24.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 226/1

(1)

Kemisk förorening av ytvatten utgör ett hot mot vattenmiljön med effekter som akut och kronisk toxicitet i vattenorganismer, ackumulering av förorenande ämnen i ekosystemet och förlust av livsmiljöer och biologisk mångfald och utgör även ett hot mot människors hälsa. I första hand bör föroreningsorsaker identifieras och utsläpp av förorenande ämnen bekämpas vid källan på ett så ekonomiskt och miljömässigt effektivt sätt som möjligt.

(2)

I enlighet med artikel 191.2 andra meningen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionens miljöpolitik bygga på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas, att miljöförstöring i första hand bör hejdas vid källan och att förorenaren ska betala.

(3)

Det kan vara mycket dyrt att rena avloppsvatten. För att underlätta billigare och kostnadseffektivare rening skulle utvecklingen av ny vattenreningsteknik kunna stimuleras.

(4)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (4) fastställs en strategi mot förorening av vatten. Denna strategi innebär att man identifierar prioriterade ämnen bland dem som utgör en betydande risk för, eller via, vattenmiljön på unionsnivå. I Europaparlamentets och rådets beslut nr 2455/2001/EG av den 20 november 2001 om upprättande av en lista över prioriterade ämnen på vattenpolitikens område (5) fastställs en första förteckning över 33 ämnen eller grupper av ämnen som har prioriterats för åtgärder på unionsnivå för att innefattas i bilaga X till direktiv 2000/60/EG.

(5)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer på vattenpolitikens område (6) fastställs miljökvalitetsnormer, i enlighet med direktiv 2000/60/EG, för de 33 prioriterade ämnen som identifierats i beslut nr 2455/2001/EG och åtta andra förorenande ämnen som redan hade reglerats på unionsnivå.

(6)

Enligt artikel 191.3 i EUF-fördraget ska unionen vid utarbetandet av sin miljöpolitik beakta tillgängliga vetenskapliga och tekniska data, miljöförhållanden i unionens olika regioner, de potentiella fördelar och kostnader som är förenade med att åtgärder vidtas eller inte vidtas samt den ekonomiska och sociala utvecklingen i unionen som helhet och den balanserade utvecklingen i dess regioner. Vetenskapliga, miljömässiga och socioekonomiska faktorer, bland dem också överväganden som hänför sig till människors hälsa, bör beaktas vid utvecklingen av en kostnadseffektiv och välavvägd politik avseende förebyggande och kontroll av kemisk förorening av ytvatten, inklusive vid översyn av listan över prioriterade ämnen i enlighet med artikel 16.4 i direktiv 2000/60/EG. Mot bakgrund av det syftet bör principen om att förorenaren betalar, som ligger till grund för direktiv 2000/60/EG, tillämpas konsekvent.

(7)

Kommissionen har gjort en översyn av listan över prioriterade ämnen i enlighet med artikel 16.4 i direktiv 2000/60/EG och artikel 8 i direktiv 2008/105/EG och har dragit slutsatsen att listan över prioriterade ämnen bör ändras genom att nya ämnen identifieras för prioriterade åtgärder på unionsnivå, genom att miljökvalitetsnormer fastställs för dessa nyligen fastställda ämnen, genom att miljökvalitetsnormerna för vissa befintliga ämnen revideras i linje med den vetenskapliga utvecklingen och genom att miljökvalitetsnormer för biota fastställs för vissa befintliga och nyligen fastställda prioriterade ämnen.

(8)

Översynen av listan över prioriterade ämnen har underbyggts genom ett omfattande samråd med experter från kommissionen, medlemsstaterna, intressenter och vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker.

(9)

De reviderade miljökvalitetsnormerna för befintliga prioriterade ämnen bör för första gången beaktas i förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som omfattar perioden 2015–2021. De nyligen identifierade prioriterade ämnena med tillhörande miljökvalitetsnormer bör beaktas vid inrättandet av kompletterande övervakningsprogram och i preliminära åtgärdsprogram som ska lämnas in senast vid slutet av 2018. I syfte att uppnå god kemisk ytvattenstatus bör de reviderade miljökvalitetsnormerna för befintliga prioriterade ämnen ha uppfyllts vid slutet av 2021 och miljökvalitetsnormerna för nyligen identifierade prioriterade ämnen i slutet av 2027 utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4.4–4.9 i direktiv 2000/60/EG, vilken bland annat omfattar bestämmelser om att förlänga tidsfristen för att uppnå god kemisk ytvattenstatus eller uppnå mindre stränga miljömål för särskilda vattenförekomster på grundval av oproportionella kostnader och/eller socioekonomiska behov, förutsatt att ingen ytterligare försämring av de påverkade vattenförekomsternas status äger rum. Bestämningen av kemisk ytvattenstatus vid utgången av tidsfristen som i artikel 4 i direktiv 2000/60/EG fastställs till 2015 bör därför enbart baseras på de ämnen och miljökvalitetsnormer som fastställs i direktiv 2008/105/EG i dess lydelse av den 13 januari 2009 om inte dessa miljökvalitetsnormer är strängare än de reviderade miljökvalitetsnormerna enligt det här direktivet. Om så är fallet ska de sistnämnda tillämpas.

