visade sig i genomsnitt vara lägre än de inhemska försäljningspriserna i Ryska federationen, men i snitt högre än exportpriserna till unionsmarknaden. Detta gör det möjligt att konstatera att exportförsäljningen till tredjelandsmarknader är mer attraktiv än försäljningen till unionsmarknaden. I detta sammanhang noteras även förekomsten av sedan länge etablerade försäljningskanaler med Oberoende staters samvälde (nedan kallad OSS).

(41)

Som svar på det slutliga meddelandet om uppgifter hävdade sökanden att de ryska tillverkarnas exportpriser till tredjelandsmarknaderna i själva verket är lägre än exportpriserna till unionen. En jämförelse mellan genomsnittliga exportpriser till Ukraina och vissa europeiska länder som uppgavs vara grundad på rysk tullstatistik åberopades. Inget underlag för jämförelsen i form av ursprungliga uppgifter lämnades in. I detta avseende noteras att jämförelsen av prisskillnaden mellan ryska exportpriser till unionen och till tredjelandsmarknader som genomfördes under undersökningen grundades på kontrollerade uppgifter i frågeformuläret från den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren. Denna prisjämförelse gjordes på nivån fritt fabrik med beaktande av skillnader mellan produkttyperna och handelsled. De genomsnittliga priserna som lämnades in av sökanden återspeglar inte priskomponenternas komplexitet och de olika nivåer som existerar på marknaden för linor och kablar av järn eller stål på grund av ett stort antal olika produkter och olika handelsled. Argumentet avvisades därför.

(42)

Samma part hävdade vidare att unionsindustrins exportvolym till Ryska federationen ej är relevant i detta fall och pekade i stället på den ökade importen från Folkrepubliken Kina till Ryska federationen och behovet av att ta hänsyn till detta i analysen eftersom det utgör ett konkurrenshot mot de ryska tillverkarnas närvaro på den ryska marknaden och OSS-marknaden. I detta avseende är det relevant att unionstillverkarna fortfarande är ledande exportörer på den ryska marknaden eftersom det bland annat bekräftar att de ryska tillverkarna inte kan tillverka alla typer av linor och kablar av järn eller stål som efterfrågas på den ryska marknaden. Vad gäller kinesisk export till Ryska federationen bör det noteras att den växte parallellt med den snabbt växande efterfrågan på den ryska marknaden. Det lämnades inte in någon information gällande priser på den kinesiska exporten till Ryska federationen eller OSS-länder eller information om den undersökta importerade produktens egenskaper som möjliggjorde ytterligare analys. Slutligen ska det noteras att de ryska tillverkarna av den berörda produkten enligt den ryska tullstatistiken fortfarande var ledande på hemmamarknaden för linor och kablar av järn eller stål under översynsperioden och att den totala importen till den marknaden endast uppgick till cirka 15 % av den ryska marknaden för linor och kablar av järn eller stål. Argumentet avvisades därför.

(43)

Enligt begäran om översyn var alla de ryska exporterande tillverkarnas produktionskapacitet 115 000 ton. Under undersökningen omvärderade sökanden den ryska produktionskapaciteten till mellan 220 000 och 250 000 ton, vilket dock inte styrktes av någon bevisning. På grundval av de kontrollerade uppgifterna från den samarbetsvilliga exportören, uppgifterna som lämnats in av en andra känd tillverkare och de uppgifter som fanns i begäran för den tredje tillverkaren fastställdes produktionskapaciteten för alla ryska tillverkare av den berörda produkten till en nivå på cirka 158 000 ton. I detta sammanhang noteras att den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens produktionskapacitet genomgick strukturanpassningar under skadeundersökningsperioden, vilket innebar att en anläggning var stängd.

(44)

Som svar på det slutliga meddelandet om uppgifter hävdade en part att vissa maskiner från den stängda anläggningen hade flyttats över till en av den samarbetsvilliga tillverkarens andra produktionsplatser. Något bevis till stöd för detta påstående lämnades dock inte in. Det är i detta avseende bekräftat att bevisen som samlades in under undersökningen bekräftar att den samarbetsvilliga tillverkaren under skadeundersökningsperioden genomgick strukturanpassningar, bl.a. skrotning av vissa maskiner på alla tre produktionsplatserna och stängning av en anläggning. Samtidigt kan det inte uteslutas att vissa maskiner från den stängda anläggningen flyttades över till övriga anläggningar. I alla händelser ändrar inte detta uppskattningen av produktionskapaciteten för denna tillverkare eller för Ryssland i sin helhet, vilket parten inte bestred. Argumentet avvisades därför.