(10)

Sedan antagandet av direktiv 2000/60/EG har många unionsrättsakter antagits, i enlighet med artikel 16.6 i det direktivet, vilka utgör åtgärder för utsläppsreglering för enskilda prioriterade ämnen. Dessutom omfattas många miljöskyddsåtgärder av annan gällande unionsrätt. När de mål som fastställs i artikel 16.1 i direktiv 2000/60/EG effektivt kan uppnås med hjälp av de befintliga instrumenten bör det prioriteras att genomföra och se över befintliga instrument snarare än att fastställa nya åtgärder. Införande av ett ämne i bilaga X till direktiv 2000/60/EG påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (7).

(11)

För att förbättra samordning mellan direktiv 2000/60/EG, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och om inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet (8) samt relevant sektorslagstiftning bör potentiella synergieffekter undersökas i avsikt att kartlägga eventuella områden där data som samlats in till följd av genomförandet av direktiv 2000/60/EG kan användas till stöd för Reach och andra relevanta förfaranden för utvärdering av ämnen, och områden där data som tagits fram för utvärderingar av ämnen inom ramen för Reach och relevant sektorslagstiftning kan användas till stöd för genomförandet av direktiv 2000/60/EG, bl.a. de prioriteringar vars huvuddrag anges i artikel 16.2 i det direktivet.

(12)

I många fall kan föroreningar från prioriterade ämnen gradvis minskas och utsläpp och spill av prioriterade farliga ämnen upphöra eller stegvis elimineras, i enlighet med vad som krävs enligt direktiv 2000/60/EG, på ett mer kostnadseffektivt sätt genom de ämnesspecifika unionsåtgärder vid källan, exempelvis enligt förordningarna (EG) nr 1907/2006, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 528/2012 (9) eller direktiven 2001/82/EG (10), 2001/83/EG (11) eller 2010/75/EU (12). Samstämmigheten mellan de rättsakterna, direktiv 2000/60/EG och annan relevant lagstiftning bör därför ökas för att säkerställa en lämplig tillämpning av mekanismer för reglering vid källan. När det vid den regelbundna översynen av bilaga X till direktiv 2000/60/EG och av tillgängliga övervakningsdata framgår att nuvarande åtgärder på unionsnivå eller medlemsstatsnivå är otillräckliga för att uppnå miljökvalitetsnormerna för vissa prioriterade ämnen eller målet om upphörande eller stegvis eliminering av vissa prioriterade farliga ämnen bör lämpliga åtgärder vidtas på unionsnivå eller medlemsstatsnivå för att uppnå målen i direktiv 2000/60/EG, varvid hänsyn ska tas till riskbedömningar, socioekonomiska analyser och kostnads-nyttoanalyser som utförts enligt tillämplig lagstiftning samt vilka alternativ som är tillgängliga.

(13)

Efter utarbetandet av miljökvalitetsnormer för de 33 prioriterade ämnena i bilaga X till direktiv 2000/60/EG har ett antal riskbedömningar slutförts enligt rådets förordning (EEG) nr 793/93 av den 23 mars 1993 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen (13), senare ersatt med förordning (EG) nr 1907/2006. För att säkerställa en lämplig skyddsnivå och uppdatera miljökvalitetsnormerna till den senaste vetenskapliga och tekniska kunskapen beträffande risker för, eller via, vattenmiljön bör miljökvalitetsnormerna för vissa av de befintliga ämnena revideras.

(14)

Ytterligare ämnen som utgör en betydande risk för, eller via, vattenmiljön på unionsnivå har identifierats och prioriterats med hjälp av de metoder som anges i artikel 16.2 i direktiv 2000/60/EG och bör läggas till i listan över prioriterade ämnen. Den senaste tillgängliga vetenskapliga och tekniska informationen har beaktats vid utarbetandet av miljökvalitetsnormer för dessa ämnen.

(15)

Föroreningen av vatten och mark med läkemedelsrester är ett växande miljöproblem. Vid bedömning och kontroll av riskerna med läkemedel för, eller via, vattenmiljön bör unionens miljömål ägnas tillräcklig uppmärksamhet. Kommissionen bör för att hantera den frågan genomföra en undersökning av läkemedlens miljöpåverkan och tillhandahålla en analys av hur relevant och effektiv det nuvarande regelverket är när det gäller skydd av vattenmiljön och människors hälsa via vattenmiljön.

(16)

Utarbetandet av miljökvalitetsnormer för prioriterade farliga ämnen innebär vanligtvis en högre grad av osäkerhet än för prioriterade ämnen, men sådana miljökvalitetsnormer utgör fortfarande ett riktmärke för att bedöma överensstämmelse med målet att uppnå god kemisk ytvattenstatus, enligt definitionen i artiklarna 2.24, 4.1 a ii och 4.1 a iii i direktiv 2000/60/EG. För att säkerställa en adekvat skyddsnivå för miljön och människors hälsa bör utsläpp och spill av de prioriterade farliga ämnena även upphöra eller stegvis elimineras, i enlighet med artikel 4.1 a iv i direktiv 2000/60/EG.

(17)

Den vetenskapliga kunskapen om förekomsten och effekterna av förorenande ämnen i vatten har utvecklats avsevärt under senare år. Mer är känt om i vilken del av vattenmiljön (vatten, sediment eller biota, nedan kallat matris) ett ämne sannolikt kan påträffas, och således var det är mest sannolikt att ämnets koncentration är mätbar. Vissa mycket hydrofoba ämnen ackumuleras i biota och är knappt påvisbara i vatten ens med hjälp av de mest avancerade analysteknikerna. För sådana ämnen bör miljökvalitetsnormerna fastställas för biota. För att dra fördel av sin övervakningsstrategi och anpassa den till de lokala förhållandena bör medlemsstaterna dock ha möjlighet att använda en miljökvalitetsnorm för en alternativ matris eller i förekommande fall, en alternativ biotataxa för till exempel understam Crustacea, parafyletiska gruppen fiskar, klassen Cephalopoda eller klassen Bivalvia (musslor), under förutsättning att den skyddsnivå som miljökvalitetsnormerna och de övervakningssystem som tillämpas av medlemsstaterna ger är lika bra som den som uppnås genom den miljökvalitetsnorm och matris som fastställs i detta direktiv.

(18)

Nya övervakningsmetoder som t.ex. passiv provtagning och andra verktyg tycks lovande för framtida användning och de bör fortsätta utvecklas.

(19)

I kommissionens direktiv 2009/90/EG av den 31 juli 2009 om bestämmelser, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, om tekniska specifikationer och standardmetoder för kemisk analys och övervakning av vattenstatus (14) fastställs minimikriterier för de analysmetoder som används för övervakning av vattenstatus. Dessa kriterier säkerställer meningsfull och relevant övervakningsinformation genom att kräva användning av analysmetoder som är tillräckligt känsliga för att säkerställa att varje överskridande av en miljökvalitetsnorm kan fastställas och mätas på ett tillförlitligt sätt. Medlemsstaterna bör tillåtas att övervaka i andra matriser eller biotataxa än de som anges i detta direktiv endast om den analysmetod som används uppfyller de minimikriterier som fastställs i artikel 4 i direktiv 2009/90/EG för miljökvalitetsnormen och matrisen eller biotataxonet i fråga, eller ger ett resultat som åtminstone motsvarar resultatet av den metod som är tillgänglig för de miljökvalitetsnormer och matriser eller biotataxon som anges i detta direktiv.

(20)

Genomförandet av detta direktiv innebär utmaningar, inbegripet mångfalden av möjliga lösningar på vetenskapliga, tekniska och praktiska frågor och den ofullständiga utvecklingen av övervakningsmetoder, samt begränsningar i fråga om mänskliga och finansiella resurser. Som ett led i hanteringen av vissa av dessa utmaningar bör utarbetandet av övervakningsstrategier och analysmetoder stödjas av tekniskt arbete i expertgrupper inom ramen för den gemensamma strategin för genomförande av direktiv 2000/60/EG.

(21)

Långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen (nedan kallade PBT-ämnen) och andra ämnen som uppträder som PBT-ämnen kan i årtionden finnas kvar i vattenmiljön i halter som medför en betydande risk, även om omfattande åtgärder för att minska eller eliminera utsläpp av sådana ämnen redan har vidtagits. Vissa kan också spridas långt och är till stor del allmänt förekommande i miljön. Flera sådana ämnen finns bland de befintliga och nyligen identifierade prioriterade farliga ämnena. För vissa av dessa ämnen kan långvarig allmän förekomst påvisas i vattenmiljön på unionsnivå, och dessa specifika ämnen kräver därför särskild uppmärksamhet vad gäller deras inverkan på redovisningen av kemisk status i enlighet med direktiv 2000/60/EG och vad gäller övervakningskrav.

(22)

Vad gäller redovisningen av kemisk status enligt avsnitt 1.4.3 i bilaga V till direktiv 2000/60/EG bör medlemsstaterna tillåtas att separat redovisa inverkan på kemisk status av ämnen som uppträder som allmänt förekommande PBT-ämnen så att förbättringar av vattenkvaliteten med avseende på andra ämnen inte döljs. Utöver den obligatoriska kartan som omfattar alla ämnen kan kompletterande kartor tillhandahållas som omfattar övriga ämnen som uppträder som allmänt förekommande PBT-ämnen och som var för sig omfattar övriga ämnen.

(23)

Övervakningen bör anpassas till hur koncentrationerna kan förväntas variera i rum och över tid. Mot bakgrund av den stora spridning och de långa återhämtningstider som förväntas för ämnen som uppträder som allmänt förekommande PBT-ämnen bör medlemsstaterna tillåtas att minska antalet övervakningsstationer och/eller övervakningsfrekvensen för dessa ämnen till den miniminivå som krävs för en tillförlitlig långsiktig trendanalys, under förutsättning att det finns statistiskt tillförlitliga referensvärden för övervakningen.

(24)

Den särskilda behandlingen av ämnen som uppträder som allmänt förekommande PBT-ämnen undantar inte unionen eller medlemsstaterna från skyldigheten att vidta ytterligare åtgärder utöver dem som redan vidtagits, även på internationell nivå, för att minska eller eliminera utsläpp och spill av dessa ämnen så att de mål som anges i artikel 4.1 a i direktiv 2000/60/EG uppnås.