(45)

Vad gäller produktionskapacitet och tillgänglig outnyttjad kapacitet, med hänvisning till uppgifter från två tillverkare, antog man i avsaknad av exakta upplysningar om produktionskapacitet från den tredje tillverkaren att dess produktionskapacitet befann sig i linje med de två andra tillverkarna, dvs. 90 % under översynsperioden. Mot denna bakgrund drogs slutsatsen att den totala reservkapaciteten i Ryska federationen befinner sig inom 17 000 ton. Detta motsvarar cirka 8 % av förbrukningen i unionen under översynsperioden.

(46)

Mot bakgrund av konstaterandet att exporten från Ryska federationen fortfarande dumpas under översynsperioden är det sannolikt att dumpningen på unionsmarknaden skulle fortsätta om de gällande antidumpningsåtgärderna upphävs.

(47)

Följande bör dock påpekas: För det första finns en begränsad reservkapacitet i Ryska federationen som kan absorberas av den snabbt växande efterfrågan på hemmamarknaden. För det andra har de ryska tillverkarna inte kapacitet för att leverera alla typer av linor och kablar av järn eller stål och deras konkurrenstryck på unionsmarknaden är därför begränsat. För det tredje har två av tre kända exporterande tillverkare helägda dotterbolag i unionen som tillverkar den likadana produkten. Av de uppgifter som lämnats in av den samarbetsvilliga exporterande tillverkarens dotterbolag framgår det att den likadana produkten som tillverkas av dotterbolaget främst säljs på unionsmarknaden, medan den exporterande tillverkaren huvudsakligen producerar och säljer den likadana produkten på den ryska marknaden. Därutöver har de ryska exporterande tillverkarna starka kommersiella förbindelser med tredjelandsmarknader, särskilt OSS-marknader, som är mer attraktiva för de ryska exportörerna eftersom försäljningspriserna på dessa marknader i genomsnitt är högre än priserna i unionen. På grundval av detta fastslogs det att importen av den berörda produkten från Ryska federationen troligtvis inte kommer att öka påtagligt om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(48)

Under översynsperioden tillverkades linor och kablar av järn eller stål av över 30 unionstillverkare. Produktionen från dessa tillverkare (fastställd på grundval av information som samlats in från samarbetsvilliga tillverkare och information beträffande övriga unionstillverkare som bygger på uppgifter från sökanden) anses därför utgöra unionens tillverkning i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(49)

Såsom förklaras i skäl 12 gjordes ett urval på grund av det stora antalet unionstillverkare. Vid skadeanalysen fastställdes skadeindikatorerna på följande två nivåer:

(50)

Förbrukningen i unionen ökade med 8 %, från 195 426 ton till 211 380 ton mellan 2009 och översynsperioden.

(51)

Enligt uppgifter från Eurostat ökade importvolymen för den berörda produkten med ursprung i Ryska federationen från 2 005 ton till 2 343 ton mellan 2009 och översynsperioden. Trots ökningen är dessa volymer mindre än importen från Ryska federationen under den senaste undersökningen, då importen uppgick till 2 908 ton 2005 och 3 323 ton under perioden mellan den 1 juli 2005 till den 30 juni 2006 (den senaste översynsperioden). Vidare har importen från Ryssland sedan slutet av översynsperioden visat en nedåtgående trend (minskning med 20 %).

(52)

Marknadsandelen för importen från Ryssland uppgick till 1,03 % 2009 och till 1,11 % under översynsperioden.

(53)

Importpriserna ökade stadigt, med 12 %, under skadeundersökningsperioden.

(54)

Prisunderskridandet fastställdes med hjälp av den samarbetsvilliga ryska tillverkarens exportpriser, utan antidumpningstull, och låg på mellan 54,7 % och 69,0 % beroende på produkttyp med en vägd genomsnittlig prisunderskridandemarginal på 63,4 %. På grund av de låga importvolymerna från Ryska federationen och de många olika typerna av linor och kablar av järn eller stål som förekommer kunde dock prisunderskridandet endast fastställas på grundval av mycket få identiska produkttyper med låga volymer (19,9 ton). Prisunderskridandemarginalen kan därför endast betraktas som vägledande.

(55)

Import från andra länder än Ryska federationen ökade med 10,6 % under skadeundersökningsperioden, vilket är högre än ökningen av förbrukningen på unionsmarknaden (+ 8 %). Trots att andra länder än Ryska federationen har vunnit andelar på unionsmarknaden, kan respektive marknadsandelar anses vara stabila.