(25)

Enligt artikel 10.3 i direktiv 2000/60/EG ska strängare utsläppsregleringar fastställas om ett kvalitetsmål eller en kvalitetsnorm som fastställts enligt det direktivet, de direktiv som förtecknas i bilaga IX till direktiv 2000/60/EG, eller enligt annan gemenskapslagstiftning, kräver strängare villkor än de som skulle bli resultatet vid tillämpning av artikel 10.2 i det direktivet. En liknande bestämmelse har också införts i artikel 18 i direktiv 2010/75/EU. Enligt dessa artiklar ska de utsläppsregleringar som fastställs i den lagstiftning som förtecknas i artikel 10.2 i direktiv 2000/60/EG tillämpas som minimiregleringar. Om sådana kontroller inte kan säkerställa att en miljökvalitetsnorm uppfylls, t.ex. med avseende på ett ämne som uppträder som ett allmänt förekommande PBT-ämne, men inte heller genom strängare villkor, ens i förening med strängare villkor för andra utsläpp och spill som påverkar vattenförekomsten, ska sådana strängare villkor inte anses vara nödvändiga för att uppfylla den miljökvalitetsnormen.

(26)

Övervakningsdata av hög kvalitet, tillsammans med data om ekotoxikologiska och toxikologiska effekter, behövs för att göra de riskbedömningar som underbygger urvalet av nya prioriterade ämnen. De övervakningsdata som samlas in från medlemsstaterna är, även om de förbättrats avsevärt under de senaste åren, inte alltid lämpliga för ändamålet när det gäller kvalitet och unionstäckning. Övervakningsdata saknas särskilt för många nya förorenande ämnen som kan definieras som förorenande ämnen som för närvarande inte ingår i rutinmässiga övervakningsprogram på unionsnivå men som kan utgöra en betydande risk som kräver reglering beroende på deras potentiella ekotoxikologiska och toxikologiska effekter och på halterna av dem i vattenmiljön.

(27)

En ny mekanism behövs för att ge kommissionen riktad högkvalitativ övervakningsinformation om koncentrationen av ämnen i vattenmiljön, med fokus på nya förorenande ämnen och ämnen för vilka tillgängliga övervakningsdata inte är av tillräcklig kvalitet för riskbedömning. Den nya mekanismen bör underlätta insamling av sådan information i unionens avrinningsområden och komplettera övervakningsdata från program inom ramen för artiklarna 5 och 8 i direktiv 2000/60/EG och andra tillförlitliga källor. För att hålla övervakningskostnaderna på en rimlig nivå bör mekanismen inriktas på ett begränsat antal ämnen, som tillfälligt ingår i en bevakningslista, och ett begränsat antal övervakningsstationer, men den bör tillhandahålla representativa data som är lämpliga för unionens prioriteringsprocess. Listan bör vara dynamisk och dess giltighet tidsbegränsas för att kunna anpassas till ny information om de potentiella riskerna med nya förorenande ämnen och för att undvika att ämnen övervakas längre tid än nödvändigt.

(28)

I syfte att förenkla och rationalisera medlemsstaternas rapporteringskrav och öka samstämmigheten med andra relaterade aspekter av vattenförvaltning bör de krav på underrättelser som anges i artikel 3 i direktiv 2008/105/EG slås samman med de allmänna rapporteringskraven enligt artikel 15 i direktiv 2000/60/EG.

(29)

Vad beträffar redovisningen av kemisk status i enlighet med avsnitt 1.4.3 i bilaga V till direktiv 2000/60/EG för uppdateringen av åtgärdsprogrammen och förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt som ska genomföras i enlighet med artiklarna 11.8 respektive 13.7 i direktiv 2000/60/EG bör medlemsstaterna få redovisa effekten på den kemiska statusen av nyligen fastställda prioriterade ämnen respektive befintliga prioriterade ämnen med reviderade miljökvalitetsnormer separat, så att införandet av nya krav inte felaktigt uppfattas som ett tecken på att ytvattnets kemiska status har försämrats. Utöver den obligatoriska kartan som omfattar alla ämnen kan kompletterande kartor tillhandahållas som omfattar nyligen fastställda ämnen och befintliga ämnen med reviderade miljökvalitetsnormer och separat omfattar övriga ämnen.

(30)

Det är viktigt att miljöinformation om unionens ytvattenstatus och om resultaten av strategierna mot den kemiska föroreningen i god tid görs tillgänglig för allmänheten. För att öka tillgängligheten och öppenheten bör en central portal, som innehåller information om förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt samt översyner och uppdateringar, vara elektroniskt tillgängliga för allmänheten i varje medlemsstat.

(31)

I och med antagandet av detta förslag och överlämnandet av sin rapport till Europaparlamentet och rådet har kommissionen slutfört sin första översyn av listan över prioriterade ämnen i enlighet med artikel 8 i direktiv 2008/105/EG. Det har inbegripit en översyn av ämnena förtecknade i bilaga III till det direktivet, av vilka några har identifierats för prioritering. Det finns för närvarande inte tillräckligt underlag för att prioritera övriga ämnen förtecknade i bilaga III. Möjligheten att ny information om dessa ämnen kan bli tillgänglig innebär att de inte är uteslutna från framtida översyn, vilket är fallet för andra ämnen som beaktats men som inte prioriterats i den aktuella översynen. Bilaga III till direktiv 2008/105/EG har därför blivit obsolet och bör utgå. Artikel 8 i det direktivet bör ändras i enlighet med detta, även när det gäller tidpunkten för rapportering till Europaparlamentet och rådet.

(32)

I syfte att i tid reagera på relevant teknisk och vetenskaplig utveckling inom det område som omfattas av detta direktiv, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på uppdatering av metoderna för tillämpning av de miljökvalitetsnormer som fastställs i direktivet. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(33)

I syfte att förbättra informationsbasen för framtida fastställande av prioriterade ämnen, särskilt vad gäller nya förorenande ämnen, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på upprättandet och uppdateringen av en bevakningslista. I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv och för formaten för rapportering av övervakningsdata och information till kommissionen, bör genomförandebefogenheter också delegeras till kommissionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (15).

(34)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (16) har medlemsstaterna åtagit sig att i motiverade fall till sin anmälan om införlivandeåtgärder bifoga ett eller flera förklarande dokument om förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är motiverat.

(35)

Eftersom målet för detta direktiv, att uppnå en god kemisk ytvattenstatus genom att fastställa miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen och vissa andra förorenande ämnen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, för att behovet att kunna upprätthålla samma skyddsnivå för ytvatten i hela unionen, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(36)

Direktiven 2000/60/EG och 2008/105/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 16.4 ska ersättas med följande:

”4.   Kommissionen ska se över den antagna listan över prioriterade ämnen senast fyra år efter tidpunkten för detta direktivs ikraftträdande och åtminstone vart sjätte år därefter samt lägga fram förslag när så är lämpligt.”

2.

Bilaga X ska ersättas med texten i bilaga I till detta direktiv.

1.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv ska definitionerna i artikel 2 i direktiv 2000/60/EG och i artikel 2 i kommissionens direktiv 2009/90/EG av den 31 juli 2009 om bestämmelser, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG, om tekniska specifikationer och standardmetoder för kemisk analys och övervakning av vattenstatus (17) gälla.

Dessutom gäller följande definitioner:

1.   matris: en del av vattenmiljön (vatten, sediment eller biota).

2.   biotataxon: särskilt taxon för vattenlevande arter inom de taxonomiska nivåerna understam, klass eller deras motsvarighet.

2.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Miljökvalitetsnormer

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1a ska medlemsstaterna på ytvattenförekomster tillämpa de miljökvalitetsnormer som anges i del A i bilaga I, och de ska tillämpa dessa miljökvalitetsnormer i enlighet med de krav som fastställs i del B i bilaga I.

1a.   Utan att detta påverkar de skyldigheter som följer av detta direktiv i dess lydelse av den 13 januari 2009 och särskilt målet att uppnå god kemisk ytvattenstatus beträffande de ämnen och miljökvalitetsnormer som där anges, ska medlemsstaterna tillämpa de miljökvalitetsnormer som anges i del A i bilaga I för

Artikel 4.4–4.9 i direktiv 2000/60/EG ska i tillämpliga delar gälla för de ämnen som förtecknas i leden i och ii i första stycket.

2.   För ämnena nr 5, 15, 16, 17, 21, 28, 34, 35, 37, 43 och 44 i del A i bilaga I ska medlemsstaterna tillämpa den miljökvalitetsnorm för biota som anges i del A i bilaga I.

För andra ämnen än de som avses i första stycket ska medlemsstaterna tillämpa de miljökvalitetsnormer för vatten som anges i del A i bilaga I.

3.   Avseende en eller flera kategorier av ytvatten får medlemsstaterna välja att tillämpa en miljökvalitetsnorm för en annan matris än den som anges i punkt 2 eller, i förekommande fall, för andra biotataxon än dem som anges i del A i bilaga I.

Medlemsstater som väljer det alternativ som avses i första stycket ska tillämpa den relevanta miljökvalitetsnorm som anges i del A i bilaga I eller, om det inte finns någon miljökvalitetsnorm för den matrisen eller biotataxonet, fastställa en miljökvalitetsnorm som ger minst samma skyddsnivå som den miljökvalitetsnorm som föreskrivs i del A i bilaga I.

Medlemsstaterna får endast använda sig av alternativet i första stycket i de fall de analysmetoder som tillämpas för den valda matrisen eller det valda biotataxonet uppfyller de minimikriterier som fastställs i artikel 4 i direktiv 2009/90/EG. Om dessa kriterier inte är uppfyllda för någon matris ska medlemsstaterna se till att övervakningen utförs med bästa tillgängliga teknik som inte medför orimliga kostnader och att den analysmetoden presterar åtminstone lika bra som den som finns tillgänglig för den matris som anges i punkt 2 i denna artikel för det berörda ämnet.

3a.   Om en potentiell risk för, eller via, vattenmiljön på grund av akut exponering har konstaterats med ledning av uppmätta eller uppskattade koncentrationer eller utsläpp i miljön och om miljökvalitetsnormer för biota eller sediment tillämpas, ska medlemsstaterna se till att övervakning i ytvatten också utförs och ska tillämpa de MAC-MKN som anges i del A i bilaga I till detta direktiv i de fall sådana miljökvalitetsnormer har fastställts.