(56)

De huvudsakliga exportländerna under översynsperioden var Sydkorea med en marknadsandel på 16 %, följt av Folkrepubliken Kina (1,78 %), Thailand med en marknadsandel på ungefär 1,65 % och Ryska federationen (se ovan, 1,11 %), medan unionsindustrins marknadsandel låg nära 60 %.

(57)

De genomsnittliga importpriserna för den likadana produkten från andra länder var stabil och oförändrad under skadeundersökningsperioden och underskred unionsindustrins priser med i genomsnitt 57 %.

(58)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden av betydelse för unionsindustrins tillstånd.

(59)

Eftersom ett stickprovsförfarande användes för unionsindustrin bedömdes skadan på grundval av uppgifter som inhämtats för hela unionsindustrin (makroekonomiska faktorer) enligt definitionen i skäl 49 och på grundval av uppgifter som inhämtats för de unionstillverkare som ingick i urvalet (mikroekonomiska faktorer enligt definitionen i skäl 49).

(60)

Unionsindustrins produktion ökade med 6 % mellan 2009 och översynsperioden, dvs. från 214 475 ton till 228 368 ton. Mot bakgrund av en ökad förbrukning (+ 8 %), såsom nämns i skäl 52, ökade unionsindustrins tillverkning med 6 %.

(61)

Ökningen av unionens förbrukning (+ 8 %) ledde till att unionsindustrins tillverkning ökade med 6 %.

(62)

Unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden ökade med 7 % mellan 2009 och översynsperioden.

(63)

Unionsindustrin lyckades behålla en relativt stabil marknadsandel under skadeundersökningsperioden, dvs. 60 % 2009 och 59 % under översynsperioden.

(64)

Mellan 2009 och översynsperioden, när förbrukningen i unionen ökade med 8 %, ökade även unionsindustrins försäljningsvolym med 7 %. Unionsindustrins marknadsandel kan därför anses vara stabil, även om den förlorade en liten andel, medan importen från Ryska federationen ökade något.

(65)

Medan de unionstillverkare som ingick i urvalet visade en ökning på 5 % under skadeundersökningsperioden, är sökandens uppskattning av sysselsättningsnivån för hela unionsindustrin annorlunda och visar på en negativ trend, med en minskning på 6 % mellan 2009 och översynsperioden.

(66)

Verkningarna för unionsindustrin av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek (4,7 %) kan med hänsyn till den låga totala importvolymen från Ryska federationen och den relativt låga dumpningsmarginalen inte anses vara betydande.

(67)

Unionsindustrins nivå på utgående lager minskade mellan 2009 och översynsperioden.

(68)

Unionsindustrins försäljningspriser per enhet ökade med 8 % mellan 2009 och översynsperioden. Denna prisutveckling hänger samman med att unionsindustrin kunde överföra de ökade produktionskostnaderna (8 %) till sina kunder. Den hänger även samman med unionsindustrins successiva övergång till linor och kablar av järn eller stål med större diameter och en större inriktning på linor för särskilda ändamål.

(69)

Den genomsnittliga lönen per heltidsekvivalent ökade med 20 % mellan 2009 och skadeundersökningsperioden. Efter det att vissa av företagen i urvalet omorganiserats ökade andelen tjänstemän i förhållande till arbetare under skadeundersökningsperioden, vilket avspeglas i att den genomsnittliga lönen per anställd ökade.

(70)

Produktiviteten hos unionsindustrins anställda, mätt som resultat per heltidsekvivalent anställd och år, var instabil under skadeundersökningsperioden och minskade 2010 för att sedan öka igen under 2011 och översynsperioden.

(71)

Investeringarna avseende linor och kablar av järn eller stål ökade med 271 % under skadeundersökningsperioden, var betydande och uppgick till nästan 16 miljoner euro under översynsperioden. Tillverkarna i urvalet hade inga svårigheter med att anskaffa kapital under skadeundersökningsperioden. Vidare kunde en stor andel av investeringarna finansieras av deras egna kassaflöden.

(72)

De tillverkare som ingick i urvalet lyckades göra vinster under hela skadeundersökningsperioden. De vinster som uppnåddes mellan 2009 och översynsperioden låg – trots minskningen jämfört med 2009 – över det vinstmål på 5 % som fastställdes i den ursprungliga undersökningen.