3b.   Om det beräknade medelvärdet av ett mätresultat, enligt artikel 5 i direktiv 2009/90/EG, vid en mätning som utförts med hjälp av bästa tillgängliga teknik som inte medför orimliga kostnader, anges som ”under kvantifieringsgränsen” och ”kvantifieringsgränsen” för denna teknik är högre än miljökvalitetsnormen, ska resultatet för det uppmätta ämnet inte beaktas vid bedömningen av den övergripande kemiska statusen för den aktuella vattenförekomsten.

4.   De ämnen för vilka miljökvalitetsnormer för sediment och/eller biota tillämpas ska övervakas av medlemsstaterna i relevant matris minst en gång om året, såvida inte tekniska kunskap och expertutlåtande motiverar ett annat intervall.

5.   Medlemsstaterna ska i de uppdaterade förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som utarbetas enligt artikel 13.7 i direktiv 2000/60/EG inkludera följande information:

5a.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att de uppdaterade förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som utarbetats i enlighet med artikel 13.7 i direktiv 2000/60/EG och som innehåller resultaten och inverkan av de åtgärder som vidtagits i avsikt att förhindra kemisk förorening av ytvatten, liksom interimsrapporten enligt artikel 15.3 i direktiv 2000/60/EG med en beskrivning av hur långt genomförandet av det planerade åtgärdsprogrammet har framskridit, görs tillgängliga elektroniskt genom en central portal för allmänheten i enlighet med artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation (18).

6.   Medlemsstaterna ska se till att det görs långsiktiga trendanalyser av koncentrationen av de prioriterade ämnen i del A i bilaga I som tenderar att ackumuleras i sediment och/eller biota, särskilt ämnena nr 2, 5, 6, 7, 12, 15, 16, 17, 18, 20, 21, 26, 28, 30, 34, 35, 36, 37, 43 och 44 som företecknas i del A i bilaga I, på grundval av den övervakning av ytvattenstatus som utförts i enlighet med artikel 8 i direktiv 2000/60/EG. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder i syfte att säkerställa att koncentrationerna inte ökar signifikant i sediment och/eller relevant biota, om inte annat följer av artikel 4 i direktiv 2000/60/EG.

Medlemsstaterna ska bestämma övervakningsfrekvensen för sediment och/eller biota, för att få fram tillräckligt med uppgifter för en tillförlitlig långsiktig trendanalys. Som riktlinje bör övervakning ske vart tredje år, såvida inte teknisk kunskap och expertutlåtande motiverar ett annat intervall.

7.   Kommissionen ska granska den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, inbegripet slutsatserna från de riskbedömningar som avses i artikel 16.2 a och b i direktiv 2000/60/EG och information hämtad från registrering av ämnen offentliggjord i enlighet med artikel 119 i förordning (EG) nr 1907/2006 och, om nödvändigt, föreslå att de miljökvalitetsnormer som anges i del A i bilaga I till det här direktivet revideras i enlighet med förfarandet i artikel 294 i EUF-fördraget i linje med den tidtabell som föreskrivs i artikel 16.4 i direktiv 2000/60/EG.

8.   Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 10 i de fall detta är nödvändigt för att anpassa del B punkt 3 i bilaga I till detta direktiv till den vetenskapliga eller tekniska utvecklingen.

8a.   För att underlätta genomförandet av denna artikel ska tekniska riktlinjer för övervakningsstrategier och ämnesanalysmetoder, inklusive provtagning och övervakning av biota, tas fram, i möjligaste mån senast den 22 december 2014, som en del av det befintliga förfarandet för genomförande av direktiv 2000/60/EG.

Riktlinjerna ska särskilt omfatta

8b.   När det gäller ämnen för vilka det den 22 december 2014 inte har antagits några tekniska riktlinjer ska tidsfristen av den 22 december 2015 som avses i punkt 1a i förlängas till och med den 22 december 2018 samt tidsfristen av den 22 december 2021 som avses i den punkten förlängas till och med den 22 december 2027.

3.

Artiklarna 4.4 och 5.6 ska utgå.

4.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 7a

Samordning

1.   För prioriterade ämnen som omfattas av förordning (EG) nr 1907/2006, (EG) nr 1107/2009 (19), (EU) nr 528/2012 (20) eller direktiv 2010/75/EU (21) ska kommissionen, som en del av den regelbundna översyn av bilaga X till direktiv 2000/60/EG enligt artikel 16.4 i det direktivet, bedöma om nuvarande åtgärder på unionsnivå och i medlemsstaterna är tillräckliga för att uppnå miljökvalitetsnormerna för prioriterade ämnen samt målet om att utsläpp och spill av prioriterade farliga ämnen ska upphöra eller stegvis elimineras i enlighet med artiklarna 4.1 a och 16.6 i direktiv 2000/60/EG.

2.   Kommissionen ska, i enlighet med den tidtabell som fastställs i artikel 16.4 i direktiv 2000/60/EG, till Europaparlamentet och rådet avlägga rapport om resultatet av den bedömning som avses i punkt 1 i denna artikel och till rapporten bifoga eventuella lämpliga förslag, inklusive förslag till regleringsåtgärder.

3.   Om det av rapporten framgår att ytterligare åtgärder kan behövas på unionsnivå eller medlemsstatsnivå för att göra det lättare att följa direktiv 2000/60/EG beträffande ett visst ämne som godkänts i enlighet med förordning (EG) nr 1107/2009 eller förordning (EU) nr 528/2012 ska medlemsstaterna eller kommissionen med avseende på ämnet eller produkter som innehåller det ämnet tillämpa artikel 21 eller 44 i förordning (EG) nr 1107/2009 eller artikel 15 eller 48 i förordning (EU) nr 528/2012, beroende på vad som är lämpligt.

När det gäller ämnen som omfattas av förordning (EG) nr 1907/2006 ska kommissionen, om så är lämpligt, inleda det förfarande som avses i artikel 59, 61 eller 69 i den förordningen.

Vid tillämpning av de bestämmelser i de förordningar som avses i första och andra styckena ska medlemsstaterna och kommissionen ta hänsyn till alla eventuella riskbedömningar, socioekonomiska analyser och kostnads-nyttoanalyser som föreskrivs i de förordningarna samt vilka alternativ som är tillgängliga.

5.

Artiklarna 8 och 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Översyn av bilaga X till direktiv 2000/60/EG

Kommissionen ska rapportera till Europaparlamentet och rådet resultaten av den regelbundna översyn av bilaga X till direktiv 2000/60/EG som föreskrivs i artikel 16.4 i det direktivet. Rapporten ska när det är lämpligt åtföljas av förslag om ändring av bilaga X som särskilt innefattar förslag för att fastställa nya prioriterade ämnen och prioriterade farliga ämnen eller för att fastställa vissa prioriterade ämnen som prioriterade farliga ämnen och för att fastställa motsvarande miljökvalitetsnormer för ytvatten, sediment eller biota, beroende på vad som är lämpligt.

Artikel 8a

Särskilda föreskrifter för vissa ämnen

1.   I de förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som tagits fram i enlighet med artikel 13 i direktiv 2000/60/EG får medlemsstaterna, utan att det påverkar kraven i avsnitt 1.4.3 i bilaga V beträffande redovisning av den övergripande kemiska statusen och de mål och skyldigheter som fastställs i artiklarna 4.1 a, 11.3 k och 16.6 i det direktivet, tillhandahålla kompletterande kartor som redovisar informationen om den kemiska statusen för ett eller flera av följande ämnen fristående från den information för övriga ämnen som anges i del A i bilaga I till detta direktiv:

Medlemsstaterna får även redovisa omfattningen av eventuella avvikelser från miljökvalitetsnormerna för de ämnen som avses i leden a–c i första stycket i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt. Medlemsstater som tillhandahåller sådana kompletterande kartor ska sträva efter att säkerställa att de är jämförbara mellan olika avrinningsområden och på unionsnivå.

2.   Medlemsstaterna får övervaka ämnena nr 5, 21, 28, 30, 35, 37, 43 och 44 i del A i bilaga I mindre intensivt än vad som krävs för prioriterade ämnen i enlighet med artikel 3.4 i detta direktiv och i bilaga V till direktiv 2000/60/EG, förutsatt att övervakningen är representativ och att det redan finns ett statistiskt tillförlitligt referensvärde tillgängligt när det gäller förekomsten av dessa ämnen i vattenmiljön. Som riktlinje, i överensstämmelse med artikel 3.6 andra stycket i det här direktivet, bör övervakning ske vart tredje år, såvida inte teknisk kunskap och expertutlåtande motiverar ett annat intervall.

Artikel 8b

Bevakningslista

1.   Kommissionen ska upprätta en bevakningslista över ämnen för vilka unionsomfattande övervakningsdata ska samlas in, för att som ett komplement till data från bl.a. analys och översyn enligt artikel 5 och övervakningsprogram enligt artikel 8 i det direktivet stödja framtida prioriterande i enlighet med artikel 16.2 i direktiv 2000/60/EG.

Den första bevakningslistan får innehålla högst 10 ämnen eller grupper av ämnen, och den ska för varje ämne ange övervakningsmatris och möjliga analysmetoder som inte medför orimliga kostnader. Förutsatt att det finns analysmetoder som inte medför orimliga kostnader ska det högsta antal ämnen eller grupper av ämnen som kommissionen, vid varje uppdatering av bevakningslistan i enlighet med punkt 2, får lägga till listan med 10 ämnen öka med ett, upp till högst 14 vid varje enskild tidpunkt. De ämnen som ska inkluderas i bevakningslistan ska väljas ut bland ämnen för vilka tillgänglig information tyder på att de kan utgöra en betydande risk på unionsnivå för, eller via, vattenmiljön och för vilka övervakningsdata är otillräckliga.

Diklofenak (CAS-nr 15307-79-6), 17-beta-estradiol (E2) (CAS-nr 50-28-2) och 17-alfa-etinylestradiol (EE2) (CAS-nr 57-63-6) ska föras upp på den första bevakningslistan för att samla in övervakningsdata för att underlätta fastställandet av lämpliga åtgärder för att hantera den risk som de ämnena utgör.