(73)

Avkastningen på investeringar, uttryckt som den totala vinst som genererades av tillverkningen av linor och kablar av järn eller stål i procent av det bokförda nettovärdet av tillgångar med direkt och indirekt anknytning till tillverkningen av linor och kablar av järn eller stål, följde i stort sett den ovan angivna lönsamhetsutvecklingen under hela skadeundersökningsperioden. Trots minskningen förblir denna indikator relativt hög.

(74)

Kassaflödet ser fortfarande genomgående positivt ut, trots en viss försämring mellan 2009 och översynsperioden: detta följer till viss del lönsamhetsutveckligen under hela skadeundersökningsperioden.

(75)

De flesta indikatorer visar på att unionsindustrin anpassade sin produktionsutrustning för att bättre kunna anpassa sig till det nya ekonomiska klimatet och kunna tillvarata möjligheter på marknader i och utanför unionen i segment där höga marginaler kan uppnås. Unionsindustrins förbättrade ekonomiska och finansiella situation efter införandet av antidumpningsåtgärder 2001 visar att åtgärderna är effektiva och att unionsindustrin har återhämtat sig från effekterna av tidigare dumpning.

(76)

Under skadeundersökningsperioden lyckades unionsindustrin mer eller mindre behålla sin marknadsandel, priserna ökade med 8 %, lagren låg kvar på en rimlig nivå samtidigt som produktionsvolymen och förbrukningen ökade. Unionsindustrin var lönsam under skadeundersökningsperioden, även om vinsterna låg på en lägre nivå under översynsperioden än 2009. Mot denna bakgrund kan det konstateras att unionsindustrin inte lidit väsentlig skada under skadeundersökningsperioden.

(77)

Frågan om huruvida det är sannolikt att väsentlig skada återkommer om åtgärderna tillåts att upphöra att gälla har även prövats. Detta bedöms inte som sannolikt av de orsaker som anges ovan.

(78)

Såsom förklaras i skäl 54 konstaterades priserna på importen från Ryska federationen underskrida priserna i unionen. Med hänsyn till den låga volymen av motsvarande produkttyper bör dock den gällande underskridandemarginalen endast ses som vägledande.

(79)

Såsom förklaras i skäl 51 var importvolymen av den berörda produkten med ursprung i Ryska federationen 2 005 ton år 2009 och 2 343 ton under översynsperioden, vilket utgör en marknadsandel på 1,03 respektive 1,11 %.

(80)

Såsom förklaras i skälen 43 och 45 uppskattas Rysslands totala kapacitet till cirka 158 000 ton, medan den under den senaste undersökningen uppskattades ligga ungefär i nivå med den totala förbrukningen i unionen, dvs. 220 000 ton. Den outnyttjade kapaciteten verkar dessutom för närvarande vara begränsad.

(81)

Under den senaste undersökningen bedömdes det att den ryska marknaden inte kunde absorbera utbudsnivån. Såsom förklaras i skäl 36 uppvisade den inhemska förbrukningen av linor och kablar av järn eller stål i Ryssland en betydande tillväxt på 38 % under skadeundersökningsperioden. Dessutom beräknar allmänt tillgängliga ekonomiska prognoser en stark BNP-tillväxt i Ryska federationen under de närmsta åren. Den ryska reservkapaciteten, såsom nämns i skäl 45, kommer därför troligtvis att absorberas av den växande ryska marknaden eftersom de ryska priserna är cirka 11 % högre än exportpriserna till unionen. Dessutom är de ryska exportpriserna till andra marknader, i synnerhet OSS-länder, i genomsnitt 5,6 % högre än exportpriserna till unionen. Det är därför inte sannolikt att stora kvantiteter av reservkapaciteten eller den nuvarande försäljningen på den mer fördelaktiga inhemska marknaden och/eller på OSS-landsmarknader skulle ledas om till unionsmarknaden.

(82)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att ett upphävande av åtgärderna avseende import med ursprung i Ryska federationen med största sannolikhet inte skulle leda till att väsentlig skada för unionsindustrin som helhet skulle återkomma.

(83)

Mot bakgrund av ovanstående bör de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Ryska federationen upphävas och det nuvarande förfarandet avslutas i enlighet med artikel 9.2 och artikel 11.2 i grundförordningen.

(84)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att de gällande åtgärderna för import med ursprung i Ryska federationen avslutas. Inga synpunkter mottogs som skulle ha kunnat ändra de ovannämnda slutsatserna. Synpunkter mottogs från en berörd part, som även begärde och beviljades att bli hörd i närvaro av förhörsombudet.