Vid urvalet av ämnen för bevakningslistan ska kommissionen ta hänsyn till all tillgänglig information, däribland

2.   Kommissionen ska upprätta den första bevakningslistan som avses i punkt 1 senast den 14 september 2014 och ska därefter uppdatera den var 24:e månad. Vid uppdatering av bevakningslistan ska kommissionen ta bort ämnen för vilka en riskbaserad bedömning i enlighet med artikel 16.2 i direktiv 2000/60/EG kan slutföras utan ytterligare övervakningsdata. En kontinuerlig övervakningsperiod för ett enskilt ämne på bevakningslistan får inte vara längre än fyra år.

3.   Medlemsstaterna ska övervaka varje ämne på bevakningslistan vid utvalda representativa övervakningsstationer under minst en tolvmånadersperiod. När det gäller den första bevakningslistan ska övervakningsperioden inledas den 14 september 2015 eller inom sex månader räknat från upprättandet av bevakningslistan, beroende på vilket som inträffar sist. Medlemsstaterna ska för varje enskilt ämne som införts på senare listor inleda övervakningen inom 6 månader efter det att ämnet tas upp på listorna.

Varje medlemsstat ska välja åtminstone en övervakningsstation, plus en station om medlemsstaten har minst en miljon invånare, plus det antal stationer som motsvarar medlemsstatens areal i km2 delad med 60 000 (avrundat till närmaste heltal), plus det antal stationer som motsvarar medlemsstatens befolkningstal delat med fem miljoner (avrundat till närmaste heltal).

Vid urvalet av representativa övervakningsstationer, övervakningsfrekvens och övervakningstidpunkt för varje ämne ska medlemsstaterna beakta ämnets användningsmönster och möjliga förekomst. Övervakningsfrekvensen får inte vara mindre än en gång per år.

I de fall där en medlemsstat för ett visst ämne tillhandahåller tillräckliga, jämförbara, representativa och aktuella data från redan befintliga övervakningsprogram eller studier får den besluta att inte utföra någon ytterligare övervakning av det ämnet inom ramen för bevakningslistmekanismen, under förutsättning att ämnet också övervakats med hjälp av en metod som uppfyller kriterierna i de tekniska riktlinjer som kommissionen tagit fram i enlighet med artikel 8b.5.

4.   Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen resultaten av den övervakning som utförts enligt punkt 3. När det gäller den första bevakningslistan ska övervakningsresultaten rapporteras inom 15 månader från den 14 september 2015 eller inom 21 månader efter det att bevakningslistan upprättats, beroende på vilket som inträffar sist, och därefter var tolfte månad så länge ämnet finns kvar på listan. För varje ämne som införs i efterföljande listor ska medlemsstaterna rapportera övervakningsresultaten till kommissionen inom 21 månader efter det att ämnet tas upp på bevakningslistan, och därefter var tolfte månad så länge ämnet finns kvar på listan. Rapporten ska innehålla information om övervakningsstationernas representativitet och övervakningsstrategin.

5.   Kommissionen ska anta genomförandeakter om upprättande och uppdatering av bevakningslistan enligt punkterna 1 och 2. Den får även anta tekniska format för rapportering av övervakningsresultat och tillhörande information till kommissionen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 9.2.

Kommissionen ska ta fram riktlinjer, inklusive tekniska specifikationer, för att underlätta arbetet med att övervaka ämnena på bevakningslistan och uppmanas att främja samordning av sådan övervakning.

Artikel 8c

Särskilda föreskrifter för läkemedel

I enlighet med artikel 16.9 i direktiv 2000/60/EG, och när det är lämpligt mot bakgrund av resultaten av dess undersökning under 2013 om de risker som läkemedel innebär för miljön och andra relevanta undersökningar och rapporter, ska kommissionen i möjligaste mån senast två år efter den 13 september 2013 utarbeta en strategi mot förorening av vatten genom läkemedel. Strategin ska, om så är lämpligt, innefatta förslag för att, i den utsträckning det behövs, göra det möjligt att ta hänsyn till läkemedlens miljöpåverkan på ett mer verkningsfullt sätt som ett led i förfarandet för utsläppande av läkemedel på marknaden. Inom ramen för strategin ska kommissionen, om så är lämpligt, senast den 14 september 2017 föreslå åtgärder som, efter behov, ska vidtas på unionsnivå och/eller medlemsstatsnivå, för att hantera den eventuella miljöpåverkan från läkemedel, särskilt de som avses i artikel 8b.1, i syfte att minska utsläpp och spill av sådana ämnen till vattenmiljön, varvid hänsyn ska tas till folkhälsobehov och till de föreslagna åtgärdernas kostnadseffektivitet.

Artikel 9

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats enligt artikel 21.1 i direktiv 2000/60/EG. Den kommittén ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (24).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

Artikel 9a

Delegeringens utövande

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 3.8 ska ges till kommissionen för en period av sex år från och med den 13 september 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av sex år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Delegeringen av den befogenhet som avses i artikel 3.8 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antagits enligt artikel 3.8 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

6.

Bilaga I ska ändras på följande sätt:

7.

Bilagorna II och III ska utgå.